Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner angående tillägg till bestämmelserna om ersättning till följd av statsmonopol å tobakstillverkningen.

1916-05-04 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1916:22, Betänkande, i anledning av väckta motioner angående tillägg till bestämmelserna om ersättning till följd av statsmonopol å tobakstillverkningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

1

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1916 kl. 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

angående tillägg till bestämmelserna om ersättning till

följd av statsmonopol å tobakstillverkningen.

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp*, Hammarström, Ollas A.

Ericsson, Antonsson*, Bäckström, frih. Fleming, Rökig, Jeansson

i Kalmar, Rune, Källman, Elof Ljunggren, Knaust, Bondeson*,

Holmström*, Nilsson i Kristianstad, Jönsson i Boa*, Lithander

och Uddenberg*.

* Icke deltagit i justeringen av betänkandet.

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 78, har herr Söderberg i Stockholm hemställt, »att riksdagen

måtte besluta:

att till de yrkesutbildade arbetare inom tobaksindustrien, vilka skola

åtnjuta ersättning enligt 9 § 4 mom. i Kungl. Maj:ts nådiga förordning

av 15 december 1914, om vad iakttagas skall i avseende å införande av

statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, måtte hänföras även de med

klistringsarbete inom tobaksindustrien sysselsatta arbetare;

att följande tillägg måtte göras till 9 § i samma förordning:

Ersättning enligt 9 § 2 mom. c må likaledes tillkomma de yrkesutbildade

tobaksarbetare, som under åren 1911—1914 någon tid vistats i utlandet,

men vid tiden för monopolets ikraftträdande varit inom riket ånyo

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 7 samt. 20 käft. (Nr 22.) 1

Motionärernas

yrkanden.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

anställda i yrket eller tillföljd av sjukdom eller arbetsbrist ej kunnat erhålla

anställning.

Likaledes må ersättning enligt samma mom. tillkomma de arbetare,

vilka, ehuru bosatta inom riket, under samma tidsperiod varit någon tid

bortvarande från yrket, men vid tiden för monopolets ikraftträdande varit

ånyo anställda inom detsamma, eller till följd av sjukdom, arbetsbrist eller

andra tvingande orsaker ej kunnat erhålla anställning.»

I samband härmed har utskottet behandlat en likaledes från andra

kammaren till utskottet remitterad, av herr Lithander väckt motion, nr 82,

däri hemställts, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,

att Kungl. Maj:t behagade låta utreda frågan rörande ersättning för förlorad

näring för de tobaksfabrikanter, som börjat sin fabrikationsverksambet

efter 31 december 1908, samt till riksdagen inkomma med de förslag, vartill

denna utredning kan föranleda».

Beträffande de skäl, som av motionärerna anförts, får utskottet hänvisa

till motionerna.

Tobakscentrai- Bevillningsutskottet, som i vederbörlig ordning anhållit, att tobaksk°"yttrande™3

cenfralkommissionen måtte avgiva det yttrande, som de i förevarande båda

motioner gjorda framställningarna kunde föranleda från centralkommissionens

sida, har sedermera fått till sig överlämnad en till Konungen ställd skrivelse,

däri kommissionen i anledning av bevillningsutskottets berörda framställning

anfört följande:

»Vidkommande herr Söderbergs motion, finner sig centralkommissionen, som nu

slutligt avgjort omkring s/4z av samtliga till kommissionen ingivna ansökningar, avseende

personlig ersättning, till en början böra vitsorda, att kommissionen i ett icke ringa antal

fall ansett sig nödsakad avslå ersättningsansökningar på den grund att vederbörande

sökande under tidsperioden 1911—1914 varit borta från tobaksindustrien, eller väl

varit sysselsatt inom denna industri men i utlandet, detta dock endast för den händelse

bortovaron, respektive utomlandsvistelsen omfattat en sammanhängande tidsföljd

överstigande ett år. Centralkommissionen har ansett detta tillvägagångssätt betingat

av bestämmelserna i 9 § 2 mom. c) av ersättningsförordningen, jämförda med den

i 1 mom. av samma § a) och e) angivna förutsättningen om stadigvarande sysselsättning

och anställning. Vid tillämpningen har kommissionen dock så vitt möjligt tagit

hänsyn till de fall, där en under tidsperioden 1911—1914 inträffad längre ''bortovaro

från tobakstillverkningen varit orsakad av sjukdom eller annan anledning, som synts

kommissionen utgöra laga förfall, och i dessa fall låtit ersättning utgå trots bortovaron.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

3

Beträffande de i motionen omhandlade klistrerskorna, har kommissionen, såsom

i motionen uppgives, ansett sig böra bestämma ersättningen åt dem enligt 6 mom. i

9 §. Kommissionen har därvid stött sig på, förutom kommissionens egna undersökningar,

upplysning från synnerligen sakkunnigt håll, enligt vilken dessa personer, om

än deras arbete kräver viss yrkesutbildning, dock icke kunna anses såsom inom tobakshanteringen

yrkesutbildade. Så snart en såsom klistrare anställd person jämte klistringsarbete

i än så ringa omfattning utfört annat arbete, som kunnat anses kräva

yrkesutbildning, har kommissionen städse hänfört honom till den i 9 § 1 mom. a)

omförmälda kategori ersättningstagare.

Centralkommissionen måste emellertid medgiva, att även med den för de ersättningssökande

gynnsamma tillämpning, kommissionen sålunda givit åt gällande bestämmelser

i förevarande hänseenden, det under kommissionens verksamhet i icke

så få fall inträffat, att kommissionen i sina beslut nödgats komma till resultat, som

ej till fullo tillgodosett de sökandes anspråk på skälig ersättning för förlorad anställning.

I dessa fall har kommissionen sökt lägga saken till rätta genom att tillämpa

bestämmelserna i 12 § om understöd, därvid kommissionen har låtit sig angeläget

vara att i fall av behov vidtaga särskilda åtgärder för införskaffande av erforderliga

ansökningar om understöd. Ett särskilt stöd för detta förfaringssätt har kommissionen

funnit i vad som uttalas i riksdagens skrivelse den 12 september 1914 därom, att

föreskrifterna i 12 § om understöd äro avsedda att komplettera de i det föregående

meddelade bestämmelserna om ersättning för förlorad anställning eller sysselsättning

inom tobakstillverkningen, och kommissionen har fördenskull funnit sig kunna tillämpa

samma föreskrifter, även om i varje särskilt fall ej åvägabragts fullständig utredning

angående oförmåga att försörja sig eller svårighet att förskaffa sig uppehälle. För

övrigt må i detta sammanhang framhållas att, vad särskilt angår arbetare och med

dem jämnställda inom tobaksindustrien, det endast i rena undantagsfall torde inträffa,

att ej förutsättningarna för tillämpning av bestämmelserna om understöd föreligga.

Emellertid vill centralkommissionen givetvis icke förneka möjligheten av att en

eller annan person, som enligt de av centralkommissionen följda principer skulle hava

tillerkänts understöd, kan hava blivit utan sådant på den grund, att någon understödsansökan

från honom icke till centralkommissionen inkommit.

Beträffande personer, som erhållit anställning hos Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet,

har emellertid här ovan omförmälda utväg till ernående av ett rättvist

resultat icke stått kommissionen till buds. Förutsättningen för att någon skall kunna

tillerkännas understöd är nämligen, såsom av 12 § framgår, att han genom monopolets

införande förlorat anställning eller sysselsättning inom tobakstillverkningen samt

att skälig anledning är att antaga, att han till följd härav kommer att sakna utväg

att sig försörja, eller att han äger särskild svårighet att förskaffa sig uppehälle. Då

dessa förutsättningar brista — och så måste ju sägas vara fallet med den, som erhållit

anställning hos monopolbolaget — kan understöd icke utdömas. De här avsedda

personer komma således, därest de under den i 9 § 2 mom. d) omförmälda tid utan

eget förvållande av sjukdom eller annan anledning skiljas från sin anställning i en

vida sämre ställning än de deras kamrater, som, då de icke erhållit anställning hos

monopolbolaget, kunnat tillerkännas understöd, något som förefaller så mycket mindre

tilltalande som ju i allmänhet de bästa arbetarna torde hava av monopolbolaget ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

valts till erhållande av anställning. Gång på gång har det ock under centralkommissionens

verksamhet inträffat, att kommissionen endast på grund därav, att vederbörande

vunnit en stundom rent tillfällig anställning hos monopolbolaget, varit förhindrad

att i understödsväg upphjälpa en otillräcklig ersättning eller att tillerkänna

understöd, där ersättning av en eller annan anledning uteblivit. Ett tillägg till

gällande författning, i syfte att bereda centralkommissionen möjlighet att villkorligt

tillerkänna understöd åt hos monopolbolaget anställda personer, måste därför enligt

centralkommissionens uppfattning anses synnerligen av behovet påkallat.

Genom en dylik författningsändring skulle, enligt centralkommissionens bedömande,

icke blott det huvudsakliga syftet med motionärens framställning bliva tillgodosett,

utan möjlighet dessutom öppnas att i åtskilliga andra fall, än de av motionären

avsedda, där ersättningsbestämmelsernas tillämpning givit ett ur billighetssynpunkt

otillfredsställande resultat, i understödsväg träda hjälpande emellan.

För egen del anser sig centralkommissionen så mycket hellre böra tillstyrka

antagande av ett dylikt författningstillägg, som det synes centralkommissionen ytterst

tvivelaktigt, huruvida den av motionären antydda utvägen till undanröjande av de i

motionen anmärkta konsekvenserna av nu gällande ersättningsbestämmelser skulle —

ens med lämpliga jämkningar i de föreslagna författningstilläggen — leda till det

avsedda målet. Såsom redan nämnts, har centralkommissionen redan nu slutligt avgjort

cirka 3/4 av samtliga ärenden avseende personlig ersättning, och med tämligen

stor säkerhet torde kunna sägas, att vid den tidpunkt, då de av motionären föreslagna

författningsbestämmelserna tidigast skulle kunna träda i tillämpning, ersättningsförfarandet

i dessa delar åtminstone i allt väsentligt lärer vara slutfört. De nya ersättningsbestämmelserna

skulle således icke få någon som helst praktisk betydelse, och

även om man valde den utvägen att upptaga de nya bestämmelserna i en särskild

tilläggsförfattning och därvid giva dem tillämpning även å de av centralkommissionen

redan avgjorda ersättningsärenden, skulle en sådan anordning, frånsett det mindre

tilltalande i att i lagstiftningsväg förtaga verkan av ett stort antal av centralkommissionen

i laga ordning fattade beslut, stöta på betydande praktiska svårigheter. Det

bleve nämligen nödvändigt att föreskriva ny ansökningstid, då det väl låter tänka sig

att en eller annan, som enligt de nya bestämmelserna skulle bliva ersättningsberättigad,

i vetskap om att rätt till ersättning enligt författningens nuvarande lydelse icke

tillkomme honom, underlåtit att till centralkommissionen ingiva ansökan om ersättning.

Även om man utgår från att centralkommissionen skulle åläggas att utan vidare

ånyo till behandling företaga sådana av centralkommissionen redan avgjorda ärenden,

som kunde falla under den nya lagstiftningen, kunde man vidare, därest man icke

i avseende å de nya ansökningarna ville frångå det för prövning av inkomna ersättningsansökningar

i allmänhet föreskrivna förfarandet, i och för den nya lagstiftningens

tillämpning icke undvara medverkan av lokala kommissioner. Då emellertid de förut

för prövning av personliga ersättningsanspråk tillsatta lokalkommissionerna redan slutfört

eller i allt fall under den allra närmaste tiden komma att slutföra sitt arbete,

bleve det alltså, därest motionärens förslag skulle läggas till grund för lagstiftning i

ämnet, nödvändigt att föranstalta om tillsättande av nya lokalkommissioner. Slutligen

måste, med hänsyn till att centralkommissionen, såsom förut nämnts, redan tillerkänt

ett stort antal personer, som skulle falla under den nya lagstiftningen, under
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

5

stöd till efter omständigheterna avpassade belopp, särskilda anstalter träffas för att

icke genom en dylik lagstiftning dessa personer komme att försättas i en gynnsammare

ställning än övriga tobaksarbetare.

Av vad centralkommissionen sålunda anfört torde framgå, att enligt kommissionens

uppfattning de i motionen framhållna önskemålen skulle vinna en lycklig

lösning genom en även ur andra synpunkter önskvärd lagstiftning av innebörd, dels

att tiden för ingivande av understödsan sökan utsträcktes, och dels att åt centralkommissionen

medgåves rätt att jämväl i fall, där person erhållit anställning hos Aktiebolaget

Svenska Tobaksmonopolet, tillerkänna honom understöd till lämpligt belopp,

vilket understöd emellertid skulle utgå endast under förutsättning att han inom viss

tid bleve utan eget förvållande från anställningen skild. Stadgande härom torde lämpligen

kunna inflyta i form av ett tillägg till 12 § i ersättningsförordningen; och borde

beträffande de närmare förutsättningarna för utbekommande av understödsbeloppet

gälla vad i 9 § 2 mom. d) av samma förordning stadgats i fråga om utbetalande av

villkorligt fastställd ersättning.

En lagstiftning av nu avsett innehåll bör givetvis icke vinna tillämpning allenast

å de i motionen omförmälda kategorier arbetare, utan jämväl å andra personer,

vilkas anställning inom tobakstillverkningen varit av art, som avses i 9 § 1 mom.

a) och e), även om medgivas måste, att lagstiftningen komme att få sin huvudsakliga

betydelse för de egentliga arbetarna och med dem likställda.

De nya bestämmelserna om rätt till villkorligt understöd skulle givetvis i första

rummet tillämpas i de understödsärenden, vilka vid bestämmelsernas ikraftträdande

tilläventyrs ännu icke av centralkommissionen avgjorts. Därjämte torde emellertid

erfordras, att de personer, vilka på grund av vunnen anställning hos Aktiebolaget

Svenska Tobaksmonopolet fått sina understödsansökningar av centralkommissionen

avslagna, ävensom de, vilka underlåtit att till centralkommissionen ingiva dylik ansökan,

nu bereddes tillfälle att inom viss tid till centralkommissionen inkomma med

begäran om understöd, till följd varav för dessa personer ny tid för ingivande av

understödsansökningar borde stadgas.

Slutligen anser sig centralkommissionen böra anmärka, att såvitt nu kan bedömas,

det av riksdagen för utbetalning av understöd anvisade anslaget å 500,000

kronor, med hänsyn till antalet av de till centralkommissionen ingivna, ännu icke

avgjorda understödsansökningar samt summan av redan fastställda understödsbelopp,

synes skulle komma att förslå jämväl till täckande av de utgifter, som av den av

centralkommissionen föreslagna författningsändringen kunde föranledas. På grund av

det med Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet avslutade kontraktet rörande sättet

för gäldande av kostnaderna för monopolets införande torde dock jämväl för en dylik

förändrad användning av ovanberörda anslag medgivande från sagda bolag vara erforderligt.

Då emellertid de antydda utgifterna icke låta sig på förhand med någon

säkerhet beräkna, torde försiktigheten bjuda, att de medel, som utöver behållningen

på nämnda anslag tilläventyrs kunna varda erforderliga, ställas till förfogande; och

synas dessa medel böra, under förutsättning av monopolbolagets medgivande, gäldas

på samma sätt som annan kostnad för statsmonopolets genomförande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

Herr Söderbergs

motion.

Utskottet.

Beträffande härefter den av herr Lithander väckta motionen tilltror eig centralkommissionen

icke att göra något uttalande, huruvida de av motionären till stöd för

framställningen anförda skälen kunna anses vara av beskaffenhet att böra föranleda

ett frångående av den ståndpunkt, som 1914 och 1915 års riksdagar i frågan intagit,

men vill erinra att det — med hänsyn till vad i motsvarande avseende stadgats

såsom förutsättning för erhållande av personlig ersättning — väl icke i något fall

kan ifrågasättas att utsträcka ersättningsrätten till andra företag än sådana, som börjat

sin verksamhet under åren 1909 och 1910. Ett framflyttande av tidsgränsen till

den 1 januari 1911 skulle, såvitt av de till kommissionen ingivna ansökningshandlingar

framgår, medföra, att ytterligare ett tiotal fabriksföretag bleve berättigade till

ersättning för förlorad näringsverksamhet, och då bland dessa företag befinna sig åtskilliga,

vilka drivit sin rörelse i betydande omfattning, skulle härav följa en icke

oväsentlig ökning i de beräknade kostnaderna för monopolets genomförande.

De särskilda föreskrifter, som, i händelse av bifall i större eller mindre utsträckning

till motionärens önskemål, bliva erforderliga, torde lämpligen böra inrymmas i

en särskild författning om tillägg till 8 § av ersättningsförordningen. Bland dessa

föreskrifter lära ock böra upptagas nya stadganden om beräkning etc. av medelhandelsvinst

och medelnettoförsäljningsvärde. De i 8 § av ersättningsförordningen i dylikt

hänseende meddelade bestämmelserna synas nämligen icke oförändrade kunna tillämpas

å företag, som börjat sin verksamhet efter den 1 januari 1909.»

I skrivelsen fanns antecknat, att herr Söderberg meddelat, att han icke kunde

instämma i förestående utlåtande i vad detsamma avsåge den av honom själv inom

riksdagen väckta motionen.

Vad herr Söderberg i sin motion anfört har utskottet ansett innefatta

skäl för en i viss mån utsträckt möjlighet att medgiva gottgörelse i anledning

av tobaksmonopolets införande. Men det förslag i sådant syfte, som

motionen innehåller, har utskottet icke kunnat biträda, utan har utskottet

ansett, att övervägande skäl tala för, att i stället villkoren för meddelande

av sådant understöd, som omtalas i 12 § i förordningen om vad iakttagas

skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket

(ersättningsförordningen), ändras i den riktning, tobakscentralkommissionen i

dess ovan intagna yttrande ifrågasatt.

I fråga om sättet för gäldande av de kostnader, som kunna komma

att föranledas av en sådan utvidgad möjlighet att erhålla understöd, vill

utskottet till en början erinra, hurusom 1915 års riksdag (skrivelse nr 114)

i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag beslöt, att av det till utbetalning av

ersättning och understöd enligt de i ersättningsförordningen angivna grunder

beviljade anslaget å 20,200,000 kronor, högst 500,000 kronor finge användas

till utbetalande av understöd enligt 1 2 § i nyssnämnda förordning. Utskottet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

7

erinrar vidare, att enligt det mellan svenska staten och aktiebolaget svenska

tobaksmonopolet gällande kontraktet bolaget skall till staten erlägga likvid

med belopp, som motsvarar bland annat vad staten enligt ersättningsförordningen

får utbetala i ersättning och understöd. Då utskottet, i likhet

med vad tobakscentralkommissionen uttalat, ansett, att de medel, som kunna

blifva erforderliga för utbetalning av understöd enbgt tilläggsbestämmelser

av nyss angiven innebörd, borde av monopolbolaget gäldas på samma sätt

som annan kostnad för monopolets genomförande, bar utskottet hos bolagets

styrelse anhållit om upplysning, huruvida bolaget vore villigt medgiva, att

de ytterligare kostnader för monopolets genomförande, vilka kunde komma

att föranledas av en lagstiftning i enlighet med vad centralkommissionen

ifrågasatt, gäldades på nyss angivna sätt. Såsom svar härpå bar till utskottet

överlämnats utdrag av protokoll hållet vid bolagsstämma med monopolbolaget

den 10 april 1916. Enligt nämnda protokollsutdrag anförde bolagets styrelse

i en till stämman avlåten framställning, efter att hava återgivit den

från bevillningsutskottet framställda förfrågan, följande.

»För egen del får styrelsen i saken anföra, att styrelsen finner centralkommissionens

hemställan om befogenhet för kommissionen att villkorligt tillerkänna understöd

åt hos monopolbolaget anställda personer väl motiverad samt att styrelsen icke

finner något att erinra mot, att medgivande lämnas till en härav föranledd förändrad

användning av det för utbetalning av understöd redan anvisade anslaget å 500,000

kronor. Likaledes anser sig styrelsen kunna tillstyrka, att bolaget i viss omfattning

och i samma form, som gäller beträffande övriga kostnader för monopolets införande,

åtager sig det slutliga ansvaret för de utgifter, utöver nyssberörda 500,000 kronor,

som kunna föranledas av den av centralkommissionen föreslagna lagstiftningen, men

synes det styrelsen nödigt, att detta ansvar begränsas till något visst, på förhand

fastslaget belopp, förslagsvis 100,000 kronor. Styrelsen anser så mycket mindre anledning

för bolaget förefinnes att undandraga sig en dylik ökad ansvarighet, som det

endast i undantagsfall lärer komma att inträffa, att någon hos bolaget anställd person,

som fått sig tillerkänd villkorligt understöd, utan eget förvållande skiljes från anställningen

under sådan tid, att han helt eller delvis äger utbekomma understödet, vadan

de faktiska utgifter, som kunna föranledas av den föreslagna nya lagstiftningen, i

varje fall torde komma att stanna vid jämförelsevis obetydliga belopp.»

Protokollsutdraget utvisar vidare, att bolagsstämman, med bifall till

styrelsens förslag, beslutat medgiva,

dels att åt det för utbetalning av understöd enligt 12 § i förordningen

den 15 december 1914 om vad iakttagas skall i avseende å införande av

statsmonopol å tobakstillverkningen i riket redan anvisade anslaget å 500,000

kronor finge givas den förändrade användning, som tobakscentralkommissioncn

föreslagit,

A.-B.Svenska

tobaksmonopolet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

Utskottet.

dels ock att de kostnader, som utöver ifrågavarande anslag kunde föranledas

av centralkommissionens förslag, finge till ett belopp av högst 100,000

kronor gäldas på samma sätt som annan kostnad för monopolets införande.

Med stöd av vad centralkommissionen och monopolbolagets styrelse

sålunda anfört och på grund av bolagets beslut torde man kunna utgå

från, att de med den ifrågasatta ändringen av understödsbestämmelserna

förenade ökade kostnader komme att helt och hållet bäras av monopolbolaget.

Vid sådant förhållande och i anslutning till den uppfattning, centralkommissionen

i fråga om det i herr Söderbergs motion framställda yrkandet

uttalat, har utskottet ansett sig böra framlägga förslag till en särskild

författning om utvidgande i vissa fall av rätt till erhållande av sådant

understöd, som omtalas i 12 § av ersättningsförordningen.

Bevillningsutskottet har givetvis icke varit i tillfälle att för egen del

bedöma, huruvida det till understöd anvisade beloppet kan anses tillräckligt

för de sålunda föreslagna ändrade understödsbestämmelsernas genomförande.

Såväl vad centralkommissionen som vad monopolbolagets styrelse härom

anfört synes emellertid tyda på, att det knappast för närvarande finnes

anledning att förmoda, att anslaget skulle bliva otillräckligt. Skulle

det emellertid visa sig, att en höjning av ifrågavarande anslag inom det

belopp, för vilket monopolbolaget iklätt sig ansvar, är påkallad, lär Kungl.

Maj:t icke underlåta att härom göra erforderlig framställning till riksdagen.

På förslag av Kungl. Maj:t antog 1915 års riksdag sådan ändring

av villkoren för utbetalande av ersättning till vissa av de i 9 § ersättningsförordningen

omförmälda kategorier av ersättningstagare, att där person,

tillhörande en av nämnda kategorier, blivit efter den 9 september 1914

och innan monopolet trätt i kraft utan eget förvållande skild från sin anställning,

han ändock skulle vara berättigad till ersättning. Enligt vad

utskottet inhämtat, har centralkommissionen även vid tillämpningen av

understödsbestämmelserna följt den grundsats, som kommit till uttryck i

nämnda ändring. Utskottet förutsätter, att, därest utskottets ovannämnda

författningsförslag blir gällande lag, kommissionen kommer att även vid

tillämpning härav följa nämnda grundsats.

Slutligen vill utskottet uttala önskvärdheten av, att centralkommissionen

på lämpligt sätt bringar till intresserades kännedom de vidgade möjligheter

till erhållande av understöd, som vid bifall till utskottets förslag komma

att inträda.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

9

Herr Lithanders motion avser, att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t

begära utredning om ersättning åt sådana tobaksfabrikanter, som börjat sin

fabrikationsverksamhet efter den av Kungl. Maj:t och riksdagen år 1914

i sådant hänseende fastställda tidsgränsen, den 31 december 1908. Aven

vid 1915 års riksdag förelågo förslag om ändring i ersättningsförordningens

bestämmelser; i två i huvudsak likalydande motioner, väckta den ena inom

första och den andra inom andra kammaren, hemställdes nämligen om utvidgad

befogenhet för ersättningskommissionerna i syfte att bereda möjlighet

till ersättning utöver de nu uppdragna gränserna. Bevillningsutskottet,

som i avgivet betänkande (nr 14) avstyrkte motionerna, gjorde emellertid

i sin motivering för avslag följande uttalanden:

»Utskottet erinrar om, att 1914 års senare riksdag företog åtskilliga

ändringar och tillägg i det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget till ersättningsförordning.

Enligt riksdagens skrivelse i ämnet (nr 261) både riksdagen

därvid låtit sig angeläget vara att tillse, att vid inlösnings- och ersättningsförfarandet

full rättvisa vederfores dem, som till följd av monopolets införande

skulle komma att förlora sin förut utövade verksamhet inom tobaksindustrin,

ävensom sökt att för alla dem, som eljest av monopolets införande

berördes, i möjligaste mån mildra de svårigheter, som övergången från

fri näring till statsmonopol inom tobakstillverkningen kunde komma att medföra.

Huruvida riksdagens sålunda uttryckta avsikt kommer att vid tillämpningen

i erforderlig utsträckning förverkligas, torde väl nu icke kunna

med visshet förutsägas. Skulle emellertid under kommissionernas verksamhet

ett eller annat fall yppa sig, då billighet och rättvisa icke synas kunna

med stöd av gällande bestämmelser behörigen tillgodoses och på grund

härav statens mellankomst kan finnas önskvärd, hyser utskottet den förvissningen

att Kungl. Maj:t icke skall underlåta att hos riksdagen göra

den framställning, som härav kan föranledas.»

Vid utskottets betänkande fanns fogad en reservation, däri hemställts,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att den i § 3 av

kungl. förordningen om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol

å tobakstillverkningen i riket omförmälda centralkommissionens uppdrag

måtte genom Kungl. Maj:ts åtgärd vidgas därhän, att densamma jämväl

finge förberedelsevis till prövning upptaga ersättnings- respektive understödsanspråk,

vilka tilläventyrs ej blivit tillgodosedda genom 1914 års

riksdagsbeslut. Andra kammaren biföll vad utskottet i sitt betänkande hemställt,

under det första kammaren antog det förslag, som innefattades i

omförmälda reservation. Frågan hade sålunda förfallit.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 7 samt. 20 käft. (Nr 22.)

Herr Lithanders

motion.

1915 års

riksdag.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Hr 22.

Åtgärder av

Kungl. Maj:t

I sammanhang med omförmälandet av vad som sålunda förekom vid förra

'' årets riksdag vill utskottet lämna följande meddelanden rörande av Kungl.

Maj:t eller på Kungl. Majrts uppdrag sedermera vidtagna åtgärder, vilka

kunna komma att leda till ändringar i gällande ersättningsbestämmelser.

Sedan chefen för finansdepartementet enligt den 29 oktober 1915

erhållet nådigt bemyndigande tillkallat fyra sakkunniga personer för att

verkställa utredning av frågan om ersättning åt tobaksengrossister och deras

personal — en gren av tobaksbanteringen som hittills icke omfattas av

monopolet — hava nämnda sakkunniga anbefallts att avgiva yttrande över

en från kommitterade för handelsresande och platsförsäljare vid tobaksfabrikör

till Kungl. Maj:t ingiven framställning angående beredande av ytterligare

ersättning åt dem i anledning av tobaksmonopolets införande. I fråga härom

hava de sakkunniga numera avgivit förslag, som är beroende på Kungl.

Maj:ts prövning. Vidare bar eu av Pehr Fricks fabrikers aktiebolag i Malmö

bos Kungl. Maj:t gjord framställning om ersättning för det fall, att icke

staten eller monopolbolaget komme att inlösa fabriken, blivit remitterad till

kommerskollegium, som för närvarande bar ärendet under utredning.

utskottet. Då Kungl. Maj:t (prop. 254 år 1914) föreslog den tidsgräns i fråga om

ersättningsberättigade fabriksföretag, vilken sedermera av riksdagen antogs,

anfördes härom till statsrådsprotokollet, att såsom förutsättning för att ersättning

skulle ifrågakomma ansetts böra gälla, att verksamheten inom

tobaksindustrien fortgått under vissa år. Endast för dylikt fall ansåges

nämligen böra antagas, att verksamheten kunnat bereda en så säker ekonomisk

ställning, att avbrytandet finge verkligt ingripande betydelse. Biktigbeten

i stort sett av denna tankegång torde väl svårligen kunna bestridas,

och på grund härav bar utskottet icke kunnat förorda bifall till motionärens

förslag, varigenom utskottet skulle ifrågasätta ett uppgivande av den

ståndpunkt, som Kungl. Maj:t och riksdagen år 1914 intagit i frågan.

Däremot torde det icke få anses uteslutet, att i enskilda fall särskilda omständigheter

kunna åberopas till stöd för ett frånträdande av den uppställda

regeln. Med hänsyn härtill har utskottet velat uttala den förvissningen,

att, där genom enskilda tobaksfabrikanters framställningar till Kungl.

Maj:t fall yppa sig, då billighet och rättvisa icke synas kunna med stöd

av gällande bestämmelser behörigen tillgodoses och på grund härav statens

mellankomst kan finnas önskvärd, Kungl. Maj:t icke skall underlåta att

hos riksdagen göra den framställning, som härav kan föranledas.

hemsman. ^ anslutning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

1) att riksdagen måtte i anledning av herr Söderbergs

i Stockholm motion, 11:78, för sin del antaga följande

förslag till

Förordning

om utvidgande i vissa fall av rätt till sådant understöd,

varom i § 12 av förordningen den 15 december 1914 om

vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmono
pol

å tobakstillverkningen i riket är stadgat.

Den, som vid monopolets ikraftträdande var anställd

eller sysselsatt inom tobakstillverkningen i riket,

må, ändå att han vunnit anställning hos monopolets

utövare, kunna, när skäl, som i nämnda paragraf avses,

föreligga, tillerkännas understöd med visst belopp för en

gång att utgå, därest han inom två år från monopolets

ikraftträdande bliver utan eget förvållande från anställningen

skild, med hela det fastställda beloppet och, därest

han inom fem år från nämnda tid bliver utan eget förvållande

skild från anställningen, med tre fjärdedelar av

samma belopp; skolande understöd, varom nu är sagt,utgå

av medel som i paragrafen omnämnas eller som varda för

ändamålet särskilt anvisade.

Den, som icke inom den i paragrafen stadgade tid

till centralkommissionen ingivit ansökan om understöd,

så ock den, vars understödsansökan blivit av centralkommissionen

avslagen av den anledning, att han erhållit

anställning hos monopolets utövare, äge tid att

till centralkommissionen ingiva dylik ansökan intill den

1 augusti 191G.

2) att herr Lithanders motion, II: 82, om skrivelse till

Kungl. Maj:t angående utvidgning av bestämmelserna rörande

ersättning för förlorad näringsverksamhet i anledning

av tobaksmonopolets införande, icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 maj 1916.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets letänkande Nr 22.

Reservationer:

av herr Nilsson i Kristianstad, vilken, med instämmande av herrar Bäckström,

Källman, Holmström och Uddenberg, ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av herr Söderbergs

i Stockholm motion 11:78 för sin del antaga följande

förslag till

Förordning

med tillägg till de i 12 § av förordningen den 15 december

1914 om vad iakttagas skall i avseende å införande

av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket meddelade

bestämmelser om understöd.

Understöd må enligt par. 12 av centralkommissionen

tilldelas den som före den 9/9 1914 var anställd eller

sysselsatt inom tobakstillverkningen i riket, ändå att han

sedermera vunnit anställning hos monopolets utövare,

att utgå, därest han inom två år från monopolets ikraftträdande

bliver utan eget förvållande från anställningen

skild, med hela det fastställda beloppet, och därest han

inom 5 år från nämnda tid bliver under enahanda förhållanden

skild från anställningen, med tre fjärdedelar

av samma belopp.

Centralkommissionen bemyndigas likaledes att till

sådana inom tobaksindustrien sysselsatta personer, som

fått avslag på sin ansökan om personlig ersättning därför

att de åren 1911—1914 över ett år varit i utlandet

eller ehuru bosatta inom riket av sjukdom eller andra

tvingande orsaker varit under samma fyraårsperiod frånvarande

från yrket över ett år, på förnyad ansökan bevilja

understöd till belopp, som svarar mot vad ersättningen

skulle belöpt sig till.

Likaledes må centralkommissionen till de med klistringsarbete

inom tobaksindustrien sysselsatta, som vid

tolkningen av författningen, genom att hänföras till icke

yrkesutbildade fått avsevärd mindre ersättning än övriga

tobaksarbetare, bemyndigas att på förnyad ansökan be
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

vilja understöd en gång för alla till belopp motsvarande

vad de om de hänförts till yrkesutbildade skulle erhållit.

Som villkor för understöds beviljande i dessa båda

senare avseenden galle, att vistelsen i utlandet eller bortavarandet

från yrket icke överstiger 3 år av de stadgade

4 åren, att personen är svensk medborgare och vid tiden

för monopolets ikraftträdande ånyo haft arbete inom

yrket här i riket, eller styrker, att ban vid denna tidpunkt

sökt, men på grund av arbetsbrist, sjukdom eller

andra tvingande orsaker icke kunnat erhålla anställning.

Skulle personen ha vunnit anställning hos monopolets

utövare utgår understödet endast om ban inom 2 respektive

5 år utan eget förvållande skiljes från sin anställning

och då i den form som för personlig ersättnings

utfående finnes stadgat.

Ansökan om understöd enligt denna förordning

skall på av centralkommissionen fastställt formulär till

centralkommissionen ingivas senast den 1 augusti 1916.

samt av herrar Böing och Lithander.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1916:258 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion angående tillägg till bestämmelserna om ersättning till följd av statsmonopol å tobakstillverkningen. s. 11 i texten