Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner med förslag till ändrad lydelse av 24 § 1 mom. förordningen om inkomstoch förmögenhetsskatt samt om ändring i vissa delar av förordningen angående bevillning av fast egendom samt av inkomst.

1916-02-14 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1916:5, Betänkande, i anledning av väckta motioner med förslag till ändrad lydelse av 24 § 1 mom. förordningen om inkomstoch förmögenhetsskatt samt om ändring i vissa delar av förordningen angående bevillning av fast egendom samt av inkomst.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

1

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 17 februari 1916 kl. 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

med förslag till ändrad lydelse av 24 § 1 mom.

förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt samt om

ändring i vissa delar av förordningen angående bevillning

av fast egendom samt av inkomst.

(2:a avd.)

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Kilsson i Bonarp, frih. C. J. Beck-Friis, Ollas A.

Ericsson, Oskar Eklund, Lyckholm, Antonsson, K. A. Nilson, frih. Fleming, frih. Palmstierna,

Jeansson i Kalmar, Källman, Jonsson i Hökhult, Johan Östberg, Petrén,

Månsson, Berg i Stabv, Jönsson i Revinge och Holmström.

I särskilda inom första kammaren väckta, till bevillningsutskottet

hänvisade motioner, nr 59 och 60, har friherre Fleming föreslagit ändrade

bestämmelser i fråga om dödsbos frihet i vissa fall från skattskyldighet för

den avlidnes inkomst, förmögenhet och fasta egendom.

I motionen nr 59 hemställes, »att riksdagen måtte besluta sådan änd- Motionen I: 59.

ring i Kungl. Maj:ts nådiga förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt

av den 28 oktober 1910, att § 24 mom. 1 erhåller följande ändrade lydelse:

§ 24.

1 mom. För avliden, här i riket mantalsskriven svensk medborgares

inkomst och förmögenhet må taxeringsmyndighet kunna medgiva befrielse

från inkomst- och förmögenhetsskatt, därest behållningen i boet, lösöre för

personligt bruk ej medräknat, icke överstiger 10,000 kronor, samt den

avlidne efterlämnat änka, oförsörjda barn eller andra stärbhusdelägare, som

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 7 samt. 5 höft. (Nr 5.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

varit beroende av honom för sin försörjning. Även i fall, då behållningen

i boet, lösöre för personligt bruk ej medräknat, överstiger 10,000 kronor,

må undantagsvis, där för stärbhusdelägarna särdeles ömmande omständigheter

föreligga, eller där en avsevärd del av boets behållning skulle komma

att åtgå till gäldande av skatt för den avlidnes inkomst, taxeringsmyndighet

kunna medgiva lindring i eller befrielse från inkomst- och förmögenhetsskatt

för här ovan omförmäld skattskyldigs inkomst och förmögenhet.

2 mom. — — — — — — —--— —-----—»

Motionen I: 60. I motionen nr 60 föreslår motionären, i konsekvens med yrkandet i

den förra, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring i Kungl. Maj:ts

nådiga förordning angående bevillning av fast egendom samt av inkomst

av den 28 oktober 1910, att § 5 sista stycket och § 12 mom. 1 sjätte

stycket erhåller följande förändrade lydelse:

5 § (sista stycket).

I fall, då, av anledning att ägare eller innehavare av fastighet avlidit,

stärbhus jämlikt 3 § bör erlägga bevillning för fastigheten, må taxeringsmyndighet

kunna medgiva befrielse från bevillning, därest behållningen i

boet, lösöre för personligt bruk ej medräknat, icke överstiger 10,000 kronor

samt den avlidne efterlämnat änka, oförsörjda barn eller andra stärbhusdelägare,

som varit beroende av honom för sin försörjning. Sådan förmån

må dock tillgodokomma allenast stärbhus efter här i riket mantalsskriven

svensk medborgare.

12 §.

1 mom. — — — — — — — — — — — — — — — —

(sjätte stycket)

För inkomst, som avliden här i riket mantalsskriven svensk medborgare

i livstiden åtnjutit, må taxeringsmyndighet kunna medgiva befrielse

från bevillning, därest behållningen i boet, lösöre för personligt

bruk ej medräknat, icke överstigit 10,000 kronor samt den avlidne efterlämnat

änka, oförsörjda barn eller andra stärbhusdelägare, som varit beroende

av honom för sin försörjning. Även i fall, då behållningen i boet,

lösöre för personligt bruk ej medräknat, överstigit 10,000 kronor må

undantagsvis, där för stärbhusdelägarna särdeles ömmande omständigheter

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

3

föreligga eller dör en avsevärd del av boets behållning skulle komma att

åtgå till gäldande av skatt för den avlidnes inkomst, taxeringsmyndighet

kunna medgiva lindring i eller befrielse från bevillning för här ovan omförmäld

inkomst.

Beträffande motiveringen för dessa förslag får utskottet hänvisa till

motionerna.

Såsom motionären erinrat medgavs genom 1907 års skattelagstiftning

dödsbo möjlighet att under vissa förhållanden vinna befrielse från erläggande

av skatt för den avlidnes inkomst eller av honom innehavd fast

egendom. Denna förmån, som gjordes beroende av taxeringsmyndighets

diskretionära prövning, motiverades av den 1907 genomförda omläggningen

av taxeringsförfarandet, som enligt tidigare författningar haft till föremål

det löpande årets inkomst, men numera skulle avse inkomsten under det

nästförflutna året. Av det nya systemet blev nämligen en följd att, särskilt

i fråga om kommunalskatten, uppbörden kunde inträffa ända till två

år efter det den beskattade inkomsten upphört. Detta befanns i synnerhet

för vissa dödsbon med ringa tillgångar skola bliva alltför betungande.

Även om tillgångarna i boet överstege skulderna, kunde förhållandena ofta

vara sådana, att erläggandet av utskylderna skulle synnerligen hårt drabba

dödsbodelägarna, exempelvis om dessa vore änka, oförsörjda barn eller

andra personer, som för sin försörjning berott av den avlidne. Stadgande!!

i angivna riktning blevo därför upptagna i såväl bevillningsförordningen

som inkomstskatteförordningen. Genom 1910 års skattelagstiftning undergingo

desamma den förändring, att den gräns för ifrågavarande skattefrihet,

som i början satts vid en behållning i boet av 5,000 kronor, flyttades

till 10,000 kronor, varjämte de givetvis kommo att omfatta även

den nyinförda skattskyldigheten för förmögenhet. Bestämmelserna återfinnas

nu i 24 § förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt samt

5 och 12 §§ bevillningsförordningen.

Motionären anser de gällande bestämmelserna icke tillräckliga för sitt

ändamål och har i åtanke särskilt sådana fall, där en familjeförsörjare,

som haft stor årsinkomst, efterlämnat såsom huvudsaklig tillgång ett jämförelsevis

värdefullt lösörebo, betingat tilläventyrs av hans ställning och

verksamhet. Om i dylikt fall behållningen råkar överstiga 10,000 kronor,

kunna dödsbodelägarna bliva nödsakade att till gäldande av de betydande

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

skattebeloppen realisera större eller mindre del av bohaget i hemmet. Till

förekommande av denna påföljd vill motionären från förevarande uppskattning

av behållningen undantaga »lösöre för personligt bruk». Emellertid

förutsätter motionären jämväl sådana fall, då ej ens detta bleve tillfyllest,

och föreslår att även i fall, då behållningen i boet, lösöre för personligt

bruk ej medräknat, överstiger 10,000 kronor, men för stärbhusdelägarna

särdeles ömmande omständigheter föreligga, eller eu avsevärd del av boets

behållning skulle komma att åtgå till gäldande av skatt för den avlidnes

inkomst, taxeringsmyndighet må berättigas medgiva lindring i eller befrielse

från skatt. Det är således eu mycket vittgående befogenhet motionären

här velat lägga i dessa myndigheters hand.

Utskottet vill icke bestrida, att fall av hithörande art förekomma,

där de nuvarande bestämmelserna kunna befinnas otillfredsställande.

Motionärens syfte får därför betecknas såsom i och för sig behjärtansvärt.

Redan den utformning han givit sina förslag är emellertid ägnad att väcka

vissa betänkligheter. Yad beträffar det föreslagna undantaget för »lösöre

för personligt bruk», anmärkes, att detta uttryck icke är fullt tydligt och kan

leda till missförstånd. Rörande vidare den föreslagna rätten för taxeringsmyndigheterna

att efter gottfinnande i ömmande undantagsfall befria dödsbo

från förevarande skatteplikt må ifrågasättas, om eu sådan anordning skulle

låta sig förenas med kravet på jämn och rättvis beskattning. Tillämpningen

måste enligt sakens natur bliva ganska olika på skilda orter och allt efter

den växlande sammansättningen av vederbörande nämnd, varjämte full

garanti mot visst godtycke i enskilda fall knappast skulle förefinnas.

Utskottet vill i övrigt ifrågasätta, om det över huvud taget kan anses

lämpligt att för närvarande företaga några förändringar i hithörande hänseende.

Frånsett den mera formella synpunkten, att de gällande stadgandena

ej äro äldre än från 1910, då här omhandlade förmån så väsentligt utvidgades,

vill utskottet fästa uppmärksamheten därpå, att det föreliggande

spörsmålet har sin största betydelse i fråga om kommunalskatten. Då,

enligt vad utskottet inhämtat, de arbetande kommunalskattekomraitterade

förväntas komma att avlämna förslag redan inom förra hälvten av innevarande

år, synes således grundad anledning vara att icke nu föregripa

resultatet av deras arbete. Ej heller torde till stöd för omedelbara åtgärder

enligt motionärens förslag eller eljest i motionernas syfte kunna

åberopas, att därigenom någon av den nuvarande dyrtiden betingad lättnad

i skattetrycket för de mindre bärkraftiga skulle vara att i nämnvärd

mån vinna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

5

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motioner:

1) I: 59, av friherre Fleming; samt

2) I: 60, av densamme,

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 februari 1916.

På bevillningsutskottets vägnar:

Iv. G. KARLSSOX.

Reservationer:

i
av

herr friherre Fleming, vilken yrkat bifall till motionerna;

av herr Johan Östberg, som ansett tredje och fjärde styckena av

utskottets motivering hava bort erhålla följande lydelse:

»Utskottet vill icke bestrida, att fall av hithörande art förekomma,

där de nuvarande bestämmelserna kunna befinnas otillfredsställande. Motionärens

syfte får därför betecknas såsom i och för sig behjärtansvärt. Detta

syfte torde emellertid lämpligast vinnas genom borttagande av de stadgande^

som föranleda taxering av sådana personers inkomst och förmögenhet,

vilka redan före taxeringsårets ingång avlidit.

Utskottet har emellertid ansett sig icke böra här upptaga frågan

härom, då ju detta spörsmål ånyo bör komma under behandling vid granskningen

av kommunalskattekommitténs inom kort föreliggande förslag.»

Bihang till riksdagens protokoll inte. 7 sand. .r> käft. (Nr ä.)

o

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.