Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande tionde huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna.

1915-04-20 · 39 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 35 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1915:20, Utlåtande, angående vissa framställningar rörande tionde huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets nilåtande Nr 20.

1

Kr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1915 kl. 3.30 e. m.

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande tionde huvudtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Sedan bankoutskottet den 4 nästlidna mars avgivit utlåtande nr 10

angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel,

innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna, och därvid

anmält, bland annat, att utskottet framdeles komme att avgiva yttrande

över Kungl. Maj:ts framställning i punkterna 5 och 26 under nämnda

huvudtitel, får utskottet nu avgiva utlåtande över dels berörda framställningar,

dels ock vissa till utskottet remitterade propositioner och

motioner i hithörande ämnen.

Rörande dessa motioner har utskottet funnit sig böra införskaffa

särskild utredning. Utskottet har nämligen ansett det vara av vikt att

erhålla upplysningar dels om de faktiska förhållanden, vilka i varje särskilt

fall kunde inverka på den föreliggande frågans bedömande, dels

ock huruvida beviljande av pensionen eller understödet skulle stå i

överensstämmelse med eller innebära ett frångående av de principer, som

hittills legat till grund för pensioners och understöds beviljande. Utskottet

har därför anhållit om utverkande av Kung!. Maj:ts befallning till statskontoret

att efter inhämtande, där så erfordrades, av uppgifter från

andra ämbetsverk till utskottet inkomma med upplysningar i omförmälda

avseenden.

I anledning härav har utskottet fått emottaga ett av statskontoret

den 6 innevarande april avgivet, av åtskilliga bilagor åtföljt utlåtande.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 8 sand. 14 höft. (Nr 20.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 20■

Anställande

<#.r ytterligare

ed t kvinnligt

akiiv biträde

■hos direktionen

över folkskollärarnas

pensionsinrättning

m. m.

Beträffande de grunder, som följts vid beviljande av pensioner och

understöd, lämnades, anför statskontoret, vissa mera allmängiltiga upplysningar

i statskontorets utlåtande den 5 april 1913, vilket finnes tryckt

såsom bilaga till bankoutskottets utlåtande nr 35 för samma år, och då

statskontoret icke funnit anledning att göra ändring i eller tillägg till

vad statskontoret då i berörda hänseende anfört, har statskontoret i

omförmälda avseende hänvisat till innehållet i nämnda utlåtande.

För innehållet i övrigt av statskontorets yttrande kommer att vid

de särskilda motionerna lämnas redogörelse.

Det civila peusionsväsendet.

l:o) I punkt 5 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att i avbidan på proposition angående höjning av det under

riksstatens tionde huvudtitel uppförda ordinarie anslaget: bidrag till

pensionering av änkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk,

pedagogier, seminarier m. m., beräkna en ökning av detta anslag med

1,000 kronor från 144,554 kronor till 145,554 kronor.

Till stöd för berörda framställning har departementschefen till

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 17 december 1914

anfört följande:

»Fråga har uppkommit om sådan ändring i gällande bestämmelser

för folkskollärarnas pensionsinrättning och vissa andra pensionsanstalter

— folkskollärarnas änke- och pupillkassa, lärarnas vid elementarläroverken

gamla änke- och pupillkassa, småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

samt lärarinnornas pensionsanstult — att pensionerna

från nämnda anstalter må komma att hädanefter utbetalas kvartalsvis

i stället för, såsom hittills skett, halvårsvis. Sedan jag anmodat direktionen

över folkskollärarnas pensionsinrättning, jämväl såsom förvaltare

av övriga nyss angivna pensionsanstalter, att i ärendet inkomma med

det yttrande och förslag, vartill direktionen kunde finna omständigheterna

föranleda, har direktionen i avgivet yttrande förklarat sig ej

hava någon principiell invändning att framställa mot pensioners utbetalande

kvartalsvis. En sådan förändring skulle emellertid dels medföra

en viss ränteförlust, dels ock nödvändiggöra någon ökning i direktionens

arbetskrafter, men har direktionen i detta sammanhang ifrågasatt,

att vissa lättnader och förenklingar måtte genomföras i arbetet

inom pensionskassorna, framför allt just beträffande sättet för pensionsutbetalningarna.

Komme dessa lättnader och förenklingar till stånd,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Banltoutskottets utlåtande Nr 20.

3

skulle deri nödvändiga förstärkningen av direktionens personal kunna

inskränkas till ytterligare ett kvinnligt biträde i första lönegraden.

På anförda grunder anser sig direktionen emellertid böra för närvarande

ifrågasätta ökat statsbidrag endast till en av ifrågavarande

kassor, nämligen lärarnas And elementarläroverken gamla änke- och

pupillkassa. För denna kassa skulle erfordras ett årligt statsbidrag av

i runt tal 1,000 kronor såsom ersättning för den ränteförlust, som komme

att föranledas av den föreslagna nya anordningen.

Utredningen i detta ärende är ännu icke förd till slut, men jag

hyser förhoppning därom, att ärendet skall inom kort föreligga i sådant

skick, att proposition kan avlåtas till riksdagen.»

I eu sedermera avlåten, den 12 nästlidna mars dagtecknad proposition

ur 95 har Kung!. Magt, med tillkännagivande att den i statsverkspropositionen

provisoriskt beräknade höjningen aAr det ifrågavarande

anslaget å riksstaten ej erfordrades, föreslagit riksdagen medgiva, att

på direktionens över folkskollärarnas pension sinrättning ordinarie stat

må uppföras ytterligare ett kvinnligt skrivbiträde med enahanda avlöningsförmåner,

som tillkomma det förut å samma stat uppförda kvinnliga

skrivbiträdet.

Utredningen i ärendet återfinnes i ett propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för berörda den 12 mars;

och tillåter sig utskottet att hänvisa till innehållet i nämnda statsrådsprotokoll.

* Enligt vad av statsrådsprotokollet inhämtas, hemställde på sin tid

revisorerna av folkskollärarnas änke- och pupillkassas räkenskaper och

förvaltning, att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande, om icke

pensionerna från kassan, vilka då, liksom allt fortfarande är fallet, utbetalades

halvårsvis, skulle kunna utbetalas kvartalsvis. En sådan ändring

'' # O

både revisorerna funnit önskvärd särskilt med hänsyn till pensionstagarnas

ekonomiska ställning. Genom beslut den 8 april 1910 förklarade

emellertid Kungl. Maj:t, att denna revisorernas hemställan icke

föranledde någon Kungl. Majrts vidare åtgärd.

Efter förnyade framställningar i ämnet från olika håll anmodades

direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning, då dylik pensionsutbetalning

kunde ifrågasättas även för andra under direktionen stående

dylika anstalter, att inkomma med yttrande och förslag i ärendet; och

avgav direktionen sådant yttrande den 20 november 1914. Direktionen,

som icke hade någon principiell invändning emot pensionernas utbetalande

kvartalsvis, framhöll i sitt yttrande, hurusom frågan huvudsakligen vore

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

en kostnadsfråga; och erinrade direktionen i sådant avseende, att en

dylik åtgärd komme att medföra dels ökade förvaltningskostnader och

dels viss ränteförlust. I förra hänseendet hade direktionen kommit till

den uppfattning, att de ökade göromål, som bleve en följd av förändringen,

syntes kunna anförtros åt ett skrivbiträde under vederbörlig kontroll

av någon tjänsteman hos direktionen. Till detta skrivbiträde borde utgå

avlöningsförmåner om tillhopa 1,200 kronor, därav 600 kronor skulle

motsvara lön, jämte två ålderstillägg, vartdera å 200 kronor.

Statskontoret, som. avgivit yttrande i ärendet, har för sin del biträtt

denna framställning, allenast med den ändring att av omförmälda belopp

700 kronor borde motsvara lön; och har Kungl. Maj:t upptagit statskontorets

förslag.

Vad därefter beträffar den av direktionen berörda frågan om ränteförlust,

ansåges denna för närvarande närmast angå lärarnas vid elementarläroverken

gamla änke- och pupillkassa. Då emellertid utredning påginge

rörande vissa andra under direktionens förvaltning ställda pensionsanstalter,

syntes det departementschefen icke möta någon olägenhet, att

med utverkande av det ökade bidrag till elementarlärarnas gamla änkeoch

pupillkassa, som tilläventyrs kunde anses påkallat, finge anstå tills

vidare.

Lika med departementschefen finner utskottet den föreslagna förändrade

anordningen för pensionernas utbetalning vara ägnad att i många

fall lätta pensionstagarnas ekonomiska bekymmer och anser sig därför

på de i statsrådsprotokollet anförda skäl böra biträda förslaget, att hos

direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning anställes ett nytt

kvinnligt skrivbiträde med de av departementschefen föreslagna avlöningsförmåner.

Den av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen provisoriskt beräknade

höjningen av ordinarie anslaget; bidrag till pensionering av änkor

och barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m.

skulle alltså under sådana förhållanden icke bliva erforderlig.

Åberopande vad sålunda anförts hemställer utskottet,

a) att riksdagen må medgiva, att på direktionens

över folkskollärarnas pensionsinrättning ordinarie stat

må uppföras ytterligare ett kvinnligt skrivbiträde med

enahanda avlöningsförmåner, som tillkomma det förut

å samma stat uppförda kvinnliga skrivbiträdet, och

b) att det under riksstatens tionde huvudtitel

uppförda ordinarie anslaget: bidrag till pensionering

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr :.‘0.

5

av änkor och barn efter täljare vid allmänna läroverk,

pedagogier, seminarier in. m., må utgå med oförändrat

belopp, 144,554 kronor.

2:6) i en till riksdagen avlåten, den It) mars 1915 dagtecknad Ang.

proposition, nr 84, har Kung]. Magt, med åberopande av bilagt utdrag J^rsttTit

av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit pensionerade

riksdagen medgiva att å extra stat under tionde huvudtiteln för år 1916 1:ron°jä9areuppföra

ett förslagsanslag av 2,700 kronor för utdelande av tillfälliga

understöd åt pensionerade kronojägare, under villkor att understöd ej

må tilldelas annan än den, som styrker sig vara i behövande omständigheter

och antingen erhållit avsked med pension från allmänna indragnings-staten

till belopp understigande 500 kronor eller ock under år 1908

erhållit avsked med avkortad pension från anslaget till pensionering av

civila^ tjänstinnehavare, samt att i avseende å understödets storlek iakttages,

att detsamma jämte den utgående pensionen icke må tillsammans

överstiga 500 kronor.

1 fråga om den i ärendet förebragta utredningen får utskottet

hänvisa till propositionen.

Utskottet, som ej funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,

hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

av riksdagen bifallas.

Det militära pensionsvä.sendet.

, 3:o) 1 eu till riksdagen avlåten, den 12 februari 1915 dagtecknad Ang.

proposition, nr 56, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för samma dag, föreslagit mannen Jonas

riksdagen medgiva, att förre båtsmannen vid Norrlands tredje kompani idniberg.

nr 137 Jonas Lindberg må tilldelas pension, såsom hade han tjänat i

tjugu år från tjugu års ålder.

Departementschefen har i ärendet till statsrådsprotokollet anfört

följande:

»Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift har förre båtsmannen vid

Norrlands 3:dje kompani nr 137 Jonas Lindberg i underdånighet an
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

hållit, att lian, oaktat lian icke tjänat såsom båtsman under den för pensions

erhållande stadgade tid, måtte komma i åtnjutande av pension

från flottans pensionskassa eller annan fond; och har Lindberg till stöd

för ansökningen åberopat, att han tjänat såsom båtsman I8V12 år med

vitsord att under tjänstetiden hava sig redligt och väl skickat, ävensom

att han befunne sig i små ekonomiska förhållanden, vilka under de

senare åren ytterligare försämrats därigenom, att hans arbetsförmåga i

följd av genom olycksfall förorsakad sjuklighet varit nedsatt.

Direktionen Häröver har direktionen över flottans pensionskassa den 29 juni

Sven flottans j(j}4 avgiYit underdånigt utlåtande och därvid framhållit, att Lindberg,

pek™T. som vore född den 11 juni 1859 samt avskedats den 21 november 1898

efter en tjänstetid av 18 V12 år från tjugu års ålder räknat och med vitsord,

att han under tjänsten sig redligt och väl skickat, reglementsenligt icke

vore berättigad till någon pension, enär den kortaste tjänstetid, efter

vilken en båtsman enligt gällande bestämmelser erhöile pension genom

flottans pensionskassa, utgjorde 20 år från tjugu års ålder.

Marinforvatt■ Vidare bär marinförvaltningen den 5 januari 1915 avgivit under
nivgen.

utlåtande i ärendet och därvid anfört bland annat följande.

Sedan, med anledning'' därav att Lindberg till stöd för ansökningen

bland annat åberopat, att hans arbetsförmåga vore nedsatt på grund av

sjuklighet, förorsakad genom olycksfall, förvaltningen anmodat stationsbefälhavaren

vid flottans station i Stockholm att inkomma med upplysning,

huruvida nämnda olycksfall inträffat medan Lindberg varit i flottans

tjänst, hade bena hide "stationsbefälhavare meddelat, bland annat, att

förste läkaren vid stationen låtit verkställa och inkommit med utredning,

av vilken inhämtades, att Lindberg vårdats å stationens sjukrum vid tre

särskilda tillfällen för olika åkommor, samt att den ena av dessa, vrickning,

för vilken han åtnjutit vård under tiden 15—24 februari 1881,

enligt förste läkarens mening möjligen kunde i viss mån hava bidragit

till Lindbergs minskade arbetsförmåga.

Enligt § 85 av Kungl. Maj:ts förnyade nådiga förordning och

reglemente angående styrelsen och förvaltningen av amiralitetskrigsmanskassan

den 26 oktober 1838 erfordrades för att båtsman skulle kunna

tilldelas pension i femte eller lägsta klassen, att han uppnått o5 levnadsår

och innehade 20 tjänstår från 20 års ålder.

Vid 1859—1860 års riksmöte hade Kungl. Maj:t framlagt förslagom

förbättrade pensioner för flottans gemenskap, varvid hade förutsatts,

att de i nyssnämnda reglemente fastställda grunder fortfarande skulle

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 7

vara gällande; och både riksdagen besluta att, med bifall till pensioneringsforslaget,

anvisa ett av Kungl. Maj:t äskat årligt kreditiv att för

undamalet användas. Härefter hade utfärdats nådigt cirkulär den c,()

november 1860 angående förbättrade pensioner för flottans gemenskap

m. m., enligt vilket cirkulär, som ännu ägde tillämpning i fråga om

båtsman, pension lör båtsman i femte klassen utgjorde 30 kronor!

Lindberg vore, såsom direktionen över flottans pensionskassa i sitt

utlåtande anfört, icke berättigad till erhållande av någon pension, men

både vid flera tillfallen pension 1 enlighet med riksdagens beslut tillerkants

båtsman, vilka icke uppfyllt ovannämnda föreskrift rörande

tjanstealder.

På grund härav och med hänsyn till de i ärendet föreliggande

»evekande omständigheter ansåge marinförvaltningen billigt, att Lindberg

Lomme 1 åtnjutande av pension. I sådan händelse torde med tililampning

av nådiga kungörelsen den 13 augusti 1909 angående förböjning

1 pensioner, _ som från flottans pensionskassa utgå till avskedat

manskap, Lindberg jämväl få åtnjuta höjning av pensionen med 25

kronor årligen.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde marinförvaltningen,

det tacktes Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva, att

Lindberg måtte tilldelas pension, såsom hade han tjänat i 20 år från

tjugu ars ålder räknat.

.... ,^e<^ avseende å vad sålunda förekommit anser jag liksom marin -Departements.

förvaltningen billigt, att Lindberg beredes pension, såsom om han tjänat ekefe”’

föreskriven tid. 1 händelse förslag härom vinner Kungl. Majrts och riksdagens

bifall, kominer Lindberg vid högre levnadsålder även. att bliva

delaktig av, den pensionsförbättring för f. d. båtsmän, som riksdagen

nasthdet ar beslutit.» ö

;^v handlingarna 1 ärendet inhämtas, att Lindberg, som är född

dei\ i8»59, avskedats den 21 november 1898 efter en tjänstetid

ja\ 18on1fyar ™ 20 års åIder räknat. Då han alltså icke tjänat 20 år

rån JO ars ålder, uppfyller han ej villkoren för erhållande''av pension

flan flottans pensionskassa. På framställning av Kungl. Maj:t har

emellertid riksdagen vid flera tillfällen under de senare åren medgivit,

■att båtsman vilkas tjänstetid före och efter 20 års ålder uppgått till

sammanlagt 20 ar,^ Ange komma i åtnjutande av pension. Endast i ett

> ikt fall har sadant medgivande lämnats i fråga om en båtsman,

vilkens sammanlagda tjänstetid understigit 20 år. Den kortare tjänste
-

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

tiden, som utgjorde 188/12 år, uppvägdes emellertid därav, att den ifrågavarande

båtsmannen dessutom haft anställning omkring 9 ar vid torti
fikationsarbeten.

, .

Vad nu förevarande fall beträffar, framgår emellertid a\ utiecinmgeu,

att Lindbergs arbetsförmåga är nedsatt och att eu kroppsskada, som

han ådragit sig under sin tjänstgöring, möjligen kan hava bidragit

hartilhjnder gådana förhållanden och med hänsyn till föreliggande

ömmande omständigheter finner utskottet i likhet med departementschefen

billigheten fordra, att pension beredes Lindberg såsom om han tjanat

föreskriven tid.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att förre båtsmannen

vid Norrlands 3:dje kompani nr 137 Jonas Lindberg

må tilldelas pension, såsom hade han tjänat i tjugu

år från tjugu års ålder.

4.oj I en till riksdagen avlåten, den 5 mars 1915 dagtecknad

pension till proposition, nr 89, bar Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

SZnp!''j. av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för samma dag, föreslagit

Magnusson riksdagen medgiva, att förre båtsmannen vid Blekinge lista kompani

vin(h nr 138 Per August Magnusson Vind må tilldelas pension, såsom hade

han tjänat i tjugu år från tjugu års ålder.

''I fråga'' om den i ärendet förebragta utredningen far utskottet

hänvisa till propositionen.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Majits ifrågavarande framställning

hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att förre båtsmannen

vid Blekinge lista kompani nr 138 Per August Magnusson

Vind må tilldelas pension, såsom hade han tjänat

i tjugu år från tjugu års ålder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Baukmtskottets utlåtande Nr 20.

0

Allmänna lull ragu in gsstaton.

1. Angående lantforsvarsdepartementet.

5:o) I eu till riksdagen avlåten, den 19 mars 1915 dagteeknad

proposition, nr 76, har Kungl. Maj:t, med åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att skrivbiträdet vid femte arméfördelningens stab,

fanjunkaren i Upplands infanteriregementes reserv Sven Fredrik Stolpe

må från och med år 1916 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 850 kronor.

1 fråga om den i ärendet förebragta utredningen får utskottet

hänvisa till propositionen.

Utskottet har ej funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag

och hemställer förty,

att riksdagen må medgiva, att skrivbiträdet vid

femte arméfördelningens stab, fanjunkaren i Upplands

infanteriregementes reserv Sven Fredrik Stolpe må från

och med År 1916 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära eu årlig pension av

åttahundrafemtio kronor.

6:o) I en den 19 februari 1915 till riksdagen avlåten proposition,

nr 38, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att vaktaren vid K aknäs skjutbanor Karl August Lindbloms

änka Matilda Lindblom, född Käck, må, räknat från och med år 1915,

så länge hon lever ogift, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig

pension av 200 kronor.

I fråga om den till stöd för nämnda förslag förebragta utredningen

får utskottet hänvisa till ovanberörda statsrådsprotokoll.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. JVlaj:ts ifrågavarande framställning

hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att vaktaren vid Kaknäs

skjutbanor Karl August Lindbloms änka Matilda

Bihang till riksdagens protokoll 1015. 8 samt. 1-1 höft. (Nr 20.) 2

A ny.

pension åt

fanjunkaren

S. F. Stolpe.

Anq.

pension åt

vaktmästaren

K. A. Lindbloms

änka

Matilda

Lindblom.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

Ant/.

pension åt

ritaren X. A.

A. Petterssons

ömka Ida

Augusta

Pettersson.

Ang.

pras ton

it t konstaplarna

vid flottans

poliskor N. G.

Jiruhns och

J. A. Svenssons

iinkor och

minderårig a

kärn.

Lindblom, född Käck, må, räknat från och med ålit)

15, så länge hon lever ogift, å allmänna indragningsstaten

åtnjuta eu årlig pension av tvåhundra kronor.

2. Angående sjöförsvarsdepartementet.

7:o) I eu den 12 februari 1915 till riksdagen avlåten proposition,

nr 61, har Kungl. Maj:t, med åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över sjöförsvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att ritaren å ingenjördepartementet vid flottans stations i Stockholm

varv Nils Adolf August Petterssons änka Ida Augusta Pettersson

må under sin återstående livstid, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd

förbliver, å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension

av 400 kronor, att utgå från och med år 1915.

Beträffande den i ärendet förebragta utredningen får utskottet

hänvisa till ovanberörda statsrådsprotokoll.

Utskottet, som ej haft något att erinra mot förevarande förslag,

hemställer,

att riksdagen må medgiva, att ritaren å ingenjördepartementet

vid flottans stations i Stockholm varv

Nils Adolf August Petterssons änka Ida Augusta

Pettersson må under sin återstående livstid, så länge

hon i sitt nuvarande änkestånd förbliver, å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av fyrahundra

kronor, att utgå från och med år 1915.

8:o) I eu till riksdagen avlåten, den 12 februari 1915 dagtecknad

proposition, nr 62, har Kungl. Maj:t, med åberopande av bilagt utdragav

statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att konstapeln vid flottans poliskår N. G. Bruhns

änka Jones Anna Larsdotter Bruhn och makarnas minderåriga barn Ernst

Fredrik, John Sigvald och Lennart Fabian samt konstapeln vid samma

poliskår J. A. Svenssons änka Amalia Charlotta Svensson och makarnas

minderåriga barn Sven Alfred, Anna Esther Maria, Marta Elisabeth, Gustaf

Allan och Ebba Elisabeth må från allmänna indragningsstaten från och

med år 1915 åtnjuta årliga understöd, vardera änkan, så länge hon i

sitt nuvarande änkestånd förbliver, till belopp av tvåhundrafemtio kronor

s. 11 Kontrollera mot PDF

Banko utskottets utlåtande Nr 20.

11

samt val''t och ett av ovannämnda barn intill uppnådd ålder av 15 år

till belopp av femtio kronor.

I fråga om den i ärendet förebragta utredningen får utskottet hänvisa

till propositionen.

Med ti list}7 ritande av bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning

hemställer utskottet,

att ifrågavarande proposition må av riksdagen

bifallas.

3. Angående civildepartementet.

9:o) I en inom första kammaren av herr F. Holmquist väckt motion,

nr 37, har anförts följande:

»Av bifogade handlingar framgår att f. d. stenhuggarförmannen Per Anders

Forsberg varit anställd vid statens järnvägsbyggnader dels under 9 år före uppnådd

myndighetsålder och dels under åren 1877—1893, varefter han under år 1912 ånyo

börjat arbeta vid samma byggnader.

Då Forsberg under de senaste 20 åren — med undantag av år 1912 — icke

haft anställning vid statens järnvägsbyggnader, har kungl. järnvägsstyrelsen genom

beslut den 24 februari 1913 funnit en av Forsberg gjord ansökan om pension för

det dåvarande icke kunna till någon styrelsens åtgärd föranleda.

Av handlingarna framgår vidare, att Forsberg, som är född den 3 september

1849 och sålunda innevarande år fyller 66 år, är på grund av åderbråck och åderförkalkning

varaktigt oförmögen till arbete.

Då Forsberg under omkring 26 år varit anställd vid statens järnvägsbyggnader

och sålunda mer än den tid av 24 år, som jämlikt av statsmakterna tillämpade

grunder skulle minst erfordras för erhållande av pension, samt i enlighet med

riksdagens förut i liknande fall meddelade beslut, utan hänsyn till förefintligt avbrott

i Forsbergs arbetsanställning, hela den omförmälda tiden av omkring 26 år

torde böra honom tillgodoräknas, hemställer jag,

att riksdagen behagade från och med innevarande år bevilja Forsberg ett

understöd för dennes återstående livstid icke understigande 250 kronor årligen.»

Vid motionen är .fogad avskrift av järnvägsstyrelsens till arbetschefen

vid statsbanan Östersund—Ulriksfors ställda skrivelse den 24

februari 1913, så lydande:

»Med skrivelse den 17 augusti 1912, D.-Nr 1273 har Ni till kungl. järnvägsstyrelsen

överlämnat en av f. d. stenhuggeriförmannen Per Anders Forsberg

till kungl. styrelsen ställd ansökan om pension; varjämte en liknande ansökning

från järnvägsarbetaren Otto Vilhelm Johansson Husberg av Eder insänts till kungl.

styrelsen med påteckningsskrivelse den 9 november 1910.

Ant/.

pension åt

f. d. stenhuggareförmannen

P. A. Forsberg.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

Järnvägssty
relsen.

Av ansökningshandlingarna har kungl. styrelsen inhämtat bland annat, °att

Forsberg varit anställd vid statens järnvägsbyggnader dels under 9 år före uppnådd

myndighetsålder och dels under åren 1877 — 1893; varefter lian under år 1912 ånyo

börjat arbeta vid samma byggnader; samt att Husberg ej innehar mer än sammanlagt

20 tjänstår vid statens järnvägsbyggnader förutom 2 år i annan statstjänst.

Vid sådant förhållande'' och då Forsberg under de senaste 20 åren — med

undantag av 1912 — icke haft anställning vid statens järnvägsbyggnader, samt

Husberg ej ännu räknar det antal tjänstår — 24 — som jämlikt av statsmakterna

tillämpade grunder minst erfordras för erhållande av pension, har kungl. styrelsen

funnit föreliggande två pensionsansökniugar icke för närvarande kunna till någon

kungl. styrelsens vidare åtgärd föranleda.»

Beträffande övriga vid motionen fogade avskrifter får utskottet

hänvisa till motionen.

På anmodan av statskontoret har järnvägsstyrelsen i avgivet yttrande

angående pension åt oj mindre korsberg än även de underpunkterna

10:o) och 11:o här nedan omförmälda O. P. Jonsson och K. G.

Karlsson till eu början uttalat sig rörande frågans principiella sida och

därvid anfört följande:

»Vid beviljande av pensioner åt förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader

har riksdagen, med bifall till vad Kungl. Maj:t på framställning av järnvägsstvrelsen

föreslagit, utgått tran den synpunkten, att för erhållande n\ pension

i allmänhet fordras, att vederbörande uppnått minst 55 års ålder och räknade minst

24 tjänst- eller arbetsår. Modifikationer i dessa grunder hava dock. i enlighet med

Kungl. Maj ds på kungl. styrelsens förslag gjorda hemställan, av riksdagen i vissa

fall undantagsvis medgivits. .

Pension har sålunda tillerkänts förman eller arbetare, som visserligen icke fyllt

minimifordran med avseende a levnadsåldern, men samtidigt haft en betydligt längre

tjänstetid än den som minimum angivna och för övrigt till följd av sjuklighet fått

sin arbetsförmåga väsentligen minskad. Och vidare har uylik förmån beretts, även

för den händelse att vederbörande icke innehaft tillräckligt antal tjänstår, därest

antalet endast obetydligt understigit det såsom skäligt ansedda måttet samt v ederbörande

ådragit sig på hans arbetsförmåga menligt inverkande sjukdom och skäl

funnits för det antagandet, att densamma till icke ringa del kunde tillskrivas eller

hade förvärrats genom de för hälsan ogynnsamma förhållanden, under vilka järnvägsbyggnadsarbeten

ofta ägde rum.

A andra sidan må likväl framhållas, att uppnåendet av förberörda såsom

minimum ansedda levnads- och tjänstålder icke i och för sig kan anses medföra

någon rätt för järnvägsbyggnadsarbetare att komma i åtnjutande av pension. 1

detta avseende tillåter kungl. styrelsen sig erinra om ett uttalande av 1909 års

riksdag vid behandling av dä föreliggande nådig proposition angående pensioner till

förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader. I fråga om tre av dem, för

vilka pension föreslagits, anmärkte riksdagen, att den lämnaae utredningen icke

gåve vid handen annat, än att de skulle fortfarande vara, åtminstone i förhållande

till sin ålder, arbetsdugliga; och ehuru riksdagen ansåg, att deras levnadsålder, som

utgjorde respektive 62, 56 och 58 år, icke borde i och för sig anses föranleda pen
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskotiets utlåtande AV 20.

13

Niellering, villo riksdagen dock icke underlåta att bifalla framställningen i vad den

avsäge dessa personer, då den i viss män hade stöd uti förut av riksdagen fattade

beslut i likartade fall. Beträffande två förmän, som icke uppnått fullt 55 levnadsår,

men ådragit sig svål'' och på deras arbetsförmåga menligt inverkande sjuklighet,

hade riksdagen intet att erinra mot meddelande1 av de för dem föreslagna pensionerna.

Slutligen uttalade riksdagen det antagandet, att de av ifrågavarande förmån,

som ännu voro arbetsföra, skulle vara i statens järnvägars tjänst bibehållna.

Det torde näppeligen behöva påpekas, att såsom villkor för att över huvud

kunna föreslås till erhållande av pension givetvis erfordras, att vederbörandes arbete

i statens tjänst varit väl vitsordat.»

Beträffande Forsberg anför styrelsen i sitt yttrande vidare:

»Vad då först Forsberg angår, så har han, såsom framgår av en i motionen

om pension åt honom åberopad bilaga, hos styrelsen under år 1912 gjort ansökning

om pension. Vid denna ansökning hade Forsberg, som är född den 3 september

1849, fogat eu tjänsteförteckning, utvisande de tider, under vilka han haft arbete

vid statens järnvägsbyggnader eller andra företag samt var och under vems befäl

han arbetat. Enligt de i denna förteckning lämnade uppgifter hade Forsberg varit

anställd vid statens järnvägsbyggnader dels under 9 är före uppnådd myndighetsålder

dels ock under åren 1877-93, varefter han under 1912 ånyo börjat arbeta vid

samma byggnader.

Vid sådant förhållande och då Forsberg under de senaste 20 åren — med

undantag av 1912 — icke haft anställning vid .statens järnvägsbyggnader, fann styrelsen

genom beslut den 24 februari 1913, som finnes innefattat i förenämnda bilaga,

Forsbergs pensionsansökning icke för det dåvarande kunna föranleda till någon styrelsens

vidare åtgärd.

Efter år 1912 har Forsberg enligt de upplysningar, som stått att vimla, icke

haft arbete vid statens järnvägsbyggnader eller vid något annat .statens verk eller

företag.

Aven om, såsom motionären påyrkar, hela den tid, av omkring 26 år, varunder

Forsberg enligt berörda tjänsteförteckning haft anställning vid statens järnvägsbyggnader,

skulle få tillgodoräknas honom i nu förevarande avseende, så finner

styrelsen för sin del Forsberg likväl icke böra ifrågakomma till pension. Enligt

styrelsens mening kan nämligen den omständigheten, att Forsberg, vars ålder då

han år 1893 upphörde att arbeta vid statens järnvägsbyggnader med mer än ett

tiotal år understeg den för erhållande av pension fastställda minimiåldern av 55 år,

ånyo fått 1912, efter omkring aderton års avbrott, anställning vid statens järnvägsbyggnader

och där arbetat någon tid under nämnda år, icke rimligen grunda någon

rätt för honom till pension.»

Statskontoret har för egen del i fråga om den nu föreslagna pensionen

anfört följande:

»Vad Forsberg beträffar är onekligen den omständigheten att han efter år statskontoret.,

1893, då han vid 44 års ålder och med intjänade 26 tjänstår lämnade statens tjänst,

endast under eu kortare tid av år 1912 ånyo haft anställning i statens tjänst,

ägnad att väcka betänkligheter mot beviljande åt honom av pension av statsmedel;

och med hänsyn härtill har järnvägsstyrelsen ansett en av honom gjord framställ
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

Utskottet.

Ang.

pension åt

järnväg sarbefaren

0. P. Jonsson

ning om pension icke böra föranleda någon styrelsens åtgärd. Visserligen saknas

icke exempel därpå, att den omständigheten att lång tid förflutit, sedan vederbörande

senast arbetade i statens tjänst, icke ansetts böra utgöra hinder för beviljande av

pension av statsmedel, såsom då pensioner beviljades vid 1909 års riksdag åt förre

fortifikationsarbetaren S. Månsson och vid 1912 års riksdag åt förre fästningsbyggnadsarbetaren

J. Andreasson-Skoglund; men i sådana fall hava särskilt ömmande

förhållanden ansetts föreligga eller ock sådan omständighet kunnat, såsom beträffande

Månsson, åberopas, att den inträdda oförmågan att med arbete försörja sig utgör

en följd av i statens tjänst ådragen skada eller dylikt. I fråga om Forsberg är

väl styrkt, att han på grund av sjuklighet är varaktigt oförmögen till arbete; men

då särskilt ömmande förhållanden icke visats föreligga samt han enligt vederbörande

länsmans intyg ej är alldeles utan tillgångar, kan jämväl enligt statskontorets mening

ifrågasättas, huruvida tillräckliga skål i detta fall förefinnas för beviljande av pension.

Skulle emellertid sådan ifrågakomma, torde beloppet icke böra sättas högre

än till 200 kronor, motsvarande vad i nyssnämnda fall beviljats.»

I)å av utredningen i ärendet framgår, att Forsberg ej mindre än

omkring 26 år arbetat i statens tjänst, synes billigheten fordra, att han,

som numera uppnått en ålder av 65 år och enligt intyg är varaktigt

oförmögen till arbete, av staten erhåller något understöd; och synes

detta lämpligen böra bestämmas till 200 kronor, motsvarande vad i två

av statskontoret omförrnälda fall förut beviljats. Understödet torde höra

utgå från och med nästkommande års början och anvisas å allmänna

i ndragningsstaten.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion,

må medgiva, att f. d. stenhuggareförmannen Per

Anders Forsberg må under sin återstående livstid

erhålla ett årligt understöd av tvåhundra kronor ft

allmänna indragningsstaten att utgå från och med

år 1916.

10:o) I eu inom andra kammaren av herr E. Hage väckt motion,

nr 50, har anförts följande:

»Jag tillåter mig härmed att hos riksdagen anhålla om pension till järnvägsarbetaren

Olof Petter Jonsson i Svartbjömsbyn, Over-Luleå, Norrbotten, viiken, född

den 12 februari 1851, är oförmögen till arbete samt saknar egna medel till uppehälle

av familjen, vilken, förutom Jonsson, utgöres av en sjuklig hustru samt ett

minderårigt barn.

Jonsson, som under lång tid arbetat vid statens järnvägsbyggnader och vid

reparations- och kompletteringsarbete vid den färdiga banan, sökte år 1907 pension

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutslcotteis utlutande Nr 20. 15

hos kung], järnvägsstyrelsen, vilkon framställning av distriktförvaltningen vid V

distriktet tillstyrktes i den form, att distriktförvaltningen förordade, att framställning

måtte göras hos Kungl. Maj:t om beredande av dylik pension. Emellertid avslogs

denna framställning av kungl. järnvägsstyrelsen på den grund, att sökanden

då ej hade den levnads- och tjänsteålder, som ansågs erforderligt för pensions erhållande.

Då emellertid Jonsson nu kan anses ha uppnått en dylik ålder och nu är

fullständigt oförmögen till arbete samt 1913 års riksdag ansåg en arbetskamrat till

Jonsson, nämligen järnvägsarbetaren Johan Ludvig Fors, böra tillerkännas pension,

vågar jag härmed hemställa,

att riksdagen måtte tillerkänna järnvägsarbetaren Olof Petter Jonsson från

Svartbj örnsbyn, Över-Luleå församling'', eu årlig pension av 300 kronor att utgå under

Jonssons återstående livstid.»

\ id motionen är fogad avskrift av bland annat järnvägsstyrelsens

I dl di strikts fö rvaltningen vid o:e distriktet ställda skrivelse, innefattande

avslag å Jonssons i motionen om förmäld a framställning om pension,

varande berörda avskrift så lydande:

»I särskilda till kungl. styrelsen ingivna ansökningar hava arbetarne Anders

Andersson Edberg, Olof Petter Jonsson, Karl Pettersson, Karl Erik Jansson och

Johan Ludvig Fors, vilka, efter att hava under åtskilliga år arbetat vid statens

järnvägsbyggnader, numera sedan längre tid tillbaka äro anställda vid distriktets

banavdelning. hemställt om beredande åt dem av årlig pension i likhet med vad

som medgivits i fråga om en del vid statsbanan genom Bohuslän anställda arbetare.

Uti häröver infordrat yttrande av den 19 oktober 1907 haven 1 tillstyrkt,

att underdånig framställning måtte göras hos Kungl. Maj:t om beredande av pension

åt sökandena i överensstämmelse med de grunder, efter vilka 1907 års riksdag medgivit,

att pensioner å allmänna indragningsstaten finge efter entledigandet utbetalas

åt vissa förmän och arbetare vid statens järnvägar.

Vid föredragning av detta ärende har kungl. styrelsen, enär sökandena vid

denna tidpunkt, då de lämnade sin anställning vid statens järnvägsbyggnader, icke

innehade den levnads- och tjänstålder, som enligt de av statsmakterna fastställda

grunder erfordras för erhållandet av pension av ifrågavarande slag, samt dessutom

icke visats, att sökandena på grund av ålderdomssvaghet eller sjukdom äro oförmögne

att med eget arbete sig försörja, funnit de gjorda ansökningarna för närvarande

icke föranleda till någon kungl. styrelsens åtgärd: vilket Eder till kännedom

och för sökandenas underrättande härigenom meddelas.»

Beträffande övriga vid motionen fogade avskrifter hänvisas till

motionen.

På anmodan av statskontoret har järnvägsstyrelsen, utöver vad

som finnes anfört under punkten 9:o) här ovan, i ärendet yttrat följande:

»Vidkommande därefter Olof Petter Jonsson så har frågan om beredande av

pension åt honom likaledes förut varit föremål för styrelsens behandling, därvid

styrelsen, enligt vad framgår av bilaga II till den föreliggande motionen i ämnet,

styrelsen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

senom beslut, den 2 mars 1908 funnit en av Jonsson gjord ansökning om pension

fcke kunna för det dåvarande föranleda till någon styrelsens åtgärd, enär Jonsson

vid den tidpunkt, då han lämnade sin anställning vid statens järnvägsbyggnader, icke

innehade den levnads- och tjänsteålder, som enligt de av statsmakterna fastställda

grunder erfordrades för erhållande av pension av ifrågavarande slag samt det dessutom

icke visats, att han på grund av ålderdomssvaghet eller sjukdom vore oförmögen

att med eget arbete försörja sig. Av pensionsansöknmgen närlagda handlingar

framgick nämligen, att Jonsson, som är född den 12 februari 1851, undei

åren 1877—1895 arbetat vid statens järnvägsbyggnader samt under åren 1896—1907

haft arbete vid statens järnvägars femte distrikts banaydelning. I slutet av ar 1908

inkom Jonsson till styrelsen med en ny pensionsansökning, åtföljd a v dels läkarintyg

utvisande att Jonsson på grund av lungemphysem och ljumskbråk i förening med

tungsinthet vore ur stånd att genom arbete försörja sig, dels ock ett av arbetsförmannen

C. J. Ekberg och banmästaren Olof Jansson den 7 december 1908 utfärdat,

av kommunalnämndsordföranden i Överluleå församling till riktigheten vitsordat intyg,

varav framgick, att Jonsson under de senaste fem åren varit på grund av sjuklighet

och kraftnedsättning i det närmaste oförmögen att tjänstgöra, samt att han, som

under februari månad 1908 blivit entledigad från sin anställning på grund av bristande

arbetsförmåga, icke kunde utan mellankommande hjälp undgå att lida nöd. Därjämte

upplystes om Jonsson, att lian vore gift och hade sex barn, av vilka det yngsta

vore fött år 1904. I anledning av denna Jonssons förnyade framställning om pension

hemställde styrelsen hos Kungl. Maj:t om bemyndigande att av trafikmedel utbetala

ett tillfälligt understöd av 150 kronor till Jonsson, vilken hemställan blev

-enom nådigt brev den 7 maj 1909 bifållen. Efter åtnjutande av detta understöd

har Jonsson icke erhållit något understöd från statens järnvägar. Däremot har lian.

vars hälsotillstånd synes hava under de närmaste åren förbättrats, i män av arbetstillgång

erhållit tillfälligt arbete vid femte distriktets banavdelmng, nämligen:

år 1909 från 1 oktober till 15 december = 60 dagar med förtjänst kronor 180

» 1910 » 1 augusti » 20 » = 108 » » » * £32

» 1911 » 1 mars » 15 » = 229 » » » » 016

» 1912 » l april *• 15 » = 235 => » DOoi: so

» 1914 i april = 1 * „ •''; s ,

Enligt ett vid motionen fogat den 28 december 1914 utfärdat läkarintyg lider

Jonsson, som enligt uppgift varit sängliggande under ett år, av sinnessjukdom, på

grund varav han för närvarande är och även i framtiden blir oförmögen att genom

arbete sig försörja. , . .

Ett med det förevarande likartat fäll behandlades, såsom jämväl i motionen

påpekas, av 1913 års riksdag, då på framställning av enskild motionär järnvägsarbetaren

Johan Ludvig Fors tillerkändes en pension av 300 kronor om året under

hans återstående livstid. Fors hade i likhet med Jonsson under år 1907 hos styrelsen

gjort ansökan om pension, men fann styrelsen genom beslut den 2 mars 1908

ansökningen icke för det dåvarande kunna föranleda till någon styrelsens åtgärd,

enär Fors, i likhet med Jonsson, vid den tidpunkt, då han lämnade sin anställning

vid statens järnvägsbyggnader, icke innehade den levnads-och tjänstålder, som enligt

de av statsmakterna "fastställda grunder erfordrades för erhållande av pension av

ifrågavarande slag samt det dessutom icke visats att han på grund av Ålderdomssvaghet

eller sjukdom vore oförmögen att med eget arbete försörja sig. Vid ent
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Banko ut skott ds utlåtande Nr 20.

17

ledigande ur statens järnvägsbyggnaders tjänst är 1896 räknade Fors, som är född

den 30 oktober 1838, något mer än 20 arbetsår. Under tiden därefter hade Fors

intill hösten 1912 haft anställning såsom extra arbetare vid femte distriktets banavdelning.

Sistnämnda är beviljades Fors, som då visades vara på grund av sjukdom

oförmögen att genom arbete försörja sig, av Kungl. Maj:t på framställning av

styrelsen en gratifikation av 150 kronor, att utgå av trafikmedel efter upphörandet

av hans anställning vid statens järnvägar. Då pension sedermera år 1913 beviljades

Fors, hade han uppnått en levnadsålder av 59 år samt arbetat i statens tjänst under

sammanlagt 36 år.

I likhet med Fors uppfyller Jonsson, som under en följd av omkring 37 år

arbetat vid statens järnvägar, därav de första 19 åren vid statens järnvägsbyggnader

och de återstående såsom extra arbetare vid statens järnvägars banavdelning, samt

uppnått en ålder av 64 år, numera de villkor beträffande levnads- och tjänstår, som

enligt vad ovan påvisats pläga uppställas för beviljande av pension åt arbetare vid

statens järnvägsbyggnader, om man såsom 1913 års riksdag gjort i fråga om Fors,

låter vederbörande för detta ändamål räkna sig till godo hela sin sammanlagda

arbetstid vid statens järnvägsbyggnader och den färdiga banan. Det synes därför

vara med billigheten överensstämmande, att motsvarande förmån av staten tillerkännes

Jonsson. Om således riksdagen skulle bifalla förevarande motion angående pension

åt Jonsson, vore detta endast ett fullföljande av den princip, som riksdagen

godkänt genom beviljande av pension till ovanbemälte Fors.»

Statskontoret har för egen del åberopat vad järnvägsstyrelsen i

ärendet anfört.

Av utredningen i ärendet framgår, att Jonsson under en tid av

omkring 37 år arbetat vid statens järnvägar, därav de första 19 åren

vid statens järnvägsbyggnader och de återstående såsom extra arbetare

vid statens järnvägars banavdelning, samt att han uppnått en ålder av

64 år. Under sådana förhållanden anser utskottet sig böra tillstyrka en

pension å allmänna indragningsstaten till Jonsson i enlighet med motionärens

förslag, att utgå från och med början av innevarande år.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion,

må medgiva, att järnvägsarbetaren Olof Petter Jonsson

från Svartbjörsbyn, Över-Luleå församling, må från

och med år 1915 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av trehundra

kronor.

Statskontoret.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 8 samt. 14 käft. (Nr 20.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

Ang.

pension åt

arbetaren K.

G. Karlsson.

Järnvägsstyrelsen

.

ll:o) 1 eu inom andra kammaren av lierr O. E. Holm väckt motion,

nr 119, har motionären hemställt, »att riksdagen ville tillerkänna

arbetaren Karl Gustaf Karlsson i Gellivare en årlig pension av 300

kronor att utgå under hans återstående levnad.»

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Arbetaren Karl Gustaf Karlsson i Gellivare har sedan början av 1870-talet

och ända till år 1902 med en del mindre avbrott vant anställd vid statens järnvägsbyggnader.

Sistnämnda år nödgades han lämna sin anställning, enär hans alltmer

tilltagande sjuklighet gjorde det omöjligt för honom att uthärda de med järnvägsarbetet

förenade ansträngningarna. Efter denna tid har han sysslat med diverse

lättare arbete, som lämnat honom ett mycket knappt levebröd, i det att fattigvårdsstyrelsen

allt emellanåt fått träda hjälpande emellan. Denna oförmåga att

kunna försörja sig har naturligtvis med åren tilltagit, och inlämnade Karlsson därföre

år 1912 till kungl. järnvägsstyrelsen — där hans betyg fortfarande finnas tillgängliga

— en ansökan om erhållande av pension, men då han vid sin avgång från

statens järnvägsbyggnader icke uppnått den levnadsålder av 55 ar, som enligt tilllämpade

grunder minst erfordras för erhållande av pension, föranledde hans ansökan

icke till någon åtgärd från kungl. järnvägsstyrelsens sida.

Från norska staten erhåller Karlsson visserligen tillsvidare ett årligt understöd

av 180 kronor, som tillerkänts honom på grund av ett olycksfall, för vilket

han varit utsatt, då han en tid vistades på den inom Norge belägna delen av Riksgränsbanan,

men då detta belopp icke är tillräckligt för hans uppehälle, blir han,

för såvida icke svenska staten också vill bidraga till hans pensionering, hänvisad

till sin kommuns fattigvårdsinrättning, enär han icke vidare kan behörigen utföra

kroppsarbete. Och synes detta vara en hård lott för en utsliten arbetare, som

under omkring 30 års tid nedlagt sina bästa krafter i svenska statens tjänst.

Karlsson är född 1851, började arbeta vid östra stambanan 1871, fortsatte

sedan vid norra stambanan till år 1892, då lian transporterades till Gellivarebanan

och Riksgränsbanan. Präst- och läkarebetyg för Karlsson hava genom mellankommande

omständigheter icke kunnat åtfölja motionen, men skola snarast överlämnas

till vederbörande utskott.»

Till utskottet hava dessutom överlämnats de i motionen omförmälda

präst- och läkarebetygen.

Järnvägsstyrelsen har på anmodan av statskontoret avgivit yttrande

i ärendet. Förutom vad som redan intagits under punkt 9:o) härovan

anför styrelsen följande:

»Beträffande slutligen förenämnde Karl Gustaf Karlsson så har lian, såsom

i motionen angivits, under år 1912 hos styrelsen gjort ansökning om erhållande av

pension. Av de handlingar och intyg, som åtföljde denna ansökning, inhämtade

styrelsen, bland annat, att Karlsson, som är född den 17 augusti 1851, enligt egen

uppgift varit anställd vid statens järnvägsbyggnader eller statens järnvägars ban
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

19

avdelning under åren 1871—1902; att Karlsson sistnämnda år skadats till följd av

olycksfall i arbete för norska statens räkning; samt att såsom ersättning för berörda

skada Karlsson åtnjöte en årlig livränta av 180 kronor från Norge, men att han,

som sedan olycksfallet varit oförmögen till arbete, i övrigt vore i saknad av tillgångar

för sitt uppehälle.

Vid prövning av denna ansökning fann styrelsen genom beslut den 24 februari

1913 densamma icke kunna föranleda till någon styrelsens vidare åtgärd, enär Karlsson

redan under år 1902 lämnat sin anställning vid statens järnvägsbyggnader och

för övrigt vid tiden för sin avgång icke uppnått den levnadsålder — 55 år — som

jämlikt av statsmakterna tillämpade grunder minst erfordrades för erhållande av

pension.

Enligt styrelsens mening äro de av styrelsen sålunda åberopade skäl för avslag

å Karlssons pensionsansökning fortfarande gällande och i överensstämmelse med

hittills tillämpade grunder i liknande ärenden.»

Statskontoret liar för egen del anfört följande:

»Vad slutligen beträffar förslaget om pension åt arbetaren Karlsson vill statskontoret

för sin del med hänsyn till Karlssons långvariga arbete i statens tjänst,

hans oförmåga att med arbete vidare försörja sig och hans medellöshet ifrågasätta, huruvida

icke billighetsskäl tala för beviljande åt honom av pension å 120 kronor, så

att han, som av norska staten åtnjuter olycksfallsersättning å 180 kronor årligen,

må komma i åtnjutande av det årliga understöd av 300 kronor, som plägar beviljas

i statens tjänst utslitne arbetare.»

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit finner utskottet billighetsskäl

tala för, att Karlsson, vilken från annat håll åtnjuter ett årligt

understöd av 180 kronor, må beviljas en pension å 120 kronor, så att

han sammanlagt kommer att uppbära det understödsbelopp av 300 kronor,

som i allmänhet plägar beviljas ålderstigna arbetare i statens tjänst.

Beloppet torde böra utgå från och med innevarande års början och anvisas

å allmänna indragningsstaten.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion,

må medgiva, att arbetaren Karl Gustaf Karlsson i

Gellivare må från och med år 1915 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

ett årligt understöd av etthundratjugu kronor.

Statskontoret.

Utskottet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

Ang.

pension åt

vissa sjömanshustjänstemän,

.

4. Angående finansdepartementet.

12:o) I punkt 26 under tionde huvudtiteln har Kungd. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att ombudsmannen vid sjömanshuset i Malmö

Johan Peter Fagerlund, bokhållaren vid sjömanshuset i Göteborg Magnus

Peterson och notarien vid Stockholms sjömanshus Ivar August Brunström

må, envar från och med månaden näst efter den, under vilken

han varder entledigad från sin befattning, å allmänna indragningsstaten

under sin återstående livstid åtnjuta årlig pension, Fagerlund med kronor

1,650, Peterson med 1,300 och Brunström med 1,650, allt dock

under villkor, att av vederbörande sjömanshuskassas egna medel till

envar av dessa tjänstemän i årlig pension utbetalas minst lika stort belopp,

som av statsmedel beviljas.

Till stöd för denna framställning har föredragande departementschefen

anfört följande:

»I skrivelse den 28 september 1912 gjorde kommerskollegium framställning

om beredande av statsbidrag till pensionering av den å sjömanshusen

anställda personalen.

Denna skrivelse remitterades den 15 maj 1913 av min företrädare

i ämbetet till de av honom jämlikt nådigt bemyndigande den 21

februari samma år tillkallade sakkunniga för verkställande av utredningrörande

ifrågasatt centralisering av pensionsanstalter, understödda av

staten m. m. för att tagas i övervägande vid fullgörande av det de

sakkunniga lämnade uppdraget.

Något yttrande i denna fråga har emellertid ännu icke från de

sakkunniga inkommit.

Ehuru jag sålunda icke för närvarande är beredd att bringa under

Kungl. Maj ds prövning frågan om sjömanshuspersonalens pensionering

i hela dess vidd, har jag dock, med hänsyn till de sjömanshusens tjänstemän,

som redan nu synas böra ifrågakomma till pensionering, ansett

mig föranlåten att partiellt till behandling upptaga berörda spörsmål;

och torde det därför tillåtas mig att något utförligare redogöra för innehållet

i kommerskollegii ovannämnda skrivelse samt vad i övrigt i saken

förekommit.

I det av särskilt tillkallade kommitterade utarbetade förslaget till

förordning angående sjömanshusen i riket samt sjöfolks på- och avmönstring

stadgades bland annat, att på sjömanshusdirektion skulle

ankomma, att, där omständigheterna ansåges betinga sådant, hos kommerskollegium

göra framställning om tilldelande åt tjänsteman vid sjö
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

BanJioutslottets utlåtande Nr 20.

21

manshus, vilken bleve entledigad, av någon gratifikation eller pension

iran sjömanshuskassan, samt att, därest kollegium funne pension böra

förekomma, ärendet skulle av kollegium underställas Kungl. Maj:ts prövning.

I sitt i anledning av berörda förslag den 9 januari 1911 avgivna

utlåtande föreslog emellertid kommerskollegium, med hänsyn till möjligheten

att kunna eventuellt utverka pension till någon del av statsmedel,

en härför lämpad ändrad avfattning av den av kommitterade ifrågasatta

bestämmelsen i ämnet. Detta ändringsförslag vann Kungl. Maj:ts gillande;

och stadgas i enlighet härmed i § 8 mom. 5 i förordningen den 13 juni

1911 angående sjömanshusen i riket samt sjöfolks på- och avmönstring

m. m., att sjömanshusdirektion skall äga att i särskilda fall, där omständigheterna

anses betinga sådant, hos kommerskollegium göra framställning

om tilldelande åt sjömanshustjänsteman, som entledigas från

sin befattning, av någon gratifikation ur sjömanshuskassan eller pension.

Anser kollegium pension från sjömanshuskassan eller eljest böra ifrågakomma,

skall ärendet av kollegium underställas Kungl. Maj:ts avgörande.

Stadgandet avser sålunda icke att tillförsäkra sjömanshustjänsteman någon

rätt till pension utan giver fastmera vid handen, att frågan om pensions

beviljande skall bero på prövning i varje särskilt fall. Å andra sidan

förutsätter emellertid stadgandet med den avfattning, som slutligen givits

detsamma, att, där pension verkligen anses böra ifrågakomma, densamma

icke ovillkorligen skall till hela sitt belopp utgå ur sjömanshuskassan utan

att bidrag av statsmedel till pensioneringen möjligen skall kunna

erhållas.

Det är med utgångspunkt från berörda bestämmelser och under

uttryckligt framhållande av att någon ändring i desamma icke åsyftas,

som kommerskollegium gjort sin ovan omförmälda framställning om

statsbidrag till sjömanshustjänstemännens pensionering.

Till stöd för sin ifrågavarande framställning åberopar kommerskollegium

till en början, vad kollegium i sitt förutnämnda utlåtande den

9 januari 1911 anfört i fråga om behovet av åtgärder för ordnande av

den å sjömanshusen anställda personalens pensionsförhållanden.

Kommerskollegium framhöll i sagda utlåtande, att denna fråga syntes kolle- Kommersgirnn

förtjäna ett allvarligt beaktande. Till följd därav att möjlighet hittills icke kolJ<tsiun<- *

förefunnits att kunna bereda sjömanshusens personal pension, hade sjömanshusdirek- utl*tc™*e

tionerna ansett sig i många fall icke kunna förvägra sina ombudsmän eller andra iw/0r*

biträden att kvarstå i tjänsten långt efter det de uppnått den åldersgräns, då tjänstbarheten

i allmänhet vore försvagad och då andra tjänstemän i regel erhölle befrielse

från sina tjänsteplikter. Många av ombudsmännen vore ock mycket ålderstigna

och flere av dem uppenbarligen uttjänte samt särdeles väl i behov av vila

från arbete, ehuru deras ekonomi i regel ej medgåve dem att avstå från arbets
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

KommersJcollegium

i

skrivelse den

28 september

1912.

förtjänsten. Kollegium tvekade ej att framhålla som ett oavvisligt behov, att åtgärder

vidtoges till undanröjande av de missförhållanden, som härav måste bliva en följd

och vilka, enligt vad vederbörande inspektionsförrättare meddelat, bekräftats vid

verkställda inspektioner. Det vore ej förenligt med det allmännas intresse, att nu

antydda förhållanden allt framgent skulle fortvara i orubbat skick, och detta särskilt

i betraktande därav, att inom här avsedda tjänstemannakår många utförde sitt

huvudsakliga arbete för statens räkning.

Efter återgivande av nyssberörda uttalanden anför kollegium i sill

skrivelse den 28 september 1912 vidare följande:

»Vad kollegium sålunda då anförde äger fortfarande i allo giltighet, och har

erfarenheten än mera bekräftat dess riktighet. Såsom ett ytterligare skäl för att

möjlighet till pensions erhållande bör beredas sjömanshusens personal kan anföras,

att detta skulle i avsevärd grad underlätta strävandet att till dessa ingalunda oviktiga

befattningar, särskilt ombudsmansbefattningarna, vilka i synnerhet vid de större

sjömanshusen av sina innehavare kräva full arbetskraft och god omdömesförmåga,

förvärva härför fullt kvalificerade personer.

Kostnaden för beredande av pension torde sjömanshuskassorna icke ensamma

kunna bära, åtminstone icke utan att detta i många fall kan verka inträng på sjömanshusens

understödsverksamhet, som ju är en av deras ofrånkomliga och även ur

det allmännas synpunkt viktigaste uppgifter. En sådan anordning kan icke heller

anses rättvis, då sjömanshustjänstemännen utom sina göromål i sjömanshusens tjänst

även utföra ett omfattande arbete direkt för statens räkning. Riktigast torde därför

vara, att staten och sjömanshusen gemensamt bära denna kostnad. Vad angår omfattningen

av sjömanshuspersonalens arbete för statsändamål, utvisade den utredning

i ämnet, för vilken kollegium lämnat redogörelse i sin underdåniga skrivelse den

25 oktober 1909 angående beredande av statsbidrag till sjömanshusens förvaltningskostnader

för år 1911, att vid det stora flertalet sjömanshus detta arbete kräver

lika mycken eller, i flera fall. till och med längre tid än sjömanshusens övriga

åligganden. Där så icke är förhållandet, torde dock förstnämnda arbete utgöra en

synnerligen avsevärd del av hela arbetsbördan. Med hänsyn till dessa omständigheter

synes staten böra bidraga åtminstone med pensionens halva belopp.

Det skulle kunna ifrågasättas, att sjömanshuspersonalen borde i någon män

själv bidraga till pensioneringen genom att erlägga pensionsavgift till visst årligt

belopp. Detta låter sig emellertid svårligen gorå, dels emedan avlöningarna i regel

äro så knappt tillmätta, att desamma icke lära tåla något avdrag, och dels på

grund därav att här icke är fråga om en allmän pensionering av hela denna tjänstemannakår.

»

Sedan kollegium därefter framhållit, att kollegium icke avsåge

någon förändring i den i gällande sjömanshusförordning fastslagna

principen, att fråga om pensions beviljande skulle bero på särskild

prövning i varje fall, fortsätter kollegium:

»Lämpligt synes dock vara, att för vinnande av erforderlig enhetlighet vissa

allmänna huvudgrunder för pensions utgående komma till tillämpning. I avseende

härå får kollegium anföra följande.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskotlets utlåtande AV 20.

23

För att en person, som därtill ej har laglig rätt, må komma i åtnjutande av

statspension, kräves i regel, att hans ekonomiska stimning är sådan, att han är för

sitt livsuppehälle i behov av pension. Detta torde även i förevarande fall böra utgöra

en nödvändig förutsättning för pensions erhållande.

Vidare bör pensionssökanden hava uppnått viss ålder. Denna torde lämpligen

kunna bestämmas till minst 67 år, vid vilken ålder rätt att komma i åtnjutande

av pension i regel inträder för de flesta manliga civila tjänstinnehavare.

En annan given förutsättning för att kunna ifrågakomma till erhållande av

en sådan förmån måste vara, att pensionssökanden under eu längre tid offrat den

huvudsakligaste delen av sin arbetskraft åt sjömanshustjänsten och därvid gjort sig

förtjänt av gott vitsord. Sjömanshustjänstemännen torde dock icke kunna i allmänhet

åberopa så lång tjänstetid (35 tjänstår) som i regel skall hava fullgjorts av manliga

civila tjänstinnehavare för att komma i åtnjutande av hel pension. Förstnämnda

tjänstemän, särskilt ombudsmännen, tillträda nämligen vanligtvis sina befattningar

vid en så framskriden ålder, att en dylik tjänstetid icke lärer kunna uppnås

av dem. Det kunde ifrågasättas att av dem fordra såsom villkor för pension

samma minimitjänstetid av 10 år, som under vissa förhållanden berättigar civil

tjänstinnehavare till pension till avkortat belopp i förhållande till det mindre antalet

tjänstår. Emellertid synes kollegium, att om den erforderliga levnadsåldern sättes

så högt, som ovan föreslagits, tjänstetiden icke bör understiga 15 år.

Pensionens storlek bör givetvis göras beroende av den lön, vederbörande vid

entledigandet åtnjuter och där förut under viss tid — exempelvis minst 3 år —

åtnjutit. I avseende härå föreslår kollegium, att hel pension skall utgöra två tredjedelar

av lönen.

Ovan ifrågasatta grunder i avseende å levnads- och tjänstår äro avsedda att

gälla för hel pensions åtnjutande. Emellertid torde möjlighet böra förbehållas att

bereda pension även åt sådana sjömanshustjänstemän, som icke uppfylla dessa bestämmelser.

I dylikt fall bör dock pensionen utgå med ett med hänsyn till föreliggande

omständigheter lämpligen avkortat belopp.

Att i vidare mån än som skett nu avgiva förslag om de grunder, efter vilka

pension må kunna tillerkännas sjömanshustjänstemän, synes kollegium icke tillrådligt

eller ens möjligt. Dessa tjänstemäns avlönings- och tjänsteförhållanden äro

nämligen av alltför skiftande beskaffenhet för att sådant skall låta sig på förhand

gorå. I övrigt torde dock de i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till

pension den 11 oktober 1907 innehållna bestämmelser kunna i tillämpliga delar

läggas till grund för pensionsansökningarnas prövning.»

På grund av vad sålunda anförts hemställde kollegium om anvisande

av ett särskilt förslagsanslag å högst 15,000 kronor såsom bidrag

till pensionering av sjömanshustjänstemän, anordnad i huvudsaklig överensstämmelse

med de av kollegium angivna grunder.

Kommerskollegii ifrågavarande framställning blev, såsom redan

nämnts, av förutvarande departementschefen den 15 maj 1913 remitterad

till do jämlikt nådigt bemyndigande den 21 februari samma år tillkallade

sakkunniga för verkställande av utredning rörande ifrågasatt

centralisering av pensionsanstalter, understödda av staten, m. in.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

Inkomna an

sökningar cn

pension.

Sedan kommerskollegium emellertid i skrivelse den 12 november

1913 förnyat sin meranämnda framställning, avläts av samme departementschef

den 18 berörda november till kollegium en skrivelse, däri

han meddelade, att vid ärendets beredning i finansdepartementet fråga

uppkommit, huruvida icke i avbidan på resultatet av nyss omförmälda

utredning frågan om sjömanshustjänstemännens pensionering kunde tills

vidare lösas på så sätt, att å allmänna indragningsstaten anvisades

lämpliga belopp såsom bidrag till pensionering av de tjänstemän, som

för det dåvarande syntes höra komma i åtnjutande av pension, samt

förty anmodade kollegium att inkomma med för ändamålet erforderlig

utredning samt eget utlåtande i saken.

I skrivelse den 11 mars 1914 avgav kommerskollegium det sålunda

begärda utlåtandet samt överlämnade därvid —• med förmälan att ansökningar

om pension då förelåge från fyra sjömanshustjänstemän, nämligen

ombudsmannen vid sjömanshuset i Malmö Johan Peter Fagerlund,

ombudsmannen vid sjömanshuset i Gävle Göran Moberg, bokhållaren

vid sjömanshuset i Göteborg Magnus Peterson samt notarien vid Stockholms

sjömanshus Ivar August Brunström — till Kung! Maj:ts prövning

samtliga till ärendet hörande handlingar.

Sedermera har emellertid kollegium i en till Kungl. Maj:t ingiven

skrift anmält, att av förenämnda tjänstemän ombudsmannen vid sjömanshuset

i Gävle Göran Moberg avlidit; och har till följd härav frågan om

pension åt Moberg förfallit.

Beträffande övriga pensionssökandes förhållanden inhämtas av de

av kollegium överlämnade handlingarna samt kollega eget yttrande

huvudsakligen följande:

Ombudsmannen vid sjömanshuset i Malmö Jolian Peter Fagerlund

har uppnått en ålder av över 74 år samt innehaft sin sjömanshusbefattning

i mera än 26 år. Genom bifogat läkarbetvg styrkes, att Fagerlund

till följd av partiell förlamning av högra kroppshalvan, orsakad av

hjärnblödning, är oförmögen att sköta sin tjänst; och upplyser kommerskollegium,

att han till följd härav för närvarande är tjänstledig. Hans årliga

löneförmåner utgå med 5,000 kronor i fast lön. Med hänsyn till dels

det stora nit och den duglighet i tjänsten, som Fagerlund ådagalagt,

dels ock det förhållande, att någon ändring i hans hälsotillstånd icke

vore att motse, hemställer direktionen för sjömanshuset i Malmö, att

pension åt Fagerlund måtte utverkas. I avseende å pensionens storlek

uttalar direktionen, att någon avprutning av det belopp, som Fagerlund

själv i dylikt hänseende hos direktionen begärt, 4,000 kronor, icke borde

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

25

ske, då detta belopp ungefärligen motsvarade hans faktiska levnadskostnader.

Bokhållaren vid sjömanshuset i Göteborg Magnus Peterson, som

den 14 nästinstundande februari fyller 78 år, har haft anställning vid

berörda sjömanshus under närmare 46 år, därav omkring 45 år såsom

bokhållare. Hans avlöning utgår med 4,000 kronor för år räknat.

Sjömanshusdirektionen vitsordar, att Peterson under den långa tid, han

varit anställd vid sjömanshuset, på fullt tillfredsställande sätt skött sina

åligganden. I följd av ålder och sjuklighet hade emellertid hans arbetsförmåga

numera avtagit, så att han icke längre förmådde med nödig

kraft och uthållighet deltaga i göromålen, varför han för närvarande

åtnjöte tjänstledighet. Direktionen tillstyrker bifall till Petersons anhållan,

att vid hans avskedstagande honom måtte tilldelas pension med

70 procent av hans nuvarande avlöning eller 2,800 kronor årligen, samt

hemställer, att kostnaden för pensioneringen måtte åtminstone delvis

bestridas av statsmedel.

Notarien vid Stockholms sjömanshus Ivar August Brunström är

71 år gammal och har varit anställd i sjömanshusets tjänst i över 43

är. Till notarie förordnades han den 17 april 1875. Det honom i sådan

egenskap tillkommande arvode utgör, enligt vad direktionen för sjömanshuset

meddelar, 5,000 kronor om året. Direktionen hemställer, att

Brunström måtte under sin återstående livstid erhålla en årlig pension

av 3,750 kronor, motsvarande tre fjärdedelar av hans arvode, samt att

högst hälften av pensionsbeloppet måtte bestämmas skola utgå av

sjömanshuskassans medel.

Efter att hava erinrat om sina förberörda, i skrivelsen den 28

september 1912 gjorda uttalanden rörande huvudgrunderna för beviljande

av pension åt sjömanshustjänstemän, anför kommerskollegium i utlåtandet

den 11 mars 1914 beträffande de av pensionssökandena, som

ännu äro i livet, för egen del följande.

Meddelade upplysningar om pensionssökandena gåve beträffande Peterson och

Brunström vid handen, att båda vore för sitt livsuppehälle beroende av inkomsterna

av sjömanshustjänsten samt att de, därest de entledigades från sina respektive

befattningar utan att samtidigt erhålla pension, skulle komma i svårt ekonomiskt

betryck. Fagerlund hade väl uppgivits vara i besittning av ett mindre kapital,

men med hänsyn särskilt till hans och hans hustrus mycket sjukliga tillstånd och

deras därigenom ökade behov av vård syntes nämnda förhållande ej skäligen böra

föranleda till minskning av pensionsbeloppet.

Den förebragta utredningen utvisade i övrigt, att samtliga pensionssökandena

behörigen fyllde de av kollegium angivna villkoren för erhållande av pension. Det

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 8 saml. 14 höft. (Nr 20.) 4

Kommerskollegium

i

skrivelse den

11 mars 1914.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

Statskontoret.

förhållande, att tjänstetiden för Fagerlund understege den angivna minimiåldern av

35 år, skulle visserligen kunna anses motivera någon reducering av pensionsbeloppet

för honom, men i betraktande dels därav att hans fasta löneförmåner varit jämförelsevis

knappt tillmätta dels ock av hans särdeles väl vitsordade tjänstgöring

såsom självständig ledare av ett mera betydande sjömanshus funne kollegium ej

skäl ifrågasätta sådan reducering''.

Kollegium ansåge alltså, att en var av sökandena borde komma i åtnjutande

av oavkortad pension till belopp, motsvarande två tredjedelar av senast innehavda

fästa lön.

Med godkännande härav skulle pensionerna utgå med följande belopp, nämligen

till Fagerlund med i jämnat tal 3,300 kronor, till Peterson med 2,600 kronor

och till Brunström med i jämnat tal 3,300 kronor. Hälften av pensionsbeloppen

förutsatte kollegium, i överensstämmelse med sin i skrivelse den 28 september 1912

uttalade uppfattning, skola utgå av statsmedel och den andra hälften av vederbörande

sjömanshuskassa.

På grund av vad sålunda anförts och under åberopande av § 8

mom. 5 i ovannämnda förordning den 13 juni 1911 hemställer kollegium

alltså, att Kungl. Maj:t måtte, i syfte att en var av sökandena

Fagerlund, Peterson och Brunström skulle från och med månaden näst

efter den, under vilken avsked från innehavd tjänst bleve honom beviljad,

under den återstående livstiden komma i åtnjutande av pension

med följande årliga belopp, nämligen Fagerlund 3,300 kronor, Peterson

2,600 kronor och Brunström 3,300 kronor, dels medgiva att av ett

vart av nyssnämnda pensionsbelopp ena hälften finge utgå av vederbörande

sjömanshuskassa, dels ock vidtaga åtgärd för att statsmedel

måtte varda anvisade till bekostande av andra hälften av samma pensioner.

Statskontoret, som den 13 juni 1914 på grund av nådig remiss

yttrat sig över kommerskollegii ifrågavarande framställning, gör därvid

till eu början följande allmänna uttalanden:

»Vid de tillfällen då fråga uppstått om beredande av pensioner åt personer,

som icke varit anställda i egentlig statstjänst, men dock genom sitt arbete kunnat

anses tjäna ett statsändamål, har man vid beräknande av kostnaden för pensioneringen

i allmänhet utgått därifrån, att densamma bör uppdelas på arbetsgivaren,

statsverket och tjänstemannen själv, den senare i så måtto, att han vore skyldig

genom erläggande av årliga pensionsavgifter bidraga till kostnaden för den pension,

varav han ägde komma i åtnjutande vid avskedet från tjänsten. Enligt det av

kommerskollegium nu framställda förslaget skulle dock statsverket drabbas av en

något högre pensioneringskostnad än enligt den nyss angivna delningsgrunden bort

utgå, beroende på den omständigheten, att sjömanshusens tjänstemän saknat ordnade

pensionsförhållanden, och att hittills någon kassa icke funnits till vilken dessa

tjänstemän haft att inbetala pensionsavgifter.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

27

Med hänsyn till det arbete, som staten för olika ändamål pålägger sjömanshusen,

och det gagn, det allmänna måste anses hava haft av de nu ifrägakomna

— — — sjömanshustjänstemännen, anser statskontoret sig för sin del kunna biträda

kommerskollegii förslag till beredande av pension från allmänna indragningsstaten

åt eu var av dom; men vill statskontoret därvid framhålla, att, om i enlighet med

ämbetsverkens tillstyrkan framställning hos riksdagen skulle göras beträffande de

— — — sjömanshustjänstemän, om vilka nu är fråga, en sådan åtgärd icke må

betraktas såsom något föregripande av den pågående utredningen om ett ordnande

av sjömanshuspersonalens pensionsförhållanden i allmänhet.»

Beträffande sökanden Fagerlund anmärker statskontoret därefter,

att han visserligen endast innehade 26 år i vederbörande sjömanshus’

tjänst och således kortare tid än för andra civila tjänstemän i regeln

erfordrades för pensions erhållande. Enligt statskontorets mening borde

dock denna kortare tjänstgöringstid få anses uppvägd av hans höga

levnadsålder, vilken jämte sjukdom gjorde honom oförmögen att sköta

sin befattning.

Statskontoret tillstyrker sålunda avlåtande av proposition till riksdagen

med framställning om beviljande av pension å allmänna indragningsstaten

till en var av sökandena Fagerlund, Peterson och Brunström

till belopp av respektive 1,650, 1,300 och 1,650 kronor om året,

allt dock under villkor att vederbörande sjömanshus av egna medel till

var och en av dem i årlig pension utbetalade minst lika stort belopp,

som av statsmedel beviljades.

De skäl, som av kommerskollegium i skrivelsen den 28 september DepaHements1912

anförts för ett definitivt ordnande av den å sjömanshusen anställda chefenpersonalens

pensionsförhållanden, synas mig synnerligen vägande. Då

det emellertid, såsom förut framhållits, icke är möjligt att nu bringa

denna fråga i hela dess vidd till lösning, anser jag i likhet med min

företrädare i ämbetet angeläget att söka interimistiskt ordna saken

genom beredande av pension åt sådana tjänstinnehavare, vilka synas

omedelbart böra därav komma i åtnjutande. Ansökningar om pension

föreligga, såsom av det ovanstående framgår, för närvarande från tre

å olika sjömanshus anställda tjänstemän. Den i ärendet förebragta utredningen

synes mig tillfullo hava ådagalagt, såväl att samtliga sökandena

på grund av sin ålder och sina övriga förhållanden ävensom beskaffenheten

av sin tjänstgöring äga grundade anspråk på att nu bliva tillförsäkrade

pension som ock att det ur synpunkten av tjänsternas behöriga

uppehållande måste anses önskligt, att sökandena på dylikt sätt beredas

tillfälle att avgå för att ersättas med yngre krafter. Under uttryckligt

framhållande av att ett eventuellt beslut om sökandenas pensionering

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

Utskottet.

icke på något sätt må betraktas såsom föregripande den pågående

utredningen rörande ordnandet av sjömanshuspersonalens pensionsförhållanden

i allmänhet, anser jag mig sålunda böra biträda kommerskollegii

hemställan, att sökandena måtte från och med månaden näst

efter den, då avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående

livstid beredas pension samt att av de för pensioneringen erforderliga

beloppen ena hälften måtte utgå ur vederbörande sjömanshuskassa och

andra hälften bestridas av statsmedel.

Mot de av kommerskollegium föreslagna pensionsbeloppens storlek

har jag icke något att erinra.

För närvarande anser jag mig allenast böra göra framställning

om beviljande av den del av de för pensioneringen erforderliga beloppen,

som skulle komma att gäldas av statsmedel. I händelse denna framställning

varder av Kungl. Maj:t och riksdagen bifallen, torde jag

framdeles få återkomma till ärendet.»

Såsom av statsrådsprotokollet inhämtas, gjorde kommerskollegium

i skrivelse den 28 september 1912 framställning om beredande av statsbidrag

till pensionering av den å sjömanshusen anställda personalen.

Denna skrivelse remitterades den 15 maj 1913 av chefen för finansdepartementet

till särskilda sakkunniga för verkställande av utredning

rörande ifrågasatt centralisering av pensionsanstalter, understödda av

staten m. in., för att tagas i övervägande vid fullgörande av de sakkunnigas

uppdrag.

Något yttrande i detta ärende har emellertid, enligt vad i statsrådsprotokollet

meddelas, ännu icke avlämnats av bemälda sakkunniga.

I skrivelse den 12 november 1913 förnyade kommerskollegium

sin förenämnda framställning. Emellertid hade vid ärendets beredning

i finansdepartementet fråga uppkommit, huruvida icke i avbidan på

resultatet av nyss omförmälda utredning frågan om sjömanshustjänstemännens

pensionering kunde tills vidare lösas på det sätt, att å allmänna

indragningsstaten anvisades lämpliga belopp såsom bidrag för pensionering

av de tjänstemän, som för det dåvarande syntes böra komma i åtnjutande

av pension. På anmodan av chefen för finansdepartementet

avgav därefter kommerskollegium utlåtande i ärendet samt överlämnade

därvid ansökningar om pension från fyra sjömanshustjänstemän, nämligen

ombudsmannen vid sjömanshuset i Malmö Johan Peter Fagerlund,

ombudsmannen vid sjömanshuset i Gävle Göran Moberg, bokhållaren

vid sjömanshuset i Göteborg Magnus Peterson samt notarien vid Stock
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

29

holma sjömanshus Ivar August Brunström jämte övriga till ärendet

hörande handlingar.

I en sedermera till Kungl. Maj:t ingiven skrift anmälde kollegium,

att ombudsmannen Moberg avlidit; till följd varav frågan om pension

åt honom förfallit.

För övriga här ovan omförmälda personer föreslår nu Kungl.

Maj:t, i enlighet med statskontorets tillstyrkande, pensioner å allmänna

indragningsstaten till belopp av 1,650 kronor åt vardera av Fagerlund

och Brunström och 1,300 kronor åt Peterson, allt under villkor att

vederbörande sjömanshus av egna medel till envar av dem i årlig

pension utbetalar minst lika stort belopp, som av statsmedel beviljas.

Enligt vad av den bär ovan lämnade redogörelsen framgår, är

frågan om ordnandet av pensionsförhållandena för den vid sjömanshusen

anställda personalen för närvarande föremål för utredning av särskilda

sakkunniga. Att under sådana förhållanden redan nu åt vissa av dessa

tjänstemän fastställa pensioner, till vilka staten skulle bidraga med

hälften, anser utskottet för sin del icke vara lämpligt.

Med hänsyn till det arbete, som staten för olika ändamål pålägger

sjömanshusen och den nytta, som det allmänna obestridligen därav

hämtar, torde det emellertid icke heller få anses lämpligt att helt och

hållet avvisa en framställning sådan som den nu förevarande. Här föreligga,

enligt vad handlingarna utvisa, ansökningar om pension åt tre å

olika sjömanshus anställda tjänstemän, vilka uppnått en ålder av Fagerlund

74 år, Peterson 78 år och Brunström 71 år samt med resp. 26,

46 och 43 tjänstår och vilka icke vidare torde kunna på ett tillfredsställande

sätt fullgöra sina åligganden. Såsom departementschefen framhåller,

lärer det därför få anses önskligt, att ifrågavarande tjänstemän

beredas tillfälle att avgå för att ersättas med yngre krafter. Enligt

vad kommerskollegium uppgiver, äro de emellertid för sitt livsuppehälle

beroende av inkomsterna från sjömanshusen och skulle, därest de entledigades

utan pension eller understöd, komma i svårt ekonomiskt betryck.

Under sådana förhållanden anser utskottet det vara med billighet

överensstämmande, att staten lämnar något bidrag till deras försörjning

på ålderdomen. Ett dylikt bidrag finner utskottet lämpligen böra utgå

under form av årliga understöd från allmänna indragningsstaten; och

lärer ett beslut härom icke kunna anses komma att på något sätt föregripa

den utredning, som, enligt vad ovan omförmälts, för närvarande

pågår i fråga om sjömanshuspersonalens peusionsförhållanden.

Med den uppfattning utskottet sålunda uttalat, har utskottet icke

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

Ang.

pension åt

professorn

J.E. Lekman n.

ansett sig böra ingå i vidare prövning av de olika förutsättningar eller

villkor, som vid pensioners beviljande vanligen pläga tagas i betraktande.

Det ifrågavarande statsbidraget har i stället synts böra beräknas med

hänsyn till tjänstemännens behov av understöd. Med denna utgångspunkt

har utskottet, som icke kunnat undgå att finna de av

Kungl. Maj:t ifrågasatta pensionsbeloppen väl höga, ansett sig böra

stanna vid att föreslå de årliga understödsbeloppen för vardera av

Fagerlund och Brunström till 1,250 kronor och för Peterson till 1,200

kronor.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts

förevarande framställning, må medgiva, att ombudsmannen

vid sjömanshuset i Malmö Johan Peter Fagerlund,

bokhållaren vid sjömanshuset i Göteborg Magnus

Peterson och notarien vid Stockholms sjömanshus

tvär August Brunström må, envar från och med

månaden näst efter den, under vilken han varder

entledigad från sin befattning, å allmänna indragningsstaten

under sin återstående livstid åtnjuta årliga

understöd, Fagerlund med ettusentvåhundrafemtio kronor,

Peterson med ettusentvåhundra kronor och Brunström

med ettusentvåhundrafemtio kronor.

5. Angående ecklesiastikdepartementet.

13:o) I en inom första kammaren av herr Thyrén väckt motion,

nr 8, har hemställts, »att riksdagen ville bevilja professoren vid Lunds

universitet J. E. Lehmann rättighet att, därest han kvarstår i sin nuvarande

tjänst intill fyllda 65 levnadsår, vid sin avgång uppbära en

pension av 5,600 kronor per år.»

Till stöd för motionen har anförts följande:

»På grund av gynnsamma omständigheter har det lyckats att till innehavare

av professorsämbetet i teologisk encyklopedi och teologiska prenotioner vid Lunds

universitet förvärva en vetenskapsman med europeiskt rykte, förutvarande professoren

vid universitetet i Berlin J. E. Lehmann.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bunlcoutskottets utlåtande AV 20.

15!

Emellertid har utbytet av professuren i Berlin mot den i Lund för Lehmann

icke blott medfört omedelbar förlust av betydande löneförmåner utan Hven högst

betydligt försämrade pensionsutsikter. De vid hans förutvarande befattning fiistade

villkoren inneburo en vidsträckt rätt att kvarstå med full avlöning; såsom svensk

professor är lian underkastad skyldigheten att vid fyllda 65 år avgå med pension.

Vidare skulle lian från universitet i Berlin vid verkligen inträffad avgång uppburit

ett belopp av per år 8,500 mark, varvid må erinras, att någon avgift motsvarande

våra pensionsavgifter ej erfordras; högsta pension åter för professor vid svenskt

universitet är 5,600 kronor per år. Men minskningen i Lehmanns pensionsförmåner

blir vida större, enär lian enligt lagen den 11 oktober 1907 vid sin avgång lärer

innehava endast 13 för pension beräkneliga tjänstår och hans pension förty komma

att avkortas till 2,920 kronor.

Det kan icke förtänkas professoren Lehmann, om lian vid dylikt förhållande

skulle, av omtanke för sin ålderdom, finna sig föranlåten att reflektera på förmånligare

anbud från annat båll, vilka icke lära utebliva. Men för universitetet och

för hela vårt land vore det en svår, ja helt visst alldeles oersättlig förlust att

mista en i så hög grad både såsom vetenskaplig forskare och såsom föreläsare

framstående lärare. Med allt erkännande av olämpligheten utav att, vare sig genom

rubbningar av gällande pensionsbestämmelser eller på annat sätt, onödigtvis uppmuntra

eller underlätta indragandet av utlänningar i svensk statstjänst, måste jag

därför anse, att såväl klokhet som billighet kräva ett undantag från regeln.»

På anmodan av statskontoret har teologiska fakulteten i Lund

avgivit yttrande i ärendet och därvid anfört följande:

»Fakulteten vill på det starkaste betona det enastående förvärv, som gjorts

i och med professor Lehmanns införlivande med densamma. Att professor Lehmann

är en av de erkänt främste representanterna för sin vetenskap framgår med all

önskvärd tydlighet redan därav, att han föreslagits att bekläda lärostol dels vid det

universitet i Europa, där ämnet ifråga sedan länge på ett särskilt sätt omhuldats,

universitetet i Leiden, dels vid upprättandet av professurer i ämnet vid de stora

tyska universiteten i Berlin (vid vilket han också ett antal år iimehaft professuren)

och i Leipzig.

Denna Lehmanns vetenskapliga rangplats vitsordades ock vid hans kallande

till Lund av de utsedde sakkunnige. Så t. ex. betecknar honom professor Ms P.

Nilsson som »en man, som både på religionshistoriens och religionsfilosofiens område

bär ett av de inom dessa vetenskaper lätt räknade verkligt europeiskt ryktbara

namnen»; och d. v. professor Söderblom tilläde honom i huvuddisciplinen »obestritt

en av de främsta platserna i samtiden». Även må hänvisas till ett tidigare

uttalande av Söderblom (i nordisk familjebok): »Lehmann tillhör de få religionsforskare

i samtiden, vilka med omfattande teologiska studier och därav följande

fackkunskap på de bibliska religionernas område förena på grundliga filologiska

insikter vilande studier i utombibliska religioner, en omsorgsfull orientering över

hela den allmänna religionshistorien och självständig hållning till de skilda riktningarna

inom forskningen . .. Såväl genom sin vetenskapliga auktoritet som genom

sitt stilistiska mästerskap äger han vidsträckt inflytande.»

Redan före tillträdet till befattningen härstädes hade professor Lehmann

genom sina vetenskapliga arbeten övat inflytande på undervisningen inom våra

Teolo/jiska

fakulteten

i Land.

opaginerad Kontrollera mot PDF

.32

Bankoutskottets utlåtande AV 20.

Statskontoret.

fakulteter, och flera av dessa arbeten ingingo i de officiellt fastställda kurserna för

såväl teologie kandidat- som teologie licentiatexamen.

Professor Lehmann har ock under den tid, han ägnat sig åt den med hans

professur i Lund förenade undervisningen, i ovanligt hög grad ådagalagt förmåga

att kring sin lärostol samla åhörare ur skilda kategorier: även förtjänar framhållas,

att det allmänna upplysningsintresset och de pedagogiska frågorna i stor utsträckning

dragit fördel av hans omfattande allmänbildning, rika erfarenhet och sällsynta

framställningskonst.

Fakulteten måste således anse det vara av allra största betydelse att få

professor Lehmanns pensionsförhållanden tryggade och därmed hans kvarblivande

säkerställt, då fakulteten för sin del till fullo instämmer i motionärens uttalande,

att det »för universitetet och för hela värf land vore en svår, ja helt visst oersättlig

förlust att mista en i så hög grad både såsom vetenskaplig forskare och

såsom föreläsare framstående lärare».

På grund av det anförda får fakulteten vördsamt på det kraftigaste tillstyrka,

att rättighet måtte beviljas professor Lehmann att, därest han kvarstår i

sin nuvarande tjänst intill fyllda 65 levnadsår, vid sin avgång uppbära en pension

av 5,600 kronor per år.»

Statskontoret har för egen del i ärendet anfört 1 oljande:

»Vad därefter först beträffar frågan om rätt för professorn J. E. Lehmann

att vid avskedstagande efter fyllda 65 år bekomma pension till belopp av 5,600

kronor, varom förslag inom riksdagen väckts i motionen nr 8 i första kammaren,

får statskontoret erinra, att ämbetsverket i underdånigt utlåtande den 13 oktober

1914 yttrat sig i anledning av vederbörande universitetsmyndigheters gjorda framställning

om medgivande av rätt för professorn Lehmann att såsom tjänstår för

ålderstillägg och pension räkna sig till godo viss tjänstetid vid utländska universitet.

Rörande professorn Lehmanns rätt till pension anförde statskontoret därvid,

att, då i detta avseende stadgandena i lagen den 11 oktober 1907 angående civila

tjänstinnehavares rätt till pension borde komma till tillämpning, han med hänsyn

till levnadsåldern bleve skyldig avgå först under år 1927, varvid han, som då jämlikt

17 § i nämnda lag kunde väntas innehava 13 för pension beräkneliga tjänstår,

skulle vara berättigad till avkortad pension till belopp av 2,920 kronor; och beträffande

frågan om utverkande av förbättring i denna pensionsrätt avstyrkte statskontoret

framställningen därom och framhöll, att denna fråga icke lämpligen syntes

böra upptagas förr än inemot tidpunkten för hans avgång. Denna ståndpunkt var

givetvis föranledd av principiella skäl. De synpunkter åter, vilka gjorts gällande

i motionen och i här bilagda, av statskontoret införskaffade yttrande från teologiska

fakulteten vid universitetet i Lund, ställa frågan i ett annat läge, där det gäller

att avgöra, huruvida svenska staten för att vid universitetet i Lund bibehålla en

sällsynt framstående lärare vill göra offret att garantera honom vid vanlig avgångsålder

pension till det belopp, som i vanliga fall tillkommer en professor vid samma

universitet; och denna fråga undandrager sig helt och hållet varje bedömande efter

allmängiltiga principer för pensionering. Med hänsyn särskilt därtill, att professorn

Lehmann utan ansökning kallats till sitt ämbete vid Lunds universitet, vill statskontoret

nu endast tillägga, att en dylik omständighet av statskontoret i ett

nyligen avgivet utlåtande angående av professorn vid universitetet i Uppsala

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bunkoutskottets utlåtande Nr 20. 83

L Stavenow sökt medgivande att för ålderstillägg och pension i sådan egen
skap

tillgodoräkna sig viss tjänstetid vid Göteborgs högskola ansetts vara av beskaffenhet

att tala till förmån för ett sådant medgivande. Efter det statskontoret

erinrat om riksdagens år 1900 lämnade medgivande, att professor vid

Göteborgs högskola, som utnämndes till extra ordinarie professor vid något av

rikets universitet, finge för åtnjutande av ålderstillägg såsom sådan tillgodoräkna

sig sin tjänstgöring i egenskap av professor vid högskolan, framhöll statskontoret,

att ämbetsverket, då fråga väckts om rätt för lärare vid allmänt läroverk att

tillgodoräkna sig viss tjänstgöring vid enskild läroanstalt för beräkning av pensionsbeloppet,

ansett stora betänkligheter möta för medgivande av sålunda ifrågasatt

undantag från den civila pensionslagens bestämmelser, och anförde vidare:

''Synnerligen vägande måste enligt statskontorets mening de skäl vara, som

som skola kunna föranleda till en sådan avvikelse. Huruvida i detta fall dylika

skäl .skola anses föreligga, måste, då det synes statskontoret givet att någon särskild

förmån i pensionsväg utöver de allmänt gällande svårligen kunnat ifrågakomma,

därest professorn Stavenow i vanlig ordning sökt det ämbete han nu innehar —

huvudsakligen bero på den betydelse man i allmänhet anser det äga för statsuniversiteten

att kunna för anställning såsom lärare förvärva en vid enskild läroanstalt

fäst man av den framstående skicklighet, att han utan egen ansökan och utan

tävlan med andra anses böra till anställningen kallas. Förutsätter man det fall att

den, som borde kallas, i sin anställning vid den enskilda läroanstalten har löne- och

pensionsförmåner, som motsvara de vid statsuniversiteten normala, synes, frånsett

enskilda undantagsfall, kallelserätten varda väsentligt kringskuren, därest det varder

fastslaget, att pensionsrätt, motsvarande den, varav han gått i mistning, principiellt

icke kan beredas honom.

Då genom professorn Stavenows kallelse till professorsämbetet uttryck blivit

givet åt den kallande myndighetens, genom Eders Kungl. Majrts utnämning bekräftade

mening om önskvärdheten av professorn Stavenows fästande vid Uppsala

universitet, anser sig statskontoret — med avseende jämväl därå, att ovanberörda år

1900 av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen lämnade medgivande i fråga om rätt att

för ålderstillägg tillgodoräkna tjänstgöring såsom professor vid Göteborgs högskola

icke torde sakna betydelse även för nu föreliggande fråga om rätt till tjänstårsberäkning

för pensions erhållande — trots sina principiella betänkligheter icke

höra avstyrka att framställning göres till riksdagen därom, att professorn Stavenow

må få i pensionshänseende räkna sig till godo tio tjänstår av den tid han varit

professor vid Göteborgs högskola.’

Den synpunkt, som sålunda av statskontoret framhållits i fråga om professorn

Stavenows tjänstårsberäkning för pension, torde i sin mån kunna göras gällande

även till förmån för professorn Lehmann.»

Av utredningen i ärendet ävensom av tillgängliga handlingar framgår,

att det större akademiska konsistoriet i Lund i vederbörlig ordning

hos Kungl. Maj:t gjort framställning om utverkande av rätt för

professorn Lehmann att för ålderstillägg och pension räkna sig till godo

tjänstgöring vid utländska universitet. Sedan statskontoret i avgivet utlåtande

avstyrkt framställningen, fann Kungl. Maj:t enligt beslut den 30

Bihang till riksdagens protokoll 1915. S samt. 14 höft. (Nr 20.) 5

Utskottet»

s. 34 Kontrollera mot PDF

Ang.

pension åt

folkskolläraren

J. Holms

änka.

34 Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

oktober 1914 densamma icke föranleda någon Kuugl. Maj:ts vidare

åtgärd.

1 den föreliggande motionen hemställes nu om rätt för professorn

Lehmann att vid avskedstagande efter uppnådda 65 levnadsår erhålla

en årlig pension av 5,600 kronor, motsvarande högsta pension för universitetspro

fessor.

Ehuru enligt utskottets mening en dylik framställning bort i

vanlig ordning göras till föremål för utredning av vederbörande myndigheter,

anser sig likväl utskottet med hänsyn till de säregna omständigheter,

som i detta fall föreligga, böra tillstyrka, att professorn Lehmann

redan nu tillförsäkras rättighet att vid sin avgång från tjänsten komma

i åtnjutande av den föreslagna pensionen.

Beträffande sättet för dennas utgående må erinras, att med tilllämpning

av lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension Lehmann efter uppnådd pensionsålder vid sin

avgång är berättigad till en avkortad pension av 2,920 kronor. Det

erforderliga tilläggsbeloppet eller 2,680 kronor synes lämpligen böra

anvisas å allmänna indragningsstaten.

Med åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion,

må medgiva, att professorn vid universitetet i Lund

J. E. Lehmann må från och med månaden näst efter

den, under vilken han efter uppnådda 65 år erhåller

avsked från sin professorsbefattning, å allmänna indragningsstaten

åtnjuta sådan fyllnad i den honom

enligt vederbörande pensionslag tillkommande pension,

att pensionen jämte fyllnadsbeloppet uppgår till 5,600

kronor.

14:o) I en inom första kammaren av herr J. Åkesson väckt motion,

nr 25, har hemställts, »att riksdagen ville besluta, att i enlighet med

grunderna i Kungl. Maj:ts reglemente den 15 oktober 1875 för folkskollärarnas

änke- och pupillkassa och på därstädes stadgade villkor en

årlig pension av trehundratrettioåtta kronor må från och med den 1 januari

1915 å allmänna indragningsstaten utgå till avlidne folkskolläraren Jöns

Holms efterlevande änka Maria Holm.»

Till stöd för motionen har anförts följande:

»År''1908 avled folkskolläraren vid Kiviks folkskola av Södra Mellby

församling Jöns Holm efter att oavbrutet hava varit anställd i folkskolans

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

BankoitIsko Hets tillåtande i\V 20.

tjänst sedan ar 1870 eller över 37 är. Hans oförvitliga tjänstgöring''under

sin långa tjänstetid belönades med ortsbefolkningens odelade förtroende.

Luder äktenskap med Maria Holm bär lian hatt 11 barn att uniifostra.

Ll

Därav härleder också det bär föreliggande sorgliga förhållandet, att

Jöns Holm icke ingått i folkskollärarnas än ko- och pupillkassa och inbetalt

de avgifter, som vid lians frånfälle skulle berättigat änkan att uppbära

pension. Ilade Holm tillhört densamma skulle änkan haft rättighet

att uppbära eu årlig pension av 338 kronor.

Åberopande riksdagens år 1912 fattade beslut i liknande fall på

grund av motion p andra kammaren och banko utskottets utlåtande nr 13

punkt 12 vågar jag med hänsyn till Holms långa och väl vitsordade

tjänstgöring samt övriga mycket ömmande omständigheter anhålla, att

pension för änkan måtte utgå efter samma grunder som varit gällande,

därest Holm varit delägare i ovannämnda kassa.»

A id motionen är fogat förutom f ro jd betyg för änkan Holm ett av

kyrkoherden i »S. Mollby församling É. G. Wennerberg avgivet, sä

tydande intyg:

»Härmed intygas på begäran, att framlidne folkskolläraren Jöns Holm i Kivik

av Södra Mellby församling, som var född den 14 september 1842 och avled den

24 maj 1908, blev av Kiviks skollag den 10 december 1870 antagen till ordinarie

lärare vid fasta folkskolan i Kivik av Södra Mellby skoldistrikt, varefter valet den

1 augusti 1880 bekräftades och godkändes av Södra Mellby församling å kyrkostämma

nämnda dag. Denna sin lärarebefattning vid Kiviks folkskola innehade

Holm sedan till och med den 30 april 1908, då han på ansökan och sedan Kungl. Maj:t

förklarat honom berättigad till pension frånträdde tjänsten, som han alltså i över

37 år oförvitligt uppehållit, enligt vad skolrådets handlingar utvisa. Men då Holm

icke ingått som delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa, har hans efterlämnade

änka, fru Maria Holm, f. Lindström, född den 24 september 1846, icke kunnat,

erhålla något understöd från nämnda kassa, varför hon haft att dragas med stora

ekonomiska svårigheter, helst som makarna i sitt äktenskap haft elva barn, av vilka

fyra avlidit vid unga år, men de övrigas uppfostran medfört avsevärda kostnader i

betraktande av den ringa lön, som Holm under de första åren av sin tjänstgöring

haft att uppbära. Ovanstående intygas härmed enligt Södra Mellby församlings

kyrkoböcker och dess skolråds handlingar i ändamål att söka utverka understöd ur

folkskollärarnas änke- ochtyupillkassa för ovannämnda fru Maria Holm.»

tydare har bemälde Wennerberg i egenskap av ordförande i Södra Mellby

skolråd intygat, att folkskollärare Jöns Holm, som den 1 maj 1908 med pension

avgick från sin befattning som ordinarie lärare vid fasta folkskolan i Kivik av Södra

Mellby skoldistrikt, under sin tjänstgöring därstädes uppburit den lagliga lönen, som

under*hans senaste tjänstår vid nämnda skola utgjorde kontant 1,350 kronor samt

naturaförmåner i bostad och vedbrand.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

Direktionen

över folkskollärarnas

pensionsinr

ältning.

statskontoret.

Utskottet.

På anmodan av statskontoret har direktionen över folkskollärarnas

pensionsinrättning i avgivet yttrande anfört, att den pension, som från

folkskollärarnas änke- och pupillkassa skulle tillkommit änkan Holm,

därest hennes man begagnat sig av sin rätt att ingå såsom delägare i

kassan, skulle hava uppgått till det i motionen angivna beloppet 338

kronor.

Statskontoret har i sitt ovanberörda utlåtande för egen del anfört

följande:

»Vad därefter beträffar det i motionen nr 25 i första kammaren väckta förslaget

om pension åt folkskolläraren J. Holms änka tillåter sig statskontoret, med

överlämnande av yttrande i ärendet av direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning,

erinra därom, att statskontoret i underdånigt utlåtande den 30 juli 1914

angående av riksdagens bankoutskott begärda upplysningar i vissa pensionsfrågor

yttrat sig rörande ett dylikt fall, därvid frågan gällde väckt förslag om pension av

statsmedel till änkan efter folkskolläraren 0. G. Carlgren, vilken i likhet med Holm

icke ingått såsom delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa. Till följd av

änkan Carlgrens frånfälle kom emellertid frågan om pension åt henne att förfalla.

Såsom statskontoret i nyssberörda utlåtande anfört, måste å ena sidan framhållas,

att folkskollärare icke äro i statens tjänst anställda; och ett förslag att under liknande

omständigheter, som i fråga om änkan Holm föreligga, bevilja pension åt en

småskollärares änka har därför blivit av riksdagen år 1911 avslaget. A andra

sidan torde icke kunna förnekas, att billighetsskäl tala för att staten i förevarande

fall träder hjälpande emellan. Väl har Holm icke begagnat sig av det tillfälle, som

varit honom liksom övriga samtida folkskollärare berett, att genom inträde i

nämnda kassa sörja för änkans underhåll och därtill erhålla bidrag av statsmedel;

och med hänsyn härtill skulle väl kunna ifrågasättas, huruvida staten skall på annat

sätt bereda hans änka något understöd. Det må emellertid tillika framhållas, att

med avseende å den långa tid av 40 år, som förflutit, sedan inträdet i kassan blev

obligatoriskt för därefter utnämnda folkskollärare, några mera vittgående konsekvenser

av ett beslut om pension av statsmedel till änkan Holm icke torde vara

att befara. Den från nämnda kassa till folkskollärares änka utgående pensionen,

beräknad efter högsta delaktighetsbeloppet, 1,350 kronor, utgör 338 kronor. För

sådan pension förutsättes emellertid erläggande av icke obetydliga delägareavgifter;

och med avseende därå synes — därest överhuvud taget någon pension av statsmedel

anses i detta fall böra ifrågakomma — pensionsbeloppet böra avrundas nedåt

och icke överstiga 300 kronor.»

På sätt statskontoret framhållit, har Holm visserligen ej begagnat

sig av det tillfälle, som varit honom liksom övriga samtida folkskollärare

berett att genom inträde i folkskollärarnas änke- och pupillkassa sörja

för änkans underhåll och därtill erhålla bidrag av statsmedel. Enligt

utskottets mening tala emellertid starka billighetsskäl, för att staten i

detta fall träder hjälpande emellan, och anser utskottet i likhet med

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

37

motionären sådana ömmande omständigheter föreligga, att utskottet funnit

sig böra tillstyrka, att pension beviljas änkan Holm. Beträffande beloppet

av denna må erinras, att änkan Holm allt ifrån mannens frånfälle

år 1908 icke, såvitt handlingarna utmärka, kommit i åtnjutande av

något understöd av allmänna medel utan måst draga sig fram med stora

ekonomiska svårigheter. Under sådana förhållanden har utskottet ansett

sig böra tillstyrka det av motionären föreslagna beloppet.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion,

må medgiva, att i enlighet med grunderna i Kungl.

Maj:ts reglemente den 15 oktober 1875 för folkskollärarnas

änke- och pupillkassa och på därstädes stadgade

villkor en årlig pension av trehundratrettioåtta

kronor må från och med den 1 januari 1915 å allmänna

indragningsstaten utgå till avlidne folkskolläraren Jöns

Holms efterlevande änka Maria Holm.

6. Angående jordbruksdepartementet.

15:o) I en till riksdagen den 26 februari 1915 avlåten proposition,

nr 55, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att, ehuru kommissionslantmätaren Anders Magnusson

icke uppfyller villkoren för åtnjutande av pension med årligt belopp av

1,600 kronor i något av de å allmänna indragningsstaten uppförda, i

riksdagens skrivelse den 20 maj 1885 angående reglering av utgifterna

under riksstatens dåvarande nionde huvudtitel omförmälda pensionsrum

för kommissionslantmätare, sådan pension må tilldelas Magnusson, att

från och med månaden näst efter den, under vilken han entledigas från

sin befattning i lantmäteristaten, av honom uppbäras under hans återstående

livstid.

Beträffande utredningen i detta ärende tillåter sig utskottet hänvisa

till ovanberörda statsrådsprotokoll.

Ang.

pension åt

kommissionslantmätaren

Anders

Magnusson.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskoitets utlåtande Nr 20.

Då utskottet icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,

hemställer utskottet,

att förevarande proposition må av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 20 april 1915.

På bankoutskottets vägnar:

I. von STAPELMOHR.

Reservationer:

vid punkt 12:o) ang. pension åt vissa sjömanshustjänstemän:

av herr Hallin, vilken ansett, att utskottet bort föreslå, att ifrågavarande

understöd skulle utgå med 750 kronor för vardera av Johan

Petter Fagerlund och Ivar August Brunström samt med 700 kronor för

Magnus Peterson; ''

av herrar Wickman, Gustafsson och Jonsson i Hå, vilka instämt

med herr Hallin, samt

av herrar Olsson i Blädinge, Söderberg i Hobborn och Edbom, vilka

ansett, att utskottet bort föreslå riksdagen att avslå Kungl. Maj:ts

ifrågavarande förslag.

vid punkt 13:o) ang. pension åt professorn J. E. Lelmann:

av herr Vahlquist, vilken anfört följande: »Då jag håller före, att

en framställning av detta slag bort i vanlig ordning utgå från Kungl.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

Maj:t, efter vederbörande myndigheters hörande, något som ock av utskottet

erkänts, har jag- ansett, att utskottet bort tillstyrka riksdagen

att avslå motionen.» °

av herr Berg i Munkfors, som instämt med herr Vahlquist; samt

av herr Söderberg i Hobborn.

Herrar friherre Adelswurd, Söderberg i Stockholm, Kristensson

Carlson i Herrljunga och Boos hava begärt få antecknat, att de icke

deltagit i behandlingen av följande punkter:

herrar Carlson, Söderberg och Kristensson i punkt 12:o), samt

herrar friherre Adelswärd, Boos, Söderberg och Carlson i punkt 13:o).

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1915:10 Skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1915:179 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om pension åt professorn vid Lunds universitet J. E. Lehmann. a1 i texten