Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om inskränkning i inmutning sr ätten, dels ock i ämnet väckt motion.

1915-04-23 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1915:26, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om inskränkning i inmutning sr ätten, dels ock i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

1

Nr 26.

Ankom till riksdagen kansli den 26 april 1915 kl. 11,30 f. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om inskränkning i inmutning sr ätten, dels

ock i ämnet väckt motion.

Närvarande: herrar Petersson i Lidingö villastad, Lindhagen, Trana, Stärner,*

greve Lagerbjelke,* Alexanderson, Knut Larsson, Lars Olsson, greve

Spens, Dahl, Pettersson i Södertälje, Pettersson i Bjälbo, Persson i

Norrköping, Gustafsson i Örebro, Schotte och Borg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 23 februari 1915 dagtecknad proposition, nr 43, som

hänvisats till lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bifogade utdrag av i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit

riksdagen att antaga följande förslag till

»Lag

om inskränkning i inmutningsrätten.

Härigenom förordnas som följer:

Inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län må under tiden

intill den 1 oktober 1916 endast för kronans räkning inmutning ske å

kronojord, som ej under ständig besittningsrätt innehaves eller är till boställe

anslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1915.»

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 9 saml. 23 käft. {Nr 26.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

2 Lagutskottets utlåtande Nr 26.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande proposition,

får utskottet hänvisa till de vid densamma fogade utdrag av statsrådsprotokollet.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft

en av herr Asplund i anledning av propositionen väckt motion (I: 75).

Herr Asplund har i denna motion hemställt:

»att riksdagen ville, i samband med antagandet av Kungl. Maj:ts

i prop. nr 43 framlagda förslag till inskränkning i inmutningsrätten och i

anledning av däri gjorda uttalanden, hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t ville tillse, att vid den i statsrådsprotokollet utlovade snara utredningen

om en bättre och mera stadigvarande lösning av frågan om mineralfyndigheters

tillgodogörande största möjliga hänsyn tages, förutom till

statens intresse av andel i den direkta ekonomiska vinsten av malmbrytningen,

även till behovet av att malmförädlingsföretag kraftigt understödjas.»

I fråga om vad motionären anfört till stöd för sin ovanintagna

hemställan, får utskottet hänvisa till motionen.

Genom gruvestadgan den 12 januari 1855 stadgades, att vid inmutning

å odisponerad kronojord jordägareandelen skulle tillkomma inmutaren,

men å kronojord, som upplåtits under ständig besittningsrätt eller anslagits

till boställe eller utarrenderats, kronoåbon, boställsinnehavaren eller

arrendatorn. Denna bestämmelse övergick sedermera i gruvestadgan den

16 maj 1884. Samma grundsats har även gått över i lagen angående

eftersökande och bearbetande av stenkolsfyndigheter den 28 maj 1886,

enligt vilken å kronojord av sist nämnda tre slag vederbörande innehavare

skall tillgodonjuta den avgift, som koncessionsinnehavaren enligt lagen är

skyldig utgiva till jordägaren, under det att å annan kronojord koncessionsinnehavaren

är från dylik avgift befriad.

I en motion vid 1889 års riksdag fästes uppmäi''ksamheten därpå,

att staten i följd av nämnda stadgan den ej blott ginge miste om ekonomisk

fördel utan även saknade inflytande och kontroll vid gruvors bearbetande

å kronans mark. Motionen resulterade i en riksdagens skrivelse

av den 15 maj 1889, däri riksdagen hemställde, att Kungl. Maj:t måtte

taga under övervägande, huruvida defl kunde lända till fördel för

kronan, att å kronojord, som icke innehades under ständig besittningsrätt

eller vore anslagen till boställe eller blivit för kronans räkning till bruk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Larf utskottets utlåtande Nr 26.

o

ning på viss tid åt annan upplåten, kronan tillerkändes rätt att till hälften

med inmutaren deltaga i gruvarbetet och den därav fållande vinsten.

Deri 20 maj 1890 avlät riksdagen en ny framställning i ämnet, däri

anhölls, att Kungl. Magt täcktes låta utarbeta och för riksdagen framlägga

förslag om sådan ändring i gruvestadgan, att malm- och andra mineralfyndigheter,

vilka efter ändringens fastställande bleve upptäckta å kronojord,

som ej vore under ständig besittningsrätt upplåten, måtte på det för

staten gagneligaste sätt kunna disponeras.

De sålunda väckta frågorna fingo en lösning genom lagen den

20 oktober 1899. Enligt denna skall å kronojord, som under ständig besittningsrätt

innehaves eller är till boställe anslagen, kronoåbon eller boställshavaren

fortfarande tillgodonjuta jordägareandelen, varemot den å

annan kronojord tillkommer kronan. Denna kronans jordägareandel skall

jämlikt kungörelse den 20 oktober 1899 utbjudas på arrende åt enskilda

för en tid av 20 år, därvid gäller, att i allmänhet anbud ej får antagas,

om det lyder å mindre än en femtiondedel av värdet av brutna och uppfordrade

inmutningsbara ämnen. Kommer arrendeavtal ej till stånd, skall,

där ej Konungen för särskilt fall annorlunda förordnar, jordägareandelen

lämnas obegagnad, och får enligt lagen inmutaren då tillgodonjuta densamma

mot avgäld till kronan, motsvarande en sjuttiofemtedel av värdet

av brutna och uppfordrade inmutningsbara ämnen.

Sedan år 1902 har frågan om lämpligheten av ett upphävande av

inmutningsrätten å viss kronojord varit föremål för behandling av statsmakterna,

I nådigt brev den 28 februari 1902 anbefallde Kungl. Maj:t

kommerskollegium att efter hörande av Kung!. Majrts befallningshavande

i Norrbottens län samt bergmästaren i norra distriktet inkomma med utlåtande,

huruvida och i vilken omfattning inmutningsrätten syntes kollegium

böra upphävas eller tills vidare suspenderas. Närmaste anledningen

till denna åtgärd var, såsom i det nådiga brevet framhålles, att inmutningsrätten,

sådan den utövats inom Norrbottens län, funnits kunna föranleda

till en osund spekulation och andra betänkliga missförhållanden.

Berörda missförhållanden blevo även av riksdagen uppmärksammade.

Riksdagen ansåg att, i avbidan på frågans fullständiga utredande,

provisoriska åtgärder borde vidtagas för att, såvitt ske kunde, förhindra,

att förhållandena förvärrades, och antog därför för sin del, med föranledande

av enskilda motioner, eu lagbestämmelse, enligt vilken inom Norrbottens

län inmutningsrätten å kronojord, som ej under ständig besittningsrätt

innehades eller vore till boställe anslagen, förbehölls kronan ensam.

Denna lagbestämmelse, vars antagande riksdagen i skrivelse den 21

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

maj 1902 för Kungl. Maj:t tillkännagav, blev den 6 juni samma år av

Kungl. Maj:t sanktionerad.

Den sålunda tillkomna provisoriska lagstiftningen har sedermera

alltjämt årligen förnyats och är sedan år 1907 utsträckt att gälla även för

Jämtlands och Västerbottens län. Ytterligare förlängning föreslås i den

nu föreliggande kungl. prop. så att under tiden intill den 1 oktober 1916

inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län inmutning endast för

kronans räkning får ske å kronojord, som ej under ständig besittningsrätt

innehaves eller är till boställe anslagen.

Försök till lösning av frågan om en ny ordning för gruvdrift å

kronojord hava gjorts genom kungl. propositioner, framlagda vid riksdagarne

1909 och 1910. Kärnpunkten i dessa förslag har varit, att i gruvestadgan

skulle intagas förbud mot inmutning å all annan kronojord än

sådan, som innehades under ständig besittningsrätt eller vore till boställe

anslagen. Vid sidan härav skulle utfärdas särskilda bestämmelser angående

undersökning och tillgodogörande av malmfyndighet å sådan kronojord,

därå inmutning ej tinge ske, väsentligen gående därpå ut, att möjlighet

skulle beredas en var svensk medborgare att vinna rätt att bedriva

undersökningsarbete å dylik jord och, om han därvid funnit fyndighet

vara arbetsvärd, få en viss rätt att på bestämda villkor erhålla Konungens

tillstånd till densammas tillgodogörande. För upplåtelsen skulle till kronan

erläggas dels en årlig jordskyld dels ock eu avgäld (royalty) bestämd

till viss procent av avkastningen, och staten skulle tillförsäkras rätt att

efter viss tid på närmare angivna villkor inlösa gruvanläggningen. Bland

övriga bestämmelser anmärkes här, att Konungen skulle äga att vid meddelandet

av tillstånd till gruvdriften föreskriva, det järnmalm, som ur

den upplåtna fyndigheten vunnes, icke eller allenast i viss omfattning finge

såsom råvara exporteras ur landet.

Dessa förslag lyckades emellertid icke vinna riksdagens bifall. Enligt

föredragande departementschefens uttalande till statsrådsprotokollet vid

föredragningen i statsrådet av 1910 års förslag ansågs utgången i riksdagen

år 1909 icke hava berott på några principiella betänkligheter mot

de framlagda förslagen, utan syntes fast hellre tydligt, att riksdagen förväntade,

att förslagen, efter att hava i vissa hänseenden fullständigats,

skulle ånyo till riksdagens prövning framläggas. Av sådan anledning framlades

förslagen för 1910 års riksdag med allenast vissa ändringar, som

i detta sammanhang ej kräva uppmärksamhet.

Vid behandlingen i riksdagen år 1910 framträdde emellertid en

djupare gående meningsskiljaktighet. Sammansatta lag- och jordbruksutskottet

hade i sitt utlåtande i ärendet uttalat, att det syntes utskottet,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

5

som om de principer, vilka kommit till uttryck i de framlagda förslagen,

vore i det hela tillfredsställande, när man ville upphäva inmutningsrätten,

och att utskottet funne sig kunna i huvudsak ansluta sig till det

nya system, som i förslagen vunnit uttryck. Utskottet hade dock funnit

anledning att mot förslagen framställa vissa anmärkningar, pa grund av

vilka utskottet ansett en omarbetning av förslagen erforderlig, vilken icke

lämpligen kunnat av utskottet verkställas. Utskottet ansåg sig förty böra

avstyrka bifall till förslagen i föreliggande skick. Denna utskottets hemställan

blev ock av första kammaren bifallen. Andra kammaren däremot

anslöt sig till en vid förenämnda utlåtande fogad reservation, däri bifall

till förslagen avstyrktes på den grund att en ny i stort sett enhetlig gruvlagstiftning

borde komma till stånd, byggd på den principen, att mineralier,

i den mån de ej redan vore tagna i bruk av enskilda, skulle närmast

falla inom statens intresseområde, oavsett om fyndigheten läge på kronans

eller enskildas mark, och att gruvlagstiftningen alltså borde grundas väsentligen

å ett koncessionssystem. Det lärer vara antagligt, att i den sålunda

yppade meningsskiljaktigheten är att söka den väsentliga orsaken

till att frågan därefter allt hittills fått vila.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, som åtföljer den till riksdagen

nu avlåtna kungl. proposition, yttrar föredragande departementschefen,

att han, utan att nu försöka uppdraga några riktlinjer för ett fortsatt lagstiftningsarbete

i förevarande ämne, velat tillkännagiva, att han ämnar

snarast möjligt hos Kungl. Maj:t anmäla frågan, vilka åtgärder lämpligen

böra vidtagas i denna viktiga angelägenhet.

Herr Asplunds ovanberörda motion är anknuten till detta uttalande

och åsyftar på sätt i motionen angives att, innan det efter utredningens

igångsättande blir försent, framhålla vikten av gruvlagstiftningens anpassning

efter behovet av den inhemska malmförädlingens utveckling. Motionären

föreslår fördenskull en skrivelse till Kungl. Maj:t av den innebörd,

att vid den i statsrådsprotokollet utlovade snara utredningen om en bättre

och mera stadigvarande lösning av frågan om mineralfyndigheters tillgodogörande

största möjliga hänsyn måtte tagas, förutom till statens intresse

av andel i den direkta ekonomiska vinsten av malmbrytningen, även till

behovet av att malmförädlingsföretag kraftigt understödjas.

Utskottet har med tillfredsställelse inhämtat, att ett återupptagande av

arbetet för lösning av de svävande frågorna på gruvlagstiftningens område

ställts i utsikt. Det pågående tillgodogörandet av kraften i landets vattenfall

och senare tiders rön ifråga om den elektriska malmsmältningen giva

anledning till förhoppning, att i en nära framtid malmens förädling skall

kunna försiggå inom landet i större utsträckning än hittills. Under så
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets utlåtande Nr 26.

dana förhållanden vore det otvivelaktigt lyckligt, om sättet och villkoren

för malmtillgångarnas tillgodogörande jämväl kunde på ett mera bestående

sätt legalt ordnas. Det ligger i sakens natur, att vid de förarbeten, som

komma att finnas erforderliga för förslag till ett dylikt ordnande, synnerlig

uppmärksamhet kommer att riktas därå, att den inhemska malmförädlingen

uppmuntras och understödjes, så långt sådant kan ske genom

anordningar inom gruvlagstiftningen. Även under den behandling, som

hittills ägnats hithörande spörsmål, har den inhemska malmförädlingens

intresse förvisso icke lämnats å sido. Därom vittna de vid 1909 och 1910

årens riksdagar i ämnet framlagda förslagen. Att kronans intresse av

rättmätig inkomst från gruvdriften kommer att beaktas är självfallet. Under

sådana förhållanden kan utskottet icke finna det erforderligt, att i särskild

skrivelse fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet å nu berörda omständigheter,

och detta så mycket mindre som utskottet i ärendets nuvarande läge icke

finner anledning ingå på något bedömande av de riktlinjer, efter vilka

de svävande frågorna eventuellt böra lösas. Utskottet finner sig alltså

sakna anledning att tillstyrka en framställning till Kungl. Maj:t i anledning

av förut nämnda motion.

Emot det i den Kungl. propositionen framlagda förslaget till lag

om inskränkning i inmutningsrätten har utskottet ej haft något att erinra.

Utskottet hemställer alltså:

A) att Kungl. Maj:ts proposition nr 43 med förslag

till lag om inskränkning i inmutningsrätten må av

riksdagen bifallas, och

B) att herr Asplunds ifrågavarande motion nr 75

i första kammaren icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 23 april 1915.

På lagutskottets vägnar

ALBERT PETERSSON.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

7

Reservationer:

av herr Lindhagen, som anfört:

»Motionären, som haft tillfälle att taga del av förslaget till utskottets

utlåtande, har meddelat, att han för sin del skulle eventuellt kunna

känna sig tillfredsställd med ett behörigt beaktande av motionen allenast

i. utskottets motivering, därest denna i själva huvudsaken erhölle väsentligen

följande innehåll:

''Med tillfredsställelse inhämtas av propositionen, att ett återupptagande av

arbetet för lösning av de svävande frågorna på gruvlagstiftningens område ställts

i. utsikt. Det pågående tillgodogörandet av kraften i landets vattenfall och senare

tiders rön såväl i fråga om den elektriska malmsmältningen som andra metoder,

varigenom av orena malmer kan framställas ett fullgott järn med mindre kolåtgång

än förut eller med användande av mindervärdigt bränsle, giva, jämte

möjligheterna till, en avsevärd ökning av träkolsproduktionen genom ett bättre

tillvaratagande utav avfallsprodukterna särskilt från statens skogar i Norrland

samt genom en intensivare skogsvård i allmänhet, grundad anledning till den förhoppningen,

att i en nära framtid malmens förädling skall kunna försiggå inom

landet i betydligt större utsträckning än hittills. Då de med säkerhet kända

malmtillgångarna inom mellersta Sveriges bergslager även utan ökning av nuvarande

årsproduktion torde vara otillräckliga för en längre framtid, synes det

utskottet, nationalekonomiskt sett, ganska naturligt, om en avsevärd del av landets

tackjärnsproduktion komme att överflyttas till Norrland, där alla betingelser

för denna gren av järnhanteringen äro tillfinnandes, nämligen riklig tillgång på

malm och skogar samt på vattenkraft, som ej i en mot tillgångarna närmelsevis

svarande utsträckning torde få användning för annat ändamål. Vid sådant förhållande

är det av största vikt att tillgodogörandet av den aldrig sinande vattenkraften

och de vid rationell skötsel ständigt återväxande skogarna säkerställes

genom en malmhushållning, som för praktiskt taget obegränsad framtid tryggar

tillgången till malm under en praktiskt taget obegränsad framtid. Härför fordras

emellertid dels, att malmexporten icke väsentligt ökas utöver nu medgivna export,

dels att malmförädlingen inom den närmaste framtiden beredes en så kraftig

tillväxt, att den, då nu gällande överenskommelser angående malmexporten utlöpa,

han. övertaga en väsentlig del av den malmproduktion, som därefter kan vara

nödig bibehålla. Denna tillväxt synes lämpligen böra befordras genom sådana

bestämmelser i gruvlagstiftningen, som kraftigt premiera malmförädling framför

export genom. att. göra malmförädling inom landet., omedelbart eller efter vissa

övergångsår, till villkor för upplåtelse av malmfyndigheter, denna må nu äga rum

i form av koncession eller genom inmutning med förbehåll av den art, som varit

gällande före 1850-talet.

Gfivetvis bör samma!åsikter gälla beträffande tillgodogörandet av andra

malmer än järnmalm, sa mycket mer som den kända tillgången av sådana, varav

landet har stort behov, såsom koppar- och zinkmalmer, lär vara ganska begränsad.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

Även om skälig anledning icke skulle finnas för påståendet, att frågan om

den inhemska malmförädlingens befrämjande icke tillräckligt beaktats vid behandlingen

av gruvlagstiftningsfrågor under de senaste 30 åren, synes ärendets

stora betydelse för vårt lands näringsliv dock till fullo motivera ett uttalande av

ovanstående innehåll.’

Lika med motionären anser även jag, att en erinran om betydelsen

av utvidgad malmförädling inom landet är även i detta sammanhang synneidigen

på sin plats och motionären menar nog i själva verket, trots det

milda uttryckssättet i slutet av ovanstående inlaga, att denna angelägenhet

ingalunda vunnit det beaktande, som den i så hög grad förtjänar. Det

bör också, synes mig, tydligt utsägas, vad som uppenbarligen ligger bakom

motionen, nämligen att det mångenstädes bland målsmännen för den mellansvenska

bruksrörelsen förda talet om lämpligheten av förädlingsindustriens

koncentrering i mellersta Sverige och den nordsvenska malmens

begagnande företrädesvis för export till utlandet eller utfyllande av den

mellansvenska industriens behov av råvara, icke bör vid,dessa angelägenheters

avgörande få göra sig på ett dominerande sätt gällande. Bemötandena

synas uppenbart böra inriktas på att snarast möjligt skapa en

kraftig förädlingsindustri även i Norrbotten, vilket för övrigt var en av

förutsättningarna för de dyrbara kraftanläggningarna vid Porjus. En

öppen fråga blir sedan formen för denna industris upprättande och synes

därvid behöva erinras även om vikten och betydelsen av det även i riksdagen

en gång framförda förslaget om inrättandet av förädlingsverk

genom staten.

Dessa angelägenheter synas mig väl förtjänta att framhållas genom

en i anledning av motionärens förslag beslutad särskild riksdagsskrivelse.

Då emellertid även motionären nöjer sig med ett uttryckligare och fullständigare

förord för motionen allenast i motiveringen, får jag med åberopande

av det huvudsakliga innehållet i motionärens inlaga samt vad av

mig nu ytterligare anförts, instämma i det slut, vartill utskottet kommit.»

samt av herrar Persson i Norrköping och Borg i fråga om vissa delar

av utskottets motivering.

Stockholm 1915. K.uug''1. Boktryckeriet. P. A. Norstedt k Söner.

151369

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.