Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion med förslag att portot för alla av postverket inom riket befordrade slutna brev och kortbrev, vilkas vikt ej överstiger 20 gram, må bestämmas till 10 öre.

1916-02-05 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1916:1, Betänkande, i anledning av väckt motion med förslag att portot för alla av postverket inom riket befordrade slutna brev och kortbrev, vilkas vikt ej överstiger 20 gram, må bestämmas till 10 öre.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 5 februari 1916 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion

med förslag att portot för alla av postverket inom riket

befordrade slutna brev och kortbrev, vilkas vikt ej överstiger

20 gram, må bestämmas till 10 öre.

(l:a avd.)

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Ollas A. Ericsson, Oskar Eklund, Lyckholm, Antonsson,

Bäckström, K. A. Nilson, frih. Palmstierna, Jesperson, Eöing, Sandler, Jeansson i

Kalmar, Rune, Källman, Jonsson i Hökhult, Knaust, Forssman och Johansson i Uppmälby.

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 42, har herr Olofsson i Digernäs hemställt,

»att riksdagen ville besluta sådan ändring i posttaxan att alla slutna

brev eller kortbrev, som behandlas av postverket för inrikes postbefordran,

skola beläggas med 10 öres porto för vikt ej över 20 gram, och att detta

må bliva gällande från och med den 1 januari 1917 eller något senare,

om vederbörande utskott finner praktiska skäl tala därför.»

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till

motionen.

Motionären stöder sitt förslag på den förmenta orättvisan däruti, att Utskottet.

befolkningen å landsbygden med dess i jämförelse med städernas mindre

utvecklade postförbindelser har att erlägga högre postportoavgifter än de

lokala porton, varav de tätare bebyggda samhällena draga fördel.

När lokalportot satts lägre än riksportot, har detta säkerligen berott på,

att kostnaderna för lokalbefordran beräknat3 vara lägre än för befordran olika

orter emellan. Första förutsättningen för en ändring härutinnan torde vara

att det kan visas, att den angivna förutsättningen är oriktig. Detta har

motionären emellertid icke ens påstått.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 7 sand. 1 haft. (Nr 1). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 1.

Utskottet har velat ytterligare framhålla, att en höjning överhuvud

av en gång fastställda befordringsavgifter måste grunda sig på synnerligen

starka skäl. Såsom alfärsdrivande verk har postverket att tillgodose

två intressen, dels allmänhetens betjänande, dels det finansiella statsintresset.

Vid övervägande av förslag till höjda postbefordringsavgifter

måste de skäl, som med hänsyn till dessa skilda och mot varandra stridiga

intressen kunna andragas, vägas mot varandra. Man torde då kunna

fastslå, att en höjning överhuvud av en postbefordringsavgift bör förutsätta

bland annat, å ena sidan att en motsvarande ökad inkomst för statsverket

kan med säkerhet beräknas inflyta, och å andra sidan att den

korresponderande allmänhetens berättigade intressen icke åsidosättas.

Erfarenheten torde visa, att nedsättning av portoavgifter städse medför

ökad posttrafik. Det lär då kunna med skäl befaras, att en väsentligt

ökad portoavgift i enlighet med motionärens förslag komme att medföra

eu motsatt verkan, allrahelst många större korrespondenter hava möjlighet

att genom anlitande av egen betjäning i viss utsträckning göra sig oberoende

av postbefordran. Att den ifrågasatta ändringen skulle ur statsfinansiell

synpunkt medföra önskvärt resultat, torde sålunda icke kunna

anses i någon mån säkerställt.

Ur synpunkten av allmänhetens intresse må anföras, att utvecklingen

går i riktningen av nedsättning av portoavgifterna, så långt affärsmässiga

och statsfinansiella hänsyn medgiva. För en i direkt motsats till denna

tendens gående åtgärd att höja ett visst porto borde sålunda synnerligen

talande skäl vara förebragta. Sådana skäl hava emellertid icke av motionären

anförts. Utskottet har sålunda funnit motionärens förslag icke heller

ur de synpunkter, som nu anlagts på frågans bedömande, kunna förordas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att herr Olofssons i Digernäs förevarande motion,

II: 42, med förslag att portot för alla av postverket

inom riket befordrade slutna brev och kortbrev, vilkas

vikt ej överstiger 20 gram, må bestämmas till 10 öre,

icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 5 februari 1916.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KAKLSSOX

Stockholm, O. L. Svaubäcks Boktryckeri ISIG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.