Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om. ändrad lydelse av 85 § i sjölagen den 12 juni 1891, dels ock i ämnet väckta motioner.

1915-03-18 · 8 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1915:17, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om. ändrad lydelse av 85 § i sjölagen den 12 juni 1891, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottet,!) utlåtande Nr 17.

1

Nr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 18 mars 1915 kl. 4 e. in.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition med

förslag till lag om. ändrad lydelse av 85 § i sjölagen

den 12 juni 1891, dels ock i ämnet väckta motioner.

Närvarande: herrar Petersson i Lidingö villastad*, Söderbergh, Trana, Gezelius, greve

Lagerbjelke, Alexanderson, Dahl*, Tisell, Pettersson i Södertälje, Lindqvist

i Stockholm, Pettersson i Bjälbo, Gustafsson i Örebro, Schotte,

Borg och Svensson i Eskilstuna.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 22 januari 1915 dagteeknad proposition, nr 9, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga här nedan intagna

förslag till lag om ändrad lydelse av 85 § i sjölagen den 12 juni 1891.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft

två i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen av herr

Lindley i Stockholm (I: 66) och av herr Thore (II: 185).

Beträffande det närmare innnehållet av Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag får utskottet, i den mån ej redogörelse därför här nedan lämnas,

hänvisa till den kungl. propositionen jämte de därvid fogade utdrag av i

statsrådet och lagrådet förda protokoll.

Herr Lindley har i sin ovannämnda motion anfört:

»Väckt fråga om sjöfolkets rätt till obehindrad avmönstring har av

riksdagen flera gånger avslagits, vadan det icke nu torde föreligga några

större utsikter att vinna godkännande för ett dylikt yrkande. Detta vore

emellertid den bästa och mest konsekventa lösningen av detta spörsmål,

som ovillkorligen måste återupprepas tills att frågan blivit löst på grundvalen

av individuell frihet för alla medborgare att fritt få bestämma över

sin egen arbetskraft.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 9 samt. 14 käft. {Nr 17.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

•> Lagutskottets utlåtande, Nr 17.

Då undertecknad icke nu har återupptagit sin flera gånger förut

väckta motion, så beror det på, att jag först ville invänta antagandet av

det inför den lagstiftande församlingen i Amerikas Förenta stater vilande

lagförslaget om fullständig frihet för amerikanska sjömän att få lämna

sina fartyg i utländska hamnar och därav följande frihet för svenska sjömän

att få lämna sina fartyg i amerikanska hamnar. Antages denna lag,

som med visshet kan förutses, enär såväl senatens som representanternas

hus ha uttalat sig för denna reform, så komma våra sjölagsbestäm melser

i ett löjligt motsatsförhållande till de moderna lagstiftningsprinciperna och

måste då förr eller senare ändras för att åt svensk sjöfart kunna behålla

ett tillräckligt antal kvalificerade sjömän.

Det måste nämligen alltid framstå såsom eu stor klassorättvisa att eu

viss yrkesgrupp med lagligt våld kan släpas till sitt arbete eller såsom under

nu pågående krig till — döden. Det oberättigade häri borde framstå helt

klart och tydligt för envar, och därför tycks man nu vara böjd att i

ringa mån ändra detta bedrövliga förhållande genom att borttaga dess

mest iögonfallande yttringar av hänsynslöshet.

Kungl. Maj:t har till detta ändamål i sin proposition n:r 9 föreslagit

en sådan förändring av 85 § sjölagen, att sjöman skall äga rätt att erhålla

entledigande även vid mirifara. Därmed är emellertid icke ens iivssäkerheten

"fullkomligt säkerställd, tv även andra lika stora faror kunna hota

sjömannens liv och säkerhet, utan att han har möjlighet att undandraga

sig desamma genom att få avmönstra.

Så t. ex. kan en sjöman bliva påmönstrad å sjögående pråmar, flytdockor

eller liknande farkoster och inrättningar, avsedda att bogseras till

destinationsorten, men vilka i svårt väder ibland måste kastas i drift med

risk av undergång för de ombordvarande. Även om sjömannen själv vid

närmare eftersinnande finner faran för stor, äger han likväl icke rätt att

fordra avmönstring, utan måste kvarstanna och ikläda sig den härmed förbundna

risken.

Lagändringsförslaget innehåller icke heller någon rätt för sjöman

att erhålla entledigande i sådana fall, där ett fartyg destineras till en hamn

eller ort där pest eller annan smittosam sjukdom grassera!''. Det är ingalunda

säkert att sjömannen vid mönstringstillfället hade den ringaste kunskap

om en så pass farlig destinationsort, men likväl kan han med lagens

tillhjälp tvingas att sätta sitt liv på spel, kanske i syfte att inhösta eu

högre frakt än vad som annars skulle bliva fallet.

Skall en partiell ändring vidtagas borde man väl även medtaga dylika

fall till skydd för underordnades liv och säkerhet.

Huruvida denna av mig påyrkade utvidgning lämpligast bör införas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr !7.

i paragrafen genom insättande av ett nytt stycke eller införas i nu föreslagen

text genom inflikande av vissa ord, anser jag lämpligast böra överlämnas

åt lagutskottets prövning.

Undertecknad får emellertid med stöd av vad ovan framhållits hemställa

att riksdagen med anledning av Kungl. Majrts proposition nr 9 måtte

besluta sådan ändring i 85 § sjölagen att, utöver vad i propositionen föreslagits,

genom paragrafens avfattning måtte tillgodoses även de av mig

framförda och andra liknande önskemål.»

Herr Thore har i sin ovanberörda motion anfört:

>;I Kungl. Maj:ts till innevarande års riksdag avlåtna proposition nr

9 föreslås en sådan ändring i 85 § av gällande sjölag, att sjöman på grund

av minfara under vissa förutsättningar äger rätt till entledigande.

Moll lagförslaget torde intet i princip vara att invända. Ifrågavarande

paragraf, sådan den nu lyder, medför rätt till entledigande, då uppbringningsfara

föreligger; tydligen bör även då den, som det visat sig, långt

större minfåran medföra samma rätt. Rättsprincipen är i båda fallen den,

att om en sjöman ingått ett hyresavtal under förutsätsning att endast vanlig

yrkesfara förelåg, men ytterligare fara sedermera tillstött, sjömannen

bör lämnas rätt att själv bestämma, huruvida och under vilka villkor, han

vill fortsätta sin tjänst ombord.

Ehuru sålunda principen för lagändringen måste anses vara riktig,

må emellertid framhållas, att som lagförslaget är formulerat och i betraktande

av den situation som för närvarande föreligger till sjöss, lagändringen

för landet kan medföra vittgående och skadliga konsekvenser.

Den minfara, som under pågående krigs första skede förefanns å vissa

mera begränsade sjöområden, har numera spritt sig till stora delar av de

hav i norra Europa, varöver våra viktigare sjörouter gå. Farorna ha givit

upphov till krigsförsäkring för fartygen och deras besättningar samt höjda

löneförmåner för de senare. I de för närvarande gällande löneavtalen

innefattas alltså viss minrisk. Skulle i något eller några fall sådan risk

icke behörigen vara täckt, bör sjömannen givetvis äga rätt till entledigande.

Har däremot vid hyresavtalets ingående — och bär allaredan beaktad —

för han den varande uppbringningsrisk eller minrisk icke formerats, alltså ny

eller ökad fara icke tillkommit, bör, enligt mitt förmenande, sjömannen

hållas till sitt avtal. En annan uppfattning, nämligen att en sjöman äger

ovillkorlig rätt till avmönstring, blott minfara kan påvisas, ehuru väl ingen

ökad fara föreligger, måste tydligen leda därhän, att tjänsteavtalet med

fartygsbesättningen blir så gott som värdelöst. Trafiksvårigheterna till

sjöss, alla redan nu betydande, komma härigenom att ökas, vilket slutligen

kan leda därhän, att viktiga export- och importrouter måste nedläggas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

4 Lagutskottets utlåtande Nr /7.

Det ma därjämte framhållas, att om även den minfara, som är beaktad

i gällande hyresavtal, lämnar ovillkorlig rätt till entledigande, värnpliktigt

sjöfolk, då ''fartyget befinner sig i utrikes ort, i stor utsträckning kunna

tilltvinga sig avmönstring, samt att härigenom och eljest under åberopande

av minfara så omfattande avmönstringar i utländska hamnar kunna ifrågakomma,

att fartygets återvändande till svenskt farvatten äventyras.

På grund av vad ovan anförts, får jag vördsamt hemställa, att riksdagen

måtte besluta, att följande tillägg göres till den av Kungl. Maj:t

föreslagna lydelsen av 85 § i sjölagen den 12 juni 1891:

Uppbringningsfara eller minfara, allaredan genom särskild gottgörelse

beaktad vid hyresavtalets ingående, må icke åberopas som skäl för entledigande.

År annan lagtext med samma innehåll att föredraga, överlämnas

åt lagutskottet formuleringen härav.»

Såsom framgår av det utdrag av statsrådsprotokollet, som bifogats

förevarande proposition, har den av Kungl. Maj:t föreslagna ändringen i

85 § sjölagen föranletts av en skrivelse från kommerskollegium, vari

framhållits önskvärdheten av att sjölagens bestämmelser om rätt för sjöman

att påfordra avmönstring måtte utsträckas att gälla jämväl vid inträffande

minfara. Kollegium funne ett stadgande härom stå i. full inre

överensstämmelse med sjölagens bestämmelser om hyresavtal; och kollegium

erinrade härutinnan därom, att enligt ovannämnda lagrum fara för uppbringning

under vissa angivna förutsättningar giver sjöman rätt att erhålla

entledigande.

Vid ärendets föredragning inför Konungen i statsrådet anförde chefen

för justitiedepartementet, efter lämnad redogörelse för tillkomsten av gällande

bestämmelser i 85 § andra stycket sjölagen, följande:

»Den fara för sjöfolket, som föranledes därav att ett fartyg är utsatt

för sammanstötning med utlagda minor, är utan tvivel ej blott jämförlig

med utan väsentligt större än den, som följer av risken för fartygs uppbringning.

Det synes därför vara ett fullt befogat anspråk, att sjöman

vid minfara skalf åtnjuta samma rätt till entledigande, som är honom

tillerkänd vid fara för uppbringning. Huruvida i saknad av särskilt stadgande

dylik rätt tillkommer sjöman på grund av allmänna rättsregler, är

i hög grad ovisst. Den nuvarande bestämmelsen i 85 § andra stycket

upptogs, såsom jag nyss nämnt, i sjölagen med hänsyn därtill att ett uttryckligt

medgivande i lag ansågs erforderligt för att sjöman skulle äga

undandraga sig uppfyllande av tjänsteavtalet, och den omständigheten, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottet,# utlåtande Nr 17.

sålunda ett fall av krigsfara uttryckligen reglerats, medför ökad svårighet att

för andra, liknande fall tillämpa allmänna rättsgrundsatser. Vid tiden för

sjölagens tillkomst fanns ej någon anledning att i detta sammanhang

fästa avseende vid minfara. Att nu, under helt ändrade förhållanden,

ett stadgande om rätt till entledigande på grund av sådan fara intages

i lagen, måste anses påkallat av ett verkligt behov.

Vid den omarbetning av 85 § andra stycket sjölagen, som av nämnda

anledning synes böra vidtagas, torde även en annan synpunkt förtjäna

beaktande. Enligt den nuvarande lydelsen, som förutsätter att krig ''utbryter’,

torde rätt till entledigande knappast vara medgiven i annat fall än

dä hyresavtalet ingåtts före krigets början. En så sträng begränsning lär emellertid

icke överensstämma med stadgandets syfte. Även under ett pågående

krig kan på grund av ändrade förhållanden sådan ökning av faran

för sjöfarten inträda, att det icke kan vara skäligt att framtvinga fullgörande

av ett hyresavtal, som slutits visserligen efter krigets utbrott men

innan förändringen inträffade. Så är händelsen, om det farvatten, resan

skall avse, vid tiden för hyresavtalets ingående varit oberört av kriget men

sedermera bidragits i krigsskådeplatsen genom fientliga operationer eller

minors utläggande. En dylik ändring av förhållandena under krig synes

i fråga om inverkan på hyresavtalets giltighet böra likställas med krigs

utbrott.

För att ändamålet med den ifrågasatta lagändringen skall vinnas

även med hänsyn till det nuvarande krigstillståndet, måste den föreslagna

lagen erhålla tillämpning jämväl beträffande avtal, som ingåtts före dess

ikraftträdande, och någon betänklighet häremot torde icke höra möta.

Enligt nu angivna grunder har jag låtit inom justitiedepartementet

utarbeta ett förslag till lag om ändrad lydelse av 85 § i sjölagen den 12

juni 1891.»

I likhet med chefen för justitiedepartementet finner utskottet det

vara riktigt, att sjöman vid minfara åtnjuter samma rätt till entledigande,

som tillkommer honom vid fara för uppbringning. Då det, såsom departementschefen

framhållit, är ovisst, huruvida sjöman äger dylik rätt

på grund av allmänna rättsregler, torde det vara erforderligt, att bestämmelse

härom intages i lagen. Med minfara bör uppenbarligen jämställas

annan fara, som uppkommer till följd av det sätt, varå i ett modernt

sjökrig sprängämnen komma till användning, exempelvis fara för torpedering.

Utskottet har ansett sig böra i lagtexten giva ett uttryck häråt

genom att i stället för ordet »minfara använda uttrycket »min- eller torpedfara».

Utskottet finner sig icke i detta sammanhang kunna förorda, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 17.

sjömans rätt att häva ingånget hyresavtal utsträckes jämväl till sådana

fall, som i herr Lindleys motion beröras. Huruvida eu dylik, mera

genomgripande ändring av de grunder, varpå gällande lagbestämmelser

om hyresavtal vila, n>å vara påkallad och lämplig, lärer icke kunna bedömas,

innan eu omfattande utredning därutinnan föregått, och synes under

alla förhållanden icke böra ifrågasättas med mindre förhandlingar inledas

med de övriga skandinaviska länderna om gemensamma lagstiftningsåtgärder,

så att icke den enhetlighet inom sjörätten, som i ifrågavarande

avseende råder mellan Sverige och dess båda grannländer, rubbas.

1 herr Thores förevarande motion föreslås ett tillägg till Kungl.

Maj :ts förslag i syfte att genom uttrycklig bestämmelse klargöra, att sjöman

icke äger rätt att erhålla entledigande, därest den fara för uppbringning

eller den minrisk, som åberopas såsom skäl för avmönstring, varit

förhanden redan vid hyresavtalets avslutande och sålunda därvid beaktats.

Utskottet finner emellertid även utan ett dylikt tillägg stadgandet vara klart

därutinnan, att en viss redan vid hyresavtalets ingående veterligen förefintlig

risk icke kan sedermera åberopas såsom skäl för avtalets brytande. Såväl

av den föreslagna bestämmelsens avfattning och det sammanhang, vari

den förekommer, som av departementschefens ovanintagna yttrande lärer

framgå, att de förhållanden, som medföra rätt till hyresavtals hävande,

skola hava inträffat efter det avtalet ingåtts.

Kungl. Maj:ts förslag innehåller i olikhet med gällande lag uttrycklig

bestämmelse därom, att rätt till avmönstring medgives ej allenast för

det fall, att hyresavtalet ingåtts före krigets början, utan även då efter

tidpunkten för avtalets ingående sådana ändrade förhållanden inträtt, som

i fråga om inverkan på hyresavtalets giltighet böra likställas med krigsutbrott.

Utskottet har icke funnit skäl till erinran emot vad Kungl. Maj:t

sålunda föreslagit.

I samband med förevarande ärendes behandling har utskottet på förekommen

anledning ansett det förtjäna påpekas, att den rätt för sjöman

att påfordra avmönstring, varom i sjölagen stadgas, givetvis endast har

avseende ä det privaträttsliga förhållandet mellan redare och sjöman och

således icke berör de tjänstbarheter i förhållande till staten, som med stöd

av lagen den 24 maj 1895 angående skyldigheter för kommuner och enskilde

att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov må kunna av sjöman

utkrävas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med förklarande, att det i Kungl.

Maj:ts förevarande proposition innefattade lagförslag icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottet,* utlåtande Nr 17.

kunna! av riksdagen i oförändrat skick godkännas, måtte

med avslag å herrar Lindleys och Thores i ämnet, väckta,

motioner för sin del antaga följande:

Lag

om ändrad lydelse av 85 § i sjölagen den 12 juni 1891.

(Kung!. Maj.is förslag:)

Härigenom förordnas, att 85 §

i sjölagen den 12 juni 1891 skall

erhålla följande ändrade lydelse:

Sjöman, som visar, att han kan

ta fartyg att föra, äge rätt att erhålla

entledigande, om han utan

ökad utgift för redaren sätter annan

duglig karl i sitt ställe. Lag samma

vare, där anställning såsom förste

styrman eller ansvarsmaskinist erbjudes

sjöman, som är förhyrd i

ringare ställning.

Utbryter krig, som till följd arfartygets

nationalitet eller lastens

beskaffenhet samt resans riktning

medför fara för uppbringning eller

till följd av resans riktning medför

minfara, eller inträda under krig

sådana ändrade förhållanden, att enligt

vad nu är sagt fara för uppbringning

eller minfara uppstår, äge

sjöman ock rätt att erhålla entledigande.

I de fall, nu äro nämnda, utgår

hyran efter ty i 82 § sägs.

Denna lag skall träda i kraft

dagen efter den, då lagen enligt

därå meddelad uppgift utkommit

(Utskottets förslag:)

Härigenom förordnas, att 85 $

i sjölagen den 12 juni 1891 skall

erhålla följande ändrade lydelse:

Sjöman, som visar, att han kan

få fartyg att föra, äge rätt att erhålla

entledigande, om han utan

ökad utgift för redaren sätter annan

duglig karl i sitt ställe. Lag samme

vare, där anställning såsom första

styrman eller ansvarsmaskinist erbjudes

sjöman, som är förhyrd i

ringare ställning.

Utbryter krig, som till följd avfartygets

nationalitet eller lastens

beskaffenhet samt resans riktning

medför fara för uppbringning eller

till följd av resans riktning medför

ruin- eller torpedfara,, eller inträda

under krig sådana ändrade förhållanden,

att enligt vad nu är sagt fara för

uppbringning eller min- eller torpedfara

uppstår, äge sjöman ock rätt att

erhålla entledigande.

I de fall, nu äro nämnda, utgår

hyran efter tv i 82 § sägs.

Denna lag skall träda i kraft

dagen efter den, då lagen enligt

därå meddelad uppgift utkommit

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 17.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

från trycket i Svensk författningssamling,

samt aga tillämpning jämväl

där avtalet om anställning dessförinnan

ingåtts.

Stockholm den 18 mars 1915.

(Utskottets förslag:)

från trycket i Svensk författnings

samling, samt äga tillämpning järn

väl där avtalet om anställning dess

förinnan ingåtts.

På lagutskottets vägnar:

ALBERT PETERSSON.

Stockholm 1915. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

150990

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1915:42 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 85 § i sjölagen den 12 juni 1891. s. 1 i texten