Forsta kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8
1915-04-13 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1915:8, Forsta kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8
Dokumentets text
Forsta kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.
1
Nr 8.
Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1915 kl. 2 e. m.
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, i anledning
av en av herr Bergström väckt motion, nr 63,
om skrivelse till Kungl. Maj:t angående vidtagande av
förberedande åtgärder för begagnande av de utvecklingsmöjligheter,
som efter världskrigets upphörande kunna
erbjuda sig för Sveriges handel, industri och sjöfart.
\
I en inom riksdagens första kammare väckt motion, nr 63, som för
förberedande behandling överlämnats till kammarens andra tillfälliga utskott,
har herr Bergström hemställt, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Magt ville låta verkställa de utredningar
och i övrigt vidtaga de förberedande åtgärder, som krävas för att
sätta Sveriges handel, industri och sjöfart i stånd att på bästa möjliga sätt
tillvarataga och utnyttja de möjligheter till utveckling och ökad inkomst,
som efter världskrigets upphörande kunna för dem erbjuda sig på olika
marknader.
Till stöd för denna framställning har motionären anfört följande:
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 12 samt. 2 avd. 7 käft. (Nr 8.) v 1
2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.
»Liksom statsmakterna för det närvarande hava att möta och bekämpa
en mängd svårigheter av olika slag på det ekonomiska området, skall det
en gång, när fredens dagar återigen randas i Europa, bliva en nationalekonomisk
och statsfinansiell uppgift av den allra största vikt att möta och
utnyttja de möjligheter, som då komma att yppa sig. Men för att vi för
vår del skola kunna lyckas lösa den uppgiften, gäller det att vi icke gå
till densamma oförberedda.
Vilka förändringar och förskjutningar i avseende å gestaltningen av det
ekonomiska livet inom vår världsdel, som vid den tidpunkten kunnat inträda,
det kan i denna stund ingen i ett och allt förutsäga. Detta hindrar dock
icke, att detaljerade planer kunna och böra utarbetas, avseende att — när
tiden är inne — på bästa möjliga sätt tillvarataga vårt lands och våra näringars
berättigade intressen. För ett handels-, industri- och sjöfartsdepartement
skulle ett stort verksamhetsfält här öppnat sig, om nämligen ett
sådant departement nu funnits till.
Det må tillåtas mig att här med några ord beröra en enda del av
det stora fältet, den betydande marknad österut, på vilken svensk industri
och svensk köpenskap haft så stora förhoppningar och där efter världskrigets
upphörande ett enastående tillfälle att vinna verkligt insteg och
varaktigt fotfäste torde komma att för dem erbjuda sig. Den svenska
handeln med Ryssland har gått framåt på senare år. Detta är sant. Men
några riktiga jättesteg har den ännu icke tagit. Den officiella svenska handelsstatistikens
färskaste uppgifter avse år 1912, varunder hela Sveriges utförsel
till det europeiska Ryssland besteg sig till ett värde av 27 miljoner
kronor. Om man erinrar sig, att detta handelsområde innesluter en folkstock
av 183 miljoner människor, och att Sveriges årsexport till Finland
med dess 8 miljoner invånare samtidigt uppgick till ett värde av 15 miljoner
kronor, så framstår redan därigenom och utan anlitande av några
andra statistiska jämförelsetal vår andel i den egentliga ryska importmarknaden
såsom särdeles blygsam.
Av de institut, vid vilkas införande de svenska statsmakterna icke minst
tagit sikte på just denna marknad, finnas frihamns- och frilagersinstituten
till, på papperet allenast. Det tredje av dessa institut, vilket innefattas i
1912 års förordning om tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av utländsk
vara, har först med 1913 års början trätt i verksamhet. Erfarenheten
om dess verkningar är således icke lång, men har dock varit tillräcklig
att bevisa, att de hittills uppdragna gränserna för institutets verksamhetsområde
tillmätts alltför snäva.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8. 3
I detta hänseende har senast Stockholms handelskammare gjort åtskilliga
erinringar, vilka jämväl lära hänföra sig till de ökade utsikter till
transitohandel, som världskriget och de efter detsamma inträdande förändringar
i handelsförhållandena kunna bereda vårt land. Det är ju att förvänta,
att i första hand kommerskollegium med anledning härav skall
söka åvägabringa en avsevärd utvidgning av den förteckning å varor, på
vilka tullrestitutionsförordningen skall äga tillämpning, och sålunda möjliggöra
för våra köpmän att i alla de fall, där detta utan minsta förfång för
svensk industri kan äga rum, bedriva reexport av utländsk vara.
Ett annat problem, med avseende varå viktiga förarbeten sedan längre
tid pågått, är det, som gäller utvecklingen av sjöfartsförbindelserna mellan
Sverige och Ryssland. Den till innevarande riksdag avgivna berättelsen om
vad i rikets styrelse sig tilldragit upplyser, att den år 1911 påbegynta
utredningen härom alltjämt fortgår, på det att densamma må å svensk
sida föreligga fullt avslutad, så snart det kan bliva lämpligt att upptaga
förnyat samarbete i frågan.
Att emellertid det som i dessa nu berörda stycken bliver gjort icke
är det enda, som kan och bör i förväg göras för tillvaratagande av de
ökade möjligheter österut, som den närmaste framtiden torde komma att
erbjuda svensk industri och svensk köpmanskap, ligger i öppen dag. Man
behöver endast taga någon kännedom om vad den ekonomiska och kommersiella
fackpressen i vårt södra grannland i denna tid har att säga om
framtidsmöjligheterna och om regeringens såväl som handels- och industrivärldens
plikt att redan nu, medan kriget där ute går sin gång, lägga
grunden till framtidsarbetet på det ekonomiska området, för att förstå att
det också av oss kräves att rikta blicken mot framtiden.
Jag kan icke underlåta att här i översättning återge ett par brottstycken
ur en artikel, som under rubrik »Framtidsmöjligheter» här om
dagen stod att läsa i Köpenhamnstidningen »Börsen». Det ena lyder
sålunda:
»Den situation, som kriget så plötsligt och oförmodat har skapat,
ställer vårt utrikesministerium och vårt handelsministerium inför stora och
betydelsefulla uppgifter. Det är väl, att det just har lyckats att organisera
vårt handelsministeriums arbete på den bredare basis, som är av nöden
för att dess verksamhet skall bliva av verklig betydelse. Det bär för närvarande
förutsättningar att kunna bliva det centrala och ledande organet
i hela det framtidsarbete, som förestår.
4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.
Handelsministeriet förbereder just nu upprättandet av den så länge
saknade ‘upplysningsbyrån för näringarna, som under de närmaste åren
kommer att få ett betydande material att bearbeta och som kan bli till
ovärderlig praktisk nytta. Men det kommer att ta tid att få byrån organiserad
och inarbetad. Den verksamhet, som annars helt naturligt skulle i
detta ögonblick tilldelas en sådan byrå, saknar i detta nu ett organ. Denna
brist kan och måste dock avhjälpas. Handelsministeriet är otvivelaktigt
berett att erbjuda näringsgrenarna varje handräckning och varje stöd vid
det arbete, som förestår. Men det kräves något mera. Ministeriet får icke
väja tillbaka för att, när så kräves, också taga ett initiativ. Det borde enligt välmening
ofördröjligen tillsätta en kommitté, som hade att företaga nödiga
undersökningar och förarbeten med hänsyn till framtiden. Handelsministeriet
borde med andra ord vara den plats, där alla trådarna löpte samman, så
att arbetet leddes in på det rätta, praktiska och målmedvetna spåret, och
det vore ömkligt, om ett avsevärt belopp kunde ställas till disposition för
detta arbete. Om man med detta angivna mål för ögonen kunde ställa till
förfogande ett anslag pa 100,000 ä 200,000 kronor, vore detta icke för
mycket. Dessa penningar skulle, om de rätt användes, kunna bära rik frukt.»
Om Köpenhamns frihamn och därmed också om de danska handelsplanerna
österut heter det i samma artikel:
»I sammanhang med de möjligheter, som öppna sig för en ytterligare
utveckling av vår utrikeshandel, synes det otvivelaktigt, att Köpenhamn har
förutsättningar att efter kriget i långt högre grad än förut varit fallet
kunna bliva en betydande knutpunkt för handel och trafik på Nord- och
Östersjön. Aldrig någonsin förr har Köpenhamn haft en chance sådan som
denna, vilken — om vi förstå att begagna densamma — skall kunna giva
vår stad ett väldigt uppsving. Men spörsmålet är, om vi äro tillräckligt
rustade att möta den nya tid som randas. Det är i varje fall uppenbart,
att man nätt och jämnt rår med den nuvarande starkt förökade trafiken på
Köpenhamns hamn under nuvarande hamnförhållanden. För att icke behöva
stranda på tekniska brister och bristande utrymmen, måste man i tid
rikta in uppmärksamheten på nödiga utvidgningar och vad därtill hör. Då
frihamnen på sin tid upprättades, var det just tanken och ändamålet, att
Köpenhamn skulle bilda den stora stapelplatsen vid ingången till Östersjön.
Förhållandenas utveckling gjorde, att denna tanke aldrig blev förverkligad.
Men nu hava händelserna velat, att det man den gången drömde
om kan bliva verklighet. Sovande kommer man emellertid ingen vart,
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8. 5
och därför gäller det i denna stund mer än någonsin att vara klarvaken
och utan dröjsmål taga upp till övervägande alla de praktiska frågor, tiden
uppställer.»
När man tar del av dylika vittnesbörd om huru livaktigt intresset är
på andra sidan Sundet för vidtagande av alla nödiga åtgärder till skapande
av verklig kommersiell beredskap, till dess fredens dagar komma, måste
man fråga sig, huruvida också hos oss allting göres, intet underlåtes, för
att också vi när den tiden står för dörren skola vara färdiga och kunna
tillförsäkra oss den anpart i de ekonomiska möjligheterna, som efter måttet
av våra krafter då borde bliva oss beskärd.
Det bör vara de svenska statsmakterna angeläget att tillse, att i vad
på dem ankommer alla förberedelser härtill i tid sättas i gång. Sker detta
och intager regeringen på detta område den ledande ställning, som tiden
kräver, lider det intet tvivel, att den enskilda företagsamheten därigenom
skall väckas, stödjas och befästas på alla håll. Det är icke allenast för
företags- och affärsledningarna i egentlig mening, som statens inskridande
och initiativ härvidlag kunna bliva av betydelse. För våra handels- och
sjöfartscentra vart för sig och i gemen bör den tid, som kommer, kunna
bliva en uppryckningens tid i många avseenden, beredande och påskyndande
lösningen av många för vår framtida affärsverksamhet på utlandet viktiga
frågor, vilkas avgörande äro beroende på respektive kommuners beslut.
Det borde sålunda icke vara uteslutet, att frihamnsproblemet vunne
sin begynnande eller provisoriska lösning åtminstone i någon av våra största
handelsstäder, där det sedan lång tid varit uppsatt på dagordningen. Vår
ur ekonomisk synpunkt gynnsamma belägenhet i förhållande till det stora
upplandet österut påkallar problemets lösning, och av våra vidgade transmarina
förbindelser borde den ju följa såsom ett korollarium.
Att hos oss likaväl som i vårt södra grannland en planmässig och
ingående utredning och bearbetning av alla på lösningen av de närmaste
handelsekonomiska framtidsproblemen inverkande spörsmål är av nöden, det
behöver från min sida säkerligen icke ytterligare utvecklas. Att ifrågavarande
undersökningar och förarbeten, avseende framtiden, böra anförtros
åt de i dessa ämnen insiktsfullaste och mest omdömesgilla män vårt land
äger, säger sig också självt. Och att vår representation i utlandet på det
diplomatiska, konsulära och kommersiella området därvid bör beredas tillfälle
att lämna all den medverkan, vartill densamma är i stånd, är lika
självfallet.»
6
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.
Utskottet.
Utskottet har genom vederbörande statsråd inhämtat kommerskollegii
här bifogade utlåtande över motionen ävensom anmodat vissa organisationer
att avgiva yttranden, och hava sådana inkommit från Sveriges allmänna
exportförening, Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen,
Sveriges allmänna sjöfartsförening, Stockholms handelskammare, Handelskammaren
i Göteborg och Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare.
De inkomna yttrandena giva vid handen, att man i allmänhet med
uppmärksamhet följer tidshändelserna och söker inrätta sig därefter. Av
kommerskollegii utlåtande framgår, hurusom redan före den nu inträffade
världssituationen åtskilligt förberedande arbete vidtagits för att stödja och
utveckla Sveriges handel, industri och sjöfart. Utskottet, som funnit dessa
förberedande arbeten välbetänkta, anser att de av kommerskollegium omnämnda
åtgärderna äro av den betydelse, att de, så snart omständigheterna
medgiva, böra sättas i verket. Vissa av dessa förslag, som för sitt realiserande
fordra samarbete med främmande makters regeringar, hava visserligen
för närvarande måst uppskjutas, men enligt vad utskottet inhämtat
torde förut inledda underhandlingar vid första lägliga tillfälle komma att
återupptagas. Så kommer givetvis främst att bli förhållandet med de planerade
förbättringarna av kommunikationerna, särskilt sjöförbindelserna med
närliggande länder.
För transitohandelns uppmuntrande har av Stockholms handelskam
mare begärts och av kommerskollegium föreslagits utvidgning av förteckningen
över tullrestitutionsberättigade varor enligt förordningen om tullrestitution
av den 13 december 1912. Kommer en sådan utvidgning till stånd
i önskvärd utsträckning, skulle härigenom ökad möjlighet beredas för upparbetande
av en transitohandel, som å sin sida bör kunna påskynda realiserandet
av planerade frilager och frihamnar.
Till gagn för exportindustrien kommer vidare, såsom i riksdagens andra
kammare av chefen för finansdepartementet den 3 mars i år meddelades,
att föreslås ändrad lydelse av § 13 mom. 5 i tulltaxeförordningen
i syfte att förenkla kontrollen och villkoren för tullrestitution åt den för
export arbetande förädlingsindustrien. Genom given möjlighet till kredit
å tullbeloppet beredes även exportindustrien en ökad lättnad.
Förutom nu berörda åtgärder för handelns och exportindustriens uppmuntran
ävensom för kommunikationernas förbättrande torde en av statsmakternas
viktigaste uppgifter för handelns och exportens främjande vara
att tillse, det rikets representation utomlands genom konsuler eller handelsattachéer
motsvarar de olika exportmarknadernas krav. Härvid kan ifråga
-
Första kammarens andra tilfälliga utskotts utlåtande Nr 8. 7
sättas, huruvida icke denna representation kan vara i behov av förstärkning
eller omflyttningar lämpligen böra göras.
Ehuru utskottet är förvissat, att regeringen och vederbörande ämbetsverk
redan hava sin uppmärksamhet fäst på angelägenheten av åtgärder
i det av motionären angivna syfte, anser utskottet dock, att strävandena i
denna riktning kunna stödjas genom ett uttalande av riksdagen.
Utskottet föranlåtes alltså hemställa,
att, i anledning av herr Bergströms motion, nr 63,
första kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller, det Kungl.
Magt ville taga i övervägande, vilka åtgärder som med
hänsyn till nuvarande tidsförhållanden lämpligen böra
vidtagas för utvecklingen av Sveriges handel, industri
och sjöfart.
Stockholm den 13 april 1915.
På utskottets vägnar:
OSKÄR NYLÄNDER.
Vid ärendets slutbehandling inom utskottet hava närvarit: herrar Nyländer,
Danström, von Kock, Steffen, greve Spens, Ösning och ''Uselt.
8
Första kammarens andva tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.
Revision av
tullrestituticnslagstiftningen.
Bilaga.
Stockholm den 20 mars 1915.
Till Konungen.
Genom nådig remiss har Eders Kungl. Maj:t på hemställan av riksdagens första
kammares tillfälliga utskott nr 2 anbefallt kommerskollegium att avgiva utlåtande
över en av herr David Bergström inom riksdagens första kammare väckt och av herr
Röing i riksdagens andra kammare biträdd motion (nr resp. 63 och 186) om vidtagande
av förberedande åtgärder för begagnande av de utvecklingsmöjligheter, som
efter världskrigets upphörande kunna erbjuda sig för Sveriges handel, sjöfart och industri.
Till åtlydnad härav får kollegium med återställande av remissakten anföra
följande.
Kollegium tillåter sig till en början erinra om de å bane varande åtgärder inom
kollegii förvaltningsområde, som synas vara av beskaffenhet att kunna tjäna motionens
behjärtansvärda syfte.
För utveckling av en exportindustri, som arbetar med utländska råvaror och
halvfabrikat, liksom för upparbetandet av en transitohandel här i landet hava visserligen
tid efter annan tillskapats lättnader i vår tullagstiftning, men dessa hava, på
sätt också i motionen framhålles, icke ännu visat sig motsvara de förväntningar, som
på sin tid knutits till desamma. Åtminstone i fråga om vissa för ifrågavarande ändamål
inrättade institut synas orsakerna till detta sakförhållande vara tämligen klara.
I några fall sammanhänga de utan tvivel med brister i själva lagstiftningen. Motionen
pekar på ett par sådana fall, som varit föremål för särskild uppmärksamhet
av kollegium och i vilka också från kollegii sida på senare tid gjorts framställning
till Kungl. Maj:t.
Det första avser förordningen den 13 december 1912 angående tullrestitution i
vissa fall vid utförsel av utländsk vara. Genom denna förordning beredes möjlighet
att erhålla tullrestitution vid återutförsel av utländsk vara, som icke efter införseln
undergått någon bearbetning eller förändring (handelsrestitution). Enligt förordningen
kan dock sådan tullrestitution, vilken i övrigt endast lämnas handelsidkare,
som erhållit särskilt tillstånd, allenast åtnjutas för vissa i särskild, vid förordningen
fogad förteckning upptagna varuslag. Denna förteckning bygger på gällande tulltaxa,
men har i tulltaxan uteslutits ett flertal rubriker. Uteslutningen har föranletts dels
av tulltekniska skäl, dels med hänsyn till befarad konkurrens med den inhemska
förädlingsverksamheten. Med hänsyn till de oprövade förhållandena blev uteslutningen
vid upprättandet av denna första förteckning ganska omfattande. Emellertid
har Stockholms handelskammare, såsom ock i motionen omförmäles, i skrivelse den
13 oktober 1914 hemställt om omarbetning av ifrågavarande varuförteckning. I häröver
den 22 januari 1915 avgivet underdånigt utlåtande hava kommerskollegium
och generaltullstyrelsen framhållit önskvärdheten av att förordningen i den mån det
Förslå kammarens andra tillfälliga utskott? utlåtande Nr 8. 9
kunde prövas möjligt och önskvärt bleve utvidgad att omfatta flera varuslag än hittills,
men samtidigt betonat, att en utvidgning av institutet förutsatte en grundlig
prövning av alla de varuruhriker i tulltaxan, beträffande vilka, enligt general tullstyrelsens
tidigare utredning, tulltekniska skäl icke förbjöde beviljandet av tull restitution,
och hava ämbetsverken med anledning härav hemställt, att Kungl. Maj:t ville uppdraga
åt kommerskollegium att undersöka, i vad mån den till tullrestitutionsförordningen
den 13 december 1912 fogade varuförteckningen kunde utvidgas, samt bo
myndiga kollegium att tillkalla för sådant ändamål erforderliga sakkunniga.
Även i de för förädlingsrestitutionen gällande bestämmelser har kollegium nyligen
ifrågasatt ändring.
Enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen kan näringsidkare, som vill införa utländsk
tullpliktig vara för att med eller utan tillsats av inhemskt eller icke tullpliktigt utländskt
råämne använda densamma till framställning av exportvara, medgivas rätt
att vid utförsel av sålunda framställd vara återbekomma erlagd tullavgift för den
utländska tullpliktiga råvaran, eller, om tullavgiften ännu icke erlagts, njuta befrielse
från dess gäldande (f oråd 1 i ngsrestitution). För erhållande av sådan restitution fastställes
i varje särskilt fall villkor, huvudsakligen avseende att möjliggöra kontroll å
dels myckenheten av den utförda varan, för vilken tullrestitution må åtnjutas, dels
identiteten mellan den utförda och den införda varan. Dessa villkor, som före den
nu gällande tulltaxeförordningen bestämdes av generaltullstyrelsen, men jämlikt nämnda
förordning numera fastställas av Kungl. Maj:t, som därvid plägar infordra underdånigt
utlåtande ej endast av generaltullstyrelsen utan även av kommerskollegium, hava av
de därav berörda förädlingsföretagen ansetts betungande samt hinderliga för ett fullt
utnyttjande av det ifrågavarande tullrestitutionsinstitutet. I den mån det varit möjligt
har kollegium därför vid avgivande av utlåtande över de föreslagna villkoren sökt åstadkomma
lindring i kontrollbestämmelserna. Härvid fann kollegium emellertid, att själva
avfattningen av bestämmelserna i tulltaxeförordningen rörande förädlingsrestitutionen
starkt begränsade möjligheterna att åstadkomma den verkliga lättnad i villkoren, som
med hänsyn till det fulla utnyttjandet av ifrågavarande tullrestitutionsinstitut vore önskvärt.
Kommerskollegium utsände därför i mars 1914 en promemoria i ärendet till handelskamrarna
i riket, Järnkontoret och Sveriges Industriförbund med begäran om deras
yttranden. I promemorian lämnades dels en redogörelse för nu gällande villkor och
bestämmelser om handelsrestitution och förädlingsrestitution, dels ett uttalande rörande
möjligheten att åvägabringa lättnader i bestämmelserna för åtnjutande av förädlingsrestitution
närmast genom att bringa dem i mera överensstämmelse med de lindrigare
bestämmelser, som gälla för handelsrestitution. I de inkomna yttrandena uttalades
mer eller mindre direkt anslutning till de i promemorian angivna principerna och
betonades den fördel, industrien skulle ernå genom införda lättnader i kontrollbestämmelserna.
I anslutning härtill framlade kommerskollegium i underdånig skrivelse
den 25 februari 1915 förslag till ändring av § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen, avseende
att lämna möjlighet för införande av kontroll bestämmelser, vari huvudvikten
av kontrollen lades på av den restitutionsberättigade avgiven skriftlig försäkran
under edlig förpliktelse. Med hänsyn till de skiljaktiga faktiska förhållandena i fråga
om handelsrestitution och förädlingsrestitution ansåg sig kollegium däremot icke kunna
i övrigt föreslå samma kontrollbestämmelser för förädlingsrestitution som för handels
Bihang
till riksdagens protokoll 1915. 12 samt. 2 avd. 7 käft. (Nr 8 ) 2
10
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.
Planer för
åvägabringande
av frihamnar
och frilager.
restitution, utan fann det nödvändigt att bibehålla den nuvarande anordningen med
särskilda villkor för varje medgivande. Beträffande genomförandet av de sålunda
föreslagna principerna för uppställandet av villkor för åtnjutande av förädlingsrestitution
angav kollegium, att kollegium tänkt sig följande förfaringssätt.
»Med 1916 års utgång utgå samtliga nu beviljade rättigheter till förädlingsrestitution.
Det är kollegii avsikt att gemensamt med generaltullstyrelsen under senare
delen av innevarande år från samtliga näringsidkare, som nu inneha dylik rättighet,
infordra uppgifter om, huruvida de önska förlängd rättighet till tullrestitution. Kollegium
ämnar därefter under 1916 års förlopp föranstalta en undersökning, dels huruvida
de ifrågavarande rättigheterna borde ur nationalekonomisk synpunkt beviljas
även för nästföljande femårsperiod, dels angående det lindrigaste sättet för att anordna
kontrollen och uppställande av villkor. Först en dylik grundlig undersökning torde
kunna lämna tillräckligt material för bedömande, i vad mån lindringar kunna genomföras.
Genom detta förfaringssätt torde även bäst vinnas likformighet och enhetlighet
i villkoren.»
I motionen erinras därom, att frihamns- och frilagerinstituten ännu icke kommit
till utnyttjande. Om detta också tyvärr måste bekräftas, är kollegium emellertid i
tillfälle att här lämna några meddelanden om de mera väsentliga planer, som äro å
bane i syfte att bringa lagstiftningen på förevarande område i tillämpning.
Under år 1911 tillsatte Göteborgs stadsfullmäktige en beredning med uppdrag
att verkställa såväl nödig utredning om läge, beskaffenhet och kostnader för en frihamn
i Göteborg som även ytterligare förarbeten för densamma. Nämnda beredningsarbete
har visserligen ännu icke framskridit till avgivandet av slutligt betänkande
i frågan, men i det delvis utarbetade och av preliminär kostnadsberäkning åtföljda
förslaget angives den nya påbörjade centralhamnen skola intagas i det planerade frihamnsområdet.
Enligt den av stadsfullmäktige fastställda byggnadsplanen skall berörda
centralhamn vara färdigbyggd under loppet av 5 år d. v. s. år 1919, vartill
emellertid skulle komma tid för verkställande av vissa anordningar i hamnen. Även
vid forcering av arbetet synes man således icke kunna påräkna, att anläggningen skall
vara helt färdig förrän vid nyss angivna tidpunkt.
Efter åtskilliga utredningar av mera förberedande art tillsatte hamndirektionen
i Malmö år 1911 sakkunniga för utarbetande av förslag till frihamn, tullhamn och
industrihamn. Sedan dessa år 1912 framlagt ett dylikt förslag, för vars realiserande
beräknats en kostnad av 8,274,000 kronor, beslöto stadsfullmäktige i princip, att en
frihamn skulle anläggas enligt den av de sakkunniga utarbetade planen, dock först
sedan ett frihamnsbolag bildats, vilket kunde övertaga driften av densamma. För det
tilltänkta bolaget har redan stiftelseurkund upprättats och interimsstyrelse blivit tillsatt.
På grund av mellankommande omständigheter, såsom Baltiska utställningen
m. m., har emellertid något definitivt kontrakt mellan hamndirektionen och omförmälda
bolag ännu varken kunnat upprättas eller av stadsfullmäktige antagas. Skulle
likväl av någon anledning slutförandet av arbetet på den beslutade anläggningen behöva
uppskjutas, lärer emellertid planer finnas, att såsom en ersättning tillsvidare
anordna en mindre omfattande frihamnsanläggning, som kunde utföras under en kort
byggnadstid, eller ock, eventuellt, i avvaktan på frihamnsfrågans slutliga lösning, ett
frilager.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8. 11
För vinnande av det med motionen avsedda syftet är en snabb och möjligast
långt gående förbättring av kommunikationerna, särskilt sjöfartsförbindelserna med
närliggande länder av avsevärd, för att inte säga avgörande betydelse. Här är nämligen
enligt kollega förmenande den av motionen upptagna, mycket omfattande och
betydelsefulla frågans utan jämförelse viktigaste moment att söka. Därför böra ock
statens ansträngningar särskilt inriktas på lösningen av de kommunikationsproblem,
som här i främsta rummet komma i betraktande.
Otillräckligheten och bristfälligheten i övrigt i våra reguljära sjöfartsförbindelser
med Ryssland och England hava länge gjort sig kännbara. Från statens sida hava
emellertid åtgärder redan igångsatts för att råda bot för de olägenheter, som i förevarande
avseende gjort sig gällande, bland annat för vårt varuutbyte med nämnda
länder. Om dessa åtgärder skall kollegium här tillåta sig att i korthet erinra.
Redan den 30 september 1011 tillkallade jämlikt nådigt bemyndigande chefen
för finansdepartementet fyra sakkunniga att inom nämnda departement verkställa utredning,
huru sjöfartsförbindelserna mellan Sverige och Ryssland måtte kunna ytterligare
utvecklas, samt därvid särskilt undersöka möjligheten och lämpligheten av inrättandet
av en ny reguljär linje mellan de bägge länderna.
Avslutningen av ifrågavarande sakkunnigas arbete lärer vara beroende av fortsättning
— sedan lugnare förhållanden inträtt — av nu uppskjutna förhandlingar med
representanter för vederbörande ryska myndigheter.
Jämlikt nådigt beslut den 18 juli 1913 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för
finansdepartementet att tillkalla högst fyra personer för att såsom sakkunniga inom
nämnda departement verkställa utredning rörande de åtgärder, som från svenska
statens sida borde vidtagas för åstadkommande av, såvitt möjligt, daglig ångfartygsförbindelse
mellan Göteborg och engelsk hamn, samt avgiva det förslag, vartill utredningen
kunde föranleda. Med anledning härav utsågos kort tid därefter fyra personer
att fullgöra detta uppdrag.
Den 31 mars 1914 avgåvo de sålunda tillkallade kommitterade i ämnet ett till
statsrådet och chefen för finansdepartementet ställt yttrande, däri de, under erinran
om att en ifrågasatt förbättring av Sveriges förbindelser med Finland syftade jämväl
på att förskaffa Sverige en transitotrafik av gods och passagerare från Ryssland och
Finland till England, avgåvo följande förslag.
Ångfartygsaktiebolagen Thule och Svithiod skulle erhålla lån av allmänna medel
till de belopp, som kunde befinnas erforderliga för att sätta bolagen i stånd att anskaffa,
det förra ett nytt ångfartyg för linjen Göteborg—Harwich och det senare två
nya ångfartyg för linjen Göteborg—Newcastle. Såsom understöd till ångfartygsaktiebolaget
Thule för uppehållande under åren 1916 —1920 av regelbunden faitygsförbindelse
mellan Göteborg och London (Harwich) i rådande omfattning med tillägg av
en tur i veckan i vardera riktningen under månaderna maj—september skulle därjämte
beviljas ett anslag av 500,000 kronor att på villkor, som av Kungl. Maj:t komma
att bestämmas, utgå med 100,000 kronor om året. Slutligen skulle såsom understöd
till ångfartygsaktiebolaget Svithiod för uppehållande under åren 1916—1920 av regelbunden
ångfartygsförbindelse med en tur i veckan i vardera riktningen mellan Göteborg
och Newcastle Quai beviljas ett anslag av 200,000 kronor att på villkor, som
av Kungl. Maj:t komma att bestämmas, utgå med 40,000 kronor om året.
Förbättrade
koinmunika
tioner med
närliggande
länder
12 Första kammarens andra tilljålliga utskotts utlåtande Nr 8.
Från ovanberörda beslut var en av de sakkunniga, v. konsul J. Carlbom, skiljaktig
samt anhöll uti särskild reservation, att den för landets utveckling betydelsefulla
frågan ånyo underkastades en ingående och opartisk prövning. Därvid borde ^ enligt
reservantens mening de därtill utsedda sakkunniga eller kommitterade beredas tillfälle
för frågans fullständiga utredning till ett intimt samarbete med svenska myndigheter,
institutioner och enskilda i olika delar av landet, samt att de personligen i England
måtte få sätta sig i direkt förbindelse med Sveriges konsulära representanter där,
handelskammaren i London, samt även med de engelska myndigheter, handelskamrar,
järnvägsbolag och enskilda, som kunde hava något att anföra i ämnet. Därjämte
framhöll reservanten, att en dylik förnyad utredning vore av så mycket större betydelse,
som genom de sakkunnigas avslutade arbete med tydlighet framgått, att en
förbättring av trafiken på Harwich, vid vilken de nödvändiga uppoffringarna från
statens sida stode i rimligt förhållande till fördelarna för landet, icke vore tänkbar,
samt att uppmärksamheten därför måste riktas mot någon annan hamnplats i England,
därest frågan över huvud skulle kunna föras framåt mot det från de flesta hall
uttryckta önskemålet, en daglig förbindelse med Storbritannien.
Sedan Kungl. Maj:t genom nådig remiss den 11 april 1914 anbefallt kollegium
att yttra sig över de sakkunnigas förslag, har kollegium för vinnande av ytterligare
önskvärd utredning i vissa avseenden avlåtit skrivelser till såväl Skånes handels-,
industri- och sjöfartskammare som åtskilliga svenska konsulat i utlandet. Denna
utredning kan emellertid knappast bringas till avslutning, så länge de nuvarande
oroliga förhållandena råda.
De två mycket betydelsefulla trafikspörsmål, som av kollegium nu berörts, äga
såsom ock redan är antytt, ett icke ringa inbördes sammanhang. Det är givetvis en
angelägenhet av stor vikt att de också erhålla sin handläggning under ömsesidigt beaktande
av den ena frågans betydelse för den andra. Oaktat de för närvarande äro
under behandling av olika statsorgan, är kollegium dock i tillfälle meddela, att så
även är avsett.
„ .. . Kollegium har härmed redogjort för de mera betydelsefulla åtgärder, som inom
för- ''befordran området för kollegii ämbetsförvaltning redan äro igångsatta med syftning i stort sett
av motionens mot det mål, vars ernående avses med motionen. Att även andra åtgärder tran
syfte. statens sida både böra och kunna vidtagas för befordrande av ifrågavarande angelägenhet,
är otvivelaktigt. Vad härutinnan i närvarande stund närmast synes vara att
tänka på är en förstärkning av vårt konsulatväsen, särskilt genom inrättande av nya
lönade konsulat i länder och landsdelar, där förutsättningarna för en ökad avsättning
av svenska exportartiklar synas särskilt gynnsamma, och där sådana konsulat nu
icke finnas.
Något förslag härutinnan kan i frågans nuvarande läge givetvis icke av kollegium
avgivas. På vilka platser och i vilken form en förstärkning av våra konsulatkrafter
är av omständigheterna påkallad kräver en utredning, som på grund av ärendets
brådska den till buds stående knappa tiden icke medgiver.
Enligt vad erfarenheten givit vid handen, hava vid sidan om konsulaten och
till komplettering av dessas verksamhet svenska handelskamrar i utlandet visat sig
vara till avsevärt gagn för den svenska affärsvärlden. Denna utveckling av den
svenska handelskammartanken har också staten ansett sig böra befrämja. Sålunda
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.
13
åtnjuter sedan år 1908 svenska handelskammaren i London ett årligt statsunderstöd
av 5,000 kronor. England är tillsvidare det enda europeiska land, där svensk handelskammare
finnes. Emellertid hava icke saknats planer på att inrätta dylika institutioner
även i andra europeiska länder. När det gäller att möta de nya uppgifter,
som inträdande fredliga förhållanden utan tvivel komma att erbjuda svensk företagsamhet
på främmande marknad, torde svenska handelskammare på utländsk botten,
insiktsfullt skötta och väl organiserade, kunna bliva till mycken nytta för svensk
handel och industri. Kollegium håller för den skull före, att vad som från statens
sida kan göras för att befordra tillskapandet av väl kvalificerade institutioner av ifrågavarande
slag icke bör underlåtas.
Underdånigst
K. A. FRYXELL.
Pbr Friberg. Emil Tf ii bn er. Nils Carlsson,
Föredragande.
(fordon Er fiber g.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.