Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om talan i viss ordning angående rätt till strömfall, dels ock i ämnet väckt motion.

1915-05-19 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1915:55, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om talan i viss ordning angående rätt till strömfall, dels ock i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 55.

1

Nr 55.

Ankom tall riksdagens kansli den 19 maj 1915 kl. 10 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om talan i viss ordning angående rätt

till strömfall, dels ock i ämnet väckt motion.

Närvarande: herrar Petersson i Lidingö villastad, Lindhagen, af Ekenstam, Söderbergh*),

Trana, Stärner*), Gezelius, Alexanderson, greve Spens, Dahl,

Pettersson i Södertälje, Persson i Norrköping, Gustafsson i Örebro,

Westman, Rehn*) och Lindqvist i Kosta*).

S!) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 27 april 1915 dagtecknad proposition, nr 184, som

hänvisats till lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bifogade, i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit

riksdagen att antaga följande förslag till

»Lag

om talan i viss ordning angående rätt till strömfall.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har vid skifte av by eller annat skifteslag uttrycklig bestämmelse

icke givits angående strömfall, hörande till skifteslaget, må domstols

prövning av frågan, huruvida strömfallet må anses tillkomma den fastighet,

vilken stranden tillskiftats, eller utgöra skifteslagets gemensamma tillBihang

till riksdagens protokoll 1915. 9 samt. 48 höft. (Nr 55) 1

Propositionen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Friherre

Palmstiernas

motion.

2 Lagutskottets utlåtande Nr 55.

hörighet, påkallas såväl av ägaren till nyssnämnda fastighet efter stämning

å skifteslagets övriga delägare som ock av dessa efter stämning å strandägaren.

Yad nu sagts äge motsvarande tillämpning, där vid klyvning eller

styckning av fastighet uttrycklig bestämmelse om densamma tillhörigt

strömfall icke meddelats.

2 §•

Har vid skifte, klyvning eller styckning av samfällighet, vartill hör

strand vid strömfall, detta tillagts viss ägolott, stånde ägaren av denna

lott fritt att, där han vill vinna visshet, att kronan ej äger anspråk på

strömfallet, efter stämning å kronan hos domstol begära prövning av

dylikt anspråk. Har strömfallet ej ingått i delningen, tillkomme rätten att

väcka talan, som nu sagts, samfällighetens delägare; och vare lag samma,

där fråga är om by eller annan samfällighet, som ej i laga ordning

undergått delning.

Där fastighet, till vilken hör strand vid strömfall, av ålder utgjort

ett skifteslag för sig, vare fastighetens ägare berättigad att mot kronan

föra talan, som i första stycket sägs.

3 §•

År strömfall med eller utan strand för alltid avsöndrat, äge avsöndringens

ägare den rätt till talan, som enligt 1 och 2 §§ tillkommer

ägaren av stamfastigheten.

4 §•

Vad i denna lag stadgas om strömfall gälle ock beträffande sådan

del av vattendrag, som beröres av anordningar för tillgodogörande av

strömfall i vattendraget.»

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande proposition,

får utskottet hänvisa till de vid densamma fogade utdrag av

statsrådsprotokollet.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling

förehaft en i anledning av propositionen av friherre Erik Palmstierna inom

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets utlåtande Nr 55.

tindra kammaren väckt motion nr 241, vari hemställts, »att Kungl.

Maj:ts proposition nr 184 icke måtte av riksdagen bifallas».

Till stöd för sin berörda hemställan har motionären anfört följande:

»Det har väckt åtskillig förvåning att regeringen funnit angeläget

att med Kung]. Maj:ts proposition nr 184 förelägga riksdagen spillrorna

av det lagförslag om särskild prövning av strandägares rätt till strömfall

eller annat område i rinnande vatten invid stranden, som av lagrådet

ur juridiska synpunkter så ingående och skarpt kritiserats att ytterst

ringa del av densamma kunnat av justitieministern vidhållas. Det omarbetade

lagförslaget föreligger nu i ett stympat och beskuret skick och

syftet med den ursprungliga framställningen kan näppeligen vinnas

därmed. Detta syfte var givetvis att genom ett preklusionsförfarande,

och begränsning till viss tid för kronans rätt att föra talan rörande

bättre rätt till vattenfall få ett snabbt slut på vattenfallsprocesserna,

oavsett om kronan kunde hinna med att inom stadgad tid förskaffa sig

det bevismaterial, som erfordras för upptagande av rättegång, eller ej.

Genom lagrådets synnerligen befogade erinringar häremot har lagförslaget

nu krympt ihop till en lag om talan i viss ordning angående rätt till

strömfall, i vilken endast föreskrives att strandägare må begära domstols

prövning för att erhålla visshet om kronan har giltiga anspråk på strömfallet

i fråga. Någon tids begränsning, efter vilken kronan förlorar sin

talan, är ej upptagen i det nya förslaget. Detta är givetvis för kronan en

väsentlig fördel. Kronan lämnas rådrum att förebringa all den bevisning,

som kan stå till buds. Någon begränsning av processande! till

några få år vinnes emellertid alls icke med den föreliggande propositionen.

Det må nu synas, att denna så förlorat sin ursprungliga karaktär

och erhållit så ringa betydelse, att den kunde utan vidare godtagas,

men vid närmare eftersinnande finner man att åtskilliga betänkligheter

dock vidlåda densamma. Redan i lagrådets yttranden framkålles att

något föregripande av lagstiftningsarbetet på detta område icke bör ske.

Det är likväl ytterst sannolikt att detta kan äga rum även med det

framlagda förslaget. Eu viss meningsmotsättning i fråga om den rätt

till strömfall, som i oskiftat vatten skall tillkomma byalag och strandägare,

har nämligen yppat sig mellan lagberedningen och domstolarna.

Medan den förra i sitt förslag till ny jordabalk ställt sig på den ståndpunkten

att strömfallet i omnämnda fall bör anses tillkomma byalaget,

har högsta domstolen tilldömt strandägaren detsamma. För den händelse

ett massprocessande nu skulle igångsättas, komme domstolarna med all

sannolikhet att företräda strandägareståndpunkten och undan för undan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 55.

tilldöma markägaren invid vatten äganderätt till omtvistade strömfall och

detta innan lagstiftarna avgivit sitt votum. Frågan skulle således i stor

utsträckning bli avgjord, innan lagstiftningen fått tillfälle att besluta.

Detta kan givetvis icke vara lämpligt. Först torde principfrågan böra

lösas, innan domstolarna avdöma vad som i det särskilda fallet skall

anses vara gällande rätt.

Det bör tillika erinras om att den åt nuvarande statsrådet Westman

överlämnade utredningen rörande regalrätten ännu icke hunnit bli färdig,

men den torde utan tvivel bliva av betydelse för bedömande av föreliggande

spörsmål om kronans rätt till strömfall. Att utan kännedom

om densamma påskynda avdömandet av rättsfrågor, som beröra denna

utredning kan därför icke befinnas riktigt.

I själva verket har man icke heller någon säkerhet för att endast

produktionen gagnas för den händelse lagen godtages. Rätten att föra

talan begränsas nämligen icke till den, som bygger i vattnet eller visar

uppenbar avsikt att göra detta — han har t. ex. ingått avtal med

vattenfallsstyx-elsen på de grunder, som angivas i kungl. propositionen

nr 173 — utan varje strandägare må instämma kronan till domstol för

avgörande om vem äganderätten tillkommer. Åven den, som t. ex.

på spekulation förvärvat sig stranden i tanke att därigenom förtjäna på

värdestegring hos vattenkraften eller först om ett par årtionden kan

förväntas utbygga fallet, skulle ha rätt till att få sin tvist med kronan

omedelbart avgjord. Hade propositionen begränsats att gälla endast för

dem, vilka äro produktivt nyttiga, skulle mindre betänkligheter råda.

Ett annat, ett praktiskt skäl, för propositionens avstyrkande

är att kammarkollegium för närvarande icke besitter tillräckliga arbetskrafter

för att möta de utredningskrav, som kunna uppstå för den

händelse avsikten med lagen skall vinnas. Denna synpunkt framhölls

i annat sammanhang, nämligen under debatten om den tjuguåriga hävden

i första kammaren år 1912 av herr Trygger, som, när tanken på

preklusionsförfarandet först uppkom, uttalade samma betänksamhet. Väx

kan det invändas att arbetskrafterna lätt kunna ökas, men detta kommer

i så fall att ske på bekostnad av utredningsarbetets enhetlighet.

Man kan i övrigt ifrågasätta, om den kungl. propositionen fyller

något verkligt behov. Inom kammarkollegium pågår ju för närvarande

en systematisk utredning angående kronans rättsanspråk och resp.

vattenfall ordnas efter typ och i grupper, varigenom dom rörande ett

fall kommer att beröra en hel serie andra. Vattenfallsprocessernas avveckling

på fullt normalt sätt pågår således, och denna avveckling skulle

icke gagnas, om den kungl. propositionen bifölles. För en strandägare

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 55. 5

torde det dessutom icke vara någon svårighet att hos kungl. kammarkollegium

förskaffa sig kännedom om den typ av vattenfall, hans eget

anses tillhöra.

Det bör också påpekas att den uppfattningen år 1912 gjorde sig

gällande inom riksdagen, att en strandägare redan nu utan att därigenom

förlora sin hemulsrätt kan instämma kronan för avgörande av tvist

om bättre rätt till strömfall. År denna åsikt, såsom det vill synas,

riktig, framstår den kungl. propositionen än mer ändamålslös.

Slutligen bör det framhållas att därest Kungl. Maj:ts proposition

nr 173 av riksdagen i det väsentliga bilalies och ett verksamt undanröjande

av processfallens utbyggande således kommer till stånd, vinnes

det huvudsakliga, nämligen att vattenkraftsproduktionen oavbrutet fortgår,

utan att rättvisans behöriga gång störes.»

På sätt framgår av de propositionen bilagda utdragen av statsrådsprotokollet,

är ifrågavarande förslag grundat på ett äldre sådant,

som innehölls i de s. k. vattenrätts- och dikningslagskommittéernas betänkande.

Såsom av departementschefen framhållits, åsyftade berörda

förslag att bereda strandägare, som förmenar sig vara ägare till vattenområdet

utanför stranden eller en del av detsamma, möjlighet att förvissa

sig, huruvida äganderätten därtill göres honom stridig, samt att

få annans motsatta anspråk med avseende därå i laga ordning prövat.

För detta ändamål innehöll kommitterades förslag i sitt ursprungliga

skick ej mindre stadganden, varigenom det medgavs strandägare rätt

att i provokatorisk ordning instämma sin talan mot den, som påstode

sig äga bättre rätt till vattenområdet, än även bestämmelser om ett

preklusionsförfarande, enligt vilket på ansökan av strandägaren eventuella

anspråkshavare skulle genom offentlig kallelse föreläggas att inom viss

tid anmäla sitt anspråk vid äventyr, om den tid lörsuttes, av anspråkets

förlust. Sedan nämnda förslag i överarbetat skick, efter föredragning

inför Kungl. Magt i statsrådet, underställts lagrådets granskning, har

detsamma, i anledning av inom lagrådet framställda anmärkningar, frånfallits

i vad angår de delar av detsamma, som avsågo införande av ett

särskilt preklusionsförfarande och vilka utgjorde det äldre förslagets

egentliga kärna. I vad åter det innehöll stadganden om befogenhet till

provokatorisk rättegång angående vattenrätt har det i förevarande proposition

i väsentligen omarbetat skick förelagts riksdagen. Därvid har

befogenheten i fråga emellertid begränsats, i fråga om objektet för rätten

till att gälla strömfall, och i fråga om parterna i målet till att gälla

till förmån för dels innehavare av skifteslott som tillskiftats stranden

Utskottets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 55.

emot övriga skiftesdelägare och omvänt, dels nyssnämnda lottägare eller

skifteslaget gentemot kronan. Innehavare av avsöndrat strömfall har

samma befogenhet som enligt vad nyss sagts tillkommer stamfastigheten.

I likhet med departementschefen finner utskottet det visserligen

vara angeläget att större trygghet beredes i fråga om rätten till strömfall

likasom till vattenområden i särskilda hänseenden i övrigt. Men med

hänsyn till det läge, vari frågan om eu allmän ny vattenlagstiftning

befinner sig, måste för en utbrytning till särskild föregående behandling

och avgörande av ett visst däri ingående problem kunna bland annat

anföras, att å ena sidan därmed ett oavvisligt behov finner sitt nödvändiga

avhjälpande och å andra sidan intet föregripande sker åtminstone

i centralare delar av vattenrättsfrågan i övrigt. Av de yttranden, som

i detta ärende avgivits inom lagrådet, finner emellertid utskottet sin uppfattning

bestyrkt, att dessa förutsättningar icke uppfyllas av det kungl.

förslaget, varjämte andra betänkligheter av principiell art kunna mot

detsamma anföras.

Vad till en början angår behovet av det föreslagna stadgandet om

rätt till fastställelsetalan enskilda emellan, synes detsamma icke vara

erforderligt styrkt. En ledamot av lagrådet yttrar i denna fråga följande:

»Vad först angår möjligheten av en fastställelseprocess emellan

strandägaren, å ena, och skiftesdelägarna, å andra sidan, angående

rätten till vattenområdet, synas även efter nu rådande rättsuppfattning

ganska ringa fordringar böra uppställas för talans upptagande. Om

skiftesdelägarna instämma strandägaren, lärer i regel sådan talan utan

särskild prövning kunna upptagas. Och om strandfastighetens ägare

instämmer skiftesdelägarna, synes hinder för frågans prövning icke heller

böra möta, där skiftesdelägarnas förhållande givit någon rimlig anledningtill

talans anställande. Det har icke i förslagets motivering uppgivits,

att domstolarna i något sådant fall vägrat att upptaga saken till prövning. i>

Tvenne andra ledamöter uttala, att redan enligt gällande rätt torde

i allmänhet en av strandägare mot skifteslag eller tvärtom av skifteslag

mot strandägare anhängiggjord talan angående äganderätt till vatten

icke kunna avvisas såsom en otillåten fastställelsetalan. Dessa ledamöter

tillägga visserligen, att enär i något enstaka fäll förhållandena kunde

gestalta sig så, att domstolen komme till ett sådant slut, en bestämmelse

om rätt till fastställelsetalan icke torde vara alldeles obehövlig. Vad

sålunda anförts utgör dock uppenbart ett särdeles svagt stöd för vidtagande

av den föreslagna lagstiftningsåtgärden, desto mera som i sist

åsyftade fall måhända intet berättigat intresse av fastställelsedom föreligger.

Och såsom från annan sida erinrats är dock tillvaron av ett

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets utlåtande Nr 55.

dylikt intresse i det särskilda fallet enligt allmänna rättsgrundsatser den

grund, som måste fordras för befogenhet till sådan talan. Till detta

krav har emellertid i det kungl. förslaget icke tagits behörig hänsyn.

Om sålunda det praktiska behovet av den föreslagna lagen i förevarande

del icke kan anses synnerligen stort, följer därav ingalunda att

icke följderna i praktiskt hänseende kunna bliva avsevärda nog, men

på ett sätt som alldeles icke synes utskottet ägnat att göra förslaget

mera tilltalande. Inom lagrådet har erinrats att en lagstiftning av föreslagna

art kunde tänkas komma att framkalla rättegångar i stor utsträckning,

en fara mot vilken för närvarande förelåge ett korrektiv i

den prövningsrätt av befogenheten till talans anställande, som måste

anses tillkomma domstolen. Men till att genom en särskild lagstiftningsåtgärd

frammana denna situation är, såsom jämväl erinrats, den

nuvarande tidpunkten allt annat än lyckligt vald. Det grundläggande

allmänna rättsspörsmålet i tvister mellan strandägaren och skifteslaget

rörande vattenrätten är nämligen frågan huruvida i saknad av uttalande i

skifteshandlingarna vattnet skall anses vara skiftat med stranden eller

icke. I denna fråga har lagberedningen i sitt betänkande med förslag

till ny jordabalk uttalat sig för den senare meningen, medan den förra

är härskande inom högsta domstolens praxis. Spörsmålet är emellertid

av den art att dess lösning är en lagstiftningen åvilande uppgift, vilket

ock uttalats såväl av departementschefen i hans yttrande till statsrådsprotokollet

som ock av lagrådets flesta ledamöter. Men vid sådant förhållande

kan det icke vara riktigt att just nu öppna slussarna till ett

allmänt processande strandägare och skifteslag emellan och sålunda i stor

utsträckning skjuta över uppgiften på lagskipning^.

Ett dylikt förfarande får dessutom en rent av odiös karaktär, då

det med hänsyn till utgången av rättsfall under senaste åren kan räknas

med att den ena av de stridande uppfattningarna för närvarande har

överhand inom den högsta instansen.

Ur nu angivna synpunkter synes det icke heller kunna räknas såsom

en förtjänst hos förslaget, utan framstår snarare som en mannamån,

att den ifrågavarande rätten till fastställelsetalan begränsas till att

gälla blott strömfall, men ej annan strandäganderätt.

Vad därnäst angår den föreslagna rätten till fastställelsetalan mot

kronan, kan utskottet icke finna lämpligt eller av behovet påkallat att just

vid en tid, då från kronans sida omfattande undersökningar blivit igångsatta

för utredning av dess vattenrätt, ställa kronan i en särskild ogynnsam

undantagsställning i förevarande avseende, varigenom utredningens

planmässiga gång skulle kunna på ett synnerligen obekvämt sätt störas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 55.

På grund av vad sålunda anförts och i anledning av friherre

Palmstiernas förevarande motion får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts proposition nr 184 icke må av

riksdagen bifallas.

Stockholm den 19 maj 1915.

På lagutskottets vägnar:

ALBERT PETERSSON.

Reservationer:

dels av herrar Petersson i Lidingö villastad, af Ekenstam, Trana,

greve Spens, Gustafsson i Örebro och Westman, vilka ansett, att Kungl.

Maj:ts förevarande proposition bort av utskottet tillstyrkas;

dels ock av herrar Gezélius och Dahl.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1915:211 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag om talan i viss ordning angående rätt till strömfall. a1 i texten