Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pension åt myntgravören vid myntoch justering sv enhet J. A. Lindberg.

1916-03-07 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1916:16, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pension åt myntgravören vid myntoch justering sv enhet J. A. Lindberg.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banko utskottets utlåtande Nr 16.

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 7 mars 1916 kl. 3,3o e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

pension åt myntgravören vid mynt- och justering sv enhet

J. A. Lindberg.

I en den 11 februari 1916 till riksdagen avlåten, till bankoutskottet

hänvisad proposition nr 57 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva,

att myntgravören vid mynt- och j usteringsverket, vice professorn vid

akademien för de fria konsterna Johan Adolf Lindberg må från och med

månaden näst efter den, under vilken han erhåller avsked från myntgravörsbefattningen,

under sin återstående livstid uppbära en årlig pension

av tvåtusenfemhundra kronor, att utgå av sjunde huvudtitelns reservationsanslag

till bestridande av de med mynt- och justeringsverkets drift

förenade kostnader.

Till stöd för denna proposition åberopas utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, vari föredragande departementschefen

anfört följande:

»I skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 september 1915 har myntdirektören

hemställt, att myntgravören vid mynt- och j usteringsverket, vice

professorn vid akademien för de fria konsterna Johan Adolf Lindberg

måtte, sedan han avgått från sin befattning vid mynt- och justeringsverket,

erhålla en årlig pension av 3,000 kronor.

Till stöd härför har myntdirektören anfört, bland annat, att Lindberg,

som vore född den 4 september 1839, sedan år 1886 varit anställd

i statens tjänst, först såsom tillförordnad lärare i antikritning och därefter

som extra lärare vid konsthögskolan, samt från och med den 1

januari 1898 såsom myntgravör vid myntverket. Beträffande den förra av

dessa Lindbergs verksamhetsfält hänvisade myntdirektören till de utmärkta

vitsord, Lindberg enligt av akademien för de fria konsterna utfärdat,

handlingarna i ärendet bifogat intyg erhållit. I fråga om Lindbergs verk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

5

samhet som myntgravör hade densamma varit över allt beröm. Då Lindberg

numera uppnått en ålder av 76 år, syntes han med skäl kunna göra

anspråk på att komma i tillfälle att få njuta den ro från tjänstemannaverksamheten,

som en tjänsteman i centralt ämbetsverk med lön ansåges

vara berättigad att komma i åtnjutande av vid fyllda 67 år. Emellertid

vore myntgravören, vid det förhållande att han uppbure endast arvode, icke

skyldig att verkställa några inbetalningar för sin egen pensionering och

ägde han för den skull ingen rättighet att vid sitt avskedstagande göra

anspråk på någon statspension. Men då Lindbergs företrädare å myntgravörsbefattningen,

myntgravören Lea Ahlborn, tilldelats dylik pension,

syntes det ej föreligga något skäl, varför Lindberg ej skulle beredas samma

förmån.

I avlöning hos mynt- och justeringsverket hade Lindberg från och

med år 1910 uppburit ett årligt arvode av 2,500 kronor jämte särskild

gottgörelse för de arbeten, som för myntverkets räkning av Lindberg utfördes,

därvid dock Lindberg själv iinge ersätta de av honom vid nämnda

arbete använda biträden. Lindbergs medelinkomst från myntverket för

åren 1910—1914 hade enligt gjorda beräkningar uppgått till för år 7,457

kronor, därav arvode 2,500 kronor och ersättning för särskilda arbeten,

efter avdrag för gottgörelse till biträden, 4,957 kronor. Myntdirektören

ansåge det vara uppenbart, att pensionsbeloppet för Lindberg ej kunde

sättas lägre än vad som motsvarade det honom tillkommande arvodet å

2,500 kronor. Men Lindberg hade, såsom redan nämnts, även varit lärare

vid konsthögskolan, i vilken egenskap han sedan år 1886 stått till disposition

och fortfarande så gjorde, och vore hans verksamhet vitsordad genom

det härovan åberopade intyget. Lindberg kunde därför hava anspråk på

att vid pensionsbeloppets bestämmande avseende även skulle tagas till

denna hans lärareverksamhet. Med hänsyn härtill hemställde myntdirektören,

att pensionen måtte bestämmas till 500 kronor högre belopp, än

vad som motsvarade det fastställda arvodet, eller således tillhopa 3,000

kronor.

På grund av remiss har akademien för de fria konsterna den 30 oktober Akademien

1915 avgivit utlåtande i ärendet och därvid på det varmaste förordat den^ontterna"

gjorde framställningen. Vad särskilt anginge Lindbergs verksamhet såsom

lärare vid konsthögskolan erinrade akademien, att Lindberg för densamma

erhållit de mest utmärkta vitsord. Visserligen hade hans tjänst icke så

ofta behöft tagas i anspråk för den direkta undervisningen i konsthögskolan,

men, såsom i myntdirektörens skrivelse framhållits, hade Lindberg

under närmare trettio år alltid stått till disposition och, när han inkallats

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

Stats
kontoret.

Departe
mentschefen
-

tf

i tjänstgöring, alltid på ett högst framstående sätt fullgjort sina åligganden.

Då dessutom Lindbergs utmärkta förmåga såsom utövande konstnär vid

flerfaldiga tillfällen kommit svenska staten till godo, syntes även hans

konstnärsgärning böra tagas i betraktande och väga till hans förmån, när

frågan om pension för honom skulle prövas och avgöras.

Statskontoret, som i utlåtande den 20 november 1915 jämväl yttrat

sig i ärendet, har till en början i fråga om de avlöningsförmåner, Lindberg

såsom myntgravör av staten åtnjöte, framhållit, att den särskilda ersättningen

för utförda arbeten, vilken givetvis varierade ganska betydligt efter

arbetenas omfattning, syntes böra jämställas med vad en ordinarie tjänsteman

åtnjöte under form av tjänstgöringspenningar. Det fasta arvodet å

2,500 kronor skulle då motsvara lönen för en ordinarie tjänsteman. För

en sådan utgjorde lönens belopp pensionsunderlag och erhölles i pension,

om föreskrivet antal tjänstår, i regel 35, förelåge. Då Lindberg såsom

myntgravör räknade endast inemot 18 år i statens tjänst, vore det ju för

att ändock skulle kunna för honom föreslås ett pensionsbelopp, motsvarande

hela fasta arvodet, givet, att hänsyn måste tagas till hans lärareverksamhet

vid konsthögskolan. Att därutöver låta denna verksamhet, som

icke syntes hava utövats under de sist förflutna tio åren, och för vilken i

alla händelser något årsarvode icke av Lindberg åtnjutits efter ingången av

år 1900, inverka på pensionsbeloppet, syntes statskontoret icke överensstämma

med de principer, som hittills kommit till tillämpning i frågor om beredande

arv pension åt i statens tjänst anställda extra befattningshavare. På grund

härav och med erinran, att Lindberg icke behöft erlägga några pensionsavgifter,

ville statskontoret, som funne goda skäl föreligga för att hos

riksdagen göra framställning i ärendet och i övrigt icke hade något att

erinra mot myntdirektörens framställning, dock ifrågasätta, huruvida pensionsbeloppet

borde sättas högre än till 2,500 kronor, motsvarande det

fasta arvodet.

Aven jag delar myndigheternas uppfattning, att Lindberg, som visserligen

ej är berättigad till pension, dock är väl förtjänt av att komma i

åtnjutande av sådan förmån och att billigheten kräver, att man söker bereda

honom densamma. Vad själva pensionsbeloppet angår, anser jag

mig, hur beaktansvärda de i ärendet framhållna synpunkterna för en

pension till belopp överstigande det fasta arvodet än må vara, dock av

orsaker, som statskontoret anfört, ej kunna förorda, att pensionsbeloppet

sättes högre än till 2,500 kronor.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

i

Med hänsyn till vad i statsrådsprotokollet anförts får utskottet

hemställa,

att riksdagen må medgiva, att myntgravören vid

mynt- och justeringsverket, vice professorn vid akademien

för de fria konsterna Johan Adolf Lindberg må

från och med månaden näst efter den, under vilken han

erhåller avsked från myntgravörsbefattningen, under sin

återstående livstid åtnjuta en årlig pension av tvåtusenfemhundra

kronor, att utgå av sjunde huvudtitelns reservationsanslag

till bestridande av de med mynt- och

justeringsverkets drift förenade kostnader.

Stockholm den 7 mars 1916.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Ekman, Hallin, Gustafsson, Wickman,

Roos, Boberg och Montgomery samt

av andra kammaren: herrar friherre Adelswärd, Valilquist, Olsson i Blädinge,

Söderberg i Hobborn, Berg i Munkfors, Edbom, Jonsson i Hå och Anderson i Knapasjö.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1916:54 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majds proposition angående pension åt myntgravören vid myntoch justering sverket J. A. Lindberg. a1 i texten