Skrivelse till Kungl. Maj.t angående revision av reglementena för de kungliga teatrarna och för deras personals pensionsinrättningar.
1916-05-16 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 5TU 1916:13, Skrivelse till Kungl. Maj.t angående revision av reglementena för de kungliga teatrarna och för deras personals pensionsinrättningar.
Dokumentets text
Ändra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
1
Nr 13.
Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1916 kl. 1 e. m.
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 13, i
'' anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj.t
angående revision av reglementena för de kungliga
teatrarna och för deras personals pensionsinrättningar.
Uti en inom andra kammaren avgiven och till kammarens femte
tillfälliga utskott hänvisad motion, nr 220, har herr Lindhagen hemställt,
att riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte taga i övervägande i
vad man reglementena för kungl. teatrarna och deras personals pensionsinrättningar
kunna underkastas revision i syfte att tillförsäkra denna
personal en rättvis och tryggad anställning.
Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa
till motionen.
I ärendet hava på utskottets anmodan yttranden avgivits av
styrelserna för kungl. teaterns aktiebolag, kungl. dramatiska teaterns
aktiebolag, kungl. teatrarnas pensionsinrättning och kungl. hovkapellets
pensionsinrättning, vilka yttranden vidfogas detta utlåtande såsom bilagor.
För bedömande av motionens räckvidd synes först böra undersökas,
vilka brister motionären anser förefinnas uti ifrågavarande reglementen,
nämligen för kungl. teatern den 28 april 1899, för kung],
dramatiska teatern den 29 november 1907, för kungl. hovkapellets pensionsinrättning
den 31 maj 1877 och för de kungl. teatrarnas pensionsinrättning
den 13 augusti 1909. Härvid torde man finna, att motioBihang
till riksdagens protokoll 1916. 13 samt. 5 avd. 9 höft. (Nr 13.) 1
Motionen.
Yttranden
över motionen.
Utskottet.
2 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
närens avsikt varit att påvisa oriktigheten däri att befattningshavare
utan anledning kan skiljas från sin tjänst genom uppsägning viss tid
före varje spelårs utgång, samt att sålunda uppsagd befattningshavare
i vissa fall går förlustig av honom till pensionskassan inbetalda avgifter.
Med anledning härav synes utskottets befattning med motionen
böra begränsas till en granskning av ifrågavarande reglementen allenast
i ovan angivna hänseenden.
En sådan granskning giver vid handen, att befattningshavare vid
dessa institutioner i vanliga fall skola antagas genom kontrakt, som
upprättas på allenast ett spelår och skola uppsägas i fråga om kungl.
teatern och hovkapellets personal tre månader och ifråga om kungl.
dramatiska teaterns personal fyra månader före spelårets utgång, vid
äventyr att kontraktet eljest anses prolongerat för näst instundande
spelår och så vidare för ett år i sänder.
Vidare inhämtas, att delägare i kungl. hovkapellets pensionsinrättning,
som avgår efter uppsägning, innan han varit anställd i 10 år,
går förlustig inbetalda pensionsavgifter, varemot delägare i de kungl.
teatrarnas pensionsinrättning, som på grund av att teaterstyrelsen beslutat
nedsättning i hans löneförmåner eller helt och hållet vägrat att
återanställa honom, lämnat sin tjänst och uteslutits ur pension sinrättningen,
är berättigad att återfå de avgifter, som av honom guldits till
densamma.
Vid övervägande av motionen, finner utskottet vad först beträffar
ifrågasatta förändringar i pensionsreglementena, att eftersom bestämmelser
redan förefinnas i reglementet för de kungl. teatrarnas pensionsinrättning
om rätt för uppsagd delägare att återbekomma erlagda avgifter,
motionen endast riktar sig mot reglementet för hovkapellets pensionsinrättning.
Vid granskning av detta reglemente kan utskottet icke
undgå att med hänsyn till de förekommande korttidskontrakten och
stadgade höga inträdesavgifterna finna det vara önskligt, om förändringar
kunde vidtagas till förmån för delägare, som innan han tjänstgjort i
10 år avgår från sin befattning på grund av uppsägning. Huruvida
sådana ändringar kunna eller böra komma till stånd är emellertid helt
naturligt beroende av pensionskassans ställning och behov, något som
det icke torde tillkomma utskottet att taga i övervägande i detta sammanhang.
Härtill kommer att frågor om reglcmentsändringar uppenbarligen
äro att betrakta som en pensionsinrättuingens inre angelägenhet,
vilken enligt gällande bestämmelser behandlas av inrättningens delägare
å vederbörligen kungjord stämma, varefter ändringsbeslutet, om det till
-
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 3
vunnit sig 2/s majoritet, underställes Kungl. Maj:ts prövning. Utskottet
finner sålunda, att det bör överlämnas åt pensionsinrättningens delägare
själva såsom direkt intresserade i saken och mest kompetenta att ordna
ifrågavarande angelägenhet, och att i följd därav någon hänvändelse
härom till Kungl. Maj:t varken erfordras eller kan anses lämplig från
riksdagens sida.
Vad bestämmelserna om anställning med ettåriga kontrakt beträffar,
äro dessa tydligen tillkomna övervägande av hänsyn till de konstnärliga
krav, som sådana institutioner som kungl. teatern och kungl.
dramatiska teatern givetvis måste fylla. Ifrågasättas kan likväl, om dessa
konstnärliga krav i lika hög grad betinga korttidsanställning för hovkapellet
som för de rent sceniska artisterna.
På samma gång utskottet från berörda synpunkt medgiver behövligheten
av att de s. k. korttidskontrakten i fråga om personalens anställande
bibehållas, vill emellertid utskottet framhålla önskvärdheten av
att uppsägning av artister eller medlemmar i hovkapellet icke sker i
andra fall än detta är betingat av konstnärliga krav eller av allmänna
ordningssynpunkter, samt att kungl. teatrarnas direktioner genom att
med synnerlig takt och försynthet använda sig av sin uppsägningsrätt
så vitt på dem ankommer, bidrager att begränsa den osäkerhet och risk
för personalen, som ligger i korttidsanställningen. Samtidigt är det ur
samma synpunkt önskvärt, att reglementena för de kungl. teatrarna icke
lägga sådan maktbefogenhet i styrelsernas hand, som möjligen kan förleda
dessa till uppsägning på andra grunder än ovan angivna.
Det må emellertid erinras därom, att § 81 i reglementet för kungl.
teatern innehåller bestämmelser, som kunna förleda vederbörande till
att göra uppsägningar av skäl, som icke äro av den natur, att de böra
få influera på anställningen. I § 81 stadgas rätt och plikt för teaterchefen
att varna och pliktfälla teatern tillhörande personer, som »menligen
utlåta sig om kamrater, förmän eller kungl. teaterinstitutionen
och dess verksamhet». Den omständigheten att dylika uttalanden stämplas
i reglementet som förseelse, inbjuder lätt styrelsen att även vid valet
om förnyad anställning eller uppsägning räkna med, om personen i fråga
gjort dylika uttalanden och låta den saken influera på sitt avgörande.
Uttrycket »menligen utlåta sig om kamrater, förmän eller kungl. teaterinstitutionen
och dess verksamhet» är av så svävande och vittfamnande
beskaffenhet, att nästan vilket kritiserande yttrande av kungl. teatern
som helst kan pressas in därunder. Avsikten med bestämmelsen har
väl från början och bör väl allt framgent vara den att förhindra
otillbörlig, personligt smädande kritik av kamrater och förmän. Där
-
4 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
emot böra icke sakliga och av intresse för institutionen framställda anmärkningar
mot dess artister eller ledning få anses vara grund till
varning och bestraffning och än mindre till uppsägning. I den mån
en dylik innebörd kan inläggas i paragrafen, blir denna av odiös beskaffenhet
och innebär, att personal vid de kungl. teatrarna berövas
den fria yttrande- och kritikrätt, som bör tillkomma varje svensk medborgare
och som tillkommer personalen vid statens olika verk och inrättningar.
Att jämställa kungl. teatrarna med privata affärsföretag, som
kungl. teaterns direktion försökt i dess skrivelse av den 27 juli 1914, torde
vara ohållbart. Aven om kungl. teatrarna äro affärsdrivande verk, få
de anses vara institutioner av övervägande offentlig beskaffenhet, och
bör personalen därstädes icke jämställas med personal på ett privat
affärsföretag.
Vad sålunda anmärkts finner utskottet dock, vid det förhållande
att utskottet ansett sig kunna godkänna själva principen i frågan om
personalens anställning, icke böra föranleda någon framställning till
Kungl. Maj:t i motionens syfte, och får utskottet därför hemställa,
att förevarande motion ej måtte föranleda någon
andra kammarens åtgärd.
Stockholm den 16 maj 1916.
På utskottets vägnar:
GUNNAR LÖWEGREN.
Vid ärendets slutbehandling inom utskottet hava närvarit: herrar Löwegren,
Wikström, Akerlindh, Thore, Sundberg, Eurén, Bunefors, Sköld, Ericsson i Arboga och
Jönsson i Fridhill.
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
5
Bilaga 1.
Yttrande av styrelsen för kungl. teaterns aktiebolag.
Till riksdagens andra kammares femte tillfälliga utskott.
Sedan till utskottet för den förberedande behandlingen hänvisats en inom
andra kammaren avgiven motion, nr 220, av herr Lindhagen, om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående revision av reglementena för de kungl. teatrarna och för deras personals
pensionsinrättningar, har utskottet begärt styrelsens för kungl. teaterns aktiebolag
yttrande över den i motionen berörda frågan, huruvida och i vad mån en
revision i angivet syfte av omförmälda reglementen kan anses vara av behovet
påkallad.
Styrelsen får med anledning härav anföra följande:
Av motiveringen till ovan åberopade motion framgår, att densamma har tillkommit
på grund av att styrelsen funnit sig nödsakad avskeda en i hovkapellet
anställd violinist genom att i enlighet med det med honom träffade avtalet uppsäga
honom från befattningen. Denna åtgärd har synts motionären så mycket hårdare,
som densamma haft till nödvändig konsekvens, att personen i fråga tillika med
befattningen förlorat sitt medlemskap i vederbörande pensionsinrättning utan att
hava någon rätt eller utsikt att återfå redan erlagda pensionsavgifter.
Motionären tycker sig ock finna ett dubbelspel däruti att man å ena sidan
tillförsäkrar den anställde en viss trygghet genom att föreskriva att vid förseelse
först skall tilldelas varning och genom att uttaga pensionsavgifter för att trygga
honom också på ålderdomen, medan man å andra sidan tillåter styrelsen att hava
till hands ett privat kontrakt med den enskilde, vilket, enligt motionärens uppfattning,
»löser styrelsen från alla reglementerade föreskrifter och öppnar utväg för
vilket godtycke som helst».
Beträffande det särskilda, av motionären åberopade fallet anser sig styrelsen
kunna inskränka sig till att hänvisa till det styrelsens yttrande, som, betecknat bil.
C. bifogats motionen.
Vad beträffar motionens huvudinnehåll och däri berörda principfrågor tilllåter
sig styrelsen åberopa vad i sådant avseende anförts i nämnda styrelsens yttrande,
men torde därjämte följande synpunkter särskilt böra bringas i erinring.
Det faller av sig själv, att man för att kunna driva opera- eller teaterverksamhet
på ett sätt, som tillfredsställer berättigade anspråk, måste tillse, att personalen
rekryteras på bästa möjliga sätt både från personlig och konstnärlig synpunkt.
Med huru stor försiktighet urvalet än sker, kan dock icke undgås, att
understundom anställning vinnes av personer, som av ett eller annat skäl icke bort
erhålla sådan.
Har så skett, kan ledningen givetvis ej utan vidare låta därvid bero. Det
är ju alltid en fråga av stor vikt vid en anställning att platsen besättes med lämp
-
6 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
iig person, och det kan hända, att bibehållandet av den tillfälliga anställnings - havaren är ägnat att förorsaka företaget stor skada, både konstnärligt och, till
följd därav, ekonomiskt. Ledningen måste sålunda hava till sitt förfogande medel
att i en sådan situation ingripa effektivt.
För ett företag av ifrågavarande natur lärer intet annat effektivt medel
kunna påvisas än anställning på korttidskontrakt, en anordning som ock väl överensstämmer
med företagets karaktär.
Det är med hänsyn till verksamhetens beskaffenhet uppenbart, att det måste
betraktas som en given olägenhet, direkt motverkande verksamhetens syfte, om
det skulle stå en anställningshavare öppet att i administrativ väg och på formella
grunder klaga sig till rätten att hålla sig kvar på en befattning, för vilken han
befunnits inkompetent eller olämplig. Riktigheten av detta resonemang är från
konstnärlig synpunkt obestridlig. Därmed följer emellertid, att det måste godtagas
för alla fall även av det skäl, att det, i stort sett, praktiskt undandrager sig
kontroll, i vad mån konstnärliga synpunkter i det särskilda fallet varit avgörande.
Av vad sålunda anförts anser sig styrelsen kunna draga den slutsatsen, att
borttagandet av dess nuvarande rätt och plikt att anställa personal allenast på
korttidskontrakt skulle kunna för operans verksamhet medföra de största vådor.
Nästa fråga är, huruvida det, såsom motionären anser, ligger ett »dubbelspel»
i att, med bibehållande av korttidskontrakt och uppsägningsrätt, tillförsäkra
den anställde den trygghet, som ligger i att »vid förseelse först skall tilldelas varning»
och i att det uttages »pensionsavgifter för att trygga honom också på ålderdomen».
Enligt styrelsens uppfattning är denna åsikt icke riktig.
Det är, vad först beträffar varningsförfarandet, klart, att en anställningshavare
kan uppträda på sådant sätt, att arbetet i dess helhet äventyras och betydande
skada uppkommer. I sådant fall är den möjlighet som uppsägningsrätten bereder
ledningen . att efter viss tid, dock i regel först vid kontraktstidens utgång, bliva
honom kvitt, ej tillräcklig, utan har man måst åt ledningen inrymma den rätt, som
tillkommer varje annan arbetsgivare, att vid kontraktsbrott från arbetstagarens sida
avskeda honom. För att denna rätt, att under anställningstid avskeda anställningshavare,
ej skall komma till användande i annat än sådant fall, då förutsättningarna
för avskedandet äro fullt klara, har för utövandet av rätten därtill föreskrivits
vissa formaliteter, avseende på en gång att tillgodose anställningshavarens berättigade
intressen och att på ett tillfredsställande sätt konstatera tillvaron av de åsyftade
förutsättningarna. Bland dessa förutsättningar och formaliteter ingår varningsförfarandet
som ett naturligt led.
Det föreligger sålunda icke någon motsättning mellan korttidskontraktet och
den därmed förknippade uppsägningsrätten å ena och reglementsföreskrifterna om
rätten till avskedande först efter varning å andra sidan.
Vad därefter vidkommer förlusten av medlemskapet i pensionsinrättning utan
rätt att återfå erlagda pensionsavgifter, kan det ju ej förvåna, att den, som råkat
ut för en dylik situation, måste finna det hårt, allra helst om han ser saken så, att
han varit pliktig inträda i pensionsinrättningen och själv erlägga avgifterna till
densamma.
Det synes emellertid styrelsen, som om frågan icke vare sig får eller kan
ses enbart från hans synpunkt.
Det förhåller sig ej så, att dessa avgifter påtvingats honom mot hans vilja,
7
Andra hammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
efter det han utan skyldighet att erlägga dem blivit med fast lön anställd. Utan
det är i verkligheten så, att han frivilligt och fullt medvetet antagit anställning
mot en lön, svarande emot den nominella lönen med avdrag av föreskriven pensionsavgift,
dock med skyldighet för kungl. teatern att inbetala sagda avgift till
pensionsinrättningen.
Då man får antaga, att den, som söker anställning hos kungl. teatern, också
tar reda på bestämmelserna i pensionsreglementet och sålunda äger full kännedom
om att dessa pensionsavgifter, som inbetalas av teatern, endast under vissa förutsättningar,
bland annat att lian under viss tid bibehålies vid sin anställning vid
teatern, komma honom till godo, kan det sålunda omöjligen med skäl göras gällande,
att någon orätt begås emot den, som, antagen endast på korttidskontrakt, av
en eller annan anledning icke kommer att innehava befattningen så länge, att lian
kan av de inbetalda avgifterna draga någon fördel.
För jämförelses skull torde ock kunna i detta sammanhang erinras om att
skyldighet att inträda i vederbörande änke- och pupillkassor samt till dem inbetala
avgifter är obligatorisk för stora grupper av ämbets- och tjänstemän utan hänsyn
till, om de äro gifta eller icke, och utan rätt att i något fall bekomma restitution
av vad som inbetalts.
Att det, därest vederbörande anställningshavare längre tid innehaft befattning
av ifrågavarande slag, kan synas hårt att beröva honom beräknad fördel av de för
honom inbetalda avgifterna till pensionsinrättningen, har, som framgår av bestämmelserna
i gällande pensionsreglemente och föreliggande förslag till nytt sådant,
åberopat av motionären, behjärtats så till vida, att den, som efter det avgifter för
ett visst antal år blivit erlagda, lämna sin befattning, berättigats att fortfarande
bibehålla sitt medlemskap av pensionsinrättningen under förutsättning, att han själv
erlägger därefter förfallande avgifter.
I vad mån nuvarande, respektive föreslagna bestämmelser i pensionsreglementena
skulle kunna i angivna hänseende ytterligare förändras till respektive anställningsliavares
förmån är en fråga, som undandrager sig styrelsens bedömande.
Med åberopande av vad ovan anförts får styrelsen till slut göra det uttalande,
att enligt styrelsens uppfattning inga som helst skäl föreligga för förändring
av gällande reglemente för kungl. teatern i det av motionären angivna syfte.
Stockholm den 4 april 1916.
För styrelsen:
Gustaf von Rosen.
Hans von Stedingk.
Emil Petterson.
8
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
Bilaga 2.
Yttrande av styrelsen för kungl. dramatiska teaterns aktiebolag.
Riksdagens andra kammares femte tillfälliga utskott.
I anledning av utskottets skrivelse den 8 sistlidne mars beträffande herr
Lindhagens motion angående skrivelse till Kungl. Maj:t om revision av reglementena
för de kungliga teatrarna och för deras personals pensionsinrättning, får styrelsen
för Kungl. Dramatiska teatern härmed äran meddela
att bestämmelserna i reglementena den 29 november 1907 för Kungl. Dramatiska
teatern och den 13 augusti 1909 för de kungliga teatrarnas pensionsinrättning
synas styrelsen fullt garantera personalens rättvisa och tryggade anställning, samt
att styrelsen saknar anledning yttra sig om bestämmelserna i reglementet
för kungl. hovkapellets pensionsinrättning.
Stockholm den 4 april 1916.
Kungl. Dramatiska teaterns aktiebolags styrelse:
Tor Hedberg.
Bilaga 3.
Yttrande av styrelsen för kungl. teatrarnas pensionsinrättning.
Till riksdagens andra kammares femte tillfälliga utskott.
I anledning av en inom riksdagens andra kammare väckt motion, att riksdagen
ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte taga i övervägande, i vad mån reglementena
för kungl. teatrarna och deras personals pensionsinrättningar kunna underkastas
revision i syfte att tillförsäkra denna personal en rättvis och tryggad anställning,
har kammarens femte tillfälliga utskott, till vilket denna motion hänvisats
för förberedande behandling, i skrivelse till styrelsen för pensionsinrättningen meddelat,
att utskottet ansett önskvärt att från styrelsen erhålla ett yttrande, huruvida
och i vad mån en revision i angivet syfte av reglementet för pensionsinrättningen
kunde anses vara av behovet påkallad.
Den genom nämnda motion upptagna frågan om villkoren för anställning
vid de kungl. teatrarna och entledigande från dylik anställning regleras genom
dessa teatrars reglementen och faller utanför området för pensionsinrättningens
9
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
reglemente. Sistberörda reglemente kan i detta sammanhang icke äga någon betydelse
annat än så tillvida, som genom detsamma bestämmes, i vad mån en person,
som vunnit anställning vid någon av de kungl. teatrarna i sådan egenskap, att han
blivit delägare i pensionsinrättningen, men därefter lämnat denna anställning, är
berättigad att kvarstå i pensionsinrättningen eller eljest åtnjuter rättigheter på
grund av avgifter, som han erlagt till densamma. Under erinran om, att anställning
i hovkapellet icke medför delägarskap i de kungl. teatrarnas pensionsinrättning,
vill styrelsen meddela, att gällande reglemente för pensionsinrättningen i ovan
angivna hänseende innehåller följande.
I § 4 stadgas, att den, som i minst 15 år varit delägare i pensionsinrättningen,
äger, om han därefter lämnar sin tjänst, rätt att, emot fortfarande inbetalning
av stadgade avgifter, såsom delägare kvarstå i den klass, han vid avgåendet
tillhörde, så framt han tillhört denna klass i minst tre år, men eljest i den klass,
till vilken han tre år före avgåendet hörde. Sådan delägare förlorar dock sin rätt
till delaktighet i pensionsinrättningen, därest han under ett helt år uraktlåter sin
skyldighet i avseende å avgifternas inbetalande.
Vidare föreskrives i § 7 mom. 2, att delägare, som på den grund, att teaterstyrelsen
beslutat nedsättning i hans löneförmåner eller helt och hållet vägrat att
återanställa honom, lämnat sin tjänst efter att hava tillhört pensionsinrättningen
väl i 5 år men ännu ej i 15 år, likväl kan av inrättningens styrelse, om den, efter
att hava hört styrelsen för den av de kungl. teatrarna, vid vilken han senast innehaft
anställning, finner sådant för gott, bibehållas vid sitt delägarskap i pensionsinrättningen
emot fortsatt fullgörande av därmed förenade skyldigheter. Pensionen
utgår likväl i detta fall med avkortat belopp, nämligen med två tredjedelar av
den i allmänhet bestämda huvudpensionen, om delägaren tillhört pensionsinrättningen
minst 10 år, och med en tredjedel av huvudpensionen, om delägaren kortare tid
än 10 år tillhört pensionsinrättningen.
Enligt § 7 mom. 3 skall delägare, som lämnat sin tjänst och uteslutits ur
pensionsinrättningen på skäl, varom förmäles i mom. 2 av samma paragraf — således
på den grund att teaterstyrelsen beslutat nedsättning i hans löneförmåner eller helt
och hållet vägrat att återanställa honom — vara berättigad att återfå de avgifter,
han guldit till inrättningen, men får ej vid förnyad anställning räkna sig till godo
de år, för vilka han återfått avgifterna.
§ 10 innehåller, att delägare, som på grund av obotlig sjukdom, ådragen i
tjänsten, blivit fullständigt oförmögen att utöva sin tjänst, är, därest han i minst
10 år efter inträde i pensionsinrättningen varit fast anställd vid de kungl. teatrarna,
berättigad att, intill dess han kommer i åtnjutande av pension, uppbära årligt understöd
med belopp, vilket den sålunda oförmögne inom sin klass på grund av sin
anställningstid är berättigad uppbära i pension; dock att, om anställningstiden understiger
15 år, understödet skall beräknas till två tredjedelar av det pensionsbelopp,
som 15 års anställningstid skulle hava betingat. För vinnande av sådant understöd
erfordras: 1) intyg av läkare, som pensionsinrättningens styrelse godkänt, om
sjukdomstillståndet, dess orsaker och obotlighet samt 2) intyg från styrelsen för
den av de kungl. teatrarna, vid vilken delägaren varit senast anställd, att sjukdomen
ådragits i tjänsten.
Slutligen bestämmes i § 11, att delägare, som drabbas av sådan sjuklighet,
varom förmäles i § 10 men icke enligt samma paragraf är berättigad till understöd, dock
Bihang till riksdagens protokoll 1910. 13 sand. 5 avd. 9 höft. (Nr 13.) 2
10
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
kan, därest pensionsinrättningens styrelse prövar omständigheterna därtill föranleda,
tilldelas ett visst årligt understöd, ehuru till lägre belopp än i 10 § säges.
Någon anledning att ifrågasätta ändring i dessa bestämmelser förefinnes icke
enligt styrelsens mening.
Ett exemplar av reglementet bifogas. Stockholm den 5 april 1916.
O. Kinnander.
Joh. Hellner. Erik Planting-Gyllenbåga.
Henning Malm. Frans Envall.
Bilaga 4.
Yttrande av styrelsen för kungl. hovkapellets pensionsinrättning.
Till herr ordföranden i riksdagens andra kammares femte tillfälliga utskott.
Styrelsen för kungl. hovkapellets pensionsinrättning, som ethållit Eder skrivelse
den 8 i denna månad med därvid fogade exemplar av herr Carl Lindhagens i andra
kammaren väckta motion nr 220 om skrivelse till Kungl. Maj:t angående revision
av reglementena för de kungl. teatrarna och för deras personals pensionsinrättningar,
får härmed äran meddela följande:
Vid avgörandet av den fråga, som motionären uppkastat, synes det icke vara
riktigt att, såsom motionären gjort, uteslutande se på den enskilde individens rätt
uti en sak där, såsom här är fallet, såväl enskildas som det allmännas intressen
böra tillgodoses.
Man kan tänka sig, att motionären för att på förevarande område åvägabringa
»gudomlig ordning» önskar den bestämmelsen införd, att förmånen av anställning
i Sveriges främsta orkester, kungl. hovkapellet, som medför enligt § 3 i
reglementet för pensionsinrättningen skyldighet att tillhöra kungl. hovkapellets
pensionsinrättning och följaktligen också skyldighet att så i motgång som i medgång
respektera det för pensionsinrättningen gällande reglementet, icke längre skulle
förbindas med sådan skyldighet. Denna fordran, att ledamot av hovkapellet ovillkorligen
skall tillhöra pensionsinrättningen, synes det oss emellertid vara alldeles
omöjligt att eftergiva. Man kan väl knappast tänka sig att kungl. teaterns styrelse
skulle kunna eller vilja medgiva ordinarie anställning i hovkapellet åt någon med
befrielse från skyldigheten att tillhöra pensionsinrättningen, emedan sådant helt
säkert skulle komma att medföra skyldighet för kungl. teatern att själv få pensionera
sådana personer, och att uppehålla hovkapellets verksamhet med allenast extra
personal vore ett experiment, som helt enkelt ligger utom möjlighetens gränser.
Om det sålunda icke låter sig göra att revidera pensionsreglementet i den
riktningen, att skyldighet för ledamot i hovkapellet att tillhöra pensionsinrättningen
borttages, så har måhända motionären tänkt sig att den, som slutar sin tjänst,
antingen får tillbaka alla av honom erlagda avgifter till pensionsinrättningen eller
ock erhåller pension eller understöd från pensionsinrättningen i proportion till de av
11
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
honom erlagda avgifterna, d. v. s. en pension vid sidan av de grunder, varpå pensionsinrättningens
verksamhet är byggd, eller ock får, oberoende av den tid han
tjänstgjort i hovkapellet, fortsätta att tillhöra pensionsinrättningen och dit göra
inbetalningar mot rättighet att i tur och ordning med övriga delägare erhålla
pension.
Gent emot den tanken att erlagda avgifter skulle kunna återbetalas tillåta
vi oss upplysa, att § 8 i reglementet för pensionsinrättningen föreskriver, att avgifter,
soin till inrättningens kassa blivit behörigen erlagda, ej må i något fall återbetalas.
Detta är helt säkert icke någon för denna pensionsinrättning säregen bestämmelse,
utan den är antagligen gällande för alla pensionskassor. Funnes den icke, skulle
det vara omöjligt att beräkna om pensionsinrättningen kan fullgöra sina förbindelser
eller icke. Det är heller icke mera obilligt att en ledamot av hovkapellet går
miste om dylika inbetalade avgifter än att motionären själv, om han upphör att
vara tjänsteman, icke återfår erlagda pensionsavgifter.
Även utbetalande av pensioner vid sidan om det i reglementet bestämda
antalet pensioner skulle, om det komme att ske i någon större utsträckning, äventyra
pensionsinrättningens soliditet, vilket naturligen icke är önskvärt.
I fråga om det tredje alternativet — bibehållande av delägareskapet i pensionsinrättningen
— finnas bestämmelser i reglementets § 14, som lyder så:
»§ 14.
Uppsäges någon Delegare af Kongl. Teater-Styrelsen och förafskedas eller
uppsäger Delegare sjelf sitt kontrakt innan han uppnått det antal tjensteår, som
gifver rättighet till pension men han likväl i förra fallet Tio och i sednare fallet
Femton år varit med kontrakt och lön inom Hofkapellet tjenstgörande, då må han,
med iakttagande dock af stadgandet i 11 § 1 mom., sin pensionsrätt bibehålla, så
framt han sist inom tre månader efter afskedsdagen hos Pensions-Inrättningens
Styrelse skriftligen anmäler sitt beslut att som delegare qvarstå och fortfar att för
de tjensteår, som felas i tjugufem, samt, om han då ej uppnått femtio lefnadsår,
derutöfver intill nämnda lefnadsålder till Inrättningens kassa inbetala årliga afgifter
såsom vore han ännu i tjenst.
Dessa afgifter böra inom utgången af hvarje hälft år, räknadt från afskedsdagen,
erläggas, såvida pensionsrätten skall af den afskedade eller hans enka och
barn åtnjutas.
Skulle sådan Delegare åter antagas i Hofkapellets tjenst, bestämmes hans
pensionsklass, på sätt i nästföljande § finnes stadgadt.»
Det torde vara klart att, om pensionsinrättningen skall fortsätta att tillgodose
det ändamål, varför den stiftats, och icke riskera att svälla ut till eu
orkestermedlemmar i allmänhet omfattande pensionskassa, en viss icke alltför kort
tjänstetid måste uppställas såsom villkor för fortsatt delägareskap i pensionsinrättningen.
Vad nu fallet Bjerne angår, så hade han icke innehaft sin tjänst i hovkapellet
så länge, att han enligt bestämmelserna i § 14 får kvarstå i pensionsinrättningen
och han har följaktligen numera icke någon som helst förmån av de
inbetalningar till pensionsinrättningen, som han gjort. Detta förhållande kan visser
-
12 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
ligen synas hårt för herr Bjerne, eftersom han varit ordinarie i hovkapellet sedan
1906, men det är icke möjligt att genom bestämmelser i pensionsreglementen, andra
reglementen eller förordningar undvika mer eller mindre ledsamma gränsfall. Det
måste gälla på detta område likasom på så många andra områden i livet, där man
icke är allenarådande, att tillse, att man icke själv obetänksamt vidtager åtgärder
i strid mot sina egna intressen.
I det nya förslag till reglemente för pensionsinrättningen, som nu är på
Konungens prövning beroende, finnas bestämmelserna i § 14 i det nu gällande
reglementet intagna. Under den långa bearbetning och granskning från delägames
sida, som detta nya förslag på sin tid genomgick, höjdes ingen röst — icke heller
herr Bjernes — för uteslutande ur reglementet av dessa bestämmelser.
Av vad styrelsen härovan anfört behagade herr ordföranden finna, att
styrelsen icke anser en revision av vare sig detta eller något annat pensionsreglemente
i den av motionären angivna riktning vara av behovet påkallad och icke
heller ur allmän synpunkt önskvärd.
Stockholm den 20 mars 1916.
På styrelsens vägnar:
Karl Axel Riben,
Ordförande.
STOCKHOLM, ISAAC MARCCS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1916.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.