Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungi. Maj:t angående reformering av fängelseväsendet.

1916-02-19 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 2TU 1916:2, Skrivelse till Kungi. Maj:t angående reformering av fängelseväsendet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 7 mars 1916 kl. 1 e. m.

Andra hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande nr 2 i anledning

av vächt motion av herr Eriksson i Grängesberg om

skrivelse till Kungi. Maj:t angående reformering av fängelseväsendet.

I en inom andra kammaren väckt och till dess andra tillfälliga

utskott hänvisad motion, nr 201, har herr Eriksson i Grängesberg hemställt

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla om utredning

och förslag till i motionen angivna syfte påkallad reformering av

vårt lands fängelseväsende samt att därvid toges under omprövning,

huruvida icke ett flertal mindre straffanstalter må kunna indragas.»

I fråga om motiveringen tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet, som vid behandlingen av ifrågavarande motion ansett

det vara lämpligt att inhämta yttrande i ämnet av kungl. fångvårdsstyrelsen,

har, efter därom hos vederbörande statsråd gjord framställning,

av nämnda myndighet fått mottaga det utlåtande, som återgives

i bilaga.

En jämförelse mellan å ena sidan förevarande motion och å den

andra det av kungl. fångvårdsstyrelsen avgivna utförliga yttrandet över

densamma ger vid handen, att styrelsen tillfullo behjärtar de av motionären

framförda, enligt utskottets åsikt synnerligen beaktansvärda

önskemålen i avseende på vårt fängelseväsens reformering. I likhet

med vad motionären framhållit betonar styrelsen, »att en hel del av

fängelserna icke i sitt nuvarande tillstånd motsvara vad önskligast vore,

och att förbättringar erfordras».

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 13 samt. 2 avd. 2 käft. {Nr 2.)

Motionen.

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

Fångvårdsstyrelsen är sålunda för sin del i det stora hela ense med

motionären ifråga om lämpligheten av att en indragning må ske av en

hel del av de minsta fängelserna eller kronohäktena- Det påvisas även,

ifråga om dessa fängelser, dels att vissa redan indragits, dels att i avseende

på andra antingen avtal äro träffade eller underhandlingar pågå om nedläggande.

Vad vidare beträffar den synnerligen viktiga frågan om nödvändigheten

av en ombyggnad och modernisering av de nuvarande fångvårdsanstalterna

i den riktning, att de motsvara de krav på en humanare och

mera ändamålsenlig behandling av fångarna, som den nyligen av riksdagen

antagna lagen angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff

förutsätter, framgår av fångvårdstyrelsens yttrande, att styrelsen haft

sin uppmärksamhet fäst på berörda förhållande, hvarom även vittnar,

att ett succesivt undanröjande av de brister, som vidlåda de gamla

fängelsebyggnaderna, i flera avseenden redan påbegynts. Det synes dock

utskottet, som om den av flere skäl väl motiverade indragningen av

kronohäkten kunde fortgå i något raskare tempo, varjämte utskottet

vill framhålla det önskvärda däri, att strävandena till beredande av större

arbetsmöjligheter åt fångar med kortare frihetsstraff, så att detta bleve

mera fruktbärande än hittills, kunde i samband med övriga reformers

genomförande realiseras.

Beträffande de speciella av motionären framdragna frågorna rörande

dels planerad omorganisation av straffängelset i Uppsala till förvaring

av unga manliga fångar, dels det föreslagna uppförandet av ett »lantfängelse»

synas de tilltänkta åtgärderna utskottet välgrundade. En

omändring av straffängelset i Uppsala, i enlighet med den av kungl.

fångvårdsstyrelsen uppgjorda planen, torde i allt väsentligt tillgodose de

av motionären framställda kraven på förbättrad behandling av unga

fångar. Frågan om ett »lantfängelses» inrättande befinna sig för närvarande

under sakkunnig utredning, och är det att förmoda att detta

förslag inom en ej allt för lång framtid skall förverkliga de förhoppningar,

som knytas vid detsamma.

Utskottet får slutligen fästa uppmärksamheten på kungl. fångvårdsstyrelsens

tillkännagivna avsikt att inkomma med de fullständiga förslag

till fängelsernas omändring, som den nya verkställighetslagen påkallar

och möjliggör. Under sådana förhållanden och då de redan av

styrelsen i dess yttrande framlagda riktlinjerna till en reformering av

fängelseväsendet i vårt land med tydlighet giva vid handen, att den

här förevarande frågan skall bliva löst i huvudsaklig överensstämmelse

med de av motionären framställda synpunkterna, synes utskottet särskild

skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t icke vara erforderlig.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 3

Med anledning av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon kam

marens åtgärd föranleda
Stockholm

den 2 mars 1916-

På utskottets vägnar:

WALTER KANT.

Närvarande vid förevarande ärendes slutbehandling: herrar Kant, O. Nilsson i Örebro,

Isaksson, Svensson i Skönsberg, Johanson i Gäre, Hellberg i Ljungskile,

Sjögren, Nilsson i Antnäs, Persson i Västervik och Andersson i Altofta.

Bilaga.

Yttrande av kung], fångvårdsstyrelsen.

Till Andra kammarens andra tillfälliga utskott.

Genom remiss den 15 februari 1916 har Kungl. Maj:t åt fångvårdsstyrelsen uppdragit

att i anledning av utskottets hemställan den 11 i samma månad avgiva utlåtande

till utskottet rörande en av Bernh. Eriksson i Grängesberg vid årets riksdag väckt

motion, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla om utredning och förslag

till i motionen närmare angivet syfte påkallad reformering av vårt lands fängelseväsende,

varvid borde tagas under omprövning, huruvida icke ett flertal mindre straffanstalter

må kunna indragas.

Till fullförande av denna nådiga remiss får fångvårdsstyrelsen anföra följande.

En reformering av vårt lands fängelseväsende är i första hand betingad av nya

bestämmelser om frihetsstraffens verkställande, och styrelsen har i avvaktan å sådana

nya bestämmelser ansett riktigast att icke vidtaga mera omfattande förändringar i avseende

å befintliga fängelseanläggningar eller att föreslå anordnande av nya.

I likhet med motionären, vars varma intresse för fångvårdsreformen tjänar styrelsen

till uppmuntran i dess strävanden, inser styrelsen till fullo, att en hel del av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

fängelserna icke i sitt nuvarande tillstånd motsvara vad önskligast vore, ock att förbättringar

erfordras. Det synes dock styrelsen, att reformeringen kan ske genom mindre

omfattande åtgärder, än måhända en första blick tyckes fordra.

De olika fångvårdsanstalterna äro, såsom motionären erinrar, av tre slag: kronohäkten,

straffängelser och centralfängelser.

Kronohäktena, de minsta fängelserna, äro avsedda att mottaga den särskilda

ortens rannsakningsfångar ävensom till fängelse eller straffarbete på högst fyra månader

dömda fångar jämte så kallade bötesfångar, dock att de små häktena i Eskilstuna,

Norrköping, Ängelholm, Svanesund och Lycksele endast tjänstgöra såsom rannsakningsoch

bötesfängelser samt att kronohäktena i länens residensstäder (nämligen i Nyköping,

Visby, Halmstad, Östersund, Umeå och Luleå), där icke andra fängelser finnas, jämväl

kunna mottaga fångar dömda till fängelse på längre tid och till straffarbete på högst

ett år sex månader, så vitt de ej såsom yrkeskunniga eller lämpade att uppläras i

yrke förflyttas till något straffängelse med speciell arbetsdrift. Kronohäktet å Svartsjö

avser uteslutande beredandet av möjlighet att vid tvångsarbetsanstalten därstädes låta

till böter dömda tvångsarbetare avtjäna förvandlingsstraffet på platsen, i stället för att

nödgas med avbrott i tvångsarbetet införa dem till fängelse i Stockholm för att efter

förvandlingsstraffets fullgörande återföras till Svartsjö i ändamål av tvångsarbetets fortsättande.

Motionären antyder nu önskvärdheten av en hel del kronohäktens indragning,

och uppräknar han i sådant hänseende häktena i Norrtälje, Haparanda, Visby, Varberg,

Norrköping, Eskilstuna, Karlshamn, Svartsjö, Engelholm, Lycksele, Svanesund, Skellefteå

och Pajala.

Redan i sitt år 1909 avgivna betänkande om reglering av löneförhållanden m. m.

vid fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten framhåller löneregleringskommittén, hurusom

en del av de befintliga kronohäktena syntes ur kronans synpunkt kunna helt

undvaras, nämligen häktena i Eskilstuna och Karlshamn samt de i förslagsstat upptagna

häktena i Ängelholm, Svanesund, Skellefteå och Lycksele. Dock erinrades, att

för nedläggande av vissa bland dessa häkten hinder lärer möta i de avtal, som vid

deras tillkomst eller eljest träffats mellan Kronan, å ena, samt städerna och tingshusbyggnadsskyldiga,

å andra sidan. Sålunda hade i fråga om kronohäktet i Karlshamn

genom kungl. brev den 17 juli 1850 förordnats, att staden och Bräkne härad, mot

vissa åtaganden beträffande kostnaderna för häktet, befriades från vidare skyldighet att

bygga och underhålla fängelse. Fråga hade ock förevarit om indragning av häktet i

Ängelholm. Men förslaget hade tills vidare övergivits. Efter yrkande av riksdagens

Justitieombudsman om ett särskilt fängelse för övre delen av Kristianstads län har

detta häkte tillkommit på det sätt, att Bjäre härads i Ängelholm belägna häkte av

häradet överlämnades till Kronan under uttryckligt förbehåll, att häktet fortfarande

finge kostnadsfritt begagnas såsom häradshäkte för den ort, som hittills ägt det, och

lämnade staden utan någon ersättning behövlig tomt för häktets tillbyggnad.

Av nu anförda skäl har ej heller sedermera indragning kunnat ske av dessa

två häkten.

Däremot hava, efter nedläggande år 1903 av kronohäktet i Kisa och år 1906 av

kronohäktet i Kungsbacka, numera ytterligare indragits kronohäktet i Skellefteå år

1914 samt kronohäktet i Pajala år 1915. Avtal är med vederbörande träffat om nedläggande

av kronohäktet i Svanesund, och är frågan därom nu beroende på Kungl.

Maj:ts avgörande. Underhandlingar pågå sedan längre tid med Eskilstuna stad om

indragning av häktet därstädes, en indragning, varemot invändningar gjorts från stadens

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra dammar ens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 5

sida, jämväl från dess representanter vid 1911 års riksdag, då häktet överflyttades å

övergångsstat Emellertid synes staden nu villig att bekosta eget rannsakningshäkte,

efter vars iordningsställande nuvarande häktets indragning kan tagas under slutlig

prövning. Frågan om kronohäktet i Norrköping har år 1913 varit föremål för riksdagens

beslut, enligt vilket stadens rannsakningsfångar skola inrymmas i en delvis på

stadens bekostnad anordnad häktesbyggnad vid tvångsarbetsanstalten därstädes. Ändring

häri lärer så mycket mindre böra föreslås, som anordningen redan medfört indragning

av den särskilda förvaltning, varunder kronohäktet förut stått. Lycksele häktets nedläggande

torde på grund av ortens isolerade belägenhet böra anstå till dess järnväg i

och med den så kallade inlandsbanans framdragande kommer att närmare beröra

trakten. Om skälen för Svartsjöhälltets bibehållande är förut ordat. Detsamma förorsakar

icke Kronan någon särskild utgift.

Bland övriga av motionären såsom lämpliga för indragning omnämnda häktena

torde för närvarande allenast det i Varberg utan olägenhet kunna indragas, om än

detsamma tjänar ändamålet att vara reserv för mottagande av kort tids fångar från det

emellanåt hårt anlitade Göteborgsfängelset å Härianda. Indragningen har i varje fall

ansetts böra anstå, till dess häktets föreståndare nästa år 1917 uppnår pensionsåldern.

Häktet i Norrtälje är fortfarande behövligt såsom reserv för Stockholmsfängelserna

ävensom straffängelset i Uppsala, där utrymmet eljest skulle för hårt anlitas genom

samlandet därstädes av unga manliga fångar från hela landet. Hap ar and ahäktet tjänar

numera, efter Pajalahäktets indragning, såsom förvaringsort för rannsakningsfångar

och på kort tid dömda från hela den östra delen av det nordligaste Sverige och synes

höra bibehållas jämväl med hänsyn till nämnda stads växande betydelse i fråga* om

förbindelserna med det östra grannlandet. Först efter en tillbyggnad av Luleåfängelset

torde Haparandahäktets indragning kunna ifrågasättas. Ovisst är dock, om indragning

hör ske ens efter en sådan tillbyggnad.

Härefter återstår bland kronohäktena att behandla allenast kronohäktet i Visby,

vilket torde höra ske i samband med frågan om lämpligheten att, på sätt motionären

ifrågasätter, indraga jämväl ett eller annat straffängelse.

Yisbyhäktet ligger, liksom samtliga straffängelser, i länsresidensstad.

Det synes styrelsen uppenbart att Kronan bör bibehålla åtminstone ett fängelse i

varje län med hänsyn jämväl därtill, att landspolisen och rättssäkerheten förvaltas länsvis

av Konungens befallningshavande. Till fängelset i residensstad böra rannsakningsfångar

från såväl staden som de härader inom länet, för vilka icke särskilt kronohäkte

bibehålies, i största möjliga utsträckning sammanföras, till undvikande av deras förvaring

i kommunala häkten under mer eller mindre ojämna förhållanden. Ett av de hänseenden,

i vilka vart lands fångvård äger ett erkänt företräde framför många andra länders,

är just den i början och mitten av förra århundradet på grund av sorgliga erfarenheter

vidtagna åtgärden att söka till Kronans fängelser samla rannsakningsfångarna

för beredande åt dem av enhetlig vård under statsmyndigheternas kontroll. Att åter i

regeln lägga ortsfängelserna under häradernas ledning vore en tillbakagång till ett

helt förkastligt tillstånd. Den ekonomiska vinsten för Kronan skulle dessutom motsvaras

av en i växande grad ökad utgift för kommunerna.

Så länge i strafflagen bibehållas straff av kort varighet —■ enligt Professor Thyréns

förslag till ny strafflag förvandlingsstraff av 8 dagars fängelse — måste det ock vara

olämpligt och betungande att forsla sådana fångar utom det egna länet, helst det är

iängelsefångens sak att själv fortskaffa sig tillbaka till hemorten efter fullgjort straff.

I allmänhet bör icke förbises, att långväga fångtransporter äro förenade med''både svå
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

righeter och för fångarna synnerliga obehag samt jämväl ådraga Kronan betydande

kostnader. Det måste därför vara i statens intresse att i möjligaste mån sörja för att

icke fångar med jämförelsevis kort interneringstid behöva forslas långa vägsträckor.

Om nu krono fängelser bibehållas i residensstäderna för inrymmande av länets

rannsakningsfångar, vinnes således därmed jämväl, att de, som hava att undergå kort

tids straff, kunna få avtjäna dessa straff åtminståne inom länet, således i allmänhe

närmare hemorten.

Av nu anförda skäl finner styrelsen olämpligt att indraga kronohäktet i Visby

— i fråga om vilket tillkommer osäkerheten i förbindelserna med fastlandet — ävensom

av straffängelser, där ej andra kronofängelser finnas i residensstaden. Detta är

fallet endast med Stockholm, där centralfängelset å Långholmen är beläget. Enligt

vad styrelsen också vid särskilda tillfällen anmält, för Kungl. Maj:t, är det styrelsens

avsikt att föreslå indragning av straffängelset å Östermalm i Stockholm, så snart fastighetskonjunkturerna

därstädes göra en försäljning av fängelsets område ekonomiskt

fördelaktig.

Motionören har erinrat, att straffängelserna i vissa hänseenden visat sig olämpliga

ur hygienisk synpunkt ävensom ur eldfarans. Styrelsen, som likaledes funnit brister

vidlåda de gamla fängelsebyggnaderna, har därför redan begynnt att successivt förstora

fängelsernas cellfönster, så att cellerna vunnit fullt tillräckligt ljusflöde, i samband varmed

jämväl luftväxlingen förbättrats. Kostnaden har i regel inskränkt sig till 90 ä 100

kronor per cell, varför i detta hänseende ett äldre straffängelse om 100 celler kan moderniseras

för 9- å 10,000 kronor. Då cellernas kubikinnehåll i varje fall är tillräckligt

för en kortare tids inneslutning dag och natt ävensom för fångar, som där endast tillbringa

natten, under en längre strafftid, vore det enligt styrelsens mening högst oekonomiskt

att utdöma dessa äldre celler, som i ersättning skulle kräfva en utgift av inemot

4.000 kronor för varje cell eller således för ett helt straffängelse om 100 celler cirka

400.000 kronor.

Styrelsen har vidare begynnt att genom insättande av taklanterniner insläppa ökat

ljus i cellkorridorerna. De trånga promenadgårdarna torde framdeles icke bliva behövliga

för andra än fångar, som kortare tider vistas i fängelset. Enligt den nya verkställighetslag,

som nu efter lagutskottets tillstyrkan föreligger till riksdagens antagande,

skall nämligen endast under första cellåret anordningar vidtagas, som förhindra fången

vid vistelse utom cellen att se andra fångar. I följd härav komma fångarna efter första

året att kunna utföras på gemensamma promenader å de större öppna gårdar, som

finnas vid straffängelserna, och vilka, i händelse lagen antages, skola för ändamålet

iordningställas.

Då samma nya lag förbjuder cellstraffets utsträckning över det första året, om straff

i enrum befinnes för fången uppenbarligen olämpligt, torde även vid straffängelserna

inträffa, att därvarande fångar böra avtjäna straffet i gemensamhet. För sådant ändamål

kan vara lämpligt att vid de största straffängelserna anordna gemensamma arbetssalar,

vilket med minsta kostnad torde kunna ske genom att för ändamålet taga i anspråk

direktörernas nuvarande i fängelsebyggnaderna till viss olägenhet inrymda bostadsvåningar.

I stället skulle direktörerna, där uppsyningsman eller överkonstaplar i

allt fall hava bostäder vid fängelset, kunna tillerkännas hyresersättning, eller ock skulle

nya fristående direktörsbostäder uppföras på fängelsernas områden. Kostnaden härför

torde inskränka sig till omkring 20 å 25 tusen kronor för sådant strafffängelse.

På sätt redan vid vissa fängelser tillämpas, skulle de yrkesarbetande fångarna kunna

givas särskild sovcell och särskild arbetscell, där de ej om dagen arbeta i gemensamhet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande AV 2. 7

Genom införande av elektriskt ljus, som succesivt pågår, minskas eldfarligheten,

vilken därefter knappast blir större vid dessa äldre, med värmeledning försedda fängelser

än vid nybyggda sådana. Statsrevisorernas anmärkningar bava huvudsakligen avsett

vid sidan av nuvarande fotogen belysning hopandet av ved omkring fängelset och i

dess källare samt bristande reservtrappor. Dessa brister avhjälpas efter hand.

I den mån riksdagen vill medgiva ersättandet av nu befintliga omfattningsplank

av trä med murar av sten eller betong, torde anmärkningarna om eldfara icke vidare

vara att motse.

Motionären har vidare vänt sig mot tanken att använda strafiängelset i Uppsala

såsom sådant särskilt fängelse för unga manliga fångar, som avses i den nya verkställighetslagen.

Om det än av vissa skäl kunde vara fördelaktigt att förlägga ungdomsfängelset på

större avstånd från stad, i det att de unga under gemensamhetstiden i så fall kunde

användas i vanligt lantbruk, har Styrelsen emellertid funnit, att de unga straffångarna

till övervägande antalet hava största gagn av att uppläras i verkligt hantverk, varigenom

deras försörjningsmöjligheter ökas, samt att vid sidan därav under gemensamhetstiden

för hälsans och den praktiska förmågans ytterligare stärkande sysselsättas med

jordens brukande i den form, som kan förenas med ett så kallat eget hem, det vill

säga trädgårdsarbete.

Det^ bör uppmärksammas, att enligt den nya lagen de unga fångarna dock i regel

skola hållas i cell hela strafftiden, där denna icke överstiger ett år, samt att endast en

ringa ^ del av de unga hava längre strafftid och således hinna ut i gemensamhetsstadiet.

Av sådan anledning måste vara olämpligt att inrätta ungdomsfängelset med övervägande

hänsyn till de få gemensamhetsfångarna. Det måste vara olämpligt att uppföra

ett dyrbart cellfängelse på landsbygden endast i ändamål att möjliggöra för ett fåtal

att efter cellvistelsens slut användas i vanligt lantbruk. Av ekonomiska skäl kan icke

ifrågasättas, att ordna en särshild anstalt för dessa mycket få unga gemensamhetsfångar,

och alldeles oriktigt vore att överflytta dem till ett lantbruksfängelse för äldre fångar.

Uppsalafängelset är beläget ett sycke utanför staden bortom residenset och omgives

av kronojord, som fångvården torde kunna få övertaga i erforderlig omfattning. Meningen

är att till fängelset inlägga 7—10 tunnland jord att brukas till trädgård. De

unga fångarnas sysselsättas under celltiden med snickeri och skolstudier. Där cellvistelsen

visar sig för dem olämplig, kunna de redan efter fyra månader utföras i trädgårdsarbetet.

De som visa fallenhet för detta yrke, kunna därefter huvudsakligen användas

i detsamma. De övriga fortsätta med snickeriet, för gemensamhetsfångarna förlagt i de

arbetssalar, som genom direktörsbostadens utflyttning vinnas i omedelbar förening med

själva fängelset. Till omväxling få de en eller annan veckodag deltaga i trädgårdsgöromålen.

Genom denna anordning sparas kostnaderna för ett femtiotal nya celler, således

cirka 200,000 kronor, varemot tillkommer en utgift för direktörsbostad och för fortsatt

upphuggande av fönstren. Redan har verkställts upphuggning därstädes av 19 cellfönster.

Fängelsets belägenhet invid universitetsstaden möjliggör anlitandet av tillfälliga

lärarekrafter för intresserande föredrag och dylikt, som kan verka uppryckande på de

unga, måhända utan egentlig kostnad. Efter frigivningen kunna sådana, för vilka anställning

icke vunnits eller som ännu befinnas mindre stadgade, intagas å det för unga

frigivna män avsedda lanthem, någon mil utom Uppsala, vilket fångvårdens skyddsverksamhet

upprättat och vars ledare har tillfälle att lära känna de unga redan under

strafftiden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

I detta sammanhang vill styrelsen påpeka, att även vid åtskilliga andra straffängelser

likasom vid centralfängelserna finnas jordområden, där fångarna kunna i viss mån

sysselsättas med trädgårdsarbete.

De äldre manliga fångar, som efter överflyttning i gemensamhet, finnas lämpligen

böra sysselsättas med jordbruksarbete, skulle dock ej kvarbållas vid straflängelserna eller

de vanliga centralfängelserna utan i stället överflyttas till det »lantfängelse», varom

motionären uttalat sig.

Detta av styrelsen varmt förordade lantfängelse bar, på sätt motionären beklagar,

ännu icke kommit till utförande. Men skälet är helt annat än bristande intresse eller

försumlighet. Det finnes nämligen för närvarande efter uttagande av erforderliga krafter

för bestridande av handräckningsgöromål och vissa viktiga yrkesarbeten vid centralfängelserna

icke tillräckligt antal gemensamhetsfångar för ett lantfängelses fyllande i behövlig

grad; och det tillräckliga antalet skulle ej heller för framtiden kunna påräknas utan

efter den nya verkställighetslagens antagande. Det har därför varit nödvändigt att avbida

lagens godkännande av riksdagen, innan definitiva åtgärder kunnat vidtagas för

planens förverkligande. För närvarande pågår inom styrelsen i samarbete med lantbruksstyrelsen

och särskilt tillkallade sakkunnige en utredning rörande lämpligaste sättet

för fångars användande i jordbruksarbete, och tages därvid tillika under övervägande

de närmare detaljerna i planen för nämnda lantfängelse. Om verkställighetslagen vinner

riksdagens gillande, lärer förslaget till lantfängelse kunna inom närmaste år framläggas

för riksdagen.

Samtidigt torde styrelsen, under enahanda förutsättning, inkomma med de fullständiga

förslag till fängelsernas omändring m. m., som den nya verkställighetslagen

påkallar och möjliggör. Frågan synes styrelsen efter nu framlagda riktlinjer bliva löst

i huvudsaklig överensstämmelse med motionärens avsikter, så långt förhållandena medgiva.

Stockholm den 19 februari 1916.

VIKTOR ALMQUIST.

N. SANDELL.

ELIS SIDENBLADH.

F. v. Bardel.

Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri 1916.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.