Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående järnvägsförbindelse mellan svenska och finska järnvägsnäten vid Haparanda.

1915-05-11 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1915:84, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående järnvägsförbindelse mellan svenska och finska järnvägsnäten vid Haparanda.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 84.

3

Nr 84.

Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1915 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

järnvägsförbindelse mellan svenska och finska järnvägsnäten

vid Haparanda.

(4:e avd.)

I én till riksdagen avlåten, till statsutskottets förberedande behandling

överlämnad proposition, nr 186, av den 27 april 1915, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att dels — under förutsättning

att mellan Kungl. Maj:t och kejserliga ryska regeringen överenskommelse

träffas angående åvägabringande av järnvägsförbindelse

mellan statsbanan Karungi—Haparanda och finska järnvägsnätet i huvudsaklig

överensstämmelse med ett av särskilda delegerade för svenska och

ryska regeringarna den 12 april 1915 upprättat förslag till konvention

— besluta ej mindre anordnande av dylik järnvägsförbindelse medelst

framdragande av järnvägsspår från Haparanda söder om staden belägna

station i östlig riktning över Torne älv på brö, sträckande sig mellan

lämplig punkt söder om Haparanda och Pirkkiö (Björkön) å finska sidan,

än även till följd därav erforderlig utvidgning av Haparanda station;

dels för påbörjande av berörda arbeten, såvitt på Sverige ankommer,

för år 1916 anvisa ett anslag av 1,000,000 kronor, att utgå av lånemedel,

med rätt för Kungl. Maj:t att därav förskottsvis redan under

år 1915 av tillgängliga medel utanordna ett belopp av 400,000 kronor;

dels ock, under förutsättning av bifall till vad sålunda föreslagits, besluta,

att de i statsverkspropositionen bland inkomsterna i 1916 års

riksstat upptagna lånemedel skola höjas med 1,000,000 kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet i ärendet anfört

följande:

»I skrivelse den 26 april 1915 har järnvägsstyrelsen gjort framställning

om avlåtande av proposition till riksdagen angående åvägabringande

av förbindelse mellan svenska och finska järnvägsnäten vid Haparanda.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 84.

Innan jag närmare ingår på denna framställning, må i fråga om

den beslutade statsbanan Karungi—Haparanda erinras om följande.

Med bifall till Ivungl. Majrts därom gjorda framställning bar 1913

års riksdag, under förbehåll att vissa villkor om kostnadsfri upplåtelse

av mark m. m. iakttoges, beslutat anläggning av en statsbana från Karungi

till Haparanda för en beräknad kostnad av 1,495,000 kronor, med rätt

för Kungl. Maj:t att närmare förordna om de orter, järnvägen borde

genomgå, samt för påbörjande av nämnda anläggning för år 1914

anvisat ett anslag av 600,000 kronor.

Därefter har 1914 års senare riksdag för avslutande av arbetena å

nämnda bana anvisat ett anslag av 1,042,400 kronor.

Beträffande sträckningen av ifrågavarande järnväg hade vid ärendets

förberedande handläggning olika meningar gjort sig gällande. Enligt

det sedermera antagna alternativet skulle banan utgå från Karungi och

löpa genom Tornedalen i sydlig riktning till Haparanda. Vid ärendets

föredragning inför Kungl. Maj:t den 7 mars 1913 anförde dåvarande

chefen för civildepartementet, bland annat, att enligt hans mening stationen

i Haparanda borde förläggas söder om staden samt att en framtida

anknytning med det finska järnvägsnätet icke kunde ifrågasättas

annat än söder om Haparanda i närheten av Neder Torneå kyrka på

finska sidan.

I den skrivelse, nr 252, varigenom 1913 års riksdag anmälde sitt

beslut beträffande anläggandet av ifrågavarande statsbana, uttalade riksdagen

sin anslutning till departementschefens ovan angivna uppfattning

rörande läget för Haparandastationen och en blivande anknytningslinje.

Läget för stationen vid Haparanda ävensom för en framtida järnvägsförbindelse

över Torne älv är alltså — beträffande sistnämnda förbindelse,

såvitt på Sverige ankommer — av statsmakterna i princip

fastslaget.

I enlighet härmed har också Kungl. Maj:t sedermera fastställt dels

genom nådigt brev den 4 september 1914 definitiv plan för ifrågavarande

statsbana, dels genom nådigt brev den 28 november 1914 läget för stationen

vid Haparanda. Kungl. Maj:t har vidare den 20 januari 1915 anbefallt

järnvägsstyrelsen att, efter verkställande av erforderliga undersökningar,

till Kungl. Maj:t inkomma med förslag och kostnadsberäkning i fråga

om anordnande, såvitt på Sverige ankomme, av trafikförbindelse mellan

nämnda statsbana och finska järnvägsnätet, därvid förutsättning skulle

vara, att för ändamålet erforderlig brobyggnad utfördes mellan lämplig

punkt söder om Haparanda och Pirkkiö (Björkön) på finska sidan.

I ovannämnda skrivelse den 26 april 1915 har järnvägsstyrelsen

anfört följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 84.

Till åtlydnad av den genom nyssnämnda nådiga brev den 20 januari

1915 givna befallning igångsattes omedelbart de för uppdragets fullgörande

erforderliga undersökningarna och kostnadsberäkningarna, dock

utan att järnvägsstyrelsen haft tillfälle att därvid samarbeta med vederbörande

myndigheter å finska sidan.

Dä dessa emellertid måste hava ett visst inflytande i flera detaljer,

såsom beträffande brolägets närmare bestämmande, brons och gränsbangårdens

anordnande m. m., har styrelsen icke kunnat åstadkomma någon

slutgiltig utredning i frågan. Styrelsen har ändock velat överlämna ett nu

föreliggande förslag till ordnandet av förbindelsen mellan de svenska

och finska järnvägsnäten på sätt, som styrelsen tänkt sig lämpligt vad

beträffar de på svenska sidan erforderliga anläggningarna.

Med överlämnande av karta samt plan- och profilritningar, utvisande

den ifrågasatta sträckningen från den till läget fastställda stationen vid

Haparanda å bro över Torne älv, anför styrelsen, att det sålunda uppgjorda

preliminära förslaget innebär byggande över älven av en enkelspårig

järnvägsbro, som dock skulle vara försedd med spår av såväl svensk

som finsk spårvidd. Bron skulle således kunna passeras av antingen

svenska eller finska tåg, men ej av båda slagen samtidigt. För sjöfartens

behov skulle bron förses med ett svängspann, vars centrumpelare

förlagts på svenska sidan om gränsen. De fria segelöppningarna

vore föreslagna att givas 20 meters bredd, varjämte grundläggningsdjupet

skulle tillåta ett framdeles möjligen erforderligt vattendjup i

desamma av 5 meter under älvens lägsta vattenyta. Bangården i Haparanda

vore konstruerad under sådan förutsättning, att de svenska tågen

skulle framgå till Torneå station och de finska till Haparanda för att där

omlastas. Bangården vore avsedd att förses med anordningar för passagerarnas

omstigning samt för godsomlastningen.

Kostnaderna för genomförande av det utav järnvägsstyrelsen sålunda

upprättade förslaget hade beräknats till 1,580,000 kronor, utöver vad

som redan beviljats för statsbanan Ivarungi—Haparanda. Styrelsen har

därvid såsom självfallet antagit, att Sverige skulle i sin helhet bekosta

de anordningar, som falla på svenska sidan om riksgränsen, och Finland de

på den finska sidan fallande. Kostnaderna fördela sig på de olika anordningarna

i huvudsak på följande sätt, nämligen för utbyggnad av den

redan beslutade stationen vid Haparanda, utöver vad som erfordras för

denna bangård, betraktad endast såsom slutstation för nyssnämnda statsbana,

omkring 560,000 kronor, för bron över Torne älv 615,000 kronor

och återstående belopp eller omkring 405,000 kronor för huvudlinje öster

om bangården, vägportar, marklösen, oförutsedda utgifter, arbetets ledning

och förvaltning m. m.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 84.

I detta sammanhang har styrelsen uttalat såsom sin mening, att de

eljest vanliga villkoren vid beslutandet av statsbanor angående fri upplåtelse

av mark m. m. icke torde böra i detta fall uppställas. Det

torde nämligen knappast kunna sägas, att nu ifrågavarande järnvägsförbindelse

vore av den beskaffenhet, att man kan förutse, att vederbörande

kommuner eller enskilda skulle kunna förmås att ikläda sig kostnaderna

för uppfyllandet av dessa villkor, och styrelsen anser för sin del också

frågan om markförvärvet och andra ersättningar av samma natur i detta

fall av så underordnad betydelse, att hela frågan om järnvägsförbindelsens

åstadkommande icke bör göras beroende av densamma.

Innan jag fortsätter redogörelsen för järnvägsstyrelsens framställning,

tillåter jag mig erinra, att, sedan järnvägsstyrelsen den 20 januari

1915 erhöll uppdrag att verkställa utredning angående den ifrågasatta

sammanbindningen av de bägge ländernas järnvägsnät, en konferens på

föranstaltande av Kungl. Maj:t under innevarande april månad avbållits

i Stockholm mellan av svenska och ryska regeringarna utsedda särskilda

delegerade för förhandling i denna fråga.

Vid nämnda konferens hava de delegerade enat sig om att föreslå

sina respektive regeringar att tillsätta en kommission av två svenska

och två ryska ingenjörer med uppdrag att utarbeta fullständigt och

detaljerat förslag rörande såväl sträckningen av järnvägen mellan den

redan fastställda platsen för den blivande järnvägsstationen söder om

Haparanda på svenska sidan och järnvägsbron över Lihakajoki på finska

sidan som ock anläggandet av järnvägsbro över Torne älv mellan nämnda

järnvägsstation och finska ön Björkön.

De delegerade hava vidare överenskommit att föreslå sina respektive

regeringar att efter vederbörlig granskning av det detalj förslag, som sålunda

skulle komma att framläggas av ovannämnda kommission, framdeles

avsluta en konvention rörande anknytningen mellan de båda

rikenas järnvägsnät i huvudsaklig överensstämmelse med ett av de delegerade

utarbetat, den 12 april 1915 dagteclcnat principförslag.

Till följd av remiss bar chefen för generalstaben den 19 april 1915

avgivit yttrande över sistberörda förslag och därvid förklarat sig under

angiven förutsättning icke hava något att erinra mot det sätt för ordnandet

av förbindelsen mellan svenska och ryska järnvägsnäten, som

ifrågavarande förslag till överenskommelse innebär-.

Därefter bar järnvägsstyrelsen i infordrat yttrande av den 24 april

1915 meddelat, att styrelsen icke bar något att erinra mot de delegerades

berörda förslag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 84.

7

Jag återgår nu till järnvägsstyrelsens förevarande framställning, i

vilken ytterligare anföres följande.

Styrelsen kan icke bestämt förutse, när omförmälda ingenjörskommission

kan hava slutfört sitt arbete och alltså ett slutgiltigt

förslag till de för järnvägsnätens sammanknytning erforderliga järnvägsanläggningarna

kan föreligga. Styrelsen har emellertid anledning

antaga, att kommissionen kommer att mycket snart tillsättas samt sedan

bedriva sina arbeten med största skyndsamhet. Under inga förhållanden

kan dock resultatet av dess arbete föreligga så tidigt, att ett framläggande

av det slutgiltiga förslaget kan ske till årets nu samlade riksdag.

Styrelsen anser emellertid starka skäl tala för, att frågan ändock

förelägges riksdagen redan nu, i vilket fall detta måste ske i det skick,

utredningen för närvarande befinner sig. Styrelsen utgår då därifrån,

att den ovannämnda ingen]örskommissionen över huvud taget icke kan

komma att påvisa behovet av järnvägsförbindelsens utförande på svensk

sida på något väsentligt från styrelsens eget förslag avvikande sätt och

att alltså den tekniska och ekonomiska innebörden av frågan med tillräcklig

noggrannhet kan låta sig bedömas av det redan föreliggande utredningsmaterialet.

Givetvis måste skiljaktigheter förväntas uppkomma

såväl beträffande de tekniska detaljerna som beträffande de för närvarande

beräknade kostnaderna, men dessa skiljaktigheter böra icke kunna

tillmätas avgörande betydelse vid statsmakternas prövning av och beslut

i principfrågan.

I fall ingenjörskommissionens fullständiga förslag skulle avvaktas,

innan frågan förelägges riksdagen, kan densamma icke bliva behandlad

förrän vid 1916 års riksdag. Byggnadstiden för bron, såsom det för

anläggningens utförande i tidshänseende bestämmande arbetet, måste, i

fall man icke förutsätter en synnerligen dyrbar och osäker arbetsplan

med dess utförande på en vinter, bliva i det närmaste två år, räknat

från hösten det ena året till våren det tredje. På grund av vattenstånds-

och isgångsförhållanden i älven är det nämligen icke lämpligt

att påbörja arbetena med brobyggnaden förrän på hösten, då floden

fallit undan. Härvid kunna de nödiga grundläggnings- och pelarmurningsarbetena

utföras under påföljande vinter. Under den därpå följande

våren och sommaren kunna på grund av isgång, högflod och timmerflottning

de nödiga ställningsbyggnaderna för brojärnets uppsättande

icke utföras i älven. Järnuppsättningsarbetet måste därför uppskjutas

till nästkommande vinter, och bron kan alltså icke vara färdig förrän till

våren 1918. Under förutsättning, att riksdagsbeslut om brobyggnadens

utförande föreligger redan år 1915, skulle däremot arbetena kunna vara

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 84.

färdiga till våren 1917. Beträffande frågans beroende av den andra

parten torde nämligen kunna antagas, att anslagsfrågan bliver löst före

årets utgång. Arbetena skulle därefter genast kunna igångsättas och

genom frågans framläggande för innevarande års riksdag alltså ett års

byggnadstid vinnas.

I detta sammanhang framhåller styrelsen också, att såväl av praktiska

och ekonomiska skäl som med hänsyn till den vid järnvägsbygget anställda

stammen av arbetare och ingenjörer det är angeläget, att de ifrågasatta arbetena

komma att bedrivas i en följd med de pågående arbetena å statsbanan

Karungi—Haparanda.

Med anledning av vad sålunda anförts har järnvägsstyrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen att — under förutsättning

att mellan Kungl. Maj:t och kejserliga ryska regeringen kan träffas

överenskommelse angående järnvägsförbindelsens mellan de svenska och

finska järnvägsnäten utförande i huvudsaklig överensstämmelse med det

förslag till konvention, som av de särskilda delegerade upprättats, samt

att medel för förbindelsens utförande på sålunda avtalat sätt även av

grannlandet anslås — dels besluta, att järnvägsförbindelse skall åstadkommas

mellan de nämnda järnvägsnäten medelst framdragande av järnvägsspår

från det fastställda läget för Haparanda station söder om staden

och över Torne älv på bro, sträckande sig över till ön Björkön på

finska sidan, samt att Haparanda station utbygges till gränsstation, dels

och för eventuellt påbörjande av dessa arbeten anvisa för år 1916 1,000,000

kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att därav i förskott redan år 1915 utanordna

400,000 kronor.

Det av järnvägsstyrelsen sålunda framlagda förslaget anser jag mig

böra tillstyrka, och åberopar jag därvid den ovan återgivna utredningen

i ärendet.

I likhet med järnvägsstyrelsen anser jag vidare, att de villkor om

kostnadsfri upplåtelse av mark m. m., som eljest uppställas vid beslutande

av nya statsbanor, med hänsyn till de i förevarande fall föreliggande

särskilda förhållandena här icke böra ifrågasättas.

Mot styrelsens framställning om anvisande till ifrågavarande ändamål

för ar 1916 av ett belopp av 1,000,000 kronor, varav under år 1915

förskottsvis skulle kunna utgå 400,000 kronor, har jag icke något att erinra.

Då kostnaderna för anläggningen böra bestridas av lånemedel, torde vid

bifall till framställningen de i statsverkspropositionen bland inkomsterna

upptagna lånemedel böra höjas med 1,000,000 kronor.»

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr Sd.

9

Under åberopande av den sålunda av departementschefen lämnade

utredningen i ärendet får utskottet, som funnit sig böra biträda Kungl.

Maj:ts ifrågavarande förslag, hemställa,

att riksdagen må

a) under förutsättning att mellan Kungl. Maj:t

och kejserliga ryska regeringen överenskommelse träffas

angående åvägabringande av järnvägsförbindelse mellan

statsbanan Karungi—Haparanda och finska järnvägsnätet

i huvudsaklig överensstämmelse med ett av särskilda

delegerade för svenska och ryska regeringarna

den 12 april 1915 upprättat förslag till konvention, besluta

ej mindre anordnande av dylik järnvägsförbindelse

medelst framdragande av järnvägsspår från Haparanda

söder om staden belägna station i östlig riktning över

Torne älv på bro, sträckande sig mellan lämplig punkt

söder om Haparanda och Pirkkiö (Björkön) å finska

sidan, än även till följd därav erforderlig utvidgningav

Idaparanda station;

b) för påbörjande av berörda arbeten, såvitt på

Sverige ankommer, för år 1916 anvisa ett anslag av

1,000,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att därav

förskottsvis redan under år 1915 av tillgängliga medel

utanordna ett belopp av 400,000 kronor.

Beträffande sättet för anskaffande av ifrågavarande medel kommer

utskottet att framdeles under riksdagen avgiva förslag.

Stockholm den 11 maj 1915.

På statsutskottets vägnar:

CARL SWARTZ.

Närvarande: se under utlåtandet nr 83.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. (i samt. 51 käft. (Nr 83—87.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1915:131 Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifter för kapitalökning i avseende å de till civildepartementet hörande affär sdrivande verken. s. 1 i texten