Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående höjning av anslaget till överståthållarämbetet, avseende ökat bidrag till avlöning åt den under andre stadsfogden i Stockholm lydande exekutionsbetjäningen.

1915-04-30 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1915:62, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående höjning av anslaget till överståthållarämbetet, avseende ökat bidrag till avlöning åt den under andre stadsfogden i Stockholm lydande exekutionsbetjäningen.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 62.

I

Nr 62.

Ankom till Riksdagens kansli den 30 april 1915 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

höjning av anslaget till överståthållarämbetet, avseende

ökat bidrag till avlöning åt den under andre stadsfogden

i Stockholm lydande exekutionsbetjäningen. (3:e avd.).

Uti den till riksdagen den 14 januari 1915 avlåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t i punkt 8

under sjätte huvudtiteln föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition,

som kunde komma att i ämnet avlåtas, tillsvidare för ändamålet

beräkna en höjning från och med år 1916 av det ä ordinarie stat

upptagna anslaget till överståthållarämbetet, 97,822 kronor, med 10,000

kronor eller till 107,822 kronor.

Därefter har Kungl. Maj:t uti en till riksdagen den 26 mars 1915

avlåten proposition, (nr 97), med åberopande av bifogat utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för samma dag föreslagit riksdagen

att å staten för överståthållarämbetet, i stället för det till avlöning åt

exekutionsbetjäningen i Stockholm upptagna belopp, 12,200 kronor, från

och med år 1916 såsom bidrag till avlöning åt den under andre stadsfogden

i Stockholm lydande exekutionsbetjäningen anvisa ett belopp av

21,000 kronor samt till följd därav från och med år 1916 höja det å

riksstaten uppförda ordinarie anslaget till överståthållarämbetet från

97,822 kronor med 8,800 kronor eller till 106,622 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet tillåter sig utskottet hänvisa till

åberopade statsrådsprotokollet.

Vidare har herr K. A. Tengdalil uti en inom andra kammaren

väckt motion (nr 226) föreslagit riksdagen besluta att å staten för överståthållareämbetet,

i stället för det till avlöning åt exekutionsbetjäningen

i Stockholm upptagna belopp, 12,200 kronor, från och med år 1916

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 6 saml. 39 höft. (Nr 62.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 62.

såsom bidrag till avlöning åt den under andre stadsfogden i Stockholm

lydande exekutionsbetjaningen anvisa ett belopp av 30,000 kronor samt

till följd därav från och med år 1916 höja det å riksstaten uppförda

ordinarie anslaget till överståthållareämbetet från 97,822 kronor med

17,800 kronor eller till 115,622 kronor.

Beträffande de till stöd för denna framställning av motionären anförda

skäl får utskottet hänvisa till motionen.

För ifrågavarande ändamål har sedan lång tid tillbaka anslag beviljats.

Emellertid har frågan om statens skyldighet att helt eller delvis

avlöna exekutionsbetjäningen i Stockholm allt från mitten av 1800-talet

varit omtvistad och riksdagen har vid olika tillfällen intagit växlande

ståndpunkter i denna fråga. Så hava i åtskilliga fall framställningar om

höjning av anslaget av riksdagen avslagits under hänvisning till att

Stockholms stad i likhet med andra städer vore skyldig att själv bekosta

exekutionsväsendet. A andra sidan har riksdagen vid upprepade tillfällen

höjt ifrågavarande anslagsbelopp, därvid framhållits statens skyldighet

att anvisa medel till berörda tjänstepersonals avlöning samt att, därest

avlöningen befunnes otillräcklig, ytterligare anslå de medel, som erfordrades

till densammas förbättrande.

Sedan en av Stockholms stadsfullmäktige och överståthållarämbetet

år 1912 tillsatt kommitté i avgivet förslag angående bland annat reglering

av avlöningen för ifrågavarande befattningshavare hemställt, att

Stockholms stad skulle åtaga sig avlönande av den del av exekutionsbetjäningen,

som utgöres av de under förste och tredje stadsfogden

tjänstgörande utmätningsmän, men, vad beträffade de hos andre stadsfogden

anställda exekutionsbetjänte, uttalat, att kommittén på grund av

de utredningar, som i ärendet verkställts, ansåge, att skyldigheten att

avlöna åtminstone denna del av exekutionsbetj äningen borde åligga staten,

har överståthållarämbetet i skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 oktober

1913 hemställt om förhöjning av statens bidrag till exekutionsbetjäningens

avlöning genom anvisande av ett extra anslag för ändamålet å

17,800 kronor. Åmbetet har därvid bl. a. anfört, att det uppenbarligen

vore av vikt, att nu av statsmakterna bleve avgjort, om staten eller

kommunen hade skyldighet att avlöna den egentliga exekutionsbetj äningen

i huvudstaden och om således det ålåge staden att ansvara för hela det

belopp, som utöver det utgående statsanslaget å 12,200 kronor för ändamålet

erfordrades, eller om det tillkomme staten att anslå därför ytterligare

behövligt bidrag. På de av kommitterade framhållna och förut

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet,9 utlåtande Nr 62-

3

i frågan anförda skäl ville det synas överståthållarämbetet, som om

avlöningen till denna exekutionsbetjaning åtminstone med den begränsning,

som av kommitterade ifrågasatts, borde utgå av statsmedel.

Löneregleringskommittén har avgivit utlåtande över denna framställning

och därvid, beträffande frågan om statens skyldighet i förevarande

avseende, på anförda skäl gjort gällande, att någon rättslig sådan

skyldighet icke förefinnes, men å andra sidan framhållit, att staten

detta oaktat allt ifrån början kommit att vidkännas kostnad för

exekutionsväsendet i Stockholm. Denna kostnad syntes till någon tid

hava täckt utgifterna för ändamålet. Sedan emellertid de senare stegrats,

hade staten vidare vid olika tillfällen och även i jämförelsevis senare

tid åtagit sig ökad kostnad, ehuruväl icke i större mån, än att jämväl

kommunens medel i stigande grad måst tagas i anspråk. Staten hade

aldrig helt undandragit sig kostnad för exekutionsbetjäningen i Stockholm,

men denna kostnad hade med tiden antagit karaktären av ett blott

bidrag.

1 det nu föreliggande spörsmålet kunde det alltså sägas, att det i

realiteten vore bidragsståndpunkten, som staten sedan länge intagit.

Härefter yttrar kommittén följande:

»Då nu icke någon ny omständighet inträffat, som skulle kunna

anses fordra indragning av det för närvarande från statsverket utgående

bidraget till exekutionsbetjäningens i Stockholm avlöning, men däremot

företagna undersökningar av hithörande förhållanden enligt nuvarande

ordning synas erbjuda positiva stöd för bibehållandet av ett sådant bidrag.

samt därigenom en obruten överensstämmelse med de historiska

förhållandena beträffande överståthållardömet skulle upprätthållas, så

har löneregleringskommittén trott sig böra stanna vid den meningen,

att statsverket bör fortfarande lämna bidrag till avlöning åt exekutionsbetjäningen

i Stockholm. Denna mening anser löneregleringskommittén

böra bliva gällande under nu överskådliga förhållanden och särskilt så

länge icke någon mera fullständig reglering av statens och Stockholms

stads inbördes ekonomiska förhållanden, åtminstone beträffande

överståthållarämbetet i dess helhet, blivit åvägabragt.»

Vidkommande frågan om detta bidrags belopp anser kommittén,

som ställer sig avvisande till förslaget, att staten skulle ensam bestrida

avlöningen för vissa särskilda tjänster, att detsamma bör bestämmas till

21,000 kronor och det nuvarande anslaget sålunda höjas med 8,800

kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

4 Statsutskottets utlåtande Nr 62.

Slutligen har kommittén uttalat, att, därest kommitténs förslag i

ämnet vunne bifall, statsmakterna borde kunna förvänta, att genom överståthållarämbetets

och Stockkolms stads försorg de för staten och landets

alla kommuner så viktiga tjänsteuppgifter, vilka berodde på handläggning

av au dre stadsfogden i Stockholm och honom underlydande,

bleve i behörig tid och ordning fullgjorda.

Departementschefen har i huvudsak anslutit sig till löneregleringskommitténs

ståndpunkt i frågan.

Den av löneregleringskommittén åvägabragta utredningen har enligt

utskottets mening ådagalagt, att någon rättslig förpliktelse för

statsmakterna att åtaga sig kostnad för avlöning av exekutionsbetjäningen

i Stockholm icke förefinnes. Den omständigheten, att Stockholms

stad på grund av utredda historiska förhållanden kommit att

beträffande kostnaderna för exekutionsväsendet intaga en gynnad undantagsställning

i förhållande till rikets övriga städer, utgör icke, såsom

ock 1903 års statsutskott framhöll, giltig anledning att genom beviljande

av förhöjt statsanslag ytterligare öka ifrågavarande särskilda förmån för

huvudstaden. Vid sådant förhållande kan utskottet ej tillstyrka vare sig

Kungl. Maj-.ts föreliggande förslag eller herr Tengdahls motion.

Utskottet hemställer alltså,

a) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition ej

må av riksdagen bifallas,

b) att herr Tengdahls ovanberörda motion ej heller

må vinna riksdagens bifall.

Stockholm den 30 april 1915.

På statsutskottets vägnar:

CARL SWARTZ.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 62.

5

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. J. G. Swartz, S. H. Kvarnzelius, O. M. Strömberg,

II F. Lamm, H. H. K. Ericson, C. G. Ekman, G. M. H. Ekelund, Nilsson,

greve N. I. Posse, J. L. Widell, N. O. Bruce och C. I. Asplund samt

från andra kammaren: herrar A. Ekman, H. Andersson i Skivarp, K. V. Rydén

i Malmö, G. Persson i Stallerhult, G. Odqvist, E. A. Nilson i Örebro, N. A. Nilsson i

Kabbarp, A. Wiklund, J. Ström, A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun och

J. A. Ingvarson.

Reservation

av herrar C. J. G. Swartz, 0. M. Strömberg, H. F. Lamm, H. H. K.

Ericson, C. G. Ekman, G. M. H. Ekelund, greve N. F. Posse, J. L.

Widell, C. Persson i Stallerhult och N. A. Nilsson i Kabbarp, vilka ansett,

att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Den av löneregleringskommittén åvägabragta utredningen har enligt

utskottets mening ådagalagt, att någon rättslig förpliktelse för

statsmakterna att åtaga sig kostnad för avlöning av exekutionsbetjäningen

i Stockholm icke förefinnes. Utskottet håller sålunda före att i

vidsträcktare mån än till ett av billighetsskäl betingat bidrag till avlönande

av ifrågavarande tjänstepersonal böra statsmedel icke ifrågakomma.

Beträffande den nu föreslagna höjningen av ifrågavarande bidrag

har utskottet ställt sig synnerligen tveksamt. På grund av den i utredningen

omförmälda billighetssynpunkten har utskottet likväl icke

velat motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts förslag, men kan å andra

sidan icke förorda den av herr Tengdahl föreslagna ytterligare höjningen

av bidraget.

Utskottet finner sig emellertid böra uttryckligen framhålla, att, då

utskottet sålunda förordar den av Kungl. Maj:t föreslagna höjningen

av anslaget, utskottet förutsätter, att krav på ytterligare höjning av

statsbidraget icke skall ifrågakomma, och att genom försorg av Stockholms

stad, vilken det sålunda enligt utskottets åsikt åligger att svara

för avlöning åt exekutionsbetjäningen därstädes, dylik betjäning anställes

i sådant antal, att underexekutorsgöromålen i Stockholm må komma att

i behörig tid och ordning fullgöras.

Utskottet får sålunda hemställa,

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 6 saml. 39 käft. (Nr 62.)

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 62.

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts

förevarande proposition och med avslag å herr Tengdahls

ovanberörda motion, i vad densamma skiljer sig

från Kungl. Maj:ts förslag, å staten för överståthållareämbetet,

i stället för det till avlöning åt exekutionsbetjäningen

i Stockholm upptagna belopp, 12,200 kronor,

från och med år 1916 såsom bidrag till avlöning åt

den under andre stadsfogden i Stockholm lydande

exekutionsbetjäningen anvisa ett belopp av ^ 21,000

kronor samt till följd därav från och med år 1916

höja det å riksstaten uppförda ordinarie anslaget till

överståthållarämbetet från 97,822 kronor med 8,800

kronor eller till 106,622 kronor.»

Stockholm. K. L. Beckmans Boktr., 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1915:6 Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande ■ anslagen till civildepartementet. s. 1 i texten