Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående skyldighet för tillverkare av fruktoch bärsafter m. m. att å varans etikett och omslag angiva tillverkarens namn och varans ingredienser.

1915-04-09 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1915:7, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående skyldighet för tillverkare av fruktoch bärsafter m. m. att å varans etikett och omslag angiva tillverkarens namn och varans ingredienser.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 9 april 1915 kl. 5 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7 i anledning

av andra kammarens beslut rörande väckt motion

om skrivelse till Kungl. Maj:t angående skyldighet för tillverkare

av frukt- och bärsafter m. m. att å varans etikett

och omslag angiva tillverkarens namn och varans ingredienser.

I en inom andra kammaren väckt och till dess andra tillfälliga Motionen.

utskott hänvisad motion, nr 92, har herr Magnusson i Skövde hemställt,

Datt riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t täcktes utarbeta förslag till bestämmelser, varigenom tillverkare

av frukt- och bärsafter, frukt- och bärviner, läskedrycker,

fruktmarmelader, lemonadpulver och likartade surrogat åläggas att å

etiketter och omslag till saluhållen vara förutom tillverkarens namn

angiva de ingredienser, varav respektive varor äro tillverkade, och att

Kungl. Maj:t vidtager de åtgärder i övrigt, som i ärendet äro erforderliga.»

Beträffande den av motionären förebragta motiveringen hänvisas

till motionen.

Andra kammarens andra tillfälliga utskott har i anledning av , Andra

motionen antort följande: utskott.

DVid övervägande av förevarande motion har det synts utskottet

angeläget att först och främst bringa i åtanke, hurusom i vårt land

redan länge gjort sig gällande ett trängande behov av lagstiftning mot

förfalskning av livsmedel i allmänhet. I gällande allmän lag finnes

icke någon mot sådan förfalskning riktad bestämmelse mer än den i

22 kap. 13 § strafflagen, som stadgar ansvar för den, som säljer ont för

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 12 samt. 2 avd. 6 käft. ( Nr 7).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

gott, mängt för omängt eller det, vari han vet fel vara, utan att sådant

uppenbara. Av en del rättsfall, som förekommit, framgår emellertid, att

detta lagrum icke äger sådan effektivitet, att det är ägnat att råda bot

på missförhållandena å detta område. Det var uppenbarligen med anledning

härav, som kungl. medicinalstyrelsen i september 1913 ingick

med en underdånig framställning om vidtagande av åtgärder för åvägabringandet

av en lagstiftning mot livsmedelsförfalskning. Att likväl

icke något hittills åtgjorts i saken, torde bero på att Kungl. Maj:t,s

uppmärksamhet sedan dess påkallats av viktigare och mera brådskande

angelägenheter.

Då utskottet sålunda icke kunnat undgå att till en början fästa

uppmärksamheten på det redan länge trängande önskemålet om åstadkommande

av en effektiv lagstiftning mot livsmedelsförfalskning i allmänhet,

har skälet givetvis varit, att föreliggande motion i sin mån direkt

ger anledning till en dylik erinran. Såsom av densamma framgår, avser

den nämligen en lagstiftning beträffande vissa särskilda slag av livsmedel

—- bärsafter, frukt- och bärviner, läskedrycker, fruktmarmelader,

lemonadpulver och liknande surrogat — i fråga om vilkas tillverkning

åtskilliga allmänt existerande missförhållanden påvisas. Av utskottet i

riklig mängd tillgängligt material framgår, att nämnda av motionären

antydda missförhållanden i själva verket vunnit eu utbredning, som icke

minst bland fackspecialister och för den allmänna hälsovården ansvariga

ämbetsmyndigheter påkallat allvarlig uppmärksamhet. Till belysande

av hithörande frågor må anföras några av på området kompetenta bedömare

gjorda uttalanden.

I lantbruksakademiens handlingar och tidskrift 1911 påpekar överkontrollören,

fil. d:r Carl von Schéele det bedrägeri, för vilket allmänheten

blir utsatt, så länge användningen av sackarin är tillåten vid framställning

av närings- och njutningsmedel, varefter det beträffande läskedrycksindustrien,

där detta bedrägeri i särskilt hög grad gör sig gällande,

heter: »Denna industri förtjänade egentligen sitt eget kapitel. Sådan

den ter sig i fabrikerna på landsbygden, är det i sanning en sorglig

fabrikation, med bedrövliga råvaror och bedrövliga fabrikat. Och man

kan naturligen ej finna det annat än nedslående, att, medan våra skogar

äro fulla av bär, varav de förträffligaste läskedrycker till billigt pris

skulle kunna beredas, dricker man här i landet uteslutande konstgjorda

produkter, vilka, varken beträffande arom eller näringsvärde, på något

sätt kunna jämföras med verkliga bärsafter. Vid undersökningar av

dessa läskedrycker påträffas ofta sådana, som uteslutande bestå av sackarin,

färgämne, konstgjord essens, kolsyra och vatten utan något som

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarms andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 3

helst näringsvärde. De flesta fabriker torde nog använda någon liten

sockertillsats för att gorå varan fylligare, men för övrigt endast sackarin

och andra konstprodukter. Konsumtionen av dessa konstgjorda

läskedrycker, vilkas verkliga värde på intet sätt svarar emot det pris

de betinga och vilka utöva en förödande konkurrens med läskedrycker

av mera gedigen sammansättning, är för närvarande stadd i stark

ökning.»

I Svensk kemisk tidskrift 1912 publiceras av ingenjören Thure

Sundberg, kemist vid hälsovårdsnämndens födoämneskontroll i Stockholm,

en del å hälsovårdsnämndens laboratorium utförda undersökningar

av i handeln förekommande bär- och fruktsafter, varvid det som resultat

av undersökningarna fastslås, »att en stor del av bärsafterna utgöras

av rena konstprodukter, utan att etiketten i något av de undersökta

fallen angiver varans verkliga art. Köparen kan alltså ej av det yttre

avgöra, om han får en naturlig bärsaft eller en konstprodukt; däremot

förekomma bedrägliga beteckningar, såsom när en starkt gtykoshaltig

produkt, som innehåller essence och tjärfärgämne, men tydligen är fri

från bärsaft, kallas: »prima sockrad hallonsaft», eller när en annan

konstprodukt är försedd med orden: »Hushållskokad, ren natursaft garanteras».

Av det anförda drar författaren slutsatsen, att »man utan

vidare bör kunna enas om, att en saft, som säljes under benämningen

»hallonsaft» eller »sockrad hallonsaft» skall utgöras av den ur hallon

utan otillbörlig vattentillsats vunna saften endast försatt med socker.

Detsamma gäller andra bärsafter. Och beträffande leonstsafter bör man

fordra, att varans art av konstprodukt tydligt angives på etiketten». —

Beträffande hälsovådligheten av ifrågavarande essencer och färgämnen

yttrar sist anförda auktoritet följande: »Att bevisa att dylika konstprodukter

äro hälsoskadliga och därför hemfallna under hälsovårdsstadgans

föreskrifter torde endast i sällsynta undantagsfall vara möjligt, men nog

synes en ohindrad tillverkning och försäljning av vilka blandningar som

helst under namn av allmänt använda födoämnen och njutningsmedel

innebära ett experimenterande med människors hälsa. Dessutom utgör

nu rådande efterlåtenhetssystem en allvarsam fara för den lojala lifsmedelshandeln».

Av det anförda är fullt tydligt, att den industri — och härmed

avses huvudsakligen läskedrycksindustrien — som i vårt land uppstått

genom tillverkningen av här ifrågavarande varor, utvecklat sig sålunda,

att våra vanligast förekommande läskedrycker i allmänhet, äro att anse

som konstprodukter. De innehålla — förutom naturligtvis vatten och

kolsyra — huvudsakligast citronsyra, socker, färgämnen samt s. k. frukt
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

eller bäressens. Essensen, som ger läskedrycken dess smak och karaktär,

köpes i de allra flesta fall utomlands, huvudsakligast i Tyskland och

Danmark. Antingen framställes den på rent kemisk väg eller utgöres

den av mer eller mindre oblandade destillat eller extrakt av de olika

frukt- eller bärsorterna. Åven färgämnena köpas huvudsakligast utomlands.

Att läskedrycksindustrien slagit in på sådana vägar synes vara

beroende på å ena sidan svårigheten att få av ren bär- eller fruktsaft

beredda läskedrycker att hålla sig samt å andra sidan den större bekvämlighet

vid tillverkningen, som användandet av essenser och färgämnen

erbjuder. Det anses emellertid, att de olägligheter, som sålunda

hittills stått hindrande i vägen för användande av ren bär- eller fruktsaft

i läskedryckshanteringen, lätt skulle kunna övervinnas och att, om

så kunde ske, läskedrycksindustrien skulle komma att tvingas in på

andra vägar än de nuvarande, varigenom kunde vinnas fördelar av stor

nationalekonomisk betydelse. De avsevärda summor, som nu gå till

utlandet för inköp av essenser och färgämnen, skulle komma vår inhemska

bär- och fruktsaftstillverkning till godo och sålunda stanna inom

landet. Ett sådant förädlande av läskedrycksindustrien skulle även med

hänsyn till det allmänna hälsotillståndet vara önskvärt, då det väl kan

ifrågasättas, om de konstproducerade läskedryckerna i längden äro

nyttiga för hälsan.

Vad här ovan anförts rörande läskedrycker torde kunna i stort sett

sägas jämväl om safter och bärviner.

Det synes utskottet ställt utom allt tvivel, att ett verkligt behov

föreligger, att åtgärder vidtagas av den art, som i motionen avses, till

förekommande av det lindrigast sagt oegentliga förfarande, som allmänt

praktiseras av industrien på hithörande område. Ett höjande av densamma

vore därigenom att förvänta, då åtgärder av berörda slag mer

än nu är fallet skulle bidraga till att rikta allmänhetens uppmärksamhet

på skillnaden mellan naturprodukt och konstprodukt, och det i samma

mån torde kunna antagas, att från fabrikanternas sida ett livligare intresse

än hittills skulle göra sig gällande att utfinna metoder för ett

ändamålsenligt användande av frukt- och bärsafter i industrien.

Utskottet är jämväl ense med motionären däri, att den för ändamålet

erforderliga utredningen bör ske i samband med den bebådade,

här ovan omnämnda utredningen om livsmedelsförfalskningar och åtgärder

däremot, och detta så mycket hellre, som önskvärdheten av

ifrågavarande utredning av kungl. medicinalstyrelsen bland annat mo
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Forsla kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 5

tiverats just med påpekande av de beklagliga missförhållanden, som

inom läskedrycksindustrien redan länge kunnat iakttagas.

Vad beträffar själva de av motionären föreslagna åtgärderna torde

lämpligheten av att å etikett eller omslag upptaga alla i varan ingående

beståndsdelar starkt kunna ifrågasättas, dels av den anledningen, att en

fabrikant, med hänsyn till konkurrensen på området, icke skäligen bör

tvingas till att alltför fullständigt angiva varans sammansättning, dels

av det skälet att genom ett dylikt fullständigt angivande av varans

ingredienser knappast skulle åstadkommas vad motionären åsyftar, i det att

i många fall den stora allmänheten säkerligen ej skulle få klart för sig

vad etiketten innebär. Däremot borde vid bötesansvar föreskrivas skyldighet

för fabrikant, som tillhandahåller vara, vilken icke är att anse

som naturprodukt, att å etikett eller omslag låta anbringa — förutom

tillverkarens namn — benämningen »konstprodukt». Men för att ett

sådant stadgande må kunna bliva effektivt erfordras uppenbarligen bestämmelser

om vad som menas med naturprodukt och vad som menas

med konstprodukt, varvid givetvis måste gälla, att som konstprodukter

böra betraktas alla sammansättningar, däri ingå färgämnen och essenser,

oavsett om dessa senare äro utdragna ur frukt och bär eller beredda

på rent kemisk väg.

Om dylika bestämmelser bleve fastslagna torde det icke bliva nödigt

att, såsom i motionen ifrågasatts, föreskriva särskilt ansvar för falska

uppgifter om sammansättningen å etikett eller omslag. Därest tillverkaren

enligt lag har skyldighet angiva en vara som konstprodukt, men

i stället anbringar en etikett, varav köparen föranlåtes antaga att den

är naturprodukt, måste han uppenbarligen anses förfallen till ansvar

enligt 22 kap- 13 § strafflagen.

I fråga om tillsynen å efterlevnaden av de ifrågasatta bestämmelserna

torde kunna anordnas kontroll i ungefärlig överensstämmelse med

föreskrifterna i kungl. förordningen angående kontroll å tillverkningen

av margarin m. m.

Mot de fördelar, som en lagstiftning å området i fråga medför,

torde knappast kunna uppvisas några nackdelar. Den komme ju att

lämna hela den nu bedrivna industrien på området oberörd och endast

rikta sig mot den illojala konkurrensen.»

Andra kammaren beslöt för sin del i enlighet med sitt tillfälliga Andra

utskotts hemställan, Te”

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla, att Kungl.

Maj:t täcktes utarbeta förslag till bestämmelser, varigenom tillverkare

av frukt- och bärsafter, frukt- och bärviner, läskedrycker, fruktmarme
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

6 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

lader, lemonadpulver och likartade surrogat åläggas att antingen genom

anbringande å saluhållen vara av etiketter, varå förutom tillverkarens

namn angivas de ingredienser, varav respektive varor äro tillverkade,

eller annorledes medverka till förhindrande av naturprodukters förväxlande

med konstprodukter, ävensom att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga de

åtgärder i övrigt, som i ärendet äro erforderliga.»

Detta andra kammarens beslut har delgivits första kammaren, som

hänvisat ärendet till förberedande behandling av sitt andra tillfälliga

utskott.

Utskottet inser, att åtgärder böra vidtagas dels för att motverka

naturprodukternas tillbakaträngande genom användande, av konstgjorda

preparat, dels ock för att förekomma, att vid försäljning förväxling

äger rum mellan konst- och naturprodukter. Sannolikt torde detta syfte

kunna vinnas på det sätt, andra kammarutskottets utlåtande anvisar —

åläggande för tillverkare att å etikett eller omslag tydligt angiva varans

beskaffenhet av natur- eller konstprodukt. Utskottet anser ock,

att en utredning av frågan är av behovet påkallad, och att denna lämpligen

kan ske i samband med utredning om åvägabringande av en lagstiftning

mot livsmedelsförfalskning.

Utskottet kan emellertid icke till alla delar instämma i den motivering,

som lämnats i andra kammarens utskottsutlåtande.

Det förefaller, som om däri förbisetts, att konstgjorda preparat

hava användning icke endast vid tillverkning av sådana läskedrycker,

som kunna hänföras till rena konstprodukter, utan även vid fabrikation

av sådana produkter, som framställas av inhemska bär och frukter.

Enligt vad utskottet inhämtat, torde nämligen en mindre tillsats av konstpreparat

hava viss betydelse även för sådan tillverkning, vid vilken användas

sist angivna ingredienser.

Då härtill kommer, att det icke konstaterats, att dessa preparat

äro hälsovådliga, kan det icke vara lämpligt att såsom konstprodukt

beteckna alla sådana fabrikat, vid vilkas tillverkning ingått ifrågavarande

surrogat. Lämpligare synes då vara att såsom grund för benämningen

naturprodukt och konstprodukt fastställa vissa maximi- och minimigränser

för dessa olika beståndsdelar vid viss bestämd koncentrationsgrad.

Vad särskilt beträffar det surrogat, som för tillverkningen av läskedrycker

äger största ekonomiska betydelsen, nämligen sackarinet, torde

någon direkt menlig inverkan på folkhälsan genom detta sötningsämne

icke vara att befara, enligt vad senaste medicinska uttalanden synas

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 7

giva vid handen, men då sackarinet i motsats till sockret icke äger

något näringsvärde, anser utskottet lämpligt, att å de i handeln förekommande

fabrikaten bör angivas, huruvida till dessa i övervägande

grad använts socker eller sackarin, på det att den konsumerande allmänheten

ej härom må lämnas i tvivelsmål. Sackarin frågan torde emellertid

komma att beaktas av de av Kung], Maj:t den 5 december 1913

tillkallade sakkunniga för utredning om förändrad lagstiftning i fråga

om införsel, tillverkning och användning av sackarin och andra sötningsämnen.

I fråga om eventuella kontrollåtgärder har andra kammarens utskott

ansett, att sådana kunna anordnas i ungefärlig överensstämmelse

med gällande föreskrifter för kontroll å tillverkning av margarin m. m.

Det synes dock utskottet, som om den för margarintillverkningen anpassade,

relativt dyrbara kontrollen näppeligen kan vara den ekonomiskt

och tekniskt mest ändamålsenliga för ifrågavarande industri med

dess jämförelsevis stora antal av små företag. Det kan ock ifrågasättas,

huruvida ej i samband med denna kontroll mera effektiv tillsyn

borde ägnas åt de hygieniska förhållandena vid tillverkningen av läskedrycker

m. m. En sådan tillsyn torde vara desto mera behövlig som

ett förbiseende av hygienens krav vid nämnda tillverkning visat sig

vara en väsentlig anledning till, att dessa drycker ej så sällan befunnits

ohälsosamma. Utskottet vill härvid framhålla önskvärdheten av, att kontrollen

icke göres mer betungande än vad nödig hänsyn till folkhälsan

kräver.

Då utskottet emellertid kan instämma i den anhållan om lämpliga

åtgärder till berörda missförhållandens avhjälpande, som uttryckts i

andra kammarens beslut, får utskottet hemställa,

att första kammaren ville biträda andra kammarens

i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 9 april 1915

På utskottets vägnar:

OSKAR NYLÄNDER.

Vid detta ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit: herrar Nyländer,

Danström, friherre De Geer, von Kock, Steffen, greve Spens och Östling.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.