Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kung!. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 12 maj 1897 med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt, så ock angående forum för riksbanken, till lag om ändrad lydelse av 3 och 6 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 samt till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt.

1915-05-14 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1915:38, Utlåtande, i anledning av Kung!. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 12 maj 1897 med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt, så ock angående forum för riksbanken, till lag om ändrad lydelse av 3 och 6 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 samt till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande JVr 38.

1

Sr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1915 kl. 12 in.

Utlåtande, i anledning av Kung!. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 12 maj

1897 med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt,

så ock angående forum för riksbanken,

till lag om ändrad lydelse av 3 och 6 §§ i lagen för

Sveriges riksbank den 12 maj 1897 samt till lag angående

rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken

viss ökad sedelutgivningsrätt. I

I en till riksdagen den 30 nästlidne april avlåten, till bankontskottet

remitterad proposition, nr 191, har Kungl. Maj:t, dels under

åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

linansärenden för den 24 och den 30 nästlidne april samt av i lagrådet

fört protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslagit riksdagen att

antaga här nedan intagna förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § i

lagen den 12 maj 1897 med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt,

så ock angående forum för riksbanken, dels ock, under

åberopande av berörda i statsrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen

att antaga här nedan intagna förslag till lag om ändrad lydelse av 3

och 6 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 samt till lag

angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken viss

ökad sedelutgivningsrätt.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 8 sand. 29 höft. (Sr 38.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Förslag

till

Lag1 om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 12 maj 1897 med vissa bestämmelser

om riksbankens sedelutgivningsrätt, så ock angående

forum för riksbanken.

Härigenom förordnas, att 2 § i lagen den 12 maj 1897 med vissa

bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt, så ock angående forum

för riksbanken skall erhålla följande ändrade lydelse:

Vägrar riksbanken, under vad sken det vara må, att fullgöra vad

i fråga om sedels inlösen banken enligt § 72 regeringsformen åligger,

må den, som innehar sedeln, därom göra skriftlig anmälan hos Svea

hovrätt, vilken, efter att däröver hava hört fullmäktige i riksbanken,

äger att med frågan enligt lag och författningar förfara, över hovrättens

beslut må klagan genom besvär hos Konungen fullföljas inom

den tid och i den ordning, som i 30 kap. rättegångsbalken sägs.

Finner hovrätten, att sedelns vägrade inlösen härrört av bankens

oförmåga att genast uppfylla sina förbindelser, göre hovrätten hos

Konungen därom anmälan. Konungen prövar, vilka utvägar, i överensstämmelse

med grundlagarna, lämpligast må vidtagas för att upprätthålla

allmänna förtroendet och åter sätta riksbanken i stånd att sina sedlar

vid anfordran inlösa.

Förslag

till .

Lag om ändrad lydelse av 3 och 6 §§ i lagen för Sveriges riksbank

den 12 maj 1897.

Härigenom förordnas, att 3 och 6 §§ i lagen för Sveriges riksbank

den 12 maj 1897 skola erhålla följande ändrade lydelse:

3 §•

Riksbanken är, enligt särskilt stiftad lag med vissa bestämmelser

om riksbankens sedelutgivningsrätt, så ock angående forum för riksbanken,

ensam berättigad att utgiva banksedlar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

3

Dessa sedlar skola, enligt vad i 72 § regeringsformen stadgas,

utgöra lagligt betalningsmedel i riket och, närhelst sådant påfordras,

av riksbanken inlösas efter deras lydelse.

Inlösen av riksbankens sedlar sker vid bankens huvudkontor.

6 §•

Riksbanken äger att utgiva sedlar till det belopp, som motsvaras

av dubbla summan av riksbankens metalliska kassa, så beräknad, som i

8 § sägs, samt därutöver till ett belopp av etthundratjugufem miljoner

kronor.

Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris

prövas oundgängligen nödigt, må Konungen och riksdagen samfällt medgiva

riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst

etthundratjugufem miljoner kronor; åliggande det fullmäktige i riksbanken

att, så snart ske kan, ur den allmänna rörelsen indraga sedlar till belopp,

motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven ökning av sedelutgivningsrätten

må hava utgivits.

Förslag

till

Lag angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken

viss ökad sedelutgivningsrätt.

Härigenom förordnas som följer:

Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris

prövas oundgängligen nödigt, må Konungen på framställning av fullmäktige

i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige i

riksgäldskontoret medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp

av högst etthundratjugufem miljoner kronor utöver de belopp, som

finnas angivna i 6 § första stjmket av lagen för Sveriges riksbank den

12 maj 1897; åliggande det fullmäktige i riksbanken att, så snart ske

kan, ur den allmänna rörelsen indraga sedlar till belopp, motsvarande

vad som på grund av sålunda medgiven ökning av sedelutgivningsrätten

må hava utgivits.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Denna lag träder i kraft från och med dagen efter den, då nu

församlade riksdag avslutats, och gäller till dess ny riksdag sammanträder.

Till ovanberörda statsrådsprotokoll den 24 nästlidne april har

departementschefen i ärendet anfört följande:

»Det av innevarande års riksdag slutligen antagna förslaget till ändrad

lydelse av § 72 regeringsformen, vilket förslag numera blivit gällande

grundlag, medför — såsom ock under lagförslagets behandling framhållits

såväl av chefen för justitiedepartementet som av konstitutionsutskottet

—, att ändringar måste vidtagas i andra lagar.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet

tillåter jag mig nu för Eders Kungl. Maj:t redogöra för dessa lagändringar.

Genom den ändrade lydelsen av § 72 regeringsformen har inrymts

befogenhet för Eders Kungl. Maj:t att under vissa förutsättningar utfärda

ett special-moratorium, nämligen med avseende å den i samma paragraf

stadgade skyldigheten för riksbanken att vid anfordran inlösa sina banksedlar

med guld. Att i de lagar, som i en eller annan form omnämna

denna riksbankens skyldighet, intaga en erinran, att Konungen med stöd

av § 72 regeringsformen äger utfärda förordning om visst anstånd med

fullgörande av riksbankens ifrågavarande skyldighet, synes näppeligen

vara behövligt eller ens lämpligt. Annat vore förhållandet, därest eu

inskränkning i riksbankens omförmälda skyldighet kunde inträda genom

inträffande av ett visst faktiskt förhållande såsom till exempel guldförrådets

nedgående under 100,000,000 kronor.

Med hänsyn till vad sålunda anförts lärer i lagen för Sveriges

riksbank den 12 maj 1897 någon ändring ej böra ske, såvitt angår den

i 4 § intagna bestämmelsen, att sedel, som av riksbanken utgives, skall

innehålla förbindelse för riksbanken att vid anfordran inlösa densamma

med guldmynt enligt lagen om rikets mynt den 30 maj 1873. Däremot

torde en jämkning av ordalagen i 3 § andra stycket av lagen för Sveriges

riksbank böra äga rum. I detta lagstadgande, som endast innehåller

ett upprepande av de i § 72 regeringsformen i dess förutvarande

lydelse givna bestämmelserna angående riksbankssedlarnas giltighet såsom

betalningsmedel och angående riksbankens skyldighet att dem inlösa,

förefinnes redan nu den oegentligheten, att den i lagstadgandet förekommande

hänvisningen till § 72 i regeringsformen icke hänför sig till

hela stadgandet utan endast till dess första led, en oegentlighet, som

måhända har sin förklaringsgrund däri, att stadgandets andra led vid

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

5

dess tillkomst, jämfört med 4 § i samma lag-, uttömmande återgav vad

§72 regeringsformen innehöll rörande riksbankens skyldighet att inlösa

sina sedlar. Nu innehåller § 72 regeringsformen emellertid jämväl bestämmelse

om viss inskränkning i sagda skyldighet, varför ifrågavarande

lagstadgande synes mig böra ändras därhän, att hänvisningen till § 72

regeringsformen kommer att hänföra sig till hela lagstadgandet.

Vidare lärer erfordras jämkning av ordalagen i 2 § första stycket

av lagen den 12 maj 1897 med vissa bestämmelser om riksbankens

sedelutgivningsrätt, så ock angående forum för riksbanken; tv eu sedelinnehavares

där medgivna rättighet att göra anmälan hos Svea hovrätt,

i händelse sedel icke inlöses, bör efter den vidtagna ändringen av § 72

regeringsformen uppenbarligen icke göras beroende enbart av det taktiska

förhållande, att sedeln vid uppvisandet icke inlösts, utan därav, att

riksbanken eftersatt sin skyldighet att inlösa sedeln. Har moratorium

enligt § 72 regeringsformen utfärdats, föreligger under den tid detsamma

varar icke någon sådan skyldighet.

I övrigt lärer den ändrade lydelsen av § 72 regeringsformen icke

påkalla någon lagändring.

Jag anhåller, att vid detta tillfälle få framföra även en annan riksbankslagstiftningen

rörande fråga.

Enligt lagen den 31 augusti 1914 angående ändrad lydelse av

5—7 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 erhöll 6 § följande

lydelse: «

»Riksbanken äger att utgiva sedlar till det belopp, som motsvaras

av dubbla summan av riksbankens metalliska kassa, så beräknad, som i 8 §

sägs, samt därutöver till ett belopp av etthundratjugufem miljoner kronor.

Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris

prövas oundgängligen nödigt, må Konungen och riksdagen samfällt eller,

om riksdagen ej är samlad, Konungen på framställning av fullmäktige

i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontor

medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare

högst etthundratjugufem miljoner kronor, åliggande det fullmäktige i

riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna rörelsen indraga sedlar

till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven ökningav

sedelutgivningsrätten må hava utgivits.»

Därjämte innehåller nyssnämnda lag av den 31 augusti 1914 följande

bestämmelse:

»Vad i 6 § sista stycket sägs om Konungens rätt att på framställning

av fullmäktige i riksbanken besluta om ökad sedelutgivning gäller

till den 15 januari 1915.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Enligt de bestämmelser, som gälla från och med den 15 januari

1915, kan sålunda icke, då riksdagen ej är samlad, riksbankens sedelutgivningsrätt

i fall av trängande behov tillfälligt ökas. I skrivelse

den 7 innevarande april hava nu fullmäktige i riksbanken gjort framställning

därom, att de före nyssnämnda dag gällande bestämmelserna,

som möjliggjorde eu dylik tillfällig utvidgning av sedelutgivningsrätten,

måtte återinföras att gälla för tiden från innevarande riksmötes avslutande

till nästkommande riksdags början.

I berörda skrivelse hava fullmäktige — efter att hava återgivit

innehållet i 6 § riksbankslagen — anfört följande:

»Fullmäktige tillåta sig erinra därom, att sista stycket av paragrafen tillkommit

på av fullmäktige i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t den 18 augusti 1914

gjord hemställan. Efter att hava redogjort för förändringarna i riksbankens sedelutgivningsrätt

under tiden 25 juli — 15 augusti yttrade fullmäktige i samma

.skrivelse:

''Om än härav ävensom av åtskilliga andra omständigheter synes antagligt,

att krisen passerat sin höjdpunkt samt att landets finansiella förhållanden äro på

väg att återgå till det normala, äro fullmäktige dock övertygade därom, att åtgärder

måste vidtagas i ändamål att bereda möjlighet för en tillfällig ökning av

riksbankens sedelutgivningsrätt, om en sådan skulle visa sig oundgängligen nödvändig.

Utsikterna för att den nuvarande krisen skall kunna så snabbt som möjligt

och med minsta möjliga svårigheter och förluster avvecklas, äro i främsta rummet

'' beroende därav, att riksbankens sedelutgivningsförmåga äger sådan elasticitet, att

alla berättigade anspråk, som från bank- och affärsvärlden riktas mot riksbanken,

kunna tillfredsställas.

Om beloppet av utelöpande sedlar närmade sig gränsen för riksbankens sedelutgivningsrätt,

är det att befara, att den härav alstrade oron för att den tidpunkt

nalkades, då riksbanken skulle tvingas att inskränka och kanske inställa diskontering

och utlåning, kunde föranleda ett återinträde av den panikstämning, som rådde

under de första dagarna efter krisens utbrott. A andra sidan skulle vissheten om,

att riksbanken förfogade över en under alla förhållanden tillräcklig sedelreserv, utan

tvivel i hög grad bidraga till att skapa en tillitsfull stämning och påskynda krisens

avveckling samt återinträde av normala förhållanden.

Så länge riksdagen är samlad finns tillfälle att på kort tid genomföra en

temporär ökning av hankens sedelutgivningsrätt. Men om behovet av en sådan

skulle inträda sedan riksdagen åtskilts måste sådana anstalter vara på förhand

träffade, att sedelutgivningsrätten kan utan tidsutdräkt ökas.’

Ehuru den extra sedelutgivningsrätt av intill etthundratjugufem miljoner kronor,

som under angivna förutsättningar medgivits riksbanken enligt sista stycket i § 6

av riksbankslagen, ännu icke kommit till användning och ehuru fullmäktige hålla före,

att samma sedelutgivningsrätt sannolikt icke heller under den närmaste tiden skall

behöva anlitas, så vida icke oförutsedda händelser mellankomma, anse fullmäktige

dock, att försiktigheten bjuder, att möjligheten att begagna ifrågavarande extra

sedelutgivningsrätt hålles öppen, så länge nuvarande ovissa och oberäkneliga för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

7

hållanden råda, och oberoende av om riksdagen är samlad eller icke. De skäl, som

i fullmäktiges ovan nämnda skrivelse av den 18 augusti 1914 anfördes för införande

av ifrågavarande sedelutgivningsrätt, tala enligt fullmäktiges förmenande med oförminskad

styrka till förmån för samma sedelutgivningsrätts bibehållande även under

tiden efter det att den nu samlade riksdagen åtskilts.

Fullmäktige tillåta sig därför hemställa, att Eders Kungl. Maj:t ville i proposition

till riksdagen föreslå, att vad i § 6 sista stycket i lagen för Sveriges riksbank

sägs om Konungens rätt att på framställning av fullmäktige i riksbanken besluta

om ökad sedelutgivningsrätt må gälla även under tiden från och med det, att

den nu samlade riksdagen åtskilts, till dess ny riksdag sammanträder.»

Då det uppenbarligen under nuvarande förhållanden är angeläget,

att utväg finnes, även då riksdagen icke är samlad, för eu hastig ökningav

riksbankens sedelutgivningsrätt, förordar jag i sak vad fullmäktige i

riksbanken här föreslagit. Jag vill emellertid framhålla, att jag icke

anser det vara i längden fullt tillfredsställande att allenast provisoriskt

från tid till annan reglera den viktiga frågan om riksbankens sedelutgivningsrätt,

utan synes det mig önskvärt, att denna fråga i sinom tid

underkastades ett mera definitivt ordnande. Den lämpliga tiden härför

synes mig bliva, då man bättre än för närvarande är möjligt kan tillgodogöra

sig den erfarenhet, som vunnits i fråga om den nu pågående

krisens inverkan på de olika centralbankernas sedelutgivning och därmed

sammanhängande förhållanden.

Med hänsyn till de här ifrågasatta föreskrifternas temporära giltighet

synas de mig icke böra intagas i riksbankslagen utan inrymmas i

en särskild författning. I samband härmed torde 6 § i riksbankslagen

böra omredigeras, så att ur densamma avlägsnas de stadganden, som

upphört att gälla.»

Vad först beträffar förslaget till lag om ändrad lydelse av § 2 i

lagen den 12 maj 1897 med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt,

så ock angående forum för riksbanken, inhämtas av det

propositionen bilagda utdrag av lagrådets protokoll, att lagrådet lämnat

förslaget utan anmärkning; och har utskottet ej heller för sin del haft

något att erinra emot detsamma.

Vidkommande härefter förslaget till lag om ändrad lydelse av 3

och 6 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897, har utskottet

ansett sig böra föreslå viss redaktionell ändring. 1 andra stycket av

3 § förekommer en hänvisning till 72 § regeringsformen. I denna

paragraf, sådan densamma numera lyder, stadgas visst undantag i fråga

om riksbankens skyldighet att inlösa sina sedlar med guld. Med hänsyn

TJtekettct.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

till denna undantagsbestämmelse har utskottet ansett orden »närhelst

sådant påfordras» böra ur förslaget utgå.

Emot förslaget till lag angående rätt för Konungen att i vissa

fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt har utskottet ej

haft något att erinra.

Åberopande vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj-.ts förevarande proposition nr 191

må av riksdagen bifallas, dock att 3 § i förslaget till

lag om ändrad lydelse av 3 och 6 §§ i lagen för

Sveriges riksbank den 12 maj 1897 må erhålla följande

ändrade lydelse:

»3 §.

Riksbanken är, enligt särskilt stiftad lag med

vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt,

så ock angående forum för riksbanken, ensam berättigad

att utgiva banksedlar.

Dessa sedlar skola, enligt vad i 72 § regeringsformen

stadgas, utgöra lagligt betalningsmedel i riket

och av riksbanken inlösas efter deras lydelse.

Inlösen av riksbankens sedlar sker vid bankens

huvudkontor.»

Stockholm den 14 maj 1915.

På bankoutskottets vägnar:

I. von STAPELMOHR.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar von Stapelmohr, Neiglick, Hedenstierna, Trapp, Wickman,

Gustafsson, Boos och Gelotte, samt

av andra kammaren: herrar Vahlquist, Söderberg i Stockholm Kristensson, Somelius,

Lindvall och Edbom.

STOCKHOLM, ISAAC MAltCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1915:160 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungi. Maj ds ''proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 12 maj 1897 med vissa bestämmelser s. 6 i texten