Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kung!. Maf.t angående ändring i gällande bestämmelser rörande kristendomsundervisningen i folkskolan.

1915-05-10 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1915:13, Skrivelse till Kung!. Maf.t angående ändring i gällande bestämmelser rörande kristendomsundervisningen i folkskolan.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

i

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1915 kl. 3 e. m.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 13, i

anledning av väckt- motion om skrivelse till Kung!. Maf.t

angående ändring i gällande bestämmelser rörande kristendomsundervisningen

i folkskolan.

I en inom andra kammaren av herr Sterne väckt motion, nr 156,

hemställes, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta sådana bestämmelser i den nya normalplanen

för folkskolan, att undervisningen i kristendom måtte komma

att helt grunda sig på läsning av bibeln eller i särskilda läseböcker

sammanförda bibeltexter utan användande av dogmatiska utläggningar i

form av läro- och läxböcker, samt att den härigenom från kristendomsundervisningen

inbesparade tiden på folkskolans läsplan användes till

utökande av den historiska kursen i folkskolan på sätt som i motiveringen

antytts.

Beträffande motiveringen tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Sedan andra kammaren hänvisat motionen till sitt första tillfälliga

utskott, avgav detta utlåtande i ämnet, nr 5, i vilket hemställdes, att

motionen icke måtte till någon andra kammarens åtgärd föranleda. I fråga

om andra kammarens utskotts motivering härför hänvisas till nämnda

utlåtande.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 12 samt. 1 avd. 12 höft. (Nr 13.) 1

Motionen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Mot utskottets avslagsyrkande avgåvos reservationer av herrar Helger,

Hedström, Hedlund och Lundström, vilka ansågo, att utskottets utlåtande

WJrt erhålla följande lydelse:

Frågan om en förbättrad religionsundervisning i folkskolan är nära

nog lika gammal som folkskolan själv och har ständigt varit aktuell.

Till en början bedrevs denna undervisning efter den 1810 antagna s. k.

Lindblomska katekesen, som utgjorde en förklaring till Luthers lilla katekes.

1 mitten av förra århundradet var missnöjet med den förra läroboken

allmänt icke minst inom prästerskapet, som ansåg boken mindre

renlärig. Från lärare- och lekmannahåll gjordes därjämte skarpa anmärkningar

mot katekesens omfång och framställningssätt, ja, det saknades

icke röster för avskaffande av varje lärobok i kristendomskunskap

och antydningar, att undervisningen borde ansluta sig direkt till bibeln.

Denna mening förfäktades av P. E. Tersmeden i en motion inom ridderskapet

och adeln så tidigt som 1857. Motionären, som enligt ett meddelande

i ståndet förut framlagt samma åsikt för greve Torsten Eudenschöld,

vilken gillat densamma, yttrar bland annat, att han ansåg Lindbloms

katekesförklaring otjänlig, och att den borde varken som lärobok

eller handbok för läraren begagnas, samt att »varje annat om ock mera

lyckat försök i samma riktning ingalunda skulle förmå höja kristendomsundervisningens

ståndpunkt i vårt land utan däremot fördröja och

förlama det kristliga livets utveckling hos det uppväxande släktet».

Motionären vågade emellertid icke föreslå katekesens fullständiga avskaffande

utan nöjde sig med att hemställa, att rikets ständer måtte

hos Kungl. Maj:t i underdånighet anhålla, att med upphävande av 1810

års knngl. brevs föreskrift angående begagnandet av Lindbloms katekesförklaring

såsom lärobok vid skola och i församling doktor Luthers lilla

katekes måtte vid kristendomsundervisningen i folkskolan uteslutande varda

begagnad och att vid den förberörda undervisningen i samma skolor

daglig bibelförklaring måtte föreskrivas.

På grund av skiljaktiga beslut inom stånden föranledde motionen

icke någon åtgärd från rikets ständers sida. Men redan vid följande

riksmöte kom frågan ånyo på dagordningen genom motionen i riddcrskapet

och adeln samt präste- och bondestånden. Inom sistnämnda stånd

begärdes i motion, undertecknad av icke mindre än 27 ledamöter, att

vid den första undervisningen i kristendom icke någon utanläsning utöver

Luthers lilla katekes måtte för barnen ifrågakomma. Sedan utskottet

avstyrkt motionerna, uppstod inom alla tre stånden och framför allt inom

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13,

ridderskapet och adeln mycket ingående debatter, varvid skarpa anmärkningar

riktades mot katekesundervisningen och särskilt mot utanläsningen.

Därunder citerades ett yttrande av biskop Agardh sålunda:

»Luther, när han gjorde kyrkovisitationer omkring Wittenberg, fann

lärjungarne, folket, så råa och okunniga, att det med avseende på dem icke

var att tänka på någon innanläsning. Han fann även lärarne, det lägre

prästerskapet, så råa och okunniga, att åt dem icke kunde överlåtas att

efter eget omdöme framställa frågorna. Han uppsatte då sin lilla katekes,

kort, tydlig och bestämd, lämplig till den första undervisningen

samt ålade så prästerskapet att ofta och med samma ord upprepa den

för sina åhörare, på det att den sålunda måtto inpräglas i deras minne.

Så uppkom utauläsningen. Jag frågar, om detta kan och bör gälla även

oss 300 år senare under ändrade förhållanden, då det numera hör till

undantagen, att någon icke kan läsa innantill.---Verkningen av

utanläsningen på lärjungarnes sinne är i min tanke högst fördärvlig.

För det första är det en plåga för lärjungen, som därigenom får motvilja

för kristendomen redan från början såsom sin svåraste läxa. För

det andra profaneras och ohelgas kristendomen genom det tanklösa upprepandet.

För det tredje tränga kristendomens höga läror därigenom

varken till hjärtat eller förståndet. För att kunna oförhindrat upprepa

stycket från början till slut nödgas lärjungarna fästa sig framför allt vid

ordet, ljuden. Så snart de glömt ett stycke, stanna de tvärt av. Läraren

har sin roll att framsäga, barnen sin.---Vilken ofantlig för
spillning

av tid för det beklagliga ändamålet att förvandla kristendomens

höga läror till tanklösa utanläxor. Jag anser utanläsning av kristendomskunskapen

vara den största bristen i vår folkundervisning. Jag är

övertygad, att detta undervisningssätt är till betydande grad orsaken till

den likgiltighet, varmed kristendomens läror i våra dagar betraktas och

uppfattas, och att vi icke kunna hoppas se den naturliga gudfruktigheten

hos vårt folk bevarad, utan att denna brist avhjälpes.»

Friherre Steffan Creutz yttrade: »En av motionärerna, kyrkoherde

Vennerström, har föreslagit, att pris måtte utsättas för läroböcker, som

skola ersätta katekesen. Jag för min del anser, att vi hava en lärobok,

som är prisbelönt förut, nämligen den heliga skrift, och tror, att det

skulle vara mest gagneligt, om man allra först satte den i barnens hand.

Ingen katekes, vare sig den s. k. lång-katekesen eller någon annan,

skulle jag då anse av behovet påkallad. Dessa katekeser äro nämligen,

efter mitt förmenande, högst skadliga, Nya testamentets skrift är nära
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

ligen i allmänhet så enkel och lättfattlig, att någon enklare icke kan

av någon författare uppsättas, om ock de största pris utfästas för sammanfattandet

därav.»

Frågans behandling av ständerna gav anledning till cirkulärbrevet

den 12 maj 1865 angående den kateketiska undervisningen. I detta

brev meddelas till prästerskapets kännedom rikets ständers åsikt, att

Luthers lilla katekes skall utgöra grunden för undervisningen och läras

utantill och att förklaringen över Luthers lilla katekes bör begagnas som

handledning vid undervisningen, varjämte uttalande göres mot »en själlös

eller för långt driven utanläsning». Detta cirkulär är ännu gällande,

ehuru de flesta skolmyndigheter bortglömt åtminstone att tillämpa

detsamma.

Efter långvariga strider i riksdag och kyrkomöte blev äntligen den

Lindblomska katekesförklaringen år 1878 avskaffad genom ett kungl.

cirkulär, sedan den varit gällande i 63 år. Äfven den s. k. nya katekesutvecklingen

blev från början utsatt för skarp kritik både med avseende

på innehåll och form, men ehuru numera knappast någon på allvar försvarar

densamma, är den ännu föreskriven och användes som lärobok i

kristendom.

Yid sidan av katekesen har emellertid så småningom kommit att

användas utdrag ur bibeln, sammanförda till en »biblisk historia». Någon

särskild sådan lärobok har emellertid icke föreskrivits, utan hava skolråden

vid valet av lärobok i biblisk historia haft fria händer.

Den kritik, som riktats mot kristendomsundervisningen, har mest

vänt sig mot katekesen och framkommit huvudsakligen från tvenne håll,

nämligen dels från deras sida, som haft en från denna boks lärosatser

avvikande religiös uppfattning, och dels från lärarna, som ansett boken

ur pedagogisk synpunkt olämplig.

På det förstnämnda hållet har man ansett, att katekesundervisningen

kränkte de föräldrars samvetsfrihet, som icke hade samma åskådning

som svenska kyrkan. Men i allmänhet synes var och en ha varit

nöjd, blott ändring vidtoges i den punkt, vari han själv och hans meningsfränder

hade en från kyrkan avvikande mening. Typiskt för dessa

reformyrkanden är herr Byströms motion vid 1903 års riksdag, i vilken

motionären, som var baptist, föreslog, att fjärde och femte huvudstyckena

skulle utgå ur kristendomsundervisningen i folkskolan. Yid samma riksdag

uttalade emellertid en annan motionär, som tillhörde den Waldenströmska

riktningen, att andra artikeln likaväl vore i behov av omredigering.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 5

I anledning av dessa båda motioner framkom herr Berg i Stockholm

med yrkande, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t täcktes utfärda sådana föreskrifter rörande kristendomsundervisningen

i folkskolorna, att denna undervisning i högre

grad än hittills varit fallet måtte bliva avpassad efter barnens mottaglighet

och behov. På förslag av sitt första tillfälliga utskott beslöt andra

kammaren uttala sig för att skolrådet må öga medgiva föräldrar, som

omfatta annan kristen lärouppfattning än den evangeliskt-lutherska och

själva draga försorg om sina barns undervisning i den kristna tros- och

sedeläran, rätt att för sina barn erhålla befrielse från folkskolans undervisning

i katekes, samt att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att

den nu gällande katekesutvecklingen ersattes såsom lärobok i folkskolan

med en ny, efter barnaålderns mottaglighet och behov avpassad handledning

i den kristna tros- och sedeläran. Första kammaren tillstyrkte

endast senare delen av förslaget, och andra kammaren biträdde detta

beslut.

Vid 1911 års riksdag väcktes en motion av herr Kjellberg, i vilken

han föreslog, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, under vilka förhållanden religionskunskap

må införas såsom ett för samtliga lärjungar obligatoriskt läroämne

vid folkskolorna och allmänna läroverken samt för riksdagen framlägga

de förslag, vartill en sådan utredning kunde föranleda.

I den här föreliggande motionen anvisas eu annan utväg för frågans

lösning. Motionären vill grunda kristendomsundervisningen helt

och hållet på bibeln utan användande av dogmatiska utläggningar i form

av läro- eller läxböcker. Härigenom vill motionären först och främst

vinna en för barnasinnet tilltalande och mera fattbar kristendomsundervisning.

Lektionerna i detta ämne skulle göras till »rena uppbyggelsetimmar»,

som lärjungarne skulle gå till med verklig glädje. Motionären

avser tydligen, att undervisningen skulle läggas så, att den framför allt

påverkade barnens känslo- och viljeliv, ett önskemål, som länge framhållits

från vännerna av en förbättrad religionsundervisning. Men det

synes utskottet, som hade motionären alltför starkt betonat denna sida

av den religiösa uppfostran och förbisett, att ett varaktigt resultat av

densamma icke vinnes, utan att lärjungarna därjämte få inhämta verklig

kunskap i ämnet. Detta mål uppnås emellertid, efter vad erfarenheten

visar, ingalunda genom den nu förekommande dogmatiska undervis
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

ningen. Klagomålen över ungdomens okunnighet i kristendomens huvudstycken

är mycket allmän i synnerhet från konfirmationsskolans lärare.

Och dessa klagomål gälla visst icke allenast den nutida folkskolans

kristendomsundervisning, utan samma anmärkningar hava förekommit

ända sedan folkskolans tillkomst.

Anledningen till att behållningen av den dogmatiska undervisniugen

blir så ringa, är tydligen den, att de lärosatser som inpluggas, icke

kunna till sitt innehåll av barnen uppfattas. De innöta orden i minnet,

men saken blir dem främmande, och när så orden förflyktigas, är också

själva innehållet borta ur deras tankevärld.

Professor Hammel- omnämner i sitt utlåtande i anledning av folkundervisningskom

mittens förslag en undersökning beträffande ett 10 tal

16-åringar, vilka genomgått eu fullständig folkskolekurs och nattvardsskola.

Icke en enda kunde säga, vad vart och ett av katekesens fem

huvudstycken handlade om, och ändå voro dessa 16-åringar valda bland

de mest begåvade. Vidare yttrar professor Hummer:

»Men huru skulle det också kunna bliva tal om kunskapsresultat i

fråga om en lärobok, varav större delen alltifrån början varit oförstådd

och''återstoden gjorts oförstådd genom ett ovist metodiskt behandlingssätt.

Huru behandlas eller rättare sagt misshandlas icke vid katekesundervisningen

t. ex. Herrens bön! Den blir, kan man säga, bokstavligen

söndersmulad till atomer. Lilla katekesen inleder processen med sina ständiga

»vad är det» och »huru sker^det»,^utvecklingen fullföljer den. genom

sina många förklaringar till Luthers förklaring, och läraren rågar slutligen

måttet genom de egna försöken att förklara förklaringarna till förklaringen.

Huru ser det månne ut i de arma barnahjärnorna efter all denna förklaring

— och huru ser bönen själv ut? I sanning, man vore frestad

likna katekesundervisningen vid eu kvarn, som inför barnen mal sönder

och samman de heliga sanningarna till ett stoft, som skingras för all

världens vindar.»

Så långt ifrån att endast den dogmatiska undervisningen förmår

bibringa barnen en verklig kunskap, vinnes detta mål bättre och säkrare

genom en rent historisk framställning, i vilken religiöst och etiskt

upphöjda personligheter från olika tider få i sina ord och gärningar

träda fram för de unga. Jesu böner, tal, liknelser och handlingar äro

sådana, att man gott kan låta dem själva tala till barnen, utan vidlyftigt

sönderplockande eller långa utläggningar.

Härmed är naturligtvis icke sagt, att barnen skola lämnas utan

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Forsla kammarens första tillfälkija utskotts utlåtande Nr 1H.

kännedom om grunddragen i kyrkans trosbekännelse. Men denna kunskap

får icke inpräntas på sådant sätt, att barnen måste göra denna

bekännelse till sin egen eller råka i samvetsnöd, emedan de icke lyckas

detta, utan bekännelseskrifterna måste insättas i sitt historiska sammanhang

och framställas såsom uttryck för den religiösa uppfattningen hos

dem, som antagit dessa skrifter.

\ ad speciellt Luthers lilla katekes beträffar, så finnas ju textorden

till denna i bibeln och äro intagna i den av folkundervisningskommittén

föreslagna textboken, undantagandes den apostoliska bekännelsen. Denna

torde då böra läsas i sammanhang med den första kristna kyrkans

historia och som sammanfattning av den religiösa uppfattningen på den

tiden. Likaledes kan Luthers lilla katekes i övrigt i korta drag genomgås

a id redogörelsen för Luthers liv och verksamhet. Något innötande

av denna läroboks långa förklaringar bör naturligtvis icke förekomma.

Utskottet anser det dessutom i hög grad önskvärt, icke minst för

uppfattande av kristendomen »i anda och sanning», att enkla drag ur

andra religioners historia meddelas i den mån och till det omfång, som

barnens fattningsförmåga och folkskolans strängt begränsade tid medgiva.

Huruvida denua religionshistoriska undervisning, ävensom ovannämnda

kyrkohistoriska, bör meddelas i en särskild kurs, under de för

kristendom anslagna timmarna eller i samband med den världsliga historien

anser utskottet, att riksdagen icke bör yttra sig om. Ej heller

vill utskottet göra något uttalande om användningen av den tid, som

kan bliva övrig, då den egentliga katekesläsningen slopas.

Utskottet håller före, att den plan för kristendomsundervisningen,

som här ovan ur rent pedagogiska synpunkter skisserats, är den, som

tillika bäst överensstämmer'' med de berättigade kraven på samvetsfrihet.

När motionären talar om samvetsfrihet, kan han därmed icke förstå föräldrarnas

frihet att överföra på sina barn samma uppfattning, som de

själva hysa. Någon rätt till det senare ha föräldrarna lika litet som

läraren. Ingen »må någons samvete tvinga eller tvinga låta». Det är

varken föräldrarnas eller lärarnas rätt, det här i första rummet gäller,

utan barnens. Och den hävdas endast därigenom, att barnen bibringas

en sådan efter deras andliga utveckling lämpad undervisning i religiösa

ting, som utgör förutsättningen för att de, när de nått tillräcklig mognad,

skola kunna själva bilda sig en världsåskådning.

Den här föreslagna kristendomsundervisningen ställer naturligtvis

stora anspråk på lärarens kunskaper och förmåga att ur det rika mate
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

8 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Fr lä.

rialet utvälja, vall som bäst passar för barnen, men den inbjuder icke

som katekesläsningen till att i skolan ingå på religiösa tvistefrågor.

Det kan naturligtvis icke undvikas, att lärarens framställning i någon

män färgas av egna åsikter i religiösa frågor, men om undervisningen

präglas av respekt för andras övertygelse och pietet inför gångna

tiders religiösa uppfattning, behöver detta icke föranleda någon kränkning

av samvetsfriheten.

Det har ifrågasatts, huruvida det vore lämpligt, att riksdagen avlåter

den av motionären påyrkade skrivelsen till Kungl. Maj:t, då frågan

om kristendomsundervisningens reformerande redan är föremål för utredning

inom folskoleöverstyrelsen i samband med folkundervisningskommitténs

förslag. Utskottet kan emellertid icke anse, att den lösning av

frågan, som i denna kommittés förslag innefattas, är tillfyllest. Att uppskjuta

katekesläsningen till tredje och fjärde årsklasserna kan lätt föranleda

lärare, som äro måna om att barnen »skola reda sig bra i nattvardsskolan»,

att starkt forcera denna läsning under de två sista skolåren,

och en bestämmelse, att katekesläsningen skall inskränkas till lilla

katekesen, kommer nog att efterlevas lika litet som 1865 års kungliga

cirkulär. För övrigt äro starka krafter i rörelse för att förmå överstyrelsen

och Kungl. Maj:t att bibehålla katekesen i skolans alla klasser

och till förfång för andra ämnen utsträcka tiden för denna undervisning

utöver vad kommittén föreslagit. Det är väl behövligt, att riksdagen

ger till känna, att det icke är i den riktningen, utvecklingen bör gå.

På grund av vad sålunda blivit anfört får utskottet i anledning av

herr Stenlås förevarande motion föreslå, att andra kammaren för sin del

beslutar, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

den nya normalplanen för folkskolor må erhålla sådan avfattning, att

undervisningen i kristendom kommer att grundas huvudsakligen på bibeln

eller i särskilda läseböcker sammanförda bibeltexter utan användande

av dogmatiska läro- eller läxböcker.

Andra kammaren biföll reservationen, varefter ärendet överlämnades

till första kammaren, som hänvisade detsamma till förberedande behandling

av sitt första tillfälliga utskott.

Eu vid innevarande riksdag inom första kammaren av herr Oscar

Olsson m. fl. väckt motion, nr 58, i huvudsakliga delar lika lydande

med den nu föreliggande, har af första kammaren avslagits. Andra kam
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. i)

maren har emellertid i sitt beslut i anledning av herr Sternes motion

intagit en ståndpunkt till frågan, soin avsevärt avviker från den åskådning,

som genomgår motionen, och utskottet anser sig kunna i det

väsentliga ansluta sig till de synpunkter, som i den av andra kammaren

antagna motiveringen funnit uttryck. Däremot finner utskottet

denna motivering icke hava bort leda till det beslut, som andra kammaren

fattat. Dels synes nämligen uttalandet i nämnda beslut därom,

att undervisningen i kristendom bör grundas huvudsakligen på bibeln

eller i särskilda läseböcker sammanförda bibeltexter vara svävande och

lämna rum för tvekan om rätta meningen så till vida, som det kunde

synas, som om andra kammaren ville påyrka, att kristendomsundervisningen

till någon om ock mindre del borde grundas på ett underlag,

som läge bredvid och utanför det bibliska innehållet, och dels torde det

i beslutet innefattade kravet på avskaffandet vid undervisningen av

dogmatiska utläggningar i form av läro- och läxböcker kunna erhålla

eu tolkning, som utskottet anser sig böra avvärja, nämligen att överhuvud

inga läro- och läxböcker, avseende den kristna trons innehåll

och mening, skulle få vid undervisningen användas, eu tolkning som

ligger mycket nära till hands, eftersom man väl i allmänhet anser varje

kristlig trostanke hänföra sig till en dogm, vare sig man med dogm

menar blott i allmänhet en trossats eller man inskränker begreppet dogm

till att omfatta endast kyrkligt auktoriserade trossatser. Båda uppfattningarna

förekomma nämligen, och andra kammarens beslut giver icke

vid handen, att uttrycket dogmatisk skulle vara uppburet av någon

tredje och mera egendomlig åsikt om vad begreppet dogm innebär.

Emellertid har utskottet tillika funnit en framställning från riksdagen

till Kungl. Maj:t i det syfte, andra kammarens beslut avser, ej

nu vara erforderlig.

Den 22 maj 1903 avlät nämligen riksdagen till Kungl. Maj:t eu

skrivelse av följande lydelse.

»Inom riksdagen har framställts förslag, åsyftande att den nuvarande

anordningen av kristendomsundervisningen i folkskolan av pedagogiska

skäl måtte i visst avseende undergå en omgestaltning.

Det har nämligen anmärkts, att nu gällande, i folkskolorna begagnade

förklaring till Luthers lilla katekes icke är tillfredsställande, i ty att

densamma, saknande en lättfattlig och konkret framställning, icke lämpar

sig för barnaålderns mottaglighet och behov. Den uppfattning, som

ligger till grund för denna anmärkning, har av den av Eders Kung!.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 12 samt. 1 avd. 12 höft. (Nr 13.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första kammarens forsta tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Maj:t år 1899 tillsatta läroverkskommittén i dess avgivna betänkande

gjorts gällande beträffande kristendom sundervisningen, liksom undervisningen

i dess helhet, i den av kommittén föreslagna s. k. realskolan,

Kristendomsundervisningen bör, enligt kommitténs yttrande, icke utgå

från ett abstrakt, färdigbyggt system, utan måste tvärtom åsyfta att

genom en bred och åskådlig framställning, som är ägnad att giva näring

åt känslan och fantasien, bibringa ett underlag av insikter, på vilket å

ett högre stadium sammanfattande översikter kunna byggas.

Riksdagen finner, i betraktande av vad nu anförts, att den för närvarande

använda katekesutvecklingen med sina många definitioner icke

är lämplig såsom lärobok för barn på folkskolans stadium och att det

vore önskvärt, att eu annan, kortare och mera lättfattlig förklaring till

lilla katekesen kunde åstadkommas.

Riksdagen får därför anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes vidtaga

åtgärder för den nu använda katekesutvecklingens ersättande såsom

lärobok med en ny, efter barnaålderns mottaglighet och behov avpassad

handledning i den kristna tros- och sedeläran.»

Innebörden av denna skrivelse torde omfatta just de önskemål beträffande

kristendomsundervisningen i folkskolan, som i motiveringen till

andra kammarens beslut framhållas. Såvitt utskottet kan finna, måste

nämligen med syftet i riksdagens berörda framställning vara överenstämmande

och av detsamma framkallas följande fordringar:

1) att undervisningen skall genomgående ej blott grundas på, utan

direkt stödja sig på bibeln,

2) att den kristna tros- och sedeläran skall för barnen städse framläggas

i sitt historiska sammanhang,

3) att för barnens fattningsförmåga otillgängliga abstraktioner undvikas,

samt slutligen

4) att själlös utanläsning uteslutes.

Frågan om kristendomsundervisningens ändamålsenliga anordnande

och bedrivande just i de avseenden, andra kammaren enligt motiveringen

till kammarens beslut åsyftar, torde alltså redan vara av riksdagen bragt

under Kungl. Maj:ts prövning. Riksdagens ovan åberopade framställning

har ock föranlett, att förslag i ämnet uppgjorts av den s. k. folkundervisningskommittén,

vilket förslag är föremål för folkskolöverstyrelsens

behandling.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 11

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att första kammaren icke måtte biträda andra

kammarens i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 10 maj 1915.

På utskottets vägnar:

HUGO HAMMARSKJÖLD.

Reservation

av herrar Oscar Olsson, J. Sandler och Olaus Pettersson, vilka ansett,

att utskottets utlåtande bort erhålla följande lydelse:

Andra kammaren har tagit avstånd från väsentliga delar av motionen

om skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändring i gällande bestämmelser

rörande kristendomsundervisningen i folkskolan.

Men dess beslut innebär dock ett steg i rätt riktning till lösande

av denna snart sekelgamla tvistefråga i vårt skolväsen genom sitt bestämda

avståndstagande från utläggningar i form av dogmatiska lärooch

läxböcker. Härav blir en nödvändig följd, att, även om en sammanfattande

översikt i bibelkunskap kommer till användning vid undervisningen,

vilket enligt formuleringen av andra kammarens uttalande

icke är alldeles uteslutet, denna dock måste få en avgjort historisk karaktär,

vilket naturligtvis också måste bli fallet med den framställning, i

vilken kyrkans viktigaste bekännelseskrifter komma att ingå.

Härigenom bör ett verksamt hinder vara upprest mot ett mekaniskt

och själlöst utanläsande av trossatserna liksom mot möjligheten över

huvud av dessas inpräntande såsom en barnens egen bekännelse, vilket

hittills icke kunnat undgås, till och med om de legat långt utom eller

högt över barnens erfarenhet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Ett biträdande av andra kammarens beslut skulle också enligt utskottets

åsikt otvivelaktigt bidraga till förverkligande av den religionsoch

samvetsfrihet, som grundlagen tillförsäkrar varje svensk medborgare.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet, att första

kammaren måtte biträda andra kammarens uttalande och således för sin

del besluta,

att riksdagen måtte i skrivelse till Iiungl. Maj:t

anhålla, att den nya normalplanen för folkskolor må

erhålla sådan avfattning, att undervisningen i kristendom

kommer att grundas huvudsakligen på bibeln

eller i särskilda läseböcker sammanförda bibeltexter

utan användande av dogmatiska läro- eller läxböcker.

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet hava närvarit: herrar Hammarskjöld,

Hallberg, Sandler, Olaus Pettersson, Forssman, Oscar Olsson och Permansson.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1915,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.