Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder till tryggande och fortsatt utveckling av det gemensamma skandinaviska lagstiftningsarbetet.

1915-04-22 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1915:25, Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder till tryggande och fortsatt utveckling av det gemensamma skandinaviska lagstiftningsarbetet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

1

Nr 25.

Ånkorn till riksdagens kansli den 22 april 1915 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder till

tryggande och fortsatt utveckling av det gemensamma

skandinaviska lagstiftningsarbetet.

Närvarande: Herrar Lindhagen, Trana, Stämer*, Gezelius*, greve Lagerbjelke*,

Alexanderson*, Hult*, Dahl, Richard Jonson, Pettersson i Södertälje,

Pettersson i Bjälbo, Gustafsson i Örebro, Schotte*, Borg, Holmdahl och

Svensson i Eskilstuna*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en inom andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

nr 120, har herr Lindhagen hemställt, fatt riksdagen ville hos Kungl.

Maj:t anhålla att åtgärder, som kunna finnas lämpliga, måtte vidtagas i

syfte att såvitt möjligt betrygga den redan åstadkomna gemensamma

skandinaviska lagstiftningen samt vidare tillse att ett dylikt gemensamt

lagstiftningsarbete kommer till stånd på de områden, där en sådan gemensamhet

finnes ändamålsenlig, och att för ändamålet i uppkommande lagstiftningsfrågor

i allmänhet ett övervägande äger rum, huruvida de lämpligen

böra bliva föremål för gemensam lagstiftning.»

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande:

»Ett samarbete mellan de tre nordiska folken är en naturlig, av för- Motionärens

hållandena påkallad sak, som alltid mer eller mindre stått på dagordnin- motiverin9- gen under skilda tider i deras skiftesrika historia. I vår tid riktas uppmärksamheten

allt mer på nyttan av ett sådant samförstånd och nödvändigheten

att genom fri överenskommelse organisera detsamma.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 9 saml. 22 höft. (Nr 25.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

Ett område, som visat sig särskilt lämpat för ett sådant samarbete,

är lagstiftningen. Det har ådagalagts, att uppgiftens större betydelse och

inflytandet av en mångsidigare representerad erfarenhet och sakkunskap

varit ägnad att lösa lagstiftningsuppgifter, som varje land för sig ej mäktat.

Det skandinaviska samarbetet leder med andra ord till fruktbarare resultat.

De ledande huvudsynpunkterna komma i förgrunden och oväsentliga

betänkligheter om detalj spörsmål tvingas underordna sig. En dylik gemensam

lagstiftning utgör vidare en viktig insats i strävandena att närma de

nordiska folken på de olika områden och därigenom bereda dem ett rikare

liv i ett större fädernesland. Slutligen betyder en dylik gemenskap ett

vidgat inflytande och en större maktställning utåt. Viktiga bidrag lämnas

härigenom till förverkligande av rättens universalitet och ett visst inflytande

beredes de nordiska folkens rättstraditioner i den universella rättsbildningen.

Ett nordiskt juristmöte på 1870-talet uttalade sig för en samverkan i

viss mån på förevarande område. Svenska riksdagen begärde därefter år 1876

utarbetandet av en fullständig handelslag samt åstadkommande av överensstämmelse

därutinnan med norsk och dansk lagstiftning. Denna hemställan

har lett till antagande i alla tre länderna av överensstämmande lagar inom

den speciella handelsrättens område, nämligen växellag, lagar om varumärken

samt om handelsregister, firma och prokura, sjölag och checklag.

Vid 1900 års riksdag väcktes motion om åstadkommande av nya så

vitt ske kan överensstämmande civillagar för de tre länderna i stället för

deras uråldriga civila lagböcker. Saken väckte icke obetydlig anslutning inom

riksdagen, men man ansåg, att detta lagstiftningsarbete borde tills vidare

inskränkas till de allmänna reglerna för samfärdsel och varuutbyte eller

med andra ord till obligationsrätten, motsvarande i väsentliga delar vår

gamla civilrätts handelsbalk. Det samarbete, som i anledning härav upptogs,

har lett till gemensam lagstiftning om köp och byte samt om kommission,

handelsagenter och handelsresande, varjämte vid sidan härav vunnits tämlig

överensstämmelse i tillsynen å försäkringsanstalter. Till denna riksdag har i

trontalet ytterligare bebådats gemensamma lagar om avtal och andra

rättshandlingar på förmögenhetsrättens område samt om avbetalningsköp.

Vid 1909 års riksdag upptogs av regeringen fråga om revision av

nya huvuddelar av allmänna civilrätten, nämligen familjerätten och inom

den främst giftermålsbalken och eventuellt därefter även ärvdabalken. Med

anknytning i tankegången till 1900 års motion om överensstämmande civillagar

föreslogs i riksdagen, att även det sålunda tillämnade lagstiftningsarbetet

skulle bliva skandinaviskt. Detta förslag bifölls av andra kammaren

och med anledning därav upptogs ett gemensamt arbete även på detta

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

3

område. Första frukten därav föreligger i det till denna riksdag likaledes

bebådade förslaget till lag om äktenskaps ingående och upplösning.

Det skandinaviska lagstiftningsarbetet är således på god väg, men det

gäller i alla fall ägna omsorg däråt att det organiseras ännu fullständigare

och att inga tillfällen till en nyttig gemenskap försummas.

De två skandinaviska kommissioner, som nu arbeta, den ena på handelsbalkens

och den andra på giftermåls- och eventuellt ärvdabalkens områden,

hava åtskilliga andra lagförslag på sitt arbetsprogram och för dessa

behöver man således knappast hysa några bekymmer. De komma i sinom tid.

Ett försummat tillfälle tills vidare var däremot underlåtenheten att

åstadkomma gemenskap i bolagsrätten. Den svenska lagstiftningen om bolag

och ekonomiska föreningar, som utgavs år 1895, tillkom utan tanke på

skandinavisk samverkan. Då 1903 års riksdag begärde en revision av

aktiebolagslagen inrycktes i riksdagsskrivelsen en erinran om nyttan av ett

samarbete på det nämnda området med de båda andra länderna. Några

verksamma åtgärder kommo dock ej till stånd, och när det reviderade förslaget

framlades för 1910 års riksdag, återstod ej annan möjlighet än ett

beklagande av det tillspillogivna tillfället.

Framställningen av 1900 års riksdag om ett samarbete på handelsbalkens

område köptes med offret av jordabalkens överlämnande till en

enbart svensk revision. Lagberedningen, som då skulle bildats, hade man

tänkt sig skola begynna med handelsbalken, men den fick då i stället

övertaga jordabalken, för att den ej skulle från början gå i vägen för det

skandinaviska samarbetet. I vissa delar av jordabalken kan visserligen

överensstämmelse svårligen ernås. Men i andra delar kunde säkerligen

åtminstone gemensamma utgångspunkter hava vunnits. Särdeles beklagligt

synes vara, att en av tidens största spörsmål, den sociala jordfrågan,

vilken i så mycket är gemensam för de tre länderna, icke blivit föremål

för ett samarbete och därigenom tvungits fram till större beaktande.

Till 1911 års riksdag begärdes anslag till en förberedande utredning

om grundprinciperna för en rättegångsreform. Justitieministern yttrade,

att han ej ansåg det klokt, att uppställa vissa förutsättningar för

uppdraget. Emellertid ifrågasattes i en väckt motion åtminstone vissa allmänna

direktiv och yrkades därvid, att riksdagen vid beviljande av anslaget

måtte göra uttalande om bland annat att nydaningar planläggas med

iakttagen hänsyn till önskvärdheten av överensstämmelse mellan de skandinaviska

länderna. Detta yrkande motiverades sålunda: »De perspektiv en

rättegångsform öppnar mana även till eftertanke, huru viktigt det är, att

den i allt sitt nyskapande ej uppfinner kuriosa för oss utan söker anknyta

sig i möjligaste mån särskilt till de båda andra skandinaviska ländernas

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

lagstiftningsarbete på motsvarande område. En rättegångsordning, väl en

gång genomförd, plägar bestå i långliga tider, och hur viktigt är det icke

för den mellanfolkliga samfärdseln närmast med våra grannar, att någon

gemenskap här förefinnes eller åtminstone förberedes. Det ifrågasatta arbetet

bör därför enligt min mening bedrivas även så, att samverkan äger

rum, där så kan ske, med de båda andra skandinaviska länderna och under

alla förhållanden de olika ländernas vägar kunna mötas i framtiden i

stället för att allt mera gå i sär.»

Statsutskottet ansåg att några särskilda uttalanden med avseende å

arbetets utförande icke borde ske samt antog att de, som fått sig arbetet

anförtrott, icke skulle underlåta att taga under övervägande även de av

motionären angivna synpunkterna. Andra kammaren antog emellertid en

reservation, däld, utan att vid beviljandet av anslaget foga särskilda uttalanden,

i motiveringen i övrigt inflickats det uttalandet, att näppeligen olika

meningar lära råda om önskvärdheten av, att det legislativa samarbetet

med de båda andra skandinaviska länderna, där så kunde ske, utsträcktes

jämväl till processrättens område.

Något sådant övervägande, som statsutskottet hoppades skola komma

från dem som handhava arbetet, har icke avhörts. Såsom ett gryende

tecken kan dock måhända antecknas en artikel med förord för skandinaviskt

samarbete på processlagstiftningens område, som nyligen stod att

läsa i en huvudstadstidning1 och lärer vara författad av processkommissionens

sekreterare.

Den av riksdagen år 1906 begärda revisionen av konkurslagen borde

också hava blivit föremål för gemensam lagstiftning åtminstone i vissa

huvudfrågor. På denna angelägenhet försummade vi att fästa uppmärksamhet

till och med i riksdagen och vid sådant förhållande var det, såsom

erfarenheten lär, uteslutet att någon inom administrationen eller någon

av dem, som handhava arbetet, skulle få sitt intresse inriktat på saken.

Detta är några exempel på försummade tillfällen i det skandinaviska

lagstiftningsarbetet. Det erinrar oss om, att det ej såsom hitintills,

bör få bero på en slump, om något nytt lagstiftningsarbete, som enligt

hitintills följd plan rätteligen bort företagas gemensamt, även varder för

sådant syfte ihågkommet. När ingen har till åliggande att tänka på denna

sak, blir följden åtskilliga försummade tillfällen.

Dylika erfarenheter böra emellertid vara ägnade att även lyfta hela

frågan upp på ett högre plan. Tiden bör nu vara inne för ett uppvaknande

till insikt, hurusom målet för dessa strävanden är den största möj
-

1 Socialdemokraten för den 12 januari 1915.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

5

liga överensstämmelse på hela lagstiftningsområdet, den sociala lagstiftningen

däri inbegripen. Det vore därföre av vikt, att beredningen av

alla slags lagärenden i de olika länderna ordnades så, att en överläggning

vare sig genom personligt sammanträffande eller skriftligen alltid kornme

till stånd, huruvida ett i någotdera landet uppkommet lagstiftningsspörsmål

borde gemensamt beredas. Ett sådant gemensamt övervägande påkallas

även därav, att de överensstämmande författningar, som redan tillkommit,

behöva med tiden gemensamt revideras. Det kan nämligen icke

vara meningen, att de en gång vunna resultaten efteråt skola till spillogivas.

För åstadkommandet av en fast organisation för det skandinaviska

lagstiftningsarbetets betryggande behöves icke nu anordnas någon ny ämbetsrnyndighet.

Samrådet bör kunna ske mellan dem, som för närvarande

inom vederbörande departement äga att i främsta hand befatta sig med

dylika frågor.

Vid riksdagarna 1911 och 1912, väcktes motioner i ovannämnda

syfte. De biföllos på vederbörande utskotts tillstyrkan i andra kammaren,

men avböjdes med en välvillig motivering av den första. Sistnämnda år

ingick undertecknad till Kungl. Maj:t med en petition däri med åberopande

av andra kammarens nyss nämnda beslut hemställdes, att regeringen måtte

ägna saken uppmärksamhet. Denna petition har emellertid ännu icke

föranlett någon åtgärd.»

Under de senare årtiondena har med längre eller kortare avbrott Utskottets

samarbete på lagstiftningens område ägt rum mellan de tre nordiska yftrandeländerna.

I sådant avseende må erinras om, att efter förslag av särskilda med

varandra samarbetande kommittéer år 1880 antagits "och utfärdats lika

lydande växellagar för Sverige, Danmark och Norge, samt att på enahanda

sätt åstadkommits överensstämmande lagar först om skydd för varumärken,

utfärdade i Sverige och Norge 1884 och i Danmark 1890 samt

därefter angående handelsregister, firma och prokura för Sverige av 1887,

för Danmark av 1889 och för Norge av 1890, ävensom sjölagar för Sverige

av 1891, för Danmark av 1892 och för Norge av 1893. Samarbete

förekom vidare under 1890-talet i fråga om förvärvande och förlust

av medborgarrätt, varjämte år 1900 delegerade för alla tre nordiska länderna

avgåvo överensstämmande förslag till lagar om livförsäkringsrörelse.

Dessa förslag vunno beaktande särskilt i Sverige och Danmark.

På obligationsrättens område har det gemensamma lagstiftnings
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets utlåtande Nr 25.

arbetet mellan de nordiska länderna sedan åtskilliga år fortgått. I huvudsaklig

överensstämmelse med förslag från kommittéer i de tre länderna

hava sålunda lagar om köp och byte av lös egendom kommit till stånd för

Sverige 1905, för Danmark 1906 och för Norge 1907. Vid 1914 års första

riksdag antogs också ett i enahanda ordning upprättat förslag till lag om

kommission, handelsagentur och handelsresande. Ett ytterligare resultat

av det förberedande samarbetet å obligationsrättens område föreligger i

den för årets riksdag framlagda propositionen angående lag om avtal och

andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område och lag om avbetalningsköp.

Jämväl på familjerättens område pågår ett betydelsefullt skandinaviskt

samarbete, vars första avdelning eller förslag till lag om äktenskaps

ingående och upplösning in. in. ävenledes är genom kungl. proposition

förelagd årets riksdag. Samarbetet fortgår för närvarande på andra

delar av giftermåls- och ärvdabalkarnas områden, såsom beträffande förmögenhetsförhållandet

mellan makar och myndighetslagstiftningen.

Med allt detta och i anslutning till de linjer, som överenskommits

vid en år 1909 hållen preliminär konferens mellan delegerade för de tre

nordiska länderna, torde det fortsatta gemensamma arbetet på handelsrättens

och på familjerättens område vara säkerställt; och motionären har

ju också uttalat, att för förslagen på dessa områden behöver man »knappast

hysa några bekymmer. De komma i sinom tid.»

Inom den svenska riksdagen lärer knappast någon meningsskiljaktighet

råda därom, att icke fördelar av olika slag och av största betydelse äro

förknippade med en rättsutveckling inom de skandinaviska länderna, som

med bevarande av de säregenskaper, vilka kunna vara för den nordiska

rättsbildningen i stort sett egendomliga, går i riktning mot en allt större

likformighet dem emellan. Det kan också med säkerhet förväntas, att det

arbete på förevarande område, som sedan många år försiggått och för

närvarande är livligare än kanske någonsin, alltjämt skall fullföljas och

utsträckas till nya områden, där en sådan samverkan kan vara gagnelig.

Emellertid kan ett dylikt samarbete icke lämpligen försiggå samtidigt

på alltför många lagstiftningsområden. Såväl omsorgen inom de olika

länderna om den lagstiftning, där ett samarbete icke från något håll

ifrågasatts eller kan innebära några påtagligare fördelar, som även tillgången

på arbetskrafter för lagstiftningsarbetet över huvud kräver en viss

varsamhet med avseende å framförande av nya uppgifter för skandinaviskt

lagstiftningsarbete.

Det kan knappast heller påstås, att något nytt aktuellt lagstiftningsområde

för ögonblicket föreligger, där samarbete mellan de nordiska län
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

7

derna är trängande. Motionären har visserligen fäst sig vid den reform

av vår processlagstiftning, som i vårt land för närvarande är under förberedande

handläggning. Men denna fråga befinner sig ännu på ett så

tidigt stadium, att det synes föga sannolikt, att ett samarbete med Danmark

och Norge på delta område skulle under den närmaste tiden vara

ändamålsenligt. Förefintliga olikheter i de tre ländernas domstolsorganisation

göra ett sådant samarbete alltid vanskligt, och svårigheterna härutinnan

bli ingalunda mindre därigenom, att såväl i Norge som i Danmark

utarbetade förslag till ingripande omläggningar på processlagstiftningens

område redan föreligga. Med detta vill utskottet emellertid icke

hava sagt, att icke ett visst samarbete jämväl på processlagstiftningens

område kan ifrågasättas, utan allenast att tidpunkten härför näppeligen

ännu kan vara inne.

Motionären framhåller, att beredningen av alla slags lagärenden i

de olika länderna bör ordnas så, att en överläggning vare sig genom personligt

sammanträffande eller skriftligen alltid komme till stånd, huruvida

ett i någotdera landet uppkommet lagstiftningsspörsmål bör gemensamt

beredas. För åstadkommande av en fast organisation för ett sådant skandinaviskt

lagstiftningsarbetes betryggande behöver, anser motionären, icke

anordnas någon ny ämbetsmyndighet, utan bör samrådet kunna ske

mellan dem, som för närvarande inom vederbörande departement äga att

i främsta rummet befatta sig med dylika frågor.

Utskottet betvivlar emellertid, att den sålunda antydda ordningen

för åvägabringande av samarbete å olika lagstiftningsområden mellan de

tre nordiska länderna innebär några avsevärda fördelar.

Riksdagens önskan, att ett sådant samarbete måtte komma till stånd

med avseende å de lagstiftningsspörsmål, där det kan medföra gemensamt

gagn och uppehålla och utveckla likformighet på olika rättsområden mellan

de närbesläktade nordiska folken, är uttalad vid så många tillfällen, att

vederbörande departementschef, när lagstiftning å ett område skall förberedas,

icke lärer underlåta att därvid ägna all uppmärksamhet åt nu

förevarande spörsmål. Att andra kammarens av motionären berörda beslut

i ämnet vid 1911 och 1912 årens riksdagar icke ens rent formellt är Kungl.

Maj:t obekant, därför har ju också motionären, enligt uppgift i motionen,

sörjt genom en av honom till Kungl. Maj:t ingiven petition, däri med

åberopande av andra kammarens nyssnämnda beslut hemställts, att regeringen

måtte ägna uppmärksamhet åt det samarbete, varom här är fråga.

Då utskottet sålunda är övertygat om, att en särskild framställning,

i det syfte motionären önskat, från riksdagens sida till Kungl. Maj:t icke

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

kräves för att, när en viss lagstiftning av någon avsevärdare omfattning

och betydelse upptages till beredning, jämväl frågan om samarbete i ämnet

med de andra nordiska länderna skall ägnas eu ingående uppmärksamhet,

får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 april 1915.

På lagutskottets vägnar:

CARL LINDHAGEN.

Reservation

av herrar Lindhagen och Pettersson i Södertälje, vilka hemställt,

att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla, att

åtgärder, som kunna finnas lämpliga, måtte vidtagas i

syfte att såvitt möjligt betrygga den redan åstadkomna

gemensamma skandinaviska lagstiftningen samt vidare

tillse, att ett dylikt gemensamt lagstiftningsarbete kommer

till stånd på de områden, där en sådan gemensamhet

finnes ändamålsenlig, och att för ändamålet i

uppkommande lagstiftningsfrågor i allmänhet ett övervägande

äger rum, huruvida de lämpligen böra bliva

föremål för gemensam lagstiftning.

Till stöd för detta yrkande anförde herr Lindhagen:

Då enahanda fråga väcktes vid riksdagarna 1911 och 1912, tillstyrktes

förslaget av vederbörande utskott, men nu har lagutskottet avstyrkt förslaget.

På de skäl motionen innehåller, har jag dock ansett, att förslaget

bort av utskottet förordas. I själva verket har också utskottet i sin mott
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 25. 9

vermg uttalat sig för detsamma, men utskottets huvudsakliga skäl för att

denna gång stanna vid en negativ ståndpunkt synes vara, att, när la"

lärer uf dt lät t ^ förbe1r1edas’ vederbörande departementschef icke

»1 , a+* därvid1äona a11 uppmärksamhet åt nu förevarande spörs
mal.

Utskottet tror sig kunna förvänta detta med hänsyn till riksdagens

otta uttalade önskan om ett nordiskt samarbete för utvecklande av likformighet

pa olika rättsområden.

Enligt erfarenheten har dock, såsom i motionen närmare erinras, ett

dylikt samarbete merendels föranletts av framställningar från eller inom

11''sdagen och nar sådan framställning uteblivit, har merendels också tilla

lena till samarbete, där de bort iakttagas, blivit åsidosatta. Det kan

också enligt sakens natur icke vara riktigt sätta all sin lit till vederbölande

departementschef. Denne växlar och det beror på den tillfällig

innehavarens intresse just för denna sak eller på hans vaksamhet i allmänhet,

huruvida en samverkan kommer till stånd. Där intresset ei finnes eller

uppmärksamheten lätt försummas på grund av de många göromålen

ai det säkerligen nu liksom tillförne gagneligt, att det finnes en riksda^sskrivelse

som påminner om saken. I en sådan skrivelse ligger också °en

med de and» Ätna ^ ^ ^ “handlingar

Det må ock besinnas, att de åberopade tidigare uttalade önskningar

rån riksdagen avsett vissa speciellt angivna lagstiftningsområden, men att

d k ,gf ocb av andra kammaren två gånger förordats att vid<m

“ amarbetet till lagstiftningen 1 allmänhet, där det lämpligen kan ske. °

c aa Har^ ,k°mmer deil viktiga, såsom det synes av utskottet förbisedda

omständigheten, att forslaget avser att efter överenskommelse åstadkomma

en motsvarande uppmärksamhet även i Norge och Danmark med

hänsyn till lagstiftning, som där förberedes.

Det anföres _i betänkandet, att reformen av processlagstiftniimen

som ock beröres 1 motionen, ännu befinner sig på ett för tidigt stac

lura för att ett sarmirbete inom detta område med sannolikhet skulle

\ara ändamåMenligt. För min del har jag den erfarenheten, vilket

aven synes ligga 1 sakens natur, att det oftast är från början, som ett

dylikt samarbete bör upptagas, för att man skall kunna komma till nåo-ra

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 9 saml. 22 käft. (Nr 25.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.