Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av särskilda motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t angående förlänande av större planmässighet och enhetlighet åt statsreglering sarbelet.

1915-05-11 · 44 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 40 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1915:13, Utlåtande i anledning av särskilda motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t angående förlänande av större planmässighet och enhetlighet åt statsreglering sarbelet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1915 kl. 4 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av särskilda motioner

om skrivelse till Kungl. Maj:t angående förlänande av

större planmässighet och enhetlighet åt statsreglering sarbelet.

Närvarande: Herrar Edén, Clason, Hellberg, Bellinder*, K. J. Ekman, Mannheimer*,

von Geijer* von Mentzer, Olof Olsson, von Bahr* von Zweigbergk,

Larsson i Västerås, Magnusson i Tumhult, Räf, Waldén,

Hallén, Hildebrand, Janson i Bråten, Sterne och Hallendorff.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Till utskottet hava hänvisats motionen i andra kammaren, nr 1,

av herr Palmstierna, ävensom den i anslutning till nämnda motion i

första kammaren väckta motionen, nr 26, av herr K. J. Ekman.

I motionen nr 1 har herr Palmstierna hemställt, »att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta

verkställa en utredning angående på vad sätt större planmässighet och

enhetlighet måtte förlänas åt statsregleringsarbetet och därmed sammanhängande

ärendens behandling, samt för riksdagen framlägga de förslag,

vartill denna utredning må föranleda.»

I motionen nr 26 har herr K. J. Ekman hemställt, »att riksdagen ville i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkBihang

till riksdagens protokoll 1915. 5 samt. 12 käft. (Nr 13.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Motiveringen

till herr

Palmstiemas

motion.

2 Konstitutionsutsskottet utlåtande Nr 13.

ställa utredning, huruvida icke, till vinnande av större planmässighet

och enhetlighet vid statsregleringsarbetet och därmed sammanhängande

ärendens behandling, må kunna i grudlagsenlig ordning stadgas, att enskilda

motionärers framställningar om nya eller ökade skatter eller om

utgifter, som icke hänföra sig till något visst i statsverkspropositionen

upptaget anslagsäskande, skola, där ej särskilda förhållanden påkalla

undantag, i vederbörande utskott till slutlig behandling företagas samt

i riksdagens kamrar föredragas först efter det de i statsverkspropositionen

gjorda anslagsäskanden samt därmed omedelbart sammanhängande motioner

slutligen prövats, ävensom för riksdagen framlägga de förslag vartill

denna utredning må föranleda.»

Till stöd för sin hemställan har herr Palmstierna anfört följande:

»Under senare år ha Kungl. Maj:t och riksdagen ägnat ökad omsorg

åt riksstatens uppställning och budgetens allmänna anordning. Man

har strävat efter att bereda mer överskådlighet åt statsregleringsarbetet

och att bibringa riksbudgeten större fullständighet och fasthet, samt att

till densamma hänföra uteslutande de medel och anslag, som anvisats

för det år, riksstaten avser, men att, så vitt möjligt, häri upptaga dem

alla. Jag erinrar om 1907 års beslut om den direkta skattens omläggning

på det sätt, att till grund för taxeringen till såväl bevillning som

inkomstskatt skall läggas nästföregående års inkomst, att taxering och

uppbörd skall äga rum under ett och samma år och att för finansåret

den skatt upptages, som inflyter under detta år. Jag erinrar vidare om

1911 års stora budgetsreform, varigenom bl. a. åstadkoms, att den s. k.

fonden för reserverade medel avskaffades och i stället en statsverkets

kassafond upplades. Härmed intog man principiellt den ståndpunkten,

att i riksstaten icke skola upptagas såsom tillgångar några bidrag från

överskott av föregående statsreglering, men att riksstatens inkomster och

utgifter, så nära som möjligt, böra anslutas till verkligbeten.

Dessa beslut förutsätta emellertid betydande anspråk på sättet för

statsreglering sarbetets bedrivande och de måste givetvis medföra, att hädanefter

större uppmärksamhet, än tillförne, ägnas detsamma. Här överskotten

icke längre kunna anlitas vid budgetens uppgörande, utan blott

årets medel få upptagas, är det av större vikt än tidigare, att dessa medels

storlek noggrant beräknas; då man ej heller numer har möjlighet

att vid utgifters beslutande förlita sig på att medel alltid kunna anskaffas

på något sätt till deras täckande, utan har vissa fixerade belopp

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

3

att hålla sig till, så måste detta leda därhän, att utgifterna icke beslutas,

utan att man vet om inkomster för ändamålet äro eller bliva tillgängliga

för samma riksstat, i vilken anslaget skall utgå. Det är också naturligt,

att såväl påläggandet av nya som avlyftandet av äldre skatter måste

ske med iakttagande av större planmässighet och försiktighet, när man

erfar, att om större skatter än behövligt uttagas, så bli dessa fonderade i

kassafonden och tillgripas för den händelse i framtiden någon brist i

staten skulle uppstå, samt att, om utan samband med den allmänna

budgetsbehandlingen skatter ryckvis borttagas, hela statsregleringsarbetet,

som har begränsade inkomster att röra sig med, kan komma i svårigheter.

Undersöker man nu, om vårt statsregleringsarbete motsvarar de anspråk,

man under nuvarande omständigheter bör ställa på detsamma,

torde rätt många vara benägna att härpå svara nekande. Jag tillät mig

även att vid föredragningen av bevillningsutskottets betänkande angående

beräkningen av bevillningarna för år 1915 fästa uppmärksamheten

vid en del brister i vår budgetsbehandling och framhöll önskvärdheten

av att åtgärder vidtoges i syfte att riksdagen måtte kunna på ett mer

rationellt sätt än för närvarande utföra sitt maktpåliggande arbete med

riksstatens reglering.

Det tillvägagångssätt, som nu användes, är föga ändamålsenligt och särskilt

i kristider, då det är mer angeläget än någonsin, att sköta statsregleringen

med stor omsikt, visar det sig, hur bristfällig riksdagens behandling av

budgeten är. I själva verket tar riksdagen in plenum knappt någon reel del

i statsregleringen, utan överlåter detta bestyr åt stats- och bevillningsutskotten

ensamma. Den behandling deras betänkanden undergå i kamrarna

är väsentligen av formell art. Riksdagens ledamöter ge också sin mening

härom tillkänna genom att i stort flertal resa hem, innan bevillningarna

skola beslutas och riksstaten fastställas. Ett ringa fåtal deltager

i dessa ärendens behandling och föga uppmärksamhet fästes härvid.

Ehuru världskrisen i övrigt satte sin prägel på den förra riksdagens arbete,

märktes detta icke vid föredragningen av nämnda bevillningsutskotts

utlåtande. Det skulle likväl då beslutas, om, med hänsyn till påfrestningarna

å statsfinanserna, det vore lämpligt att omedelbart öka beskattningen

eller ej. Endast cirka 25 ledamöter torde ha närvarit i andra

kammaren den 22 september. Redan förkänslan av att så få skulle

deltaga hade icke heller kunnat undgå att påverka bevillningsutskottet.

Dess majoritet torde också ha fattat sitt beslut om att ingen skatteför
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

höjning borde ske under intryck av hur olämpligt det vore att låta en

synnerligen fåtalig församling besluta om en så betydelsefull angelägenhet,

och reservanterna, som likväl påyrkat densamma inom utskottet, funno

sig icke kunna i plenum göra framställning därom till följd av denna

anledning. Nu må man ha vilken uppfattning som helst angående

det önskvärda eller ej att under den givna situationen vidtaga skatteförändringen,

men därom torde man dock kunna vara ense, att ett statsregleringsarbete

av angivna beskaffenhet icke på rätt sätt fyller sin

uppgift.

Tyvärr kan man icke mot det nu anförda erinra, att alldeles särskilda

förhållanden voro rådande förra året, vilka förklara riksdagens

fåtalighet. De, vilka under någon följd av år deltagit i riksdagsarbetet,

känna väl till, att även under vanliga omständigheter det är mycket få

riksdagsmän, som närvara vid riksstatens uppgörande sent fram på våren,

flertalet är borta och de kvarvarande diskutera icke utskottsmajoriteternas

förslag.

Redan dessa för den svenska riksdagen säregna förhållanden ange,

att några tekniska fel måste vidlåda vår budgetsbehandling och förrycka

dess behöriga gång. Intrycket härav förstärkes, när man uppmärksammar

den ordning efter vilken riksdagen fattar sina beslut rörande

riksstaten. Det sker icke enhetligt och i ett sammanhang, utan splittrat

på ett sätt, som omöjliggör, att den överskådlighet, man lyckats vinna

i fråga om riksstatens uppställning, också kan tillgodogöras vid det förberedande

arbetet på riksstatens uppgörande.

På riksdagens bord inkommer först ett betänkande från bevillningsutskottet

jämlikt 40 § i riksdagsordningen angående beräkningen av de

särskilda bevillningarna för resp. år. I detta sammanhang är det förslag

om »bevillningens ökande» eller dess »minskande, om sådant kan

äga rum», plägar framläggas. Men And detta laget äro »statsverkets behov»

icke »utredda och bestämda». Riksdagen beslutar om skatternas

storlek i rikstaten utan kännedom om hur riksstaten i övrigt skall se

ut. Man kan tycka, att detta är en bakvänd ordning. Rikets kommuner

förfara i varje fall på motsatt sätt och besluta allra sist om storleken

av det skattebelopp, som behöves för att täcka beslutade och

kända utgifter, vilka ej på annat sätt kunna bestridas. Först efter

några dagar framlägges statsutskottets memorial och nu får riksdagen erfara,

hur statsverkets inkomster efter statsutskottets granskning av

Kungl. Maj:ts förslag anses kunna ställa sig för budgetsåret och i detta

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

sammanhang framför utskottet sina yrkanden om inkomsternas beräkning

och användandet av lånemedel för olika ändamål m. m.

Riksdagen beslutar nu om dessa olika punkter, men memorialet är

så uppställt, att inkomsterna fastställas, innan hela utgiftssidan är klar.

Under rubriken »Statsverkets utgifter» får riksdagen nämligen senare

och med anledning av yrkanden i samma memorial besluta om en hel

del oavgjorda ärenden, innefattande icke endast riksdags- och revisionskostnader

och räntor samt avbetalning å statsskulden, utan även framställning

såväl av Kungl. Maj:t som enskilda motionärer, vilka av någon anledning

blivit bordlagda eller i varje fall icke tidigare blivit behandlade.

Stundom är det i dessa fall fråga om högst betydande belopp, vilka

kunna avsevärt inverka på budgetens utseende. Följden av detta förfaringssätt

är, att riksdagen vid beslutet om »Statsverkets inkomster»

memorialets första del måste förutsätta, att vad statsutskottets majoritet

förordat i dess senare del blir av riksdagen bifallet, ty eljest går inkomstberäkningen

sönder och, som nämnt, äro ett par dagar tidigare skatteinkomsterna

bestämda. Vid 1913 års riksdag beslöts t. ex. eu så viktig

sak som att 1,4 mill. kr. utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit skulle täckas av

lånemedel, i syfte att budgeten därigenom måtte lättas, men detta skedde

innan utgiftsidan var klar, och när riksdagen fattade beslutet, visste den

i själva verket icke, att anledningen var den nu nämnda. Endast statsoch

bevillningsutskottens medlemmar torde ha ägt kännedom därom.

I memorialet stod endast att »enligt utskottets uppfattning» en viss del,

»lämpligen» 1,4 mill. kr. av det till utförande av nya byggnader och

anläggningar vid statens trafikerade järnvägar anvisade beloppet, borde

täckas av lånemedel. Kännare skäl angåvos icke, men riksdagen kunde i

den givna situationen icke gärna besluta annat än vad utskottet

förordat.

Varje realbehandling av budgeten in plenum blir tydligen omöjlig,

så länge det tekniska förfarandet vid riksstatens uppgörande förblir som

det nu är.

Men det är icke nog härmed. Själva utskottsarbetet lider av betänkliga

brister. Enligt gällande grundlag är det två utskott, vilka ha

det mest omfattande arbetet med riksstatens uppgörande. Häri ligger

en splittring, som kan vara skadlig, om dess olägenheter icke hävas med

tjänliga åtgärder. Ett ordnat samarbete mellan dessa utskott synes vara

oundgängligt, men sådant saknas ännu. Bevillningsutskottet har sålunda

ingen officiell kännedom om vad statsutskottet ämnar komma med, då

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

det går att föreslå riksdagen, hur skattebördorna skola jämkas för att

budgeten må gå väl ihop.

Denna olägenhet sökte man i någon mån avhjälpa vid förra riksdagen

på det sätt, att en konferens mellan delegerade för stats- och

bevillningsutskotten anordnades, vid vilken olika åtgärder, som av de

båda utskotten borde föreslås, kommo under övervägande. Härunder

dryftades skattefrågor av olika slag, beredandet av ökad inkomst av

statens kapitalplaceringar och användandet av lånemedel i större skala

m. m. Tydligen var det krisens allvarliga natur, som nödvändiggjorde

denna sammankomst och väckte behovet av ett mer ordnat samarbete.

Emellertid fördes inga protokoll, utan det hela fick karaktären av en

förtrolig konferens, och dock var det dess resultat, som upptogs av

respektive utskott och sedan blev riksdagens beslut.

Bristen på samverkan mellan de budgetsuppgörande utskotten är

emellertid icke endast kännbar uti kristider, ehuru den då starkast fram

träder, den är även påtaglig under normala förhållanden och bidrager

i sin mån till den planlöshet, varav riksdagens statsregleringsarbete

lider.

Nu ingår det ju å riksstatens inkomstsida icke endast egentliga

statsinkomster, inkomster av produktiva fonder, riksbanksvinsten och i

anspråk tagna kapitaltillgångar, utan även lånemedel till betydande belopp.

Denna post har naturligtvis under senare år måst tilldraga sig

allt större uppmärksamhet, i den mån förut okända svårigheter att till

rimligt pris erhålla lån yppat sig. Riksdagen står här inför synnerligen

svåra uppgifter. A ena sidan är det ett trängande behov att för viktiga

statsutgifter anskaffa erforderligt kapital, å andra sidan håller en

obestämd men allmän erfarenhet om, att marknaden icke kan absorbera

stora nya lånekrav, tillbaka. För den beslutande myndigheten är det

tydligen mer angeläget nu, än när allt gick lätt och obehindrat, att ha

en verklig sakkännedom om marknadens beskaffenhet och de möjligheter,

densamma erbjuder. Det är ingen idé att besluta kapitalplacering

genom upplåning, om pengar icke kunna fås eller erhållas till pris, som

riskera ändamålet med lånets upptagande; men det är ej heller värt att

slå över åt motsatt håll och till följd av förmenta svårigheter rygga inför

beslut, som gagna landet. Nu har riksdagen ett eget organ,fvars

hela uppgift och verksamhet hänvisar detsamma att noggrant följa

penningmarknadens rörelser med särskild hänsyn till möjligheten av att

tillgodose vårt behov av kapital. Det förefaller likväl, som om riksdagen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

7

i rikgäldskontoret såg endast en verkställande myndighet, vilken skall

prompt utföra riksdagens beslut, men som icke rådfrågas, innan de fattas.

Enligt min uppfattning föreligger häruti en brist. Den erfarenhet,

riksgäldskontoret förvärvar, kommer därmed icke till sin rätt och blir

icke tillgodogjord av riksdagen, då den väl skulle behövas, nämligen

vid bestämmandet av lånebeloppen i riksstaten. Det är ett samband

mellan respektive utskott och riksgäldskontoret, som fattas här, men

vilket borde skapas.

Grundvalen för riksdagens statsregleringsarbete är statsverkspropositionen,

som dels innehåller Kungl. Maj:ts äskanden i fråga om utgifterna,

dels angivande av beräkningsgrunden för bur mycket, som kan

inflyta såsom statsinkomster, dels också på vad sätt budgeten i övrigt

skall balanseras för året. Men sedan Kungl. Maj:t till riksdagen överlämnat

prop. nr 1 upphör förbindelsen mellan regering och riksdag i

fråga om riksstatens uppgörande. Något egentligt officiellt samarbete

dem emellan förekommer ej längre. Riksdagen är hänvisad till sig själv

och till de upplysningar, som på dess begäran lämnas vid det fortsatta

statsregleringsarbetet. Först vid det slutliga avgörandet i kamrarna

framträder departementschefen, om så kräves, och i så fall äga hans

uttalanden i regel karaktären av ett försvar för regeringens ståndpunkt

mot den uppfattning av annat slag, som eventuellt gjort sig gällande

inom utskottet eller eljes kommer till synes i kamrarna. »I Sverige

har regeringen», yttrar Varenius, »sedan dess proposition väl är avlåten,

icke förrän vid den slutliga debatten i kamrarna något tillfälle att

genom sin sakkunskap, sin personliga auktoritet, påverka frågans lösning.

Dessförrinnan har förslaget emellertid undergått den förberedande

behandling i utskottet, som i de flesta fall avgör dess öde. För ett

ministrarnas deltagande i denna från offentlighetens kontroll undandragna

beredning känner den svenska riksdagsordningen icke blott icke någon

form, den reser ett bestämt binder däremot genom förbudet för statsrådsledamot

att sitta i utskott.» (§ 44 R. O.)

Det kan ifrågasättas, om denna arbetsmetod, som snarare tyder på

ett konstitutivt motsatsförhållanden mellan Kungl. Maj :t och riksdagen än

på befintligheten av ett välordnat samarbete, är gagnelig för ett planmässigt

bedrivande av den ekonomiska politiken och statsregleringsarbetet. Man

får nämligen förutsätta, att en regering vid sin finansförvaltning, vid sitt

hushållande med landets fiskalisk^ resurser och ordnandet av sitt ekonomiska

arbete i övrigt följer ett visst program för någon tid framåt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

Den låter utföra en del förberedande arbeten med hänsyn härtill, och

framställer utarbetade förslag, allt med beräkning av befintliga och påräkneliga

tillgångar. Liksom de större kommunerna numer sträva efter

att för någon kortare överskådlig tid följa en uppgjord finansplan, på

samma sätt förutsättes, att en regering går tillväga. Men sker så, kunna

betänkliga streck i räkningen uppkomma till följd därav, att något

egentligt samarbete under statsregleringsarbetets gång icke förefinnes

mellan Kungl. Maj:t och riksdagen, och denna olägenhet blir så mycket

större, i den mån riksdagen själv begagnar sig av sin initiativrätt

i ekonomiska angelägenheter och fattar viktiga beslut på framställning

av enskilda motionärer rörande frågor, vilka samhöra med budgeten.

De planer, regeringen hyser, kunna oavsiktligt korsas endast

till följd av bristfällig kontakt mellan regeringen och riksdagen. Det

torde finnas åtskilliga exempel härpå, och stundom har en regering

sökt utfylla den angivna bristen genom att förmå enskilda riksdagsmän

att framlägga motioner, vilka äro ägnade att främja regeringens

syften.

Ställer man också den fordran på statsstyrelsen, att dess åtgärder

skola vara uttryck för samverkan mellan regeringen och dess parlamentariska

underlag, böra nödvändigtvis de tekniska möjligheterna för utbildandet

av ett dylikt samarbete åvägabringas. Det kan emellertid icke

vara tillfredsställande att det endast är på partimöten, programförklaringar

rörande riksstaten lämnas eller enskildheter i densamma vid behov

förklaras. Därigenom kunde riksstyrelsen lätt förfalla till att bli en ren

partistyrelse. För dem, vilka tilläventyrs med oro se en utveckling i

sådan riktning, är det fördenskull önskvärt att åstadkomma officiella former

för samverkan mellan regering och riksdag under det förberedande

statsregleringsarbetet. Det är vid riksdagens utskott denna samverkan

synes böra anknytas.

Ingen torde önska någon inskränkning av den initiativrätt, riksdagen

äger uti ekonomiska angelägenheter, eller i dess makt att besluta

om skattetungan eller vilja begränsa enskilda riksdagsmäns frihet att

motionsledes göra framställningar i dessa ärenden. Det skulle säkerligen

bli till ogagn för statslivet, om ändringar i sådant syfte beslötes. Men

det bör samtidigt starkt betonas, att ordning och reda, full planmässighet

och enhetlighet måste prägla den verksamhet, riksdagen bedriver på

detta område. Besluten böra framstå såsom klokt avvägda åtgärder,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13. 9

vilkas inbördes sammanhang och innebörd av att utgöra led uti ott

systematiskt utfört reformarbete är uppenbar.

Granskar man nu, hur det stundom tillgår inom riksdagen, finner man

snart, att arbetet behöver organiseras på ett bättre sätt. Yäl torde man

kunna erkänna, att de olika förslagen i regel underkastas en noggrann

och omsorgsfull prövning, innan de komma till avgörande på riksdagens

bord, men de äro vanligen alldeles lösryckta ur sitt naturliga sammanhang

och behandlas fristående. Den ene motionären föreslår t. ex. ökning

av viss beskattning eller införande av någon ny skatteform, den

andre yrkar däremot på lindring av somliga skattebördor, och varje framställning

blir föremål för vederbörlig behandling, men sällan undersökes

vad inverkan ett beslut i den ena eller andra riktningen kan ha på riksstatens

uppgörande — besluten fattas kanske några månader innan den

skall fastställas — och inte heller skönjes att en övervägd och målmedveten

plan ligger bakom det hela, och likväl är detta kanske mer nödvändigt,

när det gäller finanspolitik, än eljes. Man får det intrycket,

att riksdagen utför ett samvetsgrant detaljarbete på var sak, men försummar

sammanhanget och planmässigheten i totalarbetet.

Särskilt angeläget är det, att beslut, vilka angå statsregleringen, definitivt

fattas på en gång, så att en fullständig överblick av läget förefinnes

i det ögonblick, då avgörandet skall ske. En åtgärd kan i och

för sig vara berättigad, men ställd i samband med övriga visa sig vara

mindre nödvändig, än dessa, och därför böra undanskjutas eller också

kunna viktigare hänsyn än de, vilka under arbetet på detaljer voro utslagsgivande,

kunna, när sambandet med hela statsregleringen och dess

systematiska planerande under närmaste tid ådagalägges, motivera andra

åtgärder, än man till en början tänkt sig.

Det torde vara av intresse, att med några få exempel, tagna från

skattepolitiken, belysa det, som ovan anförts.

Vid 1909 års riksdag förelåg en kungl. proposition om återinförande

av stämpelbeskattning bl. a. å inrikes växlar. Såsom skäl härför angavs de

»alltjämt växande skattekraven från statens sida» och nödvändigheten av

att täcka »beräknad brist i statsverkets inkomster». Ärendet förekom i

kamrarna i medio av april, och denna beskattningsform, som vållat så

mycket missnöje och emot vilken goda skäl kumf» anföras, blev beslutad.

När riksdagen emellertid senare behandlade riksstaten och utskotten

framlagt sina betänkanden, fick man erfara, att den föregifna bristen icke

längre fanns. Tvärtom kunde man beräkna överskott och såväl stats
Bihang

till riksdagens protokoll 1915. 5 sand. 12 käft. (Nr 13.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

som bevillningsutskotten gjorde justeringar. Statsutskottet ökade järnvägsmedlen

med en halv million kronor, ehuru minskningen i pensionsbidraget

— till följd av riksdagens avslag å Kungl. Maj:ts proposition i denna

angelägenhet — endast skulle ha motiverat en höjning med 150,000 kr.

Bevillningsutskottet nedskruvade tullmedlen en hel million och det oaktat

såväl statskontoret som Kungl. Maj:t varit synnerligen försiktiga, och

brännvinsmedlen minskades tillika med en halv million kr. På detta

sätt fick man plats för stämpelskattens 1,8 mill. kr. Det verkliga överskottet

på 1910 års statsreglering visade sig senare vara 11 mitt. kr.

Man kan emellertid vara förvissad om, att ifall frågan om stämpelavgiftens

införande skulle ha kommit till definitivt avgörande i samband

med den egentliga statsregleringen, så hade utgången blivit en helt

annan. Stämpelskatten hade visat sig vara obehövlig, och ehuru utskottet

tidigare ansett det vara »klart» att utöver den extra inkomstskatten

»ytterligare medel måste anskaffas till täckande av statsverkets utgifter»,

skulle då några statsfinansiella skäl icke vidare kunnat anföras till stöd

för skattens återinförande och vi hade sluppit denna skatteform. De

upprepade ansträngningarna under en rad följande år att få densamma

avskaffad, hade man också kunnat slippa.

Det bör vara angenämt för skattedragare, vilka betungas med växelstämpelavgifter,

att veta, att deras pålaga egentligen kom till av ett misstag,

som förorsakats av de tekniska felen i riksdagens statsregleringsarbete

och vilka åstadkomma att skatter beslutas, innan man har möjlighet

att skaffa sig full visshet om deras absoluta nödvändighet.

Till 1910 års riksdag hade Kungl. Maj:t framlagt förslag om höjning

av kaffetullen. Propositionen tillstyrktes av bevillningsutskottet och

man hade all anledning förmoda, att riksdagen skulle bifalla framställningen,

när ärendet föredrogs i början av februari. Emellertid funno

ett par motståndare till kaffetullens höjning — det var f. ö. hr Thorsson

och undertecknad — en utväg att vinna tid och eventuellt avslag senare

genom att med stöd av riksdagens beslut om motionstidens begränsning

framhålla det- formellt oegentliga uti att i kamrarna avgöra ärendet,

innan den stadgade motionstiden var utgången. Då förklarade också

några kammarledamöter, att de ville begagna sig av den återstående

motionstiden och yrkandet om återremiss bifölls.

Senare fick man icke höra något om höjning av kaffetullen. Den

kungl. propositionen försvann genom den fallucka, bevillningsutskottet

manövrerar genom förändringar å statsinkomstberäkningen. Man ökade

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitution sutskottets utlåtande Nr 13. 11

tullinkomstbeloppet i 1911 års riksstat från 59 inill. kr. (Kungl. Majits

prop.) till 60 mill. kr. och fick därigenom möjlighet att undvara den

högre kaffetulleff: Bevillningsutskottet förklarar: »Då emellertid, enligt

vad numera visat sig, det vid uppgörande av nästa års statsreglering

icke lärer vara erforderligt att anlita berörda utväg, har utskottet, som

under sådana omständigheter saknar anledning att vidhålla förordandet

av höjd tull å rått kaffe, ansett sig böra avstyrka Kungl. Maj:ts förslag

i detta hänseende». Det erkännes således, att den omständigheten, att

propositionens behandling framflyttades till dess, att bevillningsutskottet

under sitt arbete med statsregleringen vunnit överblick av finansläget,

medförde, att den ökade beskattningen visade sig vara obehövlig.

Det är emellertid egendomligt att konstatera, att något dylikt som

att ett par riksdagsmän komma på den tanken att försöka få ett utskottsbetänkande

av formella skäl återremitterat, kan åstadkomma sådan verkan,

att svenska folkets kaffe icke fördyras.

Jag vill så taga ett exempel från år 1913. Då väcktes en motion

avseende väsentlig ökning av stämpelavgiften vid köp och byte av fondpapper.

Bevillningsutskottet kom till den bestämda övertygelsen, att

näringspolitiska skäl talade emot motionärens förslag, men föreslog själv

en ökning av skattesatsen i överensstämmelse med Kungl. Majits proposition

till 1908 års riksdag, som då icke oförändrad bifölls, i det att riksdagen

reducerade skattesatserna. Utskottets betänkande är daterat den

15 april och »huvudsyftet med utskottets förslag» anges vara »att skaffa

statsverket ökade inkomster». Det kan då frågas, huruvida denna ökning

verkligen var oundgängligen behövlig och om utskottet självt kunde

vara fullt förvissat härom. Svaret ges uti ett senare bevillningsutskotts

betänkande {nr 64). Det visar sig där, att ökningen av statens inkomster

i 1914 års stat med en halv million kronor, vilket stämpelförhöjningen

ansågs kunna inbringa, när budgeten uppgöres, nedpressas till

300,000 kr., men dessa motsvara icke någon ökning av utgifterna, därför

föreslås en minskning av tullinkomsterna utöver det, som erfordras

med hänsyn till slopandet av tullen å oskalat ris. »Utskottet har ansett,

att ytterligare någon jämkning nedåt» är påkallad, heter det. Den

1 V* månader tidigare beslutade ökningen av stämpelavgiften var alldeles

obehövlig. »Huvudsyftet» saknade reel grund och detta hade man

funnit, om den väckta motionen definitivt avgjorts i samband med den

slutliga statsregleringen.

Nu finnes skatten emellertid där, men det är synnerligen tvivel
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Konstitutionsutskottets utlåtande pir 13.

aktigt, om den varit ägnad att stävja någon osund spekulation. Av

allt att döma har den åstadkommit att en hel del småposter undandraga

från fondhandeln, varigenom fondbörsens kursstabiliserande uppgift

försvårats till nackdel för den sunda affärsrörelsen. Hade riksdagen

varit i förbindelse med Kungl/ Maj:t och kunnat erhålla något uttalande

om att regeringen hade detta ärende under utredning i trustkommittén

och måhända ämnade komma med en fondstämpelavgift, som differentieras

med hänsyn till om avsluten ske utom börsen eller å densamma

och skatteförhöjningen därmed gagnar ett näringspolitiskt syfte, så

hade riksdagen, efter hvad man kan förmoda, avvaktat Kungl. Maj:ts

utredning, innan den gick att fatta ett av andra skäl onödigt beslut.

Nu kan man givetvis ha olika åsikter om på vad sätt de påpekade

bristerna i statsregleringsarbetet böra avhjälpas, och det är icke lämpligt,

att riksdagen i förväg gör något uttalande härom, utan bäst vore

onekligen, om en förutsättningslös utredning komme till stånd och gåve

vägledning till de åtgärder, vilka böra tillämpas för att åstadkomma ett

bättre sakernas tillstånd. Emellertid torde det icke vara ur vägen att

några tankar härom framställas, vilka äro av beskaffenhet att böra tagas

under övervägande vid den ifrågasatta utredningen. De avse att samtidigt

bevara den goda egenskapen i riksdagens arbetsmetod, nämligen

dess omsorgsfulla detaljarbete, som större planmässighet och fastare samarbete

tillika införas.

Yad då först pleniarbetet angår, är önskemålet, att alla beslut, vilka

nämnvärt inverka på statsregleringen, så vitt möjligt definitivt fattas i ett

sammanhang. Därigenom beredes nödig överblick och den erforderliga

sovringen av förslag och åtgärder med hänsyn till deras relativa betydelse

och möjlighet att realisera i betraktande av påräkneliga tillgångar,

kan verkställas. En helgjuten budgetsbehandling vinnes härigenom.

Men å andra sidan är det av vikt att olika förslag undergå samma omsorgsfulla

behandling, som förut. Något hastverk till följd av anhopning

på en gång av många ärenden bör icke förekomma. För att ernå båda

dessa syften torde kunna ifrågasättas, huruvida icke förslag, vilka

nämnvärt inverka på statsregleringen, böra efter sin förberedande utredning

endast bli föremål för provisoriska beslut, vilka senare i samband

med riksstatens fastställande definitivt konfirmeras, för den händelse

icke då framträdande omständigheter göra en ändring härutinnan

önskvärd.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

13

Skulle en sådan reform vid närmare undersökning befinnas gagnelig,

förutsätter den emellertid, att riksdagsmännen beredas tillfälle

att utan ekonomisk uppoffring fullgöra statsregleringsarbetet ända till

slutet.

Det bör också övervägas, om icke möjligheten för riksdagsmännen

att följa statsregleringsarbetet skulle underlättas, för den händelse ett

utskott — senare benämnt budgetsutskottet — månatligeu till kamrarna

avgåve memorial, vilka lämna en översikt av detta arbetes fortskridande.

Memorialen borde redogöra kolumnvis för stat och bok under förlidet

finansår, Kungl. Maj:ts förslag för det nya året och inregistrera de

beslut, riksdagen undan för undan fattar med anledning av utskottens

förslag.

Vidare torde den ansats till samarbete mellan stats- och bevillningsutskotten,

som förekom vid senare riksdagen 1914, kunna utformas till

en fullt ordnad utskottssamverkan. Närmast till hands ligger tanken

att bilda ett sammansatt stats- och bevillningsutskott för statsregleringsarbetet

varje år, men även andra utskott — jordbruks- och bankoutskotten

— ha vissa delar av riksstaten om hand, och dessa kunna

icke uteslutas. Det visar sig således, att ett särskilt utskott bestående

av delegerade — från samtliga dessa — ett budgetsutskott — borde ordnas

med uppgift att utföra den enhetliga behandlingen av riksstaten. Allt

det första utredande utskottsarbetet och ärendenas handläggning, intill

dess riksdagen fattar de provisoriska besluten, skulle fortfarande verkställas

såsom för närvarande, men sedan remitteras de ärenden, som

provisoriskt avgjorts, till det nya budgetsutskottet för att i samband

med statsregleringen i sin helhet bringas på riksdagens bord till slutligt

avgörande.

Den betydelse, detta utskotts verksamhet komme att tillmätas, torde

emellertid medföra, att särskilda stadganden om dess arbetsuppgifter och

kompetensområde måste utfärdas. Eu del av det arbete, som nu påvilar

stats- och bevillningsutskotten vid riksdagens slut, skulle komma att

överflyttas till det nya utskottet och grundlagsförändringar torde följaktligen

icke kunna undvikas. Vidare bör uppmärksammas, att det

kan bli nödvändigt att låta vissa provisoriska beslut omedelbart träda i

kraft, såsom t. ex. tullförhöjningar, och även därom böra föreskrifter

meddelas.

Jag har antytt, att den föreslagna fastare samverkan mellan regeringen

och riksdagen borde anknytas vid utskotten. Förslaget skulle så
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

ledes innebära, att regeringen ägde rätt att låta sig representera inför

utskotten — ej »sitta i utskott» — och där delge sin uppfattning och

meddela upplysningar. En mer intim och snabbare förbindelse än den,

som § 46 utpekar, skulle således upprättas. Det är mycket möjligt, att

motstånd reses mot ett sådant förslag av dem, vilka äro angelägna att

bevara orubbade de former, vilka utmärka avståndet mellan Kung!.

Maj:t och riksdagen. Teorin om de tvänne varandra balanserande statsmakterna

går igen på detta sätt. Det kan då vara skäl uti att erinra

om att ingen numera finner de farhågor berättigade, som uttalades, när

De Geer, understödd av den dåtida demokratins representanter, vid det

nya riksdagsskickets införande åstadkom den reformen, att statsråd,

vilka icke äro ledamöter av riksdagen, må yttra sig vid dess överläggningar.

Troligen komme det att gå på samma sätt, om det steg toges,

som nu förordas till närmare övervägande.

En så författningstrogen man som Bydin yttrar i denna fråga, att

när statsråden icke få deltaga i utskottsarbetet, »äro de urståndsätta att

vid de förberedande överläggningarna bemöta de oriktiga synpunkter

eller uppgifter, som kunna ligga till grund för ett utskottsutlåtande, och

det, ehuruväl man fordrar, att de skola kunna utveckla, försvara och

genomdriva de förslag, regeringen för riksdagen framlägger».

Min framställning utmynnar uti förslag om en skrifvelse till Kungl.

Maj:t med anhållan om en förutsättningslös och allsidig utredning i

ämnet. Att en sådan begäran, om den av riksdagen beslutes, kommer

att av Kungl. Maj:t villfaras, torde man ha så mycket större anledning

att förutsätta, som herr finansministern under den debatt om bevillningsutskottets

betänkande nr 35, som undertecknad inledde den 22 september i

fjol, yttrade: »jag finner det spörsmål, som han bragt på tal, väl värt

beaktande, ty det lär väl ingen förneka, att åtskilligt skulle kunna

uträttas genom att göra sättet för genomförande i riksdagen av den

stora finansoperation, som regleringen av statens inkomster och utgifter

är, till föremål för en undersökning, och troligt är, att man därvid

skulle komma underfund med att åtskilliga ändringar och förbättringar

skulle kunna föreslås.»

Motiveringen Till stöd för sin hemställan har herr K. J. Ekman anfört följande:

tM Ehnms7 *TJti eu inom andra kammaren väckt motion, nr 1, har herr fri
motion,

herre Palmstierna hemställt, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

måtte anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en utredning angående

på vad sätt större planmässighet och enhetlighet måtte förlänas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionalitakottets utlutande Nr 13.

IB

åt statsregleringsarbetet och dermed sammanhängande ärendens behandling

samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill denna utredning

må föranleda.

Det torde icke kunna förnekas, att sättet för statsregleringens uppgörande

och ordningen för fattande av beslut i därmed sammanhängande

ärenden lämna åtskilligt övrigt att önska. Särskilt torde svårigheter

kunna uppstå därigenom, att förslag från enskilda motionärer om kanske

mycket betydande statsutgifter upptagas och behandlas, innan ännu klarhet

vunnits rörande riksdagens ställning till de av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen

äskade anslagen i deras helhet. Statsverkspropositionen

måste nämligen förutsättas vara uttrycket för en enhetlig och genomförd

finansplan med anlitande av de tillgångar, som stå till buds, och

med största möjliga hänsyn till skattetryckets begränsning. Denna

plan bör givetvis icke utan synnerliga skal från riksdagens sida rubbas

eller sönderbrytas genom inskjutande av för densamma helt och hållet

främmande utgiftsposter, som måhända taga betydande tillgångar i anspråk.

I vaije fall borde icke en sådan åtgärd ske, innan klar insikt

vunnits i vad män regeringens budgetsförslag av riksdagen gillas. Först

därefter borde komma i betraktande, huruvida anslag till nya ändamål

kunna medgivas antingen med anlitande av medel, som kunna påräknas

i följd därav att något av regeringen äskat belopp icke av riksdagen

beviljats, eller, om den från riksdagshåll föreslagna utgiften utan av

seende härå befinnes oundgängligen nödig, med anlitande av lån eller

ökade skatter.

Friherre Palmstierna har, för vinnande av en klar överblick över

och en mera enhetlig behandling av hithörande ärenden, framfört tanken

på bland annat, dels att förslag, vilka nämnvärt inverka på statsregle?

ringen, skulle kunna efter sin förberedande utredning bliva föremål för

allenast provisoriska beslut i kamrarna, under det att de definitiva besluten

skulle fattas först i samband med riksstatens fastställande, och

dels att en fastare samverkan mellan regeringen och riksdagen borde

anordnas därigenom, att regeringen skulle äga rätt att låta sig representera

inför utskotten och där delgiva sin uppfattning och meddela

upplysningar.

Bägge de sålunda föreslagna anordningarna stå emellertid, enligt

min uppfattning, så fjärran från andan i vårt gällande statsskick, att de

icke gärna kunna tänkas komma till utförande. Däremot skulle kunna

ifrågasättas, - huruvida . icke arbetet inom riksdagen borde kunna ordnas

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

Jämförelse

med utländska

förhållanden.

på sådant sätt, att statsverkspropositionens anslagsyrkanden ock därmed

omedelbart sammanhängande motioner i första rummet bereddes en fullständig,

visserligen successivt fortskridande men dock enhetlig och

sammanhängande behandling, och att först därefter utskotten och kamrarna

till slutlig behandling företoge enskilda motionärers förslag om

nya eller ökade skatter eller om utgifter, som icke hänförde sig till

något visst i statsverkspropositionen upptaget anslagsyrkande, så framt

icke särskilda förhållanden undantagsvis påkallade en tidigare behandling.

För ytterligare underlättande av den nödvändiga översikten över de

enskilda förslagens ställning till regeringens finansplan och riksdagens

behandling av densamma skulle kunna tänkas, att dylika på enskilt

initiativ väckta anslagsfrågor skulle, sedan de behandlats inom vederbörande

utskott, kunna känskjutas till sammansatt stats-, respektive jordbruks-

eller banko-, samt bevillningsutskott för yttrande däröver i budgetshänseende,

vilket yttrande borde åtfölja vederbörande utskotts betänkande

till kamrarna.»

Utskottets yttrande.

De säregna förutsättningar för representationens budgetarbete eller

statsreglerande verksamhet, som i Sverige skapas av hela vårt stats- och

riksdagsskicks egenart, framträda bäst vid en jämförelse med motsvarande

förhållanden utomlands.

Enligt främmande statsförfattningar gäller såsom regel, dels att

budgeten behandlas i de allmänna formel’, som gälla för lagfrågor —

»finanslag» — varav redan följer, att densamma måste sammanhållas

såsom ett helt vid handläggningen, dels att denna handläggning för hela

budgeten sker först inom den ena av representationens avdelningar, andra

kammaren eller underhuset, innan den över huvud taget blir föremål

för första kammarens eller överhusets prövning. Behandlingen tillgår

i allmänhet så, att det av regeringen framlagda budgetförslaget av den

nedre kammaren i dess helhet remitteras till ett enda inom kammaren

valt utskott, dock att i England underhuset självt, under särskilt vald

ordförande och i mera tvångsfria former än de för offentliga sammanträden

gällande, fungerar såsom utskott. Budgetutskottet upptager därefter

budgetens olika delar till sammanhängande prövning och avgiver över desamma

ett enhetligt betänkande. Detta företages sedan till avgörande i

kammaren, och som av naturliga skäl majoriteten inom vederbörande ut
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlutande Nr 13.

17

skott i normala fall motsvaras av kammarens majoritet, blir merendels utskottets

förslag gillat av kammaren. Efter det budgeten slutbehandlats av

den nedre kammaren, vidtager så överhusets eller första kammarens befattning

med densamma. Där ej, såsom numera i England, överhuset

saknar allt reellt inflytande i budgetfrågor, äger det ofta, såsom i Preussen,

allenast rätt att in toto antaga eller förkasta budgeten. I andra

fall (Frankrike, Danmark, Nordamerikas Förenta stater) har huset större

eller mindre befogenhet också till detaljgranskning, varvid för vinnande

av ett definitivt resultat ett samarbete mellan bägge kamrarna kan bliva

nödigt. Även i fall av sistnämnda art omfattar dock behandlingen budgeten

i dess helhet, vadan någon egentlig fara för brytande av enheten

och planmässigheten knappast kan uppstå. Risken härför är så mycket

mindre, som regeringen eller enskilda dess medlemmar regelmässigt deltaga

i representationens finansreglerande verksamhet, ej blott i riksdagens

plena, utan ock på det förberedande stadiet, d. v. s. i utskottsarbetet.

Särskilt i det engelska parlamentet är den roll, vederbörande

fackminister därvid spelar, av avgörande betydelse. Yad England beträffar

tillkommer ytterligare den omständigheten, att parlamentet är

strängt bundet vid regeringens initiativ: endast sådana budgetfrågor,

som av densamma förebringas, bliva till prövning upptagna.

Helt annorlunda gestaltar sig den svenska riksdagens budgetreglering.

Hos oss äga i hithörande liksom i andra frågor båda kamrarna

lika behörighet och myndighet. Därmed sammanhänger, att budgeten

beredes i utskott, gemensamma för kamrarna och bestående av

ett lika antal ledamöter från vardera av dem. Nämnda förhållande,

sammanställt med den omständigheten, att majoriteten i den ena kammaren

mycket ofta i budgetfrågor har en annan mening än majoriteten

i medkammaren, medför bland annat, att den majoritet, som är i stånd

att diktera utskottsbeslutet, ingalunda alltid motsvaras av majoritet inom

representationens olika delar var för sig eller ens städse av majoritet

bland riksdagens samtliga ledamöter — räknade såsom en enhet —

vilka det i sista hand tillkommer att genom s. k. gemensam votering

avgöra över vederbörande utskotts förslag. Någon större säkerhet för

att detta sistnämnda också skall bliva riksdagens beslut finnes sålunda

icke. Vidare förberedas icke hos oss, såsom utomlands, budgetens skilda

delar av ett och samma utskott utan äro uppdelade på ett flertal dylika

och detta så, att så väl inkomstregleringen som utgiftsregleringen var

för sig beredes inom mera än ett utskott. Ej heller är varje särskilt

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 5 samt. 12 käft. (Nr 13.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

Historisk

framställ
ning.

utskotts budgetarbete ordnat på sådant sätt, att behandlingens resultat

på en gång och i samlat skick förelägges kamrarna, utan vart och ett av

utskotten framlägger i ett flertal separatbetänkanden de olika budgetförslag,

vari det på utskottets handläggning ankommande arbetsmaterialet lämpligen

kan uppdelas, varefter utlåtandena, allteftersom de inkomma på kamrarnas

bord, företagas till prövning. Stanna kamrarna på ena eller andra

punkten i olika beslut, sker avgörandet genom gemensam omröstning

för varje särskild punkt. Till dessa för den svenska riksdagens finansreglerande

verksamhet säregna kännemärken kommer ytterligare, att

regeringens ledamöter sakna rätt att själva eller genom ombud deltaga

i utskottsarbetet, att riksdagens enskilda medlemmar i budgetfrågor

liksom i andra ämnen hava fri initiativrätt — endast inskränkt genom

motionstidens begränsning — med anspråk på samma grundliga behandling

av deras förslag som den, vilken kommer regeringens framställningar

till del, samt att den svenska budgeten av statsrättsliga

skäl är uppdelad på två i förhållande till varandra självständiga stater,

statsverkets och riksgäldskontorets, av vilka det senares står under riksdagens

uteslutande myndighet.

Uppenbart är, att samtliga nu berörda omständigheter — kamrarnas

likställighet samt därmed sammanhängande gemensamma utskott och

gemensamma voteringar, mångfalden av budgetberedande utskott, frågornas

succesiva behandling i utskott och plena, regeringens bristande

möjlighet att deltaga i utskottsberedningen, de enskilda riksdagsmännens

obegränsade initiativrätt och budgetens uppdelning på skilda stater för

statsverket och riksgäldskontoret — måste, sammanställda med varandra,

i hög grad försvåra ett enhetligt och planmässigt bedrivande av den

svenska riksdagens statsregleringsverksamhet.

I detta avseende är emellertid att märka, att åtminstone vissa av

de drag i vår budgetbehandling, som nu bidraga till dess sönderdelning

och bristande sammanhang, tillkommit så småningom och icke före

funnos i det riksdagsskick, som grundades 1809—10. Tvärtom synes

man då hava tänkt sig en betydligt mera samlad handläggning av budgetfrågorna

än den, som sedan utvecklat sig. Även om grundlagstiftarens

mening ej med full tydlighet framgår av regeringsformens avfattning,

torde nämligen av vad vid 1809—10 års riksdag vid stats- och bevillningsutskottens

tillkomst och därefter förekom få anses framgå, att

avsikten varit att göra ett av riksdagens utskott, statsutskottet, till det

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

19

centrala organet för budgetregleringen. Nämnda utskott synes sålunda

hava avsetts att omhänderhava den förberedande behandlingen ej blott

av samtliga statsutgifter, såväl statsverkets som riksgäldskontorets,

utan ock av statsverkets ordinarie inkomster, sannolikt ock av de

särskilda i 60 § regeringsformen omförmälda bevillningarna (tull- och

accismedlen, postmedlen, charta)-sigillatac-avgiften och husbehovsbrännerimedlen),

vilka jämväl inflöto till statsverket — i motsats till allmänna

bevillningen (»vad varje riksdag dessutom särskilt såsom bevillning sig

åtager»), som då ingick till riksgäldskontoret. Bevillningsutskottets upp

gift skulle allenast vara, att, sedan statsutskottet utrett stats- och riksgäldsverkens

behov samt tillika uppgivit, huru stort belopp av allmän

bevillning som dels till fyllnad av statsverkets behov dels för riksgäldsverket

tarvades, föreslå sättet för nämnda allmänna bevillnings fördelning

och utgörande, sedan utskottet dessförinnan förelagt riksstånden till

prövning de grunder, efter vilka samma bevillning borde utgå.

Om detta varit grundlagsstiftarens ursprungliga mening, inträdde

redan år 1809 en förändring så till vida, att riksens ständer genom

särskilda beslut uppdrogo åt bevillningsutskottet att med de särskilda

bevillningarna taga enahanda och lika befattning som med den allmänna.

Emellertid var icke heller härigenom full klarhet vunnen rörande

de båda utskottens ställning till varandra. Vid 1809—10 års

riksdag var det sålunda statsutskottet ensamt, som beräknade de särskilda

bevillningarnas belopp, medan bevillningsutskottet allenast befattade

sig med frågor rörande grunderna för och fördelningen av desamma,

och ännu vid 1840—41 års riksdag fortfor statsutskottet att

förslagsvis göra en verklig beräkning av ifrågavarande bevillningar,

låt vara att utskottet då utgick från de grunder därför, som sedan

senaste riksdag voro gällande, varemot den definitiva beräkningen, efter

det de nya grunderna blivit fastställda, ansågs tillkomma bevillningsutskottet.

Så småningom stadgade sig dock den praxis, som därefter

genom en efter beslut av 1853—54 års riksdag vidtagen ändring av 70 §

regeringsformen och 31 § riksdagsordningen lagfästes, att all befattning

med bevillningarna, sålunda jämväl beräkningen av de särskilda bevillningarna,

tillhörde uteslutande bevillningsutskottet. På nu nämnda

väg och med den allt större betydelse i statsfinansiellt hänseende, som

bevillningarna på grund av den faktiska utvecklingen erhållit, har tyngdpunkten

i det budgetberedande arbetet vad budgetens inkomstsida beträffar

överflyttats från statsutskottet till bevillningsutskottet. Härtill

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

har ock bidragit den omständigheten, att, medan de ordinarie statsinkomsterna,

vilkas beräknande .alltjämt ankommer på statsutskottet, äro

av fastare natur samt grunderna för deras utgående helt eller delvis

bero av Kungl. Maj:t, så påverkas bevillningarna, som bestämmas av

riksdagen allena, av mera växlande faktorer, vilka därjämte ofta bliva

föremål för skarpa politiska och ekonomiska meningsmotsättningar.

Yad angår utgiftsbudgeten bibehölls denna under statsutskottets uteslutande

handläggning ända till år 1909. Först genom de nämnda år

vidtagna ändringarna i grundlagens bestämmelser om utskottens organisation

och verksamhet uppgavs enheten jämväl på detta område, i det att

vissa delar av utgiftsstaten utbrötos från statsutskottets handläggning och

överfördes dels till banko-, dels till det nybildade jordbruksutskottet. Dock

stannade uppgiften att slutligen sammanfatta utgiftsregleringen alltjämt

hos statsutskottet, som fortfarande skulle hava att upprätta förslag till

riksstat.

Även i andra avseenden har utvecklingen gått i riktning emot enhetlighetens

försvagande. På sätt den såsom bilaga till utskottets utlåtande fogade

historiska undersökningen giver vid handen, sökte under de närmaste

årtiondena efter år 1809 statsutskottet att i görligaste mån i ett

sammanhang behandla statsverkets utgiftsstat och att i samlat skick

förelägga riksstånden dithörande förslag till avgörande. Yid 1809—10

års riksdag framlade statsutskottet sålunda nära nog samtidigt så gott

som fullständigt både utgifts- och inkomststaten. Yid 1828 års riksdag

insände utskottet på eu gång ej mindre sina betänkanden rörande riksstatens

olika huvudtitlar än även särskilda utlåtanden i de ämnen, som

ägde ett närmare samband med dessa. Enahanda tendens till samtidighet

framträder ock vid 1840 — 41 års riksdag. Bland andra åtgärder, varigenom

man sökte bidraga till planmässighet och överskådlighet, förekom

vid 1815, 1823 och 1840—41 årens riksdagar, att statsutskottet

på ett tämligen tidigt stadium av riksdagens arbete till ständerna överlämnade

memorial med förslagsberäkning av det belopp, på vilket statsverkets

utgifter och inkomster sannolikt komme att balansera, och som förty borde genom

allmän bevillning täckas. På liknande sätt strävade bevillningsutskottet

att sammanhålla åtminstone varje enskild bevillningsgrupp, tullärenden

för sig, stämpelfrågor för sig, etc. Först sedan utskottet genom ovanberörda

vid 1853—54 års riksdag beslutade grundlagsändring befriats

från den skyldighet, som förut ansetts åligga detsamma, att vid varje

riksdag, även om några ändringsförslag ej blivit väckta, uppgiva grun
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

21

derna för samtliga bevillningar och utarbeta förslag till deras utgörande,

upphörde utskottet så småningom att avlämna särskilda utlåtanden för

var och en av de olika bevillningsgrupperna.

Vad vidkommer sättet för budgetarbetets avslutande skulle enligt

grundlagstiftarens mening, sedan statsverkets behov fastställts, det belopp,

varmed utgifterna överstego inkomsterna, den s. k. statsbristen,

fyllas genom erforderligt tillskott av allmän bevillning, därifrån jämväl

riksgäldsverkets behov skulle täckas. Allmänna bevillningen borde följaktligen

kunna efter förefallande behov ökas eller minskas och utgjorde

således statsregleringens rörliga regulator. Såsom sådan användes den

ock vid flera riksdagar — minskning därav förekom exempelvis vid

1823 och 1840—41 årens riksdagar — och betraktades så ännu på

1850-talet. Så småningom skedde emellertid även på detta område en

förskjutning, i det att allmänna bevillningen miste sin rörlighet och faktiskt

fixerades. Orsaken härtill torde närmast vara att söka däri, att

allmänna bevillningen genom 1862 års kommunalförfattningar lades till

grund för den kommunala beskattningen och därmed indirekt för första

kammarens sammansättning. Då vid olika tillfällen under den följande tiden

behov av den direkta beskattningens ökande ansågs föreligga, tillgrep

man utvägen med en s. k. tilläggsbevillning, vilken skulle, »utan sammanblandning

med bevillningen av fast egendom samt av inkomst» (d. v. s.

allmänna bevillningen), utgå med viss procent på grund av bevillningstaxeringen.

Sådan tilläggsbevillning beslutades åren 1871, 1879—1881,

1892—1896 samt 1901. Däremot har någon minskning av allmänna

bevillningen på senare tider ej ägt rum. Efter införandet år 1902 av den

s. k. inkomstskatten har tilläggsbevillning icke förekommit. De svårigheter

med hänsyn till sättet för budgetregleringens avslutande, som allmänna

bevillningens fixering medfört, skola nedan närmare beröras.

Så som den successiva behandlingsmetoden av budgetfrågorna numera

tillämpas, innebär densamma, att stats- och bevillningsutskotten,

efter 1909 även banko- och jordbruksutskotten, avgiva sina betänlcanden

utan något inbördes sammanhang. Sålunda föreläggas kamrarna än en

huvudtitel, än ett tullärende, än en utbruten mer betydande anslagsfråga,

än en stämpelskatt o. s. v. När på detta sätt fortgått under

större delen av riksdagens samvaro, därunder beslutats om en mångfald

utgifter och inkomster utan någon egentlig systematiserande behandlingsordning

och utan att några sammanfattande översikter över arbetets fort
-

Senaste årens

praxis, särskilt

med hänsyn

till sättet

för budget

arbetets avslutande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

skridande av vederbörande utskott avgivits till kamrarna, samt alltså de flesta

budgetfrågor bragts till avgörande — understundom genom gemensam votering

— är tidpunkten kommen för sammanställande av de uppnådda resultaten

och åstadkommande av slutlig jämvikt mellan utgifts- och inkomstsidorna i

budgeten.

Denna sammanfattning av statsregleringen, som alltjämt åligger

stats- och bevillningsutskotten, sker numera i dels bevillningsutskottets

betänkande angående beräkning av bevillningarna för kommande år, dels

statsutskottets memorial angående statsregleringen för samma år (det s. k.

finansbetänkandet). Det förra upptager från och med år 1910 en beräkning

av bevillningarnas, även allmänna bevillningens, sannolika belopp.

Det senare innehåller från och med år 1911 tvenne avdelningar. Under

avdelning I verkställes en beräkning av samtliga statsinkomster med undantag

av bevillningarna och föreslås, att vissa anslag skola bestridas av lånemedel

(dock att lånemedlen före år 1914 i stället fördes under avdelning

II). Under avdelning II avgivas förslag och yttranden rörande åtskilliga

dessförinnan ej behandlade ärenden, såsom angående riksdags- och revisionskostnader,

räntor och avbetalning å statsskulden, avsättningar till vissa

fonder m. m., varefter följer en sammanfattande översikt av statsverkets samt

liga inkomster och utgifter; slutligen framställer utskottet förslag angående

Kungl. Maj:ts rätt till disposition av besparingarna å huvudtitlarna.

Före 1911 plägade statsutskottet, innan finansbetänkandet överlämnades,

avgiva särskilt utlåtande med beräkning av statsverkets ordinarie

inkomster. Denna praxis bröts emellertid sagda år samtidigt med genomförandet

av riksstatens förändrade uppställning, varigenom den förut

använda ordningen med sammanförande av statsverkets inkomster i två

huvudgrupper, ordinarie inkomster och extra ordinarie inkomster eller bevillningar,

övergavs och ersattes med en uppdelning efter andra grunder.

Intill år 1910 innehöll finansbetänkandet även en hemställan till

riksdagen att såsom allmän bevillning åtaga sig visst belopp till utgörande,

motsvarande den summa, varmed statsutgifterna, efter vad

förut i finansbetänkandet påvisats, överstego det sammanlagda beloppet

av ordinarie inkomster och särskilda bevillningar. Såsom slutakt i

statsregleringen följde så bevillningsutskottets betänkande med förslag

till den av riksdagen fastställda bevillningssummans (d. v. s. allmänna

bevillningens) utgörande. Genom denna ordning för budgetarbetets avslutande

uppehölls till formen föreskriften i 40 § riksdagsordningen,

enligt vilken det åligger bevillningsutskottet »att, sedan statsverkets behov

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

23

blivit utredda och bestämda, opåmint föreslå sättet för bevillningens ökande,

om det erfordras, eller dess minskande, om sådant kan äga rum».

I verkligheten hade dock redan långt före nämnda tidpunkt anförda

stadgande mist sin från början avsedda innebörd. Sedan nämligen allmänna

bevillningen, på sätt ovan utvecklats, förlorat sin förutvarande

rörlighet, kunde den givetvis ej längre tjänstgöra som finansregleringens

utjämnare, (varemot förutberörda tilläggsbevillning kan sägas hava i viss mån

fungerat såsom sådan under de år, densamma utgick). Man nödgades alltså

tillgripa andra medel för att bringa debet och kredit i jämvikt. Den faktiska

avvägningen förlädes därvid till ett något tidigare stadium av budgetbehandlingen,

nämligen till bevillningsutskottets ovan berörda utlåtande

angående beräkningen av vissa bevillningar och statsutskottets finansbetänkande.

De utvägar, som i dessa betänkanden kunde anlitas, bestodo

antingen i av- eller tillstyrkanden av vissa större anslag av mindre

trängande art, vilkas prövning uppskjutits till riksdagens senaste tid,

eller i jämkningar av beräkningen över vissa inkomsttitlar eller slutligen

i överflyttningar av beviljade anslag från skatte- till lånemedel eller

tvärtom. Genom de anordningar, som sålunda uti ifrågavarande båda

betänkanden vidtogos, åstadkoms, att differensen mellan utgifter och inkomster

blev just det belopp, som allmänna bevillningen med tillämpning

av förut gällande grunder (en procents skattesats) kunde beräknas lämna.

Det var detta belopp, som statsutskottet därefter i finansbetänkandet

föreslog riksdagen att såsom allmän bevillning åtaga sig.

Slutligen förlorade allmänna bevillningen år 1910 även sin dittills

bibehållna betydelse såsom statsinkomst, då den jämte den sedan 1902

utgående inkomstskatten ersattes av inkomst- och förmögenhetsskatten samt

bevillningen nedsattes till en tiondedel av sitt förutvarande belopp och

den summa, som genom densamma beräknades inflyta, anslogs till fördelning

mellan landstingen. Därav följde, att allmänna bevillningen ej

längre ens till formen kunde kvarstå såsom budgetens regulator. Den

förändring i ordningen för budgetens sammanfattning, som på grund

härav blev nödvändig, verkställdes sålunda, att dels bevillningsutskottet

upphörde att avgiva särskilt betänkande över allmänna bevillningen, vars

beräknade belopp i stället, såsom ovan nämnts, upptogs i betänkandet

angående bevillningarna i allmänhet, dels statsutskottet avslutade sin i

finansbetänkandet utförda sammanfattning av statsverkets inkomster och

utgifter med ett konstaterande av att de senare uppginge till enahanda

belopp som de förra.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

Det nuvarande

systemets

brister.

Det lärer ej kunna bestridas, att den svenska riksdagens budgetbehandling,

sådan densamma efter en hundraårig utveckling nu verkar,

i fråga om ordning och reda, planmässighet och överskådlighet lämnar

åtskilligt övrigt att önska. Detta gäller såväl behandlingens gång i allmänhet

som framför allt sättet och formerna för dess avslutning.

Visserligen får riksdagen numera och särskilt efter 1911 års reform

i fråga om riksstatens uppställning en fullständig finansplan för det

kommande året sig förelagd genom Kungl. Maj:ts vid riksdagens öppnande

avlåtna proposition angående statsverkets tillstånd och behov med

ty åtföljande förslag till riksstat och erhåller därmed en fast och tillförlitlig

utgångspunkt för sin finanspolitiska verksamhet. Men enhetligheten brytes

omedelbart genom budgetfrågornas splittring på ett flertal, självständigt

arbetande utskott samt deras successiva behandling inom utskotten och i

kamrarna. Svårigheter uppstå därigenom såväl för de budgetberedande

utskotten själva som ock för riksdagens ledamöter utom dessa utskott.

Givetvis måste det lända till osäkerhet för de utskott, som handlägga

utgiftsfrågorna, och framför allt för det viktigaste av dem, statsutskottet,

att sakna tillförlitlig överblick av ställningen på inkomstsidan, vars beredning

till den väsentligaste delen, bevillningarna, ankommer på ett

annat utskott, bevillningsutskottet, och av liknande skäl måste det inverka

menligt för sistnämnda utskott, att utskottet vid sitt ställningstagande

till skilda förslag saknar säkra utgångspunkter för bedömande

av frågan, huru stora de sannolika behov äro, vilkas tillgodoseende

kräves. I än mer besvärande grad måste ovissheten göra sig kännbar

för de ledamöter av riksdagens kamrar, som ej medverka på det förberedande

stadiet av budgetregleringen, men vilka det dock tillhör att

deltaga i budgetfrågornas avgörande i plenum. Överhuvud taget är det

under nuvarande förhållanden för den enskilde riksdagsmannen hart när

omöjligt att kunna i detalj följa statsregleringsverksamhetens fortgång

och att på varje punkt av riksdagens arbete äga den översikt över den

finansiella ställningen, som mången gång kunde vara av stor betydelse

för hans bedömande av föreliggande detaljfrågor. Att den fria och

självständiga prövningen av de olika ärendena härigenom försvåras,

torde ej kunna förnekas.

Erfarenheten lärer ock hava givit vid handen, att den av mer

eller mindre tillfälliga anledningar bestämda ordningsföljden för olika

budgetärendens och särskilt skattefrågors företagande till avgörande ingalunda

saknar reell betydelse. Motionären herr Palmstierna har såsom

s. 25 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13. 25

■exempel anfört bland annat handläggningen av frågorna om växelskattens

återinförande och kaffetullens höjning vid 1909 och 1910 årens

riksdagar, och utskottet kan i huvudsak hänvisa till hans framställning

av de egendomliga vändningar, vartill dessa ärendens behandling föranledde.

Särskilt i ögonen fallande äro de brister, som vidlåda sättet för

statsregleringens avslutande. Det förefaller uppenbart, att med en behandlingsmetod

av den kasuistiska natur, som utmärker den svenska riksdagens

statsregleringsarbete, en särskild vikt och betydelse borde tillkomma

den procedur, varigenom, sedan de många under riksdagens

lopp fattade besluten i budgetfrågor slutligen sammanställts med varandra,

den uppkomna skillnaden mellan utgifts- och inkomstsidornas

slutsummor bringas till utjämning. Icke desto mindre har denna definitiva

uppgörelse hos oss numera nedsjunkit till eu formalitet. En huvudorsak

härtill torde ligga i den ovannämnda fullständiga förändring, som

skett i fråga om allmänna bevillningens betydelse för statsregleringen,

i det att denna bevillning icke blott sedan länge förlorat sin ursprungliga

och i grundlagarna uttryckligen förutsatta elasticitet, utan också

— genom beloppets reduktion och anslående till fördelning på landstingen

—- alldeles upphört att spela någon roll i statsregleringen. Den

rörliga fyllnadsskatt, vartill allmänna bevillningen direkt avses av våra

grundlagar, finnes alltså faktiskt icke längre till. Ej heller är i dess

ställe någon annan planmässig metod skapad för statsregleringens slutliga

balansering, utan man har i praxis haft att tillgripa ett flertal sinsemellan

olikartade åtgärder, olika vid olika tillfällen, vilka bundits samman

inom den yttre ramen av stats- och bevillningsutskottens slutbetänkanden.

På grund härav har det blivit praktiskt taget omöjligt att vidtaga

ändring på någon enda punkt i dessa utan att samtidigt bringa hela räkneoperationen

i oordning. Följden har ock blivit, att vid nämnda betänkandens

föredragning i plenum någon realbehandling icke förekommer,

utan att kamrarna såsom en självfallen sak godkänna utskottens förslag.

Också inträffar merendels, att, då ifrågavarande angelägenhet företages

till avgörande, riksdagens ledamöter redan till större delen lämnat riksdagsorten.

Dudgetens fastställande har därmed i verkligheten övergått

till en ren expeditionsfråga.

Men härvid bör dessutom märkas, att numera, såsom ovan påpekats,

statsutskottet i finansbetänkandet inrycker till bedömande även frågor,

som av någon anledning ännu återstå oavgjorda, ehuru de ej hava något

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 5 saml. 12 käft. (Nr 13.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

direkt samband med budgetens avslutning. Därmed undandragas dessa

frågor den sakliga prövning, som deras vikt i och för sig borde tillförsäkra

dem. Sålunda avgöres regelmässigt det betydelsefulla spörsmålet

om lånebeloppets avvägande på detta sätt. Men även med utgiftsfrågor

kan förfarandet bliva det samma. Såsom exempel därpå kan

från senaste tid anföras, att vid 1914 års andra riksdag statsutskottet

först i finansbetänkandet upptog till behandling — och avstyrkte —

såväl Kungl. Maj ts förslag om avsättande av 5,000,000 kronor till en

särskild fond för inlandsbanans fortsättande som ock enskilda motionärers

framställningar om höjning av nämnda summa. Då i samma betänkande

budgetregleringen verkställdes och därvid förutsattes, att ifrågavarande

anslag komme att av riksdagen avslås, samt förty några medel

till täckande av det i händelse av ett bifall erforderliga beloppet ej kunde

påräknas, var kamrarnas prövningsrätt i verkligheten upphävd.

I sin helhet innebär det under senare år tillämpade sättet för statsregleringsarbetets

avslutande, att den i 40 § riksdagsordningen givna

bestämmelse, som ålägger bevillningsutskottet att, sedan statsverkets behov

blivit utredda och bestämda, opåmint föreslå sättet för bevillningens

ökande eller minskande, faktiskt icke längre tillämpas. Dels bliva genom

den i finansbetänkandet använda uppställningen statsverkets samtliga

inkomster fastställda, innan ännu den definitiva utgiftsregleringen är beslutad,

och dels framlägger bevillningsutskottet icke längre något betänkande

om bevillningens »ökande» eller »minskande». Ett sådant

förhållande, att förfarandet vid statsregleringen icke längre motsvarar

grundlagens föreskrift, måste i och för sig vara förtjänt av största uppmärksamhet.

Medel till Såsom botemedel för de missförhållanden, som sålunda obestridli
mumdenas

gen förefinnas på ifrågavarande område, framför motionären herr Palmavbjåtpande

stierna diskussionsvis åtskilliga uppslag. Vad först kamrarnas pleni^sHemas^för

arbete beträffar, borde alla beslut, vilka nämnvärt inverka på statsregleslag.

ringen, så vitt möjligt fattas definitivt i ett sammanhang. Därigenom

skulle beredas nödig överblick och en erforderlig sovring av förslag och

åtgärder samt en helgjuten budgetbehandling vinnas. Då det emellertid

vore av vikt, att framkomna förslag underkastades en lika omsorgsfull

beredning som hittills, borde förslagen göras till föremål för samma förberedande

behandling som nu, men de beslut, som därefter i plena fattades,

till en början vara provisoriska. Först senare, i samband med riks
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13. 27

statens fastställande, skulle besluten definitivt konfirmeras, för den händelse

icke då framträdande omständigheter gjorde en ändring önskvärd.

Vidare borde en fullt ordnad samverkan mellan utskotten komma till

stånd på så sätt, att delegerade från de fyra budgetbehandlande utskotten

— stats-, bevillnings-, banko- och jordbruksutskotten — organiserades

till ett gemensamt utskott, av motionären kallat budgetutskottet, med

uppgift att utföra den enhetliga slutbehandlingen av riksstaten. Allt

det första utredande utskottsarbetet och ärendenas handläggning, intill

dess riksdagen fattade de provisoriska besluten, skulle fortfarande verkställas

såsom för närvarande, men sedan skulle de ärenden, som provisoriskt

avgjorts, remitteras till det nya budgetutskottet för att i samband

med statsregleringen i dess helhet bringas på riksdagens bord till slutligt

avgörande. För att för de enskilda rikdagsmännen underlätta att

följa statsregleringsarbetet vore önskvärt, att budgetutskottet månatligen

till kamrarna avgåve memorial, däri lämnades översikt av arbetets

fortskridande. Slutligen borde en fastare samverkan åvägabringas mellan

regeringen och riksdagen, i det att regeringen borde få rätt att låta

representera sig inför utskotten och där delgiva sin uppfattning samt

meddela upplysningar.

Vad först vidkommer förslaget om provisorisk budgetbehandling

resa sig däremot så starka både konstitutionella och praktiska betänkligheter,

att dess införande enligt utskottets mening ej kan ifrågasättas.

Visserligen förlänar, såsom ovan påpekats, den hos oss gällande

ordningen för budgetärendenas handläggning med tvenne likaberättigade

kamrar och eventuella meningsskiljaktigheters avgörande i sista

band med gemensam votering åt hela budgetarbetet en oberäknelighet,

som ibland kunde synas göra en jämkning och komplettering önskvärd.

Men uppenbart är, att någon ändring till det bättre näppeligen vore att

förvänta, därest det på berörda sätt sammanbragta budgetresultatet ånyo

upplöstes i sina enskildheter för att — låt vara i ett sammanhang —

undergå enahanda procedur ännu en gång. Även om det av herr Palmstierna

ifrågasatta budgetutskottet — åt vilket skulle givas det säkerligen ofta ganska

otacksamma uppdraget med de provisoriska beslutens sammanarbetande —

skulle lyckas uppnå ett enhetligt resultat, är det därför ingalunda säkert,

att detsamma ock skulle godtagas av riksdagens båda kamrar. Därest

så ej bleve händelsen och särskilt i det fall att kammare stannade emot

kammare, uppstode åter risken av planmässighetens brytande och nöd
-

Kritik av

förslaget om

provisorisk

budgelbehandling.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

vändigheten av ett nytt jämkningsarbete för vinnande av enhetlighet.

Att dessutom hela detta förfaringssätt, med dess faktiska dubbelbehandling

av frågorna både i utskott och i plena, skulle vara i hög grad ägnat

att bidraga till förhalande av ärendenas avgörande och därmed nedtynga

och förlänga riksdagsarbetet ävensom alstra ett allmänt osäkerhetstillstånd,

ligger utan vidare i öppen dag.

Fördaget om

ett budgetutskott.

Det av herr Palmstierna ifrågasatta budgetutskottet vilar — sådant

detsamma av honom till organisation och arbetsuppgifter skisserats —

helt och hållet på förutsättningen av en provisorisk budgetbehandling.

Då utskottet måste bestämt motsätta sig denna senare anordning, saknar

utskottet anledning att här närmare ingå på det förra spörsmålet. Frågan,

huruvida ett särskilt budgetutskott kan finnas lämpligt inom ramen för

nuvarande behandlingssätt, får utskottet nedan tillfälle att beröra.

Frågan om

samverkan

mellan regeringen

och

riksdagsutskotten.

Vad angår den av herr Palmstierna framförda tanken på möjliggörande

av en direkt och officiell samverkan mellan regeringen och de

budgetberedande utskotten, närmast i form av en rätt för den förras

ledamöter att låta sig representeras i dessa utskott, så torde det böra erkännas,

att en dylik samverkan, väl avvägd och klokt ordnad, skulle

vara ägnad att underhjälpa strävandena till planmässighet i statsregleringsarbetet.

Den finansplan, som innehålles i statsverkspropositionen och

som bildar grundvalen för riksdagens hela verksamhet på förevarande

område, är ju tillkommen under finansministerns överinseende och på

hans ansvar. Givetvis vore det då av stort värde för utskottens granskning

av Kungl. Maj:ts budgetförslag, om finansministern med den överblick

han måste förutsättas äga över den finansiella situationen kunde i

mån av behov träda i förbindelse med utskotten samt meddela dem de

upplysningar och anvisningar, som kunde finnas påkallade. Såsom ovan

påpekats, är det i andra länder en allmänt tillämpad grundsats, att regeringen

äger att deltaga i budgetutskottets arbete, och det torde få medgivas,

att hos oss med den splittring, som kännetecknar vår utskottsbehandling

av budgeten, en samverkan av här ifrågasatt art, som självfallet

skulle omfatta samtliga budgetberedande utskott, ur enhetlighetens

och planmässighetens synpunkt kunde få en särskild betydelse. Å

andra sidan är det uppenbart, att frågan om ett samarbete mellan regering

och representation redan på det förberedande stadiet av ärendenas

behandling är ett spörsmål, som sträcker sig vida utöver budgetregle
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

•JO

ringens ram och nära berör vissa bos oss sedan gammalt gällande

grundsatser med avseende å regeringens och riksdagens ställning till

varandra. Vid sådant förhållande och då nämnda fråga lätteligen kan

bliva föremål för djupgående meningsmotsatser samt tarvar eu behandling,

vilken delvis måste utgå från synpunkter, som i och för sig ligga

utanför förevarande ämne, har utskottet icke ansett sig böra i detta

sammanhang tillstyrka riksdagen att på denna punkt göra något uttalande.

Jämväl i syfte att vinna större planmässighet i statsregleringsarbetet

framför herr K. J. Ekman i sin motion tanken, att i grundlag skulle

fastslås, att enskilda motionärers framställningar om nya eller ökade

skatter eller om utgifter, som icke hänföra sig till något visst i statsverkspropositionen

upptaget anslagsäskande, skola, där ej särskilda förhållanden

påkalla undantag, i vederbörande utskott till slutlig behandling

företagas samt i riksdagens kamrar föredragas först efter det de i statsverkspropositionen

gjorda anslagsäskanden samt därmed omedelbart sammanhängande

motioner slutligen prövats.

Utskottet kan icke biträda detta förslag. Visserligen torde det mången

gäng vara ändamålsenligt, att sådana enskilda framställningar, som icke

stå i samband med något i statsverkspropositionen berört ämne och förty

så att säga falla utanför den normala hushållsplanen, behandlas på ett

senare stadium av riksdagen, på vilket överblick av ställningen blivit

möjlig. Givetvis ligger det även inom vederbörande utskotts befogenhet att

vid behov så förfara. Att detta ock i vissa fall bör kunna ske i större utsträckning

än vad för närvarande är fallet, får utskottet nedan tillfälle

att påpeka. Men att i grundlag fastslå, att ett dylikt tillvägagångssätt

med avseende å eu del förslag av enskilda motionärer alltid eller såsom regel

bör äga rum, vore tvivelsutan föga lämpligt och så mycket mindre att

tillråda, som en bestämd gräns mellan sådana framställningar, som äga

samband med kunglig proposition, och sådana, som sakna dylikt samband,

näppeligen står att uppdraga, utan avgörandet därutinnan lärer

komma att allt efter omständigheterna och i viss mån efter skiftande

subjektiv uppfattning utfalla olika i skilda, om ock i och för sig sinsemellan

skäligen likartade fall.

För att emellertid erhålla material till bedömande av frågan, i vad mån

enskilda motioner och särskilt sådana, som kunna anses vara utan samband

med kungl. proposition, inverkat på budgeten, har utskottet låtit verkställa

en undersökning rörande dylika framställningar i budgetärenden vid 1913

Herr

C. J. Ekman»

förslag.

s. 30 Kontrollera mot PDF

.Synpunkter

för en

utredning.

30 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

års riksdag och vid 1914 års senare riksdag*. Det har därvid visat sig,

å ena sidan att motionsrätten i avsevärd omfattning begagnats, men å

andra sidan att det inflytande, motionerna utövat på budgeten, åtminstone

vad utgiftssidan beträffar, under dessa riksdagar varit ganska ringa, i det

att framställningarna endast undantagsvis vunnit riksdagens bifall. Vidkommande

motioner om nya eller förhöjda anslag, utgjorde den äskade totalsumman

av sådana anslag vid 1913 års riksdag 14,431,445 kronor, därvid

belopp å sammanlagt 11,237,500 kronor avsägo ändamål, som kunde anses

stå i samband med anslagspost i kungl. proposition, medan belopp å

tillhopa 3,193,945 kronor saknade dylikt samband. Inom den förra

kategorien biföllos anslagsäskanden å inalles 120,300 kronor, inom

den senare å inalles 34,395 kronor. Vid 1914 års riksdag var totalsumman

av de enskilt begärda anslagsbeloppen 25,553,315 kronor,

som med respektive 1,047,250 kronor och 24,506,065 kronor fördelade

sig på framställningar med och framställningar utan samband

med proposition. Riksdagen biföll tillhopa 2,250 kronor av den förra

och 44,315 kronor av den senare gruppen. — Yad motioner om minskade

anslag beträffar, hava sådana endast i mindre utsträckning förekommit,

och hava desamma i samtliga vid ifrågavarande riksdagar inträffade fall

av riksdagen avslagits. — Vidkommande slutligen enskilda framställningar,

som haft avseende å budgetens inkomstsida, det vill praktiskt taget säga,

som inneburit förslag om bevillningarnas ökande eller minskande, har

riksdagen i flera fall — sex vid 1913 års och två vid 1914 års riksdag

— på enskilt initiativ beslutat upphävande eller sänkande av vissa tullar.

Att i siffror angiva den betydelse, detta haft för budgeten, låter sig ej gorå.

Om en förbättring i riksdagens budgetbehandling i riktning emot

ökad planmässighet och överskådlighet skall kunna vinnas, synes det

utskottet att strävandena böra begränsas till att så långt möjligt neutralisera

de olägenheter, som orsakas dels av den bestående splittringen i

den förberedande handläggningen, dels av den gällande successiva behandlingsordningen.

Att helt upphäva vare sig den ena eller den andra

kan enligt utskottets mening ej ifrågasättas. Bådadera äro nämligen

nära förknippade med själva grunderna för hela vårt riksdagsskick och med

* Vid bedömande av undersökningens resultat torde iakttagas, att vad anslagsäskandena

angår hänsyn ej kunnat tagas till andra dylika än sådana, som gått ut på visst fixerat belopp,

att, då ett anslag avsetts att fördelas å två eller flera år, endast det på nästföljande budgetår belöpande

beloppet upptagits, att anslagsäskanden från riksbanks- och riksgälds fullmäktige ej medräknats,

samt att det mången gång varit förenat med svårighet att avgöra, huruvida ett anslagsyrkande

kan anses äga samband med kungl. proposition eller ej.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

31

dess grundsats om en ingående detaljgranskning av varje särskild fråga,

densamma må vara förebragt av Kungl. Maj:t eller av enskild motionär.

Ett dylikt system förutsätter, om icke arbetet skall i alltför bög grad

nedtyngas och till tiden utsträckas, med nödvändighet en genomförd

arbetsfördelning, och det är just principen härom, som, framdriven av

omständigheternas egen makt, tagit sig uttryck uti ifrågavarande två

för vårt riksdagsskick utmärkande grundsatser.

Men även om dessa grundsatser i stort sett bibehållas, synas i vissa

avseenden jämkning och reglering kunna äga rum.

Sålunda skulle möjligen något vara att vinna för ökad översikt och

bättre sammanhang genom en konsekvent strävan från utskottens sida

att icke i andra fall, än där sådant av starka skål påkallas, utbryta enstaka

frågor till särskild behandling och att så långt möjligt förelägga ärenden

av sammanhörande eller närbesläktad art i ett sammanhang. Likaledes

är av vikt, att sådana ärenden, som å ena sidan mer avsevärt inverka

på budgetens ställning, men samtidigt icke äro av natur att kräva ett

tidigt avgörande, få anstå till ett stadium av riksdagsarbetet, då en

vidare överblick av läget och därmed bättre tillfälle till de olika behovens

avvägande emot varandra står att erhålla. Särskildt betydelsefullt skulle

det vara, om frågor angående nya eller förhöjda skatter kunde behandlas

först när tillförlitlig kännedom kunnat vinnas angående den ungefärliga

storleken av de nya eller ökade behov, som det gäller att fylla. Därest

sådana frågor uppskjutas till riksdagens sista tid och då prövas i ett

sammanhang, finge riksdagen också tillfälle att verkligen välja emellan

olika till buds stående utvägar. Härvid förbises naturligtvis icke, att

åtskilliga skatteärenden, exempelvis tullfrågor, kunna vara av den beskaffenhet,

att de kräva ett snabbt avgörande, ävensom att beträffande

vissa nya och stora anslagskrav de statsfinansiella synpunkterna stå tillbaka

för hänsyn av annan art, som kunna föranleda, att dessa ärenden

böra behandlas fristående.

En anordning, som säkerligen skulle väsentligt medverka till att

åt riksdagens ledamöter i allmänhet bereda möjlighet att sätta sig in

uti och bedöma de till statsregleringen hörande spörsmålen, beröres i herr

Palmstiernas förslag, att med vissa mellanrum översiktliga memorial över

statsregleringsverksamhetens fortskridande måtte avlåtas av vederbörande

utskott. Enligt vad utskottet erfarit, utarbetas redan nu dylika översikter

inom statsutskottet. Dessa äro hitintills närmast avsedda för

utskottets egna medlemmar, men det torde vara i hög grad önskligt

att åt desamma må kunna givas sådan form och sådant innehåll, att de

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

kunna erhålla officiell karaktär och sålunda komma riksdagens samtliga

ledamöter till godo.

Särskild uppmärksamhet synes böra ägnas frågan om budgetarbetets

avslutning. På denna punkt framträda svagheterna i den nuvarande ordningen

mest direkt och oförtydbart, och här låter sig den tillämpade ordningen,

såsom ovan framhållits, icke väl förena med gällande föreskrift

i 40 § riksdagsordningen. Det bör undersökas, huruvida icke den tanke,

som i nämnda grundlagsbestämmelse fått ett uttryck, nämligen att någon

regulator för statsregleringen bör finnas, genom vilken inkomster och

utgifter slutligt balanseras, må kunna anpassas efter numera utvecklade

statsfinansiella förhållanden och den slutliga balanseringen av inkomster

och utgifter alltså ske med vissa garantier i själva behandlingssättet för

ett gott resultat. Huruvida därvid förfarandet bör ordnas så, att någon

eller några skattetitlar utmärkas såsom lämpade att behandlas på det

sätt, som ursprungligen avsågs och länge skedde med allmänna bevillningen,

torde kunna avgöras först efter en närmare utredning.

Vid ett mera rationellt ordnande av sättet för budgetarbetets avslutande

skulle givetvis iakttagas, att sådana frågor, som ej äga nödvändigt

samband därmed, bleve tidigare upptagna till prövning, samt

att förty ur statsutskottets finansbetänkande utrensades de ärenden, som

icke vidkomma den slutliga och sammanfattande statsregleringen. Särskilt

skulle på sådant sätt möjliggöras eu realbehandling av frågan om

lånebudgetens avvägning. Överhuvud taget bör den ledande grundsatsen fölen

reform på nu omhandlade område vara, att budgetens slutjustering

icke behandlas såsom en övervägande formell angelägenhet, utan att

densamma såväl inom utskotten som därefter i kamrarna kan handläggas

efter reella synpunkter.

Eu omläggning av budgetarbetet till vinnande av ökad planmässighet

och överskådlighet lärer emellertid näppeligen bliva fullt effektiv, utan

att samtidigt ett ordnat samarbete på något- sätt åstadkommes mellan de

budgetberedande utskotten och närmast mellan de viktigaste av dem,

stats- och bevillningsutskotten. Uppenbart är, att redan den för närvarande

tillämpade ordningen för budgetarbetets avslutande påkallar en

viss samverkan. Hitintills har denna samverkan försiggått under fria

och icke officiella former. Den möjlighet, som 47 § riksdagsordningen

lämnar, att i vissa fall bilda s. k. sammansatt utskott, har, såvitt för

konstitutionsutskottet är känt, icke för ifrågavarande ändamål kommit

till användning. Utskottet håller emellertid före, att den frågan bör

upptagas till övervägande, huruvida icke, därest formen av sammansatt

s. 33 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

33

utskott, såsom erfarenheten synes hava visat, för föreliggande fall ej Ur

lämplig, någon annan form kunde utfinnas, som gåve den nämnda samverkan

mellan utskotten en officiell gestaltning. Även detta spörsmåls

prövning torde få ankomma på en närmare utredning. Utskottet vill i

det hänseendet endast anmärka, att ett särskilt budgetutskott med

den ungefärliga organisation, som herr Palmstierna antytt, knappast

synes utskottet innebära en riktig lösning, då ett dylikt utskott både i

och för sig och genom den dubbla sakbehaudling, som det förutsätter,

torde få anses som en alltför tung apparat. I varje fall bör vid utredningen

av nu ifrågasatta samverkan mellan utskotten uppmärksammas,

huruvida möjligen denna samverkan i större eller mindre mån kunde

förekomma icke blott vid den slutliga sammanfattande statsregleringen,

utan även på vissa viktigare stadier av såväl statsinkomsternas som

statsutgifternas detaljbehandling.

I sin motion framhåller herr Palmstierna, att på riksstatens inkomstsida

lånemedel till betydande belopp pläga förekomma, samt uttalar i

sammanhang därmed önskvärdheten av att riksdagen vid lånefrågors behandling

mer än vad nu sker måtte tillgodogöra sig den sakkännedom

på området, som hos riksgäldsfullmäktige är till finnandes. Det synes

utskottet, att en riktig tanke ligger häri, och att det förty bör ifrågasättas,

om icke i vissa fall, såsom före besluts fattande om större utgifter,

avsedda att bestridas med lånemedel, fullmäktiges mening rörande

penningmarknadens läge eller andra på beslutet inverkande omständigheter

bör kunna inhämtas.

Givetvis kunna åtskilliga av de förbättringar i budgetarbetet, som

ovan ifrågasatts, genomföras inom ramen av gällande grundlagsstadganden.

Att å andra sidan i vissa fall ändringar i grundlagarna kunna

påkallas, synes utskottet sannolikt. Särskilt gäller detta frågorna om

samarbete mellan de budgetberedande utskotten och om formerna i övrigt

för statsregleringsarbetets sammanjämkande och avslutning. Vid sådant förhållande

har konstitutionsutskottet ansett det falla inom utskottets verksamhetsområde

att söka bringa hela det spörsmål, varom här är fråga,

under en allsidig utredning, och förmenar utskottet, att denna utredning

lämpligen bör ske genom Kungl. Maj:ts föranstaltande.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, i anledning av herr Palmstiernas

motion, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 5 samt. 12 höft. (Nr 13.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en allsidig utredning

angående de åtgärder, som kunna påkallas

till vinnande av ökad planmässighet och enhetlighet

i riksdagens statsregleringsarbete, samt för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda;

b) att herr K. J. Ekmans motion, i vad den icke

kan anses genom utskottets under a) här ovan gjorda

hemställan besvarad, icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 maj 1915.

På konstitutionsutskottets vägnar:

NILS EDEN.

Reservationer:

av herrar Clason, B dunder, K. J. Ekman, von Geijer, von Mentzer,

von Bahr, Båf och Hallendorff: 4

av herr Hildebrand, som anfört:

»Enligt min mening är friherre Palmstiernas kritik av statsregleringsarbetet

i derå punkter fullt befogad, och jag är med honom ense därom,

att ändringar äro önskvärda. Under frågans behandling har det emellertid

visat sig, att meningarna skarpt gå i sär icke allenast om reformers

behövlighet, utan även om lämpliga förbättringar; motionären synes mig

ej heller ha i stort sett lyckats påvisa riktlinjerna för en ny utveckling.

Då en riksdagsbegäran om utredning genom Kungl. Maj:ts försorg näppeligen

synes mig kunna leda till ett gott resultat, försåvitt ej riksdagen,

vars inre arbete det här gäller att ordna, kan ge åtminstone något tydligare

anvisningar eller framhålla bestämdare önskemål, än vad utskottet

gjort, har jag denna gång förenat mig med dem, som inom utskottet

röstat för avslag å motionen. Jag vill tillägga, att motionärens uppslag

enligt min mening kan göra och säkerligen redan gjort nytta, även om

riksdagen ej skulle gå med på hans yrkande, och jag hyser den förhoppningen,

att frågan må återkomma i bättre genomarbetat skick.»

av herr Magnusson i Tumhuit, som förklarat sig i huvudsak instämma

med herr Hildebrand.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

35

Bilagor.

Då det för bedömande av de frågor, som i herrar Palmstiernas och

K. J. Ekmans motioner förelagts riksdagen, synts vara av intresse att

följa den historiska utvecklingen av statsregleringsarbetets allmänna gång

efter 1809, hava i sådant syfte eu del undersökningar verkställts inom

utskottets kansli.

I bilaga A meddelas undersökningarnas resultat rörande riksdagarna

1809—10, 1815, 1823, 1840—41 och 1850—51, ävensom, ehuru mera

summariskt, beträffande riksdagarna 1853—54, 1856—58, 1859 — 60,

1862—63 och 1865—66. Emellertid gör framställningen icke heller i

fråga om förstnämda årens riksdagar anspråk på fullständighet. På grund

av materialets vidlyftighet har undersökningen sålunda ej kunnat fullföljas

till riksstådens behandling av budgetregleringen, utan inskränkts

till de budgetberedande utskottens, stats- och bevillningsutskottens, verksamhet.

Vidare har beträffande utgiftsregleringen dels avseende blivit

fäst allenast å den ordinarie staten, dels i regel ej anförts statsutskottets

utlåtanden angående riksgäldskontorets tillstånd och behov, varjämte i

allmänhet ej medtagits de under denna tid ofta synnerligen talrika återremisserna

till vederbörande utskott.

För tiden från och med representationsreformen 1866, då behandlingssättet

i stort sett redan synes hava stadgat sig, har det ansetts tillräckligt

att anteckna och i tabellform angiva tidpunkterna för dateringen

av stats- och bevillningsutskottens sammanfattande budgetbetänkanden.

Den häröver upprättade tabellen, däri ock upptagits riksdagarna från och

med 1853—54 till och med 1865 — 66, återfinnes under bilaga B.

Bilaga A.

Budgetbehandlingen vid åtskilliga riksdagar från och med 1809 intill

representationsreformen 1866.

Strax efter det regeringsformen antagits, avgav Kung]. Maj:t den 9 juni 1809

proposition till ständernas redan förut valda statsutskott angående banken, statsverket

och riksgäldskontoret med redogörelse för rikets skuld och finansiella ställning.

Vad särskilt statsverket beträffar, anbefallde Kungl. Maj:t därefter i skrivelse

den 21 juni statskontoret att uppgiva statsverkets tillstånd, varefter Kungl. Maj:t

1809—10

års riksdag
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Konstitutionsutskottets utlåtande Åt 13.

med överlämnande av statskontorets utredning den 5 juli avlät ny proposition i

berörda hänseende.

Statsutskottet företog därpå statsregleringen till behandling i ett sammanhang.

Endast i en del mer brådskande frågor såsom angående anslag åt den nye

konungens hovhållning och avlöning för de genom regeringsformen nyinrättade

ämbetena, statsråd m. m., ävensom angående åtskilliga ärenden utom den ordinarie

staten, avgav utskottet särskilda utlåtanden. I övrigt sammanförde det resultatet

av sin budgetreglerande verksamhet i tre memorial: rörande riksgäldsverkets tillstånd,

förvaltning och behov, dagtecknat den 15 november, rörande statsverkets

tillstånd, förvaltning och behov, dagtecknat den 16 november, samt rörande rikets

skuld och det årliga bevilluingsbeloppet (finansbetänkandet), dagtecknat den 28

november. — Redan före avgivandet av dessa betänkanden hade utskottet emellertid

den 12 augusti »till utdelning bland de respektive riksståndens ledamöter»

överlämnat en »generaltablå över statsverkets närvarande tillstånd i avseende på

dess inkomst och utgift, fordringar och skulder.»

I memorialet angående statsverkets tillstånd, förvaltning och behov behandlades

under rubriken »statsverkets tillstånd och behov» dels dess inkomster, dels

dess utgifter. Vad de förra angår upptog och beräknade utskottet ej blott statsverkets

ordinarie inkomster utan ock de särskilda i 60 § regeringsformen omförmälda

bevillningarna. Sedan inkomsterna och utgifterna sålunda uppskattats, gjorde

utskottet, genom att draga summan av de förra från summan av de senare, ett

överslag av statsverkets brist, den s. k. statsbristen, som komme att av »bevillningssumman»

(d. v. s. allmänna bevillningen) utgå, — I finansbetänkandet utreddes

rikets skuld och dess beskaffenhet samt uppgavs det belopp, som av allmänna

bevillningen erfordrades för fyllande av stats- och riksgäldverkens behov.

Redan innan statsutskottet avgivit ovannämnda betänkanden, hade bevillningsutskottet

den 25 september inkommit »med förslag till grunderna för bevillningens

utgörande.» Memorialet var åtföljt av »projekt till bevillningsförordning», dock ej

fullständigt utarbetat, enär utskottet ansåg, att vissa angivna delar »icke lämpligen

kunnat författas, innan grunderna till bevillningens utgörande varda beslutade och

fastställda.»

Vid memorialets behandling hos riksstånden väcktes opposition inom ridderskapet

och adeln, enär det skulle strida mot 70 § regeringsformen att upptaga

frågan om grunderna för den allmänna bevillningen, innan ännu staten vore i hela

dess vidd reglerad och den erforderliga bevillningssumman till sitt belopp fastställd.

Efter en livlig debatt beslöt emellertid ståndet att godkänna de av utskottet föreslagna

grunderna men att »i avseende å själva tillämpningen» återremittera förslaget

till utskottets vidare handläggning.

Sedan jämväl de övriga stånden gillat de föreslagna grunderna för allmänna

bevillningen, utarbetade bevillningsutskottet och föreläde ständerna med memorial

av den 31 december fullständigt »projekt till bevillningsförordning». Efter det

stånden i vissa punkter stannat i olika beslut, avgav bevillningsutskottet i mars

1810 sitt slutliga förslag i ämnet.

Vad de särskilda i 60 § regeringsformen omförmälda bevillningarna angår, så

rådde vid 1809 års riksdag till en början tveksamhet, vilketdera av stats- och

s. 37 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13. 37

bevillningsutskotten skulle äga att handlägga dylika ärenden. Sedan frågan härom

genom särskilda framställningar dragits under riksståndens prövning, beslöto dessa

(dagarna omkring den i september), att bevillningsutskottet skulle taga lika och

enahanda befattning med de särskilda bevillningarna som med den allmänna.

Emellertid synes bevillningsutskottet vid ifrågavarande riksdag icke; hava ansett,

att det ingick i dess uppgift att beräkna de särskilda bevillningarnas belopp, utan

verkställdes beräkningen därav, såsom ovan påpekats, av statsutskottet.

Den 1 mars 1815 är Kungl. Maj:ts proposition angående statsverkets tillstånd

och behov dagtecknad. Sedan statsutskottet den 26 maj inkommit med utlåtanden

rörande statsverkspropositionen utgiftsförslag med undantag av tredje huvudtiteln,

innefattande försvarsverket till lands och sjöss, följde den 9 juni utskottets »betänkande

angående statsverkets inkomster och deras beräkning i riksstaten». I

sistnämnda utlåtande upptog utskottet både de ordinarie inkomsterna och de extra

•ordinarie (d. v. s. de särskilda bevillningarna), men iakttogs den olikheten i deras

behandling, att utskottet företog en verklig beräkning endast av de förra, medan

de senare angåvos till samma belopp som enligt förut gällande stat, enär utskottet

då ännu ej kunde bestämma, huruvida någon ändring i beräkningen av dessa inkomsttitlar

kunde äga rum, »emedan sådant huvudsakligen beror på de författningar,

som i denna väg vid närvarande riksdag kunna bliva vidtagna».

Redan den 17 juni överlämnade statsutskottet »betänkande angående den summa,

som för stats- och riksgäldsverkens behov erfordras att genom allmän bevillning

utgöras». Deruti anmärkte utskottet, att beräkningen av det belopp, som

utav allmän bevillning erfordrades, vanligen av utskottet uppskjuta, till dess alla

specialregleringar inom utskottet föregått, då vad som efter en sådan granskning av

detaljerna blivit fastställt ovillkorligen skolat anskaffas, men att utskottet nu funnit

det riktigare att först utstaka grunderna för det hela, varefter det speciella finge därefter

lämpas. Genom att redan på detta stadium företaga ifrågavarande beräkning vunnes

även den fördelen, att tiden bleve »mera tillräcklig för upprättande av förslaget

till bevillningens fördelning, än den vanligen varit för detta maktpåliggande arbete».

Resultatet av utskottets beräkning blev, att en årlig allmän bevillning av 2,500,000

riksdaler ansågs behövlig, därav 1,150,000 riksdaler för statsverket, 600,000 riksdaler

för riksgäldskontoret och 750,000 riksdaler för banken. Emellertid påpekade

utskottet tillika, under hänvisning till sitt den 9 juni avgivna betänkande angående

statsverkets inkomster, att de särskilda bevillningarna därstädes beräknats till det

belopp, vartill de tillförene varit upptagna, att desamma icke enligt gällande grunder

kunde kalkyleras högre, men att, om någon ändring i författningarna rörande

berörda asTgifter konnne att vidtagas, varigenom ifrågavarande statsverkets extra

ordinarie inkomst ökades eller minskades, sådant borde av bevillningsutskottet vid

beräkningen och fördelningen av totala beloppet av bevillningarna iakttagas.

Den 1 juli avlämnade bevillningsutskottet memorial angående allmänna bevillningen,

innehållande ej blott de grunder, efter vilka densamma syntes böra utgå,

utan tillika ett fullständigt förslag till bevillningsstadga.

Statsutskottet avgav därefter den 13 juli betänkande över tredje huvudtiteln i

statsverkspropositionen. Däruti anförde utskottet bland annat, att det ej förut

1815 dr» rikidag.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

kunnat upptaga denna huvudtitel, enär först måst avvaktas resultatet av inkomstregleringen,

då därav berodde vad tillgång som för anslagen under tredje huvudtiteln

kunde bliva att uppgiva.

Samma dag är ock statsutskottets »betänkande angående statsregleringen

i allmänhet samt med projekt till riksstat» daterat. Under erinran att utskottet

nu till ständerna avgivit utlåtanden över ej mindre Kungl. Maj:ts propositioner

rörande statsverket an de ifrån riksstånden remitterade motioner i samma ämne

samt övriga med statsregleringen gemenskap ägande ärenden framställde utskottet

uti förevarande betänkande »en generell åsikt över hela statsregleringen, i vad den

rörer statsverkets i den projekterade riksstaten upptagna både inkomster och utgifter».

Beträffande de särskilda bevillningarna konstaterade utskottet, att ständerna

ej ändrat den beräkning, enligt vilken desamma uppgivits till samma belopp

som uti 1812 års riksstat, vadan de ock nu av utskottet upptoges till enahanda

belopp i den nya riksstaten. Tillika anmärkte utskottet, att ständerna till fyllandeav

statsverkets brist anslagit 1,150,000 riksdaler av allmänna bevillningen, och

upptogs förty jämväl detta belopp i riksstaten såsom en statsverkets inkomst.

Bevillningsutskottet inkom den 16 juli med memorial över de anmärkningar,

som inom stånden framställts emot dess »förslag till bevillningens utgörande», däri

utskottet till en början förklarade sig med »verklig tillfredsställelse för dess bemödande

att dela bördorna efter rättvisa och billighet» hava erfarit, att tre av stånden

godkänt »själva grunderna för bevillningen». Gentemot en framställd anmärkning,

att, då det avlämnade förslaget endast vore att såsom provisoriskt anse,

detsamma bort tidigare än som skett avgivas för att sätta ständerna i tillfälle att

pröva även andra möjligheter, anförde utskottet bland annat, att utskottet »icke ansett

dess åtgärd kunna såsom provisorisk betraktas, annorledes än så vida det från

höglovliga statsutskottet yrkade anslag skolat såsom provisoriskt vara att betrakta» .

I övrigt upptog ifrågavarande memorial till behandling de detaljanmärkningar, som

inom stånden riktats mot utskottets förslag till bevillningsstadga.

Den 18 juli avlämnade statsutskottet »ytterligare betänkande angående den

summa, som för stats- och riksgäldsverkens behov erfordras att genom allmän bevillning

utgöras». Däri anförde utskottet, att den summa av 2,500,000 riksdaler,

som utskottet i dess den 17 juni i samma ämne avgivna utlåtande uppgivit såsom

av allmän bevillning erforderlig för stats- och riksgäldsverkens behov, numera befunnits

kunna minskas med 150,000 riksdaler till 2,350,000 riksdaler. Utskottet

upprepade emellertid, att, för den händelse uti de författningar, efter vilka de särskilda

bevillningarna uttaxerades, någon sådan förändring komme att vidtagas, varigenom

de under berörda titlar påräknade summor minskades, statsbristen komme

att i proportion därtill förhöjas samt förty allmänna bevillningen av sådan orsak

att ökas, »vilket av riksens höglovliga ständers bevillningsutskott lärer iakttagas».

Påföljande dag den 19 juli, lämnade bevillningsutskottet i ett då till ständerna

ingivet memorial »en allmän översikt av den beskattning, som under namn

av bevillning uppå diverse titlar efter utskottets förslag utgå bör.» Utskottet, som

förut under riksdagen ej företagit någon beräkning av de olika bevillningarna, upptog

i detta memorial de särskilda bevillningarna till de förut av statsutskottet uppgivna

belopp (d. v. s. i enlighet med 1812 års riksstat). Beträffande allmänna be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr Vi. ;j;*

villningen anlördo utskottet, att densamma, enligt den antagna bevillningsstadgan,

kunde beräknas inbringa 2,020,000 riksdaler. Då emellertid enligt statsutskottets

uppgift för statsbehovet ej fordrades mer än 2,350,000 riksdaler, och .sålunda ett

överskott förefanns å 270,000 riksdaler, föreslog utskottet, att två förut såsom särskild

bevillning utgående — och alltså direkt till statsverket inflytande ----- avgifter

(brännvinskomsumtionsavgiften och lanttullsersättningen), vilka beräknades skola

tillhopa lämna 270,000 riksdaler, måtte indragas och statsverket i stället gottgöras

med ett motsvarande belopp av allmänna bevillningen, varigenom den sistnämndas

hela beräknade belopp bleve taget i anspråk.

tid 1823 års riksdag avgavs Kung], Maj:ts proposition om statsverkets tillstånd

och behov den 25 januari. Deri 12 april inkom statsutskottet med »memorial

angående be.räkningen av statsverkets inkomster». Däri upptogos och beräknades

såväl de ordinarie inkomsterna som ock de särskilda bevillningarna, varvid utskottet,

vid uppskattningen av de sistnämnda, utgick från de grunder, som sedan senaste

riksdag voro bestämda för deras utgående.

Den 28 april överlämnade bevillningsutskottet »betänkande angående grunderna

för den blivande bevillningen» (d. v. s. allmänna bevillningen). Betänkandet

innehöll allenast hemställanden rörande de allmänna principer (»grunder»), efter

vilka utskottet ansåg, att bevillningen borde utgå, däremot icke något utarbetat

förslag till bevillningsförordning. Betecknande för utskottets egen uppfattning av

sin grundlagsenliga uppgift är dess i betänkandet gjorda uttalande, att sådana till

utskottet remitterade framställningar, däri klagats över den tryckande skattebördan

och yrkats lindring i bevillningen, läge utom gränsen för utskottets verksamhet,

då det endast tillkomme detsamma att uppgöra billiga och säkra grunder för den

blivande bevillningen och sedermera jämnt och rättvist fördela den bevillningssumma,

som riksens ständer (uppå statsutskottets förslag) prövade skäligt åtaga

sig
På

grundvalen av statsverkspropositionen och senare avlåtna remisser ävensom

särskilda till utskottet hänvisade motioner företog statsutskottet alla de frågor,

vilka rörde legleringen av riksstatens huvudtitlar till behandling i ett sammanhang

samt insände den 27 juni på en gång betänkanden rörande de olika huvudtitlarna,

varjämte samtidigt avgåvos särskilda utlåtanden i de ämnen, som därmed ägde ett

närmare samband. I det memorial, med vilket samtliga dessa framställningar hänskötos

till ständernas prövning, lämnade utskottet tillika såtillvida en förslagsberäkmng

av det belopp, som sannolikt komme att såsom allmän bevillning erfordras,

att utskottet anmälde, det utskottet beräknat, att högre belopp ej bleve behövligt

än vad förut därav varit anslaget.

Definitiv uppgift i detta hänseende lämnade statsutskottet i sitt den 2 oktober

avlåtna »utlåtande angående den summa, som för stats- och riksgäldsverkens

behov erfordras att genom allmänna bevillningen utgöras». Sedan utskottet mot

slutet av betänkandet påpekat, att i den ovanför uppgivna bevillningssumman statsverkets

extra ordinarie inkomster (d. v. s. de särskilda bevillningarna) ej vore inbegripna,

anförde utskottet, att, därest i de författningar, efter vilka sistnämnda

bevillningar utginge, någon sådan förändring vidtoges, varigenom det beräknade

1823 drs

riksdag

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

1*40—41 drs

riksdag.

beloppet därav antingen minskades eller ökades, borde den erforderliga summan

av allmänna bevillningen därefter lämpas.

Efter det i anledning av bevillningsutskottets förutnämnda betänkande grunderna

för den allmänna bevillningen blivit av ständerna fastslagna, avgav bevillningsutskottet,

som dessutom i ett flertal utlåtanden yttrat sig över de särskilda bevillningarna,

den 15 oktober sitt med ledning av sagda grunder utarbetade »förslag

till en blivande bevillningsförordning». Då, såsom av statsutskottets sistberörda

utlåtande både framgått, det för följande år behövliga beloppet av allmänna bevillningen

kunde minskas i jämförelse med vad förut därav utgått, hemställde bevillningsutskottet

nu, att den i allmänna bevillningen ingående personella avgiften

måtte i däremot svarande grad nedsättas.

Sedan ständerna avgjort alla de frågor, som i avseende å statsregleringen förekommit,

avgav statsutskottet den 30 oktober slutligt »utlåtande angående statsregleringen

i allmänhet samt med förslag till riksstat», innefattande definitiva uppgifter

dels å statsverkets inkomster, ordinarie och extra ordinarie, dels å dess

utgifter. .

Efter det ständerna bifallit bevillningsutskottets förslag till bevillningsförordning,

överlämnade nämnda utskott, som dessförinnan under riksdagen ej verkställt någon

uppskattning av de olika bevillningarnas påräkneliga belopp, i ett di ll 15 december

dagtecknat memorial »beräkning över hela bevillningen för år 1824 och följande

åren, för att såmedelst sätta riksens höglovliga ständer i tillfälle att på en gång

överse den beskattning, som under denna benämning utgår», därvid utskottet förklarade

sig så mycket mindre förmoda »någon brist skola å någon av de däri upptagna

titlar uppstå, som detsamma på förra årens erfarenhet grundat sina kalkyler».

Sedan vid 1840—41 års riksmöte statsutskottet under tiden från och med den

24 mars till och med den 15 april av förstnämnda år avgivit förslag rörande riksstatens

samtliga huvudtitlar, ävensom allmänna indragningsstaten, överlämnade utskottet

den 23 april dels »utlåtande angående beräkningen av statsverkets inkomter»,

dels »memorial med summariskt förslag över statsregleringen».

I det förra betänkandet verkställde utskottet först en beräkning av statsverkets

ordinarie inkomster, varefter utskottet om statsverkets extra ordinarie inkomster

(d. v. s. de särskilda bevillningarna) yttrade, att det väl tillkomme bevillningsutskottet

att uppgöra förslaget till dessa inkomsttitlars beräkning, men att statsutskottet

dock ansett sig »på vanligt sätt» i sammanhang med beräkningen av

Övriga statsinkomster jämväl böra uppgiva de extra ordinarie inkomster, som, i händelse

rikets ständer icke förändrade grunderna för nämnda inkomsters utgörande,

kunde vara att påräkna.

I det senare betänkandet återfinnes först ett sammandrag av de utav utskottet

under huvudtitlarna tillstyrkta utgifter, från vilkas totalsumma drogs det belopp,

vartill statsverkets inkomster av utskottet beräknats, därav framgick den sannolika

statsbristsumman, som av allmänna bevillningen borde fyllas.

Efter det de flesta till statsregleringen hörande ärenden blivit av riksstånden

avgjorda, inkom statsutskottet den 4 mars 1841 med »memorial med framställning

angående resultatet av statsregleringen samt beräkning av statsfyllnadssumman

s. 41 Kontrollera mot PDF

Konstitution sutskottets utlåtande Nr 13.

41

jämte därmed sammanhang ägande frågor». Memorialet återremitterades av tre

bland stånden, bland annat på den grund, att, »då åtskilliga uti memorialet uppgivna

anslag ännu icke vore av rikets ständer definitivt prövade, utskottet, först

sedan en dylik prövning ägt rum, bort resultatet av statsregleringen anmäla»,

varefter utskottet den 29 maj inkom med nytt memorial »angående statsbristsumman».

Sedan ständerna — efter bevillningsutskottets förslag i ett flertal betänkanden,

olika för envar av de särskilda bevillningarna — fastställt grunderna för samma

bevillningars utgörande, avlämnade nämnda utskott den 11 maj 1841 betänkande

angående beräkning av de särskilda bevillningarnas belopp.

Den 29 i samma månad avgav bevillningsutskottet »betänkande med förslag

till bevillningssummans fördelning». Utskottet konstaterade däri, att den fyllnadssumma,

som för stats- och riksgäldsverken årligen erfordrades och genom allmän

bevillning borde utgå, utgjorde 2,000,000 riksdaler, men att allmänna bevillningen

enligt förut gällande grunder, vilka enligt utskottets tidigare under riksdagen

avlåtna förslag i stort sett borde bibehållas, kunde beräknas inbringa ett belopp

av i runt tal 2,580,000 riksdaler. Då allmänna bevillningen förty kunde

minskas, hemställde utskottet, att den däruti ingående s. k. »personliga skyddsavgiften»

måtte med ett sådant belopp nedsättas, att det påräkneliga totalresultatet

av den allmänna bevillningen komme att uppgå till erforderliga 2,000,000

riksdaler.

Vid 1850—51 års riksdag avlämnade statsutskottet den 14 februari sistnämn- 1850—51 dis

da år »utlåtande angående beräkningen av statsverkets inkomster». Däri beräknade riksdag.

utskottet först de ordinarie inkomsterna, men anförde beträffande de extra ordinarie,

att, som deras beräkning ankomme på bevillningsutskottet, vilket emellertid än

ej verkställt densamma, utskottet ej kunde för det dåvarande uppgifva deras belopp,

vadan utskottet inskränkte sig till att angiva det medium därav för de fem

senaste åren, som Kungl. Maj:t föreslagit till upptagande.

Sedan bevillningsutskottet i olika till stånden avlåtna betänkanden utlåtit sig

dels angående grunderna för allmänna bevillningen, dels över var och en av de särskilda

bevillningarna, företog utskottet i ett den 14 augusti 1851 dagtecknat betänkande

beräkningen av sistnämnda bevillningars belopp.

Den 19 augusti avgav statsutskottet därefter »memorial med uppgift å statsfyllnadssumman

samt det för riksgäldskontorets utgifter erforderliga belopp» (finansbetänkandet).

Slutligen följde den 25 augusti »bevillningsutskottets betänkande med förslag

till bevillningssummans fördelning». Efter det utskottet erinrat, att rikets ständer,

med bifall till statsutskottets nyssberörda memorial, fastställt den årliga av allmänna

bevillningen utgående summan till 1,900,000 riksdaler, anförde utskottet, att

enligt gällande grunder den årliga bevillningssumman kunde beräknas till ungefärligen

samma belopp, samt att de förändringar i bestämmelserna angående bevillningens

fördelning och övriga på bevillningens belopp omedelbart inverkande stadganden,

vilta rikets ständer förut under riksdagen på utskottets hemställan förslagsvis

beslutat, icke övade sådant inflytande, att någon beräknelig ändring av beBihang

till riksdagens protokoll 1915. 5 samt. 12 käft. (Nr 13.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

villningssumman vore att förvänta. Härefter fortsatte utskottet, att, då det sålunda

visade sig, att varken behov av vidare förhöjning eller tillgång till nedsättning

eller lindring i allmänna bevillningen utöver vad rikets ständer förslagsvis beslutat

vore för handen, utskottet hemställde, att förut antagna förslag måtte av ständerna

definitivt fastställas.

Riksdagarna Den ordning för budgetarbetets bedrivande, som tillämpades vid 1850—51 års

1853—54, riksdag, återfinnes sedermera i stort sett vid följande riksdagar under ståndsVVM—60

rePresentationens tid.

1803—63 och Statsutskottet avgav sålunda på ett relativt tidigt stadium av riksdagsarbetet

1865—66. utlåtande med beräkning av statsverkets ordinarie inkomster, i vilket utlåtande de

extra ordinarie inkomsterna (d. v. s. de särskilda bevillningarna) allenast på det

sätt angåvos, att de upptogos till de av Kungl. Maj:t beräknade belopp. Mot riksdagens

slut avgåvos så först bevillningsutskottets förslag till de särskilda bevillningarnas

beräkning och kort därefter statsutskottets finansbetänkande, däri uppgafs

det belopp, som af allmän bevillning erfordrades. (Vid 1859— 60 års riksdag

var dock ordningsföljden mellan sistnämnda betänkanden omkastad.) Slutligen inkom

bevillningsutskottet med sitt förslag till bevillningssummans (d. v. s. allmänna

bevillningens) utgörande. Att märka är, att utskottet därvid i intet fall hemställde

om allmänna bevillningens höjande eller sänkande, utan — under konstaterande av

att den av statsutskottet såsom behövlig uppgivna bevillningssummans belopp syntes

vara att påräkna med tillämpning av förut beslutade grunder för allmänna bevillningens

utgående — föreslog dessa grunders fastställande.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

43

Bilaga B.

Uppgift å de dagar, för vilka statsutskottets »utlåtande angående beräkningen

av statsverkets ordinarie inkomster», bevillningsutskottets »betänkande

angående beräkning av vissa bevillning ar» (de särskilda bevillningarna),

statsutskottets »memorial angående statsregleringen» (finansbetänkandet) och

bevillningsutskottets »betänkande med förslag till den av riksdagen fastställda

bevillning ssummans utgörande''» (allmänna bevillningen) vid nedannämnda

årens riksdagar äro daterade (med angivande av utlåtandenas nummer).

År

Statsutskottets

utlåtande ang.

beräkningen av

statsverkets ordi- narie inkomster.

Bevillnings- utskottets be- tänkande ang.

beräkning av de

särskilda bevill- ningarna.

Statsutskottets

memorial ang.

statsregleringen

(finans- betänkandet).

Bevillnings- utskottets be- tänkande med

förslag till den av

riksdagen fast- ställda bevill- ningssummans

utgörande

(allmänna bevill- ningen.)

Dag för

riksdagens

officiella

avslutning.

Nr

Datum

Nr

Datum

Nr

Datum

Nr

Datum

1853—54

64

2 mars

31

6 nov.

371

24 nov.

35

30 nov.

5 dec.

1856—58

33

19 febr.

33

20 febr.

291

2 mars

34

5 mars

10 mars

1859—60

45

19 jan.

48

23 okt.

219

22 okt.

49

23 okt.

30 okt.

1862—63

45

13 febr.

26

9 nov.

235

17 nov.

27

4 dec.

8 dec.

1865—66

22

15 jan.

20

8 juni

137

12 juni

21

18 juni

22 juni

1867

20

22 febr.

25

7 maj

98

10 maj

26

13 maj

16 maj

1868

8

10 febr.

19

2 maj

106

9 maj

21

11 maj

16 maj

1869

23

16 febr.

16

4 maj

99

11 maj

17

13 maj

15 maj

1870

7

14 febr.

14

9 maj

92

10 maj

16

12 maj

14 maj

1871

41a

28 mars

14

14 maj

89

16 maj

18

17 maj

20 maj

1872

17

24 febr.

18

7 maj

91

12 maj

19

14 maj

16 maj

1873

14

18 febr.

15

20 maj

109

22 maj

16

23 maj

26 maj

1874

22

23 febr.

15

15 maj

99

17 maj

16

19 maj

22 maj

1875

2

2 febr.

13

20 maj

90

21 maj

14

23 maj

26 maj

1876

6

4 febr.

11

10 maj

85

13 maj

12

15 maj

17 maj

1877

12

10 febr.

16

15 maj

96

19 maj

17

22 maj

25 maj

1878

15

12 febr.

13

20 maj

77

23 maj

14

24 maj

25 maj

1879

3

14 febr.

18

13 maj

65

17 maj

20

18 maj

21 maj

1880

3

12 febr.

21

10 maj

68

11 maj

23

13 maj

15 maj

1881

3

14 febr.

10

7 april

67

20 april

12

25 april

29 april

1882

6

13 febr.

16

13 maj

70

16 maj

18

17 maj

22 maj

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

År

Statsutskottets

utlåtande ang.

beräkningen av

statsverkets ordi- narie inkomster

Bevillnings- utskottets be- tänkande ang.

beräkning av de

särskilda bevill- ningarna

Statsutskottets

memorial ang.

statsregleringen

(finans- betänkandet)

Bevillnings- utskottets be- tänkande med

förslag till den av

riksdagen fast- ställda bevill- ningssummans

utgörande

(allmänna bevill- ningen)

Dag för

riksdagens

officiella

avslutning.

Nr

Datum

Nr

Datum

Nr

Datum

Nr

Datum

1883

55

6 juni

21

8 juni

59

10 juni

22

11 juni

14 juni

1884

64

6 maj

10

8 maj

66

10 maj

11

12 maj

15 maj

1885

58

11 maj

11

15 maj

61

18 maj

14

19 maj

22 maj

1886

60

3 maj

17

5 maj

63

10 maj

19

13 maj

18 maj

1887

(B-riksdagen)

52

2 juli

17

30 juni

53

5 juli

21

7 juli

9 juli

1888

55

28 april

18

7 maj

67

12 maj

20

14 maj

16 maj

1889

51

9 april

15

9 maj

83

13 maj

16

15 maj

18 maj

1890

73

16 maj

15

13 maj

74

17 maj

16

19 maj

22 maj

1891

64

6 maj

22

7 maj

69

11 maj

26

13 maj

15 maj

1892

78

14 maj

22

16 maj

83

18 maj

25

18 maj

22 maj

1893

48

20 mars

22

25 april

77

3 maj

24

4 maj

10 maj

1894

69

27 april

32

7 maj

79

8 maj

33

9 maj

12 maj

1895

59

23 april

27

8 maj

93

14 maj

29

15 maj

18 maj

1896

58

30 april

30

8 maj

79

11 maj

31

13 maj

16 maj

1897

84

10 maj

26

12 maj

90

15 maj

32

18 maj

20 maj

1898

89

3 maj

31

6 maj

105

11 maj

34

13 maj

16 maj

1899

94

8 maj

29

2 maj

97

9 maj

33

9 maj

15 maj

1900

87

7 maj

37

7 maj

93

11 maj

38

12 maj

15 maj

1901

91

29 maj

36

29 maj

92

30 maj

1

31 maj

4 juni

1902

87

10 maj

38

9 maj

91

13 maj

39

12 maj

22 maj

1903

100

14 maj

62

16 maj

107

19 maj

64

20 maj

23 maj

1904

106

6 maj

44

11 maj

121

17 maj

46

11 maj

21 maj

1905

141

16 maj

38

16 maj

144

17 maj

40

19 maj

22 maj

1906

160

18 maj

27

23 maj

167

24 maj

30

26 maj

28 maj

1907

169

23 maj

38

29 maj

184

30 maj

39

29 maj

3 juni

1908

171

21 maj

31

30 maj

194

31 maj

32

1 juni

4 juni

1909

216

18 maj

37

21 maj

220

22 maj

39

23 maj

26 maj

1910

104

30 maj

40

6 juni

108

7 juni

—

—

11 juni

1911

—

—

41

26 maj

113

29 maj

—

—

1 juni

1912

—

—

48

25 maj

135

29 maj

—

-—

31 maj

1913

—

—

64

29 maj

158

30 maj

—

—

2 juni

1914

(B-riksdagen)

—

—

35

19 sept.

113

23 sept.

—

—

17 dec.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.