Sök i Ratio Lex

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1

1916-03-09 · 63 sidor, varav 60 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 60 av 63 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1SLU 1916:1, Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1916, kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag innefattande bestämmelser om skyldighet för

städer och vissa andra samhällen att bekosta fastighetsregisters

uppläggande och förande m. m., dels Kungl.

Maj:ts i punkten 28 under andra huvudtiteln gjorda

framställning om anslag till bidrag till städer och därmed

jämförliga samhällen till kostnaden för inrättande

av fastighetsregister, dels ock sex i ämnet väckta motioner.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Schotte, Olof Jonsson, Ekelund,

Carl G. Ekman*, Nilsson i Kabbarp, Anderson i Råstoek*, Jönsson i Slätåker, Söderbergh*,

Dahl, Tisell, Holmdahl och Lindley i Söderhamn.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 31 december 1915 dagtecknad proposition, nr 6, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogade förslag till

l:o) lag innefattande bestämmelser om skyldighet för städer och vissa

andra samhällen att bekosta fastighetsregisters uppläggande och förande,

2:o) lag angående ändrad lydelse av 2 § 7:o) och ll:o) i lagen den

26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt,

Bihang till riksdagens protokoll 1016. 6 samt. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

3:o) lag om ändrad lydelse av 2, 10, 51, 59 och 83 §§ i stadgan

den 9 november 1866 om skiftesverket i riket,

4:o) lag angående ändrad lydelse av 21, 26, 27, 28 och 29 §§ i lagen

den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring,

5:o) lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen den 25 maj 1905 rörande

avgäld från avsöndrad lägenhet,

6:o) lag om ändrad lydelse av 3 och 6 §§ i lagen den 19 april 1907

angående avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet,

7:o) lag om ändrad lydelse av 7 § i lagen den 31 augusti 1907

angående stadsplan och tomtindelning,

8:o) lag med vissa bestämmelser angående avstyckning och sammanläggning

av jordområden i stad,

9:o) lag om ändring i vissa bestämmelser i förordningen den 16 juni

1875 angående lagfart å fång till fast egendom,

10:o) lag angående upphävande för visst fall av bestämmelser i lagen

om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan

rätt, samt

ll:o) lag om ändrad lydelse av 58 § i förordningen den 16 juni

1875 angående inteckning i fast egendom.

Vidare har Kungl. Maj:t i punkten nr 28 under statsverkspropositionens

andra huvudtitel föreslagit riksdagen, att — under förutsättning att riksdagen,

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag innefattande

bestämmelser om skyldighet för städer och vissa andra samhällen

att bekosta fastighetsregisters uppläggande och förande m. m., antager lag

i ämnet — till bidrag till städer och därmed jämförliga samhällen till

kostnaden för inrättande av fastighetsregister i huvudsaklig överensstämmelse

med 1914 års fastighetsregisterkommissions förslag och i enlighet

med de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas, på extra stat

bevilja ett reservationsanslag å................................. kronor 600,000

och att härav för år 1917 anvisa ett belopp av ......... » 50,000,

med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis av tillgängliga medel utanordna

vad av detta belopp må finnas erforderligt under år 1916.

Ovan omförmälda lagförslag hava följande lydelse:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

l:o) »Lag

innefattande bestämmelser om skyldighet för städer ocli yissa

andra samhällen att bekosta fastighetsregisters uppläggande

och förande.

Härigenom förordnas som följer:

I stad skall fastighetsregister enligt de grunder Konungen bestämmer

uppläggas och föras på stadens bekostnad.

Het åligge oek köping och annat samhälle på landet, varest finnes

tomtindelning såsom i stad, att bekosta fastighetsregisters uppläggande och

förande beträffande mark, som efter ty Konungen förordnar skall registreras

enligt de bestämmelser, som meddelas för stad.

Stad, som lyder under landsrätt, så ock köping eller annat samhälle

på landet, som ovan nämnts, skall likväl ej åligga att svara för kostnaderna

för de uppgifter, vilka för registret skola lämnas av den, som för

fastighetsboken, eller av vederbörande häradsskrivare eller landskontor, ej

heller att, där registret upplägges och föres av förste lantmätaren i länet,

ersätta statsverket härav föranledda kostnader.

Till de med registrets uppläggande förbundna kostnader må stad

och annat samhälle, som i denna lag avses, efter ty särskilt förordnas

erhålla bidrag av statsmedel.

Henna lag träder i kraft den 1 september 1916.»

2:o) »Lag

om ändrad lydelse av 2 § 7:o) och ll:o) i lagen den 26 maj

1009 om Knngl. Maj:ts regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 § 7:o) och ll:o) i lagen den 26 maj

1909 om Knngl. Maj:ts regeringsrätt skola erhålla följande ändrade lydelse:

7:o) mål om fastställande av jordebok, om upptagande i eller uteslutande

ur jordebok av fastighet eller särskild anteckning, om ändring i

förhållande, varom uppgift finnes i jordebok införd;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

mål, som uppkomma i anledning av fastighetsregistrets uppläggande

och förande;

de i denna § eljest ej nämnda mål om förmåner, rättigheter och

skyldigheter, vilka åtfölja fastighet på grund av dess särskilda natur och

egenskap;

11 ro) mål om avsöndring från fastighet under enskild äganderätt eller

stadgad åborätt;

mål om avgäld från avsöndrad lägenhet, om fördelning av mantal

eller utskylder mellan stamfastighet och avsöndrad lägenhet;

mål om avstyckning av område, som ej ingår i tomtindelning;

mål, huruvida fastighet är av beskaffenhet att den må förvärvas av

bolag eller förening, mål om tillstånd till ägostyckning;

mål om undantag från tillämpningen av de med avseende å arrende

av viss jord å landet inom Norrland och Dalarne gällande särskilda bestämmelser

;

mål om naturminnesmärkens fredande;

Denna lag träder i kraft den 1 september 1916.»

3:o) »Lag

om ändrad lydelse av 2, 10, 51, 59 och 83 §§ i stadgan den 9

november 1866 om skiftes verket i riket.

Härigenom förordnas, att 2, 10, 51, 59 och 83 §§ i stadgan den

9 november 1866 om skiftesverket i riket skola erhålla följande ändrade

lydelse:

2 §•

Är jord å landet oskiftad och vill delägare laga skifte därå erhålla;

have där vitsord till.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

Ej må dock sådant skifte äga rum å jord,® som ingår i tomtindelning

i köping eller å annan ort på landet, varest tomtindelning såsom i stad

finnes.

10 §.

Huruvida jord skiftas må, som till stad liörer och samfällig är, därom

galle vad särskilt för varje stad kan vara stadgat, eller, då fråga om

skifte av sådan jord väckes, varder för ordnad.

Har stadsjord blivit genom teg- eller storskifte i flera skiften lagd

och vill delägare däri laga skifte erhålla; då bör, så framt ej alla delägarna

därom åsämjas, på prövning i varje fall ankomma, huruvida sådant

skifte, till ännu större nytta och bekvämlighet för delägarna, må tillåtas.

Ej må dock jord, som ingår i tomtindelning i stad, ingå i skifte efter

denna författning.

51 §.

Vad nu rörande rågångar i förening med ägoskiften stadgat är, galle

även, då fråga därom, utan sammanhang med skifte, förekommer; men

äge icke tillämpning å gräns för tomt i stad eller köping eller å annan

ort på landet, varest tomtindelning såsom i stad finnes.

59 §.

Yad nu rörande ägoutbyte mellan byar och hemman i förening med

ägoskifte stadgat är, galle även, då fråga därom, utan sammanhang med

sådant skifte, förekommer, likasom ock då stadsjord möter ägor å landet,

eller fråga eljest uppstår om utbyte av stadsjord mot äga å landet.

Jord, som ingår i tomtindelning i stad eller köping eller å annan ort

på landet, varest tomtindelning såsom i stad finnes, må ej ingå i ägoutbyte.

83 §.

Hindras ordentlig och formlig skiftesläggning av anlagda ryttare-,

soldat- eller båtsmanstorp, eller av sådana till hemman hörande lägenheter,

som lagligen därifrån upplåtna blivit, eller av sådana inom skifteslaget belägna

utjordar eller urfjällar, vilka tillhöra hemman i annat skifteslag och

ej kunna efter stadgandet i 56 § utbytas; då skola dessa lägenheter i skiftet.

ingå och, efter delningsgrund och gradering, jämngoda utstakas å de

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

ställen, där det till beredande av ett redigt skifte lämpligen ske kan; och

gånge med utflyttnings- och odlingskostnaderna, som i 13 kap. stadgat finnes.

Ägare av det hemman, varifrån lägenhet blivit under nyttjanderätt

på viss tid eller livstid upplåten, före vid skiftet därför talan; börande,

vid fråga om utbyte av ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp, regementsfullmäktig,

efter anmälan från lantmätaren, tillförordnas.

Ingår jord, som från hemman upplåtits, i tomtindelning i köping eller

å annan ort på landet, varest tomtindelning såsom i stad finnes, må den

ej på sätt i denna § sägs ingå i skifte.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1916.»

4:o) »Lag

angående ändrad lydelse av 21, 26, 27, 28 och 29 §§ i lagen

den 27 juni 1896 om heminansklyvning, ägostyckning och

jordavsöndring.

Härigenom förordnas, att 21, 26, 27, 28 och 29 §§ i lagen den 27

juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring skola

erhålla följande ändrade lydelse:

21 §.

Jordområde, som avsöndras för alltid, skall av lantmätare eller annan

i ägomätning kunnig person avfattas å karta, upptagande jämte den

avsöndrade jorden sådana fasta punkter och mätningsuppgifter att områdets

läge varder fullt bestämt.

Avhandling rörande jordavsöndring för alltid, vilken handling skall

innehålla noggrann beskrivning å den avsöndrade jordens storlek, läge

och gränser, skall jämte kartan över det avsöndrade området ingivas till

Konungens befallningshavande, som har att, därest avhandlingen så väl

med hänsyn till avsöndringens storlek som ock i övriga avseenden är med

denna lag överensstämmande, meddela fastställelse å avsöndringen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatta stats- och lagutslcottets utlåtande Nr 1.

Innan ärendet av Konungens befallningshavande avgöres må, där så

nödigt finnes, yttrande av lantmätare inhämtas.

Önskar sökande återfå för fastställelse av avsöndring ingiven karta,

vartill ej enligt de av Konungen om redovisning av lantmäteriförrättningar

meddelade föreskrifter koncept skall överlämnas i offentlig myndighets förvar,

vare sökanden skyldig gälda kostnad för kopia av kartan.

26 §.

Sedan fastställelse meddelats å avsöndring av lägenhet för alltid, skall,

på sätt särskilt är föreskrivet, lägenheten införas i fastighetsregistret.

Med jord eller annan lägenhet, som under äganderätt avsöndras efter

vad ovan sägs, skall lagfaras, såsom om fast egendom i allmänhet finnes

föreskrivet.

Med avhandlingar om avsöndring av lägenhet från de under stadgad

åborätt upplåtna hemman förfares på samma sätt, som då åborätt å sådana

hemman överlåtes.

27 §.

Avsöndring enligt denna lag må ej äga rum i stad, ej heller i köping

eller annat samhälle å landet, såvida fastighetsregister enligt de för stad

meddelade bestämmelser föres för samhället i dess helhet.

Å annan ort på landet må avsöndring av område, som ingår i tomtindelning,

ej äga rum med mindre området sammanfaller med tomt, som

enligt den indelning skall bildas, eller, där i tomt ingå delar av skilda

fastigheter, med sådan tomtdel. För genomförande av tomtindelning å

sådan ort må avsöndring på ansökan av områdets innehavare kunna medgivas

utan hinder därav att avhandling rörande områdets upplåtande icke

upprättats eller ingivits; och skall vad denna lag innehåller om storleken

av område, som må avsöndras, icke äga tillämpning i avseende å område,

varom nu är fråga. Ej heller skall vad denna lag innehåller om förbud i

vissa fall mot avsöndring utgöra hinder för avsöndring av område, varom

nu är fråga, utan att dock innehavare härigenom må tillkomma vidsträcktare

rätt att förfoga över området än vad lag och författning eljest medgiva.

Häftar hemman, varifrån för tomtindelnings genomförande avsöndring

ägt rum annorledes än i enlighet med de i allmänhet beträffande avsöndring

gällande bestämmelser, för tionde, ränta eller annan sådan avgäld, eller

eljest för allmänna utskylder och besvär, i vilkas utgörande den avsöndrade

lägenheten icke omedelbart deltager, eller för lån, som av allmänna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

medel lämnats för beredande av odlingsföretag, eller för förskott av dylika

medel för avlösning av frälseränta, och utgör den avsöndrade lägenheten

ensam eller tillsammans med vad redan kan vara från hemmanet avsöndrat

mera än en femtedel av hemmanets ägovidd, skall i fråga om den avsöndrade

lägenhetens ansvar för sådant åliggande vad i 37 § 3 mom. av

förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom är

stadgat om avsöndrad lägenhets ansvar för intecknad gäld äga motsvarande

tillämpning.

28 §.

Tvister rörande avsöndring av lägenhet från de under stadgad åborätt

upplåtna hemman skola upptagas och fullföljas på enahanda sätt som tvister

angående dylika avsöndringar från frälse- och skattehemman.

Över Konungens befallningshavandes beslut i fråga, som i 21, 22

eller 27 § omförmäles, må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål

i allmänhet är stadgad.

29 §.

1 mom. Yad i denna lag är stadgat om hemman skall med den inskränkning,

som här nedan sägs, gälla även om hemmansdel, som genom

hemmansklyvning eller ägostyckning tillkommit, så ock i tillämpliga delar

om varje under särskilt nummer i jordeboken upptagen lägenhet, som ej

tillkommit genom avsöndring. Vid ägostyckning å sådan lägenhet skall,

i stället för att mantal åsättes varje lott, bestämmas det inbördes förhållande,

efter vilket lotterna skola deltaga i utgörandet av lägenhetens allmänna

utskylder och besvär.

Är hemmansdel eller lägenhet, som här avses, till läge och beskaffenhet

sådan, att den företrädesvis ägnar sig till byggnadstomt, eller består

dess värde till huvudsaklig del i vattenfall, fiske eller annan dylik förmån,

eller i byggnader, eller andra anläggningar, må ej emot delägares bestridande

klyvning äga rum, där den prövas lända honom till förfång.

2 mom. I fråga om klyvning och avsöndring skall vad som gäller

om lägenhet,. som ej tillkommit genom avsöndring, jämväl tillämpas å för

alltid avsöndrad lägenhet; dock att från lägenhet, som sist är sagd, ytterligare

avsöndring för alltid må ske utan inskränkning till viss del av

ägovidden.

3 mom. Område, som ingår i tomtindelning i stad eller köping eller

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande nr 1.

9

å annan ort på landet, varest tomtindelning såsom i stad finnes, må ej

klyvas eller styckas enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1916; dock att vad i

21 och 26 §§ före den 1 januari 1909 var stadgat om åliggande för

Konungens befallningshavande att i sammanhang med fastställelse å avsöndring

åsätta lägenheten särskilt namn och nummer samt om antecknande

i kronans jordebok av avsöndring skall gälla, där fastställelse å avsöndring

ifrågakommer, innan fastighetsregister upplagts för den ort, lägenheten

tillhör. Yad i 29 § är föreskrivet angående klyvning av avsöndrad lägenhet

skall, utan hinder av vad 31 § innehåller angående äldre lägenheter,

jämväl å dem äga tillämpning.»

5:o) »Lag

om ändrad lydelse av 8 § 1 lagen den 25 maj 1905 rörande

avgäld från avsöndrad lägenhet.

Härigenom förordnas, att 8 § i lagen den 25 maj 1905 rörande avgäld

från avsöndrad lägenhet skall erhålla följande ändrade lydelse :

Sedan beslut, som i 5 eller 6 § avses, blivit meddelat, varde, på

sätt särskilt är föreskrivet, lägenheten, där sådant tillförene ej ägt rum, införd

i fastighetsregistret; och skall anteckning om beslutet ske i fastighetsregistret

samt, där lägenheten eller dess stamhemman tillhör landet, jämväl

i jordeboken.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1916. Å ort, där fastighetsregister

då ej finnes, äger lagen dock ej tillämpning, förrän fastighetsregister

för den ort blivit upplagt.»

Bihang till riksdagms protokoll 1016. 6 sand. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

6:o) »Lag

om ändrad lydelse av 3 och 6 §§ 1 lagen den 19 april 1907

angående avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet.

Härigenom förordnas, att 3 och 6 §§ i lagen den 19 april 1907

angående avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet skola erhålla följande

ändrade lydelse:

3 §■

Har i ärende, varom i 2 § förmäles, lägenhetens ägare styrkt, att

ersättning, som för avgäldens avlösning tillkommer hemmanets ägare, till

denne utgivits, förordne Konungens befallningshavande att i fastighetsregistret

samt, där lägenheten eller dess stamhemman tillhör landet, jämväl

i jordeboken skall införas anteckning att avgäldsskyldigheten upphört.

6 §•

Sedan förordnande givits, som i 3 § avses, varde på statsverkets bekostnad

meddelande därom genom tryck kungjort så som med Konungens

befallningshavandes kungörelser vanligen förfares.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1916.»

7 :o) »Lag

om ändrad lydelse av 7 § i lagen den 31 augusti 1907 angående

stadsplan och tointindelning.

Härigenom förordnas, att 7 § i lagen den 31 augusti 1907 angående

stadsplan och tomtindelning skall erhålla följande ändrade lydelse:

Nybyggnad inom kvarter må ej ske utöver gällande tomtgräns. A

område, som enligt gällande tomtindelning utgör en tomt, men varav sär
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sammansätta stats- och lagutslcottets utlåtande Nr 1.

skilda delar äro i olika ägares hand, vare nybyggnad ej tillåten. Har

tomt bildats genom åtgärd, till vilken enligt lag rättens medgivande skall

sökas, vare nybyggnad å tomten i intet fall tillåten, innan sådant medgivande

lämnats.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1916.»

8:o) »Lag

med vissa bestämmelser angående avstyckning och sammanläggning

av jordområden i stad.

Härigenom förordnas som följer:

1 KAP.

Om avstyckning av område, som ej ingår i tomtindelning.

1 §■

Från fastighet i stad må område, som ej ingår i tomtindelning, avskiljas

till särskild fastighet genom avstyckning på sätt nedan sägs.

2 §•

Avstyckning verkställes av lantmätare eller annan i ägomätning kunnig

person, för vilken förordnande utfärdas av Konungens befallningshavande

efter ansökan av fastighetens ägare. I fall, då område, som skall

avstyckas, blivit till annan överlåtet, äge ock han rätt begära förordnande,

som nu sagts. Har sökanden till förrättnings man föreslagit annan än

lantmätare eller i stadens tjänst anställd mätningsman, pröve Konungens

befallningskavande, huruvida förrättningen kan åt honom anförtros.

Vid förrättningen skola skiftesstadgans föreskrifter rörande annan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

lantmäteriförrättning än laga skifte äga motsvarande tillämpning, så vitt

icke nedan annorlunda stadgas.

Avstyckning må verkställas utan biträde av gode män, så vitt icke

är fråga om bestämmande av gräns mot fastighet, som ej ingår i avstyck - ningsförrättningen, eller ock förrättningsmannen eller sakägare finner biträde

av gode män erforderligt.

Bestämmes under förrättningens gång, att gode män skola tillkallas,

må det ej verka rubbning av åtgärd, som vidtagits därförinnan.

4 §•

Utan hinder av att kungörande och kallelse ej verkställts i den i

22 och 23 §§ skiftesstadgan bestämda ordning må avstyckningsförrättning

företagas, därest ägaren av stamfastigheten samt i fall, då område,

som skall avstyckas, blivit överlåtet till annan, jämväl denne infinna sig

eller av förrättningsmannen blivit bevisligen kallade till förrättningen samt

fråga ej är om bestämmande av gräns mot fastighet, som ej ingår i förrättningen.

Huru gräns mot fastighet, som ej ingår i avstyckningsförrättningen,

skall bestämmas, därom galle vad i 5 kap. skiftesstadgan sägs om rågångar.

Sådant bestämmande skall ej äga rum, där det ej påfordras å någondera

sidan eller av förrättningsmannen aktas nödigt. Gräns mot fastighet

utom stadens område må ej bestämmas vid avstyckningsförrättning, med

mindre förrättningen verkställes av lantmätare.

6 §•

Avstyckning skall så verkställas, att såväl stamfastigheten som det

område, som skall avstyckas, kommer att äga rätt till nödiga vägar.

Servitut till förmån för fastighet, som beröres av förrättningen, må

läggas å annan sådan fastighet i den mån sådant är tillåtet vid laga

skifte.

Kan väg för område, som skall avstyckas, ej annorledes lämpligen

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

beredas, må området, i den män för nämnda ändamål erfordras, vid avstyckningen

tilläggas rätt till delaktighet i område, som vid lantmäteriförrättning

avsatts för gemensamt behov.

7 §•

Förrättningsmannen åligge att föra protokoll över allt, som förekommer

vid förrättningen. Har det avstyckade området blivit till annan överlåtet,

skall den därom upprättade avhandling införas i protokollet eller i

styrkt avskrift biläggas detta,

8 §.

Har överlåtelse av det område, som skall avstyckas, icke ägt rum,

bestämme fastighetens ägare, med iakttagande av vad i detta kapitel är

föreskrivet, huru avstyckningen skall verkställas.

Kunna, då fastigheten äges av flera gemensamt, dessa ej förena sig

om sättet för avstyckningens verkställande eller finner förrättningsmannen

eller, där han biträdes av gode män, förrättningsmännen vad av fastighetens

ägare blivit bestämt vara stridande mot föreskrifterna i detta kapitel,

varde beslut meddelat, att avstyckningen ej kan äga rum.

9 §.

Har det område, som skall avstyckas, blivit till annan överlåtet, lände

den därom upprättade avhandling till efterrättelse.

Träffa sakägarna utöver vad avhandlingen innehåller överenskommelse

i ämne, som angår förrättningen, såsom att servitut till förmån för

en av styckningen berörd fastighet skall läggas å annan sådan fastighet

eller med avstyckat område följa rätt till delaktighet i område, som vid

lantmäteriförrättning avsatts för gemensamt behov, skall därom upprättas

skriftlig förening, som underskrives av sakägarna och bestyrkes av gode

männen eller, där sådana ej biträda vid förrättningen, av förrättningsmannen,

samt bilägges protokollet.

Uppkommer mellan sakägarna tvist om den rätt, som enligt avhandlingen

eller träffad förening tillkommer en var av dem, hänvisas de att

vid vederbörlig domstol utföra sin talan, och vite emellertid förrättningen.

Förekommer ej sådan tvist eller har den blivit avgjord genom laga

kraft ägande beslut, undersöka förrättningsmannen eller, där han biträdes

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sammansatta stats■ och lagutslcottets utlåtande Nr 1.

av gode män, förrättningsmännen, huruvida vad av sakägarna kan vara

avtalat eller bestämt eller vad berörda beslut innehåller utgör hinder för

avstycknings verkställande i enlighet med föreskrifterna i detta kapitel,

samt meddele, där sådant hinder finnes föreligga, beslut att avstyckningen

icke kan äga rum.

10 §.

Förrättningsmännen åligge att utmärka avstyckningen å karta. Där

ej sakägare påyrkar upprättande av fullständig karta, skall avstyckningskarta

upptaga allenast det avstyckade området jämte sådana fasta punkter

och mätningsuppgifter, att det avstyckade områdets läge blir fullt bestämt.

Förrättningsmännen teckne ock å kartan tydlig beskrivning med hänvisning

till varje å kartan upptaget område jämte uppgift i vad mån servitut

till förmån för en av avstyckningen berörd fastighet lagts å annan

sådan fastighet eller med avstyckat område följer rätt till delaktighet i

område, som vid lantmäteriförrättning avsatts för gemensamt behov. Kan

beskrivningen ej lämpligen införas å avstyckningskartan, har förrättningsmannen

att upprätta särskild beskrivning, huru avstyckningen blivit verkställd.

11 §.

Förrättningsmännen skall å marken utstaka och rörlägga skillnadslinjerna

mellan stamfastigheten och det avstyckade området, på sätt i

104 § skiftesstadgan föreskrives om skillnadslinjer vid laga skifte, ävensom

häröver upprätta fullständig och noggrann beskrivning i enlighet med

vad i 52 § skiftesstadgan sägs om rågångs- och rösebeskrivning. Beskrivningen

tecknas å kartan eller införes i särskild handling, allt efter som i

varje fall prövas lämpligast.

Har vid förrättningen gräns bestämts på sätt i 5 kap. skiftesstadgan

sägs, må beskrivningen av sådan gräns tecknas å kartan, där det finnes

lämpligt.

12 §.

Sedan skillnadslinjerna mellan stamfastigheten och det avstyckade

området ävensom övriga gränser, som vid avstyckningen må hava bestämts,

blivit utstakade och rörlagda samt alla till förrättningen hörande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1. 15

frågor i övrigt blivit avgjorda, skall förrättningsmarmén å sammanträde

med vederbörande sakägare till sökanden eller annan, som utses av sakägarna,

utgiva ett exemplar av kartan och samtliga förrättningshandlingar

emot bevis, som bilägges konceptakten, ävensom tillkännagiva att förrättningen

är avslutad.

Sakägare, som vill fullfölja talan emot förrättningen, har att inom

trettio dagar från dess avslutande till magistraten ingiva sina besvär eller

ock på eget äventyr insända dem dit med posten så tidigt, att de före

sagda tids utgång komma magistraten tillhanda; och skall underrättelse

härom av förrättningsmannen meddelas sakägarna å det sammanträde,

varvid förrättningen förklaras avslutad.

Inom samma tid har förrättningsmannen, evad besvär anförts eller

icke, att överlämna konceptakten till magistraten.

Yad sålunda stadgats i fråga om klagan över verkställd avstyckning

gälle ock i fall, då, på sätt i 8 eller 9 § sägs, beslut meddelats att avstyckning

icke kan äga ruin; dock att i sådant fall det skall åligga

magistraten, där besvär anförts, att infordra förrättningshandlingarna från

förrättningsmannen.

13 §.

Då tid för klagan över verkställd avstyckning gått till ända utan att

förrättningen klandrats eller ock anförda besvär blivit ogillade genom beslut,

som äger laga kraft, har magistraten att, ifall hinder enligt detta

kapitel ej möter, meddela fastställelse å avstyckningen ävensom, så vida

framställning därom gjorts, åsätta det avstyckade området särskilt namn.

Genom fastställelse å avstyckningen tillkommer ej ägaren vidsträcktare

rätt att förfoga över fastigheten än vad lag och författning eljest

medgiva.

14 §.

Häftar fastighet, varifrån avstyckning ägt rum i enlighet med bestämmelserna

i detta kapitel, för tionde, ränta eller annan sådan avgäld eller

eljest för allmänna utskylder och besvär, i vilkas utgörande det avstyckade

området icke omedelbart deltager, eller för lån, som av allmänna medel

lämnats för beredande av odlingsföretag, eller för förskott av dylika medel

för avlösning av frälseränta, skall i fråga om det avstyckade områdets

ansvar för sådant åliggande vad i 37 § 3 mom. av förordningen den 16

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

juni 1875 angående inteckning i fast egendom är stadgat om avsöndrad

lägenhets ansvar för intecknad gäld äga motsvarande tillämpning.

15 §.

Yad ovan sägs beträffande avstyckning från viss fastighet skall i

tillämpliga delar gälla i fråga om avstyckning från mark, som ej ingår i

fastighetsindelning.

2 KAP.

Om förändring av tomts område, så ock om sammanläggning

till tomt av områden, som förut ej ingå i tomtindelning.

16 §.

Vill i stad någon till en tomt sammanlägga flera tomter eller områden,

som förut ej ingå i tomtindelning, eller från tomt avstycka viss

del att med annat område sammanläggas till en tomt, eller med tomt

sammanlägga område, som förut ej ingår i tomtindelning, eller tomtdel,

som förvärvats i den ordning gällande författning om jords eller lägenhets

avstående för allmänt behov föreskriver, söke rättens medgivande till den

åtgärd.

17 §.

Visar ej den, som söker medgivande, varom i 16 § sägs, att genom

laga kraft ägande beslut förordnande meddelats om den tomtbildning,

varom fråga är, varde ansökningen avslagen.

Lag samma vare, där i lagfartsprotokollet finnes antecknat att klander

blivit instämt å fång till område, varom fråga är, eller rätten därtill

eljest finnes tvistig eller sådant område är utmätt eller beslut meddelat

om dess försäljning i den ordning, som om utmätt fast egendom är

stadgad.

18 §.

Sammanläggning av tomter må ej av rätten medgivas, utan så är,

att sökanden vunnit lagfart å tomterna samt ej mer än en av tomterna är

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1. 17

besvärad av beviljad eller sökt inteckning eller ock, där derå av tomterna

äro sålunda besvärade, icke någon av dessa häftar för andra inteckningar

än sådana, som äro i samma inbördes ordning gällande jämväl i en var

av de andra; skolande vad nu sagts om inteckning tillämpas jämväl beträffande

fordran eller annan rättighet, som avses i 11 kap. 2 § jordabalken.

Yad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i avseende

å sammanläggning till en tomt av områden, som förut ej ingå i tomtindelning.

19 §.

Medgivande att med tomt sammanlägga område, som förut ej ingår i

tomtindelning, må ej av rätten lämnas, utan att sökanden vunnit lagfart

å såväl tomten som det område, vilket därmed skall sammanläggas; ej

heller där sistnämnda område är besvärat av beviljad eller sökt inteckning

eller kan jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i sökandens hand häfta för

fordran eller annan rättighet.

Yad nu är sagt äge motsvarande tillämpning, där någon vill med

tomt sammanlägga tomtdel, som förvärvats i den ordning gällande författning

om jords eller lägenhets avstående för allmänt behov föreskriver.

20 §.

Ej må rätten medgiva ägare av tomt att därifrån avstycka viss del

att med annat honom tillhörigt område till en tomt förenas, med mindre

han erhållit lagfart å tomten och å det område, varmed tomtdelen skall

förenas. Söker ägare av tomt att därifrån må avstyckas viss del att med

område, som tillhör annan, sammanläggas till en tomt, må ej medgivande

därtill lämnas, där ej sökanden erhållit lagfart å tomten samt ägaren av

det område, varmed tomtdelen skall förenas, såväl erhållit lagfart å det

område som ock, på grund av överlåtelse från sökanden, om lagfart å

tomtdelen gjort ansökan, vilken förklarats vilande i avbidan på styckningsfrågans

avgörande.

Är tomt, därifrån någon del skall avstyckas, besvärad av beviljad

eller sökt inteckning, må ej rättens medgivande lämnas, där ej, efter det

förordnande meddelats om den tomtbildning, varom fråga är, inteckningshavaren

med företeende av inteckningshandlingen i huvudskrift inför rätten

samtyckt till avstyckningen; har samtycke givits, skrive rätten bevis därom

Bihang till riksdagens protokoll IDIG. G sand. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

å inteckningsh andlin gen. Samtycket vare utan verkan, där ej rätten medgiver

avstyckningen.

Där sådant fall är för handen, att enligt 11 kap. 2 § jordabalken

tomt kan i sökandens hand häfta för fordran eller annan rättighet, må ej

avstyckning därifrån medgivas förrän efter utgången av den tid, inom

vilken enligt nämnda lagrum inteckning skall sökas.

21 §.

Har område förvärvats genom fång, varmed på grand av äldre lag

ägaren ej varit skyldig lagfara, vare i fall, som i IS, 19 och 20 §§ avses,

lagfart å området ej erforderlig, där ägarens åtkomst inför rätten styrkes.

22 §.

Bifalles ansökning om sammanläggning av flera tomter och är i en

eller flera av dem beviljad inteckning, som icke gäller i den eller de

andra, skall inteckningen därefter gälla i hela den sålunda bildade tomten.

Sammanlägges eljest med tomt, däri inteckning är beviljad, annat område,

vare inteckningen gällande jämväl i det område. Varder efter sammanläggningen,

men på grund av tidigare rätt till tomt, varmed annat område

sammanlagts, ansökan om inteckning gjord eller fullföljd, skall den

inteckning, där ansökningen bifalles, fastställas att gälla i hela den nya

tomten.

Vad i denna § är stadgat för det fall, att tomt sammanlägges med

annat område, skall äga motsvarande tillämpning, där område, som förut

ej ingår i tomtindelning, med del av tomt sammanlägges till en tomt, så

ock där särskilda områden, som förut ej ingå i tomtindelning, sammanläggas

till en tomt.

23 §.

Finnes inteckning i tomt, därav någon del avstyckas och med annat

område till en tomt sammanlägges, skall den inteckning ej vidare häfta

vid det avstyckade området; inteckningsansökan, som då avstyckning kommer

till stånd är beroende på prövning, skall, så vitt den avser det avstyckade

området, anses förfallen. Är fråga om inteckning för fordran,

skall ansvaret för fordringens hela belopp vila å den återstående tomten.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

19

24 §.

Om ansökning, som i detta kapitel sägs, så ock om rättens beslut

däröver skall anteckning göras i lagfartsprotokollet. Skall enligt vad i

22 eller 23 § sägs inteckning gälla jämväl i annat område än det, vari

den beviljats, eller upphöra att gälla i visst område eller ansökan om

inteckning anses till någon del förfallen, göre rätten anteckning därom i

inteckningsprotokollet.

3 KAP.

Om sammanläggning av områden, som ej ingå i tomtindelning.

25 §.

Områden i stad, som ej ingå i tomtindelning och av vilka vart och

ett i fastighetsregistret upptagits såsom särskild fastighet, må, därest de

kommit i en ägares hand, efter tv här nedan sägs sammanläggas till eu

fastighet.

Sammanläggning enligt bestämmelserna i detta kapitel vare dock icke

tillåten, om fastigheterna icke innehavas med samma rätt eller om de höra

till skilda församlingar, ej heller därest fastigheterna efter sammanläggningen

icke skulle komma att utgöra ett sammanhängande område.

26 §.

Ansökning om sammanläggning, som i 25 § sägs, skall göras hos

rätten.

Bestämmelserna i 17 § andra stycket samt 18 och 21 §§ i fråga

om villkoren för sammanläggning, varom där är fråga, i 22 § om

verkan av sådan sammanläggning och i 24 § om anteckning i lagfartseller

inteckningsprotokollet i ärende, som i sagda § avses, skola äga motsvarande

tilllämpning beträffande sammanläggning, varom i detta kapitel

stadgas.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

27 §.

Bifalles ansökning om sammanläggning enligt bestämmelserna i detta

kapitel av skilda fastigheter och häftar någon av dem för frälseränta, för

lån, som av allmänna medel lämnats för beredande av odlingsföretag, för

förskott av dylika medel för avlösning av frälseränta eller för avgäld, den

där enligt lagen den 25 maj 1905 rörande avgäld från avsöndrad lägenhet

skall utgå, svare hela den sålunda bildade fastigheten för räntan, lånet,

förskottet eller avgälden.

28 §

Har någon av de fastigheter, varom fråga är, andel i samfällighet

eller i annan särskild rättighet eller förmån, som ej tillkommer övriga

fastigheter, medför sammanläggningen ej för den nybildade fastigheten vidsträcktare

rätt därutinnan än som förut tillkommit förstnämnda fastighet.

4 KAP.

Särskilda bestämmelser.

29 g.

Yad i denna lag är stadgat om ägare avser jämväl den, som innehar

jord under ständig besittningsrätt eller såsom fideikommiss.

30 §.

Då fastställelse meddelats å avstyckning eller ansökning, som i 2

eller 3 kap. avses, blivit bifallen, skall myndighet, som meddelat beslutet,

ofördröjligen därom underrätta den, som för fastighetsregistret. Beslut,

varigenom ansökning, som avses i 2 kap., blivit bifallen, skall av rätten

tillika kungöras den myndighet, som har att pröva frågor om jämkning i

gällande tomtindelning.

31 g.

Yad i denna lag är stadgat för stad skall ock gälla för köping och

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Sammansatta stats- och lagutslcottets utlåtande Nr 1.

unnat samhälle på landet, såvida fastighetsregister enligt de för stad meddelade

bestämmelser föres för samhället i dess helhet.

Bestämmelserna i 2 kap. skola gälla även för annan ort på landet,

där tomtindelning såsom i stad finnes.

32 §.

Yad enligt 1 kap. ankommer på magistrat skall för Stockholm fullgöras

av överståthållarämbetet och för stad, som lyder under landsrätt,

ävensom för köping eller annat samhälle på landet, där bestämmelserna i

sagda kapitel äga tillämpning, av Konungens befallningshavande.

33 §.

Över beslut, som jämlikt denna lag meddelats av magistrat eller

Konungens befallningshavande, må besvär anföras i den ordning, som

för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är

bestämd.

34 §.

Genom denna lag upphäves lagen den 26 maj 1899 angående förändring

av tomts område. Förekommer i lag eller särskild författning

hänvisning till bestämmelse i nämnda lag, skall motsvarande bestämmelse

i den nya lagen tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1916.

Bestämmelserna i 3 kap. ävensom i första punkten av 30 § skola

dock tillämpas först sedan fastighetsregister upplagts för vederbörande stad

eller ort.

Beträffande jämkning i tomtindelning, varom hos vederbörande myndighet''

ansökan gjorts eller fråga eljest företagits innan den nya lagen

trätt i kraft, skola bestämmelserna i 2 kap. gälla, såvida lagen den 26

maj 1899 varit å den jämkning tillämplig. Sökes till åtgärd, som i 16 §

avses, rättens medgivande ändå att sådant med hänsyn till äldre lag icke

är erforderligt, må medgivande till åtgärden lämnas, om de i 2 kap. för

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Sammansatta stats- och lagutslcottets utlåtande Nr 1.

medgivande till dylik åtgärd stadgade förutsättningar äro för handen; och

skola för sådant fall bestämmelserna i sagda kapitel jämväl i övrigt i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse.»

9:o) * Lag
om

ändring av vissa bestämmelser i förordningen den 16 juni

1875 angående lagfart a fång till fast egendom.

Härigenom förordnas:

dels att bestämmelserna i 9 § av förordningen den 16 juni 1875

angående lagfart å fång till fast egendom om skyldighet för den, som söker

lagfart å gård eller tomt, att visa, i vilket kvarter och vid vilka gator

tomten är belägen samt tomtens ytinnehåll och längden av dess särskilda

sidor, och i 11 § om anmärkande i lagfartsbevis av tomts läge och storlek

icke skola äga tillämpning, där uppgift i dessa hänseenden införts uti den

i 18 § nämnda bok samt, vad angår uppgiften om tomts ytinnehåll och

längden av dess särskilda sidor, denna uppgift grundas å mätning, som

till följd av Konungens förordnande skall härutinnan äga vitsord;

dels ock att 6 och 9 §§ i förenämnda förordning skola erhålla följande

ändrade lydelse:

6 §•

1 mom. Är lagfart sökt på grund av testamente, dom eller annan

handling, som ej vunnit laga kraft, må ansökningen icke bifallas förr än det

visas, att handlingen blivit ståndande.

2 mom. Har ägare av hemman till annan överlåtit del därav med

viss till gränserna bestämd ägovidd att såsom hemmansdel ägas, må lagfart

å sådan överlåtelse ej beviljas förr än ägostyckning å hemmanet blivit

fastställd.

Lag samma vare beträffande sådan överlåtelse, som avser ägostyckning

från lägenhet, vilken ej tillkommit genom avsöndring.

Å överlåtelse, varigenom jord eller annat från hemman eller lägenhet

avsöndrats, må lagfart ej beviljas förr än fastställelse å avsöndringen

meddelats.

3 mom. Har ägare av fastighet i stad därav till annan överlåtit

s. 23 Kontrollera mot PDF

I

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1. 23

visst till gränserna bestämt område, som ej ingår i tomtindelning, må lagfart

å fånget ej beviljas förr än fastställelse meddelats å ägostyckning av

fastigheten eller å avstyckning av det överlåtna området.

Yad sålunda stadgats om stad skall ock gälla om köping och annat

samhälle å landet, såvida fastighetsregister enligt de för stad meddelade

bestämmelser föres för samhället i dess helhet.

9 §•

Den, som söker lagfart å gård eller tomt i stad, vare pliktig att visa,

i vilket kvarter och vid vilka gator tomten är belägen samt tomtens ytinnehåll

och längden av dess särskilda sidor.

Ilar ägare av tomt i stad till annan överlåtit visst till gränserna bestämt

område därav, må lagfart å den överlåtelse ej beviljas förr än området

blivit från tomten avstyckat.

Yad nu är stadgat om stad skall ock gälla om köping och annan ort,

varest tomtindelning såsom i stad finnes.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1916. Bestämmelserna i

6 § 3 mom. skola dock icke tillämpas beträffande överlåtelse, som ägt rum

före nämnda dag; ej heller skall vad i 6 § 2 mom. föreskrives om avsöndring

äga tillämpning i fråga om avsöndring, som skett före den 1

januari 1897.»

10:o) »Lag

angående upphävande för visst fall av bestämmelser i lagen

om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt

av fång till sådan rätt.

Härigenom förordnas, att bestämmelserna i 4 § av lagen om inskrivning

av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan rätt om skyldighet

för deri, som söker inskrivning av tomträtt, att visa tomtens läge

enligt den för området upprättade planen samt tomtens ytinnehåll och

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

längden av dess särskilda sidor och. i 12 § om anmärkande i tomträttsbevis

av tomtens läge och storlek icke skola äga tillämpning, där uppgift

i dessa hänseenden införts uti den i 16 § nämnda bok samt, vad angår

uppgiften om tomts ytinnehåll och längden av dess särskilda sidor, denna

uppgift grundas å mätning, som till följd av Konungens förordnande skall

härutinnan äga vitsord.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1916.»

samt ll:o) »Lag

om ändrad lydelse av 58 § 1 förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 58 § i förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:

Vad här ovan om servitut är sagt avser icke servitut, som uppkommer

vid laga skifte eller ägostyckning eller vid avstyckning av område,

som ej ingår i tomtindelning.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1916.»

Efter överenskommelse mellan stats- och lagutskotten hava berörda

framställningar ävensom sex i anledning av desamma inom andra kammaren

väckta, nedan omförmälda motioner hänskjutits till behandling av

sammansatt stats- och lagutskott.

Beträffande de skäl, som åberopats till grund för Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställningar, hänvisar utskottet till Kungl. Maj:ts proposition

nr 6 och till hithörande del av statsverkspropositionen (andra huvudtiteln,

p. 28).

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1. 25

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 61, har herr Zettcrstrand

hemställt, att riksdagen, vid bifall helt eller delvis av Ivungl. Majrts

i statsverkspropositionen gjorda framställning, måtte framhålla billigheten

därav, att statsbidrag till registreringen må lämnas jämväl beträffande efter

1915 års utgång med stadssamhällen inkorporerade områden, vilka icke

före inkorporeringen undergått registrering på statens bekostnad.

Till stöd härför har anförts:

»Under punkt 28 i 2:dra huvudtiteln har Ivungl. Maj:t, under förutsättning,

att riksdagen antager förslag till lag rörande fastighetsregister i

stad, föreslagit riksdagen att såsom kostnadsbidrag för inrättande av dylikt

register på extra stat bevilja ett reservationsanslag å 600,000 kronor.

Till en början vill jag erinra, att jag i en annan av mig denna dag

avgiven motion föreslagit viss begränsning av denna registrering, vilken

begränsning, om den antages, möjligen kan medföra någon reducering av

anslagsbeloppet.

Ridare får jag, med avseende å de i kungl. förslagets motivering

gjorda antydanden om huru ett blivande statsbidrag skulle mellan de olika

stadssamhällena fördelas, påpeka följande.

Till begränsning av statsverkets kostnader för registreringen har fastighetsregisterkommissionen

(sid. 112) föreslagit, att bidrag av statsmedel

endast skulle utgå för område, som vid utgången av år 1915 hörde till

stadssamhälle.

Med avseende å detta förslag har svenska stadsförbundet (sid. 114)

yttrat:

»Beträffande städernas rätt till statsbidrag för fastighetsregistret

innehölle dessutom förslaget en inskränkande bestämmelse, som syntes

föga motiverad. Dylikt bidrag skulle nämligen ej utgå för registrering

av område, som efter år 1915 införlivats med vederbörande stad. Såsom

skäl för denna inskränkning anförde kommissionen huvudsakligen, att,

sedan jordregistret hunnit fullbordas, hade inkorporeringsområdet redan

eu gång undergått registrering på statens bekostnad, varför det ej vore

lämpligt att ånyo betunga statsverket med utgifter för likartat ändamål.

Däremot kunde invändas, att jordregistret icke torde hinna uppläggas

för alla rikets landskommuner före 1915 års utgång. I de fäll, då jordregister

ej funnes för område, som inkorporerats, syntes därför icke

under några förhållanden anledning föreligga att ej medgiva statsbidrag

för områdets inarbetande i stadens fastighetsregister. Men även om området

redovisats i jordregistret för landet, så underginge därför det arBihang

till riksdagens protokoll IDIG. G samt. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.) 4

Herr Zetterstrands

motion

nr til.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Herr Zettcr

strands motion

nr 98.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

beto, som erfordrades för dess registrering enligt de för stad gällande

grunderna, ingalunda en minskning, som ens tillnärmelsevis motsvarade

de kostnader, vilka statsbidraget enligt förslaget avsåge att täcka. Ifrågavarande

inskränkning i rätten till statsbidrag syntes därför böra bortfalla.»

Lagrådet har i avseende å samma sak (sid. 121) anfört följande:

»För stad vore möjligheten att erhålla statsbidrag i förslaget begränsad

till att avse område, som vid utgången av år 1915 hörde till staden.

Det syntes dock kunna ifrågasättas, huruvida icke, därest en dylik tidsbestämmelse

över huvud taget skulle bibehållas, billigheten fordrade, att

denna möjlighet utsträcktes till att omfatta jämväl område, rörande vilket

vid nämnda tid ansökan om iukorporering till Kungl. Maj:t ingivits, även

om beslutet därom först därefter trätt i tillämpning.»

Av departementschefens uttalande å sid. 122 vill det emellertid synas,

som om hänsyn ej tagits till dessa mot förslaget gjorda erinringar.

Till belysande av denna frågas innebörd anser jag mig böra nämna

ett mig närliggande exempel.

Med Norrköpings stad införlivades Östra Eneby socken den 1 januari

1916, således eu dag för sent för att komma i åtnjutande av statsbidraget.

Inkorporeringsfrågan hade då under åratal varit föremål för

myndigheternas prövning, och på grund av detta förhållande hade man

vid upprättande av jordregister i angränsande häradet förbigått nämnda

socken. Med tillämpning av departementschefens förslag skulle alltså

Norrköpings stad helt och hållet få bekosta denna sockens registrering.

Samma förhållande torde också uppstå på ett eller annat håll annorstädes

i riket.»

I en annan motion, nr 98, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition n:r 6, har herr Zetterstrand hemställt, att de föreslagna lagbestämmelserna

om skyldighet för städer att bekosta fastighetsregisters

uppläggande och förande icke i andra fall, än då Kungl. Maj:t prövar

särskilda omständigheter därtill föranleda, må medföra skyldighet för städerna

att upprätta fastighetsregister (tomtbok) med bihang för deras planlagda

områden, och till stöd härför anfört:

> Uppenbart är det synnerligen önskvärt, att samma reda och ordning,

som man med jordregistret avsett att åstadkomma beträffande landsbygdens

jordförhållanden, också bör eftersträvas med avseende å städerna, samt att

man för sådant ändamål ej bör undandraga sig de kostnader och besvär,

som därav kunna föranledas. Men å andra sidan torde man dock böra

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

tillse, att clessa kostnader och besvär ej göras större än för ändamålets

vinnande oundgängligen erfordras.

Nu framgår emellertid av det för riksdagen framlagda, utav vederbörande

kommission utarbetade förslag till förordning angående fastighetsregler

för stad, att för varje stad skall föras ett fastighetsregister, bestående

av tomtbok för tomterna och stadsägobok för övriga fastigheter inom staden

med tillhörande tre bihangsförteckningar.

Frågan blir då, huruvida hela denna bokföring kan vara av behovet

påkallad eller ens önskvärd.

För min del tror jag det ej, och har jag vunnit stöd för denna min

uppfattning dels genom samtal med representanter för andra stadssamhällen

och dels även efter vad det förefaller mig av den i ärendet förebragta

utredning.

I det störa flertalet städer, i synnerhet de största och de medelstora,

förhåller det sig sannolikt så, att de nuvarande fastigketsböckema jämte

befintliga stadskartor och tomtkartor äro så förda och upprättade, att de i

vad avses städernas planlagda områden fullt motsvara de krav, man på

desamma kan ställa, och är det därför min övertygelse, att det kostbara

och besvärliga arbetet med upprättande och förande av tomtbok i regeln

ej kan vara av behovet påkallat.

Samma torde även vara förhållandet med förteckningen (bihang c), i

vad densamma avser gator, torg och inom planlagda området befintliga

allmänna platser.

Skulle emellertid erfarenheten giva vid handen, att i vissa städer

fastighetsbokföringen eller kartväsendet i dessa delar ej är nöjaktigt ordnad,

torde det böra tilläggas Kung!. Maj:t makt att beträffande dessa städer

föreskriva upprättande av fastighetsregister jämväl beträffande det planlagda

området.

Yad åter angår städernas icke planlagda områden, böra väl däremot

förhållandena vara sådana, att fastighetsböckerna rörande desamma icke i

regeln lämna noggrannare utan snarare mindre noggranna upplysningar,

än lagfartsböeker och kartor i motsvarande delar lämna beträffande landsbygden.

Att upprättande av stadsägobok med till densamma hänförliga

bihang åtminstone i allmänhet är av behovet påkallat, synes mig därför

uppenbart. >

Herr Kant har i motionen nr 221 yrkat, f

att i 24 § av förslaget till lag med vissa bestämmelser angående av-motion nr sa t.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Sammansatta stats- och lagutskottets utlutande Nr 1.

styckning och sammanläggning av jordområden i stad orden Om ansökning,

som i detta kapitel sägs, sä oek om rättens beslut däröver skall

anteckning göras i lagfartsprotokollet», må utgå, samt

att riksdagen i stället ville för sin del besluta, att 1 § i kungl.

förordningen angående särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och

andra ärenden den IG juni 1875 skall erhålla följande ändrade lydelse:

»Över följande ärenden skola vid underrätt föras särskilda protokoll, nämligen:

ett över lagfarter med fång av fast egendom samt ärenden rörande

tomtregleringar; ett över inteckningar i fast egendom; ett över inskrivningar»

etc. till slut.

Till stöd härför har motionären åberopat följande:

»I 9 § av lagen angående förändring av tomts område den 2 G maj

1899 linnes, jämte andra föreskrifter, intaget följande stadgande: »Om

ansökning, som i denna lag sägs, så ock om rättens beslut däröver skall

anteckning göras i lagfartsprotokollet».

Vid föredragning hos Kungl. Maj:t i högsta domstolen av förslaget

till sagda lag anförde, beträffande berörda stadgande, ett av de därvid

tjänstgörande justitieråden, att han för sin del ansåg lämpligast, att handläggningen

av ärenden rörande tomtjämkning i dess helhet upptoges i lagfartsprotokollet

och icke alls i domboken. Någon ändring i lagförslaget

företogs dock ej i nu förevarande hänseende.

Vid tillämpning av ifrågavarande lagstadgande hava emellertid ett

stort antal av våra stadsdom stolar ansett sig oförhindrade att tolka detsamma

så, att ärenden angående tomtregleringar i dess helhet upptagits i

lagfartsprotokollet, vilket dock icke kan anses riktigt med hänsikt till

stadgandets ordalydelse jämfört med kungl. förordningen angående särskilda

protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden den IG

juni 1875. Ett sådant förfarande måste emellertid av flere skäl anses

mera praktiskt än det i lagen förutsatta förfarandet att först upptaga

ärendet i domboken och sedan göra anteckning därom i lagfartsprotokollet.

Man tänke sig exempelvis det ingalunda ovanliga förhållandet, att en

rådman har till tjänsteåliggande att upprätta domboken i civila mål och

ärenden, en annan att föra lagfarts- och inteckningsprotokollen. För var

och eu, som har någon kännedom om dylika frågors behandling, måste

det då stå klart, att det är lämpligast att låta den rådman, som har

fastighetsböckerna samt lagfarts- och inteckningsprotokollen under sitt förvar,

uppsätta protokollet i tomtregleringsärenden, då, även om äganderätts
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

och gravationsbevis företetts, kompletterande upplysningar angående äganderätts-

och inteckningsförhållandena rörande de ifrågavarande fastigheterna

därvid ofta behöva hämtas ur nämnda protokoll och böcker. Tänkas kan

ock, att civilrådmannen, sedan han protokollfört och till vederbörande part

expedierat ärendet, förbiser att delgiva lagfartsrådmannen det av honom

förda protokollet, varav följer, att anteckning om tomtregleringen ej kommer

att inflyta i fastighetsboken. Att lagfartsrådmannen, om ärendet av

honom införts i lagfartsprotokollet, skulle kunna förbise att göra anteckning

därom i fastighetsboken, måste däremot anses uteslutet. För övrigt torde

det vara svårt att förstå, vartill en sådan omgång, som ett och samma

ärendes upptagande i två hos samma domstol förda protokoll, skall tjäna.

Men är man av den meningen, att det må vara tillräckligt att upptaga

ärendet i ett protokoll, måste därav följa, att ärendet införes, icke i domboken

utan i lagfartsprotokollet, vilket protokoll utgör underlaget för

fastighetsböckerna.

Au ifrågavarande lagstadgande återfinnes emellertid så gott som ordagrant

i 24 § av förslaget till lag med vissa bestämmelser angående avstyckning

och sammanläggning av jordområden i stad, vilket lagförslag

med Kung!. Maj:ts nådiga proposition nr 6 till riksdagen överlämnats.»

I en annan motion, nr 222, har herr Kant hemställt, att det före ii u- Norr Kanta

] J J o motion nr 222

gande förslaget till lag innefattande bestämmelser om skyldighet för städer

och vissa andra samhällen att bekosta fastighetsregisters uppläggande och

förande icke måtte av riksdagen bifallas.

Som motivering anfördes följande:

»Yid första påseendet torde tillkomsten av detta lagförslag för de flesta

framstå såsom en given konsekvens därav, att lagbestämmelser angående

uppläggande och förande av jordregister för landsbygden förut utfärdats.

Yid närmare granskning av bestämmelserna i kungl. förordningen angående

lagfart å fång till fast egendom den .16 juni 1875 samt de fastighetsböcker,

som på grund av stadgandet i 18 § av sagda kungl. förordning

föras vid underdomstolarna i riket, lärer emellertid otvetydigt framgå, att

samma skäl för uppläggande och förande av fastighetsregister för stad ej

förefinnas som för uppläggande och förande av dylikt register för landsbygden.

Under det motsvarande bestämmelser för landet saknas, åligger

det nämligen, jämlikt 9 § i nämnda kungl. förordning, den, som söker

lagfart å gård eller tomt i stad, att visa, i vilket kvarter och vid vilka

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

gator tomten är belägen, samt tomtens ytinnehåll och längden av dess

särskilda sidor, och enligt 14 § i kungl. kungörelsen, huru lagfarts- och

inteckningsböcker skola inrättas och föras, den 14 september 1875, skall

i första spalten av fastighetsbok för stad införas tomts ytinnehåll, dess

natur av fri eller ofri, gata eller plats, invid vilken fastigheten är belägen,

dess sidors längd, areal av annan jord, som därmed är förenad, beskaffenhet

och storlek av jordlägenhet, som ej är till tomt indelad, samt förändringar

i fastighets område.

Då under de 40 år, som förflutit, sedan nu åberopade lagbestämmelser

trätt i gällande kraft, de allra flesta inom städernas planlagda områden

belägna tomter åtminstone någon gång varit föremål för lagfart, samt därvid

med ledning av bilagda, av vederbörande myndighet upprättade kartor och

beskrivningar, anteckningar i fastighetsböckema gjorts om fastigheternas

natur, ytinnehåll och gränser, har, enligt mitt förmenande, härigenom för

städerna uppkommit ett fastighetsregister, lika gott som det, om vars uppläggande

och förande framställning nu gjorts.

I likhet med vad herr Zetterstrand i sin motion nr 98 uttalat, anser

jag därför uppläggandet och förandet av fastighetsregister, i vad städernas

planlagda områden beträffar, icke vara av behovet påkallat.

Men även vad städernas icke planlagda områden angår, torde man

icke utan vidare kunna fastslå, att de vid rådhusrätterna förda fastighetsböckerna

ej lämna tillräckligt noggranna upplysningar rörande de å sådana

områden belägna fastigheterna.

Eådhusrättcrna torde nämligen jämväl vid ansökningar om lagfart å

dylika fastigheter redan nu i stor utsträckning fordra, att av vederbörande

myndighet upprättad karta med beskrivning företes. Att domstolarne

därtill äga rättighet, oaktat uttrycklig lagbestämmelse härom ej förefinnes,

framgår tydligt av Kungl. Maj:ts den 5 november 1914 meddelade utslag

i ett dylikt ärende, vilket finnes refererat å sid. 166 o. tf. i 1914 års

kommissions betänkande angående fastighetsregister m. m., och lärer det

kunna antagas, att efter kännedom om detta prejudikat berörda förfarande

kommer att av stadsdomstolarna allmänt tillämpas. På grund härav, och

sedan i förevarande avseende nu gällande lagbestämmelser kompletterats

med de föreslagna nya lagbestämmelserna om avstyckning av område, som

ej ingår i tomtindelning samt därav föranledda ändringar i 6 § av kungl.

förordningen angående lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875,

torde städernas fastigketsböcker inom en icke allt för avlägsen framtid

komma att, även utan särskild lagstiftning i ämnet, bilda ett fullt till
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1. 31

fredsställande fastighetsregister, jämväl vad angår fastigheter utom stadens

planlagda område.

Härmed anser jag mig hava uppvisat, att nöjaktig reda och ordning

i fastighetsbokföringen för städerna i stor utsträckning redan vunnits samt,

i de hänseenden detta ännu ej skett, lätteligen kan vinnas utan särskilda

kostnader för staten och kommunerna. Vid sådant förhållande och då,

enligt vad den kungl. propositionen utvisar, kostnaderna för fastighetsregistret

uppläggande skulle komma att medföra högst avsevärda utgifter,

vilka, enligt mitt förmenande, icke stå i rimligt förhållande till de resultat,

som därmed kunna vinnas, samt kostnadsberäkningarna för övrigt vila på

så osäkra grunder, att kostnadsfrågan i dess helhet svårligen låter sig tillförlitligen

bedömas, har jag för min del funnit mig icke kunna biträda

det nu ifrågavarande lagförslaget.»

Även herrar Holmdahl och Christiernson hava i en motion, nr 224, HerrarHolmyrkat,

att lagförslaget under l:o) i kungl. propositionen nr 6 måtte av christiemriksdagen

avslås, och hava motionärerna motiverat detta yrkande sålunda: sons motion

»Det föreslagna stadsfastighetsregistret utgör ett led i den modernise- nr

ring av lagfarts- och inteckningsväsendet, som ifrågasatts i lagberedningens

år 1907 framlagda förslag till lag om inskrivning av rätt till fast

egendom. I underdånig skrivelse den 31 december 1907 framhöll lagberedningen,

att ett underlag motsvarande det för landet föreslagna erfordrades

för fastighetsbokföringen i städerna; och beslöt i anledning härav

Kungl. Maj:t den 15 maj 1908 att åt särskilda kommitterade — fastighetsregisterkommittén

— uppdraga att dels utarbeta förslag till föreskrifter

angående registerföring av fastigheter i stad, dels ock utreda, i vilken omfattning

dessa föreskrifter borde vinna tillämpning jämväl å sådana orter

på landsbygden, för vilka funnes tomtindelning såsom för stad.

Det betänkande, som av kommitterade avgavs den 30 september

1911, möttes emellertid, av skäl, som torde vara kända och därför ej här

behöva upprepas, av ett så gott som enhälligt motstånd från stadssamhällenas

sida. Ärendet måste därför undanskjutas i avvaktan på förslagets

omarbetning. Uppgiften anförtroddes åt nya sakkunniga, 1914 års fastighetsregisterkommission.

Såvitt framställningarna till riksdagen giva vid

handen, är det denna kommissions förslag med en eller annan jämkning,

som Kungl. Maj:t aktar genomföra, om riksdagen beviljar erforderliga medel

ocli godkänner do få partier i det invecklade författningskomplexet,

som anses äga karaktär av lag.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande ISr 1.

Gärna skall medgivas, att kommissionen i stor utsträckning tagit

hänsyn till de erinringar och önskemål, som stadssamhällena och deras

sammanslutning, svenska stadsförbundet, framställde i anledning av det föregående

förslaget. Men på några viktiga punkter har kommissionen allt

för nära anslutit sig till grundtankarna i det verk, den haft att omarbeta,

för att resultatet skall kunna betraktas som tillfredsställande ur deras synpunkt,

som närmast beröras av ärendet. Till närmare utveckling av denna

uppfattning tillåta vi oss åberopa det i propositionen delvis refererade yttrande,

som svenska stadsförbundet avgivit i ämnet.

Förbundets anmärkningar mot själva register för slaget grupperas

däri kring tre spörsmål, nämligen om registrets användbarhet jämväl för

kommunala ändamål, om arbetets organisation samt om kostnadernas beräkning

och fördelning mellan staten och respektive samhällen.

»Yad den förstnämnda frågan angår», heter det i yttrandet, »hava

de sakkunnige tillgodosett önskemålen om större utrymme i fastighetsregistret

för anteckningar om särskilda byggnadsbestämmelser enligt 3 §

stadsplanelagen, ävensom vidtagit åtskilliga förbättringar i vissa andra mindre

väsentliga avseenden men däremot ställt sig avvisande gentemot de ännu

betydelsefullare kraven på sådana anordningar, att registret jämte registerkartan

kunde lämna eu fullständig och lättfattlig redovisning för varje

stads och därmed jämförligt samhälles ägovälde med hänsyn ej blott till

den rättsliga, utan även till den för kommunalförvaltningen överhuvud

och byggnads väsendet i synnerhet viktiga administrativa indelningen

enligt stadsplan och tomtindelning. Såsom vid frågans föregående behandling

från förbundets sida framhölls, erfordrades härför dels att stadsplanegränsen

bleve bestämmande för registrets uppdelning i tomtbok och stadsägobok

(jordebok), så att hela det planlagda området, oberoende av huruvida

tomtindelning överallt skett eller ej, upptoges i tomtboken, medan det

icke planlagda området registrerades i stadsägoboken, dels ock att den

administrativa tomtindelningen, så långt ske kunde, lades till grund för

tomtboken. Att uppfylla den förstnämnda av dessa fordringar innebure

icke några mera betydande svårigheter. Därför behövdes blott, att den i

fastställda kvarter belägna men ej tomtindelade marken i tomtboken uppfördes

under bestående äganderättsenheter samt att jämväl gator, torg o. d.

redovisades i tomtboken i stället för uti särskilt bihang till densamma, allt

anordningar, som snarare skulle förenkla än komplicera registerarbetet. Däremot

kunde det ej förbises, att den administrativa indelningen med hänsyn

till registrets egentliga ändamål ej utan vidare erbjöde eu tillfredsställande

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Sammansatta stats■ och lagutskottets utlåtande Nr 1.

grundval för tomtboken». »Tvivelsutan», yttrade förbundet vidare, »skulle det

emellertid vid en förnyad utredning visa sig, att den rättsliga indelningen

genom vissa jämförelsevis lätt verkställda anteckningar och ett lämpligt

hänvisningssystem i tomtboken kunde inordnas under den administrativa,

utan att härigenom registrets användbarhet såsom underlag för fastighetsboken

behövde äventyras. Såsom redan påpekats, skulle givetvis den stadsplanelagda

men ej tomtindelade marken i tomtboken redovisas efter rättslig

indelning. Beträffande mark inom tomtindelat område sammanfölle i

själfva verket oftast den rättsliga och administrativa indelningen. Där detta

undantagsvis ej ägde rum, vore det vanligen en jämförelsevis kort tidsfråga,

när de båda indelningarna kom me att överensstämma med varandra.

De sakkunnige hava icke förebragt några vägande skäl, varför dessa

vid kritiken över 1911 års förslag framförda önskemål, genom vilkas förverkligande

registret skulle komma att utgöra ej blott ett ändamålsenligt

underlag för fastighetsboken utan äfven en för kommunalförvaltningen

användbar fastighetsurkund, nu lämnats obeaktade. Under sådana förhållanden

synes anledning ej föreligga från stadssamhällenas sida att frångå

desamma.

I varje fall kan det med fog ifrågasättas, huruvida ej genom en enkel

åtgärd tomtbokens värde för såväl kommunala behov som för enskilda personer

kunde väsentligt ökas redan därigenom att den föreslagna avdelningen

A., som avser kvarteret såsom enhet och redogör för de vid detsamma

fästade byggnadsbestämmelserna, omedelbart upplägges för alla befintliga

eller nytillkommande kvarter, oavsett om anledning enligt förslaget

föreligger att upptaga någon av de särskilda tomterna i tomtboken. På

detta sätt erhölles åtminstone en fullständig överblick över det statsplanelagda

områdets uppdelning i kvarter och de viktigaste inskränkningarna i

kvartersmarkens utnyttjande.»

Med avseende å den andra frågan — fastighetsregisterarbetets

organisation — anföres:

»Dualismen mellan de egentliga registergöromålen och kartarbetet synes

föga motiverad utan fastmer förenad med betydande olägenheter. Enligt

förslaget åligger upprättandet av registerkartan en tjänsteman, registrets

uppläggande och förande en annan. Visserligen förefinnes icke något

hinder att förena båda uppdragen i samma hand, men varje anvisning i

sådant syfte saknas. __ Detta måste betecknas såsom en brist. Ingående

kännedom om stadens markförhållanden i förening med erfarenhet i ägomätning

torde vara hart när. oeftergivliga villkor såväl för själva registrets

Bihang till riksdagens protokoll 1.910''. 6 samt. 2 avd. 1 käft. (Nr l.J 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

uppläggande och förande som för arbetet med registerkartan. Båda dessa

förutsättningar äro säkerligen i regeln för handen hos vederbörande stadsingenjörer

eller motsvarande tjänstemän. Säkerhet borde då ock finnas för

att dessa tjänstemän bliva förordnade såväl till registerförare som till förrättningsmän

i avseende å registerkartan, därest vederbörande stad så önskar

och de motsvara vissa bestämda kompetensanspråk. Om stadsingenjörernas

självskrivenhet såsom registerförare och förrättningsmän för registerkartan

med nu antydda inskränkningar fastslås, vinnes ock den fördelen,

att blott undantagsvis behov av särskilt tekniskt biträde åt registerföraren

lärer inträda.

Skall åter, såsom de sakkunniges förslag förutsätter, Konungens befallningskavandes

prövning av städernas förslag angående befattningshavare

vara fullkomligt obunden av fasta regler och endast ske efter de lämplighetssynpunkter,

som prövningsmyndigheten själv finner skäligt anlägga, är

det fara värt, att tjänstetillsättningen kan komma att grundas på tillfälligheter

eller godtycke till men för arbetsresultatet och för städerna, vilka i

varje tall fä vidkännas utgifterna. Med avseende å förrättningsmännen för

registerkartan är faran härför så mycket större, som ju länsstyrelserna i

allmänhet näppeligen kunna bedöma, huruvida en person besitter den erforderliga

kompetensen, utan torde vara hänvisade att bygga sina omdömen

därutinnan på andras utsagor. I betraktande av lantmäteristyrelsens tilltänkta

uppgift såsom central uppsikts myndighet lär det då kunna antagas,

att nämnda styrelses eller dess underlydandes direktiv bliva utslagsgivande

för Konungens befallningshavandes avgörande av tillsättningsfrågorna, helst

som vederbörande förste lantmätare i förhållande till Konungens befallningshavande

instruktionsmässigt intager ställningen av rådgivare i hithörande

angelägenheter. Att följden härav måste bliva en viss benägenhet till gynnande

av lantmätarekåren på stadsingenjörernas bekostnad torde icke kunna

förnekas. Ur ekonomisk synpunkt kan detta givetvis medföra olägenheter

för städerna, då deras egna tjänstemän säkerligen i allmänhet äro i stånd

att utföra arbetet billigare än utifrån tillkallade. Jämväl med hänsyn till

det syfte, man vill nå genom eu ordnad fastighetsregistrering, torde det

få anses oklokt att öppna möjligheter för de med städernas förhållanden

särskilt förtrogna tjänstemännens undanskjutande vid ifrågavarande arbeten.

Av här utvecklade uppfattning följer även, att stadssamhällena måste

ställa sig synnerligen betänksamma mot förslaget att uppdraga den centrala

ledningen av fastighetsregisterarbetet åt lantmäteristyrelsen. Städernas

mätnings- och markredo visnings väsen har hittills ej legat under lånt
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1. 35

mäteristyrelsens inseende, och några skäl att frångå denna grundsats synas

icke förefinnas. Tvärtom tala häremot flera omständigheter, av vilka några

i det föregående påpekats. Ytterligare må mot en sådan anordning erinras,

att jordregisterarbetets planläggning och ledning, som ålegat lantmäteristyrelsen,

icke varit av beskaffenhet att stärka förtroendet för styrelsens

lämplighet att handhava motsvarande, på samma gång mera komplicerade

och för styrelsen mera främmande uppgift beträffande städerna,

samt framför allt, att den uppgift, det här gäller, är sådan, att den under

jämförelsevis kort tid kräver avsevärt arbete men därefter nära nog sköter

sig själv, i)et kan knappast vara riktigt att pålägga ett redan arbetstyngt

ordinarie ämbetsverk ett så omfattande, men tillfälligt arbete. Härigenom

torde nämligen framtvingas inrättandet av nya tjänster, som sedermera

ej motsvara något behov, men vilkas indragning säkerligen ej så

lätt låter sig genomföras.

Med hänsyn till verksamhetens art och i övrigt föreliggande förhållanden

synes den bästa lösningen vara, att ledningen lägges i händerna

på en för ändamålet utsedd tillfällig kommission med speciell sakkunskap

i de olika frågor, som här komma i beaktande. Denna sakkunniga

centralmyndighet borde jämväl övertaga de reellt betydelsefulla åligganden,

som nu tänkts hänskjuta till Konungens befallningshavande, samt

överhuvud erhålla så vidsträckt men på samma gång tydligt angiven befogenhet,

att den verkligen bleve i stånd att fylla sin ställning såsom den

drivande och ledande kraften i arbetet. Sedan fastighetsregistret väl blivit

upplagt, vore kommissionen givetvis överflödig. I den mån en övervakande

myndighet därefter erfordras för de löpande arbetena, torde det ej

möta några svårigheter att förena denna sannolikt föga krävande post med

annan befattning inom närstående förvaltningsområde.»

Yid ärendets föredragning i statsrådet den 7 maj 1915 förklarade

vederbörande departementschef utan närmare motivering, att Stadsförbundets

erinringar i nu berörda två punkter enligt hans mening icke borde föranleda

ändring i kommissionens förslag. Därest riksdagen i äskad form och

utsträckning lämnar sin medverkan till registerverkets finansiering, torde

det därför få anses uteslutet, att de av stadsintressets målsmän sålunda

hävdade önskemålen vinna beaktande vid det slutliga administrativa reglerandet

av denna angelägenhet. Dessa önskemål synas oss dock träffa ett

par av frågans allra viktigaste sidor och tillika vara så väl grundade, att

deras tillgodoseende bör utgöra förutsättningen för stadssamhällenas och

statskassans betungande med de avsevärda kostnader, som fastighetsregistret

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

skulle medföra. I alldeles särskild grad gäller detta önskemålen beträffande

registerarbetets centrala planläggning och ledning. De nedslående

erfarenheterna från jordregistret, vilka ligga alltför nära i tiden

och dragit med sig allt för ovälkomna ekonomiska konsekvenser för att nu

vara förgätna — sammanställda med övriga av Stadsförbundet anförda omständigheter

— understryka enligt vår mening starkt nödvändigheten av

att ledningen lägges hos en för uppgiften speciellt tillsatt myndighet: en

tillfällig kommission, så sammansatt och utrustad, att den erbjuder betryggande

garantier för det komplicerade och kostsamma företagets planmässiga,

sakkunniga och mest ekonomiska genomförande inom avsedd tid. De

kontrollutgifter, c:a 5,000 kronor årligen under tre år, varmed Kungl. Maj:t

liksom 1914 års kommission räknat, då lantmäteristyrelsen göres till tillsynsmvndighet,

kunna vid första påseendet förefalla låga. Men i själva

verket torde anordningen blott bilda inkörsporten för en betydande utvidgning

av lantmäteristyrelsens organisation, varigenom permanenta kostnadsökningar

av ansenlig storlek skulle påläggas staten. Vid lantmäteristyrelsens

behandling av 1911 års kommittéförslag uttalades av en bland dess

ledamöter, byråchefen Ilamrin, att inrättande av en ny lantmäteriteknisk

byrå inom ämbetsverket vore ett oeftergivligt villkor för styrelsens övertagande

av fastighetsregisterarbetets ledning. Sedermera har styrelsen själv

i samband med ett den 30 april 1913 avgivet förslag till allmän mätningsförordning

in. m. förklarat en dylik utvidgning behövlig, särskilt

med hänsyn till att städernas mätningsväsen borde ställas under styrelsens

uppsikt och kontroll. Om nu den uppgift, som här närmast är i fråga,

anförtros åt lantmäteristyrelsen, är det uppenbart, att detta skall verka i

hög grad stimulerande på de tidigare, blott mera tveksamt framförda omorganisationsplanerna.

Och med all rätt. Ty även under iakttagande av

fastighetsregisterkommissionens förenklingar av det tidigare förslaget ställer

arbetet, därest det skall bedrivas med erforderlig skicklighet och kraft,

stora anspråk på den myndighet, som har att utöva högsta ledningen, anspråk,

vilka icke inom ramen för lantmäteristyrelsens nuvarande organisation

lära kunna tillgodoses genom den personalförstärkning, vartill ett årligt

belopp av 5,000 kronor förslår.

Härtill kommer, att man i och med fastighetsregistergöromålens inordnande

under lantmäterimyndigheterna tagit det första steget till uppgivande

av städernas naturliga särställning i mätningstekniskt och mätningsorganisatoriskt

hänseende. Städerna, vilkas sunda och kraftiga utveckling så

intimt sammanhänger med ändamålsenliga, smidiga och snabba former för

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

markens uppdelning till bebyggande, skulle på detta sätt tvingas in i ett

för dem främmande, stelt, omständligt och byråkratiskt system, utan att

i gengäld tillföras någon påvisbar vinst. Staten skulle å sin sida icke

undgå betydande ekonomiska uppoffringar.

Stadsförbundets tredje huvudanmärkning — rörande kommissionens

kostnadsberäkningar och det föreslagna sättet för bördornas fördelning

mellan staten och vederbörande samhällen — har i huvudsak

återgivits i statsverkspropositionen liksom även departementschefens

bemötande av de framställda erinringarna.

Dessa gingo i första hand ut på att uppvisa, hurusom fastare beräkningsgrunder

i fråga om registerarbetets kostnader för närvarande saknas,

och att de gjorda kalkylerna under sådana förhållanden i själva verket

blott utgöra förmodanden, om vilkas värde man ingenting känner. För att

vinna säkrare utgångspunkter för sakens bedömande och slippa ett upprepande

av de enorma felräkningar, som på sin tid kännetecknade jordregistret,

yrkades, att fastighetsregistret först på försök skulle uppläggas

för några typiska stadssamhällen eller delar av sådana. En dylik försökstillämpning

betonades vara så mycket nödvändigare, som staten tänktes

bidraga till arbetet med ett på förhand fixerat belopp, vadan alla oberäknade

kostnadsökningar skulle falla på samhällena. Därigenom kunde det

i verkligheten lätt inträffa, att de ekonomiska förutsättningar, från vilka

lagstiftningen utgått, högst väsentligt förskötes till dessa samhällens nackdel.

Blott på grundvalen av exaktare, erfarenhetsmässigt vunnet material

vore det följaktligen möjligt att mellan staten och de berörda kommunerna

avväga bördorna på ett skäligt och rättvist sätt.

Gentemot denna ståndpunkt, som synes vila på mycket goda skäl,

har departementschefen häfdat, att kommissionen i sina kostnadsöverslag

hållit sig tillräckligt högt för att man icke skall behöva riskera några

oangenäma överraskningar vid förslagets praktiska genomförande. I ekonomiskt

hänseende bygger detta nämligen enligt departementschefens förklaring

på de erfarenheter, som vunnits under senare årens mätnings- och

markredovisningsarbeten i Stockholm och Göteborg, och de siffror, som

med ledning härav erhållits, hava avrundats uppåt så mycket, att marginalen

torde rymma i andra samhällen eventuellt tillstötande fördyrande

faktorer.

Härtill må först erinras, att, såsom departementschefen på annat ställe

framhållit, icke blott den areal, som skall undergå registrering, utan även

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

graden av oreda, som kan vara rådande i skilda samhällen, är avgörande

för kostnadsfrågan. Underligt vore, om icke rikets två största städer med

deras från gammalt synnerligen väl rustade mätningsinstitutioner och domstolar

skulle ha ett betydande försteg framför flertalet övriga samhällen

med avseende å klarhet och överskådlighet i fastighetsredovisningen. Med

fullkomlig visshet kan detta antagas vara förhållandet. Och denna överlägsenhet

torde icke — i varje fall ej så undantagslöst, som departementschefen

synes förmoda — neutraliseras av en längre driven fastighetsdelning.

Tvärtom lär det knappast erbjuda några svårigheter att finna exempel

på medelstora och mindre städer med trånga områden, små tomter

samt hart när i oändlighet sönderskiftade stadsägor, där registerenheternas

antal per ytenhet är större än i Stockholm och Göteborg. Till berörda

kategori höra ofta just de städer, som på grund av bristande ekonomisk

styrka eller andra ogynnsamma omständigheter icke haft tillfälle att nedlägga

någon egentlig omsorg på fastighetsförhållandenas utredning eller ens

på att systematiskt samla och bearbeta de kartor och övriga urkunder, som

dock under tidens lopp för olika ändamål upprättats. Att dessa städers

kostnader för registret måste bliva högst avsevärt större än Stockholms och

Göte. orgs förefaller uppenbart, liksom ock, att den beräknade utjämningsmarginalen

icke är så bred, att den lämnar rum för annat än relativt

obetydliga förskjutningar.

Om det alltså enligt vår mening i och för sig icke kan anses riktigt

att i detta sammanhang betrakta de två största städerna såsom typiska,

framträder detta än tydligare, när det vid närmare efterforskning visar sig,

att Göteborg i verkligheten icke alls kan åberopas såsom stöd för de uppgjorda

beräkningarna. Utan att avvakta fastighetsregisterfrågans slutliga

lösning har man där sett sig nödsakad att redan nu påbörja uppläggande

av en efter ungefär samma grunder inrättad fastighetsurkund. Enligt vad

andre stadsingenjören, som närmast omhänderhar denna angelägenhet, på

begäran meddelat, ligga emellertid de egentliga registreringskostnaderna

som registerenhet, så vitt nu kan bedömas, närmare 3 än 2 kr., det enhetspris,

från vilket kommissionen utgått. Icke heller den uppgivna mätningskostnaden

av omkring 1,50 kr. per hektar kan av andre stadsingenjören

vitsordas, utan har han förklarat, att en för ändamålet tjänlig

karta i regel betingar högre pris.

Av det nu anförda torde framgå, att yrkandet på registerförordningens

försöksvisa tillämpning å ett mindre antal orter, innan den ekonomiska

sidan av saken slutligt regleras, icke förlorat berättigande genom departe
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1. 39

mentschefens uttalanden. Ja, det kan t. o. m. starkt ifrågasättas, huruvida

icke, för bedömandet av de ekonomiska bördor, fastighetsregistret»

uppläggande kommer att medföra för städerna, en utredning i sådant avseende

på grundvalen av kommissionens förslag bör verkställas för varje

särskilt samhälle.

Även det allvarliga kommunalfinansiella läget manar till största försiktighet,

då det gäller så betydande summor, som här är fallet. Mängden av

nya omsorger -— främst städernas oförutsett dryga andel i pensionsförsäkringens

finansiering — samt förlusten av brännvinsmedlen har

flerstädes ställt städernas ekonomi på mycket svåra prov. Därtill kommer

den nuvarande kristiden med å ena sidan starkt stegrade anspråk på

nära nog alla stadsförvaltningens grenar och därtill extraordinära bördor

av varjehanda slag samt å andra sidan osäkrare eller minskade inkomster

och begränsning av lånemöjligheterna, såväl vad angår Kungl. Maj:ts medgivande

att företaga upplåning (se finansministerns bekanta rundskrivelse

till samtliga Konungens befallningshavande den 6 september 1915) som

beträffande utsikterna att på rimliga villkor erhålla behövliga lånemedel.

Det torde väl knappast kunna anses lämpligt, att i en situation, som väl

torde kunna betecknas såsom den svåraste städernas förvaltning i mannaminne

haft att bemästra, igångsätta ett så vittutseende företag, som möjligen

kan sägas vara önskvärt, men vars undanskjutande till lämpligare

tid dock ej skulle innebära någon våda, helst väntetiden med fördel kunde

användas för att avhjälpa ännu bestående brister i den tekniska och ekonomiska

planläggningen. Även om man utgår ifrån, att kostnaderna kunna

hållas inom de av kommissionen uppdragna gränserna, vilket på ovan angivna

grunder måste betvivlas, skulle under ett enda år, 1917, städerna

och jämförliga samhällen tvingas föranstalta om registreringsförarbeten till

den sammanlagda summan av 1,022,000 kr. Till detta belopp beräknas

nämligen de med registerkartors upprättande förenade utgifterna, för vilkas

täckande icke något statsbidrag föreslås, och ifrågavarande kartor

skola vara färdiga 1 år efter lagens ikraftträdande, d. v. s. den 1 september

1917. Yar och eu, som har någon kännedom om de stora svårigheter,

med vilka 1916 års budgetsarbete i många städer hade att kämpa för att

bereda plats för de mest trängande utgifterna, förstår, huru dessa stora

krav och än mer de tilläggsäskanden, som icke lära undgås, när arbetet

fortskridit någon tid, skola komma att verka. För vår del kunna vi icke

finna skäl förebragta, som rättfärdiga, att stadssamhällenas redan tillräck
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

ligt brydsamma ställning ytterligare försvåras genom nu ej oundgängligen

nödiga ålägganden.

Vad angår jurisdiktionslösa städer samt köpingar och municipalsamhällen,

framhåller Stadsförbundet i sitt åberopade yttrande, att ifrågavarande

samhällsbildningar rimligtvis icke böra belastas med några som helst

kostnader för fastighetsregistret. Dess ''uppläggande är helt och hållet

motiverat av lagfarts- och inteckningsväsendets reformering — såsom övriga

grenar av rättsväsendet en staten allena åvilande angelägenhet utom

i de egentliga städerna, vilka av gammalt haft att ekonomiskt svara för

rättsskipningen i första instans. Lika litet som de rena landskommunerna

behöft bidraga till jordregistret, lika litet borde alltså dylikt bidrag avfordras

de med landsbygden judiciellt jämställda stadssamhällena.

Icke heller denna erinran har vunnit Kung!. Maj:ts beaktande. Den

bemötes av departementschefen med hänvisning till, att de stadsliknande

samhällena å landsbygden visserligen icke behöva bekosta sitt rättsväsen

men däremot äro underkastade samma skyldighet, som åligger »städernas

invånare», att låta upprätta kartor över stadsplanen, kvarter och tomter.

Att av denna skyldighet, som grundar sig på byggnadsstadgans föreskrifter

rörande städernas och de stadsliknande samhällenas ändamålsenliga bebyggande,

draga den slutsatsen, att dessa sistnämnda samhällen skulle vara

pliktiga att bekosta jämväl fastighetsregistret, synes vara något förhastat.

Fastighetsregistrets uppläggande har, såsom departementschefen tydligt

framhållit, ansetts nödvändigt såsom underlag för den ifrågasatta nya fastighetsbokföringen

— sålunda för ett rent rättsligt ändamål. Då, såsom

Svenska stadsförbundet framhållit, dessa samhällsbildningar intaga samma

ställning i avseende på domstolsväsendet som den egentliga landsbygden

och då rättsskipningen följaktligen där uteslutande är en statens angelägenhet,

synas alla skäl tala för att dessa stadsliknande samhällen i fråga om

kostnaderna för fastighetsregistret likställas med landsbygden.

Vid bedömande av landsbygdssamhällenas ställning i förevarande avseende

bör dessutom icke förbises den av lagrådet starkt betonade synpunkten,

att dessa samhällens ekonomiska bärkraft i regeln är synnerligen

ringa. Detta gäller framför allt municipalsamhällena, som ha att dels fylla

sina egna, ofta rätt omfattande specialuppgifter och dels i full utsträckning

deltaga i vederbörande landskommuns och väghållningsdistrikts alla pålagor.

Det måste därför anses vara mindre välbetänkt att vältra över kostnaderna

för ett så utpräglat statsändamål som fastighetsregistreringen på kommunala

organisationer av denna svaga och lösliga typ.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

I detta sammanhang vilja vi framhålla, att vi jämväl biträda Stadsförbundets

erinringar i de av departementschefen ej särskilt bemötta delar,

som angå statsbidrag för registrering av såväl senare än 1915 inkorporerade

områden som efter 1919 nybildade samhällen, försåvitt dessa sistnämnda

ej fullständigt befrias från utgifter för ändamålet.»

Slutligen hava herrar Holmdahl och Christiernson i motionen nr 223 Herrar Holm

hemställt, att jämväl lagförslaget under 8:o) av kung! propositionen nr 6 christLrnsons

måtte av riksdagen avslås. Till stöd härför har anförts: motion nr223.

»Jämväl rörande denna del av den ifrågasatta nya lagstiftningen hava

från städernas sida betydelsefulla önskemål uttalats, utan att dessa lyckats

tillvinna sig Kungl. Maj:ts beaktande. Efter att hava vitsordat, att ett

kännbart reformbehov föreligger på berörda område, framhåller sålunda

Svenska stadsförbundet i avgivet yttrande, att reformen bör göras långt

mera genomgripande än fastighetsregisterkommissionen velat föreslå. Denna

uppfattning utvecklas på följande sätt:

»Den nuvarande oklarheten på detta område borde rationellt hävas,

och detta torde endast kunna ske genom att landsbygdens delningsinstitut,

som numera i mycket ringa grad motsvara städernas behov, definitivt utmönstras

och ersättas med nya, så avvägda, att de på bekvämaste sätt

tillgodose de ändamål, som markdelningen i städerna företrädesvis skall

tjäna. De sakkunnige hava visserligen till skillnad från den föregående

kommittén sökt i en enda lag — angående avstyckning och sammanläggning

av jordområden i stad — sammanföra de nya bestämmelser

rörande fastighetsbildning, som de funnit erforderliga för städerna, ävensom

vissa redan förefintliga stadganden i ämnet, men denna lag har ej

gjorts uttömmande, utan skiftesstadgan med flera författningar skola fortfarande

vid sidan av densamma kvarstå såsom normerande. Från skiftesstadgans

tillämplighet hava i enlighet med gällande rättspraxis uttryckligen

undantagits blott städernas tomtindelade områden, medan stadgan

i övrigt lämnats oförändrad. Även kemmansklyvnings- och ägostvckningsinstituten

hava fått kvarstå orubbade (beträffande ej tomtindelat

område). Däremot skola enligt förslaget avsöndringar ej få äga

rum i stad eller annat samhälle med tomtindelning, såvida för samhället

fastighetsregister föres enligt bestämmelserna för stad. Avsöndringsinstitutet

ersättes här med avstyckningsförfarandet enligt nyss angivna särskilda

lag. Oavsett tomtindelningen skall alltså fastighetsbildningen i stad kunna

ske dels genom avstyckning och sammanläggning, dels ock med tillämpBihang

till riksdagens -protokoll IDIG. 6 samt. 2 avd. 1 käft. (Nr 1) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

ning av skiftesstadgan eller genom hemmansklyvning eller ägostyckning.

Uppenbart kommer den planmässighet och enhetlighet i fastighetsbildningen,

som är av så stor betydelse för stadssamhällena, ej att främjas

genom denna valfrihet mellan ett flertal olikartade delningsinstitut, varav

vissa dessutom i sig själva äro föga lämpliga för stadsmark. Det var

också med tanke härpå, som förbundet i yttrandet över 1911 års förslag

bestämt underströk önskvärdheten av att skiftesstadgan undantages från

all tillämplighet å städerna, ett önskemål, som i föreliggande förslag tyvärr

ej förverkligats.

Beträffande det föreslagna nya avstyckningsinstitutet må särskilt

framhållas, att vid dess tillämpning icke någon hänsyn behöver tagas

till gällande stadsplan eller till de fordringar med avseende^ å fastighetsbildningen,

som ur stadsplanesynpunkt måste fasthållas. A i stadsplan

ingående, men ej tomtindelat område får avstyckning ske nästan huru som

helst, och detsamma är naturligtvis förhållandet med område, som ej ens

planlagts. Erfarenheten har dock ådagalagt, att just ett planlöst bildande

av småfastigheter utgör ett av de allvarligaste hindren för det rationella

stadsplanearbetet, vari ju jämväl tomtindelningen ingår såsom ett viktigt

led. Yad förbundet i detta hänseende anförde gentemot 1911 årsförslag,

synes äga full giltighet även i fråga om det nu omarbetade. Det då

framförda önskemålet, att avstyckningarna borde underkastas prövning ur

byggnads- och stadsplanesynpunkt, kvarstår fortfarande. Även måste det,

på sätt i yttrandet över 1911 års förslag närmare utvecklats, anses olämpligt,

att vägförbindelserna till fastigheter å stadsägorna tryggas genom en

sådan anordning, att de enskilda fastigheterna inrymmas delaktighet i

äganderätten till vägmärken, då härigenom stora och onödiga svårigheter

skapas för staden att vid trafikledens framtida övertagande tillfredsställande

ordna äganderättsfrågan.

Ett första steg att motverka ur stadsplanesynpunkt skadliga avstyckningar

vore, att befogenhet att verkställa dylika förändringar uteslutande

förbehölles vederbörande stadsingenjör, där denne ägde viss kompetens för

uppgiften. Stadsingenjören kunde då påverka markägaren att godvilligt

avstå från sådana styckningsåtgärder, som uppenbart strede mot förefintliga

eller tillämnade stadsplaneanordningar eller överhuvud mot principerna

för en sund parcellering i och för bebyggande. Med hänsyn till

stadsingenjörens uppgift att övervaka fastighetsförhållandenas lämpliga ordnande

inom stadsområdet är denne otvivelaktigt även i övrigt bäst skickad

att förrätta förekommande avstyckningar. Enligt förslaget står det emeller
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

43

tid markägaren öppet att efter Konungens befallningshavandes förordnande

få vilken i ägomätning kunnig person som helst utsedd till förrättningsman,

och stadens mätningsman har alltså ej ens något företräde till

dylika förordnanden. På grund av vad ovan anförts, torde denna frihet

få anses olämplig, och detta så mycket mera, som den bryter en åtminstone

i de större städerna faktiskt bestående praxis, att förrättningar av liknande

art skola tillkomma den i stadens tjänst anställde mätningsmannen.

Det lär dock icke vara tillräckligt, att avstyckningarna endast få

verkställas av personer, som kunna anses särskilt skickade att tillgodose

byggnads- och stadsplanesynpunkterna. Jämväl en särskild prövning av

avstyckningarna ur dessa synpunkter är, såsom tidigare framhållits, synnerligen

önskvärd, detta icke minst med hänsyn till de samhällen, som sakna

egna mätningsmän. Prövningen torde lämpligast kunna uppdragas åt byggnadsnämnden.

Inom det planlagda, men ej tomtindelade området synes nämnden böra

äga befogenhet att förhindra avstvckningar i strid med stadsplanen. Yad

det icke planlagda området angår, torde vid byggnadsnämndens prövning

särskilt böra tillses: dels att avstyckningarna rätta sig efter de föreskrifter

enligt 41 § stadsplanelagen, som till äventyrs utfärdats angående

minimistorlek för tomtplats, dels ock att de övriga grundläggande fordringar,

som med hänsyn till områdets framtida fullständiga planläggning böra uppställas

i fråga om kvarterens storlek och form samt trafikledernas bredd

och riktning icke onödigtvis eftersättas. Tilldelades byggnadsnämnden befogenhet

att i antydda hänseenden pröva förekommande avstyckningar,

skulle denna myndighet också erhålla större möjlighet än nu att följa de

tendenser, som ange begynnelsen av en livligare byggnadsverksamhet å

område utanför stadsplan, samt att ingripa med effektiva åtgärder, redan

innan bebyggandet börjat eller nått mera betydande omfattning.»

Stadsförbundet slutar sin granskning med att påpeka, att fastighetsregistret

och frågan om markdelningsväsendets reformering ej synas stå i

så nära samband till varandra, att de ovillkorligen kräva samtidig lösning.

På grund därav ifrågasättes, huruvida icke de båda spörsmålen lämpligen

kunde skiljas från varandra samt de partier av kommissionens förslag, som

ej direkt angå fastighetsregistret, underkastas förnyad allsidig prövning

med hänsyn till ovan återgivna önskemål. Denna utväg vore enligt förbundets

uppfattning så mycket naturligare, som sedan någon tid ett av

lantmäteristyrelsen upprättat förslag till allmän inätningsförordning förelåge,

vilket nära ingrepe i de förhållanden, som eu blivande enhetlig lag
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Historik

44 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

stiftning angående formerna för fastighetsbildningen skulle reglera. Mellan

en lagstiftning om fastighetsbildning och fastighetsmätning bestode ett organiskt

samband, som syntes motivera gemensam behandling av dessa

båda angelägenheter.

Invändningar av- alldeles samma art — ehuru närmare utförda med

hänsyn speciellt till fastighetsbildningens betydelse för bostadsväsendet

i städerna — hava vidare i skrivelse till Kungl. Maj:t framförts av

de inom civildepartementet tillkallade sakkunnige för bostadsfrågan,

statens bostadskom mi tté. Denna skrivelse tillåta vi oss närsluta såsom

bilaga.

Skäl hava icke anförts, varför ovan berörda synpunkter lämnats fullständigt

å sido i de till riksdagen hänskjutna förslagen. Enligt vår mening

böra icke några avsevärdare hinder möta att låta den nya lagstiftningen

följa de av Stadsförbundet och bostadskommittén angivna grunderna.

Härigenom skulle stora och påtagliga fördelar vinnas med avseende å planmässighet,

reda och enhetlighet såväl i själva rättsreglerna för stadsfastigheters

bildning och förändring som i arbetet för byggnadsverksamhetens

ordnande enligt sunda stadsplaneprinciper. Mycket synes också tala för

att de rent mätningstekniska bestämmelser, som kunna finnas erforderliga

för stadssamhällena, samtidigt böra preciseras och eventuellt ingå såsom

led i den nya lagstiftningen, i stället för att, på sätt lantmäteristyrelsens

förslag till allmän mätningsförordning innebär, sammanföras med motsvarande,

ehuru tekniskt helt olikartade föreskrifter för landsbygden. Förslaget

till lag med vissa bestämmelser angående avstyckning och sammanläggning

av jordområden i stad torde sålunda lika litet som mom. 1 av

propositionen höra i nuvarande skick antagas.»

Utskottets yttrande.

Till eu början torde utskottet böra i korthet erinra om tillkomsten

och syftet med den lagstiftning med avseende å fastighetsredovisningen i

städer och stadsliknande samhällen, som nu framlagts för riksdagen, och

som i väsentliga delar skulle kompletteras genom av Kungl. Maj:t i ad1

ministrativ väg meddelade bestämmelser.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1. 45

I skrivelse den 3 maj 1904 framhöll lagberedningen, att vårt lagfarts- Lagberedoch

inteckningsväsende vore så ordnat, att de i dylika ärenden förda proto- BkriSETLn

koll utgjorde den huvudurkund, varav man vunne upplysning om de 3 mai 1904.

fastigheten rörande rättsförhållandena, och att den vid sidan av protokollet

nu förda fastighetsboken icke hade någon självständig betydelse,

km reform av lagfarts- och inteckningsväsendet borde däremot grundas på,

att fastighetsboken bleve en huvudurkund för fastighetsrätten. För genomförande

av ett fastighetsbokssystem, så specialiserat, att alla inskrivningar,

som rörde en viss fastighet, kunde upptagas utan sammanblandning med

andra å ett för denna fastighet avsett särskilt upplägg, gåve emellertid de

nuvarande fastighetsböckerna, vilka anslöto sig till jordeboken, icke ett

använd Oart och fullt tillförlitligt underlag. \ fiken anordning, som voro

att förorda för erhållande av ett dylikt underlag, tillkomme det icke lagberedningen

att bedöma. Men då i följd av inträdda ändrade förhållanden

i fråga om jordbeskattningen erfordrades uppläggande av nya jordeböcker,

hade lagberedningen trott tillfället icke böra lämnas obegagnat för att åt

det arbete, som av denna anledning vore påkallat, giva en sådan omfattning,

att därvid kunde tillgodoses det behov, som mötte från fastighetsbokssynpunkt,

Tillika framhölls betydelsen av att ur fastighetsboken

jämväl kunna vinna upplysning om fastighetens läge, gränser, areal i olika

ägoslag in. in.

Hela lagberedningens omförmälda framställning hänförde sig till förhållandena

å landsbygden, och beredningen hade då icke något uttalande

om att förhållandena i städerna påkallade särskild uppmärksamhet.

I anledning av lagberedningens förevarande framställning tillsattes den Tillsättande

30 september 1904 särskilda kommitterade för att verkställa utredning,

huruvida åt de uppgifter angående fastighetsförhållandena, vilka för när- skilda korn

varande skola upptagas i jordeboken, kunde givas den omfattning och i mitteradeövrigt

sådan anordning, att därigenom bereddes jämväl ett ändamålsenligt

underlag för fastighetsbokföringen.

Nämnda kommitterade avgåvo den 20 november 1905 förslag till Komniittera"

uppläggande av ett särskilt jordregister med ett upplägg för varje av de

i jordeboken uppförda hemman, kvarnar, fisken, torp och andra lägenheter,3935 ora jord

och å vilket upplägg i särskilt rum skulle inregistreras varje genom däggande**1*

laga skifte, hemmansklyvning, ägostyckning, jordav söndring eller annor- Proposition

ledes behörigen utbruten del av jordeboksenheten. Genom proposition till tin 1908 ån»

riksdag.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Kungl. förordningen

den 13 juni

1908 ang.

jordregister.

Motion vid

1906 års riks

dag ang. jord

register för

stad.

46 Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

1908 års riksdag äskade Kungl. Maj:t härefter av riksdagen anslag till

inrättande av ett jordregister på grundvalen av kommitterades nyssnämnda

förslag. Sedan anslaget av riksdagen beviljats, utfärdades av Kungl. Maj:t

den 13 juni 1908 förordning ang. jordregister.

Kommitterades ovanberörda förslag avsåg ej, lika litet som den nyssnämnda

förordningen, registerforing av fastigheter i stad och utgick jämväl

från, att sådana orter å landsbygden, för vilka funnes tomtindelning

såsom för stad, under vissa förutsättningar skulle komma att undantagas

från upprättande av jordregister enligt de för landsbygden meddelade bestämmelser.

I eu vid 1906 års riksdag inom andra kammaren väckt motion hade

emellertid frågan om jordregister för städerna och därmed jämförliga orter

blivit särskilt uppmärksammad. Städerna, vilka i regeln saknade särskilda

jordeböcker, hade visserligen redan, anfördes i motionen, specialiserade

fastighetsböcker, men det vore av största vikt, särskilt om fastighetsböckerna

skulle erhålla karaktär av huvudurkunder för fastighetsrätten, att

man även för städerna finge ett för ändamålet användbart, fullt tillförlitligt

underlag för fastighetsbokföringen, varigenom den oreda kunde undanröjas,

som i ett stort antal städer rådde, i synnerhet beträffande de ej

i tomter indelade områdena och när område utlades till tomt eller flyttades

från land till stad. Motionärerna hemställde därför, att riksdagen måtte

hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida icke tomter och jordar

i städerna och vissa med städer jämförliga orter skulle kunna i ett jordregister

så upptagas, att detta register kunde tjäna såsom lämpligt underlag

för fastighetsbokföringen.

I avgivet utlåtande framhöll vederbörande utskott, att utskottet hölle

före, att, därest det befunnes vara av behovet påkallat och lämpligt att

för landsbygden inrätta sådant jordregister, som av 1904 års kommitterade

föreslagits, varom utskottet dock för det dåvarande ansåge sig sakna anledning

uttala sig, skäl förefunnes att även för städerna, särskilt vad de

i tomter ej indelade områdena anginge, åstadkomma ett liknande underlagför

städernas fastighetsböcker. Då emellertid detta spörsmål kunde förväntas

upptaget i lagberedningen, syntes icke skäl för riksdagen att hos

Kungl. Maj:t påkalla den utredning, som motionärerna ifrågasatt. Utskottet

hemställde fördenskull, att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda. Detta blev även riksdagens beslut.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Sammansatta stats- och lagutslcottets utlåtande Nr 1.

I den reform av lagfarts- och inteckningsväsendet, vartill lagbered- kagbered‘

ningen framlagt förslag, ingår såsom ett huvudsakligt led, att den fastig-oTh skrifhetsbok,

i vilken rättsförändringar angående fast egendom skola införas, Telse av 31

skall vara på sådant sätt specialiserad, att alla inskrivningar, som röra nmiie1 Reform

en viss fastighet, kunna upptagas utan sammanblandning med andra å ett av lagfartsför

denna fastighet avsett särskilt upplägg. Hiig£2S
I

särskild skrivelse den 31 december 1907 framhöll härjämte lagbered- doningen,

att ett underlag, motsvarande det för landet föreslagna, även erfordrades

för fastighetsbokföringen i städerna och att numera, särskilt genom den

nya lagen angående stadsplan och tomtindelning, förutsättningar för upprättande

av eu enhetlig ordning i sådant hänseende kommit till stånd. I följd

härav hemställdes om utarbetande av föreskrifter angående registerföring av

fastigheter i stad, motsvarande den, som skulle äga rum enligt det föreslagna

jordregistret för landsbygden.

I anledning härav uppdrog Kungl. Maj:t den 15 maj 1908 åt sär- Tillsättande

skilda kommitterade att dels utarbeta förslag till föreskrifter angående re- mJs Iv 5,rgisterföring

av fastigheter i stad, dels ock utreda, i vilken omfattning skiI<la komdessa

föreskrifter böra vinna tillämpning jämväl å sådana orter å lands- mitteradebygden,

för vilka finnes tomtindelning såsom för stad.

Den 30 september 1911 framlade nämnda kommitterade för ifråga -Kommitteravarande

uppdrags fullgörande icke mindre än 20 olika författningsförslag,

av vilka de, som nu närmast äro av intresse, voro: förordning angående 191 { an9- fastighetsregister för stad, kungörelse rörande ändring av vissa bestämmelser

i förordningen den 13 juni 1908 ang. jordregister, förordning »‘ad m. m.

med närmare föreskrifter ang. särskilt jordregister med tomtbok eller särskild

tomtbok för vissa områden å landsbygden samt lag med vissa bestämmelser

ang. fastighetsregister. Förslaget i nyssberörda delar utgick

ifrån, att en tillfredsställande registrering av fastigheterna i städerna icke

kunde erhållas, med mindre den för registrering erforderliga karta grundats

å mätning efter siffermetod (triangelmätning). Skulle med särskilt tillstånd

en karta av mera anspråkslös beskaffenhet, kallad översiktskarta, kunna

till en viss tid få tjäna som grundval för regi ster verket, borde emellertid för

varje stad eu gång tillkomma en på triangelmätning grundad registerkarta.

Denna karta skulle upprättas av lantmätare, liksom ock de viktigaste av

de övriga åtgärder, som skulle föregå själva registrets uppläggande, enligt

förslaget i allmänhet skulle verkställas av lantmätare. Före registerkartans

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

upprättande skulle för varje särskild stad frågan om rågångarna mellan

stadens område och angränsande mark vara i laga ordning behandlad.

Vidare skulle, i den mån gränserna omkring de särskilda fastigheterna

inom det område, som icke inginge i tomtindelning, ej förut blivit i laga

ordning bestämda, lantmätaren företaga förrättning för sådant ändamål i

samband med registerkartans upprättande; då dylik förrättning kölles, skulle

gränserna i därför stadgad ordning även utstakas å marken.

De för stad föreslagna föreskrifterna skulle, där Kungl. Maj:t därom

förordnade, äga motsvarande tillämpning i avseende å köping, ävensom å

annat samhälle, för vilket på grund av hittills gällande föreskrifter byggnadsstadgan

för rikets städer skulle tillämpas eller sådant förordnande meddelats,

som avsåges i 36 § andra stycket av lagen angående stadsplan och

tomtindelning.

Fastighetsregister skulle uppläggas och föras på stadens bekostnad;

staden skulle dock äga att till de med registrets uppläggande förbundna

kostnaderna efter Kungl. Maj:ts bestämmande uppbära bidrag av statsmedel

efter vissa angivna grunder. Motsvarande bestämmelser skulle gälla

beträffande köping eller municipalsamhälle, såvida fastighetsregister för

samhället, efter Kungl. Maj:ts förordnande, där skulle föras enligt de bestämmelser,

som meddelades för stad. Tryckta blanketter till fastighetsregistret

och de i fastighetsregister för ordningen föreskrifna förteckningar

borde tillhandahållas på allmän bekostnad. För utdrag av fastighetsregister,

vilket register skulle föras av person i stadens eller municipalsamhällets

tjänst, borde såsom bidrag till samhället för registerföringen erläggas lösen

till den, som förde registret.

Anmärkning- Mot kommitterades förslag framkommo anmärkningar av mycket allvar»r

mot forsla-jjg innebörd. Förslaget ansågs obehövligt omfattande; syftet med detsamma

kunde vinnas på mycket enklare sätt. De föreslagna anordningarnas

genomförande skulle medföra högst betydande kostnader, till och med vida

högre än kommitterade beräknat. Att upprättandet av registerkartan och

en väsentlig del av utredningsarbetet skulle anförtros åt lantmätare mötte

också starka invändningar. För fastighetsregistret hade icke föreslagits

sådan anordning, att därmed i den utsträckning, som vore möjlig, även

rent kommunala och privata behov bleve tillgodosedda.

Med dessa antydningar kan vara nog i detta sammanhang. Utskottet

får längre fram tillfälle att närmare beröra några av invändningarna.

Fastighetsre- Den omfattande kritiken av kommitterades ifrågavarande förslag föransioimn<av''den

ledde, att särskilda sakkunniga, på grund av nådigt uppdrag den 27 juni 1914,

15 juli 1914.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1. 49

tillkallades för att inom justitiedepartementet biträda med omarbetande av

de nämnda förslagen av 1911.

Dessa sakkunniga avgåvo den 31 december 1914 förslag till 22 olika

författningar i förevarande ämnen. Förslaget innebär åtskilliga förenklingar

i 1911 års förslag, men bygger eljest på sistnämnda förslag. Förenklingarna

avse huvudsakligen att icke göra triangelmätningen obligatorisk

och att i sammanhang därmed utesluta den förut föreslagna översiktskartan.

Om registerkartans uppgift bestämmes sålunda, att den skall

underlätta kontrollen av, att vid registrets uppläggande inga vare sig

luckor eller dubbelföringar vid fastighetsredovisningen förekomma och i övrigt

såsom en orienteringskarta underlätta återfinnandet av särskilda fastigheter,

synes, anför kommissionen, det vara för ändamålet tillräckligt att

denna karta upprättas med användande i största möjliga utsträckning av

redan befintligt kartmaterial, på sätt 1911 års förslag upptog beträffande

den provisoriska kartan (översiktskartan). Vidare föreslog fastighetsregisterkommissionen,

att föreskrifterna om vissa rågångars och andra fastighetsgränsers

bestämmande i samband med registerkartans upprättande skulle

bortfalla. Därmed förföll, enligt kommissionens mening, också skälet för

att endast lantmätare skulle kunna förordnas att upprätta registerkarta och

verkställa vissa därmed sammanhängande göromål.

Med avseende å köpingar och vissa andra samhällen på landet hade

1911 års kommitterade föreslagit, att fastighetsregister enligt samma bestämmelser

som för stad skulle kunna, när Kungl. Maj:t så förordnade,

uppläggas och föras. Kommitterade antogo, att sådant förordnande endast

kunde komma i fråga för mera utvecklade och livskraftiga samhällen, samt

framlade tillika förslag till en särskild författning angående registrering av

fastigheter inom vissa orter på landet med tomtindelning såsom i stad.

1914 års kommission ansåg emellertid, att, om anspråken på registerkartan

nedsattes och vissa förenklingar i övrigt vidtogos, de av kommissionen

föreslagna bestämmelserna angående registrering av fastigheter i stad icke

skulle komma att föranleda större kostnader än att jämväl köpingar och

municipalsamhällen med tomtindelning såsom i stad, åtminstone i allmänhet,

kunde underkasta sig desamma, varom förslag således framlades i samband

med förslaget för stad. För de köpingar och municipalsamhällen, där bestämmelserna

för stad icke komme att tillämpas, ävensom för områden,

för vilka tomtindelning fastställts enligt 38 § i lagen om stadsplan och

tomtindelning, skulle fastighetsregistrering äga rum i den ordning, som enBihang

till riksdagens protokoll 1916. 6 samt. 2 avd. 1 häjt. (Nr 1.) 7

Kommissionens

förslag

av den 31

dec. 1914.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

ligt 1908 års förordning angående jordregister gäller för landsbygden. Då

emellertid förefintliga tomter borde redovisas efter kartor och mätningshandlingar,

föreslogs genom ändring i sistnämnda förordning en härför

ägnad anordning.

En närmare redogörelse för kommissionens huvudsakliga författningsförslag

återfinnes å sid. 97—108 i årets statsverksproposition, andra huvudtiteln,

till vilken redogörelse utskottet hänvisar. Såsom därav framgår äro

de åtgärder, som skola vidtagas för fastighetsregisters uppläggande och förande,

av betydande omfattning.

Yttrande: Den i propositionen nr 6 till riksdagens antagande framlagda lagen

Lagen ang. innefattande bestämmelser om skyldighet för städer och vissa andra sam^register!"

hållen att bekosta fastighetsregisters uppläggande och förande utgör grundRiksdagens

valen för hela den angelägenhet, varom här är fråga. Detta lagförslag

medverkan till innehåller emellertid väsentligen allenast en allmän föreskrift om, att i

om fastighets- stad skall på stadens bekostnad uppläggas och föras fastighetsregister enregister.

ligt de grunder, Konungen bestämmer, varjämte för vissa stadsliknande

samhällen liknande skyldighet skulle med viss inskränkning föreligga.

Huru den nu berörda skyldigheten skulle av städer och stadsliknande

samhällen fullgöras, därom erhålles ingen ledning av den nyssnämnda

propositionen. I den till utskottets behandling jämväl hänvisade punkten

28 i andra huvudtiteln angående bidrag om tillhopa 600,000 kronor

till städer och därmed jämförliga samhällen i och för fastighetsregisters

inrättande angives, att berörda statsanslag avses att utgå såsom bidrag

till kostnaden för inrättande av sådant register »i huvudsaklig överensstämmelse

med 1914 års fastighetsregisterkommissions förslag och i enlighet

med de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas».

Under nämnda punkt i statsverkspropositionen förekommer också, såsom

nyss erinrats, en redogörelse för nämnda 1914 års förslag. Samtidigt anför

emellertid därstädes departementschefen, att, vad förordningen angående

fastighetsregister för stad angår, denna, liksom författningarna angående

jordregistret, är »uteslutande av administrativ natur». Härav framgår

således, att det är Kungl. Maj:ts avsikt att, om ovanberörda lagförslag

godkännes, utan någon riksdagens medverkan utfärda de utöver lagen,

erforderliga författningarna rörande fastighetsregister för städer och stadsliknande

samhällen.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

Uppfattningen att sistnämnda författningar skulle vara av enbart administrativ

natur kan utskottet emellertid icke dela. Gällande författningsbestämmelser

angående jordregister hava, såsom departementschefen prinrat,

tillkommit utan riksdagens medverkan, men enligt utskottets mening kan

denna analogi icke åberopas för det register, varom nu är fråga. Jordregistrets

uppläggande och förande är uteslutande en statsangelägenhet, för

vilkens ordnande statsverket helt bestrider kostnaderna. Uppläggandet och

förandet av fastighetsregistret för stad med vad därmed sammanhänger påläggei

däremot städer och vissa stadsliknande samhällen vidtagande av

ganska omfattande åtgärder, belastar stadsmyndigheterna med nya göromål

och orsakar samhällena betydande kostnader, till vilkas bestridande staten

allenast skulle lämna vissa bidrag för en gång.

Kan således, enligt utskottets uppfattning, den berörda analogien med

jordregistret icke åberopas såsom grund för att en förordning om fastighetsregister

— vare sig den grundas på 1911 års förslag eller, såsom

avsikten nu synes vara, på 1914 års förslag — skulle vara av uteslutande

administrativ natur, tala däremot andra analogier eller precedensfall

för en motsatt uppfattning. Skifteslagstiftningen t. ex., som innehåller

många detaljstadgan den av liknande art med de bestämmelser, som behöva

upptagas i en författning om fastighetsregister, behandlas numera obestridligen

som allmän lag. I allt fall torde den ifrågasatta författningen

om fastighetsregister kunna likställas med en del på senare tider tillkomna

eller föreslagna författningar, för vilka riksdagens medverkan påkallats

eller som riksdagen ansett böra på så sätt tillkomma. Exempelvis

förslaget vid 1915 års riksdag angående vissa bestämmelser beträffande

läkare vid länslasarett, varöver riksdagens yttrande inhämtades, men

som vederbörande utskott ansåg böra behandlas såsom kommunallag. Denna

mening biträddes av första kammaren, medan andra kammaren, som avslog

propositionen, ej kom att uttala sig rörande nämnda spörsmål. Lagarna om

kommuns skyldighet att anställa barnmorska den 13 juni 1908, om köttbesiktning

och slakthus den 10 oktober 1913 med flera erbjuda också

vissa analogipunkter med nu förevarande författningsområde.

Det är härjämte starka sakliga skäl, som, enligt utskottets mening,

tala för, att riksdagen måste förbehålla sig rätt att granska de bestämmelser,

som skola meddelas för uppläggande och förande af fastighetsregister

i städer och stadsliknande samhällen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Ny utredning

påkallad.

Städer.

Tomtindelad

mark.

Stadsägoom
råden.

52 Sammansätta stats- och lagutslcottets utlåtande Nr 1.

Den utredning, som hittills föreligger, hur omfattande den än är,

synes utskottet icke vara tillräcklig för att därpå grunda ett säkert omdöme

om det sätt, varpå, vad nu till en början städer beträffar, fastighetsboksväsendet

bör ordnas för att kunna genomföra de nya bestämmelser rörande

inskrifning av rätt till fast egendom (lagfart och inteckning), vartill lagberedningen

framlagt förslag. Betydelsen av lagberedningens förslag är

att vinna en mera specialiserad fastighetsredovisning, varigenom ökad rättssäkerhet

skulle uppkomma och borttagande av den obligatoriska inteckningsförnyelsen

möjliggöras.

För inrättande och förande av fastighetsbok i stad finnas, som känt,

redan nu detaljerade bestämmelser, enligt vilka varje särskild tomt skall å

sitt upplägg redovisas och beskrivas. Undantagslöst sker detta efter kartor

och inätningshandlingar beträffande områden i stad, vilka ingå i tomtindelning.

I många städer torde de nuvarande fastigbetsböckerna, jämte stadskartor

och tomtkartor, vara så förda och upprättade, att de, vad beträffar

städernas tomtindelade område, kunna utgöra fullt tillförlitligt underlag för

uppläggande av nya fastighetsböcker. Någon förmedling genom ett särskilt

fastighetsregister torde därför icke allestädes erfordras. En sammanhängande

registerkarta över det i tomtindelning ingående området är visserligen

en god sak, men näppeligen är den, utom möjligen i vissa städer, nödvändig

för det ändamål, man nu vill vinna. Det synes därför, innan en allmängiltig

skyldighet i anslutning till förslaget av 1914 års kommission införes,

böra undersökas, huruvida icke i åtskilliga städer förhållandena med

avseende å tomtredovisningen äro så ordnade, vad beträffar tomtindelat

område, att de kunna befrias från skyldighet att upprätta fastighetsregister

(tomtbok). Antingen så, att denna skyldighet, på sätt herr Zetterstrand

i sin förut omförmälda motion nr 98 hemställt, endast skulle gälla för

städer, för vilka Kung!. Maj:t funne nödigt förordna om fastighetsregisters

uppläggande och förande, eller så, att vissa städer redan från början undantoges

eller på framställning kunde undantagas från tillämpningen av en

alla städer omfattande författning i förevarande ämne.

Yad beträffar stad säg oområdena, d. v. s. det under eu stad lydande

område, som ej är tomtindelat, måste förhållandena beträffande fastighetsredovisningen

flerestädes betecknas såsom mindre tillfredsställande. Dessa

ägor sakna i allmänhet kameral indelning, och redovisning efter kartor

och mätningshandlingar är ej överallt möjlig. Över den fastighetsindelning,

som tillkommit genom lantmäteriförrättningar, finnas vederbörliga

kartor, men dylik indelning har ofta nog ej fått äga bestånd, och då upp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

63

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

låtelser skett inom de särskilda fastigheterna hava de för jorddelning meddelade

bestämmelserna i skiftesstadgan mera sällan iakttagits. Fastighetsbildningen

har i stället skett genom avstyckning, varvid icke alltid behöriga

kartor företetts. Dylika brister kräva uppenbarligen reglering för

det fastighetsboksystem, vartill man vill komma. Emellertid torde vid den

förnyade utredning, som utskottet anser nödig, böra övervägas, huruvida

ej jordredovisningen må, i den mån karta ej kan grundas å sammanställning

av befintligt kartmaterial, kunna åstadkommas på grundval allenast

av ägobeskrivningar och sålunda en dyrbar nymätning tills vidare inbesparas.

Jämväl eljest torde vid den nya utredningen böra beaktas vinnande

av så litet betungande bestämmelser som möjligt.

Vidare synes vad som i motionen nr 224 av herrar Holmdahl och

Christiernson anföres med avseende å registerarbetets verkställande och orga- förrättningsnisation

förtjäna beaktande. Det monopol, som 1911 års kommitté för- manbehöll

lantmäterikåren, är visserligen modifierat i förslaget av 1914, men det

synes böra medgivas, att i de städer, där särskild mätningsman (stadsingenjör)

är anställd, denne betros med registerkartans upprättande, därest vederbörande

stad så önskar, och han fyller vissa bestämda kompetensanspråk.

Tilläventyrs torde ett förordnande av länsstyrelsen böra meddelas, så att

det bleve klart, att kompetensen hos vederbörande stadsingenjör förefanns.

Den ingående kännedom om stadens markförhållanden, som stadsingenjören

får antagas äga, giver ökade garantier för ett tillfredsställande arbete. Städerna

hava givetvis också själva ett mycket starkt intresse av, att allenast

kompetenta och dugliga personer betros med de viktiga och för en lång

framtid bestående arbetena med avseende å fastighetsredovisningen i städerna,

vadan de vid anställande av stadsingenjörer hava all anledning att

söka förvärva verkligt kompetenta personer. Ett mer eller mindre markerat

monopol för lantmäteristaten i nu förevarande hänseende kan, enligt utskottets

mening, ej vara lämpligt.

Ytterligare framhålles i motionen nr 224, med stöd av svenska .D®n.centraIa

stadslörbundet, att städernas mätnings- och markredovismngsväsen hittills arbetet,

ej legat under lantmäteristyrelsens inseende och att några skäl att frångå

denna grundsats icke synas föreligga. Jordregistrets planläggning och ledning,

som ålegat lantmäteristyrelsen, hade icke varit av beskaffenhet att

stärka förtroendet för styrelsens lämplighet att handhava motsvarande, på

samma gång mera komplicerade och för styrelsen mera främmande upp
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

gift beträffande städerna. Med ledningens förläggande till lantmäteristyrelsen

fordrades nya tjänster hos styrelsen, och då hela fastighetsregistreringen

efter kort tid nära nog sköter sig själv, motsvarade dessa tjänster

ej något stadigvarande behov. Det vore därför bättre att lägga ledningen

i händerna på en för ändamålet utsedd tillfällig kommission med speciell

sakkunskap i de olika frågor, som här komma i beaktande.

Utskottet anser sig icke kunna nu uttala en bestämd mening om,

huru den centrala ledningen av fastighetsregisterarbetet lämpligast bör i

detalj ordnas, då detta till god del beror av de blivande bestämmelserna

om fastighetsredo visningen. Dock kan utskottet icke förorda sådana

anordningar, varigenom ett nytt ämbetsverk skapas för nämnda ledning

eller, om denna lägges till ett redan bestående verk, att någon

fast personal anställes för dessa mera tillfälliga göromål. Av nuvarande

verk kan, förutom lantmäteristyrelsen, tilläventyrs även överintendentsämbetet

ifrågakomma, vilket ämbete nu har ledningen av stadsplaneväsendet

i städerna. Att i varje händelse speciell sakkunskap i de olika frågor, som

här komma i beaktande, bör förefinnas hos eller beredas det verk, åt vilket

ledningen anförtros, synes uppenbart. Detta torde exempelvis kunna ske

genom ett tillfälligt anlitande under lämplig form av ett par med städernas

jord- och tomtförhållanden samt kommunalverksamheten överhuvud förtrogna

personer (t. ex. en lagfaren rådhusrättsledamot och en stadsingenjör).

Jämväl den nu berörda frågan synes kräva ytterligare övervägande. Städernas

sunda och kraftiga utveckling sammanhänger intimt med ändamålsenliga,

smidiga och snabba former för markens uppdelande till bebyggande,

och de böra därför ej tvingas in i något för dem främmande, omständligt

eller stelt system.

St?and8rättCr Det synes ej vara påkallat, att med avseende å fastiglietsredovisningen

någon skillnad göres på, om städerna hava egen jurisdiktion eller lyda

under landsrätt. Yissa teoretiska skäl kunna, såsom svenska stadsförbundet

framhållit, anföras för en skillnad mellan städerna i förevarande hänseende,

beroende av huruvida deras jurisdiktion väsentligen bestrides av statsmedel

eller av städerna själva. Men uppmärksammas bör också, att alla de under

landsrätt lydande städerna, vilka för närvarande torde uppgå till 10, äro

lifskraftiga samhällen med stark utveckling och att de härutinnan överträffa

många gamla städer med egen jurisdiktion.

Frågan om kostnadsbidrag från staten till olika slag av städer skall

utskottet behandla i annat sammanhang.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1. 55

De bestämmelser i förevarande avseende, som närmast skulle avse städerna,

synas böra gälla jämväl för köpingar, dock allenast i det fall att

Kungl. Maj:t härom meddelat speciellt förordnande. Förhållandena äro så

olika i olika köpingar, att generella bestämmelser om deras hänförande under

de för stad gällande stadgandena knappast torde befinnas skäliga och lämpliga.

Med avseende å municipalsamhällena äro förhållandena avsevärt mera

invecklade och olikartade än i städerna. Man har sålunda här att först

räkna med, att icke alla municipalsamliällen hava sina områden uppmätta

och beskrivna, att gränserna ej heller alltid äro klara och att tomtindelning

såsom för stad blott finnes i en del dylika samhällen och i regeln endast

över en bråkdel av samhällets areal. Vidare har man alltid att uppmärksamma

dessa samhällens ringa bärkraft: de hava utskylder såväl till samhället

som till den kommun, därinom de ligga. Särskilt är det dubbla gatu- och

vägunderhållet otta betungande. Såsom regel torde kunna sägas, att de

flesta, municipalsamhällena knappast själva kunna ordna sin fastighetsredovisning,

varken tekniskt eller ekonomiskt.

Jordiegisterarbetet har hittills icke sträckt sig över municipalsamhällena.

Allenast i rena undantagsfall är det enligt utskottets mening möjligt

och lämpligt att inordna municipalsamhällena under de föreskrifter, som

komma att gälla för stad, åtminstone därest samhällenas egen medverkan skall

1 något avseende påfordras för registerväsendets första ordnande. Utskottet

vill visserligen icke, på den utredning som föreligger och vad utskottet av

egen erfarenhet känner, grunda ett alldeles bestämt omdöme, huru förhållandena

lämpligast böra ordnas i municipalsamhällena. Men det förefaller,

som om staten 1 allmänhet skulle nödgas att helt och hållet taga hand om den

första redovisningen av municipalsamhällenas ägoområde. Att kostnaderna härför

i dessa samhällen i allt fall böra helt ankomma på staten, skall längre fram

beröras; och sker så, blir detta ett ytterligare skäl till, att staten ordnar det hela.

Bleve i anslutning till vad förut uttalats enklast möjliga föreskrifter

givna för fastighetsredovisningen i städerna, vare sig de hava egen jurisdiktion

eller lyda under landsrätt, samt Kungl. Maj:t ägde förordna om vilka

köpingar och municipalsamhällen skulle gå in under dessa förhållanden,

och åtog sig det allmänna att för övriga köpingar och municipalsamhällen

ordna fastighetsredovisningen, liksom staten nu gör det för landsbygden

genom jordregisters uppläggande, skulle tillfredsställande grundvalar för

ett nytt fastighetsboksystein vara lagda.

Köpingar.

Municipal
samhällen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

Kv. samman- Vid den ytterligare utredning, som utskottet anser nödig, synes också

fTaTav för” höra övervägas, huruvida icke den starka söndersplittring kunde undvikas,

fattningsföre- gom nu råder vidkommande författningsbestämmelser om städers och stadsskriftema.

gamhäUens jord och tomtväsen och som skulle ytterligare ökas, om de i

föreliggande proposition framlagda lagförslagen godkändes. Avsevärda

fördelar i reda och ordning synes utskottet skola uppstå, om allt vad som

rörer nämnda förhållanden och ej äro rena tillämplighetsstadganden kunde

sammanföras i en författning, omfattande lagen om stadsplan och tomtmdelning,

därmed sammanhängande viktigare delar av byggnadsstadgan vilken

näppeligen längre torde böra i sin helhet tillkomma utan riksdagens me

verkan — samt de författningsförslag, som nu förevarande kungl. proposition

upptager i detta ämne, sådana de vid förnyade utredningar skulle sakligt

föreligga samt med den utvidgning av stadgandena, som erfordras för att

riksdagen jämväl skall kunna bedöma sättet för fastighetsredovismngens

ordnande Huruvida härtill ytterligare böra komma de bestämmelser, som

prövas erforderliga för'' skifte av jord i stad, så att den förväntade nya

skifteslagstiftningen på grundvalen av det den 28 juli 1911 framlagda förslaget

skulle omfatta allenast landsbygden, må här lämnas öppet.

Nu berörda formella spörsmål hava synts vara önskemål av den vikt,

att när nu utskottet förordar en förnyad utredning, de ej bort förbigås.

Utskottet är dock icke i tillfälle att fullt bedöma möjligheterna av dessa

önskemåls vinnande eller huruvida deras tillgodoseende skulle kräva längre

tid för nytt förslags framläggande än som av andra skäl kan vara önskvärt.

Kostnads- Ut<mr vad nu anförts, enligt utskottets mening, fullgiltiga skäl för att

frågan. närvarande bifalla förevarande kungl. proposition, i vad den avser

“Sa*8 ordnande av fastighetsregister för stad och stadsliknande samhällen, blir

belopp och g£ än mer fanet vid övervägande av kostnadsfrågan.

grunder. ^ ganska ingående redogörelse för kostnaderna innehålles i den förut

berörda, ”till utskottets förberedande behandling hänskjutna punkten 28 i

statsverkspropositionen, andra huvudtiteln.

Kungl. Maj:ts förslag innebär, att bidrag till städer och därmed jämförliga

samhällen till kostnaden för inrättande av fastighetsregister skulle

utgå av statsmedel efter areal och med fallande skala.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1. 57

Varje stad med egen jurisdiktion skulle erhålla i statsbidrag:

för varje hektar till och med 50 kr. 10: —

för varje därefter överskjutande hektar till och med 100 » 5: —

* » » 500 » 4: i—

» » » » » » 1000 » 3: —

» » » » » » 2000 » 2: —

» » » » » »1:_•

För städer under landsrätt och samhällen å Jandet, — dessa skulle

icke behöva bekosta den medverkan vid förberedelserna till registrets uppläggande,

som det enligt förslaget skulle åligga domhavande, häradsskrivare

och landskontor att lämna, utan kostnaden därför skulle drabba statsverket —,

har statsbidraget ifrågasatts till allenast ~/s av det belopp, som skulle tillkommit

dessa, om de utgjort städer med egen jurisdiktion. Hela ifrågavarande

bidrag till städer och stadsliknande samhällen är av 1914 års

kommission beräknat till 516,000 kronor. Blanketter, som före utgången av

1919 erfordras för förberedande arbeten för uppläggande av fastighetsregistret

ävensom för registrets första uppläggande, skulle tillhandahållas

på statens bekostnad. Denna kostnad, jämte utgifter för ledning av och

kontroll över registerarbetet, är uppskattad till 60,000 kronor.

För ifrågavarande ändamål begäres nu i statsverkspropositionen ett

reservationsanslag på extra stat av 600,000 kronor, ävensom att härav måtte

för år 1917 anvisas ett belopp av 50,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t

att förskottsvis av tillgängliga medel utanordna vad av detta belopp må

finnas erforderligt under år 1916. Städernas egna utgifter för ändamålet

beräknas till 1,022,000 kronor.

De utredningar, som skett med avseende å kostnaderna, äro, enligt

utskottets mening, icke av beskaffenhet, att riksdagen på grund av desamma

bör anvisa medel för ändamålet, även om frågan om de författningar, på

vilka ett anslagsbeviljande bör grundas, vore tillräckligt utredd och

klar.

På det att frågan om statsbidrag för ändamålet icke måtte bli förhalad,

anser sig utskottet här böra giva några antydningar om de ytterligare

utredningar, vilka synas nödiga i kostnadsspörsmålet. Utskottet har härtill

så mycket mer anledning, som kostnadsfrågan också blivit ingående berörd

i motionen nr 224 i andra kammaren, av herrar Holmdahl och Christiernson,

ävensom i motionerna i samma kammare, nr 222 av herr Kant och

nr 61 av herr Zetterstrand. Att riksdagen i avseende å hållpunkter för

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 6 sand. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.) 8

Förnyad utredning

behövlig.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande ISr 1.

kostnadsfrågans bedömande ser sig val före, synes vara så mycket mer

påkallat, som riksdagen gjort ledsamma erfarenheter beträffande kostnaderna

för jordregistret, vilka, vidkommande redan beviljade anslag, uppgå till

1,715,000 kronor, medan det ursprungligen beräknade beloppet var 750,000

kronor.

I motionen nr 224 erinras om det yttrande, som i förevarande del

av ärendet avgivits av svenska stadsförbundet och vari, bland annat, framhålles,

att för vinnande av säkra utgångspunkter för kostnadernas bedömande

fastighetsregister borde först på försök uppläggas för några typiska stadssamhällen

eller delar av dessa. Tilläventyrs är denna utväg icke lämplig,

om också de skäl, som häremot anförts, eller att detta i själva verket

skulle betyda, att man på försök gjorde hela registerarbetet, knappast

synas utskottet hållbara. Med att, såsom skett, lägga förhållanden från

Stockholm och Göteborg till grund för allmänna kostnadsberäkningar

kunna stora överraskningar ur kostnadssynpunkt vara att befara, då

dessa orter hava förhållandena på detta område väl ordnade och det,

såsom departementschefen mycket riktigt framhåller, icke är blott den

areal, vilken skall undergå registrering, som är avgörande för kostnadsfrågan,

utan även graden av den oreda med avseende å jord- och mätningsförhållandena,

som råder.

Att, såsom skett, utan vidare undersökning antaga, att 20 procent av

den sammanlagda arealen i städer och stadsliknande samhällen skulle behöva

nymätas, är, enligt utskottets mening, ej heller tillfredsställande. En noggrann

undersökning torde också helt visst giva vid handen, att kostnaderna

för nymätningen å en del orter komma att ställa sig betydligt högre än

Kungl. Maj:t beräknat. Alldeles särskilt påkallat synes därför vara, att

behovet av nymätning inom de olika samhällena varder utrett.

Det förefaller utskottet, som om för den förnyade utredning av kostnadsfrågan,

som utskottet anser ofrånkomlig, innan riksdagen kan bevilja

anslag för ändamålet, bättre hållpunkter skulle vinnas, om uppgifter för

varje stad och samhälle infordrades angående arealen, var för sig, av tomtindelad

jord och stadsägojord, antalet tomter, befintliga kartor och dessas

beskaffenhet samt angående de nymätningar, som anses behövliga, och arealen

för dessa nymätningar jämte uppskattade kostnaden.

Beträffande municipalsamhällena torde än mera detaljerade uppgifter

erfordras.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1. 59

Vidkommande frågan huruvida statsbidrag över huvud bör utgå till Principiell an

städerna för ordnande av fastighetsredovisningen därstädes, vill utskottet slntnins tm

uttala sin principiella anslutning till sådant bidrag. Rörande grunderna åtttäderna.

för statsbidragets meddelande saknar utskottet emellertid nu anledning att

uttala sig; dessa grunder bero i hög grad av, huru fastighetsredovisningen

blir ordnad. Till samma kategori som städerna torde också böra hänföras

köping, för vilken de för stad gällande bestämmelser med avseende

å fastighetsredovisningen skulle tillämpas och som bildar egen kommun.

Med avseende a andra än nyss nämnda köpingar ävensom municipal- Statens besamhällen

synes det utskottet, att man såsom regel bör utgå ifrån, att jordredoviT

kostnaderna för fastighetsredovisningens första ordnande, vare sig det blir lingar i Befråga

om ett särskilt fastighetsregister eller man kan nöja sig med ett “hantna™

jordregister (eventuellt med vissa tillägg), böra åligga staten. Vilka kostnader,

som med godtagande av denna ståndpunkt kunna falla på staten, är

för närvarande fullständigt obekant. Men nämnda samhällens i allmänhet

svaga ekonomiska bärkraft, deras likställdhet i så många avseenden med

landsbygden, vars fastighetsredovisning staten omhänderhaver, och den befarade

oredan i åtskilliga av deras jordförhållanden göra ett dylikt statsingripande,

enligt utskottets mening, både rättvist och oundgängligt. Till

vad härom ytterligare anförts i motionen nr 224 uttalar utskottet därför

sin principiella anslutning.

Allt vad nu yttrats avser första ordnandet av fastighetsredovisningen.

Kostnaderna för förandet av ett eventuellt register torde däremot böra ankomma

på samhällena själva; detta förande belastar ej i avsevärdare grad

samhällenas ekonomi.

I detta sammanhang lärer utskottet också böra uttala sig om förut-Vissa grunder

berörda motion nr 61 i andra kammaren av herr Zetterstrand. Till be- ^derna™

gränsande av statsverkets kostnader för den av fastighetsregisterkommis- Herr Zettersionen

föreslagna fastighetsregistreringen har kommissionen föreslagit, att tio^Tnr “u

bidrag av statsmedel endast skulle utgå för område, som vid utgången av

år 1915 hörde till stadssamhället, en uppfattning vartill departementschefen

anslutit sig. Motionären anser nu, att statsbidrag till registerkartas upprättande

bör lämnas jämväl beträdande efter 1915 års utgång med stadssamhälle

inkorporerade områden, vilka icke före inkorporeringen undergått

registrering på statens bekostnad.

Det synes utskottet, som om åtskilliga skäl talade för billigheten av denna

motionärens uppfattning. Utredning torde således böra ske, huruvida några

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

särskilda invändningar förefinnas mot att statsbidrag får utgå till de områden,

som, när registreringen faktiskt sker, tillhöra samhället och för vilka

staten icke fått vidkännas några kostnader för jordregisters uppläggande.

Huruvida detta statsbidrag, såsom lagrådet ifrågasatt, bör utsträckas jämväl

till områden, om vilkas inkorporering ansökan viss tid förut gjorts, må

lämnas öppet, men förtjänar utan tvivel ävenledes uppmärksamhet vid den

fortsatta utredningen.

Lag ang. Några av de lagförslag, som genom propositionen nr 6 förelagts riks
*£§§7

la^dagen, torde i vissa avseenden kräva särskilda uttalanden av utskottet,

gen den 27 Såsom nr 4 i genom förevarande proposition riksdagen förelagda

^ *h e minan s-” lagförslag ingå åt låring av i vissa §§ i lagen den 27 juni 1896 om liemhlyvning,

mansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring, av vilka ändringarna med

Sfs avseende å 26, 27, 28 och 29 §§ hänföra sig till spörsmålet om fastigjord

av- hetsregisters uppläggande för städer och stadsliknande samhällen, och därs(»näring.

^ j){jra anfagas utan i sammanhang med förslag om fastighetsregister.

Med detta ämne sammanhänger däremot icke den föreslagna ändringen

av 21 § i nämnda lag. Detta sista förslag innehåller huvudsakligen den

förändring av nu gällande förhållanden, att jordavsöndring skall av lantmätare

eller annan i ägomätning kunnig person avfattas å karta, upptagande,

jämte den avsöndrade jorden, sådana fasta punkter och mätningsuppgifter,

att områdets läge varder fullt bestämt, samt att denna karta också skall,

jämte avhandlingen rörande jorda vsöndringen, ingivas till vederbörande Kungl.

Maj:ts befallningshavande i och för fastställelse å avsöndringen.

Framläggandet av detta förslag har framkallats av nedannämnda förhållanden.

Från lantraäteristyrelsen hade, anmäler departementschefen i

propositionen, ingått en framställning om en skyndsam revision av bestämmelserna

angående jordavsöndring. Då emellertid denna fråga sammanhängde

med jorddelningslagstiftningen i övrigt samt skifteslagskommitterade

i sitt betänkande den 28 juli 1911 föreslagit en genomgripande omdaning

av avsöndringsinstitutet, hade departementschefen allenast upptagit de bestämmelser

i förevarande avseende, som föreslagits av fastighetsregisterkommissionen

och medelst vilkas genomförande i allt fall ett steg toges mot

ett mera tillfredsställande avsöndringsinstitut.

Kommissionens förslag torde framför allt hava föranletts av förhållandena

i ett par relaterade fall inom Brännkyrka socken.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

Då utskottet icke ansett sig böra förorda de lagförslag, som hava

avseende å fastighetsregister för stad och stadsliknande samhällen, har

anledning icke heller synts föreligga att nu särskilt förorda den föreslagna ändringen

av 21 § i lagen om hemmansklyvning m. m. Någon så stor brådska

med denna ändring kan knappast anses föreligga, att icke frågan angående

ändrade bestämmelser om jordavsöndring, i anledning av det i sådant hänseende

av skifteslagskommitterade framlagda förslaget, kan få på en gång

och i ett sammanhang av riksdagen prövas.

Utskottet avstyrker därför för närvarande hela det under 4:o i proposition

nr 6 upptagna lagförslaget.

Det under S:o) i propositionen nr 6 upptagna förslaget till lag med

Dissa bestämmelser angående avstyckning och sammanläggning av jordområ- meiser angådcn

i stad synes stå i det sammanhang med hela frågan om fastighets- endeavstyck

register, att det näppeligen nu bör avgöras fristående för sig. sammanl&gg
Emellertid

anser sig utskottet böra till lagförslaget göra följande sär-nlB£?vjordskilda

erinringar. ^stad.

Utskottet hänvisar först till sitt föregående uttalande angående den

företrädesrätt, som för åtgärder till fastighetsregisters uppläggande synes

böra ifrågasättas för i stadens tjänst anställda mätningsmän (stadsingenjörer),

och anser, att detta uttalande äger tillämpning jämväl på de förrättningar,

varom i nu förevarande lagförslag är fråga.

I motionen II: nr 223 av herrar Holmdahl och Christiernson hava

vissa ytterligare erinringar framkommit mot nu ifrågavarande lagförslag

och hava motionärerna härvid i motionen intagit och åberopat två till vederbörande

statsdepartement inkomna yttranden över förslaget, det ena av

svenska stadsförbundet och det andra av 1912 års bostad ssakkunniga.

Utan att hava kunnat ingå i en mer detaljerad granskning av nämnda

yttranden, finner dock utskottet synpunkter där framförda, som förtjäna

eu mer ingående granskning än som hittills synes hava kommit dem till

del. Stadsplane- och byggnadsväsendets rationella utveckling i städerna är

en så viktig omständighet, att all uppmärksamhet måste ägnas åt, att icke

genom ett planlöst styckningsförfarande denna utveckling försvåras. Jämväl

i nu berörda hänseenden synes ytterligare utredning således påkallad.

Önskvärdheten att om möjligt i en författning få sammanförda alla

de författningar, som för städerna skola gälla med avseende å jorddelning,

stadsplan, tomtväsen och fastighetsredovisning m. in., har förut framhållits

s. 62 Kontrollera mot PDF

Motionen

II: 221.

Den nya utredningen

brådskande.

62 Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

och lärer således bliva uppmärksammad jämväl vid revisionen av nu förevarande

lagförslag.

Den av lierr Kant väckta motionen nr 221 innehåller, förutom ett

ändringsyrbände avseende 24 § i nu förevarande lagförslag, förslag till viss

ändring i kungl. förordningen angående särskilda protokoll över lagfarter

m. m. den 16 juni 1875. Detta förslag hänför sig närmast till lagen den

26 maj 1899 ang. förändring av tomts område och skulle således kunna

vara oberoende av förevarande lagkomplex i övrigt.

Då emellertid nämnda lag skulle upphävas genom den nu föreslagna

avstyckningslagen, måste det vara lämpligare att nu icke upptaga motionärens

ifrågavarande förslag. Utskottet har därför, utan att närmare ingå

på motionärens framställning, ansett, att herr Kants ifrågavarande motion

ej nu bör föranleda vidare avseende.

Övriga här ovan ej särskilt berörda lagförslag föranleda intet annat

yttrande från utskottets sida än att dessa förslag, i följd av sitt sammanhang

med frågan om fastighetsregister för stad och stadsliknande samhällen,

icke nu kunna av utskottet förordas till antagande.

Utskottet har ingalunda förbisett, att genom den förnyade utredning,

utskottet i de omfattande och viktiga ämnen, varom här är fråga, funnit

påkallad farhåga kan yppas, att reformen av fastighetsboksväsendet

kan bliva undanskjuten längre tid än som kan vara önskvärt. I själva

verket torde emellertid något avsevärdare uppskov ej vara att befara

av nu förevarande anledning. Ett nytt förslag i de ämnen, som nu hänskjuta

under riksdagen, torde kunna föreligga redan till nästa år; i varje

händelse bör längre uppskov än till 1918 ej kunna befaras. Jordregisterarbetets

hittillsvarande fortgång tyder på, att härför nu beräknad tid

kan komma att ytterligare något förskjutas. Ej minst lärer så bli fallet,

om municipalsamhällenas fastighetsredovisning skall i sammanhang med

jordregistret i väsentlig omfattning ordnas genom statens försorg.

Utskottet vill emellertid uttala den förhoppning, att den förnyade ut*

redning, varom utskottet, i sammanhang med avvisande av de nu framlagda

förslagen, ansett sig böra väcka framställning, måtte i görligaste grad

påskyndas.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Sammansatta siats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

På grund av allt vad sålunda anförts hemställer utskottet:

l:o) att riksdagen, med avslag å de i propositionen

nr 6 innehållna lagförslag, måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t, efter ytterligare

utredning, snarast möjligt låta utarbeta och för

riksdagen framlägga nytt förslag angående redovisning

och registrering av fastigheter i städer och stadsliknande

samhällen, upptagande jämväl de huvudgrunder, efter

vilka denna redovisning och registrering bör äga rum,

ävensom de andra författningar rörande jord- och tomtväsendet

i städer och stadsliknande samhällen, som

Kungl. Maj:t kan finna böra i sammanhang härmed

underställas riksdagen;

2:o) att Kungl. Maj:ts förslag under punkt 28 i

andra huvudtiteln om anslag för fastighetsregisters uppläggande

och förande m. m. icke måtte av riksdagen

bifallas; och

3:o) att motionerna i andra kammaren, nr 61 och

98 av herr Zetterstrand, nr 221 och 222 av herr Kant

samt nr 223 och 224 av herrar Holmdahl och Christiernson

måtte anses besvarade med vad utskottet under

punkterna l:o) och 2:o) här ovan föreslagit.

Stockholm den 9 mars 1916.

På det sammansatta utskottets vägnar:

AXEL SCHOTTE.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.