Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av räckt motion om införande i lagen angående sparbanker av viss bestämmelse rörande sparbanks rätt att belåna inteckning i fastighet.

1915-03-09 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1915:18, Utlåtande, i anledning av räckt motion om införande i lagen angående sparbanker av viss bestämmelse rörande sparbanks rätt att belåna inteckning i fastighet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Ilankoutskottcts utlåtande Nr 18.

1

Nr 18,

Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1915 kl. 12 in.

Utlåtande, i anledning av räckt motion om införande i lagen

angående sparbanker av viss bestämmelse rörande sparbanks

rätt att belåna inteckning i fastighet.

I eu inom andra kammaren väckt motion, ur 79, vilken för förberedande

behandling överlämnats till bankoutskottet, har herr Nils Johansson

i Brånalt hemställt, »att riksdagen måtte besluta om införandet av följande

tillägg till lagen angående sparbanker av den 29 juli 1892.

Sparbank äger, där den så finner skäligt, rätt att utan borgen belåna

inteckningar i jordbruksfastigheter till fyra femtedelar och i andra fastigheter

till tre fjärdedelar av deras taxeringsvärde».

Till stöd för motionen liar motionären anfört följande:

»Vår nu gällande sparbankslag innehåller, så vitt jag sett, ej någon bestämd

föreskrift om till vilket belopp i förhållande till taxeringsvärdet sparbankerna få

belåna inteckningar i fastigheter utan borgen. Då såväl de olika sparbanksstyrelserna

som de utav Konungens befallningshavande utsedda ombuden, som

ha att verkställa tillsyn över sparbankernas verksamhet och förvaltning, tillämpa

belåningsvärdet efter olika grunder, hava många sparbankers utlåniugsverksamhet

försvårats, som ock låntagarnes besvär ökats med anskaffandet av borgen där så

ej skulle behöfts, och då borgenssystemet ej är något som bör uppmuntras, utan

tvärtom, förmenar jag, att eu bestämd föreskrift borde införas i sparbankslagen,

som ger sparbanksstyrelserna rätt att utan borgen belåna inteckningar i jordbruksfastigheter

till fyra femtedelar och i andra fastigheter till tre fjärdedelar

av dessas taxeringsvärde.»

Utskottet har ansett sig böra över förevarande motion inhämta yttrande

från bankinspektionen och har fördenskull i vederbörlig ordninganhållit

om utverkande av Kungl. Maj:ts befallning till nämnda myndighet

att avgiva sådant yttrande. Med anledning härav har till bankoutskottet

överlämnats en till Konungen ställd underdånig skrivelse av den 22 februari

1915, däri bankinspektionen anfört följande:

Bihang Ull riksdagens protokoll 1915. 8 samt. 12 höft. (Nr 18.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

Bankinspek

tionen.

Utskottet.

»Det ifrågasatta stadgandet är till eu början obehövligt, då tvekan icke kan

råda därom, att, även med nu gällande lagbestämmelser, sparbank äger rätt att

utan borgen belåna sådana inteckningar, som i motionen beskrivas, om nämligen

de prövas innebära tillräcklig säkerhet för sparbanken. Men stadgandet skulle

ock innefatta en verklig fara för sparbankerna, då det kunde tolkas så, att prövningen

av inteckningar, varå lån sökes, skulle kunna inskränkas till att tillse, att

de stå i det angivna förhållandet till taxeringsvärdet. Sådana inteckningslån skulle

undandragas kritik av revisorer och allmänt ombud, enär sparbanksstyrelse ägde

i lag fastställd rätt att utlämna dem.

Och det är härvid att märka, att de gränser, motionären vill bestämma för

inteckningarna, äro allt för liberalt tillmätta, helst med hänsyn till de landsdelar,

där taxeringsvärdena äro uppdrivna. Sparbank skulle sålunda enligt förslaget

äga rättighet att belåna t. ex. eu inteckning på 5,000 kronor med föregående

inteckningar å 70,000 kronor i eu till 100,000 kronor taxerad stadsfastighet eller

eu lika stor inteckning inom 80,000 kronor i eu jordbruksfastighet med ovannämnda

taxeringsvärde. Med beräkning av ett par års oguldna räntor å de

föregående inteckningarna skulle då sparbankens inteckningar komma respektive

taxeringsvärden så nära, att, där ej särskilda omständigheter, såsom synnerligen

låga taxeringsvärden, förelåge, belåningen måste betecknas såsom äventyrlig. I

varje fall är detta en lånepolitik, som knappast bör av lagstiftaren uppmuntras.

Då nu härtill kommer, att en ökning av sparbankernas inteckningslån icke

är, ur synpunkten av sparbankernas likviditet, önskvärd, vill bankinspektionen

bestämt avråda från bifall till motionen.»

Till eu början har utskottet ansett sig böra ur den officiella sparbanksstatistiken

meddela, att totalbeloppet av de av rikets samtliga

sparbanker förvaltade medlen vid 1913 års utgång uppgick till kr.

1,036,446,356: 26 samt att härav kr. 525,112,854 voro utlånade mot

säkerhet av inteckning och kr. 67,792,680 mot inteckning jämte borgen.

Av de anförda siffrorna framgår således, att redan med nu gällande

bestämmelser sparbankerna placerat mer än hälften av de av dem förvaltade

medlen i lån mot inteckningssäkerhet. Att under sådana förhållanden

vidtaga särskilda lagstiftningsåtgärder, varigenom belåningen av

inteckningar skulle komma att ytterligare ökas, anser utskottet varken

behövligt eller ur synpunkten av sparbankernas likviditet ens tillrådligt.

Vad för övrigt angår den föreslagna säkerheten, synes belåningsgräusen

vara väl högt tilltagen, då man måste räkna med ej allenast,

såsom bankinspektionen anmärker, oguldna räntor å föregående inteckningar

utan även vid tvångsförsäljning och försäljning under konkurs

oguldna kronoutskylder samt kostnader för utmätning, försäljning och förvaltning

in. m.

Med hänsyn till vad sålunda blivit anfört och under åberopande i

övrigt av bankinspektionens yttrande, hemställer utskottet,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

8

att förevarande motion II: 79 icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 mars 1915.

På bankoutskottets vägnar:

I. VON STAPELMOHR,

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar von Stapelmohr, Neiglick, Hedenstierna, Ekman, Trapp, Hallin,

Wickman och Boberg; samt

av andra kammaren: herrar friherre Adelsuiärd, Vahlquist, Söderberg i Stockholm, Olsson

i Blädinge, Hellberg i Lycksele, Kristensson, Söderberg i Hobborn och Jansson i Hå.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.