Betänkande, i anledning av väckt motion med förslag att portot för alla av postverket inom riket befordrade slutna brev och kortbrev, vilkas vikt ej överstiger 20 gram, må bestämmas till 10 öre.
1916-02-05 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1916:1, Betänkande, i anledning av väckt motion med förslag att portot för alla av postverket inom riket befordrade slutna brev och kortbrev, vilkas vikt ej överstiger 20 gram, må bestämmas till 10 öre.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 1.
1
Nr 1.
Ankom till riksdagens kansli den 5 februari 1916 kl. 1 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion
med förslag att portot för alla av postverket inom riket
befordrade slutna brev och kortbrev, vilkas vikt ej överstiger
20 gram, må bestämmas till 10 öre.
(l:a avd.)
Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Ollas A. Ericsson, Oskar Eklund, Lyckholm, Antonsson,
Bäckström, K. A. Nilson, frih. Palmstierna, Jesperson, Eöing, Sandler, Jeansson i
Kalmar, Rune, Källman, Jonsson i Hökhult, Knaust, Forssman och Johansson i Uppmälby.
I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 42, har herr Olofsson i Digernäs hemställt,
»att riksdagen ville besluta sådan ändring i posttaxan att alla slutna
brev eller kortbrev, som behandlas av postverket för inrikes postbefordran,
skola beläggas med 10 öres porto för vikt ej över 20 gram, och att detta
må bliva gällande från och med den 1 januari 1917 eller något senare,
om vederbörande utskott finner praktiska skäl tala därför.»
Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till
motionen.
Motionären stöder sitt förslag på den förmenta orättvisan däruti, att Utskottet.
befolkningen å landsbygden med dess i jämförelse med städernas mindre
utvecklade postförbindelser har att erlägga högre postportoavgifter än de
lokala porton, varav de tätare bebyggda samhällena draga fördel.
När lokalportot satts lägre än riksportot, har detta säkerligen berott på,
att kostnaderna för lokalbefordran beräknat3 vara lägre än för befordran olika
orter emellan. Första förutsättningen för en ändring härutinnan torde vara
att det kan visas, att den angivna förutsättningen är oriktig. Detta har
motionären emellertid icke ens påstått.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 7 sand. 1 haft. (Nr 1). 1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 1.
Utskottet har velat ytterligare framhålla, att en höjning överhuvud
av en gång fastställda befordringsavgifter måste grunda sig på synnerligen
starka skäl. Såsom alfärsdrivande verk har postverket att tillgodose
två intressen, dels allmänhetens betjänande, dels det finansiella statsintresset.
Vid övervägande av förslag till höjda postbefordringsavgifter
måste de skäl, som med hänsyn till dessa skilda och mot varandra stridiga
intressen kunna andragas, vägas mot varandra. Man torde då kunna
fastslå, att en höjning överhuvud av en postbefordringsavgift bör förutsätta
bland annat, å ena sidan att en motsvarande ökad inkomst för statsverket
kan med säkerhet beräknas inflyta, och å andra sidan att den
korresponderande allmänhetens berättigade intressen icke åsidosättas.
Erfarenheten torde visa, att nedsättning av portoavgifter städse medför
ökad posttrafik. Det lär då kunna med skäl befaras, att en väsentligt
ökad portoavgift i enlighet med motionärens förslag komme att medföra
eu motsatt verkan, allrahelst många större korrespondenter hava möjlighet
att genom anlitande av egen betjäning i viss utsträckning göra sig oberoende
av postbefordran. Att den ifrågasatta ändringen skulle ur statsfinansiell
synpunkt medföra önskvärt resultat, torde sålunda icke kunna
anses i någon mån säkerställt.
Ur synpunkten av allmänhetens intresse må anföras, att utvecklingen
går i riktningen av nedsättning av portoavgifterna, så långt affärsmässiga
och statsfinansiella hänsyn medgiva. För en i direkt motsats till denna
tendens gående åtgärd att höja ett visst porto borde sålunda synnerligen
talande skäl vara förebragta. Sådana skäl hava emellertid icke av motionären
anförts. Utskottet har sålunda funnit motionärens förslag icke heller
ur de synpunkter, som nu anlagts på frågans bedömande, kunna förordas.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att herr Olofssons i Digernäs förevarande motion,
II: 42, med förslag att portot för alla av postverket
inom riket befordrade slutna brev och kortbrev, vilkas
vikt ej överstiger 20 gram, må bestämmas till 10 öre,
icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 5 februari 1916.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. G. KAKLSSOX
Stockholm, O. L. Svaubäcks Boktryckeri ISIG.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.