Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för jordägare, vilkas fastigheter äro avsöndrade från kronoegendomar, att efter utsyning erhålla behövligt hägnaåsvirke.

1915-03-12 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1915:21, Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för jordägare, vilkas fastigheter äro avsöndrade från kronoegendomar, att efter utsyning erhålla behövligt hägnaåsvirke.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 21,

1

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1915 kl. 5 e. in.

Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för jordägare,

vilkas fastigheter äro avsöndrade från kronoegendomar,

att efter utsyning erhålla behövligt hägnaåsvirke.

(2 avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande

behandling hänvisad motion, nr 89, bar herr Runefors hemställt, att riksdagen

ville besluta, att jordägare, vars fastigheter äro avsöndrade från

kronan, måtte — där tillgång finnes — efter utsyning erhålla behövligt

hägnadsvirke intill kronoegendomarna.

Till stöd härför har motionären anfört följande:

»I lagen om hägnader stadgas, att grannar skola hålla stängsel lika

mot lika emellan angränsande ägor. Undantag härifrån utgöra ägare till

avsöndringar ifrån såväl kronans som enskild jordegendom, vilka äro

skyldiga att ensamma hålla hela stängslet intill angränsande ägor. Detta

kan ofta bliva mycket betungande för ägare av mindre jordlotter, isynnerhet

om virke till stängsel måsto inköpas.

För mindre jordägare, som ha sina ägor gränsande intill kronans

jordegendomar eller äro utbrutna från desamma, vore det en avsevärd

lättnad i stängselhållningen, om de kunde erhålla lämpligt material till

stängsel av sådant utgallringsvirke, som erhålles från närliggande kronoskogar

efter utslagning av jägmästare eller skogvaktare. Detta har i flesta

fall varit regel, så länge innehavarna av dessa avsöndringar voro torpare

med dagsverksskyldighet till huvudgården. Och denna åtgärd skulle på

grund av dylikt virkes mindervärdighet icke utgöra någon väsentlig kostnad

för staten, men ändock erbjuda de stängselskyldiga småbrukarna eu

betydlig lättnad med avseende på stängselhållningen, och således i viss

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 10 samt. 14 käft. (Nr 21)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 21.

Utskottet.

mån lämna dem ersättning för den halva stängselskyldigheten, som i vanliga

fall tillkommer grannar.»

Såsom av motiveringen till förevarande motion synes, har motionären

såsom huvudsakligt skäl för sitt yrkande anfört, att innehavare av avsöndrade

lägenheter äro skyldiga att ensamma hålla stängsel mot angränsande

ägor och att i detta hänseende avsöndring från enskild liksom från

kronans jord skulle utgöra undantag från hägnadslagens regel om lika

stängselskyldighet grannar'' emellan. Såsom framgår av 7 och 9 §§ i

kungl. förordningen om ägors fredande emot skada av annans hemdjur

samt om stängselskyldighet den 21 december 1857, är motionärens påstående

ej obetingat riktigt, Yisserligen äger innehavare av avsöndrad

lägenhet ej stängselvitsord mot stamhemmanets ägare respektive kronan

och således ej heller rätt att av dessa fordra deltagande i stängsel. Det

bör dock ej förbises, att, närhelst från stamhemmanets eller kronans sida

hägnad påkallas, stängselskyldigheten ej påvilar avsöndringen ensam, utan

att för sådant fall ägorna å bådadera sidan skola deltaga i hägnaden enligt

eljest gällande grunder för stängselbördans fördelning, i regel alltså med

hälften vardera.

Utskottet delar motionärens uppfattning, att saknaden av stängselvitsord

för innehavare av avsöndringar, särskilt mindre sådana, understundom

kan vara ägnad att verka orättvist betungande för avsöndringsinnehavaren,

som på grund av förhållandenas egen natur ofta nödgas taga initiativet

i fråga om stängselhållning och således äger att ensam ombesörja densamma

utan möjlighet att bereda sig den hjälp och lindring därvid, som stängselvitsord

erbjuder.

Utskottet vill emellertid erinra därom, att frågan om avsöndrings

stängselskyldighet redan, ehuru i annat sammanhang, bragts under kungl.

Maj:ts bedömande. I anledning av väckt motion beslöt nämligen 1914

års senare riksdag, efter hemställan av jordbruksutskottet, i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning i

syfte att vinna ändring av gällande stängselförordning och därmed sammanhängande

bestämmelser ävensom för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen kunde föranleda. I motiveringen till nämnda skrivelse

har riksdagen uttalat sig för, bland annat, en sådan utvidgning av stängselvitsords

tillämplighetsområde, att det må åberopas utan avseende å ägors

beskaffenhet och med bortfallande sålunda av de undantag från den lagstadgade

allmänna vitsordsregeln, som stadgats med avseende å jord av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 21.

3

viss natur, såsom avsöndrad lågenhet gentemot stamhemmau ocli enskild

mark gentemot kronans.

Härav framgår, att Kungl. Maj:ts uppmärksamhet redan riktats på

angelägenheten att avlägsna den i visst avseende ogynnsamma undantagsställning,

som de i motionen åsyftade jordägarna nu intaga. Då förslag

till ändrade vitsordsbestämmelser i nu antydd riktning följaktligen torde

vara att från Kungl. Maj:t förvänta, synes det utskottet opåkallat, att

riksdagen nu gör ett ytterligare uttalande i ämnet. Ett sådant torde för

övrigt så mycket mindre höra ifrågakomma,Ssom det väl ej får antagas

vara motionärens mening, att innehavare av avsöndringar från kronojord

skulle beredas rätt att därifrån utbekomma behövligt hägnadsvirke under

annan förutsättning, äu att avsöndringarnas berörda undantagsställning i

fråga om vitsord bibehålies.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att förevarande motion ej må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 mars 1915.

På jordbruksutskottets vägnar:

D. PERSSON i Tallberg.

Närvarande: lirr Persson, Ericsson, Odelberg, Petersson, Holmquist, Fahlén, Hellström,

Lindblad, Åkerlund, Nilsson i Tånga, Sjöblom, Ekerot, greve Hamilton, greve VVachtmeister,

Nilsson i Linnås och Hage.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.