Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring i gällande grunder för pensionering av arméns befäl och underbefäl med vederlikar samt angående tiden för avgång ur tjänst.
1915-04-20 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1915:23, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring i gällande grunder för pensionering av arméns befäl och underbefäl med vederlikar samt angående tiden för avgång ur tjänst.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
fianlcoutskottcfs utlåtande Nr 23.
f
Nr 23.
Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1915 kl. 4 e. in.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ändring i gällande grunder för pensionering av
arméns befäl och underbefäl med vederlikar samt angående
tiden för avgång ur tjänst.
I en till riksdagen den 19 nästlidna mars avlåten, till bankoutskottet
remitterad proposition, nr 77, har Kungl. Majrt, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden
för nämnda dag, föreslagit riksdagen att godkänna här
nedan intagna
Forsla g
till
kungörelse om ändrad lydelse av punkten 2 i de av Kungl. 3Iaj:t med riksdagen
antagna grunder för pensionering av armöns befäl och underbefäl
med vederlikar samt angående tiden för avgång nr tjänst.
Härigenom förordnas, att punkten 2 i de av Kungl. Maj:t med
riksdagen antagna grunder för pensionering av arméns befäl och underbefäl
med vederlikar samt angående tiden för avgång ur tjänst skall
hava följande ändrade lydelse:
2.
Eu var av förenämnda ämbets- och tjänstemän, vilken vid avskedstagandet
stått i statens tjänst i 30 år, eller, om han är underofficer
Bihang Ull riksdagens protokoll 1915. 8 sand. 17 käft. (Nr 23.) 1
2
BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 23.
vid värvat garnisonsregemente eller fortifikationen, i 25 år, samt i övrigt
till arméns pensionskassa erlagt stadgad pensionsavgift och är till pension
ur kassan berättigad, äger att efter erhållet avsked undfå fyllnadspension,
beräknad enligt punkten 1 här ovan, om tillika följande levnadsår
äro uppnådda, nämligen av:
generaler av alla grader, generalfältläkaren, generalintendenten,
g-(
militärbefälhavaren å Gottland, inspektören för kavalleriet, kommendanten
i Boden, krigsarkivarien samt vaktmästarna vid militära ämbetsverk
och staber.........................................................................•........................... 65 år;
b) regemente- och sekundchefer ävensom övriga chefer för särskilt
för sig bestående militära kårer, överstarna vid generalstaben, fortifikationen
och intendenturkåren, överfältläkaren, chefen för krigshögskolan,
chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan, professorn vid generalstaben,
överstelöjtnanter och majorer vid intendenturkåren, fältläkare, fältveterinären
vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, fälttygmästare^ styresmännen
för artilleriets fabriker, tygmästare, auditörer, sekreteraren vid
fortifikationen, regementsläkare, chefläkaren vid garnisoussjukhuset i
Stockholm, regementsveterinärer, tygingenjörer, fabriksingenjörer, tygförvaltare,
fabriksförvaltare, kassörer och förrådsförvaltare vid fortifikationen,
förvaltare vid intendenturkåren, fanjunkarna vid krigsskolan,
väbeln vid artilleri- och ingenjörhögskolan, tygunderofficerare, öververkmästare,
verkmästare, besiktningsrustmästare, tygverkmästare, departementsskrivare,
tygskrivare, fabriksskrivare, tyghantverkare, fortmaskinister,
gevärshantverkare och hantverkare vid trängen......... 60 år;
c) övriga i mom. b) ej upptagna regementsofficerare, chefen för
artilleristaben, kaptenen vid intendenturkåren, bataljonsläkare, assistenten
vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, sjukhusläkaren med bataljonsläkares
lön vid garnisonssjukhuset i Stockholm, regementsstallmästare,
bataljonsveterinärer ....................................................................................... 55 ar;
d) officerare av kompaniofficers grad med undantag av kaptener
vid intendenturkåren, underofficerare med undantag av fanjunkarna vid
krigsskolan, förvaltare vid intendenturkåren och tygunderofficerare, ävensom
radiotelegrafister och musikpersonal........................................... 50 år.
Departementschefen har i ärendet till statsrådsprotokollet anfört
följande:
Direktionens »Uti staten för artilleriets tygstater finnas sedan år 1911 uppförda
—befattningar för fortmaskinister med 900 kronors lön och två åldersframstäiining
tillägg å 150 kronor. Uti 1915 års stat äro upptagna sju dylika beden3i°9°2.
t0bei fattningar eller samma antal, som skall finnas efter genomförd härordning.
HanJcoutskottets utlutande Nr 23.
3
Redan i underdånig skrivelse den 30 oktober 1912 anmälde
direktionen över arméns pensionskassa, att berörda befattningar vore
av natur, att deras innehavare skulle vara delaktiga i arméns pensionskassa
och deras pension samt tiden för deras avgång ur tjänst bestämmas
enligt de den 22 juni 1877 fastställda grunder för pensioneringen
av arméns befäl och underbefäl med vederlikar samt angående
tiden för avgång ur tjänst med däri gjorda ändringar. Då det för
prövning av uppkommande frågor om rätt till pension för dessa befattningshavare
vore av vikt, att deras pensionsålder bleve bestämd,
hemställde direktionen, att framställning i ämnet måtte göras till riksdagen.
Med fästat avseende å redan fastställda åldersgränser för med
ifrågavarande befattningar jämförliga tjänster, ville direktionen för sin
del föreslå, att pensionsrättsåldern bestämdes till 60 år.
Över direktionens framställning hava yttranden avgivits dels av
arméförvaltningens artilleridepartement, som tillstyrkt förslaget om bestämmande
av pensionsrättsåldern för fortmaskinister till 60 år, och
dels av statskontoret, som hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva, att utom de i punkt 2 b) i cirkuläret den 22 juni
1877 angående grunder för pensionering av arméns befäl och underbefäl
med vederlikar, sådant detta moment lydde i kungörelsen den 6
augusti 1909, uppräknade befattningar därstädes även måtte upptagas
fortmaskinister, vilka således, under förutsättning av övriga i punkt 2
stadgade villkors fullgörande, skulle äga att undfå fyllnadspension vid
uppnådda 60 levnadsår.
Vidare har direktionen över arméns pensionskassa uti underdånig
skrivelse den 20 januari 1915 erinrat därom, att för genomförande av
den nya härordningen Kungl. Maj:t, och riksdagen beslutit, att följande
nya beställningar skulle inrättas, nämligen å generalitetsstaten en inspektör
för infanteriet och en inspektör för militärläroverken, vardera
med 8,000 kronors lön, samt en inspektör för kavalleriet med 6,000 kronors
lön, å staten för artilleristaben chefen för staben med 4,000 kronors lön,
å staten för artilleri- och ingenjörhögskolan chefen för skolan med 4,000
kronors lön, å staten för artilleriets fabriker och tygstater en fälttygmästare
med 4,500 kronors lön, tre styresmän, en var med 3,400 kronors lön
och ett ålderstillägg om 600 kronor, en tygmästare av första klassen
med 4,000 kronors lön, två tygmästare av andra klassen, vardera med
3,400 kronors lön, och en öververkmästare med 1,500 kronors lön och
två ålderstillägg å 500 kronor, å staten för fortifikationen elva radio
-
Arméförvaltningens
artilleridepartementa
och
statskontorets
yttranden.
Direktionens
över arméns
pensionskassa
framställning
den 20 januari
1915.
4
BanJcoutskottets utlåtande Nr 23.
telegrafis ter, en var med 780 kronors lön, samt å staten för intendenturkåren
åtta förvaltarassistenter (sergeanter) av första klassen, en var
med 900 kronors lön, och åtta förvaltarassistenter (sergeanter) av andra
klassen, en var med 780 kronors lön. Av dessa beställningar vore en
del besatta redan från och med innevarande år. Samtliga ifrågavarande
nya tjänster vore av den natur, att deras innehavare skulle vara delägare
i arméns pensionskassa och deras pension samt tiden för deras
avgång ur tjänst bestämmas enligt de i ovannämnda cirkulär den 22
juni 1877 fastställda grunder.
Vidare har direktionen erinrat därom, att Kungl. Maj:t, i enlighet
med riksdagens beslut, föreskrivit, dels att från och med innevarande
år benämningen överfältläkare skulle utbytas mot generalfältläkare, fältläkare
mot överfältläkare och fördelningsläkare mot fältläkare, dels ock
att intendenturkåren skulle, likaledes från och med innevarande år, omorganiseras
från civilmilitär till militär kår och i samband därmed benämningen
överfältintendent utbytas mot överste, fältintendent av första
graden mot överstelöjtnant, fältintendent av andra graden mot major,
intendent av första klassen mot kapten av första klassen, intendent av
andra klassen mot kapten av andra klassen, underintendent mot löjtnant
av första klassen, förvaltarassistent av första klassen mot sergeant
av första klassen och förvaltarassistent av andra klassen mot sergeant
av andra klassen.
Då det för prövning av uppkommande frågor om rätt till pension
för innehavarna av ovannämnda nya befattningar vore av vikt, att pensionsåldersgränsen
ju förr desto hellre fastställdes, hemställde direktionen,
att framställning i ämnet måtte göras hos den nu församlade
riksdagen. Med fästat avseende å redan fastställda åldersgränser för
med de n}ra befattningarna jämförliga tjänster ville direktionen för sin
del föreslå, att pensionsrättsåldern för inspektören för infanteriet och
inspektören för militärläroverken bestämdes till 65 år, för inspektören
för kavalleriet till 65 eller 60 år, för över verkmästaren vid artilleriets
fabriker och tygstater till 60 år, för chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan,
chefen för artilleristaben, fälttygmästaren, styresmän för
artilleriets fabriker och tygmästare vid artilleriets tygstater till 55 år
samt för förvaltarassistenter och radiotelegrafister, i enlighet med från
generalintendenten och chefen för fortifikationen infordrade förslag, till
50 år. Vad åter anginge ovanberörda nybenämnda tjänster vid fältläkarkåren
och intendenturkåreu, så enär genom organisationen i fråga
förutvarande beställningar endast ändrat benämning, ansåge sig direktionen
icke hava anledning att föreslå ändring i pensionsrättsåldern för
dessa tjänsters innehavare.
Bankoutskottets utlåtande Nr 23. '' 5
Uti häröver den 11 februari 1915 avgivet underdånigt utlåtande
bär statskontoret framhållit lämpligheten av att nu bestämma pensionsåldern
för innehavare av ifrågavarande nya tjänster vid armén i överensstämmelse
med vad som gällde för redan befintliga motsvarande
tjänstinnehavare, ehuru man, om fråga varit om en reglering av pensioneringsgrunderna,
i ett eller annat avseende måhända kunnat komma till
ett annat resultat. Då en dylik uppfattning torde hava varit ledande
jämväl för direktionen över arméns pensionskassa vid avgivande av dess
förevarande förslag, kunde statskontoret lämna detsamma i huvudsakliga
delar utan erinran. Beträffande inspektören för kavalleriet syntes
direktionen emellertid tveka mellan 65 och 60 ar såsom pensionsålder.
För så vitt icke militära skäl med bestämdhet talade för den lägre pensionsåldern,
ansåge sig statskontoret, som funne den omständigheten
— vilken måhända föranlett direktionens tvekan — att kavalleriinspektörens
lön vore lägre än vad i sådant avseende tillkomme såväl inspektören
för infanteriet som inspektören för militärläroverken, icke i och
för sig böra föranleda skillnad dem emellan i nu ifrågavarande hänseende,
böra förorda, att pensionsåldern jämväl beträffande inspektören
för kavalleriet bestämdes till 65 år. Vidare och då pensionsåldern för
krigshögskolans chef vore bestämd till 60 år, syntes det statskontoret,
som om pensionsåldern även för artilleri- och ingenjörhögskolans chef
— av direktionen föreslagen till 55 år — borde bestämmas till 60 år.
Vad slutligen beträffade de å staten för artilleriets fabriker och tygstater
nyinrättade tjänsterna, skulle pensionsåldern enligt direktionens
förslag bliva 55 år för alla utom för öververkmästaren, i fråga om
vilken direktionen föreslagit en ålder av 60 år. Beträffande även de
övriga av dessa tjänster ville statskontoret, med erinran att åtminstone
en del av dessa redan förut funnits men uppehållits av därtill kommenderade
officerare, vilka i fråga om pensionsåldern varit beroende
av den militära grad av kapten och regementsofficer, som innehades,
ifrågasätta, huruvida numera, efter det dessa tjänster tillsattes med ordinarie
innehavare, vilka i denna sin egenskap ägde pensionsrätt, skäl
kunde anses föreligga för bestämmande i fråga om dessa depåtjänstemän
av en så låg pensionsålder som 55 år. Så vitt ej särskilda skäl,
varom handlingarna ej lämnade upplysning, förefunnes för sistnämnda
pensionsålder, syntes det statskontoret, som om nu ifrågavarande tjänstinnehavare
borde i avseende å pensionsåldern likställas med de tjänstemän
vid arméns fabriker och verkstäder, för vilka, såsom exempelvis
tygingenjöreU fabriksingenjörer, tygunderofficerare med flera, gällde en
pensionsålder av 60 år.
Statskontorets
yttrande.
6
B äril.outskottets utlåtande Nr 23.
Departements
chefens
yttrande.
Vad först beträffar pensionsåldern för innehavarna av de nya
tjänster, som enligt 1914 års härordning redan blivit, i vederbörande
stater upptagna eller äro avsedda att under de närmaste åren tillkomma,
hav jag icke något att erinra mot, att denna i enlighet med
myndigheternas" förslag bestämmes till 65 år för inspektören för infanteriet
och inspektören för militärläroverken, till 55 år för chefen
för artilleristaben, till 60 år för öververkmästaren vid artilleriets fabriker
och tygstater samt till 50 år för radiotelegrafister vid fortifikationen och
sergeanter vid intendenturkåren. Då uti gällande pensioneringsgrunder
65'' år redan angivits såsom åldergräns för »generaler av alla grader»,
torde emellertid några särskilda bestämmelser icke erfordras beträffande
förstnämnda båda befattningshavare, vilka med hänsyn till såväl tjänsteställning
som avlöningsförmåner äro likställda med övriga generalspersoner.
Enligt 1914 års härordning skola inspektören för kavalleriet, kommendanten
i Boden och militärbefälhavaren på Gottland åtnjuta överstes
avlöningsförmåner jämte ett årligt arvode om 1,000 kronor.
Pensionsåldern är för närvarande bestämd till 65 år för militärbefälhavaren
på Gottland och till 60 år för kommendanten i Boden.
Fråga är då, huruvida inspektören för kavalleriet bör med avseende å
pensionsåldern likställas med den förre eller den senare. Härvid anser
jag mig böra framhålla, att då ifrågavarande tre befattningshavare
åtnjuta samma avlöningsförmåner och några särskilda skäl för att
sätta pensionsåldern högre för den ene befattningshavaren än för den andre
icke torde förefinnas, pensionsåldersgränsen enligt min uppfattning
bör bestämmas lika för samtliga dessa befattningshavare. Vid sådant
förhållande och då 1913 års krigsbefäl, i samband med avgivande
av yttrande över föreliggande förslag till lag angående militära och
civilmilitära tjänstinnehavares rätt till pension, föreslagit pensionsåldersgränsen
för kommendanten i Boden till 65 år, anser jag mig böra tillstyrka,
att densamma jämväl för inspektören för kavalleriet bestämmes
till 65 år.
Beträffande pensionsåldern för chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan,
fälttygmästaren, styresmännen för artilleriets fabriker och tygmästarna
vid artilleriets tygstater, håller jag, i likhet med statskontoret,
före, att denna bör bestämmas till 60 år.
Vad härefter angår innehavarna av ovanberörda nybenämnda beställningar
vid fältläkarkåren och intendenturkåren har någon ändring
i pensionsåldern för dessa icke blivit ifrågasatt. Vid sådant förhållande
torde endast den ändring böra i gällande bestämmelser vidtagas, att de
Banl-ovtslcottcfs utlåtande Nr 33.
7
uya benämningarna införas i stället för de förn!varande. Härvid synes
mig dock undantag böra göras med avseende ä generalfältläkaren. Beträffande
ifrågavarande befattningshavare tillåter jag mig erinra, att
överfältläkaren (generalfältläkaren) före den 1 januari 1908 var ledamot
av medicinalstyrelsen och i denna sin egenskap var pensionsberättigad
först vid uppnådda 05 års ålder. Då överfältläkaren från och med
nämnda tidpunkt överflyttades till arméförvaltningens stat, erhöll han
visserligen generalmajors tjänsteställning men däremot endast överstes
avlöningsförmåner. Med hänsyn härtill blev pensionsåldern för honom
nedsatt till 60 år. Sedan emellertid 1912 års riksdag, i anslutning till
Ivungl. Maj:ts förslag, att överfältläkaren borde i avlöningshänseende
likställas med generalkrigskommissarien, bestämt den förres avlöningsförmåner
till sammanlagt 11,055 kronor, därav 7,000 kronor lön och
generalspersons dagavlöning, 2,555 kronor, och inkvarteringsbidrag,
1,500 kronor, förefinnes icke vidare någon anledning att bibehålla pensionsåldern
för generalfältläkaren vid 60 år. Jag anser därför, att
denna nu bör höjas till 65 år. En dylik höjning av pensionsåldern
finner jag så mycket mera befogad, som icke någon annan statens ämbetsman
i motsvarande ställning torde vara pensionsberättigad före uppnåendet
av denna ålder.
Pensionsåldersgränsen för fortmaskinister torde, i enlighet med
myndigheternas förslag, böra bestämmas till 60 år.
Enligt gällande pensioneringsgrunder är pensionsrättsåldern för
regements- och sekundchefer ävensom övriga »chefer för särskilt för sig
bestående militära kårer» bestämd till 60 år. I enlighet härmed äro
trängkårernas chefer, vilka åtnjuta överstelöjnants eller majors lön,
icke i likhet med andra överstelöjtnanter och majorer berättigade till
pension vid 55 års ålder, utan först vid uppnådda 60 år.
Enligt 1914 års härordning skall emellertid trängens officers- och
underofficerspersonal sammanföras till en kår under chefskap av en
överste. På grund härav komma de å gemensam stat för officerare och
underofficerare med vederlikar vid trängen uppförda överstelöjtnanter
och majorer icke att hädanefter vara chefer för särskilt för sig bestående
militära kårer.
Då jag fann det önskvärt, att i överensstämmelse härmed den för
närvarande bestämda pensionsåldern för bemälde överstelöjtnanter och
majorer, i likhet med pensionsåldern för de regementsofficerare vid fortifikationen,
vilka placerats såsom kårchefer, bestämdes till uppnådda 55 år,
anmodade jag den 22 januari 1915 direktionen över arméns pensions
-
8
BanJcoufsicoHets utlåtande Nr 23.
Utskottet.
kassa att inkomma med förslag till härav föranledda ändringar i gällande
pensioneringsgrunder.
Med anledning härav har direktionen uti skrivelse den 27 januari
1915 anfört, att då enligt den nya härordningen de olika trängkårerna
upphörde att vara självständiga militära kårer och alltså såsom kårchefer
placerade överstelöjtnanter och majorer vid trängen icke längre
vore chefer för särskilt för sig bestående militära kårer, pensionsrättsåldern
för dessa kårchefer redan enligt nu gällande bestämmelser i
pensioneringsgrunderna bleve 55 år eller densamma som för såsom
kårchefer placerade regementsofficerare vid fortifikationen. Direktionen
ansåge därför, att det framställda önskemålet, att trängkårschefernas
pensionsrättsåldcr måtte bliva bestämd till 55 års ålder, redan
uppnåtts i och med trängens omorganisation och att följaktligen
någon ändring i pensioneringsgrunderna för detta ändamål icke vore
behövlig.
Uti infordrat yttrande deu 11 februari 1915 har statskontoret förklarat
sig dela den av direktionen över arméns pensionskassa uttalade
meningen, att efter genomförandet av den beslutade omorganisationen
av trängen, de regementsofficerare, vilka komme att vara befälhavare
för de å skilda orter förlagda avdelningarna av trängen, bleve att
hänföra till de regementsofficerare, för vilka enligt punkt 2 c) av förenämnda
cirkulär den 22 juni 1877 pensionsåldern vore bestämd till
55 år, samt att följaktligen det framställda önskemålet uppnåddes utan
att för sådant ändamål erfordrades ändring av gällande pensioneringsgrunder.
Med hänsyn till vad myndigheterna sålunda anfört, torde några
särskilda bestämmelser med avseende å pensionsåldern för trängens
regementsofficerare icke vara erforderliga.»
Såsom av statsrådsprotokollet framgår, avser förslaget bland annat
bestämmande av pensionsåldern för innehavarna av de nya eller nybenämnda
beställningar, som beslutats i samband med den nya härordningen,
ävensom för de i staten för artilleriets tygstater upptagna fortmaskinister.
Bland de förstnämnda förekommer den å generalitetsstaten inrättade
befattningen såsom inspektör för kavalleriet, och erinrar departementschefen,
hurusom enligt den nya härordningen denne befattningshavare
i likhet med kommendanten i Boden och militärbefälhavaren på Gottland
skulle åtnjuta överstes avlöningsförmåner jämte visst årligt arvode.
För militärbefälhavaren på Gottland vore emellertid pensionsåldern för
Banlcoutskottets utlåtande Nr 23.
9
närvarande bestämd till 65 år och för kommendanten i Boden till 60 år.
Fråga vore då, huruvida inspektören för kavalleriet borde i förevarande
avseende likställas med den förre eller den senare. Då ifrågavarande
tre befattningshavare åtnjöte samma avlöningsförmåner och några särskilda
skäl för att sätta pensionsåldern högre för den ene befattningshavaren
än för den andre icke syntes förefinnas, har Kungl. Maj:t
ansett pensionsåldersgränsen böra bestämmas lika för nämnda tre befattningshavare.
Kungl. Maj:t har alltså föreslagit en höjning av
pensionsåldern för kommendanten i Boden och därvid upptagit 1913 års
krigsbefäls hemställan i förevarande avseende.
På de i statsrådsprotokollet angivna grunder har utskottet ansett
sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag i fråga om pensionsåldern för
inspektören för kavalleriet och kommendanten i Boden.
Mot övriga delar av förslaget har utskottet icke heller funnit anledning
till erinran.
Åberopande vad sålunda anförts, hemställer utskottet,
att riksdagen må godkänna härvid fogade förslag
till kungörelse om ändrad lydelse av punkten 2 i de
av Kungl. Maj:t med riksdagen antagna grunder för
pensionering av arméns befäl och underbefäl med
vederlikar samt angående tiden för avgång ur tjänst.
Stockholm den 20 april 1915.
På bankoutskottets vägnar:
I. VON STAPELMOHR.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar von Stapelmohr, Neiglick, Ekman, Hallin, Wickman,
Gustafsson, Boos och Jönsson samt
av andra kammaren: herrar Vahlquist, Söderberg i Stockholm, Olsson i Blädinge,
Kristensson, Söderberg i Hobborn, Carlson i Herrljunga och Jonsson i Hå.
Reservationer:
av herr Hallin, vilken anfört följande:
»Emot utskottets hemställan har jag i viss mån en avvikande mening.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 8 saml. 17 käft. (Nr 23.) 2
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 23.
Åven jag finner, att pensionsåldersgränsen för militärbefälhavaren
å Gottland, inspektören för kavalleriet och kommendanten i Boden bör
sättas lika. Emellertid anser jag, att åldersgränsen lämpligast för dessa
tre befälhavare borde fixeras till 60 år och icke till 65.
Då likväl ett yrkande om nedsättning av åldersgränsen för militärbefälhavaren
å Gottland, vars pensionsålder nu är 65 år, icke lärer kunna
reservationsvis framställas, har jag måst inskränka mig till att yrka
bifall till Kungl. Maj:ts förslag med den ändring, att pensionsåldern för
inspektören för kavalleriet och kommendanten i Boden bestämmes till
60 åm;
av herrar Söderberg i Hobborn och Carlson i Herrljunga, vilka
instämt med herr Hallin, samt
av herrar Roos och Olsson i Blädinge, vilka ansett pensionsåldern
för kommendanten i Boden böra bestämmas till 60 år.
Bankoutskottets utlåtande Nr 23.
11
Förslag
till
kungörelse om ändrad lydelse av punkten 2 i de av Kungl. Maj:t med riksdagen
antagna grunder för pensionering av arméns befäl och underbefäl
med vederlikar samt angående tiden för avgång ur tjänst.
Härigenom förordnas, att punkten 2 i de av Kungl. Maj:t med
riksdagen antagna grunder för pensionering av arméns befäl och underbefäl
med vederlikar samt angående tiden för avgång ur tjänst skall
hava följande ändrade lydelse:
2.
En var av förenämnda ämbets- och tjänstemän, vilken vid avskedstagandet
stått i statens tjänst i 30 år, eller, om han är underofficer
vid värvat garnisonsregemente eller fortifikationen, i 25 år, samt i övrigt
till arméns pensionskassa erlagt stadgad pensionsavgift och är till pension
ur kassan berättigad, äger att efter erhållet avsked undfå fyllnadspension,
beräknad enligt punkten 1 här ovan, om tillika följande levnadsår äro
uppnådda, nämligen av:
a) generaler av alla grader, generalfältläkaren, generalintendenten,
militärbefälhavaren å Gottland, inspektören för kavalleriet, kommendanten
i Boden, krigsarkivarien samt vaktmästarna vid militära ämbetsverk
och staber.................................................................................................... 65 år;
b) regemente- och sekundchefer ävensom övriga chefer för särskilt
för sig bestående militära kårer, överstarna vid generalstaben, fortifikationen
och intendenturkåren, överfältläkaren, chefen för krigshögskolan,
chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan, professorn vid generalstaben,
överstelöjtnanter och majorer vid intendenturkåren, fältläkare, fältveterinären
vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, fälttygmästare^ styresmännen
för artilleriets fabriker, tygmästare, auditörer, sekreteraren vid
fortifikationen, regementsläkare, chefläkaren vid garnisonssjukhuset i
Stockholm, regementsveterinärer, tygingenjörer, fabriksingenjörer, tygförvaltare,
fabriksförvaltare, kassörer och förråds förvaltare vid fortifikationen,
förvaltare vid intendenturkåren, fanjunkarna vid krigsskolan,
i
12
Banlcoutslcottets utlåtande Nr 23.
väbeln vid artilleri- och ingenjörhögskolan, tygunderofficerare, öververkmästare,
verkmästare, besiktningsrustmästare, tygverkmästare, departementsskrivare,
tygskrivare, fabriksskrivare, tyghantverkare, fortmaskinister,
gevärshantverkare och hantverkare vid trängen 60 år;
c) övriga i mom. b) ej upptagna regementsofficerare, chefen för
artilleristaben, kaptener vid intendenturkåren, bataljonsläkare, assistenten
vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, sjukhusläkaren med bataljonsläkares
lön vid garnisonssjukhuset i Stockholm, regementsstallmästare,
bataljonsveterinärer...................................................................................... 55 år;
d) officerare av kompaniofficers grad med undantag av kaptener
vid intendenturkåren, underofficerare med undantag av fanjunkarna vid
krigsskolan, förvaltare vid intendenturkåren och tygunderofficerare, ävensom
radiotelegrafister och musikpersonal 50 år.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1915.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.