Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring i gällande grunder för pensionering av arméns befäl och underbefäl med vederlikar samt angående tiden för avgång ur tjänst.

1915-04-20 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1915:23, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring i gällande grunder för pensionering av arméns befäl och underbefäl med vederlikar samt angående tiden för avgång ur tjänst.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

fianlcoutskottcfs utlåtande Nr 23.

f

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1915 kl. 4 e. in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

ändring i gällande grunder för pensionering av

arméns befäl och underbefäl med vederlikar samt angående

tiden för avgång ur tjänst.

I en till riksdagen den 19 nästlidna mars avlåten, till bankoutskottet

remitterad proposition, nr 77, har Kungl. Majrt, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden

för nämnda dag, föreslagit riksdagen att godkänna här

nedan intagna

Forsla g

till

kungörelse om ändrad lydelse av punkten 2 i de av Kungl. 3Iaj:t med riksdagen

antagna grunder för pensionering av armöns befäl och underbefäl

med vederlikar samt angående tiden för avgång nr tjänst.

Härigenom förordnas, att punkten 2 i de av Kungl. Maj:t med

riksdagen antagna grunder för pensionering av arméns befäl och underbefäl

med vederlikar samt angående tiden för avgång ur tjänst skall

hava följande ändrade lydelse:

2.

Eu var av förenämnda ämbets- och tjänstemän, vilken vid avskedstagandet

stått i statens tjänst i 30 år, eller, om han är underofficer

Bihang Ull riksdagens protokoll 1915. 8 sand. 17 käft. (Nr 23.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 23.

vid värvat garnisonsregemente eller fortifikationen, i 25 år, samt i övrigt

till arméns pensionskassa erlagt stadgad pensionsavgift och är till pension

ur kassan berättigad, äger att efter erhållet avsked undfå fyllnadspension,

beräknad enligt punkten 1 här ovan, om tillika följande levnadsår

äro uppnådda, nämligen av:

generaler av alla grader, generalfältläkaren, generalintendenten,

g-(

militärbefälhavaren å Gottland, inspektören för kavalleriet, kommendanten

i Boden, krigsarkivarien samt vaktmästarna vid militära ämbetsverk

och staber.........................................................................•........................... 65 år;

b) regemente- och sekundchefer ävensom övriga chefer för särskilt

för sig bestående militära kårer, överstarna vid generalstaben, fortifikationen

och intendenturkåren, överfältläkaren, chefen för krigshögskolan,

chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan, professorn vid generalstaben,

överstelöjtnanter och majorer vid intendenturkåren, fältläkare, fältveterinären

vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, fälttygmästare^ styresmännen

för artilleriets fabriker, tygmästare, auditörer, sekreteraren vid

fortifikationen, regementsläkare, chefläkaren vid garnisoussjukhuset i

Stockholm, regementsveterinärer, tygingenjörer, fabriksingenjörer, tygförvaltare,

fabriksförvaltare, kassörer och förrådsförvaltare vid fortifikationen,

förvaltare vid intendenturkåren, fanjunkarna vid krigsskolan,

väbeln vid artilleri- och ingenjörhögskolan, tygunderofficerare, öververkmästare,

verkmästare, besiktningsrustmästare, tygverkmästare, departementsskrivare,

tygskrivare, fabriksskrivare, tyghantverkare, fortmaskinister,

gevärshantverkare och hantverkare vid trängen......... 60 år;

c) övriga i mom. b) ej upptagna regementsofficerare, chefen för

artilleristaben, kaptenen vid intendenturkåren, bataljonsläkare, assistenten

vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, sjukhusläkaren med bataljonsläkares

lön vid garnisonssjukhuset i Stockholm, regementsstallmästare,

bataljonsveterinärer ....................................................................................... 55 ar;

d) officerare av kompaniofficers grad med undantag av kaptener

vid intendenturkåren, underofficerare med undantag av fanjunkarna vid

krigsskolan, förvaltare vid intendenturkåren och tygunderofficerare, ävensom

radiotelegrafister och musikpersonal........................................... 50 år.

Departementschefen har i ärendet till statsrådsprotokollet anfört

följande:

Direktionens »Uti staten för artilleriets tygstater finnas sedan år 1911 uppförda

—befattningar för fortmaskinister med 900 kronors lön och två åldersframstäiining

tillägg å 150 kronor. Uti 1915 års stat äro upptagna sju dylika beden3i°9°2.

t0bei fattningar eller samma antal, som skall finnas efter genomförd härordning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

HanJcoutskottets utlutande Nr 23.

3

Redan i underdånig skrivelse den 30 oktober 1912 anmälde

direktionen över arméns pensionskassa, att berörda befattningar vore

av natur, att deras innehavare skulle vara delaktiga i arméns pensionskassa

och deras pension samt tiden för deras avgång ur tjänst bestämmas

enligt de den 22 juni 1877 fastställda grunder för pensioneringen

av arméns befäl och underbefäl med vederlikar samt angående

tiden för avgång ur tjänst med däri gjorda ändringar. Då det för

prövning av uppkommande frågor om rätt till pension för dessa befattningshavare

vore av vikt, att deras pensionsålder bleve bestämd,

hemställde direktionen, att framställning i ämnet måtte göras till riksdagen.

Med fästat avseende å redan fastställda åldersgränser för med

ifrågavarande befattningar jämförliga tjänster, ville direktionen för sin

del föreslå, att pensionsrättsåldern bestämdes till 60 år.

Över direktionens framställning hava yttranden avgivits dels av

arméförvaltningens artilleridepartement, som tillstyrkt förslaget om bestämmande

av pensionsrättsåldern för fortmaskinister till 60 år, och

dels av statskontoret, som hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva, att utom de i punkt 2 b) i cirkuläret den 22 juni

1877 angående grunder för pensionering av arméns befäl och underbefäl

med vederlikar, sådant detta moment lydde i kungörelsen den 6

augusti 1909, uppräknade befattningar därstädes även måtte upptagas

fortmaskinister, vilka således, under förutsättning av övriga i punkt 2

stadgade villkors fullgörande, skulle äga att undfå fyllnadspension vid

uppnådda 60 levnadsår.

Vidare har direktionen över arméns pensionskassa uti underdånig

skrivelse den 20 januari 1915 erinrat därom, att för genomförande av

den nya härordningen Kungl. Maj:t, och riksdagen beslutit, att följande

nya beställningar skulle inrättas, nämligen å generalitetsstaten en inspektör

för infanteriet och en inspektör för militärläroverken, vardera

med 8,000 kronors lön, samt en inspektör för kavalleriet med 6,000 kronors

lön, å staten för artilleristaben chefen för staben med 4,000 kronors lön,

å staten för artilleri- och ingenjörhögskolan chefen för skolan med 4,000

kronors lön, å staten för artilleriets fabriker och tygstater en fälttygmästare

med 4,500 kronors lön, tre styresmän, en var med 3,400 kronors lön

och ett ålderstillägg om 600 kronor, en tygmästare av första klassen

med 4,000 kronors lön, två tygmästare av andra klassen, vardera med

3,400 kronors lön, och en öververkmästare med 1,500 kronors lön och

två ålderstillägg å 500 kronor, å staten för fortifikationen elva radio
-

Arméförvaltningens

artilleridepartementa

och

statskontorets

yttranden.

Direktionens

över arméns

pensionskassa

framställning

den 20 januari

1915.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

BanJcoutskottets utlåtande Nr 23.

telegrafis ter, en var med 780 kronors lön, samt å staten för intendenturkåren

åtta förvaltarassistenter (sergeanter) av första klassen, en var

med 900 kronors lön, och åtta förvaltarassistenter (sergeanter) av andra

klassen, en var med 780 kronors lön. Av dessa beställningar vore en

del besatta redan från och med innevarande år. Samtliga ifrågavarande

nya tjänster vore av den natur, att deras innehavare skulle vara delägare

i arméns pensionskassa och deras pension samt tiden för deras

avgång ur tjänst bestämmas enligt de i ovannämnda cirkulär den 22

juni 1877 fastställda grunder.

Vidare har direktionen erinrat därom, att Kungl. Maj:t, i enlighet

med riksdagens beslut, föreskrivit, dels att från och med innevarande

år benämningen överfältläkare skulle utbytas mot generalfältläkare, fältläkare

mot överfältläkare och fördelningsläkare mot fältläkare, dels ock

att intendenturkåren skulle, likaledes från och med innevarande år, omorganiseras

från civilmilitär till militär kår och i samband därmed benämningen

överfältintendent utbytas mot överste, fältintendent av första

graden mot överstelöjtnant, fältintendent av andra graden mot major,

intendent av första klassen mot kapten av första klassen, intendent av

andra klassen mot kapten av andra klassen, underintendent mot löjtnant

av första klassen, förvaltarassistent av första klassen mot sergeant

av första klassen och förvaltarassistent av andra klassen mot sergeant

av andra klassen.

Då det för prövning av uppkommande frågor om rätt till pension

för innehavarna av ovannämnda nya befattningar vore av vikt, att pensionsåldersgränsen

ju förr desto hellre fastställdes, hemställde direktionen,

att framställning i ämnet måtte göras hos den nu församlade

riksdagen. Med fästat avseende å redan fastställda åldersgränser för

med de n}ra befattningarna jämförliga tjänster ville direktionen för sin

del föreslå, att pensionsrättsåldern för inspektören för infanteriet och

inspektören för militärläroverken bestämdes till 65 år, för inspektören

för kavalleriet till 65 eller 60 år, för över verkmästaren vid artilleriets

fabriker och tygstater till 60 år, för chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan,

chefen för artilleristaben, fälttygmästaren, styresmän för

artilleriets fabriker och tygmästare vid artilleriets tygstater till 55 år

samt för förvaltarassistenter och radiotelegrafister, i enlighet med från

generalintendenten och chefen för fortifikationen infordrade förslag, till

50 år. Vad åter anginge ovanberörda nybenämnda tjänster vid fältläkarkåren

och intendenturkåreu, så enär genom organisationen i fråga

förutvarande beställningar endast ändrat benämning, ansåge sig direktionen

icke hava anledning att föreslå ändring i pensionsrättsåldern för

dessa tjänsters innehavare.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 23. '' 5

Uti häröver den 11 februari 1915 avgivet underdånigt utlåtande

bär statskontoret framhållit lämpligheten av att nu bestämma pensionsåldern

för innehavare av ifrågavarande nya tjänster vid armén i överensstämmelse

med vad som gällde för redan befintliga motsvarande

tjänstinnehavare, ehuru man, om fråga varit om en reglering av pensioneringsgrunderna,

i ett eller annat avseende måhända kunnat komma till

ett annat resultat. Då en dylik uppfattning torde hava varit ledande

jämväl för direktionen över arméns pensionskassa vid avgivande av dess

förevarande förslag, kunde statskontoret lämna detsamma i huvudsakliga

delar utan erinran. Beträffande inspektören för kavalleriet syntes

direktionen emellertid tveka mellan 65 och 60 ar såsom pensionsålder.

För så vitt icke militära skäl med bestämdhet talade för den lägre pensionsåldern,

ansåge sig statskontoret, som funne den omständigheten

— vilken måhända föranlett direktionens tvekan — att kavalleriinspektörens

lön vore lägre än vad i sådant avseende tillkomme såväl inspektören

för infanteriet som inspektören för militärläroverken, icke i och

för sig böra föranleda skillnad dem emellan i nu ifrågavarande hänseende,

böra förorda, att pensionsåldern jämväl beträffande inspektören

för kavalleriet bestämdes till 65 år. Vidare och då pensionsåldern för

krigshögskolans chef vore bestämd till 60 år, syntes det statskontoret,

som om pensionsåldern även för artilleri- och ingenjörhögskolans chef

— av direktionen föreslagen till 55 år — borde bestämmas till 60 år.

Vad slutligen beträffade de å staten för artilleriets fabriker och tygstater

nyinrättade tjänsterna, skulle pensionsåldern enligt direktionens

förslag bliva 55 år för alla utom för öververkmästaren, i fråga om

vilken direktionen föreslagit en ålder av 60 år. Beträffande även de

övriga av dessa tjänster ville statskontoret, med erinran att åtminstone

en del av dessa redan förut funnits men uppehållits av därtill kommenderade

officerare, vilka i fråga om pensionsåldern varit beroende

av den militära grad av kapten och regementsofficer, som innehades,

ifrågasätta, huruvida numera, efter det dessa tjänster tillsattes med ordinarie

innehavare, vilka i denna sin egenskap ägde pensionsrätt, skäl

kunde anses föreligga för bestämmande i fråga om dessa depåtjänstemän

av en så låg pensionsålder som 55 år. Så vitt ej särskilda skäl,

varom handlingarna ej lämnade upplysning, förefunnes för sistnämnda

pensionsålder, syntes det statskontoret, som om nu ifrågavarande tjänstinnehavare

borde i avseende å pensionsåldern likställas med de tjänstemän

vid arméns fabriker och verkstäder, för vilka, såsom exempelvis

tygingenjöreU fabriksingenjörer, tygunderofficerare med flera, gällde en

pensionsålder av 60 år.

Statskontorets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

B äril.outskottets utlåtande Nr 23.

Departements
chefens
yttrande.

Vad först beträffar pensionsåldern för innehavarna av de nya

tjänster, som enligt 1914 års härordning redan blivit, i vederbörande

stater upptagna eller äro avsedda att under de närmaste åren tillkomma,

hav jag icke något att erinra mot, att denna i enlighet med

myndigheternas" förslag bestämmes till 65 år för inspektören för infanteriet

och inspektören för militärläroverken, till 55 år för chefen

för artilleristaben, till 60 år för öververkmästaren vid artilleriets fabriker

och tygstater samt till 50 år för radiotelegrafister vid fortifikationen och

sergeanter vid intendenturkåren. Då uti gällande pensioneringsgrunder

65'' år redan angivits såsom åldergräns för »generaler av alla grader»,

torde emellertid några särskilda bestämmelser icke erfordras beträffande

förstnämnda båda befattningshavare, vilka med hänsyn till såväl tjänsteställning

som avlöningsförmåner äro likställda med övriga generalspersoner.

Enligt 1914 års härordning skola inspektören för kavalleriet, kommendanten

i Boden och militärbefälhavaren på Gottland åtnjuta överstes

avlöningsförmåner jämte ett årligt arvode om 1,000 kronor.

Pensionsåldern är för närvarande bestämd till 65 år för militärbefälhavaren

på Gottland och till 60 år för kommendanten i Boden.

Fråga är då, huruvida inspektören för kavalleriet bör med avseende å

pensionsåldern likställas med den förre eller den senare. Härvid anser

jag mig böra framhålla, att då ifrågavarande tre befattningshavare

åtnjuta samma avlöningsförmåner och några särskilda skäl för att

sätta pensionsåldern högre för den ene befattningshavaren än för den andre

icke torde förefinnas, pensionsåldersgränsen enligt min uppfattning

bör bestämmas lika för samtliga dessa befattningshavare. Vid sådant

förhållande och då 1913 års krigsbefäl, i samband med avgivande

av yttrande över föreliggande förslag till lag angående militära och

civilmilitära tjänstinnehavares rätt till pension, föreslagit pensionsåldersgränsen

för kommendanten i Boden till 65 år, anser jag mig böra tillstyrka,

att densamma jämväl för inspektören för kavalleriet bestämmes

till 65 år.

Beträffande pensionsåldern för chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan,

fälttygmästaren, styresmännen för artilleriets fabriker och tygmästarna

vid artilleriets tygstater, håller jag, i likhet med statskontoret,

före, att denna bör bestämmas till 60 år.

Vad härefter angår innehavarna av ovanberörda nybenämnda beställningar

vid fältläkarkåren och intendenturkåren har någon ändring

i pensionsåldern för dessa icke blivit ifrågasatt. Vid sådant förhållande

torde endast den ändring böra i gällande bestämmelser vidtagas, att de

s. 7 Kontrollera mot PDF

Banl-ovtslcottcfs utlåtande Nr 33.

7

uya benämningarna införas i stället för de förn!varande. Härvid synes

mig dock undantag böra göras med avseende ä generalfältläkaren. Beträffande

ifrågavarande befattningshavare tillåter jag mig erinra, att

överfältläkaren (generalfältläkaren) före den 1 januari 1908 var ledamot

av medicinalstyrelsen och i denna sin egenskap var pensionsberättigad

först vid uppnådda 05 års ålder. Då överfältläkaren från och med

nämnda tidpunkt överflyttades till arméförvaltningens stat, erhöll han

visserligen generalmajors tjänsteställning men däremot endast överstes

avlöningsförmåner. Med hänsyn härtill blev pensionsåldern för honom

nedsatt till 60 år. Sedan emellertid 1912 års riksdag, i anslutning till

Ivungl. Maj:ts förslag, att överfältläkaren borde i avlöningshänseende

likställas med generalkrigskommissarien, bestämt den förres avlöningsförmåner

till sammanlagt 11,055 kronor, därav 7,000 kronor lön och

generalspersons dagavlöning, 2,555 kronor, och inkvarteringsbidrag,

1,500 kronor, förefinnes icke vidare någon anledning att bibehålla pensionsåldern

för generalfältläkaren vid 60 år. Jag anser därför, att

denna nu bör höjas till 65 år. En dylik höjning av pensionsåldern

finner jag så mycket mera befogad, som icke någon annan statens ämbetsman

i motsvarande ställning torde vara pensionsberättigad före uppnåendet

av denna ålder.

Pensionsåldersgränsen för fortmaskinister torde, i enlighet med

myndigheternas förslag, böra bestämmas till 60 år.

Enligt gällande pensioneringsgrunder är pensionsrättsåldern för

regements- och sekundchefer ävensom övriga »chefer för särskilt för sig

bestående militära kårer» bestämd till 60 år. I enlighet härmed äro

trängkårernas chefer, vilka åtnjuta överstelöjnants eller majors lön,

icke i likhet med andra överstelöjtnanter och majorer berättigade till

pension vid 55 års ålder, utan först vid uppnådda 60 år.

Enligt 1914 års härordning skall emellertid trängens officers- och

underofficerspersonal sammanföras till en kår under chefskap av en

överste. På grund härav komma de å gemensam stat för officerare och

underofficerare med vederlikar vid trängen uppförda överstelöjtnanter

och majorer icke att hädanefter vara chefer för särskilt för sig bestående

militära kårer.

Då jag fann det önskvärt, att i överensstämmelse härmed den för

närvarande bestämda pensionsåldern för bemälde överstelöjtnanter och

majorer, i likhet med pensionsåldern för de regementsofficerare vid fortifikationen,

vilka placerats såsom kårchefer, bestämdes till uppnådda 55 år,

anmodade jag den 22 januari 1915 direktionen över arméns pensions
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

BanJcoufsicoHets utlåtande Nr 23.

Utskottet.

kassa att inkomma med förslag till härav föranledda ändringar i gällande

pensioneringsgrunder.

Med anledning härav har direktionen uti skrivelse den 27 januari

1915 anfört, att då enligt den nya härordningen de olika trängkårerna

upphörde att vara självständiga militära kårer och alltså såsom kårchefer

placerade överstelöjtnanter och majorer vid trängen icke längre

vore chefer för särskilt för sig bestående militära kårer, pensionsrättsåldern

för dessa kårchefer redan enligt nu gällande bestämmelser i

pensioneringsgrunderna bleve 55 år eller densamma som för såsom

kårchefer placerade regementsofficerare vid fortifikationen. Direktionen

ansåge därför, att det framställda önskemålet, att trängkårschefernas

pensionsrättsåldcr måtte bliva bestämd till 55 års ålder, redan

uppnåtts i och med trängens omorganisation och att följaktligen

någon ändring i pensioneringsgrunderna för detta ändamål icke vore

behövlig.

Uti infordrat yttrande deu 11 februari 1915 har statskontoret förklarat

sig dela den av direktionen över arméns pensionskassa uttalade

meningen, att efter genomförandet av den beslutade omorganisationen

av trängen, de regementsofficerare, vilka komme att vara befälhavare

för de å skilda orter förlagda avdelningarna av trängen, bleve att

hänföra till de regementsofficerare, för vilka enligt punkt 2 c) av förenämnda

cirkulär den 22 juni 1877 pensionsåldern vore bestämd till

55 år, samt att följaktligen det framställda önskemålet uppnåddes utan

att för sådant ändamål erfordrades ändring av gällande pensioneringsgrunder.

Med hänsyn till vad myndigheterna sålunda anfört, torde några

särskilda bestämmelser med avseende å pensionsåldern för trängens

regementsofficerare icke vara erforderliga.»

Såsom av statsrådsprotokollet framgår, avser förslaget bland annat

bestämmande av pensionsåldern för innehavarna av de nya eller nybenämnda

beställningar, som beslutats i samband med den nya härordningen,

ävensom för de i staten för artilleriets tygstater upptagna fortmaskinister.

Bland de förstnämnda förekommer den å generalitetsstaten inrättade

befattningen såsom inspektör för kavalleriet, och erinrar departementschefen,

hurusom enligt den nya härordningen denne befattningshavare

i likhet med kommendanten i Boden och militärbefälhavaren på Gottland

skulle åtnjuta överstes avlöningsförmåner jämte visst årligt arvode.

För militärbefälhavaren på Gottland vore emellertid pensionsåldern för

s. 9 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottets utlåtande Nr 23.

9

närvarande bestämd till 65 år och för kommendanten i Boden till 60 år.

Fråga vore då, huruvida inspektören för kavalleriet borde i förevarande

avseende likställas med den förre eller den senare. Då ifrågavarande

tre befattningshavare åtnjöte samma avlöningsförmåner och några särskilda

skäl för att sätta pensionsåldern högre för den ene befattningshavaren

än för den andre icke syntes förefinnas, har Kungl. Maj:t

ansett pensionsåldersgränsen böra bestämmas lika för nämnda tre befattningshavare.

Kungl. Maj:t har alltså föreslagit en höjning av

pensionsåldern för kommendanten i Boden och därvid upptagit 1913 års

krigsbefäls hemställan i förevarande avseende.

På de i statsrådsprotokollet angivna grunder har utskottet ansett

sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag i fråga om pensionsåldern för

inspektören för kavalleriet och kommendanten i Boden.

Mot övriga delar av förslaget har utskottet icke heller funnit anledning

till erinran.

Åberopande vad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att riksdagen må godkänna härvid fogade förslag

till kungörelse om ändrad lydelse av punkten 2 i de

av Kungl. Maj:t med riksdagen antagna grunder för

pensionering av arméns befäl och underbefäl med

vederlikar samt angående tiden för avgång ur tjänst.

Stockholm den 20 april 1915.

På bankoutskottets vägnar:

I. VON STAPELMOHR.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar von Stapelmohr, Neiglick, Ekman, Hallin, Wickman,

Gustafsson, Boos och Jönsson samt

av andra kammaren: herrar Vahlquist, Söderberg i Stockholm, Olsson i Blädinge,

Kristensson, Söderberg i Hobborn, Carlson i Herrljunga och Jonsson i Hå.

Reservationer:

av herr Hallin, vilken anfört följande:

»Emot utskottets hemställan har jag i viss mån en avvikande mening.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 8 saml. 17 käft. (Nr 23.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 23.

Åven jag finner, att pensionsåldersgränsen för militärbefälhavaren

å Gottland, inspektören för kavalleriet och kommendanten i Boden bör

sättas lika. Emellertid anser jag, att åldersgränsen lämpligast för dessa

tre befälhavare borde fixeras till 60 år och icke till 65.

Då likväl ett yrkande om nedsättning av åldersgränsen för militärbefälhavaren

å Gottland, vars pensionsålder nu är 65 år, icke lärer kunna

reservationsvis framställas, har jag måst inskränka mig till att yrka

bifall till Kungl. Maj:ts förslag med den ändring, att pensionsåldern för

inspektören för kavalleriet och kommendanten i Boden bestämmes till

60 åm;

av herrar Söderberg i Hobborn och Carlson i Herrljunga, vilka

instämt med herr Hallin, samt

av herrar Roos och Olsson i Blädinge, vilka ansett pensionsåldern

för kommendanten i Boden böra bestämmas till 60 år.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 23.

11

Förslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av punkten 2 i de av Kungl. Maj:t med riksdagen

antagna grunder för pensionering av arméns befäl och underbefäl

med vederlikar samt angående tiden för avgång ur tjänst.

Härigenom förordnas, att punkten 2 i de av Kungl. Maj:t med

riksdagen antagna grunder för pensionering av arméns befäl och underbefäl

med vederlikar samt angående tiden för avgång ur tjänst skall

hava följande ändrade lydelse:

2.

En var av förenämnda ämbets- och tjänstemän, vilken vid avskedstagandet

stått i statens tjänst i 30 år, eller, om han är underofficer

vid värvat garnisonsregemente eller fortifikationen, i 25 år, samt i övrigt

till arméns pensionskassa erlagt stadgad pensionsavgift och är till pension

ur kassan berättigad, äger att efter erhållet avsked undfå fyllnadspension,

beräknad enligt punkten 1 här ovan, om tillika följande levnadsår äro

uppnådda, nämligen av:

a) generaler av alla grader, generalfältläkaren, generalintendenten,

militärbefälhavaren å Gottland, inspektören för kavalleriet, kommendanten

i Boden, krigsarkivarien samt vaktmästarna vid militära ämbetsverk

och staber.................................................................................................... 65 år;

b) regemente- och sekundchefer ävensom övriga chefer för särskilt

för sig bestående militära kårer, överstarna vid generalstaben, fortifikationen

och intendenturkåren, överfältläkaren, chefen för krigshögskolan,

chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan, professorn vid generalstaben,

överstelöjtnanter och majorer vid intendenturkåren, fältläkare, fältveterinären

vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, fälttygmästare^ styresmännen

för artilleriets fabriker, tygmästare, auditörer, sekreteraren vid

fortifikationen, regementsläkare, chefläkaren vid garnisonssjukhuset i

Stockholm, regementsveterinärer, tygingenjörer, fabriksingenjörer, tygförvaltare,

fabriksförvaltare, kassörer och förråds förvaltare vid fortifikationen,

förvaltare vid intendenturkåren, fanjunkarna vid krigsskolan,

i

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 23.

väbeln vid artilleri- och ingenjörhögskolan, tygunderofficerare, öververkmästare,

verkmästare, besiktningsrustmästare, tygverkmästare, departementsskrivare,

tygskrivare, fabriksskrivare, tyghantverkare, fortmaskinister,

gevärshantverkare och hantverkare vid trängen 60 år;

c) övriga i mom. b) ej upptagna regementsofficerare, chefen för

artilleristaben, kaptener vid intendenturkåren, bataljonsläkare, assistenten

vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, sjukhusläkaren med bataljonsläkares

lön vid garnisonssjukhuset i Stockholm, regementsstallmästare,

bataljonsveterinärer...................................................................................... 55 år;

d) officerare av kompaniofficers grad med undantag av kaptener

vid intendenturkåren, underofficerare med undantag av fanjunkarna vid

krigsskolan, förvaltare vid intendenturkåren och tygunderofficerare, ävensom

radiotelegrafister och musikpersonal 50 år.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.