Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av rädda motioner om utförande av djupborrningar i Skåne och sydligaste delen av Halland.

1915-02-18 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1915:3, Utlåtande, i anledning av rädda motioner om utförande av djupborrningar i Skåne och sydligaste delen av Halland.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 19 februari 1915 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av rädda motioner om utförande av

djupborrningar i Skåne och sydligaste delen av

Halland.

(l:a avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet remitterade

likalydande motioner, nämligen nr 9 i första kammaren av herr

Beckman och nr 8 i andra kammaren av herr Sommelius, har hemställts,

att riksdagen ville besluta, att djupborrningar skola utföras

i Skåne och sydligaste delen av Halland i huvudsaklig överensstämmelse

med det i motionerna angivna sakkunniges utlåtande, och

att för detta ändamål anslå ett belopp av 500,000 kronor, därav

för år 1916 150,000 kronor, samt att åt Sveriges geologiska undersökning

anförtro ledningen av djupborrningsarbetena med rätt för

denna institution att vidtaga de förändringar i den år 1913 förordade

planen för arbetets utförande, som av förhållandena kunna

påkallas.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta förslag, får

utskottet hänvisa till innehållet i motionerna.

Frågan om företagandet på statens bekostnad av djupborrningar

har vid två särskilda tillfällen förut varit föremål för riksdagens

behandling, nämligen åren 1900 och 1913.

I det utlåtande, som jordbruksutskottet vid sistnämnda års

riksdag avgav i ärendet, åberopade utskottet ett till utskottet inkom
Bihang

till riksdagens protokoll 1915. 10 saml. 3 käft. (Nr 3.)

Utskottet.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 3.

met uttalande i frågan av å området sakkunniga. Detta uttalande,

vilket såsom bilaga finnes fogat vid motionerna, var av följande

lydelse:

»Förslaget att genom statens försorg företaga systematiska djupborrningar i

Skåne med närmast angränsande trakter erbjuder stort intresse såväl ur praktisk

som vetenskaplig synpunkt. De geologiska undersökningarna i denna provins hava

hittills inskränkts till de lösa jordlagren och den översta delen av berggrunden, där

naturliga skärningar, stenbrott, kolgruvor och smärre, av enskilda i praktiskt syfte

företagna borrningar erbjudit tillfälle till iakttagelser. Rörande de djupare delarna

av de mycket mäktiga sedimentära formationer, som intaga eu stor del av provinsens

yta, är därför vår kunskap mycket bristfällig. Medan i vissa av våra södra grannländer,

såsom Tyskland och Holland, från det allmännas sida omfattande och dyrbara,

av betydande praktiska resultat krönta djupborrningar blivit utförda, har

svenska staten hittills ingenting åtgjort för att utforska de djupare delarna av Skånes

sedimentära berggrund.

Möjligheten att genom djupborrningar i Skåne påvisa nu okända fyndigheter

av praktisk betydelse får visserligen ej överskattas. Såsom framgår av dr Grönwalls

utredning i frågan är det ytterst osannolikt att för provinsen alldeles nya

mineraliska råmaterial såsom karboniska stenkol eller pormiska saltlager skola genom

djupbormingar anträffas; mest sannolikt är, att de i industriellt avseende beaktansvärda

fynden komma att inskränkas till upplysande genomskärningar av den kolförande

rät-liasformationen, vilken i sydvästra Skåne dessutom säkerligen kommer

att träffas först på ett djup, som ej ligger långt från djupgränsen för ekonomisk

gruvdrift. Om än sålunda fackmannen finner sig föranlåten att varna mot alltför

störa förväntningar på praktiska resultat av djupborrningarna, måste han dock å

andra sidan betona, att kännedomen om Skånes djupare berggrund är i hög grad

bristfällig samt att endast genom djupborrningar fullt tillförlitliga resultat kunna

vinnas, varför möjligheten av oväntade och betydelsefulla fynd ej är alldeles utesluten.

Såsom framgår av dr Grönwalls utredning och av förda överläggningar, böra

följande borrningar i första hand ifrågakomma:

1) en borrning inom sydvästra Skåne (Malmö—Ystad—Falsterboområdet) ned

till cirka 2,000 meter för genomträngande av hela lagerserien från den yngsta kritan

till siluren;

2) en borrning i trakten av Kullemölla i sydöstra Skåne genom Skånes äldsta

kritlager ned till siluren, djup cirka 1,000 meter;

3) en borrning i Höganästrakten, börjande i rät-lias för att dels utröna keuperns

hela mäktighet och utbildning, dels nå dess där okända underlag, djup högst

500 meter;

4) en borrning i trakten av Ängelholm genom rät-liaslagren ned till keupern,

djup cirka 500 meter;

5) eu borrning i sydligaste Halland för att utröna, huruvida kolförande rätlias

anstår under dåvarande kritformation, djup högst 200 meter.

Borrningen nr 1) erbjuder flera, om än ytterst osäkra möjligheter till praktiskt

värdefulla fynd. Sannolikheten att genom denna borrning vinna uppslag till

en ny gruvindustri minskas i alla händelser i hög grad därigenom, att möjligen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 3.

3

befintliga fyndigheter av ett eller annat slag måste antagas belägna på minst 1,000

meters djup. A andra sidan måste det dock betonas, att just denna borrning

framför alla andra erbjuder möjligheter till alldeles nya och oväntade fynd. För

den geologiska forskningen bleve denna borrning av allra största betydelse, då den

skulle giva en fullständig profil genom Skånes samtliga geologiska system åtminstone

ned till den yngsta siluren. Då borrningen av rent praktiska skäl måste

utföras till ett djup av 2,000 meter, skulle måhända statsmakterna med hänsyn

till vetenskapens intressen befinnas villiga att eventuellt utsträcka den ytterligare

500 meter, alltså till 2,500 meters djup, varigenom man säkerligen skulle genomgå

samtliga sedimentära system och uppnå deras arkaiska underlag. Det hittills djupaste

borrhålet är det vid Gr. Czuchow i Oberschlesien, som förts ned till 2,239

meter.

Ett svenskt borrhål till 2,500 meters djup skulle sålunda komma att överträffa

alla hittills utförda företag av detta slag på jorden och därmed också bringa

säkra data rörande temperaturförhållandena inom djupare liggande delar av jordskorpan,

än som hittills blivit nådda av direkta vetenskapliga iakttagelser.

Den av danska geologer bedrivna borrningen i Gröndalseng nära Köpenhamn

har, såsom framgår av dr Grönwalls redogörelse, redan givit ytterst betydelsefulla

upplysningar, vilka med hög grad av sannolikhet kunna tillämpas även på sydvästra

Skåne. Då man torde kunna emotse, att denna borrning sannolikt inom en nära

framtid kommer att fortsättas till cirka 1,200 meters djup, synes det oss ändamålsenligt

att avvakta resultatet av densamma, innan ett definitivt förslag framställes rörande

den ifrågasatta djupborrningen i sydvästra Skåne. Emellertid bör här framhållas,

att^ den omnämnda danska borrningen ingalunda gör en djupborrning i sydvästra

Skåne överflödig ens för de delar av lagerserien, som redan blivit genomborrade,

då den ju blivit utförd pa sådant sätt, att dess resultat i vetenskapligt hänseende

icke äro fullt tillfredsställande. Möjligen torde för utarbetande av förslag till en

stor djupborrning några smärre djupborrningar genom de lösa jordlagren böra utföras

för fastställande av lämpligaste platsen för djupborrningen. Vi anse sålunda, att

frågan om djupborrningen i sydvästra Skåne till 2,000 meter eller i vetenskapligt

syfte intill 2,500 meter bör uppskjutas till ett kommande år i avvaktan på en

fullständig utredning rörande detta kostsamma, men på samma gång högeligen

betydelsefulla företag.

Vad däremot beträffar borrningarna 2)—5) synas oss alla skäl tala för att

desamma med det snaraste igångsättas. Genom borrningarna 2), 3) och 4) bör man

erhålla en grundläggande inblick i rät-liaslagrens utbildning och eventuella koltillgångar

inom ifrågavarande områden, samtidigt som genom borrningarna 2) och 3)

upplysningar vinnas rörande den i såväl praktiskt som vetenskapligt syfte betydelsefulla

frågan, huruvida för vårt land okända formationer förekomma mellan keupern

och siluravlagringarna. Genom borrningen 5) bör kunna definitivt fastslås, huruvida

kolförande lager finnas under Hallands kritformation. Vi anse sålunda, att dessa

fyra borrningar, huru resultaten än må utfalla, väl motivera på dem nedlagda

kostnader.

Rörande sättet för borrningarnas utförande vilja vi endast framhålla såsom

nödvändigt, att såvitt bergarternas beskaffenhet det medgiver -— en sådan borrningsmetod

användes, att fullständiga serier av borrkärnor erhållas. Endast där
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 3.

igenom blir det möjligt att närmare lära känna de fyndigheter, som vid borrningen

kunna anträffas, samt att genom fynd av bestämbara fossil fastställa lagrens åldei

och avgöra den i praktiskt hänseende ytterst betydelsefulla frågan, huruvida lagren

intaga horisontellt eller lutande läge.

Under hänvisning till vad ovan yttrats, få vi föreslå, att riksdagen med uppskjutande

till ett kommande år av frågan om eu djupborrning till 2,000 ä 2,500

meters djup i sydvästra Skåne, måtte bevilja nödigt anslag för utförande av ett

borrhåll till 1,000 meters djup i trakten av Kullemölla i sydöstra Skåne, ett borrhåll

till 500 meter nära Höganäs, ett borrhåll till 500 meter i trakten av Ängelholm

samt ett borrhål i sydligaste Halland till högst 200 meters djup. Ledningen

av dessa arbeten torde böra anförtros åt Sveriges geologiska undersökning, som

också bör erhålla befogenhet att, om den fortsatta utredningen visar det önskvärt

och de anslagna medlen det medgiva, företaga några smärre jordborrningar i sydvästra

Skåne för fastställande av lämpligaste platsen för en eventuell borrning till 2,000

å 2,500 meters djup.»

Härefter anförde utskottet, att av berörda uttalande, vilket syntes

stå i ganska nära överensstämmelse med de yttranden, som från

sakkunnigt håll avgivits vid behandlingen av frågan om djupborrningar

under 1900 års riksdag, framginge, att djupborrningar av nu

ifrågavarande slag ansetts böra i första hand ifrågakomma på fem

särskilda, i uttalandet närmare angivna platser, att med verkställandet

av den borrning, som skulle utföras till det största djupet, nämligen

2,000 eller eventuellt 2,500 meter emellertid befunnits böra .i

avvaktan på fullständig utredning rörande sättet för arbetets bedrivande

anstå till ett kommande år, samt att de fyra övriga borrningarna

enligt de sakkunnigas åsikt borde med det snaraste igångsättas.

Beträffande den förstnämnda djupborrningen ansåge utskottet

på grund av vad bemälde på området sakkunniga uttalat, att något

anslag till densamma icke för det dåvarande borde komma i fråga.

Yad de fyra övriga borrningarna anginge torde visserligen icke

kunna bestridas det ur rent vetenskaplig synpunkt önskvärda i att

dessa komme till utförande, då härigenom skulle vinnas en tillförlitlig

kännedom om de olika geologiska formationerna uti de delar

av landet, där borrningarna enligt förslaget skulle äga rum, men dä

det på grund av innehållet i berörda uttalande från fackmannahåll

ville synas, som om det ekonomiska resultat, vilket vore att förvänta

av sistnämnda borrningar, enligt fackmännens egen åsikt vore

ganska ovisst, och då väl den ekonomiska synpunkten borde tillmätas

avgörande betydelse, när fråga vore om så betydande anslag

som det nu ifrågasatta, funne utskottet sig icke heller kunna till
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 3.

5

styrka, att medel anvisades ens för av sakkunniga förordade borrningarna

till mindre djup, vilka i allt fall skulle komma att draga

högst avsevärda kostnader.

Under åberopande av vad sålunda anförts och då frågan om

företagande av djupborrningar redan blivit bragt under bedömande

av Kungl. Maj:t, som icke torde underlåta att för riksdagen framlägga

det förslag, vartill fortsatta undersökningar i frågan kunde

föranleda, hemställde utskottet, att motionen icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda. Denna hemställan bifölls av

båda kamrarna.

Utskottet har sökt utröna, huruvida efter det frågan om djupborrningar

i Skåne och södra Halland senast varit föremål för riksdagens

behandling några särskilda förhållanden inträffat, genom vilka

denna otvivelaktigt mycket betydelsefulla fråga skulle kunna sägas

hava kommit i ett förändrat läge eller varigenom utsikterna att genom

borrningarna erhålla ekonomiskt gynnsamt resultat skulle hava ökats.

Härvid har utskottet från sakkunnigt håll erfarit, att så icke synes

vara fallet. Varken av den i Köpenhamns närhet verkställda, numera

avslutade djupborrningen eller av de i mindre omfattning bedrivna

lokala undersökningarna eller av andra på frågan inverkande

omständigheter hava nämligen några slutsatser ansetts kunna dragas

i fråga om möjligheterna att genom de ifrågasatta borrningarna

påträffa lager av stenkol eller kalisalter. Under sådana förhållanden

och med hänsyn till att under den nu rådande ekonomiska

situationen anvisandet av ett så stort belopp, som det varom nu

är ifråga, säkerligen skulle medföra avsevärda svårigheter vid riksstatens

uppgörande, föranledes utskottet avstyrka den nu föreliggande

framställningen. Utskottet vill emellertid uttrycka den förvissningen,

att frågan, alltjämt kommer att vara föremål för Kungl. Maj:ts

uppmärksamhet.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 18 februari 1915.

På jordbruksutskottets vägnar:

D. PERSSON i Tällberg.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 3.

Närvarande: hrr Persson, Ericsson, Odelberg, Petersson, Holmquist, Paulson,

Falilén, Lindblad, Linders, Öberg, Ekerot, greve Hamilton, Jonsson, Nilsson i Linnås

och Hage.

Oskär Eklunds Boktr., Sthlm 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.