Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av vackt motion om ändrad lydelse av ti § i förordningen angående försäljning av alkoholfria drycker samt svagdricka.

1915-04-12 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1915:20, Utlåtande, i anledning av vackt motion om ändrad lydelse av ti § i förordningen angående försäljning av alkoholfria drycker samt svagdricka.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

1

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli don 13 april 1915 kl. 8 f. in.

Utlåtande, i anledning av vackt motion om ändrad lydelse

av ti § i förordningen angående försäljning av alkoholfria

drycker samt svagdricka.

Närvarande: herrar Lindhagen, Söderbergb, Trana, Gezelius, greve Lagerbjelke, Alexanderson*,

greve Spens, Hult*, Däld*, Pettersson i Bjälbo, Persson i Norrköping, Gustafsson i Örebro,

Holmdahl*, Igel, Lindley i Söderhamn och Lindqvist i Kosta*.

* Ej närvarande vid utlåtande t s justering.

Uti eu inom andra kammaren vackt, till lagutskottet hänvisad motion,

nr 53, hava herrar Mossberg, Persson i Björsbyholm och Berg i Munkfors,

med instämmande av herrar Akerlindh, Andersson i Skrädene och

Anderson i Knapasjö, hemställt: »att riksdagen ville besluta att 3 § i

kungl. förordn. av den 9 juni 1905 om försäljning av alkoholfria drycker

och maltdrycker måtte erhålla följande ändrade lydelse:

Vill någon bedriva utskärning av tillagade alkoholfria drycker och

svagdricka göre därom skriftlig anmodan — — — på landet hos länsmannen

med uppgift å ställe, där utskänkningen skall äga rum, samt med

bifogande av betyg om god frejd. Har anmälan sålunda skett, skall länsmannen

inhämta kommunalnämndens åsikt om sökandens lämplighet samt

om föreliggande behov och endast i de fall, där kommunalnämnden lämnar

sitt vitsord, skall rättighet meddelas.»

Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:

»Kungl. förordningen angående försäljning av alkoholfria drycker och Motionen.

svagdricka av den 9 juni 1905 stadgar: Vill någon bedriva iskänkning

av tillagade alkoholfria drycker eller svagdricka göre därom skriftlig anmälan

— — — på landet hos länsmannen med uppgift å ställe, där utskänkningen

skall äga rum, samt med bifogande av betyg om god frejd.

Har anmälan sålunda skett skall meddelas bevis att anmälan behörigen

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 9 sand. 17 käft. (Nr 20.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag utskottets utlåtande Nr 20,

Utskottets

yttrande.

skott. Samma förordning stadgar vidare, att länsmaunen skall om meddelat

tillståndsbevis underrätta kommunalnämndens ordförande, vilken endast

har att lägga länsmannens skrivelse till handlingarna.

Nu kan man tycka, att för så oskyldiga drycker som dessa svagare

maltdrycker borde eu dylik förordning vara fullt tillfredsställande, helst

som samma förordning stadgar rätt att beivra eventuella lagöverträdelser.

Erfarenheten ute från landsbygden säger oss dock att i många fall, där

dylika rättigheter meddelats, dessa rättigheter kommit i händerna på personer,

vilka ej sökt rättigheterna för att med sin försäljning fylla ett allmänhetens

behov, utan endast för att tjäna penningar på den oerfarna ungdomen.

Denna lockas dit och det upplåtes lokal till förlustelser, vilket gör

att ett dylikt försäljningsställe ofta bliver ett tillhåll dit ungdomen dragés

på sina lediga stunder. Slantarna offras och grunden lägges i mången

ynglings sinne till ett fortsatt supigt liv. Lägges härtill att försäljningsrättsinnehavaren,

där vaksamheten över försäljningen är slapp, tillåter sig

att tillsamman med de svagare —- även sälja starkare — maltdrycker, så

torde det vara uppenbart, att vägen att få dessa rättigheter är för lätt

och att försäljningen i många fall verkar demoraliserande.

Att beivra eventuella lagöverträdelser står ju öppet, men dels har

det visat sig att obehaget och risken för enskild person är stor, dels ock

att rörelsen även under fullt lagliga former kan verka demoraliserande.

Svagaste punkten i förordningen i fråga tycks vara, att rätt till utskänkning

icke beror på någon som helst prövning och sålunda lätt kan

komma i händerna på samvetslösa ockrare.

För att råda bot för påvisade brister skulle enklaste sättet vara att

ansökan om dylik utskänkningsrätt skulle ingivas till kungl. maj:ts befallningskavande

eller länsmannen i orten, vilken hade, att innan utskänkningsrätten

beviljades först inhämta kommunalnämndens yttrande om sökandens

lämplighet och om föreliggande behov av en dylik iskänkning?»

Enligt kungl. förordningen den 24 oktober 1885 angående försäljning

av vin, maltdrycker, kokat kafle och andra tillagade icke spirituösa

drycker fordrades för att få mot betalning tillhandagå allmänheten med

kokat kaffe, te, chokolad eller andra tillagade, icke spirituösa drycker

såsom regel endast anmälan, i stad hos magistraten och på landet hos

kommunalnämndens ordförande och länsmannen i orten. Vid denna anmälan

skulle finnas fogade betyg om god frejd och uppgift å det ställe, där

försäljningen skulle äga rum. Beträffande åter s. k. svagdricka gällde

enligt nämnda förordning samma bestämmelser som angående vin och Öl.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

3

Sedan vid upprepade tillfällen såväl inom som utom riksdagen önskemål

framställts därom, att även handeln med svagdricka måtto frigivas,

framlades vid 1905 års riksdag förslag till förordning angående försäljning

av tillagade alkoholfria drycker samt svagdricka. Detta förslag avsåg att

uti ovan omförmälda hänseende jämställa försäljningen av svagdricka med

försäljningen av övriga tillagade alkoholfria drycker.

I motiven till nämnda förslag framhölls av departementschefen, att

»i man som kravet på strängare bestämmelser beträffande handeln med de

starkare maltdryckerna till förekommande av deras användning såsom rusdrycker

tränger sig fram och inom lagstiftningen vinner godkännande,

framstår onekligen alltmera dessa bestämmelsers tillämplighet jämväl å handeln

med svagdricka, vilket icke kan betecknas såsom en rusdryck, utan är ett billigt

och av stora delar av vårt folk gärna använt närings- och njutningsmedel,

såsom en oegentlighet och ett onödigt eller för nykter hetssträvandena rent

av skadligt hinder för åtkomsten av sistnämnda dryck. Det naturligaste

och riktigaste synes därför vara att likställa svagdricka med de tillagade,

alkoholfria drycker, som avses i 8 § av den nuvarande förordningen angående

försäljningen av vin, maltdrycker in. m.»

I överensstämmelse med de principer, som sålunda ligga till grund för

1905 års kung!, förordning, stadgas i dess 1 §, att försäljningen av tillagade

alkoholfria drycker, som ej sker till förtäring på stället, är med de inskränkningar,

förordningen föreskriver, tillåten under samma villkor, som för

handeln i allmänhet äro gällande, och i 3 § föreskrives, att därest någon vill

bedriva utskänkning av sistnämnda drycker såsom regel endast erfordras, att

därom göres skriftlig anmälan i Stockholm hos överståthållareämbetet, i annan

stad hos magistraten och på landet hos länsmannen med uppgift å det

ställe, där utskänlcningen skall äga rum, samt med bifogande av betyg

om god frejd.

Förevarande motion riktar sig väsentligen mot den princip, som således

ligger till grund för 1905 års ovannämnda förordning. De missförhållanden,

som enligt motionärernas mening förefinnas beträffande utskänkning av

dessa alkoholfria drycker, härröra sig, anse motionärerna, i synnerhet från

den frihet, som lagstiftningen lämnat den enskilde att idka dylik utskänkningsrörelse.

Följaktligen vilja motionärerna finna korrektivet mot dessa

missförhållanden däruti, att denna frihet upphäves och rätten till utskänkning

göres beroende av en föregående prövning i det särskilda fallet.

Denna prövning skulle anförtros åt kommunalnämnd och länsman, på så

sätt, att det slutliga avgörandet skulle ligga i länsmannens hand, med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

skyldighet dock för honom att »endast i de fall, där kommunalnämnden

lämnar sitt vitsord», meddela rättighet till iskänkning.

Enligt utskottets mening kan ett upphävande av den på detta område

nu gällande friheten icke anses tillräckligt motiverat. I likhet med vad

särskilda utskottet nr 2, till vilket förslaget till nu ifrågavarande förordning år

1905 hänvisats, gör gällande, torde till en början anledning icke föreligga

att »med lagbestämmelser, avsedda att förhindra missbruk av drycker,

vilka vid omättligt förtärande verka berusande, binda försäljning av drycker,

som icke äro rusgivande».

De föreslagna bestämmelserna synas även därutinnan mindre lämpliga,

att rätten till utövande av en i och för sig oskadlig näringsverksamhet skulle

göras beroende av underordnade myndigheters diskretionära prövning samt

eu sökande, såsom förslaget är framställt, ej ens skulle beredas möjlighet

att söka rättelse i ett uppenbarligen omotiverat avslag å siu framställning

om rätt till utskänkning av i motionen omförmälda drycker. En sådan

befogenhet skulle ock kunna leda till missbruk,

I jämförelse med de för utskänkning av vin och Öl uppställda villkor

skulle förslaget dessutom i viss mån innebära en större stränghet. För

erhållande av rätt till utskänkning av vin och Öl erfordras nämligen skriftlig

ansökan hos vederbörande Kungl. Maj:ts befallningshavande, med uppgift å

det ställe, där utskänkniDgen skall äga rum, samt med bifogande av betyg

om god frejd. Över ansökningen åligger det Kungl. Maj:ts befallningshavande

att i stad av magistrat och stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas,

allmän rådstuga samt å landet av kommunalnämnd och kommunalstämma

inhämta utlåtanden, vilka böra innehålla bestämt till- eller avstyrkande

med angivande av skälen därför. Har dylik ansökning blivit avstyrkt, i

Stockholm av stadsfullmäktige och å annan ort av båda de kommunala

myndigheter, som i ärendet hörts, må densamma ej bifallas.

Till dessa principiella invändningar kan fogas, att förslaget så till

vida lider av eu inkonsekvens, som detsamma endast avser landsbygden,

vadan ett bifall till detsamma borde förenas med enahanda föreskrift

för stad.

Med detta har utskottet dock ej velat säga, att ej missförhållanden

kunna äga rum i samband även med sådan utskänkning, som motionen

avser. De erfarenheter, som ligga till grund för densamma, torde nog finnas

på åtskilliga håll. Men detta har också i lagen redan förutsetts genom bestämmelser,

avsedda ej blott att förebygga dylika oegentligheter utan även

att bereda möjlighet till deras rättande. Sålunda stadgas dels i 3 § 1 mom.,

att vid anmälan skall, såsom ovan nämnts, finnas fogat betyg om god

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr SO.

A’ejd, dels i samma ij 2 inom. att bevis om skedd anmälan icke må meddelas

den, som veterligen jämlikt K £ 1 eller 2 mom. står under förbud

al! utskäuka drycker, som förordningen avser, eller genom gällande beslut,

som ej avser endast visst tillfälle, förbjudits att försälja vin eller öl, ej

heller den, om vilken är veterlig!, att honom meddelat tillstånd all

försälja vin eller öl återkallats, eller att lian dömts förlustig rätt 1ill

detaljhandel med brännvin eller försäljning av vin, Öl eller sådana drycker,

som i motionen avses, dels i (i § 1 inom., att iskänkning i regel icke

må äga rum senare å dag än kl. 10 på aftonen, dels ock att om å försäljningsställe,

där på grund av anmälan eller tillstånd enligt 3 § utskänkning

idkas, förekomma oordningar, eller därstädes bedrives osedlighet, äger

överståthållareämbetet, magistraten eller kommunalnämnden att förbjuda

rörelsens bedrivande. Beslut därom går genast i verkställighet men skall

underställas Kung]. Maj:ts befallningshavande, som har alt för viss tid fastställa

förbudet eller ock upphäva detsamma. Ivungl. Maj:ts befallningshavande

är nu i omförmälda fall jämväl berättigad att omedelbart meddela

förbud, på sätt ovan nämnts.

Det förefaller utskottet, som om dessa bestämmelser borde kunna vara

tillfyllestgörande, därest de effektivt tillämpas.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riks
O
dagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 april 1915.

På lagutskottets vägnar:

CARL LIN1 )HAGEN.

o

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 9 sand. 17 höft. (Nr SO.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.