Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående beredande av tillfälle för innehavare av lägenheter å ecklesiastika boställen att friköpa de innehavda lägenheterna.

1915-05-19 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1915:49, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående beredande av tillfälle för innehavare av lägenheter å ecklesiastika boställen att friköpa de innehavda lägenheterna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 49.

1

Nr 4‘).

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1015 kl 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående beredande av tillfälle för innehavare av

lägenheter å ecklesiastika boställen att friköpa de innehavda

lägenheterna.

Närvarande: herrar Lindhagen, af Ekenstam*), greve Lagerbjolke*), Alexanderson*), Knut

Larsson*), Lars Olsson, greve Spens, Hult*), Tisell, Pettersson i Södertälje,

Pettersson i Bjälbo, Gustafsson i Örebro, Borg*), Igel och Lindley

i Söderhamn.

") Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en inom andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad

motion, nr 60, har herr Öberg hemställt: »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t täcktes begära utredning och förslag fortast möjligt i syfte

att bereda torpare och andra lägenhetsägare å ecklesiastika boställen

tillfälle att friköpa innehavande torp och lägenheter».

Till stöd för sin ifrågavarande hemställan har motionären anfört

följande:

»Genom ecklesiastik boställsordning den 9 december 1910 samt

kungl. förordningen angående utarrenderingen av prästerskapets löneboställen

den 15 september 1911 har den grundsatsen fastslagits, att

med. undantag av till boställsjord hörande skogs- och hagmark, som

jämlikt vad särskilt är stadgat skall stå under skogsstatens omedelbara

vård och förvaltning, samtliga prästerskapets anslagna hemman och

lägenheter skola, i den mån de ej behövas för att bereda vederbörande

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 9 samt. 42 höft. (Nr 49.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets utlåtande Nr 49.

tjänstinnehavare bostad med nödiga uthus ävensom lämpligt trädgårdsområde,

undantagas från brukning av denne samt antingen under

namn av löneboställen utarrenderas för församlingens räkning genom

Konungens befallningsliavandes och domkapitlets försorg eller föryttras,

då särskilda i boställsordningen närmare angivna omständigheter därtill

föranleda.

Under tidernas lopp har från dessa boställen upplåtits på obestämd

tid eu stor mängd av s. k. prästgårdstorp åt personer, som förbundit

sig att under innehavandet av torpen till bostället utgöra visst antal

dagsverken årligen, och med denna nyttjanderätt till torpen har den ene

avlöst den andre och med vederbörande boställeinnehavares medgivande

brukat dem, som sålunda tjänat till nödtorftigt hem och utkomst för

dem och familj.

Då i senare tid vidtagits utomordentliga åtgärder för att i vidaste

utsträckning möjliggöra tillkomsten av egna hem åt mindre bemedlade

på landsbygden, så bör man tillse att de hem, som genom omständigheternas

makt uppbyggts på ofri grund, förvandlas till fullt självständiga

egna hem, där äganderätten finge avlösa nyttjanderätten, som allt melodi

mer utdömes som upplåtelseform. I nyssnämnda förordning den 15

september 1911 finnas intagna bestämmelser, som åsyfta bereda boställets

torpare en gynnsammare och tryggare ställning än de förut haft, då

det är fråga om jordens innehavande på en viss tid, vilket i och Dåsig

måste erkännas vara en nämnvärd förbättring, men som någon fullständig

och slutgiltig lösning av dessa torpares behov på att hava eu

egen torva få dessa bestämmelser icke anses innefatta. När nu i många

fall dessa boställen torde komma att föryttras och då övergå i enskild

ägo, synes det mig, som torparne borde beredas tillfälle att friköpa sina

torp och lägenheter för att därigenom skapa sig fullt självständiga

egna hem, som de högeligen åstunda, och till att förekomma de slitningar,

som ofta och lätt vilja uppstå emellan stamjordens ägare och

torpare.

I fråga om försäljning av annan statens jordegendom gör det förfaringssättet

sig gällande: att torpare eller de, som hava fått sig lägenheter

upplåtna på viss tid, från densamma tillbjudas att mot åsatt värde

få med äganderätt köpa till sig vad de innehava, emedan man velat

förhjälpa dem till egna hem.

Det bör därför få anses billigt och rätt, att enahanda förmån tillgodokommer

prästgårdstorparne, varav det finnes ett stort antal, och

föreställer jag mig, att den särskilda nämnd, som omförmäles i åberopade

kungl. förordning, vid verkställandet av värdesättning av boställena i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 49. 3

ena eller andra avseendet kan utan olägenhet de upplåtna torpens

värde uträkna och bestämma för att hembjudas dem som därå äro

bosatta.»

Frågan om att bereda dem, som för sin utkomst innehava nyttjanderätt

till annans jord, en tryggare besittning och bättre ställning härunder

de senaste tiderna varit föremål för statsmakternas oavlåtliga uppmärksamhet.

Särskilt gäller detta torpare, lägenhetsinnehavare och

deras vederlikar, vilka ofta hava de svåraste villkoren och den minsta

förmågan att kunna reda sig utan stöd av lagstiftningsmakten.

Uttryck för dessa strävanden är i viss mån 1907 års lag om

nyttjanderätt till fast egendom, men i all synnerhet 1909 års norrländska

arrendelagstiftning. En social arrendelagstiftning för hela riket har

även blivit ifrågasatt förlidet år, men stannade riksdagens kamrar

därutinnan i olika beslut. Sin största betydelse har dylik lagstiftning fått

för den enskilda jorden. Fråga har även väckts att gå nyttjanderättsliavarnes

anspråk så långt till mötes att dem beredes full äganderätt till

jorden, eller en nyttjanderätt, som skulle förena äganderättens fördelar

och i erforderliga fall på samma gång upprätthålla ändamålet med upplåtelsen.

Dylika strävanden hava fått sitt uttryck i vissa förslag från

norrlandskommittén och torpkommissionen samt i riksdagens framställningar

åren 1907 och 1913 om att bereda lägenhetsinnehavare med

egna hus på ofri grund äganderätt eller eljest tryggad besittning till

själva marken.

Givetvis måste dessa bemödanden i lika mån göra sig gällande i

syfte att skydda dem, som innehava nyttjanderätt till allmän jord, och

helst borde det allmänna giva ett föredöme i detta avseende. Tomträtten

har sålunda kommit till stånd för att skapa en tryggad besittning

av bostadsmark i vissa fall på allmän jord, och vad angår

statens jord, har genom särskilda författningar eller beslut för speciella

fall beretts nyttjanderättshavare eu tryggare ställning eller rätt att få

med äganderätt förvärva själva marken. För att ytterligare utreda denna

angelägenhet, såvitt rör kronans jord, har år 1912 tillsatts en kronolägenhetskommission,

som ännu ej slutfört sitt arbete.

Eu särställning intager härvid i viss mån de ecklesiastika boställena.

Äganderätten till dem är ofta av ännu tvistig beskaffenhet och i följd

därav samt på grund utav deras speciella ändamål har även jordförhållandena

på dessa boställen reglerats genom särskilda författningar

och förfoganden utan samband med de åtgöranden, som vidtagits ifråga

om kronojord.

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 49.

Beträffande då först förbättring av arrendatorers ocli särskilt torparés

och lägenhetsinnehavares å ecklesiastika boställen besittningsrätt, har

denna angelägenhet gjorts till föremål för lagstiftning i den av motionären

åberopade ecklesiastika boställsordningen den 9 december 1910 samt de

kompletterande bestämmelser i förenämnda avseende, som tillkommit genom

förordningen den 15 september 1911 angående utarrendering av prästerskapets

löneboställen. En ytterligare förbättring i dessa torparés och lägenhetsinnehavares

ställning ifrågasattes i en inom andra kammaren vid 1914

års senare riksdag väckt motion (nr 158). Likaså berördes denna angelägenhet

i viss mån i en år 1915 i andra kammaren framförd motion

(nr 135). Båda dessa motioner avstyrktes av jordbruksutskottet och vunno

ej riksdagens bifall.

Frågan åter om att gagna torpare och lägenhetsinnehavare å ecklesiastika

boställen genom att bereda dem full äganderätt har, såvitt angår

framtida jordupplåtelser, väckts senast år 1913 inom andra kammaren

genom en motion (nr 99), i syfte att vad som av boställena ej behövdes

till prästgård skulle kunna uppdelas och försäljas till lämpliga

småbruk. I motiven till denna framställning betonas, att arrendatorer

av dylik jord, vilka redan erhållit upplåtelse, främst borde sättas

i tillfälle att förskaffa sig småbruk. Aven denna framställning blev på

tillstyrkan av tillfälligt utskott avslagen.

Ett återstående spörsmål, som i förevarande motion närmast

beröres, är beredandet av rätt för förefintliga torpare och lägenhetsinnehavare

å ecklesiastika boställen att förvärva den av dem brukade

jorden redan nu, utan avvaktan på andra åtgärder, med full äganderätt.

I sådant avseende finnas för närvarande föreskrifter i den ecklesiastika

boställsordningens 62 §, som är av följande lydelse:

»År prästgård med hänsyn till boställshavarens tjänsteverksamhet

olämpligt belägen, eller kan eljest på grund av särskilda omständigheter

boställe eller del därav ej för sitt ändamål bibehållas utan synnerlig

olägenhet eller mot skälig avgift utarrenderas, må boställe eller del,

varom nu är sagt, efter Konungens beprövande utbytas mot annan

fastighet eller ock försäljas. Lag samma vare, där löneboställe eller del

därav till följd av belägenhet i eller invid stad eller stadsliknande samhälle

kan med synnerlig fördel styckas till tomter.

Giver Konungen tillstånd till utbyte eller försäljning, au kom me

ock på Konungens prövning, huruvida i anseende därtill, att boställets

avkomst helt eller delvis ingått till kyrkofonden, för detsamma betingad

mellanavgift eller köpeskilling eller någon del därav skall överlämnas

till nämnda fond.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 49. 5

Härav framgår således, att eu föryttring av torpares och lägenhetsiunehavares

arrenderade jord endast under särskilda förhållanden kan

ifrågakomma och har därvid icke ens blivit uttryckligen uttalat, att de

nuvarande besittningshavarna till den jord, som kan få avyttras, skola

äga företrädesrätt att få köpa densamma.

Uti nu förevarande motion har sålunda ifrågasatts att för skäliga

fall bereda nuvarande torpare och lägenhetsinnehavare en allmännare

och vidsträcktare rätt att med äganderätt förvärva själva jorden, och

har motionären därvid särskilt framhållit, att en sådan rätt att friköpa

torp och lägenheter borde medgivas i det fall att boställe kommer att

föryttras och övergå i enskild ägo.

Denna framställning finner utskottet principiellt vara mycket

befogad. De strävanden, som i detta avseende göra sig gällande beträffande

kronojord i allmänhet, synas böra åtföljas av enahanda nitälskan

i fråga om torpare och lägenhetsinnehavare å ecklesiastika boställen.

Genom förordningen den 17 oktober 1913 angående grunder för

upplåtande av egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar hav sålunda

jämlikt förordningens 7 och 8 punkter möjlighet öppnats för torpare

och lägenhetsinnehavare att under angivna förutsättningar med äganderätt

förvärva den mark, som av dem med besittningsrätt disponeras.

Beredandet av ytterligare möjligheter för torpare och lägenhetsinnehavare

å kronoegendomar i allmänhet faller inom det uppdrag, som

givits den ovan omnämnda kronolägenhetskommissionen. Det synes

utskottet synnerligen angeläget, att en utredning i samband med nämnda

kommissions arbete eller fristående från detsamma igångsattes för att

fullt tillgodose de berättigade krav, som kunna framställas från förenämnda

besittningshavare å de ecklesiastika boställena.

Nu har emellertid kronolägenhetskommissionen fått i särskilt uppdrag

att utreda, »dels huru lämpliga bestämmelser må kunna åstadkommas

i syfte att, där staten med äganderätt upplåter jord för bildande

av egna hem, ändamålet med upplåtelserna måtte tryggas, så att den

upplåtna jorden ej må sedermera kunna övergå till helt annan användning,

och dels huruvida, för främjande av egnahemsrörelsens utveckling

i vårt land, upplåtelse av områden från de under förvaltning av domänstyrelsen

ställda och för statsverkets räkning utarrenderade jordbruksdomäner

med undantag av kronoparker och överloppsmarker i de sex

nordligaste länen må kunna ske, förutom med äganderätt, jämväl med

tryggad besittningsrätt samt att, därest utredningen därtill föranleder,

uppgöra förslag till de grunder och författningar, som befinnas för

ändamålet erforderliga.» Utskottet har saknat anledning att i detta

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 9 samt. 42 käft. (Nr 49.) 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 49.

sammanhang ingå på frågan, huruvida upplåtelserna från ecklesiastika

boställen böra ske under den nuvarande äganderättens former eller enligt

den form för nyttjanderätt, som kommissionen kan komma att framläggga.

Det synes här endast böra betonas, att vad som kommer att bliva gällande

i förevarande avseende för kronojord även bör vinna tillämpning å de

ecklesiastika boställena.

Vid den utredning, som utskottet anser bör komma till stånd, bör

självfallet tagas behörig hänsyn även till själva boställets oeftergivliga

intressen och även till angelägenheten, att torpare och lägenhetsinnehavare

bliva i tillfälle att själva i mån av behov kunna taga initiativ

till framställningar i förevarande syfte.

Vid behandlingen av de olika spörsmål, som på sätt ovan angivits,

uppstått beträffande förfogandet över de ecklesiastika boställenas jord,

hava invändningar plägat framkomma därom, att frågan i själva verket

folie under kronolägenhetskommissionens uppdrag och komme att av densamma

i sinom tid behandlas. Det har merendels mött svårigheter att

vinna klarhet i denna punkt, men utskottet behöver ej närmare syssla

därmed, då utskottet varit i tillfälle att erhålla bestämd upplysning, att

med det ämne, som på sätt ovan sägs, förevarande motion närmast

befattar sig, kommer kommissionen å sin sida åtminstone enligt hittills

uppgjord arbetsplan ej att taga någon befattning.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion

ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, i vilka

fall och under vilka villkor torpare och lägenhetsinnehavare

å ecklesiastika boställen må i vidare mån än

nu är medgivet beredas möjlighet att förvärva av

dem brukade jordområden.

Stockholm den 19 maj 1915.

På lagutskottets vägnar:

CARL LINDHAGEN.

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1915:205 Skrivelse till Konungen i anledning av väe.kt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående beredande av tillfälle för innehavare av lägenheter å ecklesiastika a1 i texten