Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av vackt motion om ändring i gällande bestämmelser rörande försäljning av kronodomäner.

1915-02-18 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1915:4, Utlåtande i anledning av vackt motion om ändring i gällande bestämmelser rörande försäljning av kronodomäner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 19 februari 1915 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av vackt motion om ändring i gällande bestämmelser

rörande försäljning av kronodomäner.

(2:a avd.)

I en inom första kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande

behandling hänvisad motion, nr 15, har herr Ekelund hemställt,

att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,

det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda och för riksdagen framlägga förslag

till sådan ändring i nu gällande bestämmelser angående försäljning av

kronoegendomar, att även sådana egendomar, vilka lämna i årligt arrende

mera än 600 kronor, må kunna försäljas och därav inflytande köpeskillingar

användas till förvärvande åt staten av skogbärande eller till

skogsbörd tjänlig mark.

Till stöd härför har motionären anfört följande:

»Att en avverkning utöver tillväxten bedrivits i Sveriges skogar

under de senaste årtiondena, torde icke kunna bestridas av någon, som

följt vårt lands skogsfråga med intresse. Denna överavverkning har till

stor del haft sin orsak i den omständigheten, att gamla ej längre räntabla

skogsbestånd funnits i betydande omfattning. Genom avverkning

av dessa gamla bestånd har skogskapitalet nedgått långt under vad det

egentligen borde vara och därmed också avkastningen, men detta innebär

i och för sig icke att vanvård förelegat. I stället har genom avverkningarna

väg blivit beredd för att få det ursprungliga lågt avkastande

skogskapitalet ersatt med nytt mera växtkraftigt och givande, och det

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 10 samt. 4 käft. (Nr 4.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 4

gäller nu att på de avverkade markerna skaffa ny skog, höja skogskapitalet

och att vårda detta kapital så, att det lämnar en fullt nöjaktig

avkastning.

Men huru nå fram till detta mål?

Vår nuvarande skogslag är en återväxtlag och har såsom sådan

varit och är till gagn, men i likhet med skogsvårdstyrelsernas upplysningsarbete

verkar den endast långsamt. Ytterligare åtgärder äro därför

nödvändiga, och att medverka härtill bör i ett land som vårt med

en skogsareal av över 20 millioner hektar vara en av statsmakternas

betydelsefullaste uppgifter.

Ett medel till skogsskötselns förkovran vore utan tvivel att staten

utvidgade sin skogsareal. Därigenom skulle allt större skogsområden

komma under den omsorgsfulla och rationella vård, som man väl får

förutsätta kommer att allt mera bliva utmärkande för statens skogar,

och vilken vård bör bliva allt mera intensiv och givande i samma

mån, som en efter våra förhållanden lämplig begränsning av revirens

storlek kan genomföras.

För förvärvande åt staten av skogsfastigheter har riksdagen beslutat,

att sådana kronoegendomar, vilka giva en årlig arrendesumma av

600 kronor och därunder må, där så befinnes lämpligt, försäljas och de

därav inflytande köpeskillingarna användas till inköp av skogbärande

eller till skogsbörd lämplig mark. Genom detta beslut har beretts möjlighet

att under de senare årtiondena förvärva åt staten betydande skogsområden,

men har det dock visat sig, att de för skogsköp tillgängliga

medlen ändå varit otillräckliga och att statsverket därför ofta måst

låta gå sig ur händerna gynnsamma tillfällen till förvärvande av

skogsmark.

Alla skäl synas mig därför tala för att ytterligare medel göras tillgängliga

för ifrågavarande ändamål i den mån sådant är möjligt utan

anlitande av skatte- eller lånevägen.

Eu mycket lämplig åtgärd härför vore utan tvivel, att en mera vidsträckt

och planmässig försäljning av statens jordbruksfastigheter möjliggjordes.

Denna tanke har tidigare uttalats av bl. a. 1896 års skogskommitté,

som i sitt betänkande anför härom följande:

Även bland de större jordbruksdomänerna finnas säkert flera, som

icke minst på grund av förestående kostsamma nybyggnader ined fördel

kunde avyttras. Det torde emellertid icke böra ifrågasättas, att Kungl.

AIaj:t skulle erhålla generellt bemyndigande att försälja dessa. Lämp
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 4.

3

ligare synes vara att efter hand, i den mån gällande arrendekontrakt löpa

till ända, framställningar göras till riksdagen om försäljning av särskilt

angivna kronoegendomar under förutsättning att antagliga köpeskillingar

kunna erhållas. Otvivelaktigt skulle på detta sätt betydande tillgångar

vinnas för inköp av skogsmark.

Ett ytterligare skäl för en sådan åtgärd har man också däri, att

bland statens jordbruksegendomar finnas nu helt visst många, vilkas

arrendebelopp icke på långt när utgöra skälig ränta på de köpeskillingar,

som de vid eventuell försäljning -— helst för styckning, då förhållandena

göra sådan lämplig — skulle betinga.»

Förevarande ämne, avseende befogenhet för Kungl. Maj:t till ökad Utskottet.

försäljning av kronoegendomar i ändamål att därigenom erhålla större

tillgångar till inköp för statens räkning av skogsmark eller till skogsbörd

tjänlig mark, var föremål för prövning jämväl av nästlidet års senare

riksdag på grund av motion av herr Gustafsson i Brånsta m. fl. I

det av dåvarande jordbruksutskott avgivna utlåtandet (nr 67) berördes till

en början Kungl. Maj:ts efter hand alltmera utsträckta befogenhet i sådant

hänseende och framhölls, att riksdagen numera utsträckt ifrågavarande, första

gången år 1874 åt Kungl. Maj:t lämnade generella bemyndigande att

utan riksdagens hörande försälja vissa mindre kronoegendomar till att

avse sådana, vilka vid inträffad arrendeledighet lämnade staten ett årligt

arrende av 600 kronor eller därunder, under villkor att de inflytande

medlen komme att användas till inköp av skogbärande eller för

skogsbörd tjänlig mark. Vidare erinrade utskottet, att beträffande kronoegendomar

med större arrendeavkastning än 600 kronor riksdagen, efter

hemställan från Kungl. Maj:t, varje år i allt vidare utsträckning beviljat

försäljning av sådana, ävensom att riksdagen uppdragit åt Kungl.

Maj:t att använda jämväl de vid dessa försäljningar inflytande köpeskillingarna

till inköp av skogsmark och för skogsodling lämpliga områden.

Härefter anförde utskottet följande:

»Hå sålunda de vid försäljning av kronans jordbruksdomäner inflytande

inkomstmedlen genomgående disponeras för inköp av skogsmark,

uppstår osökt den fråga, som utgör motionens hufvudföremål, nämligen

huruvida icke staten ur finanspolitisk synpunkt skulle handla klokt genom

att i större omfattning, än som nu sker, avyttra jordbruksfastigheter

för att i stället bringa allt mera skogsmark i statens hand. Motionärerna

för sin del synas icke hysa tvivel om önskvärdheten av en

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 4.

forcerad försäljningspolitik. Och de grunda sin framställning företrädesvis

på det kända förhållande, att statens skogsegendomar synas tillförsäkra

densamma en ständigt växande avkastning, i allmänhet överstigande

arrendeinkomsterna från statens jordbrnksdomäner.

Utskottet, som delar motionärernas uppfattning om den stora betydelse

fortsatta inköp av skogar och för skogsodling lämpliga markområden

måste anses äga för främjandet av landets skogshushållning,

finner emellertid den i motionen anvisade utväg för beredande av fullt

tillräckliga medel till sådana inköp ingalunda vara så naturlig eller välbetänkt,

som motionärernas framställning kan synas giva vid handen.

Härvidlag hava huvudsakligen tvenne synpunkter varit för utskottet bestämmande.

Det torde visserligen icke kunna bestridas, att det i ett flertal fall

synes vara ekonomiskt förmånligt för staten att avhända sig vissa, vanligen

smärre jordbruksegendomar, vilkas förvaltning ofta vållar staten

kostnader, vilka icke stå i fullt skäligt förhållande till arrenaeavkomsten,

men vilka, enligt vad erfarenheten visat, vid försäljning pläga betinga

köpeskillingar, som väsentligt kunna överstiga arrendevärdena. Uteslutet

torde ej heller vara, att även bland de större jordbruksdomänerna kunna

finnas sådana, vilka, med hänsyn till exempelvis sådan av motionärerna

framhållen omständighet som förestående kostsam nybyggnad, med fördel

böra kunna avyttras.

Men någon tillfyllestgörande utredning, utvisande att en försäljning

i den omfattande utsträckning motionärerna synas avse, skulle vara med

försiktig statshushållning förenlig, synes utskottet icke vara förebragt.

Även förutsatt att, såsom motionärerna vilja göra gällande, statens genomsnittliga

nettoinkomst av jordbruksdomänerna icke motsvarar mer än 3

procent av dessas taxeringsvärden och 2 procent av de beräknade saluvärdena,

har därigenom ingalunda blivit ådagalagt, att staten, i stort sett,

skulle vara betjänt med att utbyta dessa, ehuru måhända låga, dock säkra

arrendeinkomster och det i allt fall räntebärande kapital jordbruksdomänerna

representera, mot utsikten att i en närmare eller avlägsnare framtid

kunna påräkna en högre avkastning från egendom, som, vad beträffar

kalmarker, enligt sakens natur måste förbliva räntelös under åtskilliga

tiotal år framåt.

Det får ej heller förbises, att även statens arrendeinkomster förete

eu, om ock ringa, dock påtaglig stegring, samt att möjligheten till en

ytterligare förbättring icke torde vara utesluten, i den mån vissa önsk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 4.

värda ändringar i gällande grunder för arrendeuppskattning, nybyggnadsskyldighet

m. m. kunna genomföras.

Bedan av statsekonomiska hänsyn anser sålunda utskottet varsamhet

böra iakttagas i den fråga det här gäller, och under inga omständigheter

synes staten böra övergiva den beprövade försäljningsgrundsatsen, att

åtminstone medelstora och större jordbruksdomäner icke böra avyttras,

utan att en allsidig och ingående prövning rörande varje egendom blivit

av vederbörande förvaltningsmyndighet företagen.

Det är emellertid en helt annan synpunkt än den hittills behandlade,

som varit den avgörande för utskottets betänkligheter. Enligt utskottets

mening gäller nämligen icke förevarande fråga uteslutande eller

ens i första hand, huruvida det kan vara ekonomiskt fördelaktigt för statsverket

att genom en hastigare genomförd omflyttning av statens vid åkerbruket

fästade kapital till skogsbruket söka erhålla högre ränta å samma kapital.

Det får nämligen icke förbises, att statens försäljningspolitik främst

fullföljer ett allmännyttigt och socialekonomiskt syfte, varvid endast i

underordnad grad spekulations: och vinstsynpunkter kunna och böra göra

sig gällande. Det nuvarande försäljningssystemet kan nämligen, alltsedan

år 1896, sägas vara huvudsakligen grundat på statsmakternas

sträfvan att direkt främja egnahemsbildningen i landet genom upplåtelser

från kronans domäner av såväl självständiga småbruk i allmänhet som

egentliga egnahem slägenheter. Det är sålunda en missuppfattning hos

motionärerna, att sådana upplåtelser endast skulle förekomma vid sidan

av de avhändelser, vilka pågått å ena sidan jämlikt ovanberörda kungl.

brev samt å andra sidan efter riksdagens, på särskilda framställningar

av Kungl. Maj:t, lämnade samtycke. Vare sig det nämligen gäller

egendomar om 600 kronors arrendeavkastning och därunder, över vilka

Kungl. Maj:t, enligt riksdagens beslut, har allmän förfoganderätt, eller

större egendomar, vilka icke må av Kungl. Maj:t avhändas utan riksdagens

särskilda hörande, ske statens försäljningar i det långt övervägande

antalet fall efter styckning av eller avsöndring från därför lämpliga kronodomäner

samt med tillämpning av bestämmelserna i de tid efter annan

gällande författningarna angående åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade

och obemedlade bereda tillfälle att förvärva egnahemslägenheter

från vissa kronoegendomar.

Belysande för den omfattning,'' i vilken under senaste femårsperiod

egnahemsupplåtelser ägt rum, jämförd med antalet försäljningar utan tilllämpning

av sådan författning, är nedanstående av utskottet införskaffade

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 4.

uppgift å antalet under åren 1909—1913 försålda hemman, lägenheter

och andra områden av kronans utarrenderade domäner.

Lägenheter, försålda i enlighet med Hemman, lägenheter med mera,

författningarna den 25 september 189G, som försålts i enlighet med 1874

31 december 1909 och 17 oktober års kungl. brev eller annorledes

1913

efter riksdagens

hörande

utan riksdagens

hörande

utan tillämpning av författning

om försäljning av egnahems- lägenheter :

År

Antal

Antal

Antal

1909..

............... 130

82

60

1910..

............... 102

58

42

1911..

................. 141

63

47

1912.

................. 239

26

44

1913.

................ 169

36

60

Summa 781

265

253

Såsom synes, hava omkring SO procent av de försäljningar, som

företagits under ovannämnda tidsperiod, avsett nybildning av egna hem

och därmed jämförliga självständiga jordbruk, medan endast knappa 20

procent av de i förteckningen upptagna fastigheterna försålts å ofientlig

auktion med tillämpning av bestämmelserna i berörda kungl. brev den

29 maj 1874. I avseende å denna senare kategori av fastigheter torde

än vidare med största sannolikhet kunna antagas, att de, eller åtminstone

flertalet av dem, utgjorts av sådana större områden, vare sig egentliga

huvudgårdar eller för olika ändamål uppkomna marker, skiften eller

ängar, vilka av naturliga skäl icke lämpligen kunnat styckas eller upplåtas

till egnahem slägenheter.

Det torde sålunda med största fog kunna påstås, att syftemålet med

statens jordförsäljningar väsentligen är socialpolitiskt eller, närmare bestämt,

att skapa själfständiga mindre jordbrukslägenheter, avsedda att

till skäliga inköpspris tillhandahållas mindre bemedlade och obemedlade,

samt så avpassade att med hänsyn till orts- och avsättningsförhållanden

en skötsam innehavare kan antagas utan anlitande av andra arbetskrafter

än familjens egna därå hava sin bärgning. Easthålles denna synpunkt,

torde med nödvändighet därav följa, för så vitt icke det angivna syftemålet

skall motverkas, att statens utbud av för egnahemslägenheter

lämplig jord hålles inom de naturliga gränser, som betingas av den å

varje ort rådande efterfrågan å dylika lägenheter, något som i sin ordning

givetvis utesluter varje tanke på en realisation av kronodomäner i

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 4.

7

den vidsträckta omfattning, som bleve nödvändig, därest de inflytande

försäljningsmedlen skulle kunna förslå att i någon avsevärd mån — såsom

motionärerna önska — ersätta och onödiggöra det årliga statsanslaget

till inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark.

I den mån önskemålet att vinna jämn tillgång på för egna hem

lämpliga jordområden till skäliga pris och med goda villkor i övrigt sådant

medgiver, anser emellertid utskottet, att en utsträckt försäljning av

kronoegendomar kan vara önskvärd och tillrådlig. Att det härvid under

vissa förhållanden, och då sådant kan ske utan förfång för ortens egnahemsbehov,

kan vara lämpligt att för tillgodoseende av även annan efterfrågan

å jord än de egentliga egnakemsspekulanternas, salubjuda jämväl

större områden eller delar av arrendegårdar, vill utskottet icke heller bestrida.

Men eu sådan utsträckt försäljning av statens jordbruksdomäner

torde, enligt utskottets mening, vara möjlig utan frångående av nu tilllämpade

försäljningsgrundsatser samt i varje fall utan ändring i nu gällande

bestämmelser, vilka ej blott tillåta vederbörande domänförvaltningar

samt iippskattningsmän vid arrende- eller saluvärderingar att därom väcka

fråga, utan även synas vara ägnade att direkt hänleda vederbörandes

uppmärksamhet därå.»

Då, på grund av vad sålunda framhållits, motionen syntes utskottet

hava en vidsträcktare syftning än som kunde anses förenlig med statens

hittills följda försäljningsprinciper i allmänhet och med bibehållen hänsyn

till egnahemsintresset i synnerhet, hemställde utskottet, åt t densamma''ej

måtte av riksdagen bifallas. Jämlikt utskottets hemställan blev motionen

av riksdagen avslagen.

Innevarande års jordbruksutskott, som ej kan finna, att något skäl

förebragts, som föranleder utskottet att ändra sin år 1914 intagna, av riksdagen

gillade ståndpunkt, har i huvudsak intet att tillägga, utöver vad

i det anförda utlåtandet uttalats. I avseende å däruti intagna uppgift

angående antalet under åren 1909 —1913 skedda egnahem supplåtelser,

jämfört med antalet försäljningar utan tillämpning av egnahem sförfattning,

kan dock utskottet i förbigående nämna, att, enligt vad utskottet

hos kungl. domänstyrelsen inhämtat, antalet av de lägenheter, som under

år 1914 försålts jämlikt kungl. kungörelsen den 17 oktober 1913 angående

grunder för upplåtande av egnahemslägenheter, snarare överstiger

än understiger 80 procent av antalet kronodomäner, som under samma

tid försålts.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 4.

Utskottet anser sig slutligen böra erinra därom, att efter Kungl.

Maj:ts den 15 sistlidne december meddelade bemyndigande chefen för

jordbruksdepartementet tillkallat fem sakkunniga personer med uppdrag

att inom departementet biträda vid utredning och avgivande av förslag

beträffande de ändringar i gällande bestämmelser angående utarrendering

av kronans jordbruksdomäner, som kunde finnas erforderliga eller lämpliga,

särskilt i syfte att statens intresse i fråga om avkastningen från

dessa domäner måtte bättre än hittills tillgodoses samt angående vad

med denna fråga ägde sammanhang. Av det sålunda lämnade uppdragets

art framgår, att detsamma främst är inriktat på ett förhållande, som,

berört av motionären i dennes motivering, uppenbarligen äger det närmaste

sammanhang med frågan om önskvärdheten för staten att i större

utsträckning än hittills övergå från jordbruksdrift till skogshushållning.

Då givetvis den utredning angående möjligheten av ökad avkastning

från statens jordbruksdomäner och det förslag i ämnet, som med visshet

lärer vara att från de sakkunniga förvänta, kommer att i avsevärd mån

underlätta bedömandet av de statsekonomiska faktorer, som kunna vara

för förevarande fråga betydelsefulla, får utskottet, med åberopande jämväl

av vad ovan anförts, hemställa,

att förevarande motion ej må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 18 februari 1915.

På jordbruksutskottets vägnar:

D. PEKSSON i Tällberg.

Närvarande: hrr Persson, Ericsson, Odelberg, Petersson, Holmquist, Paulson,

Fahlén, Lindblad, Linders, Åkerlund, Öberg, Ekerot, greve Hamilton, Jonsson, Tysk

och Hage.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 4.

9

Reservation

av herrar Lindblad och Ekerot vilka anfört:

»Liksom förra året ha vi även i år yrkat att i utskottets motivering

få intagen nedanstående fullständiga tabell:

lägenheter, försålda i enlighet med författningarna

den 25 september 1896, 31 december 1909

och 17 oktober 1913

Hemman, lägenheter med mera

som försålts i enlighet med

1874 års kungl. brev eller an
-

i

efter riksdagens hörande

utan riksdagens hörande

författning om försäljning

egnahemslägenheter

av

>

Antal

Saluvärde

Köpe-

skilling

Antal

Saluvärde

Köpe-

skilling

Antal

Saluvärde

Köpe-

skilling

Kronor

ö.

Kronor

ö.

Kronor

Ö.

Kronor

ö.

Kronor

ö.

Kronor

ö.

1909

130

191,635

75

188,034

50

82

120,667

65

133,721

20

60

812,222

24

912,486

02

1910

102

165,868

—

179,698

—

58

100,379

62

102,686

29

42

584,381

40

722,808

40

1911

141

276,868

99

283,868

90

63

86,633

19

96,991

19

47

721,983

35

823,410

—

1912

239

395,699

74

408,315

60

26

53,157

—

56,845

—

44

500,919

81

592.671

—

1913

169

355,510

78

373,649

73

36

105,233j 46

107,290

94

60

577,776

42

613,457

15

S:a 781

S:a 265

S:a 253

Den i utskottsbetänkandet intagna tabellen är på så sätt missvisande,

att den blott angiver antalet från kronodomäner försålda jordbrukslotter

under en viss tidsperiod, då åter den fullständiga tabellen

utvisar att försäljningen enligt 1874 års kungl. brev alltjämt är den

viktigare, då den omfattar låt vara till antalet mindre, men till areal och

värde större delen av från staten försåld jord.

Anda sedan 1896 har nu pågått försäljning av bebyggda torp och

lägenheter från kronans domäner, och då tillgången på sådana snart nog

torde vara slut, återstår ej annat än att för fortsatt styckning slå in på

en uppdelning jämväl av huvudgårdarne. Därvid måste man givetvis

träffa ett avgörande, huruvida ej styckningarne böra ske på så vis, att

man söker att utnyttja befintliga byggnader så långt ske kan, och så
Bihang

till riksdagens protokoll 1915. 10 samt. 4 käft. (Nr 4.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 4.

ledes hellre går att sälja större bebyggda lotter än mindre sådana, som

måste helt och hållet nybyggas. Faktiskt har spekulationen på obebyggd

jord på många ställen avstannat. Den allt dyrare penningupplåningen

tvingar också kronan att noga överväga vad som i det fallet är det

nationalekonomiskt riktigaste: vårt bondejordbruk har självmant uppstått

på nationell grund och torde däri ligga den bästa anvisning vad landet

faktiskt behöver. Denna form av jordpolitik bör för visso understödjas

av staten lika fullt som småbruket. Då det måste främja saken att i

tid få en fullt rationell försäljning planlagd och en ökad försäljning

till stånd även av jord, lämplig för bondejordbruk, hava vi ansett, att

utskottet bort hemställa,

att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning

i god tid om en planmässig försäljning, måhända

i större omfattning än hittills skett, av sådana

kronans jordbruksegendomar, vilka på grund av låg

arrendeavkastning eller andra skäl icke lämpligen

böra av staten behållas, för att därigenom såväl bereda

ökade medel till inköp av för skogsbörd tjänlig

eller skogbärande mark som ock befordrande av ett

nationalekonomiskt riktigt utnyttjande av de i statens

jordbruksdomäner befintliga byggnads- och jordkapital,

ävensom att Kungl. Maj:t ville för riksdagen framlägga

de förslag, till vilka en sådan utredning kan

giva anledning.»

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.