Sök i Ratio Lex

Bankoutskott ets utlåtande Nr 32

1915-05-07 · 28 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1915:32, Bankoutskott ets utlåtande Nr 32

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskott ets utlåtande Nr 32.

1

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1915 kl. 4 e. in.

Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner

och understöd ä allmänna indragning sstaten.

1:°)

1 en till riksdagen den 6 nästlidna april avlåten, till bankoutskottet

remitterad proposition, nr 107, har Kungl. Maj:t, under åberopande av

propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att förre musiksergeanten

i Andra livgrenadjärregementet Alfred Emanuel Bergsten må

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 400 kronor, att utgå från och med den 1 december

1914.

Till nämnda statsrådsprotokoll har departementschefen i ärendet

anfört följande:

»Uti en av tjänstförrättande chefen för andra arméfördelningen

med tillstyrkan av bifall den 21 oktober 1914 överlämnad underdånig

skrivelse bär chefen för Andra livgrenadjärregementet hemställt, att framställning

måtte göras till 1915 års riksdag om beviljande av ett årligt

understöd å 636 kronor till musiksergeanten i regementet, musikdistinktionskorpralen

Alfred Emanuel Bergsten, som den 1 november

1914 komme att erhålla avsked från regementet.

Till stöd för framställningen har regementschefen anfört, att Bergsten,

som voie född den 22 oktober 1877, antagits till spel i nummer

vid regementet den 7 mars 1893 och befordrats till musikdistinktionskorpral

den 1 januari 1907 samt till musiksergeant i regementet den

21 december 1904. Sedan Bergsten kommit på ny stat, hade han årligen

rekapitulerat. Nådigt bemyndigande att med honom träffa för£

ih an g till riksdagens protokoll 1915. 8 samt. 25 käft. (Nr 32.) ''*

Angående

pension åt f.

musiksergeanten

A. E. Bergsten.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

JBankoutskottets utlåtande Nr 32.

nyat tjänstavtal, oaktat han överskridit 32 år, hade lämnats senast

genom brev den 22 mars 1912. Vid år 1914 av regementsläkaren

företagen undersökning hade emellertid Bergsten befunnits till krigstjänst

oduglig, vadan rekapitulation för honom ej kunnat medgivas.

Efter att hava tjänat vid regementet i 21 år och 8 månader hade Bergsten

på grund av de förordningar, som blivit en följd av 1901 års

omorganisation, ej kommit längre än till åtnjutande av distinktionskorprals

löneförmåner. Dessa hade utgjorts av dels lön 360 kronor,

dels dagavlöning 0,50 kronor för dag i 184 dagar = 92 kronor, dels

slutligen naturaförmåner, uppgående till i runt tal 1 krona för dag,

184 kronor. Löneförmånernas sammanlagda belopp hade således uppgått

till 636 kronor om året. Att Bergsten år efter år rekapitulerat,

oaktat löneförmånerna varit så ringa i förhållande till hans tjänstetid,

hade berott därpå, att han alltjämt hoppats komma på stat såsom musiksergeant,

varmed ock skulle hava följt pensionsrätt efter avskedstagandet.

Enligt beräkning borde Bergsten hava kunnat befordras till musiksergeant

något av de närmaste åren. Då detta hopp nu gått om intet,

syntes staten böra träda hjälpande emellan med ett årligt understöd,

detta så mycket mera som Bergsten under sin långa tjänstetid visat

ett utmärkt gott uppförande såväl i som utom tjänsten samt vore i

stort behov av understöd för försörjande av sin av hustru och 6 barn

bestående familj. Vid övervägande av det belopp, som Bergsten borde

tillerkännas, syntes det rimligt, att detsamma ej sattes lägre än det

belopp, vartill Bergstens löneförmåner de senare åren uppgått, eller

636 kronor.

Vid regementschefens skrivelse hava fogats dels ett av vederbörande

regementsläkare utfärdat intyg, utvisande att Bergsten lider av sjukdom

i nervsystemet, tabes dorsalis, på grund varav han är till krigstjänst

oduglig, dels ock ett av vederbörande regementspastor utfärdat intyg,

utvisande att Bergsten efter avskedet från regementet befinner sig i

en synnerligen bekymmersam belägenhet med avseende på sin och sin

familjs utkomst, enär han icke äger andra tillgångar än sin arbetsförtjänst,

vilken för framtiden synes bliva av mera tillfällig art.

Direktionen över arméns pensionskassa har anmält, att som Bergsten

aldrig varit delägare i arméns pensionskassa, han jämlikt reglementet

för arméns pensionskassa den 26 februari 1904 och brevet

den 22 juni 1877 angående grunderna för pensioneringen av arméns

befäl och underbefäl med vederlikar icke kan erhålla pension från

s. 3 Kontrollera mot PDF

BanTcoutslcottets utlåtande Nr 32.

3

arméns pensionskassa och alltså ej heller någon fyllnadspension från

statsmedlen.

Armé/afvältning ens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava uti

infordrat underdånigt utlåtande den 23 december 1914 anfört, att enär

Bergsten vid avskedstagandet icke uppnått 40 års ålder, han icke vore

jämlikt gällande bestämmelser berättigad till underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa. Då emellertid Bergsten måst taga avsked från krigstjänsten

på grund av sin sjukdom, ryggmärgslidande, som för all framtid

gjorde honom oduglig till krigstjänst och i alltjämt stegrad grad medförde

oförmåga till arbete, samt då Bergsten i anledning av den beslutade

minskningen av musikpersonalen vid arméns truppförband icke

kunnat befordras till musiksergeant på stat och såsom sådan erhålla

pension vid avskedstagandet, syntes det billigt, att han erhölle något

understöd för sin återstående livstid. I detta sammanhang ville departementet

och styrelsen erinra, att riksdagen i anledning av därom

gjorda propositioner genom beslut åren 1908 och 1910 beviljat pensioner

av 400 kronor åt f. d. musiksergeanterna C. P. Tillman och J. E.

Nordström, av vilka den förre till följd av minskning av musikpersonalen

förlorat av honom förut innehavd beställning såsom musiksergeant

och den senare av samma anledning icke kunnat befordras till dylik

beställning. På grund av vad sålunda anförts, hemställde departementet

och sjukvårdsstyrelsen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att Bergsten finge från och med månaden näst efter den, varunder

honom beviljats avsked från regementet, eller från och med den

1 december 1914 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 400 kronor.

Statskontoret har tillstyrkt framställningen på sätt arméförvaltningens

civila departement och sjukvårdsstyrelse hemställt.»

Med hänsyn till i ärendet upplysta omständigheter ansåge även

departementschefen det vara med billighet överensstämmande, att Bergsten

bereddes pension av statsmedel. Och hade departementschefen

icke något att erinra mot det av arméförvaltningens civila departement

och sjukvårdsstyrelse föreslagna och av statskontoret tillstyrkta pensionsbeloppet.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom

andra kammaren av herr Vahlquist väckt motion, nr 210, vari motionären

hemställt, att riksdagen ville besluta, »att förre musiksergeanten

Motion

II: 210.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

i Kungi. Andra livgrenadjärregementet Alfred Emanuel Bergsten må under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt

understöd av 640 kronor, att utgå från och med den 1 december 1914.»

Till stöd för motionen har anförts följande:

»I proposition nr 107 har Kungl. Maj:t föreslagit nu pågående

riksdag medgiva, att förre musiksergeanten i andra livgrenadjärregementet

Alfred Emanuel Bergsten må under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension av 400 kronor att

utgå från och med den 1 december 1914.

Propositionen grundar sig på eu av regementschefen vid kungl. andra

livgrenadjärregementet i skrivelse den 21 oktober 1914 gjord underdånig

framställning, i vilken på anförda skäl föreslagits ett årligt

understödsbelopp av 636 kronor, motsvarande vad Bergsten sammanlagt

årligen uppburit från regementet av lön 360 kronor, dagavlöning 92

kronor och naturaförmåner 184 kronor.

Av propositionen framgår, att Bergsten är född den 22 oktober

1877, antagits till spel i nummer vid regementet den 7 mars 1893,

befordrats till musikdistinktionskorpral den 1 januari 1907 och till

musiksergeant i regementet den 21 december 1904.

Sedan Bergsten kommit på ny stat, hade han årligen rekapitulerat

och detta jämväl sedan han överskridit 32 levnadsår. Nådigt bemyndigande

härtill hade senast lämnats i kungligt brev den 22 mars 1912.

Vid företagen läkarbesiktning för rekapitulation hösten 1914 hade

emellertid Bergsten befunnits lida av sådan sjukdom i nervsystemet,

tabes dorsalis, att rekapitulation icke kunde honom medgivas. Den

sorg som vid meddelande härom bemäktigade sig Bergsten kan lättare

tänkas än i ord återges. Han stod där nu ej blott med säker utsikt

att gå förlustig den visserligen ej höga, men dock säkra inkomst han

årligen uppburit från regementet, utan även hans förhoppningar att

inom den närmaste tiden bliva befordrad till musiksergeant på stat och

därmed följande, bättre avlöning jämte pensionsrätt för sig och familjen

gingo nu helt och hållet om intet.

Efter nära 22 års väl vitsordad tjänstgöring vid regementet befinner

sig Bergsten nu i den mest beklagansvärda ställning, angripen

som han är av en svår, fortskridande sjukdom, medförande allt mer

och mer avtagande förmåga för Bergsten att kunna bidraga till sin

och familjens nödtorftiga uppehälle. Då jämväl Bergstens hustru enligt

bifogade intyg, bilaga I, är sjuklig och endast delvis förmögen att

uppehålla vården av hemmet och de ses barnen, blir ju Bergstens ställning

ännu betänkligare.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

5

Det är därför ett trängande behov liksom ock mod billigheten

överensstämmande, att ett årligt understöd beviljas Bergsten under

hans återstående livstid, för att åtminstone nöden i dess svåraste form

måtte kunna hållas borta från det så svårt prövade hemmet (bilaga II).

Vid två föregående tillfällen, 1908 och 1910, har riksdagen beviljat

årliga livstidsunderstöd till två musiksergeanter under liknande förhållanden

med de för Bergsten förefintliga och har då understödsbeloppet

satts till 400 kronor årligen. Emellertid förefinnes mellan dessa två

fall och det nu föreliggande en väsentlig skillnad så till vidaj att under

det att Bergsten har ej blott sig själv utan även hustru och sex små

barn, bilaga III, att söka skaffa bröd åt, i de två föregående fallen

musiksergeanterna endast haft sina egna personer att sörja för.

Då vid beviljande av pensioner eller understöd av nu avhandlade

slag, . där egentlig rätt att erhålla dylika icke finnes, synes mig ett

verkligt behov böra finnas, vilket behov jämväl bör vara bestämmande

till viss grad av understödsbeloppets storlek. Med denna uppfattning

måste sålunda det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet 400 kronor

anses vara väl knappt tillmätt.

Hade icke en minskning av musikpersonalen vid regementet för

några år sedan ägt rum, skulle Bergsten redan nu hunnit befordras till

musiksergeant av 2 klass med rätt till pension och hade icke Bergsten

nu drabbats av sjukdom skulle han redan något av de närmaste åren

likväl befordrats till samma befattning med samma rätt. I förra fallet

skulle Bergsten sålunda på grund av obotlig sjukdom, som gör honom

till krigstjänst varaktigt oförmögen, nu kunnat tilldelas vid avskedet

en årlig pension av 780 kronor.

Utan att godkänna grunden för beräkningen av det årliga understöd,

regementschefen föreslagit, synes mig dock själva beloppets storlek

kunna anses vara i det närmaste väl avvägt för att verklig hjälp

skall kunna beredas Bergsten och hans familj. Beloppet synes mig ock

stå i ganska gott förhållande till den fulla pension Bergsten under ovan

angivna förutsättningar bort komma i åtnjutande utav.»

Vid motionen hava fogats följande intyg:

Avskrift. Bilaga 1.

Undertecknad, som sedan tre år tillbaka har mig såsom läkare

bekant f. musiksergeanten Bergstens familj, får härmed intyga,

att Bergsten själv på grund av sin sjukdom (ryggmärgslidande)

endast med största svårighet kan förtjäna något till sin familjs uppehälle

och att han ännu länge måste anlita läkare för sin sjukdom,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutsicottets utlåtande Nr 32.

att hans hustru är mycket klen och lider av svår blodbrist i förening

med grava nervösa symptom, som göra henne endast delvis förmögen

att uppehålla vården av hemmet och de sex barnen,

samt att jag flera gånger haft några av barnen under min behandling

och att särskilt ett av dessa barn är mycket klent och behöver

antagligen läkarevård under en lång tid framåt, vilket härmed intygas.

Norrköping 11 4 1915.

E. Stellan Holmgren.

Leg. läkare.

Avskrift. Bil. II.

Sida i Förs.-boken 2246.

Att förre musiksergeanten Alfred Emanuel Bergsten, född den 22

oktober år 1877 (sjuttiosju) och i äktenskap förenad med Ester Almvira

Carolina Almström, född den 24 november 1879 (sjuttionio), med vilken

han har sex (6) oförsörjda barn, till följd av betydligt nedsatt arbetsförmåga

är i stort behov av pension, vare härmed intygat för framställning

i sådant ändamål.

Norrköping S:t Olai Pastors-exp. den 14 april 1915.

J. Sjöholm.

Stämpel. Kyrkoherde.

Avskrift.

Bil. in.

Sida i Förs.-boken 2246.

Att förre musiksergeanten Alfred Emanuel Bergsten, född den

1877, och hans hustru Ester Almvira Carolina Almström, född den

år 1879, äga sex barn:

s. Nils Almer Emanuel, född

29

d. Greta Viola Irene,

d. Svea Irene Karolina,

d. Irene Ester Almvira

s. Frank Erik Emanuel

s. Sven Olof Emanuel

17/i.

79

1900

1901

1905

1906

1908, och

1913,

varder härmed intygat för framställning om pension.

Norrköping S:t Olai Pastors-exp. den 14 april 1915.

/ 10

*Vn

Stämpel.

Bilagor I—III rätt avskrivna betyga:

Oscar Bogren.

Redaktör.

Gustaf Malmberg.

Pastorsadjunkt.

Ch. Stenberg.

Revisionskommissarie.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jlanlcontslcottets utlåtande Nr 1)2.

7

Av utredningen i ärendet framgår, att Bergsten efter nära tjugutvå

års val vitsordad tjänstgöring vid regementet numera till följd av iråkad

svar sjukdom är ur stånd att genom arbete försörja sig oeh sin

familj. Då härtill kommer, att Bergstens hustru är så sjuklig, att lion

endast delvis förmår uppehålla vården av hemmet och de sex barnen,

synes utskottet sådana ömmande omständigheter föreligga, att Bergsten,

vilken, därest icke musikpersonalen vid regementet minskats, nu sannolikt

varit befordrad till musiksergeant på stat och såsom sådan vid varaktig

oförmögenhet till krigstjänst kunnat tilldelas en årlig pension av

780 kronor, torde i årligt understöd böra erhålla det av motionären

föreslagna beloppet.

Åberopande vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande proposition

och med bifall till den i ämnet väckta motionen,

må medgiva, att förre musiksergeanten i Andra livgrenadjärregementet

Alfred Emanuel Bergsten må under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av sexhundrafyrtio kronor, att

utgå från och med den 1 december 1914.

2:o.

I en till riksdagen den 26 sistlidna mars avlåten proposition, nr

126, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att överläkaren vid Göteborgs hospital Johan Kristian

Wickström må, därest han senast vid fyllda 70 år avgår från nämnda

befattning, från och med månaden näst efter den, varunder han erhåller

avsked från befattningen, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp av 5,400 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes i nämnda statsrådsprotokoll, till

vilket utskottet får hänvisa.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Wickström, som ej övergått

på ny lönestat och vilken i pensionshänseende är underkastad äldre

författningar, visserligen är berättigad att vid uppnådda 70 år avgå mot

en pension av 4,400 kronor men dock icke skyldig att lämna sin tjänst.

Enligt utskottets mening måste det emellertid, såsom även av departementschefen

och vederbörande myndigheter framhållits, ur det allmännas

synpunkt anses önskvärt, att Wickström till följd av sin framskridna

ålder lämnar sin befattning.

Ut skottet.

Angående

pension åt

överläkaren

J. K. Wickström.

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr Sfi.

På grund härav får utskottet, med tillstyrkande av bifall till Kungl.

Maj:ts förevarande framställning, hemställa, att riksdagen må medgiva,

att överläkaren vid Gföteborgs hospital Johan

Kristian Wickström må, därest han senast vid fyllda 70

år avgår från nämnda befattning, från och med månaden

näst efter den, varunder han erhåller avsked från befattningen,

under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp

av femtusen fyrahundra kronor.

3:o.

Angående I en till riksdagen den 6 nästlidna april avlåten proposition, nr

pension åt 135^ par Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att tygarbetaren

k9a*Larsson Karl August Larsson Fyr må under sin återstående livstid å allmänna

Fyr'' indragningsstaten uppbära en årlig pension av 300 kronor, att utgå

från och med månaden näst efter den, under vilken han entledigas

från sin anställning vid tygstationen å Karlsborg.

Beträffande den i ärendet förebragta utredningen får utskottet hänvisa

till propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden

den 6 april 1915.

Utskottet, som icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, hemställer,

att riksdagen må medgiva, att tygarbetaren Karl

August Larsson Fyr må under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av trehundra kronor, att utgå irån och med månaden

näst efter den, under vilken han entledigas från sin

anställning vid tygstationen å Karlsborg.

Angående

pensioner åt

änkor och barn

efter åtskilliga

vid

olyckshändelser

omkomna

tygarbetare

m. fl.

4:o).

I en till riksdagen den 16 nästlidna april avlåten proposition, nr

159, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva,

dels att tygunderofficeren C. A. Skoglunds änka Hilda Kristina

Skoglund, född Svensdotter, tygarbetaren E. Borgs änka Kristina Eli
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankontskottets utlutande Nr SS.

sabeth Bon/, född Hjelm, tygarbetaren J. A. Jakobssons änka Kristina

Albertina Jakobsson, född Grönberg, tygarbetaren J. A. Rödings änka

Charlotta Röding, född Johansdotter, tygarbetaren C. J. Svedberg Lantz

anka Karolina Lantz, född Karlsdotter, tygarbetaren J. Jonsson Westholnis;

änka Sofia Matilda Westhohn, född Karlsson, samt tygarbetaren

J. G. Tunlunds änka Karolina Wilhelmina Tunlund, född Karlsson, må

under sin återstående livstid, så länge do förbliva i sitt nuvarande änkestånd,

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension, änkan

Skoglund av 300 kronor och en var av de övriga av 400 kronor att

utgå från och med den 1 mars 1915;

dels att tygarbetaren E. Borgs efterlevande minderåriga barn Nils

Gustaf Edvard, Märta Elisabeth och Karl Erik samt tygarbeterskan

Ännu Elvira Boströms efterlevande minderårige son Nils Axel Folkard

må intill uppnådd ålder av 18 år å allmänna indragningsstaten uppbära

en var ett årligt understöd av 200 kronor, att utgå från och med den

.1 mars 1915,

dels och att arbetaren vid Åkers krutbruk A. F. Lundbergs efterlevande

änka Matilda Charlotta Lundberg, född Karlsson, samt minderåriga

döttrar Edit Eugenia och Elvira Elisabet må, utöver dem på grund

av lagen flen 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av

olycksfall i arbete tillkommande livränta och understöd, från och med

innevarande år å.allmänna indragningsstaten uppbära: änkan Lundbernunder

sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, eu årlig pension av 280 kronor, dottern Edit Eugenia ett

ärligt understöd av 200 kronor intill uppnådd ålder av 18&år samt

dottern Elvira Elisabet ett ärligt understöd av 140 kronor intill uppnådd

ålder av 15 år och därefter ett årligt understöd av 200 kronor

intill uppnådd ålder av 18 år.

Nämnda statsrådsprotokoll innehåller i ärendet följande:

»Departementschefen, statsrådet Mörcke anmälde två särskilda av

armé förvaltningens artilleridepartement gjorda framställningar om understöd

åt vissa efterlevande efter vid explosioner vid Stockholms tygstations

laboratorium och Åkers krutbruk omkomna personer samt

yttrade därvid följande:

Uti underdånig skrivelse den 1 mars 1915 har arméförvaltningens Framställning

artilleridepartement anmält, att den 11 februari 1915 vid Stockholms om ’,nder8tU<1

tygstations laboratorium inträffat en explosion, vid vilken sju av de levand^efter

därstädes med arbete sysselsatta personerna omkommit, nämligen tyo-- vid exPl08i°- underofficeren, svärdsmannen Carl August Skoglund, tygarbetarna “holma^

Edvard .Borg, Johan Alfred Jakobsson, Johan August Röding, Carl Johan Btations Iab°- Biliang till riksdagens protokoll 1915. 8 sand. 25 käft. (Nr 32.) 2 ^komn^''

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 32.

Svedberg Lantz och Johannes Jonsson Westholm samt tygarbeterskan

Anna Elvira Boström. Vidare både tygarbetaren Johan Gustaf Tunlund,

som vid samma tillfälle erhållit svåra skador och därför vårdats å Serafimerlasaretfet,

den 25 sistlidne februari därstädes i följd av berörda

skador avlidit. Då de omkomnas efterlevande närmaste anhöriga genom

försörjarnes frånfälle råkat i ekonomiskt brydsamma omständigheter

och olyckshändelsen inträffat under arbete i kronans tjänst, hade departementet

ansett, att dem borde beredas något ekonomiskt understöd, helst

såsom pension. Av den för 6ådant ändamål genom tygmästaren i Stockholm

verkställda utredning framginge följande:

Tygunderofficeren Skoglund, vilkens avlöningsförmåner år 1914 utgjort.

tillhopa 3,142 kronor 50 öre, däri inberäknat inkvarteringsbidrag

300 kronor, efterlämnade änka Hilda Kristina, född Svensdotter den. 8

juni 1859, samt fem barn. Ånkan vore sjuklig och oförmögen till

annat än lättare arbete i hemmet. Av barnen vore tre helt eller delvis

själfförsörjande, men en dotter om 19 år hade uppgivits såsom oförsörjd.

Av barnen hade ej något för närvarande sådan ställning, att

det kunde bidraga till moderns uppehälle. Boets tillgångar och skulder

motsvarade ungefär varandra.

Tygarbetaren (skrivbiträdet) Borg, vilkens avlöning år 1914 utgjort

1,600 kronor 58 öre, efterlämnade i medellös ställning änka Kristina

Elisabeth, född Hjelm den 6 november 1874. Då hon enligt läkarintyg

lede av dubbelsidig lungtuberkulos med betydande förändringar å vänstra

lungan, hade hon beviljats inträde å Hålahults sanatorium. Makarna hade

tre minderåriga barn, Nils Gustaf Edvard född den 3 oktober 1910,

Märta Elisabeth född den 5 november 1912 och Karl Erik född den 3

mars 1914. Familjen hade ej efter mannen andra tillgångar än det till

600 kronor uppskattade lösöreboet. Ånkan vore för närvarande urståndsatt

att försörja barnen eller ens ägna dem tillsyn.

Tygarbetaren Jakobsson, vilkens avlöning år 1914 utgjort 1,623

kronor 31 öre, efterlämnade änka Kristina Albertina, född Grönberg

den 23 september 1849. Hon vore sjuklig och oförmögen till annat

än lättare arbete i hemmet och kunde för närvarande icke erhålla bidrag

till uppehälle av barnen, av vilka två, ehuru 27 respektive 22 år

gamla, icke kunde helt försörja sig själva, vartill komme en dotterdotter,

som morföräldrarna måst omhändertaga. Några andra tillgångar

än ett obetydligt lösörebo funnes icke.

Tygarbetaren Röding, vilkens avlöning år 1914 utgjort 1,703 kronor

77 öre, efterlämnade änka Charlotta, född Johansdotter den 19 maj

1853. Hon lede av hjärtfel och nervlidande samt vore oförmögen till

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bänkoutsköttets utlåtande Nr .12.

11

annat än lättare arbete i hemmet. Den ekonomiska ställningen hade

uppgivits såsom någorlunda välbärgad.

Tygarbetaren Lantz, vilkens avlöning år 1914 utgjort 1,729 kronor

20 öre jämte naturaförmåner, uppskattade till 350 kronor, efterlämnade

i medellös ställning änkan Karolina, född Karlsdotter den 8 april 1856,

samt sju barn, av vilka fem vore självförsörjande. Ankan vore oförmögen

till annat än lättare arbete i hemmet, varjämte en dotter, Ada

Karolina, född den 13 augusti 1887, som vistades i hemmet, till följd

av sjukdom (lungtuberkulos) icke kunde försörja sig själv och eu annan

dotter, Agnes Josefina, född den 21 augusti 1897, som jämväl vistades i

hemmet, endast delvis kunde bidraga till sitt uppehälle. Intet av barnen

vore för närvarande i stånd att bidraga till moderns uppehälle.

Tygarbetaren Westholm, vilkens avlöning år 1914 utgjort 1,497 kronor

36 öre, efterlämnade i medellös ställning änkan Sofia Matilda, född

Karlsson den 11 maj 1855. Hon Vore sedan 36 år tillbaka sjuklig och

oförmögen till annat än lättare arbete i hemmet. Makarna hade två

självförsörjande barn om 33 och 39 år, vilka dock för närvarande icke

kunde bidraga till moderns uppehälle.

Ty g arbeter skan Boström, vilkens avlöning år 1914 utgjort 949 kronor

82 öre, efterlämnade sonen Nils Axel Folkard, född den 22 februari

1913, vilken upptagits av moderns i torftiga omständigheter varande

föräldrar, som därför av modern uppburit en månatlig ersättning av 15

kronor. Den avlidna hade även, om än i ringa mån, bidragit till föräldrarnas

uppehälle. Hon efterlämnade ej någrä tillgångar.

Tygarbetaren Tunlund, vilkens avlöning år 1914 utgjort 1,991 kronor

15 öre jämte naturaförmåner, uppskattade till 350 kronor, efterlämnade

i medellös ställning änkan Karolina Wilhelmina, född Karlsson den 12

december 1860, samt två helt eller delvis självförsörjande barn om 24

och 27 år, vilka dock för närvarande icke kunde bidraga till moderns

uppehälle. Ankan vore sedan flera år sjuklig och oförmögen till annat

än lättare arbete i hemmet.

Av de så sorgligt omkomna efterlämnade endast tygarbetåren

Röding några kontanta besparingar. Dessa uppginge till 7,000 kronor,

varav avkastningen dock vore otillräcklig för betäckande av änkans

levnadskostnader. För de övrigas efterlevande vore ställningen ytterst

bekymmersam. Artilleridepartementet ansåge därför, att det understöd

i form av pension, varpå de omkomnas änkor finge anses hava berättigade

anspråk, borde för en Var av dem utgå med samma belopp,

och föresloge departementet med anledning av de förhållanden, varunder

behovet av understöd tillkommit, ett pensionsbelopp av 500

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutslcottets utlåtande Nr 32.

kronor. Såsom bidrag till underhåll och uppfostran av de minderåriga

barn, som tygarbetaren Borg och tygarbeterskan Boström efterlämnat,

ansåge departementet ett belopp av 180 kronor för vart och ett

lämpligt att årligen utgå till fyllda 18 år. Väl hade en ålder av 15 år förut

uppställts såsom gräns, men det syntes under nuvarande förhållanden

föga möjligt för barn vid nämnda ålder att kunna försörja sig själva.

En åldersgräns av 18 år för understöd åt minderåriga hade ock, såsom

departementet inhämtat, i flera fall bestämts av enskilda institutioner.

Med anledning av vad sålunda anförts, hemställde departementet,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten

dels åt en var av änkorna Hilda Kristina Skoglund, Kristina

Elisabeth Borg, Kristina Albertina Jakobsson, Charlotta Röding, Karolina

Lantz, Sofia Matilda Westholm och Karolina Wilhelmina Tunlund bevilja

en årlig pension av 500 kronor, att beräknas och utgå från och

med den 1 mars 1915, så länge hon levde såsom änka, dels ock åt ett

vart av änkan Borgs tre minderåriga barn Nils Gustaf Edvard, Märta

Elisabeth och Karl Erik samt Anna Elvira Boströms minderårige son

Nils Axel Folkard bevilja ett årligt understöd av 180 kronor, att utgå

från samma tid till dess det uppnått 18 års ålder.

Uti häröver den 23 mars 1915 avgivet underdånigt utlåtande har

statskontoret framhållit, att det icke syntes kunna råda någon tvekan i

fråga om statens plikt att ekonomiskt understödja de efterlevande närmaste

anhöriga efter dem, som genom ifrågavarande olyckshändelse

under arbete i kronans tjänst omkommit. Endast beträffande de föreslagna

ersättningsbeloppen kunde någon erinran ifrågakomma. Visserligen

torde änkor och barn efter de omkomna, med undantag möjligen

för tygunderofficeren Skoglunds änka, vara berättigade till ersättning

enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd

av olycksfall i arbete; men den sålunda bestämda ersättningen, som

vore avpassad att kunna utgöras även av mindre bärkraftiga arbetsgivare,

kunde icke anses tillfredsställande i ett fall sådant som det föreliggande

och med hänsyn till statens resurser såsom arbetsgivare. Beträffande

de ersättningsbelopp, som i förevarande fall borde utgå, syntes

det statskontoret, som om god ledning för bestämmandet skulle finnas

i de beslut, varigenom 1902 års riksdag beviljat ersättning till de efterlevande

anhöriga till vissa personer, vilka i tjänst hos aktiebolaget

Bofors-Gullspång omkommit genom olyckshändelse vid en provskjutning

vid Bofors för statens räkning. Ånkan efter en vid nämnda tillfälle

omkommen arbetare tillerkändes en årlig pension av 400 kronor

och makarnas minderårige son 200 kronor årligen till uppnådd ålder

s. 13 Kontrollera mot PDF

lianfcouts/cuttets■ utlåtande Nr 32.

13

<iv 18. år. Såvitt statskontoret kundo finna, förelåge icke anledning att

i nu förevarande fall avvika från de belopp, som sålunda under likartade

omständigheter ansetts skäliga. För sin del hölle alltså statskontoret

före, att pensioner till nämnda belopp borde genom framställning

till riksdagen beredas änkor och barn efter de vid ifrågavarande olyckshändelse

omkomna personer, dock med ett undantag. Tygunderofficeren

Skoglunds änka vore nämligen berättigad att från arméns nya

änke- och pupillkassa åtnjuta pension till årligt belopp av 300 kronor;

och härtill hade staten lämnat bidrag i form av anslag till kassan, motsvarande

enligt 1883 års riksdags fortfarande gällande beslut 1 Vs %

årligen å summan av de löner och beklädnadsbidrag, vilka författningsenligt

kunde läggas till grund för bestämmande av fyllnadspensioner

åt delägare, i arméns pensionskassa. Då änkan Skoglund sålunda redan

vore i åtnjutande av med statsbidrag åstadkommet underhåll, syntes

det statskontoret, som om det ytterligare understöd, som billigtvis borde

henne tillkomma, kunde inskränkas till 300 kronor årligen, varigenom

hon, oberäknat det understöd hon, enligt vad handlingarna gåve vid

handen, kunde komma att erhålla från enskild pensionskassa, skulle i

pensionsförmåner, som helt eller delvis bekostades av staten, uppbära

600 kronor årligen. Mot det av arméförvaltningens artilleridepartement

framlagda förslaget i övrigt hade statskontoret icke något att erinra.

Den 24 augusti 1911 inträffade vid Åkers krutbruk en gasexplosion, Framställning

varvid arbetaren Arvid Fredrik Lundberg, född den 31 augusti 1879 rörande

och anstånd vid krutbruket sedan år 1904, omkom, efterlämnande änka arbetadvfd

Mathilda Charlotta, född Karlsson den 28 mars 1878, samt döttrarna ^kei''3 krut"

Edit Eugenia, född den 27 november 1899, och Elvira Elisabet, född Lundbtg!''

den 18 februari 1902. efterlevande.

Uppå. armeförvaltningens hemställan om understöd i enlighet med

lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av

olycksfall i arbete tillerkände Kungl. Maj:t enligt brev den 15 december

1911 änkan eu årlig livränta av 120 kronor och vart och ett av barnen

ett årligt belopp av 60 kronor till dess det uppnått 15 års ålder.

Med åberopande av förenämnda framställning om utverkande

hos riksdagen av pensioner och understöd åt de närmaste anhöriga

efter de vid explosionen vid Stockholms tygstations laboratorium omkomna,

har nu arme) örv ältning ens artilleridepartement i underdånig skrivelse

den 20 mars 1915 förklarat sig anse, att änkan Lundberg och

hennes minderåriga barn borde komma i åtnjutande av samma fördelar,

då de omständigheter, varunder arbetaren Lundberg omkommit, vore

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

likartade med vad som ägt rum vid nyssberörda explosion. Enligt vad

ordföranden i Åkers församlings kommunalnämnd intygat, kunde änkan

Lundberg, som vore sjuklig, icke genom eget arbete och med den livränta,

hon efter mannens död av statsmedel uppbure, försörja sig och

sina barn, varför hon sedan den 1 oktober 1913 erhållit husrum pa

kommunens bekostnad. ''Departementet hemställde med anledning härav,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten

bevilja änkan Lundberg en årlig pension av 500 kronor, att utgå

från och med innevarande år, så länge hon levde såsom änka, samt en

var av döttrarna Edit Eugenia och Elvira Elisabet ett årligt understöd

av 180 kronor, att utgå från samma tid till dess hon uppnått 18 års

ålder.

Därest departementets föreslående hemställan skulle bifallas, ansåge

departementet förordnande böra meddelas om upphörande av utbetalning

av den till änkan Lundberg nu utgående livräntan och det för

hennes minderåriga barn beviljade årliga understödet.

Statskontoret har uti den 23 mars 1915 avgivet underdånigt utlåtande,

under åberopande av vad statskontoret anfört i sitt ovannämnda

utlåtande angående understöd till änkor och barn efter de till följd av

explosion vid Stockholms tygstations laboratorium omkomna personer,

med tillstyrkande i''övrigt av nu förevarande ■ förslag, förordat, att pensionsbeloppet

finge bestämmas för änkan till 400 kronor årligen och

för vardera av döttrarna till 200 kronor samt att, då änkan och döttrarna

redan på grund av lagen den 5 juli 1901 angående ersättning

för skada till följd av olycksfall i arbete förklarats berättigade änkan

till en livränta å 120 kronor och vardera dottern till ett'' årligt belopp

av 60 kronor intill uppnådd ålder av 15 år, dem måtte genom framställning

till riksdagen beredas: änkan en tilläggspension å 280 kronor,

dottern Edit Eugenia, som nyligen uppnått 15 års ålder, ett årligt

understöd av 200 kronor intill uppnådda 18 år samt dottern Elvira

Elisabet dels en förhöjning i nuvarande understöd med 140 kronor årligen

intill uppnådd ålder av 15 år, dels ock därefter intill uppnådd

ålder av 18 år ett årligt understöd av 200 kronor.

Departements- I likhet med vederbörande myndigheter anser även jag, att staten

chefen. kör genom beviljande av årliga pensioner till skäliga belopp ekonomiskt,

understödja efterlevande änkor och minderåriga barn till de genom

explosionsolyckan vid Stockholms tygstations laboratorium omkomna

personerna. Med hänsyn till vad statskontoret anfört, torde pensionsbeloppen

böra bestämmas för änkan Skoglund till 300 kronor och för

s. 15 Kontrollera mot PDF

BanJcoutslcottets utlåtande Nr 32.

15

eu var av, övriga änkor till 400 kronor om året samt för minderårigt

barn till 200 kronor om året intill uppnådd 18 års ålder.

Då enligt vad upplyst blivit, arbetaren Lundberg ljutit döden under

liknande omständigheter, som de genom förenämnda explosionsolycka

omkomna personer, synes det inig med rättvisa och billighet

överensstämmande, att hans efterlevande änka och minderåriga barn

komma i åtnjutande av enahanda understöd som änkor och minderåriga

barn efter nyssnämnda personer. Beträffande sättet för understödets

utgående ansluter jag mig till vad statskontoret härutinnan föreslagit.»

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom Motion iLäss.

andra kammaren av herr Eriksson i Grängesberg väckt motion, nr 233,

däri motionären hemställt, »att pensionerna till i Kungl. Maj:ts proposition

nr 159 omförmälda änkor måtte bestämmas till årliga belopp som

för var och en av dem med 200 kronor överstiger vad Kungl. Maj:t

föreslagit samt att understödet till tygarbeterskan Anna Elvira Boströms

efterlevande minderårige son Nils Axel Folkard måtte bestämmas till

300 kronor årligen.»

Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:

»I proposition nr 159 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att

bevilja understöd åt änkor och barn efter vissa till följd av explosioner

vid Stockholms tygstations laboratorium samt Åkers krutbruk omkomna

personer.

Understödsbeloppen hava föreslagits av statskontoret och uppgå till,

för änkorna 400 och barnen 200 kronor årligen. Arméförvaltningens

artilleridepartement har föreslagit respektive 500 och 180 kronor. Som

motiv för sitt förslag har statskontoret anfört ett liknande fall från år

1902. De sålunda föreslagna ersättningsbeloppen synas mig vara allt

för knappt tilltagna. Den olyckshändelse som berövat dessa kvinnor

sina män och barnen sina fäder var fruktansvärt ohygglig. Den sorg

och förstämning som därigenom framkallats i deras hem kan icke med

pengar ersättas, men det är statens plikt se till att de efterlevande icke

komma att lida nöd. Om 400 respektive 200 kronor år 1902 ansågs

vara ett lämpligt understöd måste samma belopp nu anse3 vara förringa.

Sedan dess ha levnadskostnaderna stegrats högst avsevärt. De dödade

manliga arbetarne hade relativt god avlöning, som medgav en någorlunda

dräglig tillvaro. Om de understödsbelopp, som Kungl. Maj:t

föreslagit, beviljas, kunna däremot de efterlevande knappast, även med

yttersta ansträngning, taga sig fram utan hjälp från annat håll. Detta

kan omöjligen vara värdigt staten, arbetsgivaren.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

I propositionen nr 115 tiar föreslagits, att riksdagen måtte medgiva

tjänstinnehavare vid statens järnvägar, posten och tullverket, som

under tjänstgöring å ångfärja lidit kroppsskada eller ljutit döden till

följd av omständigheter, som stå i samband med nu pågående krig, att

erhålla understöd efter grunder som för befattningshavare vid statens

järnvägar tillämpas då skadestånd skall utgå enligt lagen den 12 mars 1886.

Av järnvägsstyrelsen utbetalas vid sådana tillfällen ersättning till

änka med årligt belopp, som tillsammans med annan pension och

eventuellt ränta å kapital uppgår till 40 procent av mannens lön.

Barnen erhålla med samma beräkningsgrund 9 procent. Om understöd

även i detta fall skulle lämnas enligt samma grunder bleve understöden

till änkorna ungefär följande. Hilda Kristina Skoglund 940 kronor,

Kristina Elisabeth Borg 640 kronor, Kristina Albertina Jakobsson 640

kronor, Charlotta Röding 450 kronor, Karolina Lantz 800 kronor, Sofia

Matilda Wästholm 600 kronor och Karolina Wilhelmina Tunlund 920

kronor. För de efterlämnade barnen bleve understöden däremot något

mindre än vad Kung!. Maj:t här föreslagit. Om man jämför levnadskostnaden

nu och 1902 samt tager i betraktande de avjöningar som de

dödade männen hade jämte de pensionsbelopp, som i nämnda proposition

nr 115 föreslås, synes mig en höjning av änkornas pension med

200 kronor vara väl motiverad. Om man frånser änkan Skoglund, som

vid ett bifall till detta yrkande får, tillsammans med vad hon från annat

håll erhåller, i pension 800 kronor, blir ändå icke deras årliga pension

mer än 600 kronor. För barnen vill jag icke föreslå någon höjning

utom för gossen Nils Axel Folkard. Detta barn har förlorat sin moder,

sitt enda stöd, och ett understöd av 200 kronor torde icke kunna skaffa

honom god omvårdnad, uppehälle och uppfostran. Även i detta fall

synes understödet böra höjas med 50 procent.»

Åven utskottet finner, att staten bör genom beredande av årliga

pensioner understödja här ifrågavarande änkor och minderåriga barn.

Beträffande de belopp, som därvid böra bestämmas, anser utskottet,

med hänsyn till vad motionären anfört, de av honom föreslagna höjningarna

vara skäliga; och har utskottet i övrigt icke haft något att

erinra mot vad i propositionen föreslagits.

Åberopande vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och den i ämnet väckta motionen,

må medgiva, dels att tygunderofficeren C. A.

Skoglunds änka Hilda Kristina Skoglund, född Svens
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

IT

dotter, tygarbetaren E. Borgs änka Kristina Elisabeth

Borg, född Hjelm, tygarbetaren J. A. Jakobssons änka

Kristina Albertina Jakobsson, född Grönberg, tygarbetaren

J. A. Rödings änka Charlotta Röding, född

Johansdotter, tygarbetaren C. J. Svedberg Lantz’

änka Karolina Lantz, född Karlsdotter, tygarbetaren

J. Jonsson Westholms änka Sofia Matilda Westholm,

född Karlsson, samt tygarbetaren J. G. Tunlunds änka

Karolina Wilhelmina Tunlund, född Karlsson, må under

sin återstående livstid, så länge de förbliva i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension, änkan Skoglund av femhundra

kronor och en var av de övriga av sexhundra kronor,

att utgå från och med den 1 mars 1915,

dels att tygarbetaren E. Borgs efterlevande minderåriga

barn Nils Gustaf Edvard, Märta Elisabeth

och Karl Erik samt tygarbeterskan Anna Elvira Boströms

efterlevande minderårige son Nils Axel Folkard

må intill uppnådd ålder av 18 år å allmänna indragningsstaten

uppbära årliga understöd till belopp

av en var av de tre förstnämnda tvåhundra kronor,

samt förenämnde Nils Axel Folkard trehundra kronor

att utgå från och med den 1 mars 1915,

dels ock att arbetaren vid Åkers krutbruk A. F.

Lundbergs efterlevande änka Matilda Charlotta Lundberg,

född Karlsson, samt minderåriga döttrar Edit

Eugenia och Elvira Elisabet må, utöver dem på grund

av lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för

skada till följd av olycksfall i arbete tillkommande

livränta och understöd, från och med år 1915 å

allmänna indragningsstaten uppbära: änkan Lund
berg

under sin återstående livstid, så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, en årlig pension

av. fyrahundraåttio kronor, dottern Edit Eugenia ett

årligt understöd av tvåhundra kronor intill uppnådd

ålder av 18 år samt dottern Elvira Elisabet ett årligt

understöd av etthundrafyrtio kronor intill uppnådd

ålder av 15 år och därefter ett årligt understöd

av tvåhundra kronor intill uppnådd ålder av 18 år.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 8 sand. 25 höft, (Nr 32.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Angående

pension åt

länsmannen

N. M. H.

Sunding.

Angående

pensioner

åt åtskilliga

vid statens

järnvägsbyggnader

förut

anställda

personer.

5:o).

I eu till riksdagen den 20 nästlidna april avlåten proposition, nr

158, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att länsmannen

Nils Martin Heliodorus Sunding må från och med månaden näst efter

den, varunder avsked från tjänsten varder honom beviljat, under sin

återstående livstid, utöver honom från anslaget till pensionering av

civila tjänstinnehavare tillkommande pension av 1,200 kronor, tillika å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig fyllnadspension till belopp

av 600 kronor.

Beträffande den i ärendet förebragta utredningen får utskottet hänvisa

till propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden

för den 20 april 1915.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning

får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att länsmannen Nils

Martin Heliodorus Sunding må från och med månaden

näst efter den, varunder avsked från tjänsten varder

honom beviljat, under sin återstående livstid, utöver

honom från anslaget till pensionering av civila tjänstinnehavare

tillkommande pension av 1,200 kronor,

tillika å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

fyllnadspension till belopp av sexhundra kronor.

6:o).

I en till riksdagen den 20 nästlidna april avlåten proposition, nr

160, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att en var av

nedannämnda vid statens järnvägsbyggnader anställda eller förut anställda

personer, nämligen förmannen Axel Otto Söderberg, stenarbetaren Johan

Alfred Nyström samt arbetarna Karl Johan Johansson från Frösö församling,

Albert Pettersson Fröjd, Frans Gustaf Svensson, Karl Gustaf Andersson

Folke, Johannes Andersson, Johannes Larsson Moberg, Johan Emil

Karlsson, Frans Oskar Cedervall, Karl Axel Johannesson, Nils Andersson,

Gustaf Alfred Hagman, Karl Pettersson, Sven Andreasson ° Bergström,

August Johansson och Karl Johan Johansson i Alingsås må

från och med månaden näst efter den, varunder han entledigats eller varder

entledigad från sin anställning vid statens järnvägar dock icke i något

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1915.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

1!)

fall för tid före den 1 januari 1915 —, under sin återstående livstid å

Allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till belopp av 300 kronor,

under villkor emellertid att, därest pensionstagare framdeles skulle

erhålla anställning mot avlöning av statsmedel, uppgående till ett för

en var beräknat årligt medelinkomstbelopp av respektive 1,200 kronor

för förman och yrkesarbetare samt 900 kronor för vanlig arbetare eller

därutöver, pensionen skall, så länge sistnämnda anställning varar, upphöra

att utgå samt att, vid sådan avlönings uppbärande i övrigt, pensionen

skall minskas, så att densamma jämte avlöningen icke uppgår

till högre belopp än nämnda medelinkomst.

1 fråga om utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för den

20 april 1915.

Då utskottet icke haft något att erinra emot ifrågavarande framställning,

får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må vinna

riksdagens bifall.

7:o.

I en till riksdagen den 19 sistlidna mars avlåten proposition, nr Angående

153, har Kungl. Magt, under åberopande av propositionen bilagt utdrag "''{^matten

av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för samma dag, k. t. jernek

föreslagit riksdagen medgiva, att förmannen vid statens uppfostrings- "nko och bnrn''

anstalt å Bona Karl Teodor Jerners änka Matilda Jerner, född Larsson,

samt makarnas minderåriga döttrar Aina Linnea, Greta Isabella, Ingrid

Elvira, Ellen Cecilia och Vera Marianne må — utöver den dem jämlikt

lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av

olycksfall i arbete tillkommande olycksfallsersättning — å allmänna

indragningsstaten åtnjuta ytterligare understöd att från 1915 års början

årligen utgå till änkan Jerner med 80 kronor, så länge hon lever

ogift, och till eu var av döttrarna med 40 kronor, till dess hon uppnått

15 års ålder.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet i ärendet anfört

följande:

»Karl Teodor Jerner, född den 20 maj 1874, blev den 8 januari

1908 anställd som förman vid statens uppfostringsanstalt å Bona. Jerner

avled den 18 december 1914 till följd av skador, som han närmast föregående

dag ådragit sig under tjänstutövning.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 8 samt. 25 höft. (Nr 32.)

4

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Styrelsen för

statens uppfostringsanstalt

å Bona.

Enligt protokoll, fört vid ett av anstaltens direktör den 29 december

1914 rörande olycksfallet hållet förhör, synas de närmare omständigheterna

vid olyckshändelsen hava varit följande. På morgonen den

17 december 19114 hade Jerner av lantbruksinspektoren vid anstalten

erhållit uppdrag att jämte en extra förman därstädes fortsätta den avverkning

av timmer som pågått å Ubbelsby mark. På platsen i fråga

hade Jerner givit två elever i uppdrag att lalla en gran samt därvid

lämnat dem anvisning, huru de skulle göra det så kallade fällhugget

för att granen vid sågningen skulle falla rätt söderut. Emellertid hade

trädet fallit nästan i rakt östlig riktning och därvid träffat Jerner. Denne

hade vid tillfället stått böjd över ett nyss fällt träd, sysselsatt med att

avmäta detsamma, och synes i sista ögonblicket hava hört braket av

det fallande trädet och därvid riktat ansiktet mot detsamma med den

påföljd att han träffats av trädet i huvudet och medvetslös fallit till

marken. Trädet hade fallit med sådan hastighet, att de ifrågavarande

eleverna enligt egen utsago ej hunnit varsko Jerner. Anledningen därtill,

att trädet fallit annorlunda än enligt beräkning, hade antagligen

varit den, att trädet genomsågats för långt eller alldeles fullständigt och

följaktligen ej fått tillräcklig styrsel vid fallet. Åtgärder för bringande

av läkarhjälp hade genast vidtagits. Jerner hade forslats först till Bona

och därefter till länslasarettet i Vadstena, varest han dock redan påföljande

dag avlidit av de honom ATid olycksfallet tillskyndade skadorna.

Jerner har efterlämnat sin hustru .Matilda Larsson, född den 14

mars 1883, samt i äktenskapet med henne födda fem döttrar, nämligen

Aina Linnea, född den 24 juni 1901, Greta Isabella, född den 1 februari

1906, Ingrid Elvira, född den 25 mars 1908, Ellen Cecilia, född den

29 maj 1910, och Vera Marianne, född den 28 juli 1914.

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har styrelsen för statens uppfostringsanstalt

å Bona anfört i huvudsak följande:

Jemer både under hela sin tjänstetid vid Bona deltagit i och lett skogsarbeten

och däri visat mycken driftighet och förfarenhet. Aven i övrigt hade han visat

sig vara en särdeles duglig och för sitt kall särskilt lämplig person, som gjort ea

mycket erkännansvärd insats uti anstaltens uppfostringsarbete.

Den efter Jemer förrättade bouppteckningen utvisade en brist i boet av 502

kronor 37 öre och hade arvingarna till följd därav nödgats begära sig i urarvakonkurs.

Änkan Jerner, som för sitt och sina barns uppehälle tillsvidare vore uteslutande

beroende av medmänniskors barmhärtighet och hittills undgått att behöva

anlita fattigvården, vore sålunda fullkomligt medellös och för sin och barnens existens

i allra största behov av hjälp. »

#

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr .12.

21

Någon rätt till statspension för sig och sina barn hade änkan Jemer, enligt

styrelsens mening, visserligen icke, men dä Jerners död förorsakats genom olyckshändelse

under tjänstutövning, ansäge styrelsen det tillbörligt, att trän statens sida

någonting åtgjordes för att lindra de stora ekonomiska bekymmer familjeförsöxjarens

död medfört för de efterlevande. Vad änkan Jemer genom eget arbete kunde förvärva,

måste bliva synnerligen obetydligt, då hon för lång tid framåt vore upptagen

av de ännu späda barnens vård.

Jemer hade uppburit en årlig lön, ett ålderstillägg å 100 kronor inbegripet,

av 1,175 kronor, vartill hade kommit 100 kronor i beklädnadsersättning årligen.

Därjämte hade Jemer åtnjutit fri bostad med vedbrand för sig och sin familj.

Beträffande storleken av det årliga underhållsbelopp, som för änkan Jemer

och hennes barn borde utverkas, ville styrelsen anföra, att i liknande fall på Kung!.

Maj ds framställning 1902 års riksdag beviljat verkstadsarbetaren Frans Vilhelm

Erlandssons änka Anna Maria Erlandsson, född Sandberg, ett ärligt understöd, så

länge hon förbleve ogift, av 400 kronor och sonen Frans Göte 200 kronor årligen,

till dess han fyllt 18 år; vidare att 1909 års riksdag på Kungl. Majds framställning

beviljat 300 kronor årligt understöd till gränsridaren Karl Johan Rautios i Folio

änka Hanna Maria lsaksdotter, född Muotka, så länge hon förbleve ogift, samt 100

kronor till vartdera av makarnas fyra minderåriga barn, intill dess de fyllt 18 år.

Beträffande understödsbeloppet till Rautios änka borde dock framhållas, att hon

dessutom uppbure 105 kronor årligen från tullstatens enskilda pensionsinrättning.

Under åberopande av vad styrelsen sålunda anfört bär styrelsen

i sin skrivelse hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes hos riksdagen utverka,

att å allmänna indragningsstaten måtte uppföras att årligen utgå

från Jerners död till änkan Jerner, så länge hon förbleve ogift, ett understöd

av 400 kronor och till vart och ett av de fem barnen 100 kronor,

till dess de uppnått 18 års ålder.

Statskontoret, vars utlåtande infordrats över ifrågavarande hemställan,

har låtit inhämta riksförsäkringsanstaltens yttrande i fråga om

den rätt, som kan tillkomma Jerners änka och barn till livräntor enligt

lagen den 5 juli 1901 om ersättning för skada till följd av olycksfall

i arbete. I riksförsäkringsanstaltens berörda yttrande heter det:

Riksförsäkringsanstalten hade av en av statens uppfostringsanstalt å Bona

utgiven redogörelse för sistnämnda anstalts verksamhet under år 1913 inhämtat,

bland annat,

att antalet av i skogsbruk fullgjorda elevdagsverken nämnda år utgjort 3,265,

att under samma år för anstaltens behov från egendomen lämnats ved till

en bokförd kostnad av 2,018 kronor 25 öre;

att under året från anstalten försålts skogsprodukter till ett sammanlagt

belopp av 5,987 kronor 50 öre; samt

att domänstyrelsen den 27 december 1913 på framställning av anstaltens

styrelse funnit skäligt besluta, att avverkningen å Bona uppfostringsanstalts skog

» Karlsby revir under åren 1914—1918 finge uppgå till 880 kubikmeter om året.

Riksför säkring

sanstaltev.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Statskontoret.

På grund härav funne riksförsäkringsanstalten den av statens uppfostringsanstalt

å Bona bedrivna skogsavverkning hava utövats på yrkesmässigt sätt och

ansåge riksförsäkringsanstalten förty den till följd av olycksfall under skogsarbete

för anstaltens räkning avlidne förmannen Jerners änka och barn enligt ovannämnda

lag den 5 juli 1901 berättigade till, förutom begravningshjälp, livräntor enligt, de i

lagens 4 § mom. 3 stadgade grunder.

Med instämmande i vad riksförsäkringsanstalten sålunda uttalat

bär statskontoret i sitt i ärendet avgivna utlåtande hemställt, att Kung!.

Maj:t måtte tillerkänna Jerners förutnämnda maka och minderåriga

döttrar dels begravningshjälp med 60 kronor, dels ock årliga livräntor

att utgå från och med den 18 december 1914 till änkan Jerner med

120 kronor, så länge hon levde ogift, och till en var av döttrarna med

60 kronor, till dess hon uppnått 15 års ålder, dock att, så länge livräntorna

komme att sammanlagt överstiga 300 kronor, de skulle, i förhållande

till vad på en var av dessa ^räntetagare belöpte, till detta

belopp nedsättas, ävensom förordna, att de medel, som erfordrades för

begravningshjälpens gäldande och livräntornas utgående, skulle utbetalas

från förslagsanslaget till bestridande av enligt lagen angående olycksfall

i arbete åliggande utgifter för livräntor in. m.

Därefter fortsätter statskontoret i sitt utlåtande:

Styrelsen för statens uppfostringsanstalt å Bona hade emellertid föreslagit

betydligt högre understödsbelopp än dem, som sålunda enligt olycksfallsförsäkringslagen

skulle tillkomma Jerners efterlämnade familj; och ehuru statskontoret icke

kunde finna de av nämnda styrelse åberopade precedensfall vara jämförliga med det

nu föreliggande fallet, syntes det dock även enligt statskontorets mening med fog

kunna ifrågasättas att i detta fall söka bereda i någon mån förbättrat understöd.

Visserligen kunde det icke förnekas, att det från principiell synpunkt såväl som

med hänsyn till konsekvenserna framstode såsom betänkligt att bereda olycksfallsersättning

till högre belopp än det som författningsenligt skulle utgå. Men å andra

sidan torde få — med erinran att den ersättning, som vore bestämd genom 1901

års lag, vore avsedd för vanliga arbetare och deras efterlämnade familjer — tillika

framhållas, att Jerner, vilken visserligen närmast varit att räkna till arbetarna vid

Bona, dock såsom förman vid uppfostringsanstalten måste anses hava varit en biträdande

lärare och uppfostrare för de vid anstalten intagna eleverna. Med hänsyn

härtill kunde enligt statskontorets mening de betänkligheter, som eljest måste uppstå

med avseende å konsekvenserna av den ifrågasatta åtgärden, anses i väsentlig

grad hävda. På grund härav och i betraktande av de i detta fall föreliggande

ömmande omständigheter ansåge sig statskontoret kunna ifrågasätta, huruvida

icke Kungl. Maj:t skulle finna skäl föreligga att i proposition föreslå riksdagen

medgiva, att Jerners änka och minderåriga döttrar finge, utöver dein enligt 1901

års lag tillkommande olycksfallsersättning, å allmänna indragningsstaten åtnjuta

ytterligare understöd att utgå från 1915 års början till änkan Jerner med SO kronor,

så länge hon levde ogift, och till en var av döttrarna med 40 kronor, till dess hon

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr H2. 23

uppnått 15 års ålder. Till det belopp av 300 kronor, som Jerners efterlämnade

familj skulle jämlikt 1901 års lag äga åtnjuta, så länge minst tre av döttrarna

ännu vore i åtnjutande av däri bestämd ersättning, skulle alltså komma till eu

början 280 kronor, vilket belopp skulle allt efter det barnen uppnådde 15 års ålder

minskas för varje gång med 40 kronor, och sedan alla barnen uppnått nämnda ålder

skulle änkans sammanlagda understöd belöpa sig till 200 kronor.

1 likhet med riksförsäkringsanstalten och statskontoret håller även

jag före, att den av statens uppfostringsanstalt å Bona bedrivna skogsavverkning

måste anses hava utövats på yrkesmässigt sätt samt att, da

Jerner avlidit till följd av olycksfall under skogsarbete för uppfostringsanstaltens

räkning, enligt förutnämnda lag den 5 juli 1901 böra utgå,

förutom begravningshjälp, livräntor till änkan och barnen enligt de i

samma lags 4 § stadgade grunder. Jag är alltså beredd att tillstyrka

Eders Kung]. Maj: t att besluta om den begravningshjälp och de livräntor,

som statskontoret ansett böra utbetalas på grund av bestämmelserna i

berörda lag.

Lika litet som statskontoret anser jag dock, att Kungl. Maj:t bör

stanna därvid. Väl inser jag det berättigade i de betänkligheter statskontoret

säger sig från principiell synpunkt hysa mot att i sådana fall,

där viss olycksfallsersättning författningsenligt skall utgå, dylik ersättning

beredes till högre belopp. Emellertid kunna givetvis stundom sådana

särskilda omständigheter föreligga, att det enligt lagen medgivna maximibeloppet

för livräntor, 300 kronor, måste framstå såsom alldeles otillräckligt.

Att staten skulle i dylika fall ställa sig helt avvisande mot anspråk

på förhöjd ersättning torde enligt min mening icke billigtvis kunna ifrågasättas.

Ett dylikt undantagsfall synes mig här vara för handen. Enligt

den för anstalten å Bona gällande stadgan åligger det förman att utöva

tillsyn över eleverna, undervisa och leda dem i de arbeten, med vilka

de sysselsättas, samt däri personligen deltaga. Förmännen äro sålunda

ej blott arbetare i egentlig mening utan även lärare och uppfostrare för

de elever, som stå under deras uppsikt; och klart torde vara, att just

denna befattningarnas säregna karaktär på desammas innehavare ställer

kravet på särskilda personliga kvalifikationer. Denna omständighet i förening

med det av uppfostringsanstaltens styrelse vitsordade förhållandet,

att Jerner på ett förtjänstfullt sätt fyllt sitt värv och gjort en mycket

erkännansvärd insats just i anstaltens uppfostringsarbete, gör, att det

enligt min mening icke skulle vara något med hänsyn till konsekvenserna

betänkligt, om Jerners efterlevande familj tillerkändes ett något

större understöd än vad som enligt 1901 års lag kan komma densamma

till del. Behovet av ökat understöd torde ock vara klart, sär
-

Deparlementschefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

skilt i betraktande därav, att den inkomst, änkan Jerner kan förväntan

kunna årligen förvärva genom eget arbete, helt naturligt måste — på

sätt uppfostringsanstaltens styrelse i sin skrivelse redan Iramhallit —

på grund av den modersvård, varav hennes späda barn äro i behov,

under eu lång följd av år bliva endast ganska ringa.

I detta sammanhang anser jag mig också böra påminna om det

allmänt erkända faktum, att de ersättningsbelopp, som finnas stadgade i

1901 års lag, med nuvarande — frånsett nu rådande kris — höga

levnadsomkostnader äro jämväl lör de fall, lör vilka de äro närmast

avsedda, alldeles för knappa. Eu av de förnämsta uppgifterna för den

kommitté, åt vilken Kungl. Maj:t uppdragit att avgiva yttrande och

förslag beträffande revision av 1901 års olyckfallsförsäkringslag, är också

den att föreslå eu väsentlig höjning av ersättningsbeloppen. Den omständigheten,

att det ännu måste dröja en tid, innan förändrade bestämmelser

i nu ifrågavarande avseende kunna vinna tillämpning, bör enligt

min mening icke utgöra hinder lör att, da, såsom i det föreliggande

fallet, särskilda hänsyn göra sig gällande, staten låter den vederbörande

tillkommande ersättningen utgå med de i förhållande till de författningsenliga

förhöjda belopp, som kunna anses med billighet överensstämmande.

Och såsom sådana skäliga belopp anser jag de av'' statskontoret beträffande

Jerners familj föreslagna kunna betraktas.

Med stöd av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes

dels bestämma, att i anledning av det olycksfall, som i arbetet

drabbat förmannen vid statens uppfostringsanstalt å Bona Karl Teodor

Jerner och medfört hans död, skall, jämlikt lagen den 5 juli 1901 angående

ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, utgå ersättning

ej mindre med begravningshjälp 60 kronor än även med årliga

livräntor till Jerners änka Matilda Jerner, född Larsson, samt makarnas

minderåriga döttrar Aina Limma, Greta Isabella, Ingrid Elvira, Ellen

Cecilia och Vera Marianne att utgå från och med den 18 december 1914

till änkan Jerner med 120 kronor, så länge hon lever ogift, och till en

var av döttrarna med 60 kronor, till dess hon uppnått 15 års ålder,

dock att, så länge livräntorna komma att sammanlagt överstiga 300

kronor, de skola, i förhållande till vad på en var av livräntetagarna

belöper, till detta belopp nedsättas,

dels förordna, att de medel, som erfordras för begravningshjälpens

gäldande och livräntornas utgående, skola utbetalas från förslagsanslaget

till bestridande av statsverket på grund av nämnda lag åliggande utgifter

för livräntor m. m. (1915: X A 21),

dels ock föreslå riksdagen medgiva------»•

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

25

I detta sammanhang'' bär utskottet til! behandling forellaft dels eu

inom andra kammaren av herr Axel Ekman viickt motion, nr 228, dels

ock de lika lydande motionerna nr 1)3 i första kammaren av herr

Neif)låck och nr 239 i andra kammaren av herr Vahhjuist.

Herr Ekman har i sin motion anfört följande:

»Kungl. Maj:t har i proposition nr 153 föreslagit riksdagen medgiva att

änkan efter genom olyckshändelse omkomne förmannen Jerner vid statens uppfostringsanstalt

å Bona, Matilda Jerner, född Larsson, samt makarnas 5 minderåriga

döttrar må, utöver den dem jämlikt 1901 års lag tillkommande olycksfallsersättning,

å allmänna indragningsstaten åtnjuta ytterligare understöd att frän 1915 års början

ärligen utgå till änkan Jerner med 8() kronor sä länge hon lever ogift, och till en

var av döttrarna med 40 kronor, till dess hon uppnått 15 års ålder.

Då detta understöd måste anses väl knappt tillmätt, för att änkan Jerner

med sina 5 små barn skall kunna utan allt för stora umbäranden försörja sig, får

jag under åberopande av dels den motivering styrelsen för uppfostringsanstalten å

Bona anfört till stöd för sin framställning om årligt understöd till nyssnämnda

änka med barn, dels Kungl. Maj:ts proposition nr 159 till innevarande riksdag med

hemställan om årligt understöd till änkan Matilda Charlotta Lundberg, född Karlsson,

samt minderåriga döttrar hemställa

att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 153 med den ändring,

att änkan Jerner må åtnjuta en årlig tilläggspension å 280 kronor samt att till

hennes 5 minderåriga döttrar må utgå ett årligt understöd, så avvägt, att årliga

understödet jämte livräntan uppgår till 100 kronor för varje barn intill fyllda

18 år.»

I de av herrar Neiglick och Vahlquist väckta motionerna har anförts

följande:

»1 proposition nr 153 har Kungl. Maj:t föreslagit innevarande riksdag

medgiva,

att förmannen vid statens uppfostringsanstalt å Bona Karl Teodor Jerners

änka, Matilda Jerner, född Larsson, samt makarnas minderåriga döttrar Aina

Linnea, Greta Isabella, Ingrid Elvira, Ellen Cecilia och Vera Marianne må — utöver

den dem jämlikt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd

av olycksfall i arbete tillkommande olycksfallsersättning — å allmänna indragningsstaten

åtnjuta ytterligare understöd att från 1915 års början årligen utgå till änkan

Jerner med 80 kronor, så länge hon lever ogift, och till en var av döttrarna med

40 kronor, till dess hon uppnått 15 års ålder, dels ock i propositionen nr 159 föreslagit

riksdagen medgiva, att till änkor och barn efter genom olyckshändelse omkomna

tygarbetare och en arbetare vid Åkers krutbruk må utgå ett årligt understöd

från allmänna indragningsstaten, delvis eller i sin helhet, till en var änka med

400 kronor och till ett vart av barnen intill uppnådd 18 års ålder med 200 kronor.

Då såväl Jerner som de i Kungl. Maj:ts proposition nr 159 upptagna, änkor

och barn efterlämnande, varit statens tjänare med ungefärligen lika löneinkomster,

synes det mig ock vara riktigt, att till de efterlevande bestämmas i huvudsak lika,

årliga understödsbelopp.

Motion

IT: 228.

Motioner i: 93

och 11:239.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Uttrötta.

26 Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Så har likväl icke skett. I motionen nr 228, i andra kammaren, har herr

Ekman hemställt om rättelse härutinnan genom att föreslå en så stor tilläggspension

till änkan Jerner och barn, att änkan Jerner komme att årligen uppbära för

sin del 400 kronor och för vart och ett av barnen 100 kronor intill 18 års ålder.

Emellertid har herr Bernh. Eriksson i motion nr 233 till innevarande riksdag

på anförda skäl hemställt,

att pensionerna till i Kungl. Maj:ts proposition nr 159 omförmälda änkor

måtte bestämmas till årliga belopp, som för var och en av dem med 200 kronor

överstiger, vad Kungl. Maj:t föreslagit.

Den motivering, herr Bernh. Eriksson i sm motion antört till stöd tor sm

hemställan, till vilken motivering jag hänvisar, är enligt mitt förmenande lika fullt

tillämplig på änkan Jerner. Om den olyckshändelse, genom vilken förman Jerner

omkom, icke var så fruktansvärt ohygglig till sin omfattning som den, som bragte

dem i proposition nr 159 omnämnda om livet, har den dock försatt änkan Jerner

med sina fem minderåriga barn i samma sorgliga belägenhet som de i proposition

nr 159 angivna efterlevande. Jag vågar därför vördsamt hemställa,

att riksdagen må medgiva, att förmannen vid statens uppfostringsanstalt å

Bona Karl Teodor Jerners änka Matilda Jerner, född Larsson, samt makarnas minderåriga

döttrar Aina Linnea. Greta Isabella, Ingrid Elvira, Ellen Cecilia och Vera

Marianne må — utöver den dem jämlikt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning

för skada till följd av olycksfall i arbete tillkommande olycksfallsersättning - å

allmänna indragningsstaten åtnjuta så stort tillägg, att sammanlagda understödet

bliver för änkan Jerner 600 kronor och för en var av döttrarna 100 kronor att

från 1915 års början årligen utgå till änkan Jerner, så länge hon lever ogift och

till en var av döttrarna, till dess hon uppnått 18 års ålder.»

Val finner hven utskottet sådana omständigheter föreligga, att

någon tilläggspension, utöver den i lagen den 5 juli 1901 angående

ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete medgivna livränta,

bör beredas änkan Jerner och hennes minderåriga barn. \ ad beträffar

beloppen, anser dock utskottet dessa skäligen böra bestämmas i enlighet

med vad som yrkats i den av herr Ekman väckta motionen och sålunda

årliga understödet i dess helhet fastställas till 400 kronor för änkan

Jerner och 100 kronor för en var av döttrarna.

Utskottet får alltså hemställa,

l:o) att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj ds

förevarande proposition och den i ämnet väckta motionen

II: 228, må medgiva, att förmannen vid statens uppfostringsanstalt

å Bona Karl Teodor Jerners änka Matilda

Jerner, född Larsson, samt makarnas minderåriga döttrar

Aina Linnéa, Greta Isabella, Ingrid Elvira, Ellen Cicilia

och Vera Marianne må — utöver dem jämlikt lagen

den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

27

av olycksfall i arbete tillkommande olycksfallsersättnirig

— å allmänna indragningsstaten åtnjuta sådant

tillägg, att sammanlagda understödet bliver för änkan

Jerner fyrahundra kronor och för envar av döttrarna

etthundra kronor att från 1915 års början årligen utgå

till änkan Jerner, så länge hon lever ogift, och till

envar av döttrarna, till dess hon uppnått 18 års ålder.

2:o) att här ovan om förmälda motioner 1: 93

och 11: 239 må anses besvarade genom vad utskottet

under l:o hemställt.

Stockholm den 7 maj 1915.

På bankoutskottets vägnar:

1. von STAPELMOHR.

Reservationer:

vid punkten 4:o) angående pensioner åt änkor och barn efter åtskilliga

vid olyckshändelser omkomna tygarbetare in. fl.,

av herr von Stapelmohr, vilken yrkat bifall till Kung!. Maj:ts

proposition, samt

vid punkten 7:6) angående understöd åt förmannen K. T. Jerners

änka och barn,

av herr friherre Adelswärd, vilken anfört följande:

»Då jag var frånvarande vid det tillfälle bankoutskottet behandlade

herr Erikssons i Grängesberg motion nr 233, har jag icke deltagit i utskottets

beslut att tillstyrka denna motion. Sedan emellertid utskottet

tillstyrkt ifrågavarande motion, anser jag konsekvensen fordra, att jämväl

herrar Neiglicks och Vahlquists motioner om lika hög pension för

änkan Jerner som för de i propositionen nr 159 omförmälda änkor

bifalles.

Jag anser därför, att utskottet bort tillstyrka bifall till sistnämnda

motioner och yrkar för min del, att en pension av 600 kronor må tillerkännas

änkan Jerner», samt

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 8 sand. 25 käft. [Nr 32.) 5

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

av herrar Helg tick, Vahlquist, Kri Stensson och Bor g gr en, vilka anfört

följande:

»Då vi äro av den uppfattningen, att änkan Jerner bör tillerkännas

samma årliga understöd som enligt utskottets förslag skulle tilldelas

vissa änkor på grund av Kungl. Maj:ts proposition nr 159 och eu av

herr Bernhard Eriksson i anledning av nämnda proposition väckt motion,

anse vi, att utskottet, i konsekvens härmed, bort tillstyrka bifall till av

herrar Neiglick i första kammaren och Vahlquist i andra kammaren

väckta likalydande motioner.

Vi hemställa alltså

att riksdagen må medgiva, att förmannen vid

statens uppfostringsanstalt å Bona Carl Teodor Jerners

änka Matilda Jerner, född Larsson, samt makarnas

minderåriga döttrar Aina Linnea, Greta Isabella, Ingrid

Elvira, Ellen Cecilia och Vera Marianne må — utöver

den dem jämlikt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning

för skada till följd av olycksfall i arbete tillkommande

olycksfallsersättning — å allmänna indragningsstaten

åtnjuta så stort tillägg, att sammanlagda

understödet bliver för änkan Jerner 600 kronor och

för en var av döttrarna 100 kronor att från 1915 års

början årligen utgå till änkan Jerner, så länge hon

lever ogift och till en var av döttrarna, till dess hon

uppnått 18 års ålder.»

Herr Hallin har begärt få antecknat, att han icke deltagit i behandlingen

av punkterna 2 och 4—6.

Herr Vahlquist har likaledes begärt få antecknat, att han icke

deltagit i slutbehandlingen av punkt 4.

STOCKHOLM, 1SAAC WARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1915:10 Skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. s. 1 i texten