Utlåtande i anledning av vackt motion om ändring i gällande bestämmelser rörande försäljning av kronodomäner.
1915-02-18 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1915:4, Utlåtande i anledning av vackt motion om ändring i gällande bestämmelser rörande försäljning av kronodomäner.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 4.
1
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 19 februari 1915 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av vackt motion om ändring i gällande bestämmelser
rörande försäljning av kronodomäner.
(2:a avd.)
I en inom första kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande
behandling hänvisad motion, nr 15, har herr Ekelund hemställt,
att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda och för riksdagen framlägga förslag
till sådan ändring i nu gällande bestämmelser angående försäljning av
kronoegendomar, att även sådana egendomar, vilka lämna i årligt arrende
mera än 600 kronor, må kunna försäljas och därav inflytande köpeskillingar
användas till förvärvande åt staten av skogbärande eller till
skogsbörd tjänlig mark.
Till stöd härför har motionären anfört följande:
»Att en avverkning utöver tillväxten bedrivits i Sveriges skogar
under de senaste årtiondena, torde icke kunna bestridas av någon, som
följt vårt lands skogsfråga med intresse. Denna överavverkning har till
stor del haft sin orsak i den omständigheten, att gamla ej längre räntabla
skogsbestånd funnits i betydande omfattning. Genom avverkning
av dessa gamla bestånd har skogskapitalet nedgått långt under vad det
egentligen borde vara och därmed också avkastningen, men detta innebär
i och för sig icke att vanvård förelegat. I stället har genom avverkningarna
väg blivit beredd för att få det ursprungliga lågt avkastande
skogskapitalet ersatt med nytt mera växtkraftigt och givande, och det
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 10 samt. 4 käft. (Nr 4.) 1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 4
gäller nu att på de avverkade markerna skaffa ny skog, höja skogskapitalet
och att vårda detta kapital så, att det lämnar en fullt nöjaktig
avkastning.
Men huru nå fram till detta mål?
Vår nuvarande skogslag är en återväxtlag och har såsom sådan
varit och är till gagn, men i likhet med skogsvårdstyrelsernas upplysningsarbete
verkar den endast långsamt. Ytterligare åtgärder äro därför
nödvändiga, och att medverka härtill bör i ett land som vårt med
en skogsareal av över 20 millioner hektar vara en av statsmakternas
betydelsefullaste uppgifter.
Ett medel till skogsskötselns förkovran vore utan tvivel att staten
utvidgade sin skogsareal. Därigenom skulle allt större skogsområden
komma under den omsorgsfulla och rationella vård, som man väl får
förutsätta kommer att allt mera bliva utmärkande för statens skogar,
och vilken vård bör bliva allt mera intensiv och givande i samma
mån, som en efter våra förhållanden lämplig begränsning av revirens
storlek kan genomföras.
För förvärvande åt staten av skogsfastigheter har riksdagen beslutat,
att sådana kronoegendomar, vilka giva en årlig arrendesumma av
600 kronor och därunder må, där så befinnes lämpligt, försäljas och de
därav inflytande köpeskillingarna användas till inköp av skogbärande
eller till skogsbörd lämplig mark. Genom detta beslut har beretts möjlighet
att under de senare årtiondena förvärva åt staten betydande skogsområden,
men har det dock visat sig, att de för skogsköp tillgängliga
medlen ändå varit otillräckliga och att statsverket därför ofta måst
låta gå sig ur händerna gynnsamma tillfällen till förvärvande av
skogsmark.
Alla skäl synas mig därför tala för att ytterligare medel göras tillgängliga
för ifrågavarande ändamål i den mån sådant är möjligt utan
anlitande av skatte- eller lånevägen.
Eu mycket lämplig åtgärd härför vore utan tvivel, att en mera vidsträckt
och planmässig försäljning av statens jordbruksfastigheter möjliggjordes.
Denna tanke har tidigare uttalats av bl. a. 1896 års skogskommitté,
som i sitt betänkande anför härom följande:
Även bland de större jordbruksdomänerna finnas säkert flera, som
icke minst på grund av förestående kostsamma nybyggnader ined fördel
kunde avyttras. Det torde emellertid icke böra ifrågasättas, att Kungl.
AIaj:t skulle erhålla generellt bemyndigande att försälja dessa. Lämp
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 4.
3
ligare synes vara att efter hand, i den mån gällande arrendekontrakt löpa
till ända, framställningar göras till riksdagen om försäljning av särskilt
angivna kronoegendomar under förutsättning att antagliga köpeskillingar
kunna erhållas. Otvivelaktigt skulle på detta sätt betydande tillgångar
vinnas för inköp av skogsmark.
Ett ytterligare skäl för en sådan åtgärd har man också däri, att
bland statens jordbruksegendomar finnas nu helt visst många, vilkas
arrendebelopp icke på långt när utgöra skälig ränta på de köpeskillingar,
som de vid eventuell försäljning -— helst för styckning, då förhållandena
göra sådan lämplig — skulle betinga.»
Förevarande ämne, avseende befogenhet för Kungl. Maj:t till ökad Utskottet.
försäljning av kronoegendomar i ändamål att därigenom erhålla större
tillgångar till inköp för statens räkning av skogsmark eller till skogsbörd
tjänlig mark, var föremål för prövning jämväl av nästlidet års senare
riksdag på grund av motion av herr Gustafsson i Brånsta m. fl. I
det av dåvarande jordbruksutskott avgivna utlåtandet (nr 67) berördes till
en början Kungl. Maj:ts efter hand alltmera utsträckta befogenhet i sådant
hänseende och framhölls, att riksdagen numera utsträckt ifrågavarande, första
gången år 1874 åt Kungl. Maj:t lämnade generella bemyndigande att
utan riksdagens hörande försälja vissa mindre kronoegendomar till att
avse sådana, vilka vid inträffad arrendeledighet lämnade staten ett årligt
arrende av 600 kronor eller därunder, under villkor att de inflytande
medlen komme att användas till inköp av skogbärande eller för
skogsbörd tjänlig mark. Vidare erinrade utskottet, att beträffande kronoegendomar
med större arrendeavkastning än 600 kronor riksdagen, efter
hemställan från Kungl. Maj:t, varje år i allt vidare utsträckning beviljat
försäljning av sådana, ävensom att riksdagen uppdragit åt Kungl.
Maj:t att använda jämväl de vid dessa försäljningar inflytande köpeskillingarna
till inköp av skogsmark och för skogsodling lämpliga områden.
Härefter anförde utskottet följande:
»Hå sålunda de vid försäljning av kronans jordbruksdomäner inflytande
inkomstmedlen genomgående disponeras för inköp av skogsmark,
uppstår osökt den fråga, som utgör motionens hufvudföremål, nämligen
huruvida icke staten ur finanspolitisk synpunkt skulle handla klokt genom
att i större omfattning, än som nu sker, avyttra jordbruksfastigheter
för att i stället bringa allt mera skogsmark i statens hand. Motionärerna
för sin del synas icke hysa tvivel om önskvärdheten av en
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 4.
forcerad försäljningspolitik. Och de grunda sin framställning företrädesvis
på det kända förhållande, att statens skogsegendomar synas tillförsäkra
densamma en ständigt växande avkastning, i allmänhet överstigande
arrendeinkomsterna från statens jordbrnksdomäner.
Utskottet, som delar motionärernas uppfattning om den stora betydelse
fortsatta inköp av skogar och för skogsodling lämpliga markområden
måste anses äga för främjandet av landets skogshushållning,
finner emellertid den i motionen anvisade utväg för beredande av fullt
tillräckliga medel till sådana inköp ingalunda vara så naturlig eller välbetänkt,
som motionärernas framställning kan synas giva vid handen.
Härvidlag hava huvudsakligen tvenne synpunkter varit för utskottet bestämmande.
Det torde visserligen icke kunna bestridas, att det i ett flertal fall
synes vara ekonomiskt förmånligt för staten att avhända sig vissa, vanligen
smärre jordbruksegendomar, vilkas förvaltning ofta vållar staten
kostnader, vilka icke stå i fullt skäligt förhållande till arrenaeavkomsten,
men vilka, enligt vad erfarenheten visat, vid försäljning pläga betinga
köpeskillingar, som väsentligt kunna överstiga arrendevärdena. Uteslutet
torde ej heller vara, att även bland de större jordbruksdomänerna kunna
finnas sådana, vilka, med hänsyn till exempelvis sådan av motionärerna
framhållen omständighet som förestående kostsam nybyggnad, med fördel
böra kunna avyttras.
Men någon tillfyllestgörande utredning, utvisande att en försäljning
i den omfattande utsträckning motionärerna synas avse, skulle vara med
försiktig statshushållning förenlig, synes utskottet icke vara förebragt.
Även förutsatt att, såsom motionärerna vilja göra gällande, statens genomsnittliga
nettoinkomst av jordbruksdomänerna icke motsvarar mer än 3
procent av dessas taxeringsvärden och 2 procent av de beräknade saluvärdena,
har därigenom ingalunda blivit ådagalagt, att staten, i stort sett,
skulle vara betjänt med att utbyta dessa, ehuru måhända låga, dock säkra
arrendeinkomster och det i allt fall räntebärande kapital jordbruksdomänerna
representera, mot utsikten att i en närmare eller avlägsnare framtid
kunna påräkna en högre avkastning från egendom, som, vad beträffar
kalmarker, enligt sakens natur måste förbliva räntelös under åtskilliga
tiotal år framåt.
Det får ej heller förbises, att även statens arrendeinkomster förete
eu, om ock ringa, dock påtaglig stegring, samt att möjligheten till en
ytterligare förbättring icke torde vara utesluten, i den mån vissa önsk
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 4.
värda ändringar i gällande grunder för arrendeuppskattning, nybyggnadsskyldighet
m. m. kunna genomföras.
Bedan av statsekonomiska hänsyn anser sålunda utskottet varsamhet
böra iakttagas i den fråga det här gäller, och under inga omständigheter
synes staten böra övergiva den beprövade försäljningsgrundsatsen, att
åtminstone medelstora och större jordbruksdomäner icke böra avyttras,
utan att en allsidig och ingående prövning rörande varje egendom blivit
av vederbörande förvaltningsmyndighet företagen.
Det är emellertid en helt annan synpunkt än den hittills behandlade,
som varit den avgörande för utskottets betänkligheter. Enligt utskottets
mening gäller nämligen icke förevarande fråga uteslutande eller
ens i första hand, huruvida det kan vara ekonomiskt fördelaktigt för statsverket
att genom en hastigare genomförd omflyttning av statens vid åkerbruket
fästade kapital till skogsbruket söka erhålla högre ränta å samma kapital.
Det får nämligen icke förbises, att statens försäljningspolitik främst
fullföljer ett allmännyttigt och socialekonomiskt syfte, varvid endast i
underordnad grad spekulations: och vinstsynpunkter kunna och böra göra
sig gällande. Det nuvarande försäljningssystemet kan nämligen, alltsedan
år 1896, sägas vara huvudsakligen grundat på statsmakternas
sträfvan att direkt främja egnahemsbildningen i landet genom upplåtelser
från kronans domäner av såväl självständiga småbruk i allmänhet som
egentliga egnahem slägenheter. Det är sålunda en missuppfattning hos
motionärerna, att sådana upplåtelser endast skulle förekomma vid sidan
av de avhändelser, vilka pågått å ena sidan jämlikt ovanberörda kungl.
brev samt å andra sidan efter riksdagens, på särskilda framställningar
av Kungl. Maj:t, lämnade samtycke. Vare sig det nämligen gäller
egendomar om 600 kronors arrendeavkastning och därunder, över vilka
Kungl. Maj:t, enligt riksdagens beslut, har allmän förfoganderätt, eller
större egendomar, vilka icke må av Kungl. Maj:t avhändas utan riksdagens
särskilda hörande, ske statens försäljningar i det långt övervägande
antalet fall efter styckning av eller avsöndring från därför lämpliga kronodomäner
samt med tillämpning av bestämmelserna i de tid efter annan
gällande författningarna angående åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade
och obemedlade bereda tillfälle att förvärva egnahemslägenheter
från vissa kronoegendomar.
Belysande för den omfattning,'' i vilken under senaste femårsperiod
egnahemsupplåtelser ägt rum, jämförd med antalet försäljningar utan tilllämpning
av sådan författning, är nedanstående av utskottet införskaffade
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 4.
uppgift å antalet under åren 1909—1913 försålda hemman, lägenheter
och andra områden av kronans utarrenderade domäner.
Lägenheter, försålda i enlighet med Hemman, lägenheter med mera,
författningarna den 25 september 189G, som försålts i enlighet med 1874
31 december 1909 och 17 oktober års kungl. brev eller annorledes
1913
efter riksdagens
hörande
utan riksdagens
hörande
utan tillämpning av författning
om försäljning av egnahems- lägenheter :
År
Antal
Antal
Antal
1909..
............... 130
82
60
1910..
............... 102
58
42
1911..
................. 141
63
47
1912.
................. 239
26
44
1913.
................ 169
36
60
Summa 781
265
253
Såsom synes, hava omkring SO procent av de försäljningar, som
företagits under ovannämnda tidsperiod, avsett nybildning av egna hem
och därmed jämförliga självständiga jordbruk, medan endast knappa 20
procent av de i förteckningen upptagna fastigheterna försålts å ofientlig
auktion med tillämpning av bestämmelserna i berörda kungl. brev den
29 maj 1874. I avseende å denna senare kategori av fastigheter torde
än vidare med största sannolikhet kunna antagas, att de, eller åtminstone
flertalet av dem, utgjorts av sådana större områden, vare sig egentliga
huvudgårdar eller för olika ändamål uppkomna marker, skiften eller
ängar, vilka av naturliga skäl icke lämpligen kunnat styckas eller upplåtas
till egnahem slägenheter.
Det torde sålunda med största fog kunna påstås, att syftemålet med
statens jordförsäljningar väsentligen är socialpolitiskt eller, närmare bestämt,
att skapa själfständiga mindre jordbrukslägenheter, avsedda att
till skäliga inköpspris tillhandahållas mindre bemedlade och obemedlade,
samt så avpassade att med hänsyn till orts- och avsättningsförhållanden
en skötsam innehavare kan antagas utan anlitande av andra arbetskrafter
än familjens egna därå hava sin bärgning. Easthålles denna synpunkt,
torde med nödvändighet därav följa, för så vitt icke det angivna syftemålet
skall motverkas, att statens utbud av för egnahemslägenheter
lämplig jord hålles inom de naturliga gränser, som betingas av den å
varje ort rådande efterfrågan å dylika lägenheter, något som i sin ordning
givetvis utesluter varje tanke på en realisation av kronodomäner i
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 4.
7
den vidsträckta omfattning, som bleve nödvändig, därest de inflytande
försäljningsmedlen skulle kunna förslå att i någon avsevärd mån — såsom
motionärerna önska — ersätta och onödiggöra det årliga statsanslaget
till inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark.
I den mån önskemålet att vinna jämn tillgång på för egna hem
lämpliga jordområden till skäliga pris och med goda villkor i övrigt sådant
medgiver, anser emellertid utskottet, att en utsträckt försäljning av
kronoegendomar kan vara önskvärd och tillrådlig. Att det härvid under
vissa förhållanden, och då sådant kan ske utan förfång för ortens egnahemsbehov,
kan vara lämpligt att för tillgodoseende av även annan efterfrågan
å jord än de egentliga egnakemsspekulanternas, salubjuda jämväl
större områden eller delar av arrendegårdar, vill utskottet icke heller bestrida.
Men eu sådan utsträckt försäljning av statens jordbruksdomäner
torde, enligt utskottets mening, vara möjlig utan frångående av nu tilllämpade
försäljningsgrundsatser samt i varje fall utan ändring i nu gällande
bestämmelser, vilka ej blott tillåta vederbörande domänförvaltningar
samt iippskattningsmän vid arrende- eller saluvärderingar att därom väcka
fråga, utan även synas vara ägnade att direkt hänleda vederbörandes
uppmärksamhet därå.»
Då, på grund av vad sålunda framhållits, motionen syntes utskottet
hava en vidsträcktare syftning än som kunde anses förenlig med statens
hittills följda försäljningsprinciper i allmänhet och med bibehållen hänsyn
till egnahemsintresset i synnerhet, hemställde utskottet, åt t densamma''ej
måtte av riksdagen bifallas. Jämlikt utskottets hemställan blev motionen
av riksdagen avslagen.
Innevarande års jordbruksutskott, som ej kan finna, att något skäl
förebragts, som föranleder utskottet att ändra sin år 1914 intagna, av riksdagen
gillade ståndpunkt, har i huvudsak intet att tillägga, utöver vad
i det anförda utlåtandet uttalats. I avseende å däruti intagna uppgift
angående antalet under åren 1909 —1913 skedda egnahem supplåtelser,
jämfört med antalet försäljningar utan tillämpning av egnahem sförfattning,
kan dock utskottet i förbigående nämna, att, enligt vad utskottet
hos kungl. domänstyrelsen inhämtat, antalet av de lägenheter, som under
år 1914 försålts jämlikt kungl. kungörelsen den 17 oktober 1913 angående
grunder för upplåtande av egnahemslägenheter, snarare överstiger
än understiger 80 procent av antalet kronodomäner, som under samma
tid försålts.
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 4.
Utskottet anser sig slutligen böra erinra därom, att efter Kungl.
Maj:ts den 15 sistlidne december meddelade bemyndigande chefen för
jordbruksdepartementet tillkallat fem sakkunniga personer med uppdrag
att inom departementet biträda vid utredning och avgivande av förslag
beträffande de ändringar i gällande bestämmelser angående utarrendering
av kronans jordbruksdomäner, som kunde finnas erforderliga eller lämpliga,
särskilt i syfte att statens intresse i fråga om avkastningen från
dessa domäner måtte bättre än hittills tillgodoses samt angående vad
med denna fråga ägde sammanhang. Av det sålunda lämnade uppdragets
art framgår, att detsamma främst är inriktat på ett förhållande, som,
berört av motionären i dennes motivering, uppenbarligen äger det närmaste
sammanhang med frågan om önskvärdheten för staten att i större
utsträckning än hittills övergå från jordbruksdrift till skogshushållning.
Då givetvis den utredning angående möjligheten av ökad avkastning
från statens jordbruksdomäner och det förslag i ämnet, som med visshet
lärer vara att från de sakkunniga förvänta, kommer att i avsevärd mån
underlätta bedömandet av de statsekonomiska faktorer, som kunna vara
för förevarande fråga betydelsefulla, får utskottet, med åberopande jämväl
av vad ovan anförts, hemställa,
att förevarande motion ej må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 18 februari 1915.
På jordbruksutskottets vägnar:
D. PEKSSON i Tällberg.
Närvarande: hrr Persson, Ericsson, Odelberg, Petersson, Holmquist, Paulson,
Fahlén, Lindblad, Linders, Åkerlund, Öberg, Ekerot, greve Hamilton, Jonsson, Tysk
och Hage.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 4.
9
Reservation
av herrar Lindblad och Ekerot vilka anfört:
»Liksom förra året ha vi även i år yrkat att i utskottets motivering
få intagen nedanstående fullständiga tabell:
lägenheter, försålda i enlighet med författningarna
den 25 september 1896, 31 december 1909
och 17 oktober 1913
Hemman, lägenheter med mera
som försålts i enlighet med
1874 års kungl. brev eller an
-
i
efter riksdagens hörande
utan riksdagens hörande
författning om försäljning
egnahemslägenheter
av
>
Antal
Saluvärde
Köpe-
skilling
Antal
Saluvärde
Köpe-
skilling
Antal
Saluvärde
Köpe-
skilling
Kronor
ö.
Kronor
ö.
Kronor
Ö.
Kronor
ö.
Kronor
ö.
Kronor
ö.
1909
130
191,635
75
188,034
50
82
120,667
65
133,721
20
60
812,222
24
912,486
02
1910
102
165,868
—
179,698
—
58
100,379
62
102,686
29
42
584,381
40
722,808
40
1911
141
276,868
99
283,868
90
63
86,633
19
96,991
19
47
721,983
35
823,410
—
1912
239
395,699
74
408,315
60
26
53,157
—
56,845
—
44
500,919
81
592.671
—
1913
169
355,510
78
373,649
73
36
105,233j 46
107,290
94
60
577,776
42
613,457
15
S:a 781
S:a 265
S:a 253
Den i utskottsbetänkandet intagna tabellen är på så sätt missvisande,
att den blott angiver antalet från kronodomäner försålda jordbrukslotter
under en viss tidsperiod, då åter den fullständiga tabellen
utvisar att försäljningen enligt 1874 års kungl. brev alltjämt är den
viktigare, då den omfattar låt vara till antalet mindre, men till areal och
värde större delen av från staten försåld jord.
Anda sedan 1896 har nu pågått försäljning av bebyggda torp och
lägenheter från kronans domäner, och då tillgången på sådana snart nog
torde vara slut, återstår ej annat än att för fortsatt styckning slå in på
en uppdelning jämväl av huvudgårdarne. Därvid måste man givetvis
träffa ett avgörande, huruvida ej styckningarne böra ske på så vis, att
man söker att utnyttja befintliga byggnader så långt ske kan, och så
Bihang
till riksdagens protokoll 1915. 10 samt. 4 käft. (Nr 4.) 2
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 4.
ledes hellre går att sälja större bebyggda lotter än mindre sådana, som
måste helt och hållet nybyggas. Faktiskt har spekulationen på obebyggd
jord på många ställen avstannat. Den allt dyrare penningupplåningen
tvingar också kronan att noga överväga vad som i det fallet är det
nationalekonomiskt riktigaste: vårt bondejordbruk har självmant uppstått
på nationell grund och torde däri ligga den bästa anvisning vad landet
faktiskt behöver. Denna form av jordpolitik bör för visso understödjas
av staten lika fullt som småbruket. Då det måste främja saken att i
tid få en fullt rationell försäljning planlagd och en ökad försäljning
till stånd även av jord, lämplig för bondejordbruk, hava vi ansett, att
utskottet bort hemställa,
att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning
i god tid om en planmässig försäljning, måhända
i större omfattning än hittills skett, av sådana
kronans jordbruksegendomar, vilka på grund av låg
arrendeavkastning eller andra skäl icke lämpligen
böra av staten behållas, för att därigenom såväl bereda
ökade medel till inköp av för skogsbörd tjänlig
eller skogbärande mark som ock befordrande av ett
nationalekonomiskt riktigt utnyttjande av de i statens
jordbruksdomäner befintliga byggnads- och jordkapital,
ävensom att Kungl. Maj:t ville för riksdagen framlägga
de förslag, till vilka en sådan utredning kan
giva anledning.»
Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1915.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.