Utlåtande, i anledning av justitieombudsmannens framställning om fastställande av vissa avlöning svillkor för justitieombudsmannen m. m. Riksdagens justitieombudsman har i sin till innevarande års riksdag avgivna ämbetsberättelse gjort framställning bland annat dels om fastställande av vissa avlöningsvillkor för justitieombudsmannen m. m.
1916-05-09 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1916:32, Utlåtande, i anledning av justitieombudsmannens framställning om fastställande av vissa avlöning svillkor för justitieombudsmannen m. m. Riksdagens justitieombudsman har i sin till innevarande års riksdag avgivna ämbetsberättelse gjort framställning bland annat dels om fastställande av vissa avlöningsvillkor för justitieombudsmannen m. m.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
1
Nr 32.
Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1916 kl. 7.40 e. m.
Utlåtande, i anledning av justitieombudsmannens framställning om
fastställande av vissa avlöning svillkor för justitieombudsmannen
m. m.
Riksdagens justitieombudsman har i sin till innevarande års riksdag
avgivna ämbetsberättelse gjort framställning bland annat dels om fastställande
av vissa avlöningsvillkor för justitieombudsmannen m. m. (sid. 287
—291) dels om lönereglering för justitieombudsmansexpeditionens vaktbetjäning
(sid. 291—293) dels ock slutligen angående tillfälligt anslag till
bestridande av expenser vid justitieombudsmannens och tryckfrihetskommitténs
expedition (sid. 293).
Enligt bankoutskottet tillhandakomna protokollsutdrag hava riksdagens
kamrar hänvisat justitieombudsmannens ifrågavarande framställningar till
utskottets förberedande behandling.
Beträffande de två förstnämnda framställningarna har utskottet ansett
sig böra inhämta yttrande från löneregleringskommittén, och har utskottet
för sådant ändamål anhållit om utverkande av Kungl. Maj:ts befallning
till bemälda kommitté att avgiva och till utskottet inkomma med dylikt
yttrande.
1 anledning härav har utskottet emottagit ett av löneregleringskommittén
avgivet, den 3 nästlidne april dagtecknat utlåtande.
I berörda utlåtande har kommittén till en början lämnat en utförlig
redogörelse för innehållet i justitieombudsmannens nu ifrågavarande framställningar,
och får utskottet i avseende å dessa åberopa nämnda redogörelse,
vilken är av följande lydelse:
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 8 samt. 23 käft. (Nr 32.) t
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
Löneregleringskommitténs
redogörelse
för J.
0:s framställningar
om avlöningsvillkor
och
lönereglering
m. m.
»Justitieombudsmannen härtill en början hemställt om meddelande av vissa bestämmelser
beträffande avlöningen åt justitieombudsmannens suppleant samt om fastställande
av vissa avlöningsvillkor för justitieombudsmannen.
Därvid har han erinrat följande.
Enligt 25 § i nu gällande instruktion för justitieombudsmannen äger denne, med
uppbärande av full avlöning, årligen åtnjuta semester en och en lialv månad, under
vilken tid, liksom ock då lian eljest vore av laga förfall hindrad att utöva sitt ämbete,
detta skulle förestås av den för honom utsedde suppleanten.
Beträffande suppleantens avlöning under den tid, justitieombudsmannen åtnjöte
semester, vore bestämmelse meddelad i § 32 mom. 5 a) i det av 1915 års riksdag utfärdade
reglemente för riksgäldskontoret. Enligt denna bestämmelse skulle berörda
avlöning, för år räknat, utgå efter 11,000 kronor eller samma belopp, som utgjorde
justitieombudsmannens årliga lön. Dessa avlöningar utginge från det i riksstaten under
gruppen »riksdags- och revisionskostnader m. m.» uppförda förslagsanslag å 39,000
kronor till avlöning, resekostnader och expenser för justitieombudsmannen och hans
expedition.
Däremot både icke av riksdagen meddelats någon bestämmelse angående suppleantens
avlöning, därest justitieombudsmannen skulle vara av annat laga förfall än
semester hindrad att utöva sitt ämbete. Ävenledes hade det i den nya instruktionen
lämnats öppet, i vad mån justitieombudsmannen skulle vara förpliktad att vid annan
ledighet än semester avstå från någon del av sin avlöning. I motsvarande § av 1830
års instruktion hade i detta avseende varit stadgat, att justitieombudsmannen, då han
av svår sjukdom eller annat laga förfall var hindrad att förestå sitt ämbete, skulle till
tjäDstförrättande suppleanten avträda hälften av sin ägande lön.
Berörda fråga både emellertid varit föremål för beaktande uti det utlåtande, som
i december 1914 till Kuugl. Maj:t avgivits av de jämlikt nådigt bemyndigande av statsrådet
och chefen för justitiedepartementet för uppgörande av förslag till vissa ändringar
i nämnda instruktion tillkallade ledamöter av riksdagen. Detta utlåtande var bifogat
kungl. propositionen nr 5 till 1915 års riksdag med förslag till ny instruktion för
justitieombudsmannen m. m. I detta utlåtande (motiven till 25 §, sid. 31) anfördes — efter
omnämnande av ovan återgivna stadgande i 1830 års instruktion — att detta stadgande
vore uppenbarligen obilligt och strede mot vad som eljest plägade gälla beträffande
ämbetsmäns avlöning under ledighet. Även vid annan ledighet på grund av
laga förfall än semester vore regeln, som stadgandet innehölle, för sträng.
Bestämmelser om de avdrag, som för ledighet av annat slag än semester skulle
göras från justitieombudsmannens avlöning, syntes emellertid icke hava sin plats i instruktionen
utan i särskilda avlöningsregler, som borde vidfogas staten för justitieombudsmansexpeditionen.
I dessa avlöuingsregler syntes jämväl böra angivas grunderna
för suppleantens avlöning under hans utövning av justitieombudsmansämbetet.
Dylika avlöningsbestämmelsers antagande torde, anfördes slutligen, böra ankomma på
initiativ inom riksdagen eller från justitieombudsmannen själv.
Med anledning av vad sålunda blivit av de tillkallade ledamöterna av riksdagen
i nämnda utlåtande anfört ansåg sig justitieombudsmannen icke kunna underlåta att
framlägga förslag till avlöningsbestämmelser i nämnda hänseenden.
Enligt justitieombudsmannens mening borde suppleantens avlöning även under
den tid, han förestode ämbetet på grund av annat laga förhinder för justitieombudsmannen
än semester, självfallet utgå efter enahanda belopp, som vid semestervikariat
vore stadgat, eller efter 11,000 kronor för år räknat. Under det att vid semester
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 32. 3
vikariat något avdrag från justitieombudsmannens avlöning icke ifrågakomme, syntes
~ i överensstämmelse med vad som eljest i fråga om ämbetsmäns avlönino- under
ledighet plägade gälla — givetvis höra åläggas justitieombudsmannen skyldighet att
tor tid, varunder han vore av annat förfall än semester hindrad att utöva sitt ämbete,
avsta någon del av sin avlöning. Vad sålunda avstodes borde utgå till tjenstförrättande
supppleanten. En dylik skyldighet att i angivna fall avstå visst belopp av avlöningen
borde åter — då i fråga om ämbets- och tjänstemän i allmänhet gällde, att
de vid sjukdom skulle avsta dem tillkommande tjäustgöringspenningar — lämpligen
föranleda, att justitieombudsmannens avlöning uppdelades i lön och tjänstgöringspenmngar.
I likhet med vad som gällde för ämbetsmän med motsvarande avlönino, såsom
justitiekanslern och generaldirektörer, borde i så fall tjänstgöringspennin^arna anses
utgöra 3,000 kronor. °
„ På grund av vad sålunda anförts hemställde justitieombudsmannen, att riksdagen
matte besluta, att justitieombudsmannens suppleant, jämväl då han vid annat förfall
för justitieombudsmannen än semester förestode dennes ämbete, skulle uppbära avlöning
efter 11,000 kronor för år räknat. 6
I anslutning därtill borde stadgas, att justitieombudsmannen skulle vara pliktig
att vid åtnjutande av annan ledighet än semester vidkännas avdrag å sin avlöning,
nämligen- vid sjukdom efter ett belopp av 3,000 kronor för år räknat och vid annat
laga förfall än semester eller sjukdom med så mycket därutöver, som i varje särskilt fall
prövades skäligt. Med hänsyn till den befattning, som jämlikt § 68 riksdagsordningen
tillkomma fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret i fråga om tillsättande^
justitieombudsman och suppleant för honom i visst fall, syntes den i angivna hänseende
erforderliga prövningen knappast kunna ankomma på någon annan än nämnda fullmäktige.
Med stöd av det anförda hemställde justitieombudsmannen tillika, att riksdagen
mätte fastställa bestämmelser rörande skyldighet för justitieombudsmannen att i de
omtörmälda fallen, i enlighet med vad justitieombudmannen föreslagit, vidkännas avdrag
a sm avlöning.
Justitieombudsmannen har vidare hemställt om fördelning i lön och tjänstgörin^-spennmgar
av den tjänstemännen vid justitieombudsmansexpeditionen tillkommande avlöning.
I samband därmed har han även berört vissa andra nämnda tjänstemän vidkommande
avlöningsfrågor.
Mäii har därvid framhållit, hurusom i fråga om semester och annan ledighet för
tjänstemännen vid justitieombudsmansexpeditionen samt om vikarier för dem under
ledighet vore i 25 § i instruktionen stadgat, att justitieombudsmannen ägde därom
bestämma.
Beträffande detta stadgande anfördes emellertid i ovannämnda utlåtande, yttrade
justitieombudsmannen vidare, att vid stadgandets formulering förutsatts, att längden av
tjänstemännens semester kornrne att på justitieombudsmannens förslag bestämmas av
riksdagen i sammanhang med fastställande av staten för justitieombudsmansexpeditionen.
Jämväl borde i särskilda avlöningsregler meddelas bestämmelser om avdrag
från avlöningen vid annan ledighet än semester och om ersättning till vikarier.
I anledning av berörda uttalande erinrade justitieombudsmannen därom, att norme
rån de bestämmelser i ämnet redan funnes, vilka efter justitieombudsmannens beprövande
finge tillämpas. Vid fastställandet ar 1909 av nu gällande avlöuingsstat för
justitieombudsmannens expedition hade riksdagen nämligen i avseende å villkoren för
åtnjutande av de då fastställda löneförmånerna tillika beslutit, att de för justitiekans
-
4
Bankoutskoltetn utlåtande Nr 32.
lersexpeditionen i sådant avseende gällande villkor och bestämmelser i tillämpliga delar
skulle, efter justitieombudsmannens beprövande, gälla även för justitieombudsmansexpeditionen
(63 § i det år 1909 för riksgäldskontoret utfärdade reglementet). Berörda
villkor och bestämmelser, vilka för justitiekanslersämbetet fastställts vid 1909 ars riksdag,
innehölle i sin ordning, bland annat, utförliga föreskrifter i ovanberörda avseende.
Yad först beträffade semestertidens längd hade, i full överensstämmelse med de
för motsvarande befattningshavare hos justitiekanslersämbetet i detta avseende gällande
bestämmelser, den praxis varit rådande vid justitieombudsmansexpeditionen, att sekreteraren
och registrator!! årligen ägt, när sådant utan hinder för göromålens behöriga
gång kunnat ske, utan avdrag å avlöningen åtnjuta semester, den förre under en och
en halv månad och den senare under en månad.
Sedan, enligt beslut av 1912 års riksdag, även vaktmästaren hos justitiekanslersämbetet
tillförsäkrats rätt att årligen, i den mån det kunde ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjuta semester, nämligen under 15 dagar, ansåg justitieombudsmannen,
att jämväl den hos honom anställde vaktmästaren borde, under angivna
förutsättning, komma i åtnjutande av enahanda förmån.
Vid det förhållande att sålunda frågan om semesterledighet för såväl tjänstemännen
som vaktmästaren vid justitieombudsmansexpeditionen finge anses ordnad genom
25 § i instruktionen och den år 1909 av riksdagen senast fastställda staten för
justitieombudsmansexpeditionen med därvid lämnad hänvisning till de för justitiekanslersämbetet
uti ifrågavarande hänseende gällande villkor och bestämmelser, samt
justitieombudsmannen saknade all anledning att påkalla ändring i vad sålunda för
närvarande vore gällande, fann han icke någon framställning i ämnet vara från hans
sida erforderlig. . ..
Vad vidare anginge avdrag från tjänstemännens avlöning vid annan ledighet ån
semester och om ersättning till vikarier, funnes i denna del uti de för justitiekauslersämbetet
fastställda villkor och bestämmelser, så vitt här vore i fråga, stadgat följande:
att tjänstgöringspenningar finge uppbäras endast för den tid, befattningsinnehavare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit från
tjänstgöring befriad, skulle utgå till den, som uppehållit befattningen; att den, som
av sjukdom hindrades att förrätta sill befattning, ägde uppbära hela lönen, men att
den, som undfinge ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring
hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller
eljest vore lagligen förhindrad att sköta befattningen, kunde förpliktas att under ledigheten,
utöver sina tjänstgöringspenningar, avstå så mycket av lönen, som för befattningens
uppehållande erfordrades eller eljest prövades skäligt; samt att vid sjukdomsförfall,
eller när det erfordrades för beredande av semester, registratorn skulle
vara .skyldig att, om han förordnades att uppehålla sekreterarbefattningen, bestrida
densamma mot åtnjutande i förstnämnda fall av de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,
men i senare fallet av däremot svarande belopp i stället för egna
tjänstgöringspenningar. .
Även beträffande här omhandlade fråga funnes sålunda utförliga bestämmelser,
som justitieombudsmannen efter beprövande ägde tillämpa beträffande de å expeditionen
anställda tjänstemännen. Med hänsyn till den väsentligt olika ställning, tjänstemännen
hos justitiekanslersämbetet intoge i förhållande till motsvarande befattningshavare
vid justitieombudsmansexpeditionen, nämligen därutinnan, att de förra innehade befattningar
på fast stat, under det att de senare vore mera lösligt anställda, vore det föihållandet,
att åtskilliga av de för justitiekanslersämbetet gällande avlöningsbestäm
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
5
meker icke alls vore tillämpliga för tjänstemännen vid justitieombudsmansexpeditioneu.
På grund därav kunde det synas lämpligt, att för justitieombudsmansexpeditionen särskilt
avpassade avlöningsvillkor bleve av riksdagen fastställda. Då emellertid nu icke
vore fråga om ny lönereglering för tjänstemännen och då enligt riksdagsbeslutet år
1909 bestämmelserna för justitiekanslersämbetet skulle, efter justitieombudsmannens
beprövande, gälla för justitieombudsmansexpeditionen allenast i tillämpliga delar, fann
justitieombudsmannen ej heller i denna del någon anledning att påkalla ändring i vad
riksdagen år 1909 i förevarande hänseende beslutat.
I ett avseende syntes emellertid ett tillägg till gällande avlöningsbestämmelser
vara av behovet påkallat. Vid 1909 års lönereglering för tjänstemännen vid justitieombudsmansexpeditionen
hade icke någon bestämmelse meddelats därom, att viss del
av avlöningen skulle anses utgöra t.jänstgöringspenningar. Då emellertid en sådan
uppdelning av avlöningen med hänsyn till tillämpningen av förberörda för justitiekanslersämbetet
gällande bestämmelser — särskilt vid sjukdomsförfall för tjänsteman —
ägde eu viss betydelse, förefölle det önskvärt, att en dylik uppdelning skedde.
Med stöd av vad som eljest gällde beträffande befattningshavare med motsvarande
avlöning, hemställde justitieombudsmannen, att riksdagen måtte bestämma, att
av den vederbörande tjänstemän vid justitieombudsmansexpeditionen tillkommande avlöning,
utgörande för sekreteraren 6,000 kronor och för registratorn-kanslisten
4,000 kronor, följande belopp skulle anses utgöra tjänstgöringspenningar, nämligen
för sekreteraren 1,800 kronor och för registratorn-kanslisten 1,500 kronor.
Slutligen har justitieombudsmannen gjort framställning om lönereglering för justitieombudsmansexpeditionens
vaktbetjäning.
Därvid har justitieombudsmannen anfört, att den vid justitieombudsmansexpeditionen
anställde vaktmästarens avlöuing enligt 1909 års lönereglering utgjorde 1,100
kronor, vilken avlöning efter 5 års tjänstgöring kunde höjas med 100 kronor.
Denna avlöuing syntes justitieombudsmannen emellertid med hänsyn till de i
fråga om vaktmästarens tjänstgöring numera föreliggande förhållanden vara för lågt
tilltagen. År 1909 hade för vaktmästaren begärts samma avlöning, som vore fastställd
för vaktmästare i riksgäldskontoret och vid riksdagens bibliotek. Statsutskottet hade
då anfört, att den föreslagna avlöningen syntes något för högt tilltagen, särskilt då
man toge i betraktande, att expeditionen icke hölles för allmänheten tillgänglig mer
än 4 timmar om dagen och att till följd därav vederbörandes dagliga tjänstgöring å
tjänsterummet i regel torde vara begränsad till nämnda tid. Med avseende härå hade
utskottet funnit, att ifrågavarande avlöning skäligen kunde sättas till något lägre belopp
än det, som samma år blivit bestämt för motsvarande befattning hos justitiekanslersämbetet,
varest den dagliga tjänstgöringen å tjänsterummet hade utsträckts
till 6 timmar. Med hänsyn till berörda omständighet samt förhållandena i övrigt hade
utskottet funnit skäligt tillstyrka det sedermera av riksdagen fastställda beloppet, 1,100
kronor jämte angivna ålderstillägg.
Med anledning av den utav statsutskottet sålunda anförda motivering ville justitieombudsmannen
nu hava framhållit, att på grund av den under senare år förefintliga
ökniugen i göromålen andra förhållanden numera förelåge Un de av statsutskottet år
1909 förutsatta. Väl vore det fortfarande förhållandet, att expeditionen officiellt hölles
öppen för allmänheten blott 4 timmar om dagen eller klockan 10—2 på dagen,
men i själva verket vore expeditionen, med undantag för sommarmånaderna, så gott
som varje dag öppen till klockan 4 e. m. Det kunde ock vitsordas, att numera vakt
-
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
mästaren tjänstgjorde å expeditionen till sistberörda tid på dagen. Då alltid någon av
tjänstemännen och skrivbiträdet vore kvar till kl. 4 e. m. å tjänsterummet och den
avgående posten först vid sagda tid brukade avsändas med vaktmästaren, innebure
detta, att kan jämväl efter 6 timmars tjänstgöring vore upptagen med göromål för
expeditionens räkning. Med hänsyn till sålunda angivna förhållanden syntes bestämmelsen
om 4 timmars öppethållande av expeditionen, vilken bestämmelse möjligen
gällde gentemot allmänheten men ingalunda för tjänstemännen, icke böra tillmätas
någon betydelse i förevarande avseende. Därmed både emellertid det av statsutskottet
anförda skälet för ett lägre avlöningsbelopp, än som eljest utginge till vaktmästare i
statens verk, förfallit.
Rättvisan syntes kräva, att vaktmästaren å denna expedition ej i avlöningsavseende
försattes i sämre ställning än motsvarande befattningshavare hos justitiekauslersämbetet
och hos militieombudsmansexpeditiouen, med vilka en jämförelse läge närmast
till hands. Enligt vad justitiombudsmannen hade sig bekant, begärdes för vaktmästaren
vid sistnämnda expedition avlöning till samma belopp, som i detta avseende
gällde inom statsförvaltningen i allmänhet, eller 1,200 kronor med två ålderstillägg å
100 kronor efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring.
På grund av vad sålunda anförts hemställde justitieombudsmannen, att riksdagen
måtte fastställa avlöningen för vaktmästaren hos justitieombudsmansexpeditionen till
1,200 kronor, därav 350 kronor skulle anses utgöra tjänstgöringspenningar, vilken avlöning
dock skulle kunna höjas efter 5 års tjänstgöring med 100 kronor och efter 10
års tjänstgöring med ytterligare 100 kronor; och skulle för vaktmästaren, därest han
i sådan egenskap åtnjöte fri bostad, å avlöningen avdragas 150 kronor årligen, så
länge denna förmån kvarstode.»
För egen del har löneregleringskommittén i ärendet anfört följande;
Löneregle
téru^ttrandé
*1 enlighet med en uppfattning, som redan under förarbetena till den gällande in
ensy
i an e. sf ru]jtionen för justitieombudsmannen blivit åtminstone för dennes del antydd, håller
löneregleringskommittén före, att villkoren och bestämmelserna för åtnjutande av avlöningsförmånerna
vid justitieombudsmansämbetet och vid befattningarna å ämbetets
expedition icke böra i aunan mån än som betingas av de för nämnda ämbete och befattningar
särskilda förhållandena väsentligen avvika från de föreskrifter i omförmälda
avseende, vilka gälla för innehavarna av jämförbara befattningar inom statsförvaltningen.
Yad då till eu början angår justitieombudsmannen själv, synes givet, att han
vid annan ledighet från sitt ämbetes utövning än semester bör, såsom justitieombudsmannen
i sin framställning föreslagit, vara skyldig att frånträda någon del av sin avlöning.
Och vidare torde denna skyldighet böra för det fall, att ledigheten föranletts
av annan orsak än sjukdom, sträckas längre än då sjukdom nödvändiggjort ett avbrott
i ämbetsutövningen. Skälen härför äro tydligen desamma, som ligga till grund för
de bestämmelser av nu angivna innebörd, vilka i allmänhet äro gällande för statstjänstemän.
För underlättande av dessa reglers genomförande anser kommittén lika med
justitieombudsmannen lämpligt, att i erforderlig omfattning en uppdelning av justitieombudsmannens
avlöning under särskilda rubriker eller titlar sker i motsvarighet till
vad för liknande ändamål i allmänhet äger rum beträffande statstjänster. I sådant
avseende anser kommittén emellertid skäl icke föreligga för att någon del av justitieombudsmannens
avlöning uppföres under den för flertalet tjänster i huvudstaden före
-
7
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
kommande avlöningstiteln ortstillägg. För det avsedda syftet synes vara nog, att viss
del av avlöningen upptages såsom tjänstgöringspenningar. Därigenom skulle, liksom
i allmänhet inom statsförvaltningen, betecknas, att denna avlöningsdel får av justitie—
ombudsmannen uppbäras endast för tid, under vilken han verkligen tjänstgjort eller
åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit befriad från tjänstgöring, skall
utgå till den, som uppehållit ämbetet.
Därest, på sätt nu förordats, annan uppdelning av justitieombudsmannens avlöning
icke sker än att viss del av avlöningen uppföres såsom tjänstgöringspenningar,
har kommittén ansett sig ej höra underlåta att göra ett påpekande. Justitieombudsmannen
är ju icke vid avgang från ämbetet berättigad till pension enligt gällande
allmänna pensionslag. För den händelse emellertid i framtiden fråga skulle uppkomma
om pension åt avgången justitieombudsman samt därvid analogier för pensionens bestämmande
komma att hämtas från nämnda pensionslag, bör det tydligen uppmärksarnmas,
hurusom den del av justitieombudsmannens avlöning, som ej utgör tjänstgöringspenningar,
icke i sin helhet får anses utgöra sådan »lön» i peusionslagens (§ 3)
bemärkelse, som skall utgöra underlag för bestämmande av pensions belopp. Berörda
avlöningsdel får ju nämligen i förevarande fall uppfattas såsom motsvarande såväl den
lön (i inskränkt mening) som det ortstillägg, vilka såsom särskilda avlöningstitlar ingå
i avlöningen för jämförbara statstjänstemän i huvudstaden med lön ä stat, fastställd
av Konungen och riksdagen, t. ex. justitiekanslern.
Vad nu sagts angående justitieombudsmannens avlöning bör ock uppmärksammas
beträffande avlöningarna till de i hans expedition anställda befattningshavare, för vilka
avlöningsförmåner blivit av riksdagen fastställda.
Vidkommande det belopp, vartill tjänstgöringspenningarna för justitieombudsmannen
lämpligen böra upptagas, har kommittén intet att erinra mot det av justitieombudsmannen
föreslagna beloppet 3,000 kronor.
Detta belopp bör sålunda, på sätt redan är anfört, av justitieombudsmannen avstas
vid annan ledighet från ämbetets utövning än semester. I överensstämmelse med
vad inom statstjänsten i allmänhet är gällande, torde justitieombudsmannens skyl.
P ..^ ^ ,v^ sådan ledighet frånträda avlöningsförmåner böra, därest ledigheten
nödvändiggjorts av sjukdom, inskränkas till tjänstgöringspenningarnas belopp, men, då
ledigheten föranletts av annan orsak, såsom särskilt uppdrag m. m., kunna utsträckas
därutöver.
Beträffande ° frågan huru mycket utöver tjänstgöringspenningarna skall i sistberörda
händelse franträdas, finner sig kommittén icke böra göra erinran mot justitieombudsmannens
förslag, att avgörandet därutinnan tillägges fullmäktige i riksbanken
och riksgäldskontoret och bör bestämmas efter vad för varje särskilt fall prövas skäligt.
Att i en föreskrift rörande denna fråga upptaga någon hänvisning till, att beloppet
i fråga kunde bestämmas med hänsyn till vad »för befattningens uppehållande
erfordras», såsom beträffande statstjänstemän i allmänhet plägar ske, anser kommittén
icke böra ifrågakomma med avseende å vad kommittén härnedau föreslår rörande
den gottgörelse, som skall utgå till justitieombudsmannens ersättare för ämbetets
uppehållande.
I detta sammanhang får kommittén erinra, hurusom de nu behandlade föreskrifterna
rörande justitieombudsmannens avlöning kompletteras dels av gällande bestämmelse,
att justitieombudsmannen, därest han förut innehar tjänst a rikets stat, är
skyldig att frånträda den därmed förenade löneinkomst, så länge han uppbär justitieombudsmans
avlöning, dels ock av gällande föreskrift att justitieombudsman, som vid
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
ämbetets tillträde icke är bosatt i huvudstaden, äger att utöver den fastställda avlöningen
uppbära fiyttuingshjälp från riksgäldskontoret med 1,500 kronor.
Med stöd av vad kommittén härovan anfört får kommittén hemställa:
att utav den för justitieombudsman bestämda avlöningen ett belopp av 3,000
kronor skall anses utgöra tjänstgöringspenningar;
att tjänstgöringspenniugarna få uppbäras för den tid, justitieombudsmannen utövat
sitt ämbete eller åtnjutit semester, men för annan tid skola utgå till den, som
därunder bestritt ämbetet; samt
att justitieombudsmannen äger uppbära den del av avlöningen, som ej utgör
tjänstgöringspenningar, oavkortad jämväl för tid, varunder han varit av sjukdom
hindrad att utöva ämbetet, men däremot för sådan tid, varunder han av annan anledning
än semester eller sjukdom icke bestritt ämbetet, kan enligt bestämmande av
fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret förpliktas att av samma avlöningsdel
avstå vad i varje särskilt fall prövas skäligt.
I fråga om gottgörelse åt justitieombudsmannens ersättare — vilken gottgörelse
synes lämpligen kunna betecknas såsom tjänstgöringsarvode — finnes, enligt vad i
justitieombudsmannens förevarande framställning erinrats, för närvarande bestämmelse
meddelad endast beträffande den tid, då ersättaren på grund av justitieombudsmannens
semester förestår dennes ämbete. För denna tid utgår arvodet efter 11,000 kronor
för år. ...... o o,-.
Justitieombudsmannen har nu hemställt, att tjänstgöringsarvode matte utgå enligt
samma beräkning jämväl i de fall, då ersättaren av annan än nyssnämnda anledning
förrättar ämbetet. Denna hemställan biträder kommittén.
De för ifrågavarande arvode erforderliga medlen komma vid tjänstgöring under
justitieombudsmannens semester att helt och hållet utgå av det bland anslagsgruppen
»riksdags- och revisionskostnader m. in.» upptagna förslagsanslaget till avlöning, resekostnader
och expenser för justitieombudsmannen och hans expedition. Vid annan
ersättarens tjänstgöriug än nyss nämnts finnas däremot, vid bifall till vad kommittén
förut hemställt, i första hand tillgängliga dels justitieombudsmannens tjänstgöringspenningar
och dels eventuellt ytterligare vad justitieombudsmannen må hava förpliktats
att avstå utav återstående del av hans avlöning.
Erforderligt fyllnadsbelopp torde böra utgå från nyssnämnda förslagsanslag.
Jämväl för justitieombudsmannens ersättare gäller i viss omfattning bestämmelse
om skyldighet att frånträda löneinkomst av tjänst å rikets stat. Sådan skyldighet
har emellertid stadgats blott med avseende å den tid, då han under justitieombudsmannens
semester förestår dennes ämbete.
I motsvarighet härtill är den genom särskild bestämmelse i 1915 års reglemente
för riksgäldskontoret justitieombudsmannens ersättare medgivna rätten att, därest ban
icke är° bosatt i huvudstaden, för resa från boningsorten till huvudstaden och åter
uppbära särskild resekostnads- och traktamentsersättning begränsad till semestervikariat
för justitieombudsmannen.
Sistberörda båda bestämmelser, vilkas sakliga innebörd får anses vara av riksdagen
godkänd, synas kommittén böra utsträckas att avse varje fall, da ersättaren
förestår ämbetet.
Kommittén hemställer:
att tjänstgöringsarvodet för justitieombudsmannens ersättare matte bestämmas att
utgå efter 11,000 kronor för helt år räknat;
att justitieombudsmannens ersättare skall, därest han innehar tjänst å rikets stat,
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
9
vara skyldig att frånträda den därmed förenade löneinkomst för den tid, för vilken
han uppbär nämnda tjäustgöringsarvode; samt
att justitieombudsmannens ersättare skall, därest han vid inträde i utövning av
justitieombudsmansämbetet icke är bosatt i huvudstaden, äga att för resa från
boningsorten till huvudstaden och åter uppbära särskild resekostnads- och traktamentsersättning.
Beträffande .avlöningarna för sekreteraren samt registratorn och kanslisten å
justitieombudsmannens expedition förefinnes motsvarande anledning till dessas uppdelning
å särskilda titlar som föreligger i avseende å justitieombudsmannens avlöning.
Förstnämnda befattningshavare torde nämligen enligt för dem gällande avlöningsbestämmelser
vara skyldiga att vid annan ledighet än för semester frånträda en del
av sin avlöning.
Kommittén, som ej heller för ifrågavarande befattningshavare finner skäl att
upptaga avlöningstiteln ortstillägg, anser sig icke böra framställa någon erinran i
avseende å storleken av de belopp, vilka justitieombudsmannen föreslagit skola utav
de särskilda avlöningarna betraktas såsom tjänstgöringspenningar. Dessa belopp äro
desamma som de, vartill tjänstgöringspenningarna blivit bestämda för tjänstemän i
respektive andra och första lönegraderna vid nyreglerade centrala ämbetsverk.
Beträffande sekreteraren hos justitieombudsmannen må här bringas i erinran,
hurusom enligt gällande föreskrifter sekreteraren är skyldig att utan särskild ersättning
jämväl bestrida de göromål, som tillhöra sekreterarbefattningen hos tryckfrihetskommitterade,
samt att, därest sekreteraren förut innehar tjänst å rikets stat, samma
villkor och förbehåll skola iakttagas beträffande åtnjutandet av den till sekreteraren
anslagna avlöning, som äro stadgade i avseende å uppbärandet av justitieombudsmansavlöningen
vid motsvarande fall.
I detta sammanhang anser sig kommittén ej heller böra underlåta att påpeka,
att enligt militieombudsmanneus ovan omnämnda framställning å hans expedition icke
skulle finnas någon registrator och kanslist. Motsvarande slags arbete, som å justitieombudsmannens
expedition tillkommer registratorn-kanslisten, skulle nämligen å militieombudsmannens
expedition fördelas mellan byrådirektören (sekreteraren), ett kvinnligt
biträde å stat samt åtminstone en amanuens.
Beträffande frågan, huruvida den organisation, som i nu berörda punkt föreslagits
för militieombudsmannens expedition, kunde låta sig lämpligen genomföras även å
justitieombudsmansexpeditionen, har kommittén icke i anledning av den mottagna
remissen i dess här förevarande del funnit sig böra företaga någon närmare undersökning
eller vidare uttala sig.
Kommittén hemställer:
att utav den för sekreteraren hos justitieombudsmannen bestämda begynnelseavlöningen,
6,000 kronor för år, 1,800 kronor skola anses utgöra tjänstgöringspenningar
och utav registratorn-kanslistens begynnelseavlöning, 4,000 kronor för år, 1,500 kronor
skola hava samma egenskap.
Den å justitieombudsmansexpeditionen anställde vaktmästarens avlöning utgör
enligt 1909 års riksdags beslut 1,100 kronor för år, vilken avlöning emellertid kan
efter 5 års tjänstgöring höjas med 100 kronor.
Justitieombudsmannen har i sin föreliggande framställning framhållit, att rättvisan
syntes honom kräva, att denne vaktmästare ej i avlöningshänseende är i sämre
ställning iin motsvarande befattningshavare hos justitiekanslersämbetet. Denne sist
-
Blhang till riksdagens protokoll IDIG. 8 sand.
23 höft. (Nr 32).
2
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
Anslag till
expenser
m. m.
nämnde åtnjuter enahanda avlöningsförmåner som i allmänhet vaktmästarna hos
centralförvaltningens ämbetsverk.
Vad justitieombudsmannen under åberopande av numera, i jämförelse med ar
1909, ändrade förhållanden närmare anfört till stöd för sin nämnda mening har kommittén
ansett äga fog. Med utgående fördenskull från den uppfattningen, att vaktmästaren
å justitieombudsmansexpeditionen hör i avseende å avlöning likställas med
vaktmästare i allmänhet hos de centrala ämbetsverken, har kommittén emellertid
ej funnit tillräckliga skäl för den av justitieombudsmannen ifrågasatta avvikelsen från
en dylik likställighet, att, därest justitieombudsmansexpeditionens^vaktmästare åtnjöte
fri bostad, å hans avlöning skulle avdragas 150 kronor för år. Kommittén anser, att
för honom även i denna del bör gälla enahanda bestämmelse som för justitiekanslersexpeditionens
och de centrala verkens vaktmästare i allmänhet, eller således att han
bör mot åtnjutande av fri bostad och bränsle vidkännas ett avdrag av 250 kronor för
år från den del av sin avlöning, som ej utgör tjänstgöringspenningar.
Kommittén får alltså hemställa:
att den årliga avlöningen för vaktmästaren å justitieombudsmansexpeditionen
måtte bestämmas att utgå med 1,200 kronor, därav 350 kronor skola anses utgöra
tjänstgöringspenningar, vilken avlöning må till den del, som ej utgör tjänstgöringspenningar,
kunna efter 5 år höjas med 100 kronor och efter 10 ar med ytterligare
100 kronor; samt
att, därest vaktmästaren i denna sin egenskap åtnjuter fri bostad och bränsle,
från den del av hans avlöning, som ej utgör tjänstgöringspenningar, skall, så länge
nämnda förmån kvarstår, avdragas 250 kronor årligen.
I fråga om de villkor och bestämmelser, som böra lända till efterrättelse för
åtnjutande”av de för olika befattningshavare å justitieombudsmansexpeditionen bestämda
avlöningar, utöver vad som framgår av vad kommittén ovan anfört och hemställt,
förefinnes, såsom justitieombudsmannen framhållit, den av 1909 års riksdag
beslutade föreskriften, att de för justitiekanslersexpeditionen stadgade motsvarande
bestämmelser och villkor skola i tillämpliga delar, efter justitieombudsmannens beprövande,
gälla även för justitieombudsmansexpeditionen.
Efter det uti justitieombudsmannens framställning närmare behandlats innebörden
i olika avseenden av berörda föreskrift och på skäl, som i samband därmed anförts,
har justitieombudsmannen förklara sig ej äga skäl att påkalla ändring i samma
föreskrift eller eljest göra någon framställning i ämnet.
I betraktande av vad sålunda anförts av justitieombudsmannen har kommittén
ej heller för sin del funnit annan ordning i förevarande avseenden än den nu gällande
vara erforderlig.»
Beträffande slutligen framställningen angående tillfälligt anslag till
bestridande av expenser vid justitieombudsmannens och tryckfrihetskommitténs
expedition har justitieombudsmannen anfört följande:
»Efter framställning från justitieombudsmannen anvisade 1909 ars riksdag från
och med år 1910 ett årligt anslag av 1,200 kronor till bestridande av expenser vid
justitieombudsmannens och tryckfrihetskommitténs expedition. Detta anslag har emellertid
under alla de därefter förflutna sex aren mast anlitas i sådan utsträckning, att
vid slutet av varje räkenskapsår uppstått brist, som mast balanseras och icke kunnat
fyllas förrän under det däx-på följande året av det utgående anslaget.
BanJcoutskottets utlåtande Nr 32.
11
Bristen uppgick vid 1915 års utgång till 839 kronor 57 öre.
Denna brist i anslaget har till en del uppstått genom åtskilliga möbelinköp till
expeditionen, som gjordes under åren 1912—1914. Då bristen även i övrigt till viss
del synes bero på engångsutgifter eller i allt fall utgifter, som antagas icke årligen
återkomma, har jag ansett höjning av anslaget icke böra nu ifrågasättas — för vinnande
av erforderlig kännedom rörande behovet av dylik höjning torde ett eller annat
års ytterligare erfarenhet vara önskvärd —, utan får jag i stället vördsamt hemställa,
att riksdagen måtte medgiva, att av förslagsanslaget till avlöning, resekostnader och
expenser för justitieombudsmannen och hans expedition ett belopp av 800 kronor må,
emot behörig redovisning, under år 1916 utgå till täckande av uppkommen brist å
anslaget till bestridande av expenser vid justitieombudsmannens och tryckfrihetskommitténs
expedition.»
I likhet med löneregleringskommittén håller utskottet före, att villkor
och bestämmelser för åtnjutande av avlöningsförmåner vid justitieombudsmansäinbetet
och vid befattningarna å ämbetets expedition icke böra i vidare
mån väsentligen avvika från motsvarande föreskrifter för innehavare
av jämförliga befattningar inom statsförvaltningen, än som betingas av
de för ifrågavarande ämbete och befattningar gällande särskilda förhållanden.
Vad först angår justitieombudsmannen synes det vara riktigt, att
denne vid annan ledighet från ämbetets utövning än semester bör vara
skyldig att frånträda någon del av sin avlöning, och torde jämväl, därest
ledigheten föranletts av annan orsak än sjukdom, nämnda skyldighet böra
utsträckas längre än då avbrottet förorsakats av sjukdom. För detta ändamål
lärer det ock, på sätt förslaget innehåller, få anses lämpligt, att en
uppdelning av justitieombudsmannens avlöning sker liksom i allmänhet
fallet är beträffande statstjänster. I sådant avseende har föreslagits, att
av omförmälda avlöning, utgörande 11,000 kronor för år räknat, ett belopp
av 3,000 kronor skall anses utgöra tjänstgöringspenningar. Däremot
har det icke synts nödigt, att någon del av avlöningen uppföres
under titeln ortstillägg. Utskottet ansluter sig för sin del helt till vad
löneregleringskommittén i detta avseende föreslagit.
Såsom redan anförts, lärer justitieombudsmannen böra vid annan
ledighet från ämbetets utövning än semester avstå nyssnämnda belopp
3,000 kronor eller vad som anses utgöra tjänstgöringspenningar. Härtill
torde även denna skyldighet böra begränsas, då ledigheten förorsakats av
sjukdom, varemot vid ledighet av annan orsak, såsom särskilt uppdrag
m. m., jämväl någon del av lönen torde böra frånträdas; och har utskottet
för sin del icke något att erinra mot att fullmäktige i riksbanken och
fullmäktige i riksgäldskontor må äga att bestämma härutinnan.
Beträffande härefter gottgörelse åt justitieombudsmannens ersättare,
vilken gottgörelse betecknats såsom tjänstgö ringsarvode, har utskottet icke
Utskottets
yttrande.
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
funnit något att anmärka mot förslaget, att nämnda arvode må utgå efter
13,000 kronor för helt år räknat. Föreskrifterna att justitieombudsmannens
ersättare skall vara skyldig att, om han innehar tjänst å rikets
stat, frånträda därmed förenad löneinkomst ävensom, därest han icke är
bosatt i huvudstaden, äga att uppbära särskild resekostnads- och traktamentsersättning
synas lämpligen böra utsträckas till varje fall, då ersättaren
förestår justitieombudsmannens ämbete.
Utskottet anser sig jämväl böra biträda förslaget att beträffande avlöningen
för sekreteraren samt registratorn-kanslisten vid expeditionen
viss del bör anses såsom tjänstgöringspenningar och synes icke vara något
att invända mot de i sådant avseende föreslagna beloppen.
Vidkommande härefter avlöningen åt den vid expeditionen anställda
vaktmästaren innebär justitieombudsmannens förslag, att denne skulle likställas
med vaktmästare hos centrala ämbetsverk i allmänhet, dock att,
om han åtnjöte fri bostad, han skulle vidkännas ett avdrag av endast 150 kronor
årligen å sin avlöning. Utskottet, som i likhet med kommittén icke funnit
tillräckliga skäl föreligga för denna avvikelse, har anslutit sig till kommitténs
förslag, enligt vilket vaktmästaren, om han åtnjuter fri bostad och
bränsle, bör vidkännas ett avdrag av 250 kronor årligen.
Vidare föreslås, att de för justitiekanslersexpeditionen gällande bestämmelser
och villkor skola i tillämpliga delar efter justitieombudsmannens
beprövande gälla även för justitieombudsmannens expedition och synes
häremot icke något vara att erinra.
I fråga om de nuvarande anslagen å dels 4,000 kronor till vikariatersättning,
renskrivning in. in., dels 2,000 kronor till kostnader för justitieombudsmannens
ämbetsresor dels ock 1,200 kronor till kostnader för
expenser m. in. torde någon ändring icke böra ifrågakomma. Bestämmelserna
att justitieombudsmannen, om han förut innehar tjänst på stat,
skall frånträda den därmed förenade löneinkomst, så länge han uppbär
justitieombudsmannens avlöning, samt om flyttningshjälp åt justitieombudsmannen
lära jämväl böra bibehållas oförändrade; och torde förstnämnda
föreskrift böra gälla även för justitieombudsmannens sekreterare.
Beträffande slutligen justitieombudsmannens framställning om tillfälligt
anslag till bestridande av expenser vid justitieombudsmannens och
tryckfrihetskommitténs expedition synes även detta förslag böra godkännas.
Åberopande vad sålunda i ärendet förekommit får utskottet hemställa,
att riksdagen må besluta,
l:o) a) att av den för justitieombudsmannen bestämda
avlöningen, 11,000 kronor för år, ett belopp av
3,000 kronor skall anses utgöra'' tjänstgöringspenningar;
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
13
b) att tjänstgöringspenningarna må uppbäras för
den tid, justitieombudsmannen utövar sitt ämbete eller
åtnjuter semester, men för annan tid utgå till den, som
därunder bestrider ämbetet;
c) att justitieombudsmannen må äga att uppbära
den del av avlöningen, som ej utgör tjänstgöringspenningar,
oavkortad jämväl för tid, varunder han är av
sjukdom hindrad att utöva ämbetet, men däremot för
sådan tid, varunder han av annan anledning än semester
eller sjukdom icke bestrider ämbetet, må kunna enligt
bestämmande av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige
i riksgäldskontoret förpliktas att av samma avlöningsdel
avstå vad i varje särskilt fäll prövas skäligt;
d) att justitieombudsmannen, därest han förut innehar
tjänst å rikets stat, skall vara skyldig att frånträda
den därmed förenade löneinkomst, så länge han uppbär
justitieombudsmans avlöning; och
e) att justitieombudsman, som vid ämbetets tillträde
icke är bosatt i huvudstaden, må äga att utöver
den fastställda avlöningen uppbära flvttningshjälp med
1,500 kronor;
2:o) a) att tjänstgöringsarvodet för justitieombudsmannens
ersättare må utgå efter 11,000 kronor för helt
år räknat;
b) att justitieombudsmannens ersättare skall, därest
han innehar tjänst å rikets stat, vara skyldig att frånträda
den därmed förenade löneinkomst för den tid, för vilken
han uppbär nämnda tjänstgöringsarvode; och
c) att justitieombudsmannens ersättare må, därest han
vid inträde i utövning av justitieoinbudsmansämbetet
icke är bosatt i huvudstaden, äga att för resa från
boningsorten till huvudstaden och åter uppbära särskild
resekostnads- och traktamentsersättning;
3:o) a) att av den för sekreteraren hos justitieombudsmannen
bestämda begynnelseavlöningen, 6,000 kronor
för år, 1,800 kronor skola anses utgöra tjänstgöringspenningar
och av registratorn-kanslistens begynnelseavlöning,
4,000 kronor för år, 1,500 kronor skola likaledes
anses utgöra tjänstgöringspenningar, vilka avlöningar
må till den del, som ej utgör tjänstgöringspen
-
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
ningar, kunna efter 5 år höjas med 500 kronor och
efter 10 år med ytterligare 500 kronor; och
b) att, därest sekreteraren förut innehar tjänst på
rikets stat, samma villkor och förbehåll skola vid uppbärandet
av ovanberörda avlöning iakttagas, som äro
stadgade i avseende på utbetalningen av justitieombudsmansavlöningen
i enahanda fall;
4:o) a) att den årliga avlöningen för vaktmästaren å
justitieombudsmansexpeditionen må utgå med 1,200
kronor, därav 350 kronor skola anses utgöra tjänstgöringspenningar,
vilken avlöning må till den del, som
ej utgör tjänstgöringspenningar, kunna efter 5 år höjas
med 100 kronor och efter 10 år med ytterligare 100
kronor; och
b) att, därest vaktmästaren i denna sin egenskap
åtnjuter fri bostad och bränsle, från den del av hans
avlöning, som ej utgör tjänstgöringspenningar, skall, så
länge nämnda förmån kvarstår, avdragas ett belopp av
250 kronor årligen;
5:o) att i övrigt de för justitiekanslersexpeditionen
gällande bestämmelser och villkor skola i tillämpliga
delar, efter justitieombudsmannens beprövande, gälla
även för justitieombudsmansexpeditionen;
G:o) att ett årligt anslag av 4,000 kronor må av
justitieombudsmannen, emot behörig redogörelse, användas
till befordrande av göromålens gång inom
justitieombudsmansexpeditionen, vikariatsersättning, renskrivning
m. m.;
7:o) att till kostnader för justitieombudsmannens ämbetsresor
må på hans rekvisition och mot därför inom
varje års utgång avgivande redogörelse förskottsvis utbetalas
intill ett belopp av 2,000 kronor;
8:o) att till kostnader för expenser vid justitieombudsmannens
och tryckfrihetskommitténs expedition
må till justitieombudsmannens förfogande, mot behörig
redovisning, ställas ett belopp av 1,200 kronor, från
vilket anslag emellertid icke må utgå kostnaderna för
tryckning in. m. av justitieombudsmannens ämbetsberättelser;
samt
9:o) att av förslagsanslaget till avlöning, resekost
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 32.
15
nader och expenser för justitieombudsmannen och hans
expedition ett belopp av 800 kronor må, emot behörig
redovisning, under år 1916 utgå till täckande av uppkommen
brist å anslaget till bestridande av expenser
vid justitieombudsmannens och tryckfrihetskommitténs
expedition.
Stockholm den 9 maj 1916.
På bankoutskottets vägnar:
ERNST HEDENSTIERNA.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Hedenstierna, Neiglick, Ekman, Hallin, Gustafsson
Wickman, friherre Langenskiöld och Boos samt
av andra kammaren: herrar friherre Adelswärd, Vahlquist, Söderberg i Stockholm,
Hellberg i Lycksele, Kristensson, Söderberg i Hobborn, Carlson i Herrljunga
och Sommelius.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.