Sök i Ratio Lex

Forsta kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8

1915-04-13 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1915:8, Forsta kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Forsta kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1915 kl. 2 e. m.

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, i anledning

av en av herr Bergström väckt motion, nr 63,

om skrivelse till Kungl. Maj:t angående vidtagande av

förberedande åtgärder för begagnande av de utvecklingsmöjligheter,

som efter världskrigets upphörande kunna

erbjuda sig för Sveriges handel, industri och sjöfart.

\

I en inom riksdagens första kammare väckt motion, nr 63, som för

förberedande behandling överlämnats till kammarens andra tillfälliga utskott,

har herr Bergström hemställt, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Magt ville låta verkställa de utredningar

och i övrigt vidtaga de förberedande åtgärder, som krävas för att

sätta Sveriges handel, industri och sjöfart i stånd att på bästa möjliga sätt

tillvarataga och utnyttja de möjligheter till utveckling och ökad inkomst,

som efter världskrigets upphörande kunna för dem erbjuda sig på olika

marknader.

Till stöd för denna framställning har motionären anfört följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 12 samt. 2 avd. 7 käft. (Nr 8.) v 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

»Liksom statsmakterna för det närvarande hava att möta och bekämpa

en mängd svårigheter av olika slag på det ekonomiska området, skall det

en gång, när fredens dagar återigen randas i Europa, bliva en nationalekonomisk

och statsfinansiell uppgift av den allra största vikt att möta och

utnyttja de möjligheter, som då komma att yppa sig. Men för att vi för

vår del skola kunna lyckas lösa den uppgiften, gäller det att vi icke gå

till densamma oförberedda.

Vilka förändringar och förskjutningar i avseende å gestaltningen av det

ekonomiska livet inom vår världsdel, som vid den tidpunkten kunnat inträda,

det kan i denna stund ingen i ett och allt förutsäga. Detta hindrar dock

icke, att detaljerade planer kunna och böra utarbetas, avseende att — när

tiden är inne — på bästa möjliga sätt tillvarataga vårt lands och våra näringars

berättigade intressen. För ett handels-, industri- och sjöfartsdepartement

skulle ett stort verksamhetsfält här öppnat sig, om nämligen ett

sådant departement nu funnits till.

Det må tillåtas mig att här med några ord beröra en enda del av

det stora fältet, den betydande marknad österut, på vilken svensk industri

och svensk köpenskap haft så stora förhoppningar och där efter världskrigets

upphörande ett enastående tillfälle att vinna verkligt insteg och

varaktigt fotfäste torde komma att för dem erbjuda sig. Den svenska

handeln med Ryssland har gått framåt på senare år. Detta är sant. Men

några riktiga jättesteg har den ännu icke tagit. Den officiella svenska handelsstatistikens

färskaste uppgifter avse år 1912, varunder hela Sveriges utförsel

till det europeiska Ryssland besteg sig till ett värde av 27 miljoner

kronor. Om man erinrar sig, att detta handelsområde innesluter en folkstock

av 183 miljoner människor, och att Sveriges årsexport till Finland

med dess 8 miljoner invånare samtidigt uppgick till ett värde av 15 miljoner

kronor, så framstår redan därigenom och utan anlitande av några

andra statistiska jämförelsetal vår andel i den egentliga ryska importmarknaden

såsom särdeles blygsam.

Av de institut, vid vilkas införande de svenska statsmakterna icke minst

tagit sikte på just denna marknad, finnas frihamns- och frilagersinstituten

till, på papperet allenast. Det tredje av dessa institut, vilket innefattas i

1912 års förordning om tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av utländsk

vara, har först med 1913 års början trätt i verksamhet. Erfarenheten

om dess verkningar är således icke lång, men har dock varit tillräcklig

att bevisa, att de hittills uppdragna gränserna för institutets verksamhetsområde

tillmätts alltför snäva.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8. 3

I detta hänseende har senast Stockholms handelskammare gjort åtskilliga

erinringar, vilka jämväl lära hänföra sig till de ökade utsikter till

transitohandel, som världskriget och de efter detsamma inträdande förändringar

i handelsförhållandena kunna bereda vårt land. Det är ju att förvänta,

att i första hand kommerskollegium med anledning härav skall

söka åvägabringa en avsevärd utvidgning av den förteckning å varor, på

vilka tullrestitutionsförordningen skall äga tillämpning, och sålunda möjliggöra

för våra köpmän att i alla de fall, där detta utan minsta förfång för

svensk industri kan äga rum, bedriva reexport av utländsk vara.

Ett annat problem, med avseende varå viktiga förarbeten sedan längre

tid pågått, är det, som gäller utvecklingen av sjöfartsförbindelserna mellan

Sverige och Ryssland. Den till innevarande riksdag avgivna berättelsen om

vad i rikets styrelse sig tilldragit upplyser, att den år 1911 påbegynta

utredningen härom alltjämt fortgår, på det att densamma må å svensk

sida föreligga fullt avslutad, så snart det kan bliva lämpligt att upptaga

förnyat samarbete i frågan.

Att emellertid det som i dessa nu berörda stycken bliver gjort icke

är det enda, som kan och bör i förväg göras för tillvaratagande av de

ökade möjligheter österut, som den närmaste framtiden torde komma att

erbjuda svensk industri och svensk köpmanskap, ligger i öppen dag. Man

behöver endast taga någon kännedom om vad den ekonomiska och kommersiella

fackpressen i vårt södra grannland i denna tid har att säga om

framtidsmöjligheterna och om regeringens såväl som handels- och industrivärldens

plikt att redan nu, medan kriget där ute går sin gång, lägga

grunden till framtidsarbetet på det ekonomiska området, för att förstå att

det också av oss kräves att rikta blicken mot framtiden.

Jag kan icke underlåta att här i översättning återge ett par brottstycken

ur en artikel, som under rubrik »Framtidsmöjligheter» här om

dagen stod att läsa i Köpenhamnstidningen »Börsen». Det ena lyder

sålunda:

»Den situation, som kriget så plötsligt och oförmodat har skapat,

ställer vårt utrikesministerium och vårt handelsministerium inför stora och

betydelsefulla uppgifter. Det är väl, att det just har lyckats att organisera

vårt handelsministeriums arbete på den bredare basis, som är av nöden

för att dess verksamhet skall bliva av verklig betydelse. Det bär för närvarande

förutsättningar att kunna bliva det centrala och ledande organet

i hela det framtidsarbete, som förestår.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

Handelsministeriet förbereder just nu upprättandet av den så länge

saknade ‘upplysningsbyrån för näringarna, som under de närmaste åren

kommer att få ett betydande material att bearbeta och som kan bli till

ovärderlig praktisk nytta. Men det kommer att ta tid att få byrån organiserad

och inarbetad. Den verksamhet, som annars helt naturligt skulle i

detta ögonblick tilldelas en sådan byrå, saknar i detta nu ett organ. Denna

brist kan och måste dock avhjälpas. Handelsministeriet är otvivelaktigt

berett att erbjuda näringsgrenarna varje handräckning och varje stöd vid

det arbete, som förestår. Men det kräves något mera. Ministeriet får icke

väja tillbaka för att, när så kräves, också taga ett initiativ. Det borde enligt välmening

ofördröjligen tillsätta en kommitté, som hade att företaga nödiga

undersökningar och förarbeten med hänsyn till framtiden. Handelsministeriet

borde med andra ord vara den plats, där alla trådarna löpte samman, så

att arbetet leddes in på det rätta, praktiska och målmedvetna spåret, och

det vore ömkligt, om ett avsevärt belopp kunde ställas till disposition för

detta arbete. Om man med detta angivna mål för ögonen kunde ställa till

förfogande ett anslag pa 100,000 ä 200,000 kronor, vore detta icke för

mycket. Dessa penningar skulle, om de rätt användes, kunna bära rik frukt.»

Om Köpenhamns frihamn och därmed också om de danska handelsplanerna

österut heter det i samma artikel:

»I sammanhang med de möjligheter, som öppna sig för en ytterligare

utveckling av vår utrikeshandel, synes det otvivelaktigt, att Köpenhamn har

förutsättningar att efter kriget i långt högre grad än förut varit fallet

kunna bliva en betydande knutpunkt för handel och trafik på Nord- och

Östersjön. Aldrig någonsin förr har Köpenhamn haft en chance sådan som

denna, vilken — om vi förstå att begagna densamma — skall kunna giva

vår stad ett väldigt uppsving. Men spörsmålet är, om vi äro tillräckligt

rustade att möta den nya tid som randas. Det är i varje fall uppenbart,

att man nätt och jämnt rår med den nuvarande starkt förökade trafiken på

Köpenhamns hamn under nuvarande hamnförhållanden. För att icke behöva

stranda på tekniska brister och bristande utrymmen, måste man i tid

rikta in uppmärksamheten på nödiga utvidgningar och vad därtill hör. Då

frihamnen på sin tid upprättades, var det just tanken och ändamålet, att

Köpenhamn skulle bilda den stora stapelplatsen vid ingången till Östersjön.

Förhållandenas utveckling gjorde, att denna tanke aldrig blev förverkligad.

Men nu hava händelserna velat, att det man den gången drömde

om kan bliva verklighet. Sovande kommer man emellertid ingen vart,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8. 5

och därför gäller det i denna stund mer än någonsin att vara klarvaken

och utan dröjsmål taga upp till övervägande alla de praktiska frågor, tiden

uppställer.»

När man tar del av dylika vittnesbörd om huru livaktigt intresset är

på andra sidan Sundet för vidtagande av alla nödiga åtgärder till skapande

av verklig kommersiell beredskap, till dess fredens dagar komma, måste

man fråga sig, huruvida också hos oss allting göres, intet underlåtes, för

att också vi när den tiden står för dörren skola vara färdiga och kunna

tillförsäkra oss den anpart i de ekonomiska möjligheterna, som efter måttet

av våra krafter då borde bliva oss beskärd.

Det bör vara de svenska statsmakterna angeläget att tillse, att i vad

på dem ankommer alla förberedelser härtill i tid sättas i gång. Sker detta

och intager regeringen på detta område den ledande ställning, som tiden

kräver, lider det intet tvivel, att den enskilda företagsamheten därigenom

skall väckas, stödjas och befästas på alla håll. Det är icke allenast för

företags- och affärsledningarna i egentlig mening, som statens inskridande

och initiativ härvidlag kunna bliva av betydelse. För våra handels- och

sjöfartscentra vart för sig och i gemen bör den tid, som kommer, kunna

bliva en uppryckningens tid i många avseenden, beredande och påskyndande

lösningen av många för vår framtida affärsverksamhet på utlandet viktiga

frågor, vilkas avgörande äro beroende på respektive kommuners beslut.

Det borde sålunda icke vara uteslutet, att frihamnsproblemet vunne

sin begynnande eller provisoriska lösning åtminstone i någon av våra största

handelsstäder, där det sedan lång tid varit uppsatt på dagordningen. Vår

ur ekonomisk synpunkt gynnsamma belägenhet i förhållande till det stora

upplandet österut påkallar problemets lösning, och av våra vidgade transmarina

förbindelser borde den ju följa såsom ett korollarium.

Att hos oss likaväl som i vårt södra grannland en planmässig och

ingående utredning och bearbetning av alla på lösningen av de närmaste

handelsekonomiska framtidsproblemen inverkande spörsmål är av nöden, det

behöver från min sida säkerligen icke ytterligare utvecklas. Att ifrågavarande

undersökningar och förarbeten, avseende framtiden, böra anförtros

åt de i dessa ämnen insiktsfullaste och mest omdömesgilla män vårt land

äger, säger sig också självt. Och att vår representation i utlandet på det

diplomatiska, konsulära och kommersiella området därvid bör beredas tillfälle

att lämna all den medverkan, vartill densamma är i stånd, är lika

självfallet.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

Utskottet.

Utskottet har genom vederbörande statsråd inhämtat kommerskollegii

här bifogade utlåtande över motionen ävensom anmodat vissa organisationer

att avgiva yttranden, och hava sådana inkommit från Sveriges allmänna

exportförening, Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen,

Sveriges allmänna sjöfartsförening, Stockholms handelskammare, Handelskammaren

i Göteborg och Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare.

De inkomna yttrandena giva vid handen, att man i allmänhet med

uppmärksamhet följer tidshändelserna och söker inrätta sig därefter. Av

kommerskollegii utlåtande framgår, hurusom redan före den nu inträffade

världssituationen åtskilligt förberedande arbete vidtagits för att stödja och

utveckla Sveriges handel, industri och sjöfart. Utskottet, som funnit dessa

förberedande arbeten välbetänkta, anser att de av kommerskollegium omnämnda

åtgärderna äro av den betydelse, att de, så snart omständigheterna

medgiva, böra sättas i verket. Vissa av dessa förslag, som för sitt realiserande

fordra samarbete med främmande makters regeringar, hava visserligen

för närvarande måst uppskjutas, men enligt vad utskottet inhämtat

torde förut inledda underhandlingar vid första lägliga tillfälle komma att

återupptagas. Så kommer givetvis främst att bli förhållandet med de planerade

förbättringarna av kommunikationerna, särskilt sjöförbindelserna med

närliggande länder.

För transitohandelns uppmuntrande har av Stockholms handelskam

mare begärts och av kommerskollegium föreslagits utvidgning av förteckningen

över tullrestitutionsberättigade varor enligt förordningen om tullrestitution

av den 13 december 1912. Kommer en sådan utvidgning till stånd

i önskvärd utsträckning, skulle härigenom ökad möjlighet beredas för upparbetande

av en transitohandel, som å sin sida bör kunna påskynda realiserandet

av planerade frilager och frihamnar.

Till gagn för exportindustrien kommer vidare, såsom i riksdagens andra

kammare av chefen för finansdepartementet den 3 mars i år meddelades,

att föreslås ändrad lydelse av § 13 mom. 5 i tulltaxeförordningen

i syfte att förenkla kontrollen och villkoren för tullrestitution åt den för

export arbetande förädlingsindustrien. Genom given möjlighet till kredit

å tullbeloppet beredes även exportindustrien en ökad lättnad.

Förutom nu berörda åtgärder för handelns och exportindustriens uppmuntran

ävensom för kommunikationernas förbättrande torde en av statsmakternas

viktigaste uppgifter för handelns och exportens främjande vara

att tillse, det rikets representation utomlands genom konsuler eller handelsattachéer

motsvarar de olika exportmarknadernas krav. Härvid kan ifråga
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tilfälliga utskotts utlåtande Nr 8. 7

sättas, huruvida icke denna representation kan vara i behov av förstärkning

eller omflyttningar lämpligen böra göras.

Ehuru utskottet är förvissat, att regeringen och vederbörande ämbetsverk

redan hava sin uppmärksamhet fäst på angelägenheten av åtgärder

i det av motionären angivna syfte, anser utskottet dock, att strävandena i

denna riktning kunna stödjas genom ett uttalande av riksdagen.

Utskottet föranlåtes alltså hemställa,

att, i anledning av herr Bergströms motion, nr 63,

första kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller, det Kungl.

Magt ville taga i övervägande, vilka åtgärder som med

hänsyn till nuvarande tidsförhållanden lämpligen böra

vidtagas för utvecklingen av Sveriges handel, industri

och sjöfart.

Stockholm den 13 april 1915.

På utskottets vägnar:

OSKÄR NYLÄNDER.

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet hava närvarit: herrar Nyländer,

Danström, von Kock, Steffen, greve Spens, Ösning och ''Uselt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första kammarens andva tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

Revision av

tullrestituticnslagstiftningen.

Bilaga.

Stockholm den 20 mars 1915.

Till Konungen.

Genom nådig remiss har Eders Kungl. Maj:t på hemställan av riksdagens första

kammares tillfälliga utskott nr 2 anbefallt kommerskollegium att avgiva utlåtande

över en av herr David Bergström inom riksdagens första kammare väckt och av herr

Röing i riksdagens andra kammare biträdd motion (nr resp. 63 och 186) om vidtagande

av förberedande åtgärder för begagnande av de utvecklingsmöjligheter, som

efter världskrigets upphörande kunna erbjuda sig för Sveriges handel, sjöfart och industri.

Till åtlydnad härav får kollegium med återställande av remissakten anföra

följande.

Kollegium tillåter sig till en början erinra om de å bane varande åtgärder inom

kollegii förvaltningsområde, som synas vara av beskaffenhet att kunna tjäna motionens

behjärtansvärda syfte.

För utveckling av en exportindustri, som arbetar med utländska råvaror och

halvfabrikat, liksom för upparbetandet av en transitohandel här i landet hava visserligen

tid efter annan tillskapats lättnader i vår tullagstiftning, men dessa hava, på

sätt också i motionen framhålles, icke ännu visat sig motsvara de förväntningar, som

på sin tid knutits till desamma. Åtminstone i fråga om vissa för ifrågavarande ändamål

inrättade institut synas orsakerna till detta sakförhållande vara tämligen klara.

I några fall sammanhänga de utan tvivel med brister i själva lagstiftningen. Motionen

pekar på ett par sådana fall, som varit föremål för särskild uppmärksamhet

av kollegium och i vilka också från kollegii sida på senare tid gjorts framställning

till Kungl. Maj:t.

Det första avser förordningen den 13 december 1912 angående tullrestitution i

vissa fall vid utförsel av utländsk vara. Genom denna förordning beredes möjlighet

att erhålla tullrestitution vid återutförsel av utländsk vara, som icke efter införseln

undergått någon bearbetning eller förändring (handelsrestitution). Enligt förordningen

kan dock sådan tullrestitution, vilken i övrigt endast lämnas handelsidkare,

som erhållit särskilt tillstånd, allenast åtnjutas för vissa i särskild, vid förordningen

fogad förteckning upptagna varuslag. Denna förteckning bygger på gällande tulltaxa,

men har i tulltaxan uteslutits ett flertal rubriker. Uteslutningen har föranletts dels

av tulltekniska skäl, dels med hänsyn till befarad konkurrens med den inhemska

förädlingsverksamheten. Med hänsyn till de oprövade förhållandena blev uteslutningen

vid upprättandet av denna första förteckning ganska omfattande. Emellertid

har Stockholms handelskammare, såsom ock i motionen omförmäles, i skrivelse den

13 oktober 1914 hemställt om omarbetning av ifrågavarande varuförteckning. I häröver

den 22 januari 1915 avgivet underdånigt utlåtande hava kommerskollegium

och generaltullstyrelsen framhållit önskvärdheten av att förordningen i den mån det

s. 9 Kontrollera mot PDF

Förslå kammarens andra tillfälliga utskott? utlåtande Nr 8. 9

kunde prövas möjligt och önskvärt bleve utvidgad att omfatta flera varuslag än hittills,

men samtidigt betonat, att en utvidgning av institutet förutsatte en grundlig

prövning av alla de varuruhriker i tulltaxan, beträffande vilka, enligt general tullstyrelsens

tidigare utredning, tulltekniska skäl icke förbjöde beviljandet av tull restitution,

och hava ämbetsverken med anledning härav hemställt, att Kungl. Maj:t ville uppdraga

åt kommerskollegium att undersöka, i vad mån den till tullrestitutionsförordningen

den 13 december 1912 fogade varuförteckningen kunde utvidgas, samt bo

myndiga kollegium att tillkalla för sådant ändamål erforderliga sakkunniga.

Även i de för förädlingsrestitutionen gällande bestämmelser har kollegium nyligen

ifrågasatt ändring.

Enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen kan näringsidkare, som vill införa utländsk

tullpliktig vara för att med eller utan tillsats av inhemskt eller icke tullpliktigt utländskt

råämne använda densamma till framställning av exportvara, medgivas rätt

att vid utförsel av sålunda framställd vara återbekomma erlagd tullavgift för den

utländska tullpliktiga råvaran, eller, om tullavgiften ännu icke erlagts, njuta befrielse

från dess gäldande (f oråd 1 i ngsrestitution). För erhållande av sådan restitution fastställes

i varje särskilt fall villkor, huvudsakligen avseende att möjliggöra kontroll å

dels myckenheten av den utförda varan, för vilken tullrestitution må åtnjutas, dels

identiteten mellan den utförda och den införda varan. Dessa villkor, som före den

nu gällande tulltaxeförordningen bestämdes av generaltullstyrelsen, men jämlikt nämnda

förordning numera fastställas av Kungl. Maj:t, som därvid plägar infordra underdånigt

utlåtande ej endast av generaltullstyrelsen utan även av kommerskollegium, hava av

de därav berörda förädlingsföretagen ansetts betungande samt hinderliga för ett fullt

utnyttjande av det ifrågavarande tullrestitutionsinstitutet. I den mån det varit möjligt

har kollegium därför vid avgivande av utlåtande över de föreslagna villkoren sökt åstadkomma

lindring i kontrollbestämmelserna. Härvid fann kollegium emellertid, att själva

avfattningen av bestämmelserna i tulltaxeförordningen rörande förädlingsrestitutionen

starkt begränsade möjligheterna att åstadkomma den verkliga lättnad i villkoren, som

med hänsyn till det fulla utnyttjandet av ifrågavarande tullrestitutionsinstitut vore önskvärt.

Kommerskollegium utsände därför i mars 1914 en promemoria i ärendet till handelskamrarna

i riket, Järnkontoret och Sveriges Industriförbund med begäran om deras

yttranden. I promemorian lämnades dels en redogörelse för nu gällande villkor och

bestämmelser om handelsrestitution och förädlingsrestitution, dels ett uttalande rörande

möjligheten att åvägabringa lättnader i bestämmelserna för åtnjutande av förädlingsrestitution

närmast genom att bringa dem i mera överensstämmelse med de lindrigare

bestämmelser, som gälla för handelsrestitution. I de inkomna yttrandena uttalades

mer eller mindre direkt anslutning till de i promemorian angivna principerna och

betonades den fördel, industrien skulle ernå genom införda lättnader i kontrollbestämmelserna.

I anslutning härtill framlade kommerskollegium i underdånig skrivelse

den 25 februari 1915 förslag till ändring av § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen, avseende

att lämna möjlighet för införande av kontroll bestämmelser, vari huvudvikten

av kontrollen lades på av den restitutionsberättigade avgiven skriftlig försäkran

under edlig förpliktelse. Med hänsyn till de skiljaktiga faktiska förhållandena i fråga

om handelsrestitution och förädlingsrestitution ansåg sig kollegium däremot icke kunna

i övrigt föreslå samma kontrollbestämmelser för förädlingsrestitution som för handels
Bihang

till riksdagens protokoll 1915. 12 samt. 2 avd. 7 käft. (Nr 8 ) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

Planer för

åvägabringande

av frihamnar

och frilager.

restitution, utan fann det nödvändigt att bibehålla den nuvarande anordningen med

särskilda villkor för varje medgivande. Beträffande genomförandet av de sålunda

föreslagna principerna för uppställandet av villkor för åtnjutande av förädlingsrestitution

angav kollegium, att kollegium tänkt sig följande förfaringssätt.

»Med 1916 års utgång utgå samtliga nu beviljade rättigheter till förädlingsrestitution.

Det är kollegii avsikt att gemensamt med generaltullstyrelsen under senare

delen av innevarande år från samtliga näringsidkare, som nu inneha dylik rättighet,

infordra uppgifter om, huruvida de önska förlängd rättighet till tullrestitution. Kollegium

ämnar därefter under 1916 års förlopp föranstalta en undersökning, dels huruvida

de ifrågavarande rättigheterna borde ur nationalekonomisk synpunkt beviljas

även för nästföljande femårsperiod, dels angående det lindrigaste sättet för att anordna

kontrollen och uppställande av villkor. Först en dylik grundlig undersökning torde

kunna lämna tillräckligt material för bedömande, i vad mån lindringar kunna genomföras.

Genom detta förfaringssätt torde även bäst vinnas likformighet och enhetlighet

i villkoren.»

I motionen erinras därom, att frihamns- och frilagerinstituten ännu icke kommit

till utnyttjande. Om detta också tyvärr måste bekräftas, är kollegium emellertid i

tillfälle att här lämna några meddelanden om de mera väsentliga planer, som äro å

bane i syfte att bringa lagstiftningen på förevarande område i tillämpning.

Under år 1911 tillsatte Göteborgs stadsfullmäktige en beredning med uppdrag

att verkställa såväl nödig utredning om läge, beskaffenhet och kostnader för en frihamn

i Göteborg som även ytterligare förarbeten för densamma. Nämnda beredningsarbete

har visserligen ännu icke framskridit till avgivandet av slutligt betänkande

i frågan, men i det delvis utarbetade och av preliminär kostnadsberäkning åtföljda

förslaget angives den nya påbörjade centralhamnen skola intagas i det planerade frihamnsområdet.

Enligt den av stadsfullmäktige fastställda byggnadsplanen skall berörda

centralhamn vara färdigbyggd under loppet av 5 år d. v. s. år 1919, vartill

emellertid skulle komma tid för verkställande av vissa anordningar i hamnen. Även

vid forcering av arbetet synes man således icke kunna påräkna, att anläggningen skall

vara helt färdig förrän vid nyss angivna tidpunkt.

Efter åtskilliga utredningar av mera förberedande art tillsatte hamndirektionen

i Malmö år 1911 sakkunniga för utarbetande av förslag till frihamn, tullhamn och

industrihamn. Sedan dessa år 1912 framlagt ett dylikt förslag, för vars realiserande

beräknats en kostnad av 8,274,000 kronor, beslöto stadsfullmäktige i princip, att en

frihamn skulle anläggas enligt den av de sakkunniga utarbetade planen, dock först

sedan ett frihamnsbolag bildats, vilket kunde övertaga driften av densamma. För det

tilltänkta bolaget har redan stiftelseurkund upprättats och interimsstyrelse blivit tillsatt.

På grund av mellankommande omständigheter, såsom Baltiska utställningen

m. m., har emellertid något definitivt kontrakt mellan hamndirektionen och omförmälda

bolag ännu varken kunnat upprättas eller av stadsfullmäktige antagas. Skulle

likväl av någon anledning slutförandet av arbetet på den beslutade anläggningen behöva

uppskjutas, lärer emellertid planer finnas, att såsom en ersättning tillsvidare

anordna en mindre omfattande frihamnsanläggning, som kunde utföras under en kort

byggnadstid, eller ock, eventuellt, i avvaktan på frihamnsfrågans slutliga lösning, ett

frilager.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8. 11

För vinnande av det med motionen avsedda syftet är en snabb och möjligast

långt gående förbättring av kommunikationerna, särskilt sjöfartsförbindelserna med

närliggande länder av avsevärd, för att inte säga avgörande betydelse. Här är nämligen

enligt kollega förmenande den av motionen upptagna, mycket omfattande och

betydelsefulla frågans utan jämförelse viktigaste moment att söka. Därför böra ock

statens ansträngningar särskilt inriktas på lösningen av de kommunikationsproblem,

som här i främsta rummet komma i betraktande.

Otillräckligheten och bristfälligheten i övrigt i våra reguljära sjöfartsförbindelser

med Ryssland och England hava länge gjort sig kännbara. Från statens sida hava

emellertid åtgärder redan igångsatts för att råda bot för de olägenheter, som i förevarande

avseende gjort sig gällande, bland annat för vårt varuutbyte med nämnda

länder. Om dessa åtgärder skall kollegium här tillåta sig att i korthet erinra.

Redan den 30 september 1011 tillkallade jämlikt nådigt bemyndigande chefen

för finansdepartementet fyra sakkunniga att inom nämnda departement verkställa utredning,

huru sjöfartsförbindelserna mellan Sverige och Ryssland måtte kunna ytterligare

utvecklas, samt därvid särskilt undersöka möjligheten och lämpligheten av inrättandet

av en ny reguljär linje mellan de bägge länderna.

Avslutningen av ifrågavarande sakkunnigas arbete lärer vara beroende av fortsättning

— sedan lugnare förhållanden inträtt — av nu uppskjutna förhandlingar med

representanter för vederbörande ryska myndigheter.

Jämlikt nådigt beslut den 18 juli 1913 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för

finansdepartementet att tillkalla högst fyra personer för att såsom sakkunniga inom

nämnda departement verkställa utredning rörande de åtgärder, som från svenska

statens sida borde vidtagas för åstadkommande av, såvitt möjligt, daglig ångfartygsförbindelse

mellan Göteborg och engelsk hamn, samt avgiva det förslag, vartill utredningen

kunde föranleda. Med anledning härav utsågos kort tid därefter fyra personer

att fullgöra detta uppdrag.

Den 31 mars 1914 avgåvo de sålunda tillkallade kommitterade i ämnet ett till

statsrådet och chefen för finansdepartementet ställt yttrande, däri de, under erinran

om att en ifrågasatt förbättring av Sveriges förbindelser med Finland syftade jämväl

på att förskaffa Sverige en transitotrafik av gods och passagerare från Ryssland och

Finland till England, avgåvo följande förslag.

Ångfartygsaktiebolagen Thule och Svithiod skulle erhålla lån av allmänna medel

till de belopp, som kunde befinnas erforderliga för att sätta bolagen i stånd att anskaffa,

det förra ett nytt ångfartyg för linjen Göteborg—Harwich och det senare två

nya ångfartyg för linjen Göteborg—Newcastle. Såsom understöd till ångfartygsaktiebolaget

Thule för uppehållande under åren 1916 —1920 av regelbunden faitygsförbindelse

mellan Göteborg och London (Harwich) i rådande omfattning med tillägg av

en tur i veckan i vardera riktningen under månaderna maj—september skulle därjämte

beviljas ett anslag av 500,000 kronor att på villkor, som av Kungl. Maj:t komma

att bestämmas, utgå med 100,000 kronor om året. Slutligen skulle såsom understöd

till ångfartygsaktiebolaget Svithiod för uppehållande under åren 1916—1920 av regelbunden

ångfartygsförbindelse med en tur i veckan i vardera riktningen mellan Göteborg

och Newcastle Quai beviljas ett anslag av 200,000 kronor att på villkor, som

av Kungl. Maj:t komma att bestämmas, utgå med 40,000 kronor om året.

Förbättrade

koinmunika

tioner med

närliggande

länder

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första kammarens andra tilljålliga utskotts utlåtande Nr 8.

Från ovanberörda beslut var en av de sakkunniga, v. konsul J. Carlbom, skiljaktig

samt anhöll uti särskild reservation, att den för landets utveckling betydelsefulla

frågan ånyo underkastades en ingående och opartisk prövning. Därvid borde ^ enligt

reservantens mening de därtill utsedda sakkunniga eller kommitterade beredas tillfälle

för frågans fullständiga utredning till ett intimt samarbete med svenska myndigheter,

institutioner och enskilda i olika delar av landet, samt att de personligen i England

måtte få sätta sig i direkt förbindelse med Sveriges konsulära representanter där,

handelskammaren i London, samt även med de engelska myndigheter, handelskamrar,

järnvägsbolag och enskilda, som kunde hava något att anföra i ämnet. Därjämte

framhöll reservanten, att en dylik förnyad utredning vore av så mycket större betydelse,

som genom de sakkunnigas avslutade arbete med tydlighet framgått, att en

förbättring av trafiken på Harwich, vid vilken de nödvändiga uppoffringarna från

statens sida stode i rimligt förhållande till fördelarna för landet, icke vore tänkbar,

samt att uppmärksamheten därför måste riktas mot någon annan hamnplats i England,

därest frågan över huvud skulle kunna föras framåt mot det från de flesta hall

uttryckta önskemålet, en daglig förbindelse med Storbritannien.

Sedan Kungl. Maj:t genom nådig remiss den 11 april 1914 anbefallt kollegium

att yttra sig över de sakkunnigas förslag, har kollegium för vinnande av ytterligare

önskvärd utredning i vissa avseenden avlåtit skrivelser till såväl Skånes handels-,

industri- och sjöfartskammare som åtskilliga svenska konsulat i utlandet. Denna

utredning kan emellertid knappast bringas till avslutning, så länge de nuvarande

oroliga förhållandena råda.

De två mycket betydelsefulla trafikspörsmål, som av kollegium nu berörts, äga

såsom ock redan är antytt, ett icke ringa inbördes sammanhang. Det är givetvis en

angelägenhet av stor vikt att de också erhålla sin handläggning under ömsesidigt beaktande

av den ena frågans betydelse för den andra. Oaktat de för närvarande äro

under behandling av olika statsorgan, är kollegium dock i tillfälle meddela, att så

även är avsett.

„ .. . Kollegium har härmed redogjort för de mera betydelsefulla åtgärder, som inom

för- ''befordran området för kollegii ämbetsförvaltning redan äro igångsatta med syftning i stort sett

av motionens mot det mål, vars ernående avses med motionen. Att även andra åtgärder tran

syfte. statens sida både böra och kunna vidtagas för befordrande av ifrågavarande angelägenhet,

är otvivelaktigt. Vad härutinnan i närvarande stund närmast synes vara att

tänka på är en förstärkning av vårt konsulatväsen, särskilt genom inrättande av nya

lönade konsulat i länder och landsdelar, där förutsättningarna för en ökad avsättning

av svenska exportartiklar synas särskilt gynnsamma, och där sådana konsulat nu

icke finnas.

Något förslag härutinnan kan i frågans nuvarande läge givetvis icke av kollegium

avgivas. På vilka platser och i vilken form en förstärkning av våra konsulatkrafter

är av omständigheterna påkallad kräver en utredning, som på grund av ärendets

brådska den till buds stående knappa tiden icke medgiver.

Enligt vad erfarenheten givit vid handen, hava vid sidan om konsulaten och

till komplettering av dessas verksamhet svenska handelskamrar i utlandet visat sig

vara till avsevärt gagn för den svenska affärsvärlden. Denna utveckling av den

svenska handelskammartanken har också staten ansett sig böra befrämja. Sålunda

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

13

åtnjuter sedan år 1908 svenska handelskammaren i London ett årligt statsunderstöd

av 5,000 kronor. England är tillsvidare det enda europeiska land, där svensk handelskammare

finnes. Emellertid hava icke saknats planer på att inrätta dylika institutioner

även i andra europeiska länder. När det gäller att möta de nya uppgifter,

som inträdande fredliga förhållanden utan tvivel komma att erbjuda svensk företagsamhet

på främmande marknad, torde svenska handelskammare på utländsk botten,

insiktsfullt skötta och väl organiserade, kunna bliva till mycken nytta för svensk

handel och industri. Kollegium håller för den skull före, att vad som från statens

sida kan göras för att befordra tillskapandet av väl kvalificerade institutioner av ifrågavarande

slag icke bör underlåtas.

Underdånigst

K. A. FRYXELL.

Pbr Friberg. Emil Tf ii bn er. Nils Carlsson,

Föredragande.

(fordon Er fiber g.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.