Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t rörande viss ändring i kungörelsen angående skatt för hundar.

1916-03-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1916:13, Betänkande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t rörande viss ändring i kungörelsen angående skatt för hundar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1916 kl. 11,30 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

skrivelse till Kungl. Maj:t rörande viss ändring i kungörelsen

angående skatt för hundar.

(2:a avd.)

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp, frili. C. J. Beck-Friis,

Oskar Eklund, Antonsson, Bäckström, Jesperson, Christiernson, Jeansson

i Kalmar, Rune, Jonsson i Hökhult, Elof Ljunggren, Knaust,

Forssinan, Holmström, Bergman och Uddenberg.

I en inom andra kammaren av herr Holm väckt motion, nr 83

som överlämnats till bevillningsutskottet, föreslås, »att riksdagen ville i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om sådan ändring i Kungl. Maj:ts

nådiga kungörelse den 1 juni 1877 angående skatt för hundar, att

samma ansvarspåföljd blir gällande för försummad betalning av hundskatt

som för försummad anmälan».

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till

motionen.

I kungörelsen angående skatt för hundar (§ 4) är föreskrivet, att,

där ej annan betalningstermin bestämts av vederbörande kommun, skatten

skall erläggas samtidigt med anmälan om innehav av hund. Något

äventyr vid försummad skattebetalning är dock icke stadgat. Detta kan

givetvis för kommunen medföra svårigheter ifråga om skattens uttagande

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 7 saml. 13 höft. (Nr 13.)

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

och är det på denna angelägenhet, motionären velat fästa uppmärksamheten.

För att råda bot härutinnan har i motionen förordats den mycket

radikala utvägen, att för bristande betalning skulle uppställas enahanda

påföljder av dubbel skatt och bötesansvar, som enligt § 6 gälla för fall

av försummad anmälan.

Såsom motionären erinrat, var ifrågavarande spörsmål före även vid

1913 års riksdag. I motionen II: 49 hade herr Sandstedt bland annat

just samma yrkande som nu herr Holm. Bevillningsutskottet (betänkandet

nr 9) ansåg emellertid, att § 8 i författningen beredde kommunerna

möjlighet att på ett effektivt sätt ordna uppbörden av hundskatten,

vadan herr Sandstedts förslag avstyrktes. Båda kamrarna bifollo

också utskottets hemställan, att motionen icke måtte föranleda till någon

åtgärd.

Bevillningsutskottets nyssberörda uttalande får givetvis ej tolkas

så som skulle utskottet avsett, att eu kommun redan på grund av § 8

skulle kunna besluta något slags pekuniär eller kriminell påföljd av

försummad betalning, utan får väl utskottet anses hava menat, att

motionens syfte kunde vinnas utan dylika påföljder genom vidtagande avlämpliga

anstalter i ordningsväg, som kunde inrymmas under kommunens

befogenhet enligt samma paragraf.

Den av 1913 års bevillningsutskott uttryckta uppfattningen torde

ock, åtminstone för städernas vidkommande, vara i stort sett riktig.

Enligt upplysningar, som under frågans förevarande behandling inhämtats,

hava i vissa städer stadsfullmäktige, med uttalat eller underförstått

stöd av § 8 i kungörelsen angående skatt för hundar, antagit reglementen

med närmare föreskrifter för kungörelsens efterlevnad. I andra städer

har denna angelägenhet ordnats genom av magistraten, med åberopande

av § 5 ordningsstadgan för rikets städer, utfärdade bestämmelser. De

sålunda träffade åtgärderna torde ock i allmänhet hava visat sig tillfredsställande.

Tydligtvis har motionären också haft i sikte närmast förhållandena

på landsbygden och särskilt i våra nordliga kommuner, varest den glest

boende befolkningen och de stora avstånden enligt sakens natur tarva

andra åtgärder än dem, som lämpa sig för mindre vidsträckta, tätt bebyggda

samhällen. De uppgifter, som lämnats i motionen, synas ock

giva vid handen, att i allt fall på en del orter av förstnämnda beskaffenhet

råda missförhållanden i förevarande hänseende, mot vilka något

synes böra åtgöras. Utskottet har därför ansett sig böra tillstyrka riks
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13. 3

dagen att hos Kungl. Maj:t göra framställning i motionens syfte. Däremot

har det synts utskottet böra överlåtas till Kungl. Maj:ts prövning,

vilka åtgärder må vara påkallade för syftets genomförande. Utskottet,

som emellertid tagit i övervägande, i vilken riktning frågans lösning bör

sökas, har därvid funnit följande synpunkter vara värda beaktande.

Uppenbart är att man icke i allo kan följa den väg motionären

förordat, att likställa utebliven skattebetalning med försummad anmälan.

I senare fallet är fråga om en ren ordningsföreskrift, som envar måste

förutsättas kunna utan vidare iakttaga. I det förra åter kan försummelsen

understundom uteslutande bero på saknad av medel och således vara

fri från varje kriminellt moment. Att för bristande skattebetalning

stadga ansvarspåföljd, böter, som eventuellt skulle förvandlas till fängelse,

lärer följaktligen icke kunna på allvar sättas i fråga. Däremot synes en

sådan påföljd som skyldighet att utgöra dubbel skatt vara ett fullt befogat

och ändamålsenligt medel att komma till rätta i allt fall med dem,

som av slarv mera än oförmåga försumma betalningen.

I de fall åter, där medel fattas till gäldande av enkel hundskatt,

skulle givetvis påföljden av dubbel hundskatt vara för kommunen av

föga värde. Författningens grund och ändamål, att i det allmännas intresse

stävja en alltför talrik förekomst av hundar, synes dock betinga,

att saknaden hos den skattskyldige av utmätningsbar tillgång till skattens

betalande icke bör få avskära kommunen från möjlighet att fullfölja

nämnda intresse. I städerna tillämpas, enligt vad utskottet erfarit,

rätt allmänt, att hund, som anträffas utan skattemärke och beträffande

vilken skatt förty presumeras icke vara erlagd, omhändertages av polismyndigheten

och, efter viss kortare frist för ägaren att avhämta densairma

mot ersättning för kostnaden, utan vidare dödas. Detta förfärande

är väl i fråga om skatteindrivningen tämligen verkningslöst och

lämnar i viss mån också i ägarens hand möjlighet att xmdandraga sig

påföljden av hundens oskadliggörande. Det har dock synts utskottet

kunna erbjuda uppslag till en verkligt effektiv anordning, som kunde kombineras

med påföljden av dubbel skatt och bleve lämplig just i sådana

fäll, då bristande tillgång är orsaken till den försummade betalningen.

Enligt utskottets åsikt skulle saken kunna ordnas så, att genom tillägg

eller ändring å lämpligt ställe i förevarande författning kommun tillförsäkrades

rätt att såsom påföljder av försummad betalning av hundskatt

besluta, att den skattskyldige i första hand skulle vara förfallen till

dubbel skatt, samt, därest denna ej erlades, vara underkastad, att hun
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

den genom kommunens eller ordningsmaktens försorg skulle omhändertagas

och dödas.

Mot sistberörda påföljd lärer någon berättigad invändning ej kunna

göras. Innehav av hund är ju icke något oumbärligt, och den, som

icke har råd att betala skatt för sin hund, torde ofta även sakna

medel att underhålla den. Detta måste i sin ordning antagas särskilt på

landsbygden leda till, att hunden, som själv får söka sig föda, kommer

att ströva omkring och därunder åstadkomma skada. Det synes under

sådana omständigheter vara ett berättigat intresse för kommunen att

kunna oskadliggöra hunden.

Nu kan invändas, att förhållandena på många orter ej tarva så

strängt tillvägagående. Detta har utskottet också förutsatt. Den av

utskottet förordade anordningen borde alltid bero på formligt beslut av

vederbörande kommun, varigenom synes undanröjd varje risk, att icke

de olika förhållandena å skilda håll skulle komma tifl sin rätt. Yad

utskottet, i likhet med motionären, ansett önskvärt är endast, att möjlighet

måtte beredas en kommun att på ett mera verksamt sätt, än § 8

måhända medgiver, tillvarataga sina intressen på förevarande område

.särskilt med avseende å gällande bestämmelsers efterlevnad.

I anslutning till det ovan anförda får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen, i anledning av herr Holms förevarande

motion, II: 88, måtte i skrivelse till Ivungl.

Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville, med beaktande

av vad härovan anförts, vidtaga de åtgärder, som må

finnas påkallade för att tillförsäkra kommun befogenhet

att för försummelse att å stadgad tid erlägga

skatt för hund fastställa sådana påföljder, som äro

ägnade att på ett effektivt sätt betrygga förverkligandet

av syftet med ifrågavarande beskattning icke blott

i de fall, då den skattskyldige äger medel till skattens

erläggande, utan även då tillgång därtill saknas.

Stockholm den 21 mars 1916.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1916.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1916:61 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t rörande viss ändring i kungörelsen angående skatt för hundar. s. 1 i texten