Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om likställighet mellan städer och landsbygd i avseende å antalet representanter i landsting.

1915-03-16 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1915:7, Utlåtande i anledning av väckt motion om likställighet mellan städer och landsbygd i avseende å antalet representanter i landsting.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlutande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1915 kl. 4 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om likställighet

mellan städer och landsbygd i avseende å antalet

representanter i landsting.

Närvarande: herrar Edén, Hellberg, Bsllinder*), K. J. Ekman, von Geijer,

Kjellén, von Mentzer, Olof Olsson, von Zweigbergk, greve Alexander

Hamilton, Gullberg*), Larsson i Västerås, Magnusson i Tumbult, Räf,

Beckman, Hallén*), Kropp*), Jönsson i Slätåker*), Janson i Bråten

och Sterne.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, nr 66, har herr Johansson i Brånalt hemställt, Datt riksdagen

ville besluta sådan ändring av Kungl. Maj:ts förordning om landsting,

att städer och landsting bliva fullt likställda, angående antalet

landstingsmän som de olika valkretsarna äga rätt att välja i förhållande

till folkmängden, på så sätt, att invånareantalet, som skall utgöra

grunden för val av varje landstingsman, bestämdes till ett fullt tal av

4,000 såväl i stads- som landsvalkretsarD.

Beträffande den motivering, motionären anfört för sin hemställan,

hänvisar utskottet till motionen.

Såsom motionären framhållit väcktes av honom vid 1914 års vuhottett

B-riksdag en motion överensstämmande med den nu förevarande. Mo- vUrandt

tionen, som av konstitutionsutskottet avstyrktes, blev av båda kamrarna

avslagen. I sitt utlåtande med anledning av motionen yttrade

utskottet, efter att hava redogjort för tillkomsten av nu gällande stadBihang

till riksdagens protokoll 1915. 5 samt. 6 käft. (Nr 7.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.

ganden om grunderna för antalet landstingsman i stads- och lantvalkrötsår:
»Såsom

framgår av denna redogörelse för de ifrågavarande bestämmelsernas

tillkomst, har rätten för städerna att i förhållande till sin folkmängd erhålla en starkare

representation i landstingen, än landsbygden, föranletts av en strävan att trygga

städernas intressen emot att undertryckas från landsbygdens sida, i det att man hyst

farhågor för att inom landstingen intressemotsatser skulle uppstå mellan landsbygd

och städer, samt städerna härvid på grund av sin ringare folkmängd kunde bliva

lidande, därest de i fråga om rätten att välja representanter jämställdes med landsbygden.

Det synes utskottet, att utvecklingen sedan år 1862 gått i den riktning, att

dessa skäl icke längre hava samma giltighet som förut. I regel torde nämligen numer

några större motsättningar mellan landsbygd och städer knappast förekomma inom

landstingen. Å landsbygden har också en stor mängd samhällen uppstått, som, ehuru

de i administrativt hänseende fortfarande tillhöra denna, dock äro av mer eller mindre

utpräglad stadstyp. Och slutligen har den genom inflyttning och andra omständigheter

starka folkökningen i städerna samt den under de senaste decennierna livliga stadsbildningen

gått i riktning av en utjämning mellan landsbygdens och städernas inbördes

folkmängdsförhållanden. Såsom framgår av bifogade tablå*) bar denna förskjutning

av befolkningsförhållandena till minskning av landsbygdens övermakt icke minst

fortgått efter 1907, då nu gällande grunder för representationen i landstingen fastställdes.

Det förhåller sig också som motionären påpekat, att genom den olikhet i

städernas och landsbygdens representation i landstingen, som nu är gällande, de i

landstingen deltagande städerna erhålla på valen till första kammaren ett större

inflytande än landsbygden.

Emellertid finner sig utskottet icke kunna på grund av nu föreliggande motion

tillstyrka någon åtgärd i dess syfte. Frågan är nämligen av den betydelsefulla och

grannlaga natur, att den för sitt allsidiga bedömande kräver en ingående prövning av

åtskilliga olika omständigheter, som vid en rubbning av dessa grunder för landstingens

sammansättning måste komma i betraktande, och tillräckligt material för en sådan

prövning föreligger icke. Härtill kommer, att några allmännare önskningar i den av

motionären angivna riktningen icke, så vitt till utskottets kännedom kommit, blivit

framställda.»

I likhet med konstitutionsutskottet vid 1914 års B-riksdag anser

utskottet, att någon lagändring i den av motionären avsedda riktningen

ej kan vidtagas utan en ingående undersökning av de olika omständigheter,

som föranlett den nu bestämda olikheten i landsbygdens och

städernas representation inom landstingen och som alltjämt måste tagas

i betraktande. Någon sådan undersökning har motionären dock ej

heller denna gång sökt åvägabringa. Han har, utan någon utredning

i sak, liksom föregående år inskränkt sig till att föreslå, att utan vidare

en ny gemensam grund för antalet landstingsmän från så väl stads10m

landsvalkretsar skulle införas i landstingsförordningen, nämligen

val av en landstingsman för varje 4000-tal invånare.

*) Här utesluten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.

3

För att åtminstone i någon mån kunna bedöma verkningarna av

en dylik lagändring har utskottet med ledning av siffrorna för 1912

L ä u

Förändring i a

föreslagna utj

Landsbygd

atalet landstings

;ångssiffran av ‘

land som stad.

Städer

män enligt den

000 för såväl

Total ökning

landstingsmän

Uppsala län...........................................

+ 5

- 2

+ 3

Örebro » .......................................

+ 7

- 3

4- 4

Östergötlands län............................

+ 9

- 2

+ 7

Malmöhus » .............................

+ 14

- 9

+ 5

Västernorrlands » .............................

+ 12

— 3

+ 9

‘ Jämtlands » .................................

+ 6

+ - 0

+ 6

Summa

= + 53

= - 19

= + 34

och 1914 års landstingsmannaval verkställt en undersökning med avseende

å sex län i riket. Det har därvid, såsom av här intagna tablå

framgår, visat sig, att i de län undersökningen omfattat landsbygdens

representantantal skulle ökas med 53 och städernas minskas med 19; den

totala ökningen av landstingsmän i ifrågavarande län komme sålunda att

uppgå till 34. Om proportionen antages i stort sett hava sin motsvarighet

för samtliga län i riket, skulle detta innebära en ökning av landsbygdens

representantantal med över 200 och en minskning av stadsrepresentanternas

antal med över 70; alltså under nämnda förutsättning

en totalökning av antalet landstingsmän med omkring 130. Dessa

siffror äro visserligen blott ungefärliga men giva dock otvivelaktigt

vid handen, vilka väsentliga rubbningar i landstingens sammansättning

den ifrågasatta ändringen av landstingsförordningen skulle åstadkomma.

Det visar sig ävenledes vid en undersökning av landstingsmännens

antal från stads- och från lantvalkretsar, att den numeriska övervikt,

som landsbygden äger i landstingen gentemot de däri deltagande städerna,

alltjämt är högst avsevärd. Så överstiger stadsrepresentanternas

antal allenast i två landstingsområden en tredjedel av landstingsmännens

antal, uppgår i ett landstingsområde till jämnt nämnda kvot samt kommer

icke i något av Övriga tjugutre upp till tredjedelen av landstingsmännens

totalantal. Åven detta förhållande synes utskottet ådagalägga, att

något behov att nu företaga en så genomgripande omreglering till

landsbygdens förmån, som motionären föreslår, icke föreligger. Härtill

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.

kommer, att motionären lika litet nu som vid sistlidne riksdag förebragt

några bevis för att önskningar om en dylik omreglering skulle förefinna».

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att herr Johanssons ifrågavarande motion icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 16 mars 1915.

På konstitutionsutskottets vägnar:

NILS EDÉN.

STOCKHOLM, A.-B. P. A. NYMANS EPTR. 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.