Utlåtande, i anledning av rädda motioner om utförande av djupborrningar i Skåne och sydligaste delen av Halland.
1915-02-18 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1915:3, Utlåtande, i anledning av rädda motioner om utförande av djupborrningar i Skåne och sydligaste delen av Halland.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 3.
1
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 19 februari 1915 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning av rädda motioner om utförande av
djupborrningar i Skåne och sydligaste delen av
Halland.
(l:a avd.)
I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet remitterade
likalydande motioner, nämligen nr 9 i första kammaren av herr
Beckman och nr 8 i andra kammaren av herr Sommelius, har hemställts,
att riksdagen ville besluta, att djupborrningar skola utföras
i Skåne och sydligaste delen av Halland i huvudsaklig överensstämmelse
med det i motionerna angivna sakkunniges utlåtande, och
att för detta ändamål anslå ett belopp av 500,000 kronor, därav
för år 1916 150,000 kronor, samt att åt Sveriges geologiska undersökning
anförtro ledningen av djupborrningsarbetena med rätt för
denna institution att vidtaga de förändringar i den år 1913 förordade
planen för arbetets utförande, som av förhållandena kunna
påkallas.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta förslag, får
utskottet hänvisa till innehållet i motionerna.
Frågan om företagandet på statens bekostnad av djupborrningar
har vid två särskilda tillfällen förut varit föremål för riksdagens
behandling, nämligen åren 1900 och 1913.
I det utlåtande, som jordbruksutskottet vid sistnämnda års
riksdag avgav i ärendet, åberopade utskottet ett till utskottet inkom
Bihang
till riksdagens protokoll 1915. 10 saml. 3 käft. (Nr 3.)
Utskottet.
1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 3.
met uttalande i frågan av å området sakkunniga. Detta uttalande,
vilket såsom bilaga finnes fogat vid motionerna, var av följande
lydelse:
»Förslaget att genom statens försorg företaga systematiska djupborrningar i
Skåne med närmast angränsande trakter erbjuder stort intresse såväl ur praktisk
som vetenskaplig synpunkt. De geologiska undersökningarna i denna provins hava
hittills inskränkts till de lösa jordlagren och den översta delen av berggrunden, där
naturliga skärningar, stenbrott, kolgruvor och smärre, av enskilda i praktiskt syfte
företagna borrningar erbjudit tillfälle till iakttagelser. Rörande de djupare delarna
av de mycket mäktiga sedimentära formationer, som intaga eu stor del av provinsens
yta, är därför vår kunskap mycket bristfällig. Medan i vissa av våra södra grannländer,
såsom Tyskland och Holland, från det allmännas sida omfattande och dyrbara,
av betydande praktiska resultat krönta djupborrningar blivit utförda, har
svenska staten hittills ingenting åtgjort för att utforska de djupare delarna av Skånes
sedimentära berggrund.
Möjligheten att genom djupborrningar i Skåne påvisa nu okända fyndigheter
av praktisk betydelse får visserligen ej överskattas. Såsom framgår av dr Grönwalls
utredning i frågan är det ytterst osannolikt att för provinsen alldeles nya
mineraliska råmaterial såsom karboniska stenkol eller pormiska saltlager skola genom
djupbormingar anträffas; mest sannolikt är, att de i industriellt avseende beaktansvärda
fynden komma att inskränkas till upplysande genomskärningar av den kolförande
rät-liasformationen, vilken i sydvästra Skåne dessutom säkerligen kommer
att träffas först på ett djup, som ej ligger långt från djupgränsen för ekonomisk
gruvdrift. Om än sålunda fackmannen finner sig föranlåten att varna mot alltför
störa förväntningar på praktiska resultat av djupborrningarna, måste han dock å
andra sidan betona, att kännedomen om Skånes djupare berggrund är i hög grad
bristfällig samt att endast genom djupborrningar fullt tillförlitliga resultat kunna
vinnas, varför möjligheten av oväntade och betydelsefulla fynd ej är alldeles utesluten.
Såsom framgår av dr Grönwalls utredning och av förda överläggningar, böra
följande borrningar i första hand ifrågakomma:
1) en borrning inom sydvästra Skåne (Malmö—Ystad—Falsterboområdet) ned
till cirka 2,000 meter för genomträngande av hela lagerserien från den yngsta kritan
till siluren;
2) en borrning i trakten av Kullemölla i sydöstra Skåne genom Skånes äldsta
kritlager ned till siluren, djup cirka 1,000 meter;
3) en borrning i Höganästrakten, börjande i rät-lias för att dels utröna keuperns
hela mäktighet och utbildning, dels nå dess där okända underlag, djup högst
500 meter;
4) en borrning i trakten av Ängelholm genom rät-liaslagren ned till keupern,
djup cirka 500 meter;
5) eu borrning i sydligaste Halland för att utröna, huruvida kolförande rätlias
anstår under dåvarande kritformation, djup högst 200 meter.
Borrningen nr 1) erbjuder flera, om än ytterst osäkra möjligheter till praktiskt
värdefulla fynd. Sannolikheten att genom denna borrning vinna uppslag till
en ny gruvindustri minskas i alla händelser i hög grad därigenom, att möjligen
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 3.
3
befintliga fyndigheter av ett eller annat slag måste antagas belägna på minst 1,000
meters djup. A andra sidan måste det dock betonas, att just denna borrning
framför alla andra erbjuder möjligheter till alldeles nya och oväntade fynd. För
den geologiska forskningen bleve denna borrning av allra största betydelse, då den
skulle giva en fullständig profil genom Skånes samtliga geologiska system åtminstone
ned till den yngsta siluren. Då borrningen av rent praktiska skäl måste
utföras till ett djup av 2,000 meter, skulle måhända statsmakterna med hänsyn
till vetenskapens intressen befinnas villiga att eventuellt utsträcka den ytterligare
500 meter, alltså till 2,500 meters djup, varigenom man säkerligen skulle genomgå
samtliga sedimentära system och uppnå deras arkaiska underlag. Det hittills djupaste
borrhålet är det vid Gr. Czuchow i Oberschlesien, som förts ned till 2,239
meter.
Ett svenskt borrhål till 2,500 meters djup skulle sålunda komma att överträffa
alla hittills utförda företag av detta slag på jorden och därmed också bringa
säkra data rörande temperaturförhållandena inom djupare liggande delar av jordskorpan,
än som hittills blivit nådda av direkta vetenskapliga iakttagelser.
Den av danska geologer bedrivna borrningen i Gröndalseng nära Köpenhamn
har, såsom framgår av dr Grönwalls redogörelse, redan givit ytterst betydelsefulla
upplysningar, vilka med hög grad av sannolikhet kunna tillämpas även på sydvästra
Skåne. Då man torde kunna emotse, att denna borrning sannolikt inom en nära
framtid kommer att fortsättas till cirka 1,200 meters djup, synes det oss ändamålsenligt
att avvakta resultatet av densamma, innan ett definitivt förslag framställes rörande
den ifrågasatta djupborrningen i sydvästra Skåne. Emellertid bör här framhållas,
att^ den omnämnda danska borrningen ingalunda gör en djupborrning i sydvästra
Skåne överflödig ens för de delar av lagerserien, som redan blivit genomborrade,
då den ju blivit utförd pa sådant sätt, att dess resultat i vetenskapligt hänseende
icke äro fullt tillfredsställande. Möjligen torde för utarbetande av förslag till en
stor djupborrning några smärre djupborrningar genom de lösa jordlagren böra utföras
för fastställande av lämpligaste platsen för djupborrningen. Vi anse sålunda, att
frågan om djupborrningen i sydvästra Skåne till 2,000 meter eller i vetenskapligt
syfte intill 2,500 meter bör uppskjutas till ett kommande år i avvaktan på en
fullständig utredning rörande detta kostsamma, men på samma gång högeligen
betydelsefulla företag.
Vad däremot beträffar borrningarna 2)—5) synas oss alla skäl tala för att
desamma med det snaraste igångsättas. Genom borrningarna 2), 3) och 4) bör man
erhålla en grundläggande inblick i rät-liaslagrens utbildning och eventuella koltillgångar
inom ifrågavarande områden, samtidigt som genom borrningarna 2) och 3)
upplysningar vinnas rörande den i såväl praktiskt som vetenskapligt syfte betydelsefulla
frågan, huruvida för vårt land okända formationer förekomma mellan keupern
och siluravlagringarna. Genom borrningen 5) bör kunna definitivt fastslås, huruvida
kolförande lager finnas under Hallands kritformation. Vi anse sålunda, att dessa
fyra borrningar, huru resultaten än må utfalla, väl motivera på dem nedlagda
kostnader.
Rörande sättet för borrningarnas utförande vilja vi endast framhålla såsom
nödvändigt, att såvitt bergarternas beskaffenhet det medgiver -— en sådan borrningsmetod
användes, att fullständiga serier av borrkärnor erhållas. Endast där
-
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 3.
igenom blir det möjligt att närmare lära känna de fyndigheter, som vid borrningen
kunna anträffas, samt att genom fynd av bestämbara fossil fastställa lagrens åldei
och avgöra den i praktiskt hänseende ytterst betydelsefulla frågan, huruvida lagren
intaga horisontellt eller lutande läge.
Under hänvisning till vad ovan yttrats, få vi föreslå, att riksdagen med uppskjutande
till ett kommande år av frågan om eu djupborrning till 2,000 ä 2,500
meters djup i sydvästra Skåne, måtte bevilja nödigt anslag för utförande av ett
borrhåll till 1,000 meters djup i trakten av Kullemölla i sydöstra Skåne, ett borrhåll
till 500 meter nära Höganäs, ett borrhåll till 500 meter i trakten av Ängelholm
samt ett borrhål i sydligaste Halland till högst 200 meters djup. Ledningen
av dessa arbeten torde böra anförtros åt Sveriges geologiska undersökning, som
också bör erhålla befogenhet att, om den fortsatta utredningen visar det önskvärt
och de anslagna medlen det medgiva, företaga några smärre jordborrningar i sydvästra
Skåne för fastställande av lämpligaste platsen för en eventuell borrning till 2,000
å 2,500 meters djup.»
Härefter anförde utskottet, att av berörda uttalande, vilket syntes
stå i ganska nära överensstämmelse med de yttranden, som från
sakkunnigt håll avgivits vid behandlingen av frågan om djupborrningar
under 1900 års riksdag, framginge, att djupborrningar av nu
ifrågavarande slag ansetts böra i första hand ifrågakomma på fem
särskilda, i uttalandet närmare angivna platser, att med verkställandet
av den borrning, som skulle utföras till det största djupet, nämligen
2,000 eller eventuellt 2,500 meter emellertid befunnits böra .i
avvaktan på fullständig utredning rörande sättet för arbetets bedrivande
anstå till ett kommande år, samt att de fyra övriga borrningarna
enligt de sakkunnigas åsikt borde med det snaraste igångsättas.
Beträffande den förstnämnda djupborrningen ansåge utskottet
på grund av vad bemälde på området sakkunniga uttalat, att något
anslag till densamma icke för det dåvarande borde komma i fråga.
Yad de fyra övriga borrningarna anginge torde visserligen icke
kunna bestridas det ur rent vetenskaplig synpunkt önskvärda i att
dessa komme till utförande, då härigenom skulle vinnas en tillförlitlig
kännedom om de olika geologiska formationerna uti de delar
av landet, där borrningarna enligt förslaget skulle äga rum, men dä
det på grund av innehållet i berörda uttalande från fackmannahåll
ville synas, som om det ekonomiska resultat, vilket vore att förvänta
av sistnämnda borrningar, enligt fackmännens egen åsikt vore
ganska ovisst, och då väl den ekonomiska synpunkten borde tillmätas
avgörande betydelse, när fråga vore om så betydande anslag
som det nu ifrågasatta, funne utskottet sig icke heller kunna till
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 3.
5
styrka, att medel anvisades ens för av sakkunniga förordade borrningarna
till mindre djup, vilka i allt fall skulle komma att draga
högst avsevärda kostnader.
Under åberopande av vad sålunda anförts och då frågan om
företagande av djupborrningar redan blivit bragt under bedömande
av Kungl. Maj:t, som icke torde underlåta att för riksdagen framlägga
det förslag, vartill fortsatta undersökningar i frågan kunde
föranleda, hemställde utskottet, att motionen icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda. Denna hemställan bifölls av
båda kamrarna.
Utskottet har sökt utröna, huruvida efter det frågan om djupborrningar
i Skåne och södra Halland senast varit föremål för riksdagens
behandling några särskilda förhållanden inträffat, genom vilka
denna otvivelaktigt mycket betydelsefulla fråga skulle kunna sägas
hava kommit i ett förändrat läge eller varigenom utsikterna att genom
borrningarna erhålla ekonomiskt gynnsamt resultat skulle hava ökats.
Härvid har utskottet från sakkunnigt håll erfarit, att så icke synes
vara fallet. Varken av den i Köpenhamns närhet verkställda, numera
avslutade djupborrningen eller av de i mindre omfattning bedrivna
lokala undersökningarna eller av andra på frågan inverkande
omständigheter hava nämligen några slutsatser ansetts kunna dragas
i fråga om möjligheterna att genom de ifrågasatta borrningarna
påträffa lager av stenkol eller kalisalter. Under sådana förhållanden
och med hänsyn till att under den nu rådande ekonomiska
situationen anvisandet av ett så stort belopp, som det varom nu
är ifråga, säkerligen skulle medföra avsevärda svårigheter vid riksstatens
uppgörande, föranledes utskottet avstyrka den nu föreliggande
framställningen. Utskottet vill emellertid uttrycka den förvissningen,
att frågan, alltjämt kommer att vara föremål för Kungl. Maj:ts
uppmärksamhet.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 18 februari 1915.
På jordbruksutskottets vägnar:
D. PERSSON i Tällberg.
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 3.
Närvarande: hrr Persson, Ericsson, Odelberg, Petersson, Holmquist, Paulson,
Falilén, Lindblad, Linders, Öberg, Ekerot, greve Hamilton, Jonsson, Nilsson i Linnås
och Hage.
Oskär Eklunds Boktr., Sthlm 1915.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.