Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj.t i fråga om dels undersökning rörande verkningarna. av lagen den 25 juni 1909 angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och Dalarne samt lagen samma dag om arrende av viss jord å landet inom Norrland och Dalarne ävensom förslag till förbättringar i dessa lagar, dels ock ändring i vissa angivna avseenden uti förstnämnda lag.

1915-05-19 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1915:50, Utlåtande i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj.t i fråga om dels undersökning rörande verkningarna. av lagen den 25 juni 1909 angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och Dalarne samt lagen samma dag om arrende av viss jord å landet inom Norrland och Dalarne ävensom förslag till förbättringar i dessa lagar, dels ock ändring i vissa angivna avseenden uti förstnämnda lag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 50.

1

Nr 50.

Ankom till riksdagens kansli den 19 maj 1915 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.

Maj.t i fråga om dels undersökning rörande verkningarna.

av lagen den 25 juni 1909 angående uppsikt å vissa

jordbruk i Norrland och Dalarne samt lagen samma dag

om arrende av viss jord å landet inom Norrland och

Dalarne ävensom förslag till förbättringar i dessa lagar,

dels ock ändring i vissa angivna avseenden uti förstnämnda

lag.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Lindhagen, av Ekenstam, Gezelius,

Alexanderson, Lars Olsson, greve Spens, Dahl, Hult, Tisell,* Pettersson i

Bjälbo, Persson i Norrköping, Gustafsson i Örebro, Schotte,* Borg,* Holmdahl*

och Igel.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Till lagutskottets behandling har hänvisats en av herrar Ivar Ven- Herr Veu

''ner ström, Nils Olsson i Rödningsberg, Per Norm, C. 0. Johansson i Sol - m

lefteå, C. A. Svensson i Skönsberg, Carl Lindhagen, Verner Hedlund,

Christian Ericson i Funäsdalen och 0. TV. Edbom inom andra kammaren

väckt motion, nr 126, däri hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t måtte anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa en allsidig

undersökning angående verkningarna av uppsikts- och arrendelagarna för

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 9 samt. 43 käft. (Nr 50). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets utlåtande Nr 50-

Norrland och l)a lar no av den 25 juni 1909 samt därefter för riksdagen

framlägga de förslag, vartill undersökningen kan föranleda».

Till stöd för sin ifrågavarande hemställan hava motionärerna anfört

följande:

»Yid 1914 års riksdagar väckte Daniel Persson i Tällberg motion om

utredning och ändring i viss riktning av uppsiktslagen för Norrland och

Dalarne av 25 juni 1909, och Lindhagen in. fl. yrkade utredning av verkningarna

av uppsikts- och arrendelagarna samt förslag till de förbättringar

av dessa lagar, som kunna av förhållandena påkallas. I enlighet med

Lindhagens motion föreslog lagutskottet, att riksdagen måtte besluta en

hemställan till Kungl. Maj:t om undersökning av verkningarna och förslag

till förbättringar av nämnda lagar. Andra kammaren biföll utan

votering lagutskottets förslag. Första kammaren återigen avslog detsamma

med 71 röster mot 49, vadan frågan förföll.

Den jämförelsevis ringa röstövervikt, som 1914 hindrade samstämmiga

beslut av riksdagens båda kamrar, borde redan nu vara mogen att försvinna.

Riktigheten av lagutskottets tillstyrkande motivering står kvar

med oinskränkt styrka. Det är fortfarande sant, att det står i rätt god

överensstämmelse med ifrågavarande lagstiftnings för sökskaraktär, att de

lagstiftande myndigheterna genom tid efter annan återkommande undersökningar

av dessa lagars praktiska verkningar tillföras en på sakkunnigt och

insiktsfullt omdöme grundad kännedom om de förhållanden, som till äventyrs

kunna påkalla ändringar’. Det är fortfarande sant, att ''de skäl, som

ansetts göra nämnda utredning’ — om Norrländska förbudslagen —

''önskvärd och lämplig, kunna med enahanda styrka åberopas för motsvarande

åtgärd med avseende å de norrländska arrende- och uppsiktslagarna. ’

Det är också allt fortfarande sant, att ''anledning till framskjutande av

tidpunkten för en dylik undersöknings påbörjande synes så mycket mindre

föreligga, som vissa anmärkningar emot åtskilliga av dessa lagars särskilda

bestämmelser redan förekommit’. Fast mera ha sådana graverande fakta

särskilt angående uppsiktslagens bristfälligheter kommit i dagen, att effektiva

förändringar och förbättringar måste anses vara snarast av nöden.

Under debatten i andra kammaren yrkade Petersson i Lidingön såsom

reservant avslag bland annat med det huvudskälet, att en dylik undersökning

skulle ''innefatta ett misstroendevotum mot jordbrukskommissionerna,

som icke bör givas dem’, och han hotade till yttermera visso

med, att den ''skulle leda till betänkliga följder i avseende på jordbrukskommissionernas

verksamhet . Under debatten i första kammaren yttrade

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlutande Nr 50. o

reservanten Gezelius, att man borde avvakta resultaten av jordbrukskommissionernas

verksamhet, och fortsatte: ''Vad man nu vet, åtminstone vad

utskottet vet om jordbrukskommissionernas erfarenheter, inskränker sig till

privata uttalanden om de inom någon av kommissionerna vunna erfarenheterna

och vad man hört. Ingenting därutöver.’ Vid granskning av

jordbrukskommissionernas rapporter visar det sig, att reservanternas avslagsmotivering

i berörda stycken faller fullständigt till marken. Redan i de

före 1914 års senare riksdag tillgängliga rapporterna påpekade jordbrukskommissionerna

kraftigt nog en hel rad bristfälligheter i uppsiktslagen. I

de i januari i år insända rapporterna ha jordbrukskommissionerna med erfarenhetens

styrka ytterligare understrukit förut gjorda erinringar.

Jordbrukskommissionen i Västernorrlands län är i sina rapporter

mycket bekymrad över att underdomstolarnas tolkningar av uppsiktslagen

synas hota att göra den alldeles meningslös. I den av Harald Lundberg

undertecknade rapporten för 1913 heter det: De jämförelsevis få rätte
gångar,

som jordbrukskommissionen måst väcka, ha ådagalagt, att underdomstolarna

i allmänhet hävda den uppfattningen, att uppsiktslagen icke

äger tillämplighet på sådana vanhävdade hemman, där det kan visas, att

vanhävden inträtt före nämnda lags trädande i kraft. Skulle Kungl. Maj:t

bli av samma mening, torde jordbrukskommissionerna ha börjat sin verksamhet

nog så tidigt. Ty eu vanhävd upptäckes icke eller förmärkes icke

under de tre, fyra första åren. Den sker så småningom och ej på eu bestämd

tidpunkt. Jag skulle utan överdrift kunna påstå, att vanhävden på

samtliga inom detta län för vanhävd anmälda och besiktigade fastigheter

inträtt långt före år 1909. Men jag skulle icke kunna förmoda, att Kungl.

Maj:t i denna sak kommer att dela underrätternas uppfattning, ty då förefölle

enligt min mening uppsiktslagen meningslös.’ I rapporten för år

1914 beklagas ytterligare ’den uppfattning en del domstolar hysa angående

vanhävdslagens bestämmelser, nämligen att vanhävd, som tillkommit före

vanhävdslagens trädande i kraft, icke vore underkastad samma lags bestämmelser.

Ty skulle sistnämnda åsikt vinna burskap och komma till

fastighetsägarnas kännedom, komme det att möta nästan oöverstigliga hinder

att hädanefter få förefintlig vanhävd avhjälpt på överenskommelsens

väg, enär nästan all för jordbrukskommissionen anmäld vanhävd inom detta

län kan sägas ha tillkommit före år 1909.’

Under år 1913 fann sig jordbrukskommissionen i Västernorrlands län

nödsakad att bringa ett märkligt missförhållande till Kungl. Maj:ts kännedom.

Den inkom med den frågan, huruvida uppsiktslagen kunde anses

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets utlåtande Nr 50.

tillämplig på Kramfors bolag i Yästernorrlands län. Jordbrukskommissionen

upplyste om att Kramfors bolag efter ägostyekningslagens tillkomst styckat

större delen av sina hemman, så att inägorna enbart fingo utgöra en lott

och all hemmanets övriga mark en annan, ivr 1914 försåldes inägolottema

till bolagets disponent, Kjellberg, och transporterades vid bolagets övergång

i nya händer 1907 till nuvarande disponenten. Den övriga delen av

hemmanen, den skogbärande marken, behöll bolaget i sitt namn. Ehuru

inägolottema formellt ägdes av disponenten, skötte dock bolaget dem, framhöll

kommissionen, såsom all bolagets annan egendom. Bolaget uppbar de

årliga arrendena och bokförde dem som en bolagets inkomst, bolagets förvaltare

uppgjorde i disponentens namn nya arrendeavtal o. s. v., men till jordbrukskommissionen

svarades: disponenten äger dessa hemmansdelar och han

äger dem icke ''huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen’. I sitt

yttrande över jordbrukskommissionens förfrågan ansåg justitiekanslersämbetet,

att lagen icke var tillämplig på Kramfors bolags vanhävdshemman. Och Kungl.

Maj:t fann sig ej föranlåten att göra något åt saken utöver ämbetets utlåtande;

uppsiktslagen är alltså bragt ur funktion i fråga om Kramfors bolags ingalunda

få vanhävdshemman. Jordbrukskommissionen i länet upplyser, att under

1913 ett stort antal vanhävdsfall befunnits icke hemfallna under uppsiktslagen,

emedan de frånstyckade inägorna blivit försålda till enskilda personer.

Om ett ingalunda ovanligt sätt att söka slingra sig undan uppsiktslagens

bestämmelser förmäler jordbrukskommissionen för Jämtlands län i

sin rapport för år 1914. Den säger: ''Ett inom länet varande bolag sålde

för några år sedan sina ägande fastigheter till tvenne andra trävarubolag.

Flera av de ursprungligen utmärkta hemmanen befunno sig vid tiden för

försäljningen till hus och jord i ett bedrövligt tillstånd, och då de nya

ägama sedermera föranstaltade om laga klyvniDg av en del av de skogrika

fastigheterna, blev i flera fall inägoområdet till envar brukningsdel

av så ringa omfattning, att uppsiktslagen för dem ej kunde tillämpas —

— intet hinder således för fortsatt förfall, därvid kommissionen står rättslös.

’ Samma missförhållande äger rum även inom Yästernorrlands län.

I rapporten för 1913 förmälde jordbrukskommissionen därstädes, att den

icke kunnat beivra sex anmälda vanhävdsfall, emedan inägorna varit av

alltför ringa omfattning för att självständigt jordbruk därå skulle kunna

idkas. Sin rapport för 1914 slutar Jämtlands läns jordbrukskommission

sålunda: En ändring av lagen i sådant syfte, att densamma må vinna

tillämpning å hemman, som uppenbarligen förvärvats eller innehavas huvudsakligen

för tillgodogörande av skogsavkastningen, även om det styckas

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets utlutande Nr 50.

eller delas i sä små lotter eller brukningsdelar, att självständigt jordbruk

därå ej kan idkas, anser kommissionen mycket önskvärd’.

Allestädes ha jordbrukskommissionerna synnerligen svårt att komma

till rätta med de s. k. jobbarna’, som i regel låta jorden vanhävdas mera

hänsynslöst än något bolag. Mycket ofta lyckas de med sina knep sno

sig undan uppsiktslagen. I den av jordbrukskommissionen för Västernorrlands

län för år 1913 avgivna rapporten säges det om de enskilda skogsspekulanterna,

att de ’på allt sätt söka utsuga jord och skog och dessutom

söka ställa sig utom uppsiktslagens bestämmelser, bland annat genom

upprättande av så kallade skenköp och dylikt, vilket ofta förorsakar stort

besvär och mycken tidsutdräkt. Arrendatorerna åt sådana skogsspekulanter

äro verkligen att beklaga.’ Samma jordbrukskommission anser sig i

rapporten för 1914 ’ej kunna underlåta att för herr statsrådet ytterligare

framhålla svårigheten att komma till rätta med eu del så kallade jobbare’,

och som botemedel mot nämnda förhållanden påyrkar den, att ''lagens bestämmelser

böra skärpas’. Liknande uttalanden komma från jordbrukskommissionen

i Jämtlands län. Eapporten för 1913 nödgas ytterligare

konstatera svårigheten att komma till uppgörelse med enskilda fastighetsägare,

vilka söka på allt sätt slingra sig undan lagens räckvidd, såsom

t. ex. genom företeende av intyg över förordnande för lantmätare att utföra

ägostyckning eller, där mer än eu är ägare, laga klyvning — skenåtgärder

för att i det längsta värja sig för kommissionens ingripande’.

Sammalunda i rapporten för 1914. I densamma står det om Jämtlands

mycket talrika spekulanter: ''Sedan bolagen numera ej äga rätt att för
värva

jordbruksfastighet, har denna rätt i stället övertagits av vad man

kallar ''jobbare’, ett konsortium av två eller flera personer, som av vinningslystnad

göra affärer med fastigheter i avsikt att skövla skogen. Hemman,

som komma i sådana personers händer, upplåtas vanligen åt tillfälliga

brukare eller brukas alls icke. Grödan säljes eller bortföres, hus och

jord få förfalla i vanhävd. I många fall, då kommissionen efter hållen

besiktning sökt träffa överenskommelse med vederbörande om åtgärder för

vanhävdens avhjälpande, ha ägarna varit rustade med intyg om förordnande

för lantmätare att förrätta egendomens klyvning mellan delägarna,

en skenförrättning, som ofta fördröjes i det längsta, intill dess någon köpare

inställer sig, som möjligen kan finnas villig att förvärva den på skog nu

i det närmaste blottade samt till hus och jord förfallna och utsugna fastigheten.

’ Vidare omnämnes, att jobbare stundom i likhet med bolagen såsom

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 50.

skyddsåtgärd betjäna sig av det förfaringssättet, att de avhända sig inägojorden

genom styckning.

Av de klara fakta angående uppsiktslagens skröplighet, som framgå

ur ovan anlörda officiella handlingar, framgår alltså, att en undersökning

med ty åtföljande förslag till lagändring ingalunda kommer, såsom 1914

års reservanter velat göra gällande, i strid med jordbrukskommissionernas

verksamhet. Den står i stället i den allra bästa överensstämmelse med

jordbrukskommissionernas intressen och erfarenheter, eftersom de upprepade

gånger anhållit om förbättringar och skärpningar av gällande lag. Jordbrukskommissionerna

själva, de som äro mest sakkunniga, ha sålunda smulat

sönder ett av reservanternas huvudargument mot bifall till lagutskottets tillstyrkande

av Lindhagens motion, vadan hopp borde kunna hysas om att

motståndet mot den begärda undersökningen av uppsikts- och arrendelagarna.

s verkningar nu är försvunnet eller åtminstone väsentligen mattare.»

Herr vice tal

mannen D.

Perssons

motion.

I sammanhang med denna motion har utskottet till behandling förehaft

en av herr vice talmannen l). Persson väckt motion, nr 26, i andra

kammaren, vilken motion är av följande lydelse:

»Uti motion nr 16 vid 1914 års senare riksdag hemställde undertecknad,

att, riksdagen behagade i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det

Kungl. Maj:t täcktes utreda och för riksdagen framlägga förslag till sådan

ändring av lagen angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och Dalarne

den 25 juni 1909, att ägare till odlad jord, som faller under bemälda

lag, skall vara ansvarig för jordens hävd, även om sådan jord är upplåten

åt annan vare sig genom arrende eller annorledes, samt att omförmälda

lags bestämmelser skola tillämpas å hemman, som uppenbarligen förvärvats

eller innehaves huvudsakligen för tillgodogörande av skogsavkastningen,

även om det styckas eller delas i så små lotter eller brukningsdelar, att

självständigt jordbruk därå ej kan idkas’.

Till stöd för denna framställning anfördes följande:

''Under de senare åren har staten gjort mycket för att underlätta

och befrämja uppodling av jord, i synnerhet inom Norrland och Dalame,

och sålunda visat ett särskilt intresse för odlingen i dessa bygder. Det

är då ganska naturligt, att staten har intresse utav att odlingarna också

vidmakthållas. Det var ock i syfte att trygga odlingarnas bestånd i dessa

bygder, som lagen den 25 juni 1909 angående uppsikt å vissa jordbruk

i Norrland och Dalarne tillkom.

Huru välbehövlig denna lag var, visa de berättelser, som av respek
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottet''s utlåtande, Nr 50. 7

tive jordbruksko in m issioner årligen avgivits. Av dessa berättelser framgår

nämligen, huru liten omsorg vissa bolag samt enskilda personer, som

förvärvat fastigheter huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen,

i många fall ägna den uppodlade jorden.

Med stöd av omförmälda lag hava visserligen jordbrukskommissionerna

i många fåll genom godvillig överenskommelse med jordägarna

lyckats få dessa att sätta vankavdad egendom i laggill skick, och där .

det inte lyckats genom godvillig överenskommelse ha tvångsåtgärder vidtagits

och tredskande jordägare tvingats att sätta jord och åbyggnader i

stånd. Men jordbrukskommissionerna ha ock under sin verksamhet fått

erfara, att personer icke saknas, som sätta vinstbegäret högre än lydnaden

för lagen och som genom varjehanda transaktioner sökt kringgå

lagen och undkomma dess verkningar. I sådant syfte har odlad jord i

stor omfattning utarrenderats till enskilda personer under sådana former,

att uppsiktslagen icke kunnat å desamma tillämpas, oaktat jorden legat

i vanhävd.

Den fiskaliska rätt, som är staten förbehållen enligt uppsiktslagen,

förefinnes nämligen icke i den så kallade norrländska arrendelagen. Detta

är också ganska naturligt, ty ändamålet med arrendelagen var egentligen

att stödja arrendatorerna och förbättra deras ställning samt att reglera och

trygga det privaträttsliga avtalet mellan jordägaren och arrendatorn. Att

så var förhållandet framgår tydligt av föredragande departementschefens

yttrande till statsrådsprotokollet den 12 februari 1909 vid föredragning

inför Kungl. Maj:t av förslaget till nämnda lag. Refererande till norrlandskommitténs

förslag i ämnet yttrade han nämligen bland annat följande:

''Med arrendelagen åsyftades förbättring av de arrendatorers ställning,

vilka innehade jord, tillhörig sågverksbolag eller andra idkare av

trävaruindustri. ’

Av justitierådet Slcarstedts kommentarie!- till dessa lagar framgår,

att nämnda justitieråd förutsett, att jord skulle kunna upplåtas till nyttjande

åt annan på sådant sätt, att uppsiktslagens bestämmelser å densamma

ej kunde tillämpas. Redan då dessa lagförslag förelågo till behandling

i riksdagen, uttalades också dessa farhågor av flera talare i andra

kammaren.

Då vissa personer genom utarrendering av jord så att säga söka

betäckning bakom den norrländska arrendelagen för att undkomma uppsiktslagens

tillämpning, kunde det väl ligga nära till hands att söka botemedlet

genom en omarbetning av arrendelagen. Då emellertid det mål,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lagutskottets utlåtande Nr JO.

till vilket jag syftar, nämligen tryggande av den odlade jordens fortbestånd

såsom odlad, knappast kan vinnas, utan att ändring av uppsiktslagen

även kommer till stånd, torde man böra inrikta sig på att söka

vinna målet genom ändring av allenast sistnämnda lag.

Såvitt jag kan förstå, skulle detta kunna ske genom att ur 1 § i

denna lag utesluta tredje stycket, varjämte den omredigering av 8 § skulle

. verkställas, som påkallades av ändringen i 1 §.

Jag kan nämligen icke tänka mig någon annan möjlighet till förebyggande

av anmärkta missbruk av arrendelagen, än att jordägaren blir

ålagd att svara för jordens hävd, även om densamma är upplåten åt annan

till nyttjande, under vilken form sådan upplåtelse än verkställts.

Några principiella skäl mot ett sådant stadgande torde inte heller

med fog kunna framställas, då ju ett liknande ansvar enligt lagen den 23

juli 1903 angående vård av enskilda skogar åvilar ägare till skogsmark,

varå avverkningsrätt till skog upplåtits till annan.

Förutom användandet av arrendelagen som medel att undkomma uppsiktslagens

verkningar, ha åtskilliga idkare av trävaruindustri, eller, för

att^ begagna ett något vulgärt men fullt berättigat uttryck, skogsjobbare,

anlitat ett annat rättsinstitut, skiftesstadgan: Flera personer ha förenat sig

till ett s. k. konsortium och inköpt jordbrukshemman med tillhörande

skogar uteslutande i avsikt att skövla skogen och sålunda utan tanke på

den odlade jordens hävd. Om konsortiet inte lyckats försälja den odlade

jorden eller att få densamma utarrenderad, har hemmansklyvning begärts

och hemmanet styckats i så små lotter, att självständigt jordbruk därå

icke kunnat idkas, och på det sättet har konsortiet undkommit den för

detsamma besvärliga uppsiktslagen.

För att råda bot mot detta missförhållande utan att ingå på andra

lagstiftningsområden än uppsiktslagen, vill det synas mig, som att detta

skulle kunna ske genom att i berörda lag införa den bestämmelsen, att

hemman, som uppenbarligen förvärvats eller innehaves huvudsakligen för

tillgodogörande av skogsavkastningen, skall falla under uppsiktslagen, även

om det styckas eller delas i så små brukningsdelar, att självständigt jordbruk

därå ej kan idkas.

Yäl inser jag, att avsevärda svårigheter erbjuda sig för att på ett

fullt tillfredsställande sätt kunna förebygga nu anmärkta missförhållanden,

men den odlade jordens hävd och bevarande för därmed avsett ändamål

är av så stor nationalekonomisk och social betydelse, att dessa svårigheter

måste övervinnas.’

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets utlåtande Nr 50.

Vid samma riksdag väckte herr Lindhagen m. fl. eu motion, nr 138,

vari, efter särskild motivering, hemställdes, ’att riksdagen ville hos Kungl.

Maj:t begära en undersökning angående verkningarna av de norrländska

arrende- och vanhävdslagarna samt framlägga resultaten av denna undersökning

och föreslå de förbättringar i dessa lagar, som kunna av förhållandena

påkallas’.

Lagutskottet, till vars förberedande behandling dessa motioner hänvisades,

avgav däröver gemensamt utlåtande, nr 32, uti vilket, efter en utförlig

motivering, hemställdes, ''att riksdagen, i anledning av förevarande

motioner, må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kung] Maj.t täcktes

låta verkställa en allsidig undersökning rörande verkningarna av lagen om

arrende av viss jord å landet i Norrland och Dalarne den 25 juni 1909

samt lagen samma dag angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och

Dalarne samt därefter för riksdagen framlägga de förslag, vartill undersökningen

kan föranleda’.

Mot detta skrivelseförslag hade fem av lagutskottets ledamöter avgivit

reservation. Andra kammaren antog emellertid utskottets förslag, varemot

första kammaren avslog såväl utskottets hemställan som de i ämnet väckta

motionerna.

Av den diskussion, som förekom vid ärendets föredragning i kamrarna,

framgår, att anmärkningarna egentligen riktade sig mot utskottets

förslag och icke så mycket mot den av mig väckta motionen. Särskilt

var förhållandet så i andra kammaren, där lagutskottets ordförande med

mycken skärpa sökte göra gällande, att såväl utskottets förslag som herr

Lindhagens m. fl. motion voro för vitt omfattande, varemot han framhöll,

att han icke riktade några anmärkningar mot min motion. Lagutskottet

ansåg sig icke heller böra ingå i någon närmare prövning av min motion,

då utskottet förordade en allmän undersökning av de norrländska arrendeoch

uppsiktslagarna. I det avseendet yttrar utskottet: ’I den av herr

vice talmannen Persson framlagda motionen, vilken utmynnar i ett yrkande

om skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t, har uppmärksamhet fästs å en del

oegentligheter, som skulle vidlåda uppsiktslagen. Med hänsyn till den

allmänna undersökning, som utskottet förordar, har utskottet icke ansett

sig böra ingå i en närmare prövning av motionen. Utskottet finner nämligen

uppenbart, att vid den av utskottet förordade undersökningen jämväl

de i herr Perssons motion påpekade förhållanden och sättet för avhjälpande

av desamma ägnas särskild uppmärksamhet.’

Ehuru jag till fullo delar lagutskottets sålunda uttalade mening om

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 9 sand. 48 käft. (Nr 50). 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

10 Lagutskottets utlåtande Nr 50.

behovet av en allsidig undersökning rörande verkningarna av norrländska

arrende- och uppsiktslagarna, anser jag mig dock böra förnya min omförmälda

motion, emedan däri påvisade olägenheter, därest lagen tillnärmelsevis

skall få åsyftad verkan, skyndsamt böra undanröjas, och detta synes

mig kunna ske utan alltför vidlyftiga förberedande undersökningar, då

däremot en mera allmän undersökning av bemälda lagars verkningar skulle

kräva avsevärd tid.

Att en ändring i det syfte, jag påyrkat, är av behovet högeligen påkallad,

styrkes såväl av jordbrukskommissionernas berättelser för år 1914

som av ett brevsvar, jag erhållit från herr ordföranden i Jämtlands läns

jordbrukskommission, vilket senare närslutes som bilaga till denna motion.

På grund av vad sålunda anförts får jag vördsamt hemställa, att

riksdagen behagade i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t

täcktes utreda och för riksdagen framlägga förslag till sådan ändring av

lagen angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och Dalarne den 25

juni 1909, att ägare till odlad jord, som faller under bemälda lag, skall

vara ansvarig för jordens hävd, även om sådan jord är upplåten åt annan,

vare sig genom arrende eller annorledes, samt att omförmälda lags bestämmelser

skola tillämpas å hemman, som uppenbarligen förvärvats eller innehaves

huvudsakligen för tillgodogörande av skogsavkastningen, även om

det styckas eller delas i så små lotter eller brukningsdelar, att självständigt

jordbruk därå ej kan idkas.»

Förevarande motioner avse båda en revision av vissa delar av den så

kallade norrlandslagstiftningen. Herr Yennerström med flere hemställa i

sin motion, att en allsidig undersökning måtte företagas angående verkningarna

av lagen den 25 juni 1909 angående uppsikt å vissa jordbruk

i Norrland och Dalarne samt lagen samma dag om arrende av viss jord

å landet inom Norrland och Dalarne, samt att efter undersökningens

fullbordande de ändringar måtte vidtagas i omförmälda lagar, vartill

utredningen må giva anledning. Den av herr Persson väckta motionen

innefattar en hemställan, att ändringar måtte företagas i den norrländska

uppsiktslagen i syfte dels att någon inskränkning i lagens tillämpning ej

vidare må äga rum för det fall, att fastighet är utarrenderad i enlighet

med den norrländska arrendelagen, dels och att uppsiktslagen må göras

tillämplig i fråga om hemman, som uppenbarligen förvärvats eller inne
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr i>0. 11

haves huvudsakligen för tillgodogörande av skogsavkastningen, hven om

hemmanet styckas eller delas i så små lotter, att självständigt jordbruk

därå ej kan idkas.

Frågan om en undersökning av de norrländska arrende- och uppsiktslagarnas

verkningar har tidigare varit föremål för riksdagens prövning.

Yid 1912 års riksdag väcktes av herr Lindhagen en motion i ämnet, vilken

jämväl innefattade en hemställan, att vissa ändringar måtte vidtagas i

norrlandslagstiftningen utan avbidan å utgången av den begärda undersökningen.

I sitt utlåtande rörande sistnämnda motion lämnade lagutskottet

följande framställning angående frågans behandling före omförmälda

tidpunkt:

»Yid 1910 års riksdag framställdes i motion av herrar Lindhagen

och Karlsson i Fjäl, under framhållande särskilt av önskvärdheten av att

den norrländska förbudslagen utsträcktes till att gälla även jordförvärv av

bolagstjänstemän och enskilda skogsspekulanter, yrkande, att riksdagen

ville hos Kungl. Maj:t anhålla om en opartisk undersökning rörande verkningarna

av nämnda lag särskilt vad anginge bolagstjänstemäns och andra

dylika personers fastighetsförvärv samt fastighetsinrop av bolagen själva å

exekutiva auktioner. Därjämte föreslogs, med anledning därav att den

norrländska arrendelagen, dels på grund av den otillfredsställande avfattningen

av dess övergångsbestämmelser och dels på grund av att bolagen

skyndat sig att upprätta arrendeavtal före lagens trädande i kraft, icke

skulle ernått den tillämpning, som därmed varit avsedd, att en sådan

opartisk undersökning, som ovan nämnts, måtte åstadkommas även därom

i vad mån nyssberörda lag vunnit tillämpning på bolagens och deras vederlikars

arrendegårdar och, där så ej skett, om anledningarna därtill.

Slutligen begärdes, därest utredningen därtill gåfve anledning, framläggande

för riksdagen av förslag till förbättringar i berörda lagar.

Lagutskottet avstyrkte (i utlåtande nr 34) motionen, och denna hemställan

bifölls av första kammaren, varemot andra kammaren antog en till

utlåtandet fogad reservation, däri hemställdes, att riksdagen måtte hos

Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes anordna undersökning rörande

verkningarna av lagen den 4 maj 1906 om förbud i vissa fall för

bolag och förening att förvärva fast egendom samt i den män och på det

sätt, som kunde anses lämpligt, offentligen framlägga resultaten av en

dylik undersökning. Genom kamrarnas skiljaktig beslut var emellertid

frågan förfallen.

Historik.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Lagutskottets utlåtande Nr 50.

Vid riksdagen 1911 återupptogos dessa framställningar av herr Lindhagen

i något förändrad form. I avseende på förbudslagen påyrkade han,

att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t begära dels framläggande av förslag

om lagens utsträckning till att omfatta även enskilda skogsspekulanter

och dels en undersökning rörande förhållandena med bolagens fastighetsinrop

å exekutiva auktioner samt övriga verkningar av lagen ävensom,

därest utredningen därtill gåve anledning, förslag till förbättringar i lagen.

Beträffande de övriga norrlandslagarna yrkade han arrende- och vanhävdslagarnas

fullständigande i överensstämmelse med sin ovan berörda reservation

till lagutskottets betänkande år 1909.

Lagutskottet tillstyrkte beträffande förbudslagen en skrivelse till Kungl.

Maj:t av enahanda innehåll som ovan omförmälta, till lagutskottets betänkande

1910 fogade reservation. Denna utskottets hemställan godkändes

av andra kammaren, men avslogs av första kammaren, till följd varav

frågan alltså även då förföll. I övriga avseenden blev motionen av lagutskottet

avstyrkt och av båda kamrarna avslagen.

Emellertid har Kungl. Maj:t den 30 december 1911 förordnat om

utredning angående verkningarna i olika avseenden av den norrländska

förbudslagen i syfte att i fall av behov kunna inskrida till rättelse och

jämkning i vad som kunde visa sig vara till skada.»

Beträffande sin ståndpunkt till de väckta frågorna anförde därefter

utskottet:

»De spörsmål, som i herr Lindhagens förevarande motion beröras,

hava alltså i den omfattning, som för närvarande ansetts erforderlig och

lämplig, av regeringen gjorts till föremål för undersökning och prövning i

syfte att, där behov därav framträder, åvägabringa nödiga förbättringar.

Att, innan denna undersökning kommit till något som helst resultat, vare

sig begära ytterligare undersökning eller genomförande av vissa förändringar

i sagda lagstiftning synes utskottet ej lämpligt. Det är visserligen

sant, att den undersökning, varom nu förordnats, omfattar endast förbudslagen

av den 4 maj 1906. Men beträffande särskilt arrende- och vanhävdslagarna

är att märka, att dessa tillkommit och trätt i gällande kraft

först under år 1909. Någon erfarenhet om deras verkningar, som kunde

läggas till grund för ett bedömande i vad mån de kunde tarva förändringar,

kan sålunda endast i obetydlig mån hava vunnits. Härtill kommer, att

de jordbrukskommissioner, som enligt vanhävdslagen förordnats att hava

uppsikt över jordbrukets bedrivande å bolagens hemman, först den 27 januari

1911 erhållit reglemente och på de flesta håll icke förr än under

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 50. 13

nämnda år kommit i någon egentlig verksamhet. Det är uppenbarligen

allt skäl att avvakta, att dessa kommissioner något fått arbeta, innan man

skrider till ändringar i de lagar de hava att tillämpa eller till en på dylika

ändringar syftande undersökning. Man bör sålunda enligt utskottets mening

icke nu utsträcka undersökningen rörande ifrågavarande lagstiftning

längre, än regeringen funnit ändamålsenligt. För övrigt torde det fä antagas,

att, därest i något avseende under undersökningens gång behov härav skulle

visa sig, Kungl. Maj.t icke lärer underlåta att vidtaga erforderliga åtgärder.

Av det ovan sagda följer, att utskottet icke heller anser sig kunna

nu tillstyrka riksdagen att hos Kungl. Maj:t begära vidtagande av de

ändringar i arrende- och vanhävdslagarna, som i herr Lindhagens motion

föreslagits. Även om det i viss mån kunde ansetts önskvärt, att särskilt

beträffande arrendelagen några bland de av motionären framhållna önskemålen

vunnit mera avseende vid lagens genomförande, innehåller motionen

i allt fall icke tillfyllestgörande skäl, varför man, sedan lagarna genomförts

i sin nuvarande form, redan nu, innan de utövat någon egentlig verkan,

skulle begära ändring i desamma.»

Med hänvisning till vad sålunda i utlåtandet anförts hemställde

utskottet, att det i motionen framställda yrkandet om undersökning av

norrlandslagstiftningens verkningar icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Denna utskottets hemställan bifölls av första kammaren utan votering

och av andra kammaren med 103 röster mot 67, vilka avgåvos för

bifall till en vid utskottets utlåtande fogad reservation, innefattande yrkande

om skrivelse till Kungl. Maj.t i motionens syfte.

Den på Kungl. Maj:ts uppdrag företagna utredningen angående verkningarna

av lagen om förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva

fast egendom, vilken utredning sedermera utsträckts till att avse

jämväl de norrländska ägostyckningslagarnas tillämpning och verkningar,

slutfördes under loppet av år 1913.

Vid 1914 års senare lagtima riksdag väcktes dels av herr Lindhagen

med flera eu motion i samma syfte som den av herr Vennerström med

flera vid innevarande riksdag framlagda, dels ock av herr vice talmannen

Persson en motion av enahanda innebörd som den framställning i ämnet,

som av samme motionär nu förelagts riksdagen och anfördes därvid i den

av herr Lindhagen med flera väckta motionen rörande föremålet för undersökningen

bland annat följande:

»Undersökningen bör naturligtvis omfatta lagarnas verkningar i de

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Lagutskottets utlåtande Nr 50.

avseenden, för vilkas tillgodoseende de blivit stiftade. Det bör således

utredas, hur det i tillämpningen gestaltat sig med arrendelagens bestämmelser

om viss minsta arrendetid, om rätt för arrendator att odla och få

ersättning för jordförbättringar samt åtnjuta husbehovsvirke och bete, om

skyldigheten för jordägaren att bygga husen och verkställa större reparationer,

om syneförrättningar, om övergångsstadgande, som förbjuder lagens

verkan i något avseende på äldre avtal, om lagens giltighet enligt ingressen

allenast där arrendet omfattar inrösningsjord till en vidd av minst 4 hektar

och så vidare. Beträffande vanhävdslagen bör utredas, i vad mån jordbrukskommissionerna

verkat i sin uppgift och vilka vanskligheter därvid mötts,

vilka tolkningar givits åt lagens grundstadgande i 1 § första stycket (jämför

misstolkningen för Nås socken anmärkt av undertecknad vid 1913 års

remissdebatt inom andra kammaren), i vad mån jordägare söka utan ersättning

överflytta tungan av lagen på arrendatorerna, vilken tolkning

givits av ''självständigt jordbruk’ såsom villkor för lagens tillämplighet,

vilken verkan kunnat iakttagas av kompromissbestämmelsen i 1 § tredje

stycket om lagens otillämplighet i allmänhet, där norrländska arrendelagen

gäller, och så vidare.»

Lagutskottet, som företog omförmälda motioner till behandling i ett

sammanhang, hemställde i avgivet utlåtande (nr 32), att riksdagen, i anledning

av ifrågavarande motioner, måtte avlåta en skrivelse till Kung].

Maj:t av enahanda innehåll, som i herr Yennerströms med flera förevarande

motion avses. Till utlåtandet anmäldes emellertid reservation av

fem utav utskottets ledamöter. Vid ärendets behandling i kamrama beslöt

första kammaren efter votering med 71 röster mot 49 att avslå såväl de

i ämnet väckta motionerna som utskottets i ärendet gjorda hemställan,

varemot andra kammaren utan votering biföll utskottets hemställan.

I sitt utlåtande i ämnet vid 1914 års senare lagtima riksdag anförde

lagutskottet bland annat följande:

»Norrlandslagstiftningens allmänna syftemål har varit det norrländska

jordbrukets vidmakthållande såsom självständig näring och bondeklassens

bevarande under en utvecklingsperiod, som i dessa landsändar i mångt

och mycket burit prägeln av ett övermäktigt inflytande från trävaruindustrien

å den jordbrukande befolkningens ekonomiska och sociala levnadsvillkor.

I högre grad än för annan rättsbildning gäller för en dy hk

av lokala undantagsförhållanden betingad lagstiftning, att densamma icke

från början kan framträda i fullfärdigt skick, utan att först efter praktisk

tillämpning av lagen med någon större säkerhet kan bedömas, huruvida

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 50. 15

den rätta vägen blivit funnen för vinnande av det föresätta raälet. Det

står därför i god överensstäm melso med ifrågavarande lagstiftnings försökskaraktär,

att de lagstiftande myndigheterna genom tid efter annan återkommande

undersökningar av dessa lagars praktiska verkningar tillföres en

på sakkunnigt och insiktsfullt omdöme grundad kännedom om de förhållanden,

som till äventyrs kunna påkalla ändringar av redan givna bestämmelser.

Såsom förut erinrats, har beträffande norrlandslagstiftningen en undersökning

av ovan angivet slag hittills företagits endast i fråga om lagen

om förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom

samt ägostyckningslagen. De skäl, som ansetts göra nämnda utredning

önskvärd och lämplig, kunna emellertid efter utskottets förmenande med

enahanda styrka åberopas för motsvarande åtgärd med avseende å de

norrländska arrende- och uppsiktslagarna. Emot tidigare framställda förslag

i sådant hänseende har anförts, att dessa lagar icke ägt giltighet

under tillräcklig tid för att nödig erfarenhet om deras verkningar skulle

kunna hava vunnits. Det synes emellertid utskottet, att detta skäl numera,

sedan nära fem år förflutit från lagarnas ikraftträdande, icke kan

tillmätas betydelse. Anledning till framskjutande av tidpunkten för en

dylik undersöknings påbörjande synes för övrigt så mycket mindre föreligga,

som vissa anmärkningar emot åtskilliga av dessa lagars särskilda

bestämmelser redan förekommit. Utskottet har därför, i anslutning huvudsakligen

till den av herr Lindhagen m. fl. väckta motionen, ansett sig

böra tillstyrka en undersökning av de norrländska arrende- och uppsiktslagarnas

verkningar i syfte att därigenom må kunna bedömas, huruvida

dessa lagar visat sig i nuvarande avfattning motsvara sitt ändamål, samt

i vad mån ändrade bestämmelser må kunna anses erforderliga.

I den av herr vice talmannen Persson framlagda motionen, vilken

utmynnar i ett yrkande om skrivelse i ämnet till Kung!. Maj:t, har

uppmärksamhet fästs å eu del oegentligheter, som skulle vidlåda uppsiktslagen.

Med hänsyn till den allmänna unndersökning av de norrländska

arrende- och uppsiktslagarna, som utskottet förordar, har utskottet

icke ansett sig böra ingå i eu närmare prövning av motionen.

Utskottet finner nämligen uppenbart, att vid den av utskottet förordade

undersökningen jämväl de i herr Perssons motion påpekade förhållanden

och sättet för avhjälpande av desamma ägnas särskild uppmärksamhet.»

Vidkommande först den av herr Vennerström m. fl. väckta motionen, finner

utskottet motionärernas uppfattning om lämpligheten av en undersök
-

Ut skottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

lf> Lagutskottets utlåtande Nr 50.

ning rörande verkningarna av den norrländska uppsiktslagen bestyrkas av

de erfarenheter, som vunnits av jordbrukskommissionemas för åren 1911_

1914 avgivna årsberättelser i anledning av det dem enligt uppsiktslagen

givna uppdrag. Sålunda har exempelvis jordbrukskommissionen för Västerbottens

län bland annat framhållit, att uppsiktslagen vore synnerligen svävande

och otydlig, samt att följaktligen de resultat, vartill lagens "tillämpning

vid rättegång kunde föranleda, syntes ovissa. Erfarenheterna från

jordbrukskommissionemas verksamhet synas enligt de avgivna berättelserna

jämväl i övrigt ådagalägga, att den norrländska uppsiktslagen i sin nuvarande

lydelse icke i allo visat sig motsvara det syfte, som föranlett lagens tillkomst.

Beträffande den av herr Persson väckta motionen synes vunnen erfarenhet

giva vid handen, att vissa oegentligheter med avseende å uppsiktslagens

tillämplighet, vilka i motionen beröras, äro av den allvarliga art,

att desamma böra göras till föremål för särskild uppmärksamhet. I likhet

med lagutskottet vid 1914 års senare riksdag har utskottet emellertid ansett,

att frågan om avhjälpande av nämnda oegentligheter lämpligen bör

behandlas i ett sammanhang med en allmän undersökning av uppsiktslagens

verkningar.

Med hänsyn till uppsiktslagens och den norrländska arrendelagens inbördes

sammanhang torde ifrågavarande undersökning böra avse jämväl verkningarna

av sistnämnda lag, i vad densamma äger samband med lagstiftningen

i övrigt till förekommande av vanhävd å jord i Norrland och Dalarne.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner,

må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t låta verkställa en allsidig undersökning

rörande verkningarna av gällande lagstiftning till förekommande

av vanhävd av viss jord i Norrland och Dalame

samt därefter för riksdagen framlägga de förslag,

vartill utredningen må föranleda.

Stockholm den 19 maj 1915.

På lagutskottets vägnar:

CAEL LINDHAGEN.

Tryckt hos 1’. Palm gnista Aktiebolag, Stockholm 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1915:206 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om dels undersökning rörande verkningarna av lagen den 25 juni 190 a1 i texten