Betänkande, i anledning av väckt motion angående skrivelse till Konungen i syfte att villkor om fullgjord skatteplikt må komma till användning vid fastställande av kontroll föreskrifter för utminutering av brännvin.
1916-05-12 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1916:26, Betänkande, i anledning av väckt motion angående skrivelse till Konungen i syfte att villkor om fullgjord skatteplikt må komma till användning vid fastställande av kontroll föreskrifter för utminutering av brännvin.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 26.
1
Nr 26.
Ankom till riksdagens kansli den lo maj 1916 kl. 4 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion angående
skrivelse till Konungen i syfte att villkor om
fullgjord skatteplikt må komma till användning vid fastställande
av kontroll föreskrifter för utminutering av
brännvin.
Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp*), Ollas A. Ericsson, Lyckholm,
Antonsson *), K. A. Nilson, frih. Fleming, Jeansson i Kalmar, Rune,
Källman, Jonsson i Hökhult, Elof Ljunggren, Forssman*), Petrén*),
Månsson *), Jönsson i Revinge, Holmström *), von Hofsten och Uddenberg.
*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
I en inom första kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 65, bar herr Ernst Lindblad hemställt »att riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att vid fastställande av kontrollföreskrifter
för utminutering av brännvin även villkoret om fullgjord
skatteplikt må komma till användning».
Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa
till motionen.
Vid avgivande av yttrande över föreliggande motion har utskottet
ansett sig böra till en början meddela, i vilken utsträckning brännvinsförsäljningsbolagen
fastställt fullgjord skatteplikt såsom villkor för rätt
att å utminuteringsställe inköpa spritdrycker. Upplysning härom har
utskottet vunnit genom en inom kontrollstyrelsen uppgjord, till utskottets
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 7 sand. 24 höft. (Nr 26.) 1
Kontroll
styrcUens
utredning.
Det imotionen
ornförmålda
besvärsmål.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 26.
förfogande ställd promemoria med bilagor, innefattande resultatet av en
av styrelsen gjord utredning i berörda ämne. I nämnda promemoria
meddelas, att kontrollstyrelsen hos de 124 brännvinsförsäljningsbolag,
som idka utminutering av brännvin, begärt svar på frågan, huruvida
bolaget uppställt som regel att såsom kund ej godkänna person, vilken
häftar för oguldna kommunalutskylder, samt att på denna fråga 47
bolag avgivit jakande och 74 nekande svar, under det att 3 bolaglämnat
frågan obesvarad. Av sistnämnda bolag lära emellertid, enligt
vad i promemorian uppgives, 2 hava uppställt den nämnda regeln.
Såsom belysande det intresse, som från kommunalt håll visats
för regelns uppställande må nämnas, att, på sätt framgår av de vid
promemorian fogade bilagorna, framställning om skattestreckets införande
lär hava gjorts från intresserade kommuners sida hos 41 av de 49
bolag, vilka anses hava infört strecket, samt hos 34 av de 74 bolag,
vilka icke infört detsamma. Det upplyses därjämte i promemorian, att
18 av de bolag, vilka besvarat den ovan omförmälda frågan nekande,
meddelat, att de vid prövning av framställning om erhållande av inköpsbevis
taga hänsyn till, huruvida sökanden häftar för oguldna utskylder.
Utskottet har vid den föreliggande frågans behandling vidare tagit
del av handlingarna i det besvärsmål, som omförmäles av motionären.
En kort redogörelse för vad nämnda handlingar innehålla torde här vara
på sin plats.
Stadsfullmäktige i Ystad hade tillstyrkt antagandet av ett av
Ystads spritförsäljningsaktiebolag avgivet anbud om övertagande av
brännvinshandeln i staden för år 1916, under villkor att i blivande kontrakt
bleve stadgat, att den som icke fullgjort sin skatteplikt beträffande
kommunal- och kronoskatt för nästförutgångna året icke skulle få köpa
spritdrycker. Magistraten hade tillstyrkt anbudets antagande, dock utan
det av stadsfullmäktige beslutade villkoret. Kungl. Maj:ts befallningshavande
beslöt i enlighet med magistratens hemställan. Häröver besvärade
sig stadsfullmäktige hos Kungl. Maj:t, under yrkande att Kungl.
Maj:t ville fastställa det av stadsfullmäktige förordade villkoret. Över
besvären avgåvos yttranden av magistraten samt Kungl. Maj:ts befallningshavande.
Magistraten förklarade sig hava tillstyrkt anbudets antagande utan
det av stadsfullmäktige beslutade villkoret av den anledningen, att magistraten
ansett, att förenämnda villkor icke kunde lagligen fastställas. Det
hade synts magistraten, att en persons förmåga att betala skatt icke ägde
samband med gällande bestämmelse därom, att spritbolags ändamål vore
3
Bevillningsutskottets betänkande Nr 26.
att i sedlighetens intresse ordna och handhava detaljhandeln med brännvin.
Om skattskyldig person till följd av sjukdom och därav följande
arbetslöshet, brist på arbete, en omfattande försörjningsplikt eller andra
därmed jämförliga orsaker icke vore i stånd att fullgöra sin skatteplikt,
syntes detta icke böra beröva honom rättighet att inköpa spritdrycker.
Villkoret vore för detta ändamål helt främmande, på samma gång som
det vore alldeles godtyckligt. Vilket villkor som helst kunde ju då göras,
såsom exempelvis att gift man eller den som hade hustru och barn att
försörja icke finge köpa spritdrycker. Inskränkning måste enligt magistratens
mening grundas därpå, att en person visat sig icke kunna måttligt
begagna spritdrycker. Härav kunde ju också ofta följa, att hans
utgifter för inköp av spritdrycker icke lämnade någonting över för betalning
av de skatter, som han hade att erlägga. I detta fall läge det
givetvis »i sedlighetens intresse» att förhindra eu sådan person från åtkomsten
av spritdrycker.
Magistraten hemställde sålunda, då efter dess mening det av stadsfullmäktige
beslutade villkoret icke stode i överensstämmelse med gällande
lag, att Kungl. Maj:t måtte lämna besvären utan avseende.
Kungl. Maj:ts befallningshavande förklarade sig anse, att det icke
vore överensstämmande med brännvinsförsäljningsförordningen att vid
överlåtelse av brännvinshandel åt ett bolag uppställa villkor innefattande
föreskrift, till vilka personer utminutering finge ske eller icke. Detta vore
en fråga som borde avgöras i enlighet med bolagets kontrollbestämmelser,
vilka skulle fastställas av kontrollstyrelsen. Genom att uppställa
dylika villkor skulle kontrollstyrelsens verksamhet till reglerande av
brännvinsutminuteringen beskäras, vilket ej syntes hava varit förutsatt
vid lagstiftningen. Kung!. Maj:ts befallningshavande hade följaktligen
ej ansett sig äga befogenhet att pröva giltigheten av ifrågavarande, för
överlåtelsen uppställda villkor. Med åberopande härav hemställde befallningshavanden,
att besvären måtte lämnas utan avseende. Kungl.
Maj:t har numera fattat beslut i anledning av besvären och därvid, enär
Kungl. Maj:ts befallningshavande icke, på sätt jämlikt lö § 9 mom. i
brännvinsförsäljningsförordningen bort ske, meddelat beslut angående
de av stadsfullmäktige föreslagna villkoren, med undanröjande av överklagade
beslutet, visat målet åter till Kungl. Maj:ts befallningshavande,
som hade att detsamma ånyo företaga och därmed vidare lagligen förfara.
Genom Kungl. Maj:ts nu återgivna beslut är visserligen avgjort,
att det tillkommer Kungl. Maj:ts befallningshavande att fatta beslut angående
det ifrågavarande villkoret, där detsamma på sätt i det refererade
målet ägt rum genom behörig myndighet föreslagits till fastställande,
Utskottets
yttrande.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 26.
men spörsmålet, huruvida villkorets fastställande är förenligt med nu
gällande bestämmelser i ämnet, har givetvis icke genom Kungl. Maj:ts
nämnda beslut vunnit sin lösning:.
Att ingå i prövning av sistnämnda spörsmål såsom en lagtolkningslråga
har vid behandlingen av den föreliggande motionen icke synts
utskottet vara påkallat. Motionären åsyftar, på sätt ovan meddelats,
att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte göra framställning, i syfte att
vid fastställande av kontrollföreskrifter beträffande utminutering av brännvin
även villkoret om fullgjord skatteplikt måtte komma till användning.
I fråga om sådana kontrollföreskrifter, som här avses, torde följande
två stadganden i .15 § av gällande brännvinsförsäljningsförordning vara
tillämpliga. I 2 mom. — sådant det lyder enligt kungl. förordning
den 8 juni 1915 — föreskrives, att vid all utminutering av brännvin
bolag skall enligt grunder, som godkännas av kontrollstyrelsen, anordna
verksam kontroll, till vilka personer och till vilken mängd försäljning
i varje särskilt fall äger rum, och enligt 9 mom. — i dess
lydelse jämlikt kungl. förordning den 3 juni 1915 — är bolag pliktigt att
ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, Kungl. Maj:ts befallningshavande
i andra ämnen än som i 1 mom. andra stycket av 15 § avses kan meddela
i anledning av framställning från kontrollstyrelsen eller från landsting,
stadsfullmäktige, allmän rådstuga eller kommunalstämma. °) Kontrollföreskrifter
i avseende å utminuteringen kunna sålunda meddelas dels
av brännvins försäljningsbolagen dels av Kungl. Maj:ts befallningshavande.
Någon befogenhet för Kungl. Maj:t att i avseende å kontrollen över
utminutering av brännvin meddela föreskrifter eller direktiv synes däremot
icke äga stöd i gällande bestämmelser. Den föreliggande motionens
syfte torde därför i varje fall icke kunna nås utan ändring i brännvinsförsäljningsförordningen;
och vid sådant förhållande har utskottet, på
sätt nyss är antytt, ansett sig kunna avgiva yttrande i anledning av
motionen utan att hava intagit ställning till frågan, huruvida Kungl.
Maj:ts befallningshavande och brännvinsförsäljningsbolag kunna anses
i gällande lagstiftning äga formellt stöd för fastställandet av ifrågavarande
skattestreck.
Utskottet har i stället ansett sig böra bedöma den föreliggande
frågan endast ur synpunkten av den föreslagna regelns lämplighet såsom
ett led i det pågående lagstiftningsarbetet till nykterhetens främjande.
Avgörande härvidlag har synts utskottet vara huruvida skattestrecket
*) De i 1 mom. andra stycket avsedda ämnen äro sådana, i vilka kontrollstyrelsen har att
meddela föreskrifter, och röra huvudsakligen bolagens förvaltning.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 26. 5
står i överensstämmelse med den grundtanke, som bör vara vägledande
för den individuella kontrollens anordnande.
Direktivet för den individuella kontrollen torde få anses ligga i
den i 15 § 1 mom. brännvinsförsäljningsförordningen givna föreskriften,
att bolag skall hava till ändamål endast att i sedlighetens intresse ordna
och handhava detaljhandel med brännvin. Till klarläggande av innebörden
av denna bestämmelse vill utskottet anföra ett uttalande av kontrollstyrelsen,
vilket förekommer i ett styrelsens utlåtande över det förslag
till anordnande av individuell kontroll vid utminutering av brännvin,
som genom proposition (nr 187) förelädes 1915 års riksdag. Kontrollstyrelsen
anförde (sid. 51 i nämnda proposition) följande.
Under det att i det förslag till förordning angående försäljning av alkoholhaltiga
drycker, som Iiungl. Maj:t framlagt för 1914 års riksdag, syftet med kontrollen
funnits uttryckligen angivet — nämligen att försäljningen skulle ordnas så,
att därmed åstadkommes så ringa skada som möjligt, för vilket ändamål det skulle
iakttagas, att alkoholhaltiga drycker ej finge försäljas eller från försäljningsställe
utlämnas till den, om vilken skälig anledning förefunnes till antagande, att han
skulle missbruka sådana eller med varans anskaffande tillhandagå någon, som gjort
sig känd för sådant missbruk — funnes syftet med kontrollen i det år 1915 föreliggande
förslaget icke uttryckligen angivet. Emellertid borde härvid som allmän
norm få gälla bestämmelsen i 15 § 1 mom. brännvinsförsäljningsförordningen, enligt
vilken bolaget är skyldigt att endast i sedlighetens intresse ordna och handhava
detaljhandeln med brännvin. Nämnda bestämmelse kunde emellertid göras till föremål
för olika tolkningar i det enskilda fallet. Det hade därför varit önskligt, om
syftet med kontrollen hade i 1915 års förslag närmare angivits. Detta särskilt
därför, att enligt 15 § 10 mom. i förslaget kontrollstyrelsen fått sig ålagt att pröva
framställningar om åvägabringande av rättelse, när någon förmenade, att bolag
obehörigen vägrat att till honom utminutera brännvin. I såväl de av nykterhetskommittén
som av Kungl. Maj:t framlagda författningsförslagen hade emellertid
bestämmelsen i 15 § 1 mom. utbytts mot det allmänna direktivet för brännvinshandelns
ordnande, att »därmed åstadkommes så ringa skada som möjligt». Under
förutsättning att uttrycket »i sedlighetens intresse» vore nära sammanfallande med
nämnda uttryck, ansåge sig styrelsen icke böra framställa yrkande om förtydligande
i detta avseende, särskilt som den ifrågasatta författningen vore avsedd att få en
provisorisk karaktär i avvaktan på genomförandet av en ny nykterhetslagstiftning.
Med denna tolkning- torde i bestämmelsen om brännvinshandelns
ordnande endast i sedlighetens intresse ligga, att kontrollen bör taga
sikte på den skada, brännvinshandeln kan förorsaka och anpassa restriktionerna
så, att denna skada såvitt möjligt förebygges. Skall detta ske
genom ett fullständigt avstängande av eu person från rätt att köpa
brännvin, bör avstängandet följaktligen vara motiverat av hänsyn till
den skada, denne person antages förorsaka sig själv eller andra, sä
länge han har tillgång till inköp av spritdrycker.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 26.
Nu torde det vara givet, att underlåten skattebetalning kan hava
sin grund i en mångfald olika förhållanden av vitt skilda slag. Den
kan bero på oförmåga, som härleder sig av stor försörjningsplikt, sjukdom,
arbetslöshet eller andra av den skattskyldige icke förvållade orsaker.
Försummelsen kan givetvis också bero på förhållanden, för vilka den
skattskyldige bär skulden, kanske genom oförmåga att måttligt begagna
spritdrycker. Men någon presumtion för att missbruk av sådana drycker
skulle utgöra huvudsaklig eller ens bidragande orsak torde svårligen
kunna anses ligga i själva försummelsen.
Utskottet har sålunda funnit, att den ifrågasatta regeln om fullgjord
skatteplikt såsom villkor för rätt att inköpa brännvin icke låter
inordna sig under den ledande grundtanken för den individuella kontroll,
som enligt gällande lagstiftning skall utövas av brännvinsförsäljningsbolagen.
Tvärtom synes det nämnda villkorets uppställande såsom regel
vara ur synpunkten av nykterhetens befrämjande skäligen godtyckligt.
Däremot bör försummat fullgörande av skatteplikt i enskilda fall
kunna giva anledning till undersökning, huruvida orsaken kan ligga i
spritmissbruk, och vid den individuella kontrollens utövande har brännvinsförsäljningsbolag
givetvis tillfälle att, utan att särskild bestämmelse
härom meddelas, taga behörig hänsyn till på sådant sätt ådagalagd oförmåga
att handhava spritdrycker.
På grund av vad sålunda anförts är det, enligt utskottets mening,
varken påkallat eller lämpligt att i nykterhetens intresse fastställa såsom
regel, att fullgjord skatteplikt skall utgöra villkor för rätt att inköpa
brännvin. Därför kan utskottet, som, enligt vad ovan angivits, ansett
sig böra bedöma det föreliggande förslaget uteslutande med hänsyn till
dess värde ur nykterhetssynpunkt, icke förorda, att sådan lagstiftning
kommer till stånd, som för genomförande av motionens syfte skulle
erfordras.
Man torde kunna utgå ifrån, att kommuner, som hos brännvinsförsäljningsbolag
gjort framställning om ifrågavarande regels fastställande,
i många fall påverkats av önskan att härigenom erhålla ett bekvämt och
verksamt medel att indriva skatter. Med den ståndpunkt utskottet intagit
till den föreliggande frågan har utskottet saknat anledning att ingå i
prövning av spörsmålet, huruvida brännvinsförsäljningsbolagen kunna anses
böra under vissa förutsättningar tillhandagå de skatteindrivande myndigheterna
med den hjälp, som uppställandet av den ifrågasatta regeln kan
innebära för skatternas indrivande. Utskottet har i fråga härom endast
velat såsom sin mening uttala, att, därest en bestämmelse om skyldighet
7
Bevillningsutskottets betänkande Nr 26.
för bolagen att tillämpa en sådan regel skulle finnas böra ur skatteindrivningssynpunkt
meddelas, densamma i varje fall icke bör framträda såsom
ett led i den lagstiftning, som avser nykterhetens främjande.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att herr Lindblads förevarande motion, I: 65, angående
skrivelse till Konungen i syfte att villkor om
fullgjord skatteplikt må komma till användning vid
fastställande av kontrollföreskrifter beträffande utminutering
av brännvin, icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 12 maj 1916.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. G. KARLSSON.
Reservation
av herrar K. A. Nilson, Jeansson i Kalmar, Rune, Elof Ljunggren
och von Hofsten, vilka ansett, att utskottets betänkande bort hava följande
avfattning:
»Vid avgivande av yttrande — — — — (= utskottet) — — —
genom Kungl. Maj:ts nämnda beslut vunnit sin lösning.
Av den ovan lämnade redogörelsen för den inom kontrollstyrelsen
verkställda utredningen framgår, att regeln om fullgjord skatteplikt såsom
villkor för rätt att inköpa spritdrycker i betydande utsträckning tillämpas
av brännvinsförsäljningsbolagen, att i flertalet fall, där nämnda regel
tillämpas, framställning i sådant syfte gjorts av kommunal myndighet,
att från åtskilliga kommuners sida sådan framställning blivit gjord utan
att, åtminstone hittills, hava föranlett åsyftad påföljd samt att ett flertal
bolag, som icke uppställt den ifrågavarande regeln, dock vid den individuella
kontrollens utövande taga hänsyn till försummat fullgörande av
skatteplikt.
8
Bevillningsutskottets betänkande'' Nr 26.
Å ena sidan förekommer sålunda en inom landet ganska utbredd
uppfattning om lämpligheten av att såsom villkor för rätt att inköpa
spritdrycker uppställa fullgjord skatteplikt, å andra sidan är frågan,
huruvida uppställandet av nämnda villkor står i överensstämmelse med
gällande lagstiftning, i anledning av besvär i ett särskilt fall föremål
för vederbörande myndigheters prövning.
Det har vid nu angivna förhållanden synts utskottet önskvärt,
att spörsmålet om det ifrågavarande villkorets förenlighet med nu gällande
lagstiftning på området får vinna sin slutliga lösning, utan att
riksdagen dessförinnan intager ställning till den förevarande motionem
Då utskottet sålunda går att hemställa, att motionen icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd, har utskottet velat uttryckligen betona,
att därigenom icke avses att åstadkomma, att ifrågavarande bolag skola
anse sig förhindrade att bibehålla fullgjord skatteplikt såsom villkor för
rätt att inköpa brännvin.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att herr Lindblads förevarande motion, I: 65,
angående skrivelse till Konungen i syfte att villkor
om fullgjord skatteplikt må komma till användningvid
fastställande av kontrollföreskrifter för utminutering
av brännvin, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.
STOCKHOLM, JSAAC MARCUS'' EOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1916.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.