Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av justitieombudsmannens framställning om fastställande av vissa avlöning svillkor för justitieombudsmannen m. m. Riksdagens justitieombudsman har i sin till innevarande års riksdag avgivna ämbetsberättelse gjort framställning bland annat dels om fastställande av vissa avlöningsvillkor för justitieombudsmannen m. m.

1916-05-09 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1916:32, Utlåtande, i anledning av justitieombudsmannens framställning om fastställande av vissa avlöning svillkor för justitieombudsmannen m. m. Riksdagens justitieombudsman har i sin till innevarande års riksdag avgivna ämbetsberättelse gjort framställning bland annat dels om fastställande av vissa avlöningsvillkor för justitieombudsmannen m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

1

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1916 kl. 7.40 e. m.

Utlåtande, i anledning av justitieombudsmannens framställning om

fastställande av vissa avlöning svillkor för justitieombudsmannen

m. m.

Riksdagens justitieombudsman har i sin till innevarande års riksdag

avgivna ämbetsberättelse gjort framställning bland annat dels om fastställande

av vissa avlöningsvillkor för justitieombudsmannen m. m. (sid. 287

—291) dels om lönereglering för justitieombudsmansexpeditionens vaktbetjäning

(sid. 291—293) dels ock slutligen angående tillfälligt anslag till

bestridande av expenser vid justitieombudsmannens och tryckfrihetskommitténs

expedition (sid. 293).

Enligt bankoutskottet tillhandakomna protokollsutdrag hava riksdagens

kamrar hänvisat justitieombudsmannens ifrågavarande framställningar till

utskottets förberedande behandling.

Beträffande de två förstnämnda framställningarna har utskottet ansett

sig böra inhämta yttrande från löneregleringskommittén, och har utskottet

för sådant ändamål anhållit om utverkande av Kungl. Maj:ts befallning

till bemälda kommitté att avgiva och till utskottet inkomma med dylikt

yttrande.

1 anledning härav har utskottet emottagit ett av löneregleringskommittén

avgivet, den 3 nästlidne april dagtecknat utlåtande.

I berörda utlåtande har kommittén till en början lämnat en utförlig

redogörelse för innehållet i justitieombudsmannens nu ifrågavarande framställningar,

och får utskottet i avseende å dessa åberopa nämnda redogörelse,

vilken är av följande lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 8 samt. 23 käft. (Nr 32.) t

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Löneregleringskommitténs

redogörelse

för J.

0:s framställningar

om avlöningsvillkor

och

lönereglering

m. m.

»Justitieombudsmannen härtill en början hemställt om meddelande av vissa bestämmelser

beträffande avlöningen åt justitieombudsmannens suppleant samt om fastställande

av vissa avlöningsvillkor för justitieombudsmannen.

Därvid har han erinrat följande.

Enligt 25 § i nu gällande instruktion för justitieombudsmannen äger denne, med

uppbärande av full avlöning, årligen åtnjuta semester en och en lialv månad, under

vilken tid, liksom ock då lian eljest vore av laga förfall hindrad att utöva sitt ämbete,

detta skulle förestås av den för honom utsedde suppleanten.

Beträffande suppleantens avlöning under den tid, justitieombudsmannen åtnjöte

semester, vore bestämmelse meddelad i § 32 mom. 5 a) i det av 1915 års riksdag utfärdade

reglemente för riksgäldskontoret. Enligt denna bestämmelse skulle berörda

avlöning, för år räknat, utgå efter 11,000 kronor eller samma belopp, som utgjorde

justitieombudsmannens årliga lön. Dessa avlöningar utginge från det i riksstaten under

gruppen »riksdags- och revisionskostnader m. m.» uppförda förslagsanslag å 39,000

kronor till avlöning, resekostnader och expenser för justitieombudsmannen och hans

expedition.

Däremot både icke av riksdagen meddelats någon bestämmelse angående suppleantens

avlöning, därest justitieombudsmannen skulle vara av annat laga förfall än

semester hindrad att utöva sitt ämbete. Ävenledes hade det i den nya instruktionen

lämnats öppet, i vad mån justitieombudsmannen skulle vara förpliktad att vid annan

ledighet än semester avstå från någon del av sin avlöning. I motsvarande § av 1830

års instruktion hade i detta avseende varit stadgat, att justitieombudsmannen, då han

av svår sjukdom eller annat laga förfall var hindrad att förestå sitt ämbete, skulle till

tjäDstförrättande suppleanten avträda hälften av sin ägande lön.

Berörda fråga både emellertid varit föremål för beaktande uti det utlåtande, som

i december 1914 till Kuugl. Maj:t avgivits av de jämlikt nådigt bemyndigande av statsrådet

och chefen för justitiedepartementet för uppgörande av förslag till vissa ändringar

i nämnda instruktion tillkallade ledamöter av riksdagen. Detta utlåtande var bifogat

kungl. propositionen nr 5 till 1915 års riksdag med förslag till ny instruktion för

justitieombudsmannen m. m. I detta utlåtande (motiven till 25 §, sid. 31) anfördes — efter

omnämnande av ovan återgivna stadgande i 1830 års instruktion — att detta stadgande

vore uppenbarligen obilligt och strede mot vad som eljest plägade gälla beträffande

ämbetsmäns avlöning under ledighet. Även vid annan ledighet på grund av

laga förfall än semester vore regeln, som stadgandet innehölle, för sträng.

Bestämmelser om de avdrag, som för ledighet av annat slag än semester skulle

göras från justitieombudsmannens avlöning, syntes emellertid icke hava sin plats i instruktionen

utan i särskilda avlöningsregler, som borde vidfogas staten för justitieombudsmansexpeditionen.

I dessa avlöuingsregler syntes jämväl böra angivas grunderna

för suppleantens avlöning under hans utövning av justitieombudsmansämbetet.

Dylika avlöningsbestämmelsers antagande torde, anfördes slutligen, böra ankomma på

initiativ inom riksdagen eller från justitieombudsmannen själv.

Med anledning av vad sålunda blivit av de tillkallade ledamöterna av riksdagen

i nämnda utlåtande anfört ansåg sig justitieombudsmannen icke kunna underlåta att

framlägga förslag till avlöningsbestämmelser i nämnda hänseenden.

Enligt justitieombudsmannens mening borde suppleantens avlöning även under

den tid, han förestode ämbetet på grund av annat laga förhinder för justitieombudsmannen

än semester, självfallet utgå efter enahanda belopp, som vid semestervikariat

vore stadgat, eller efter 11,000 kronor för år räknat. Under det att vid semester
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32. 3

vikariat något avdrag från justitieombudsmannens avlöning icke ifrågakomme, syntes

~ i överensstämmelse med vad som eljest i fråga om ämbetsmäns avlönino- under

ledighet plägade gälla — givetvis höra åläggas justitieombudsmannen skyldighet att

tor tid, varunder han vore av annat förfall än semester hindrad att utöva sitt ämbete,

avsta någon del av sin avlöning. Vad sålunda avstodes borde utgå till tjenstförrättande

supppleanten. En dylik skyldighet att i angivna fall avstå visst belopp av avlöningen

borde åter — då i fråga om ämbets- och tjänstemän i allmänhet gällde, att

de vid sjukdom skulle avsta dem tillkommande tjäustgöringspenningar — lämpligen

föranleda, att justitieombudsmannens avlöning uppdelades i lön och tjänstgöringspenmngar.

I likhet med vad som gällde för ämbetsmän med motsvarande avlönino, såsom

justitiekanslern och generaldirektörer, borde i så fall tjänstgöringspennin^arna anses

utgöra 3,000 kronor. °

„ På grund av vad sålunda anförts hemställde justitieombudsmannen, att riksdagen

matte besluta, att justitieombudsmannens suppleant, jämväl då han vid annat förfall

för justitieombudsmannen än semester förestode dennes ämbete, skulle uppbära avlöning

efter 11,000 kronor för år räknat. 6

I anslutning därtill borde stadgas, att justitieombudsmannen skulle vara pliktig

att vid åtnjutande av annan ledighet än semester vidkännas avdrag å sin avlöning,

nämligen- vid sjukdom efter ett belopp av 3,000 kronor för år räknat och vid annat

laga förfall än semester eller sjukdom med så mycket därutöver, som i varje särskilt fall

prövades skäligt. Med hänsyn till den befattning, som jämlikt § 68 riksdagsordningen

tillkomma fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret i fråga om tillsättande^

justitieombudsman och suppleant för honom i visst fall, syntes den i angivna hänseende

erforderliga prövningen knappast kunna ankomma på någon annan än nämnda fullmäktige.

Med stöd av det anförda hemställde justitieombudsmannen tillika, att riksdagen

mätte fastställa bestämmelser rörande skyldighet för justitieombudsmannen att i de

omtörmälda fallen, i enlighet med vad justitieombudmannen föreslagit, vidkännas avdrag

a sm avlöning.

Justitieombudsmannen har vidare hemställt om fördelning i lön och tjänstgörin^-spennmgar

av den tjänstemännen vid justitieombudsmansexpeditionen tillkommande avlöning.

I samband därmed har han även berört vissa andra nämnda tjänstemän vidkommande

avlöningsfrågor.

Mäii har därvid framhållit, hurusom i fråga om semester och annan ledighet för

tjänstemännen vid justitieombudsmansexpeditionen samt om vikarier för dem under

ledighet vore i 25 § i instruktionen stadgat, att justitieombudsmannen ägde därom

bestämma.

Beträffande detta stadgande anfördes emellertid i ovannämnda utlåtande, yttrade

justitieombudsmannen vidare, att vid stadgandets formulering förutsatts, att längden av

tjänstemännens semester kornrne att på justitieombudsmannens förslag bestämmas av

riksdagen i sammanhang med fastställande av staten för justitieombudsmansexpeditionen.

Jämväl borde i särskilda avlöningsregler meddelas bestämmelser om avdrag

från avlöningen vid annan ledighet än semester och om ersättning till vikarier.

I anledning av berörda uttalande erinrade justitieombudsmannen därom, att norme

rån de bestämmelser i ämnet redan funnes, vilka efter justitieombudsmannens beprövande

finge tillämpas. Vid fastställandet ar 1909 av nu gällande avlöuingsstat för

justitieombudsmannens expedition hade riksdagen nämligen i avseende å villkoren för

åtnjutande av de då fastställda löneförmånerna tillika beslutit, att de för justitiekans
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskoltetn utlåtande Nr 32.

lersexpeditionen i sådant avseende gällande villkor och bestämmelser i tillämpliga delar

skulle, efter justitieombudsmannens beprövande, gälla även för justitieombudsmansexpeditionen

(63 § i det år 1909 för riksgäldskontoret utfärdade reglementet). Berörda

villkor och bestämmelser, vilka för justitiekanslersämbetet fastställts vid 1909 ars riksdag,

innehölle i sin ordning, bland annat, utförliga föreskrifter i ovanberörda avseende.

Yad först beträffade semestertidens längd hade, i full överensstämmelse med de

för motsvarande befattningshavare hos justitiekanslersämbetet i detta avseende gällande

bestämmelser, den praxis varit rådande vid justitieombudsmansexpeditionen, att sekreteraren

och registrator!! årligen ägt, när sådant utan hinder för göromålens behöriga

gång kunnat ske, utan avdrag å avlöningen åtnjuta semester, den förre under en och

en halv månad och den senare under en månad.

Sedan, enligt beslut av 1912 års riksdag, även vaktmästaren hos justitiekanslersämbetet

tillförsäkrats rätt att årligen, i den mån det kunde ske utan hinder för göromålens

behöriga gång, åtnjuta semester, nämligen under 15 dagar, ansåg justitieombudsmannen,

att jämväl den hos honom anställde vaktmästaren borde, under angivna

förutsättning, komma i åtnjutande av enahanda förmån.

Vid det förhållande att sålunda frågan om semesterledighet för såväl tjänstemännen

som vaktmästaren vid justitieombudsmansexpeditionen finge anses ordnad genom

25 § i instruktionen och den år 1909 av riksdagen senast fastställda staten för

justitieombudsmansexpeditionen med därvid lämnad hänvisning till de för justitiekanslersämbetet

uti ifrågavarande hänseende gällande villkor och bestämmelser, samt

justitieombudsmannen saknade all anledning att påkalla ändring i vad sålunda för

närvarande vore gällande, fann han icke någon framställning i ämnet vara från hans

sida erforderlig. . ..

Vad vidare anginge avdrag från tjänstemännens avlöning vid annan ledighet ån

semester och om ersättning till vikarier, funnes i denna del uti de för justitiekauslersämbetet

fastställda villkor och bestämmelser, så vitt här vore i fråga, stadgat följande:

att tjänstgöringspenningar finge uppbäras endast för den tid, befattningsinnehavare

verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit från

tjänstgöring befriad, skulle utgå till den, som uppehållit befattningen; att den, som

av sjukdom hindrades att förrätta sill befattning, ägde uppbära hela lönen, men att

den, som undfinge ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring

hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller

eljest vore lagligen förhindrad att sköta befattningen, kunde förpliktas att under ledigheten,

utöver sina tjänstgöringspenningar, avstå så mycket av lönen, som för befattningens

uppehållande erfordrades eller eljest prövades skäligt; samt att vid sjukdomsförfall,

eller när det erfordrades för beredande av semester, registratorn skulle

vara .skyldig att, om han förordnades att uppehålla sekreterarbefattningen, bestrida

densamma mot åtnjutande i förstnämnda fall av de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,

men i senare fallet av däremot svarande belopp i stället för egna

tjänstgöringspenningar. .

Även beträffande här omhandlade fråga funnes sålunda utförliga bestämmelser,

som justitieombudsmannen efter beprövande ägde tillämpa beträffande de å expeditionen

anställda tjänstemännen. Med hänsyn till den väsentligt olika ställning, tjänstemännen

hos justitiekanslersämbetet intoge i förhållande till motsvarande befattningshavare

vid justitieombudsmansexpeditionen, nämligen därutinnan, att de förra innehade befattningar

på fast stat, under det att de senare vore mera lösligt anställda, vore det föihållandet,

att åtskilliga av de för justitiekanslersämbetet gällande avlöningsbestäm
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

5

meker icke alls vore tillämpliga för tjänstemännen vid justitieombudsmansexpeditioneu.

På grund därav kunde det synas lämpligt, att för justitieombudsmansexpeditionen särskilt

avpassade avlöningsvillkor bleve av riksdagen fastställda. Då emellertid nu icke

vore fråga om ny lönereglering för tjänstemännen och då enligt riksdagsbeslutet år

1909 bestämmelserna för justitiekanslersämbetet skulle, efter justitieombudsmannens

beprövande, gälla för justitieombudsmansexpeditionen allenast i tillämpliga delar, fann

justitieombudsmannen ej heller i denna del någon anledning att påkalla ändring i vad

riksdagen år 1909 i förevarande hänseende beslutat.

I ett avseende syntes emellertid ett tillägg till gällande avlöningsbestämmelser

vara av behovet påkallat. Vid 1909 års lönereglering för tjänstemännen vid justitieombudsmansexpeditionen

hade icke någon bestämmelse meddelats därom, att viss del

av avlöningen skulle anses utgöra t.jänstgöringspenningar. Då emellertid en sådan

uppdelning av avlöningen med hänsyn till tillämpningen av förberörda för justitiekanslersämbetet

gällande bestämmelser — särskilt vid sjukdomsförfall för tjänsteman —

ägde eu viss betydelse, förefölle det önskvärt, att en dylik uppdelning skedde.

Med stöd av vad som eljest gällde beträffande befattningshavare med motsvarande

avlöning, hemställde justitieombudsmannen, att riksdagen måtte bestämma, att

av den vederbörande tjänstemän vid justitieombudsmansexpeditionen tillkommande avlöning,

utgörande för sekreteraren 6,000 kronor och för registratorn-kanslisten

4,000 kronor, följande belopp skulle anses utgöra tjänstgöringspenningar, nämligen

för sekreteraren 1,800 kronor och för registratorn-kanslisten 1,500 kronor.

Slutligen har justitieombudsmannen gjort framställning om lönereglering för justitieombudsmansexpeditionens

vaktbetjäning.

Därvid har justitieombudsmannen anfört, att den vid justitieombudsmansexpeditionen

anställde vaktmästarens avlöuing enligt 1909 års lönereglering utgjorde 1,100

kronor, vilken avlöning efter 5 års tjänstgöring kunde höjas med 100 kronor.

Denna avlöuing syntes justitieombudsmannen emellertid med hänsyn till de i

fråga om vaktmästarens tjänstgöring numera föreliggande förhållanden vara för lågt

tilltagen. År 1909 hade för vaktmästaren begärts samma avlöning, som vore fastställd

för vaktmästare i riksgäldskontoret och vid riksdagens bibliotek. Statsutskottet hade

då anfört, att den föreslagna avlöningen syntes något för högt tilltagen, särskilt då

man toge i betraktande, att expeditionen icke hölles för allmänheten tillgänglig mer

än 4 timmar om dagen och att till följd därav vederbörandes dagliga tjänstgöring å

tjänsterummet i regel torde vara begränsad till nämnda tid. Med avseende härå hade

utskottet funnit, att ifrågavarande avlöning skäligen kunde sättas till något lägre belopp

än det, som samma år blivit bestämt för motsvarande befattning hos justitiekanslersämbetet,

varest den dagliga tjänstgöringen å tjänsterummet hade utsträckts

till 6 timmar. Med hänsyn till berörda omständighet samt förhållandena i övrigt hade

utskottet funnit skäligt tillstyrka det sedermera av riksdagen fastställda beloppet, 1,100

kronor jämte angivna ålderstillägg.

Med anledning av den utav statsutskottet sålunda anförda motivering ville justitieombudsmannen

nu hava framhållit, att på grund av den under senare år förefintliga

ökniugen i göromålen andra förhållanden numera förelåge Un de av statsutskottet år

1909 förutsatta. Väl vore det fortfarande förhållandet, att expeditionen officiellt hölles

öppen för allmänheten blott 4 timmar om dagen eller klockan 10—2 på dagen,

men i själva verket vore expeditionen, med undantag för sommarmånaderna, så gott

som varje dag öppen till klockan 4 e. m. Det kunde ock vitsordas, att numera vakt
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

mästaren tjänstgjorde å expeditionen till sistberörda tid på dagen. Då alltid någon av

tjänstemännen och skrivbiträdet vore kvar till kl. 4 e. m. å tjänsterummet och den

avgående posten först vid sagda tid brukade avsändas med vaktmästaren, innebure

detta, att kan jämväl efter 6 timmars tjänstgöring vore upptagen med göromål för

expeditionens räkning. Med hänsyn till sålunda angivna förhållanden syntes bestämmelsen

om 4 timmars öppethållande av expeditionen, vilken bestämmelse möjligen

gällde gentemot allmänheten men ingalunda för tjänstemännen, icke böra tillmätas

någon betydelse i förevarande avseende. Därmed både emellertid det av statsutskottet

anförda skälet för ett lägre avlöningsbelopp, än som eljest utginge till vaktmästare i

statens verk, förfallit.

Rättvisan syntes kräva, att vaktmästaren å denna expedition ej i avlöningsavseende

försattes i sämre ställning än motsvarande befattningshavare hos justitiekauslersämbetet

och hos militieombudsmansexpeditiouen, med vilka en jämförelse läge närmast

till hands. Enligt vad justitiombudsmannen hade sig bekant, begärdes för vaktmästaren

vid sistnämnda expedition avlöning till samma belopp, som i detta avseende

gällde inom statsförvaltningen i allmänhet, eller 1,200 kronor med två ålderstillägg å

100 kronor efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring.

På grund av vad sålunda anförts hemställde justitieombudsmannen, att riksdagen

måtte fastställa avlöningen för vaktmästaren hos justitieombudsmansexpeditionen till

1,200 kronor, därav 350 kronor skulle anses utgöra tjänstgöringspenningar, vilken avlöning

dock skulle kunna höjas efter 5 års tjänstgöring med 100 kronor och efter 10

års tjänstgöring med ytterligare 100 kronor; och skulle för vaktmästaren, därest han

i sådan egenskap åtnjöte fri bostad, å avlöningen avdragas 150 kronor årligen, så

länge denna förmån kvarstode.»

För egen del har löneregleringskommittén i ärendet anfört följande;

Löneregle
téru^ttrandé

*1 enlighet med en uppfattning, som redan under förarbetena till den gällande in
ensy

i an e. sf ru]jtionen för justitieombudsmannen blivit åtminstone för dennes del antydd, håller

löneregleringskommittén före, att villkoren och bestämmelserna för åtnjutande av avlöningsförmånerna

vid justitieombudsmansämbetet och vid befattningarna å ämbetets

expedition icke böra i aunan mån än som betingas av de för nämnda ämbete och befattningar

särskilda förhållandena väsentligen avvika från de föreskrifter i omförmälda

avseende, vilka gälla för innehavarna av jämförbara befattningar inom statsförvaltningen.

Yad då till eu början angår justitieombudsmannen själv, synes givet, att han

vid annan ledighet från sitt ämbetes utövning än semester bör, såsom justitieombudsmannen

i sin framställning föreslagit, vara skyldig att frånträda någon del av sin avlöning.

Och vidare torde denna skyldighet böra för det fall, att ledigheten föranletts

av annan orsak än sjukdom, sträckas längre än då sjukdom nödvändiggjort ett avbrott

i ämbetsutövningen. Skälen härför äro tydligen desamma, som ligga till grund för

de bestämmelser av nu angivna innebörd, vilka i allmänhet äro gällande för statstjänstemän.

För underlättande av dessa reglers genomförande anser kommittén lika med

justitieombudsmannen lämpligt, att i erforderlig omfattning en uppdelning av justitieombudsmannens

avlöning under särskilda rubriker eller titlar sker i motsvarighet till

vad för liknande ändamål i allmänhet äger rum beträffande statstjänster. I sådant

avseende anser kommittén emellertid skäl icke föreligga för att någon del av justitieombudsmannens

avlöning uppföres under den för flertalet tjänster i huvudstaden före
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

kommande avlöningstiteln ortstillägg. För det avsedda syftet synes vara nog, att viss

del av avlöningen upptages såsom tjänstgöringspenningar. Därigenom skulle, liksom

i allmänhet inom statsförvaltningen, betecknas, att denna avlöningsdel får av justitie—

ombudsmannen uppbäras endast för tid, under vilken han verkligen tjänstgjort eller

åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit befriad från tjänstgöring, skall

utgå till den, som uppehållit ämbetet.

Därest, på sätt nu förordats, annan uppdelning av justitieombudsmannens avlöning

icke sker än att viss del av avlöningen uppföres såsom tjänstgöringspenningar,

har kommittén ansett sig ej höra underlåta att göra ett påpekande. Justitieombudsmannen

är ju icke vid avgang från ämbetet berättigad till pension enligt gällande

allmänna pensionslag. För den händelse emellertid i framtiden fråga skulle uppkomma

om pension åt avgången justitieombudsman samt därvid analogier för pensionens bestämmande

komma att hämtas från nämnda pensionslag, bör det tydligen uppmärksarnmas,

hurusom den del av justitieombudsmannens avlöning, som ej utgör tjänstgöringspenningar,

icke i sin helhet får anses utgöra sådan »lön» i peusionslagens (§ 3)

bemärkelse, som skall utgöra underlag för bestämmande av pensions belopp. Berörda

avlöningsdel får ju nämligen i förevarande fall uppfattas såsom motsvarande såväl den

lön (i inskränkt mening) som det ortstillägg, vilka såsom särskilda avlöningstitlar ingå

i avlöningen för jämförbara statstjänstemän i huvudstaden med lön ä stat, fastställd

av Konungen och riksdagen, t. ex. justitiekanslern.

Vad nu sagts angående justitieombudsmannens avlöning bör ock uppmärksammas

beträffande avlöningarna till de i hans expedition anställda befattningshavare, för vilka

avlöningsförmåner blivit av riksdagen fastställda.

Vidkommande det belopp, vartill tjänstgöringspenningarna för justitieombudsmannen

lämpligen böra upptagas, har kommittén intet att erinra mot det av justitieombudsmannen

föreslagna beloppet 3,000 kronor.

Detta belopp bör sålunda, på sätt redan är anfört, av justitieombudsmannen avstas

vid annan ledighet från ämbetets utövning än semester. I överensstämmelse med

vad inom statstjänsten i allmänhet är gällande, torde justitieombudsmannens skyl.

P ..^ ^ ,v^ sådan ledighet frånträda avlöningsförmåner böra, därest ledigheten

nödvändiggjorts av sjukdom, inskränkas till tjänstgöringspenningarnas belopp, men, då

ledigheten föranletts av annan orsak, såsom särskilt uppdrag m. m., kunna utsträckas

därutöver.

Beträffande ° frågan huru mycket utöver tjänstgöringspenningarna skall i sistberörda

händelse franträdas, finner sig kommittén icke böra göra erinran mot justitieombudsmannens

förslag, att avgörandet därutinnan tillägges fullmäktige i riksbanken

och riksgäldskontoret och bör bestämmas efter vad för varje särskilt fall prövas skäligt.

Att i en föreskrift rörande denna fråga upptaga någon hänvisning till, att beloppet

i fråga kunde bestämmas med hänsyn till vad »för befattningens uppehållande

erfordras», såsom beträffande statstjänstemän i allmänhet plägar ske, anser kommittén

icke böra ifrågakomma med avseende å vad kommittén härnedau föreslår rörande

den gottgörelse, som skall utgå till justitieombudsmannens ersättare för ämbetets

uppehållande.

I detta sammanhang får kommittén erinra, hurusom de nu behandlade föreskrifterna

rörande justitieombudsmannens avlöning kompletteras dels av gällande bestämmelse,

att justitieombudsmannen, därest han förut innehar tjänst a rikets stat, är

skyldig att frånträda den därmed förenade löneinkomst, så länge han uppbär justitieombudsmans

avlöning, dels ock av gällande föreskrift att justitieombudsman, som vid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

ämbetets tillträde icke är bosatt i huvudstaden, äger att utöver den fastställda avlöningen

uppbära fiyttuingshjälp från riksgäldskontoret med 1,500 kronor.

Med stöd av vad kommittén härovan anfört får kommittén hemställa:

att utav den för justitieombudsman bestämda avlöningen ett belopp av 3,000

kronor skall anses utgöra tjänstgöringspenningar;

att tjänstgöringspenniugarna få uppbäras för den tid, justitieombudsmannen utövat

sitt ämbete eller åtnjutit semester, men för annan tid skola utgå till den, som

därunder bestritt ämbetet; samt

att justitieombudsmannen äger uppbära den del av avlöningen, som ej utgör

tjänstgöringspenningar, oavkortad jämväl för tid, varunder han varit av sjukdom

hindrad att utöva ämbetet, men däremot för sådan tid, varunder han av annan anledning

än semester eller sjukdom icke bestritt ämbetet, kan enligt bestämmande av

fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret förpliktas att av samma avlöningsdel

avstå vad i varje särskilt fall prövas skäligt.

I fråga om gottgörelse åt justitieombudsmannens ersättare — vilken gottgörelse

synes lämpligen kunna betecknas såsom tjänstgöringsarvode — finnes, enligt vad i

justitieombudsmannens förevarande framställning erinrats, för närvarande bestämmelse

meddelad endast beträffande den tid, då ersättaren på grund av justitieombudsmannens

semester förestår dennes ämbete. För denna tid utgår arvodet efter 11,000 kronor

för år. ...... o o,-.

Justitieombudsmannen har nu hemställt, att tjänstgöringsarvode matte utgå enligt

samma beräkning jämväl i de fall, då ersättaren av annan än nyssnämnda anledning

förrättar ämbetet. Denna hemställan biträder kommittén.

De för ifrågavarande arvode erforderliga medlen komma vid tjänstgöring under

justitieombudsmannens semester att helt och hållet utgå av det bland anslagsgruppen

»riksdags- och revisionskostnader m. in.» upptagna förslagsanslaget till avlöning, resekostnader

och expenser för justitieombudsmannen och hans expedition. Vid annan

ersättarens tjänstgöriug än nyss nämnts finnas däremot, vid bifall till vad kommittén

förut hemställt, i första hand tillgängliga dels justitieombudsmannens tjänstgöringspenningar

och dels eventuellt ytterligare vad justitieombudsmannen må hava förpliktats

att avstå utav återstående del av hans avlöning.

Erforderligt fyllnadsbelopp torde böra utgå från nyssnämnda förslagsanslag.

Jämväl för justitieombudsmannens ersättare gäller i viss omfattning bestämmelse

om skyldighet att frånträda löneinkomst av tjänst å rikets stat. Sådan skyldighet

har emellertid stadgats blott med avseende å den tid, då han under justitieombudsmannens

semester förestår dennes ämbete.

I motsvarighet härtill är den genom särskild bestämmelse i 1915 års reglemente

för riksgäldskontoret justitieombudsmannens ersättare medgivna rätten att, därest ban

icke är° bosatt i huvudstaden, för resa från boningsorten till huvudstaden och åter

uppbära särskild resekostnads- och traktamentsersättning begränsad till semestervikariat

för justitieombudsmannen.

Sistberörda båda bestämmelser, vilkas sakliga innebörd får anses vara av riksdagen

godkänd, synas kommittén böra utsträckas att avse varje fall, da ersättaren

förestår ämbetet.

Kommittén hemställer:

att tjänstgöringsarvodet för justitieombudsmannens ersättare matte bestämmas att

utgå efter 11,000 kronor för helt år räknat;

att justitieombudsmannens ersättare skall, därest han innehar tjänst å rikets stat,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

9

vara skyldig att frånträda den därmed förenade löneinkomst för den tid, för vilken

han uppbär nämnda tjäustgöringsarvode; samt

att justitieombudsmannens ersättare skall, därest han vid inträde i utövning av

justitieombudsmansämbetet icke är bosatt i huvudstaden, äga att för resa från

boningsorten till huvudstaden och åter uppbära särskild resekostnads- och traktamentsersättning.

Beträffande .avlöningarna för sekreteraren samt registratorn och kanslisten å

justitieombudsmannens expedition förefinnes motsvarande anledning till dessas uppdelning

å särskilda titlar som föreligger i avseende å justitieombudsmannens avlöning.

Förstnämnda befattningshavare torde nämligen enligt för dem gällande avlöningsbestämmelser

vara skyldiga att vid annan ledighet än för semester frånträda en del

av sin avlöning.

Kommittén, som ej heller för ifrågavarande befattningshavare finner skäl att

upptaga avlöningstiteln ortstillägg, anser sig icke böra framställa någon erinran i

avseende å storleken av de belopp, vilka justitieombudsmannen föreslagit skola utav

de särskilda avlöningarna betraktas såsom tjänstgöringspenningar. Dessa belopp äro

desamma som de, vartill tjänstgöringspenningarna blivit bestämda för tjänstemän i

respektive andra och första lönegraderna vid nyreglerade centrala ämbetsverk.

Beträffande sekreteraren hos justitieombudsmannen må här bringas i erinran,

hurusom enligt gällande föreskrifter sekreteraren är skyldig att utan särskild ersättning

jämväl bestrida de göromål, som tillhöra sekreterarbefattningen hos tryckfrihetskommitterade,

samt att, därest sekreteraren förut innehar tjänst å rikets stat, samma

villkor och förbehåll skola iakttagas beträffande åtnjutandet av den till sekreteraren

anslagna avlöning, som äro stadgade i avseende å uppbärandet av justitieombudsmansavlöningen

vid motsvarande fall.

I detta sammanhang anser sig kommittén ej heller böra underlåta att påpeka,

att enligt militieombudsmanneus ovan omnämnda framställning å hans expedition icke

skulle finnas någon registrator och kanslist. Motsvarande slags arbete, som å justitieombudsmannens

expedition tillkommer registratorn-kanslisten, skulle nämligen å militieombudsmannens

expedition fördelas mellan byrådirektören (sekreteraren), ett kvinnligt

biträde å stat samt åtminstone en amanuens.

Beträffande frågan, huruvida den organisation, som i nu berörda punkt föreslagits

för militieombudsmannens expedition, kunde låta sig lämpligen genomföras även å

justitieombudsmansexpeditionen, har kommittén icke i anledning av den mottagna

remissen i dess här förevarande del funnit sig böra företaga någon närmare undersökning

eller vidare uttala sig.

Kommittén hemställer:

att utav den för sekreteraren hos justitieombudsmannen bestämda begynnelseavlöningen,

6,000 kronor för år, 1,800 kronor skola anses utgöra tjänstgöringspenningar

och utav registratorn-kanslistens begynnelseavlöning, 4,000 kronor för år, 1,500 kronor

skola hava samma egenskap.

Den å justitieombudsmansexpeditionen anställde vaktmästarens avlöning utgör

enligt 1909 års riksdags beslut 1,100 kronor för år, vilken avlöning emellertid kan

efter 5 års tjänstgöring höjas med 100 kronor.

Justitieombudsmannen har i sin föreliggande framställning framhållit, att rättvisan

syntes honom kräva, att denne vaktmästare ej i avlöningshänseende är i sämre

ställning iin motsvarande befattningshavare hos justitiekanslersämbetet. Denne sist
-

Blhang till riksdagens protokoll IDIG. 8 sand.

23 höft. (Nr 32).

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Anslag till

expenser

m. m.

nämnde åtnjuter enahanda avlöningsförmåner som i allmänhet vaktmästarna hos

centralförvaltningens ämbetsverk.

Vad justitieombudsmannen under åberopande av numera, i jämförelse med ar

1909, ändrade förhållanden närmare anfört till stöd för sin nämnda mening har kommittén

ansett äga fog. Med utgående fördenskull från den uppfattningen, att vaktmästaren

å justitieombudsmansexpeditionen hör i avseende å avlöning likställas med

vaktmästare i allmänhet hos de centrala ämbetsverken, har kommittén emellertid

ej funnit tillräckliga skäl för den av justitieombudsmannen ifrågasatta avvikelsen från

en dylik likställighet, att, därest justitieombudsmansexpeditionens^vaktmästare åtnjöte

fri bostad, å hans avlöning skulle avdragas 150 kronor för år. Kommittén anser, att

för honom även i denna del bör gälla enahanda bestämmelse som för justitiekanslersexpeditionens

och de centrala verkens vaktmästare i allmänhet, eller således att han

bör mot åtnjutande av fri bostad och bränsle vidkännas ett avdrag av 250 kronor för

år från den del av sin avlöning, som ej utgör tjänstgöringspenningar.

Kommittén får alltså hemställa:

att den årliga avlöningen för vaktmästaren å justitieombudsmansexpeditionen

måtte bestämmas att utgå med 1,200 kronor, därav 350 kronor skola anses utgöra

tjänstgöringspenningar, vilken avlöning må till den del, som ej utgör tjänstgöringspenningar,

kunna efter 5 år höjas med 100 kronor och efter 10 ar med ytterligare

100 kronor; samt

att, därest vaktmästaren i denna sin egenskap åtnjuter fri bostad och bränsle,

från den del av hans avlöning, som ej utgör tjänstgöringspenningar, skall, så länge

nämnda förmån kvarstår, avdragas 250 kronor årligen.

I fråga om de villkor och bestämmelser, som böra lända till efterrättelse för

åtnjutande”av de för olika befattningshavare å justitieombudsmansexpeditionen bestämda

avlöningar, utöver vad som framgår av vad kommittén ovan anfört och hemställt,

förefinnes, såsom justitieombudsmannen framhållit, den av 1909 års riksdag

beslutade föreskriften, att de för justitiekanslersexpeditionen stadgade motsvarande

bestämmelser och villkor skola i tillämpliga delar, efter justitieombudsmannens beprövande,

gälla även för justitieombudsmansexpeditionen.

Efter det uti justitieombudsmannens framställning närmare behandlats innebörden

i olika avseenden av berörda föreskrift och på skäl, som i samband därmed anförts,

har justitieombudsmannen förklara sig ej äga skäl att påkalla ändring i samma

föreskrift eller eljest göra någon framställning i ämnet.

I betraktande av vad sålunda anförts av justitieombudsmannen har kommittén

ej heller för sin del funnit annan ordning i förevarande avseenden än den nu gällande

vara erforderlig.»

Beträffande slutligen framställningen angående tillfälligt anslag till

bestridande av expenser vid justitieombudsmannens och tryckfrihetskommitténs

expedition har justitieombudsmannen anfört följande:

»Efter framställning från justitieombudsmannen anvisade 1909 ars riksdag från

och med år 1910 ett årligt anslag av 1,200 kronor till bestridande av expenser vid

justitieombudsmannens och tryckfrihetskommitténs expedition. Detta anslag har emellertid

under alla de därefter förflutna sex aren mast anlitas i sådan utsträckning, att

vid slutet av varje räkenskapsår uppstått brist, som mast balanseras och icke kunnat

fyllas förrän under det däx-på följande året av det utgående anslaget.

s. 11 Kontrollera mot PDF

BanJcoutskottets utlåtande Nr 32.

11

Bristen uppgick vid 1915 års utgång till 839 kronor 57 öre.

Denna brist i anslaget har till en del uppstått genom åtskilliga möbelinköp till

expeditionen, som gjordes under åren 1912—1914. Då bristen även i övrigt till viss

del synes bero på engångsutgifter eller i allt fall utgifter, som antagas icke årligen

återkomma, har jag ansett höjning av anslaget icke böra nu ifrågasättas — för vinnande

av erforderlig kännedom rörande behovet av dylik höjning torde ett eller annat

års ytterligare erfarenhet vara önskvärd —, utan får jag i stället vördsamt hemställa,

att riksdagen måtte medgiva, att av förslagsanslaget till avlöning, resekostnader och

expenser för justitieombudsmannen och hans expedition ett belopp av 800 kronor må,

emot behörig redovisning, under år 1916 utgå till täckande av uppkommen brist å

anslaget till bestridande av expenser vid justitieombudsmannens och tryckfrihetskommitténs

expedition.»

I likhet med löneregleringskommittén håller utskottet före, att villkor

och bestämmelser för åtnjutande av avlöningsförmåner vid justitieombudsmansäinbetet

och vid befattningarna å ämbetets expedition icke böra i vidare

mån väsentligen avvika från motsvarande föreskrifter för innehavare

av jämförliga befattningar inom statsförvaltningen, än som betingas av

de för ifrågavarande ämbete och befattningar gällande särskilda förhållanden.

Vad först angår justitieombudsmannen synes det vara riktigt, att

denne vid annan ledighet från ämbetets utövning än semester bör vara

skyldig att frånträda någon del av sin avlöning, och torde jämväl, därest

ledigheten föranletts av annan orsak än sjukdom, nämnda skyldighet böra

utsträckas längre än då avbrottet förorsakats av sjukdom. För detta ändamål

lärer det ock, på sätt förslaget innehåller, få anses lämpligt, att en

uppdelning av justitieombudsmannens avlöning sker liksom i allmänhet

fallet är beträffande statstjänster. I sådant avseende har föreslagits, att

av omförmälda avlöning, utgörande 11,000 kronor för år räknat, ett belopp

av 3,000 kronor skall anses utgöra tjänstgöringspenningar. Däremot

har det icke synts nödigt, att någon del av avlöningen uppföres

under titeln ortstillägg. Utskottet ansluter sig för sin del helt till vad

löneregleringskommittén i detta avseende föreslagit.

Såsom redan anförts, lärer justitieombudsmannen böra vid annan

ledighet från ämbetets utövning än semester avstå nyssnämnda belopp

3,000 kronor eller vad som anses utgöra tjänstgöringspenningar. Härtill

torde även denna skyldighet böra begränsas, då ledigheten förorsakats av

sjukdom, varemot vid ledighet av annan orsak, såsom särskilt uppdrag

m. m., jämväl någon del av lönen torde böra frånträdas; och har utskottet

för sin del icke något att erinra mot att fullmäktige i riksbanken och

fullmäktige i riksgäldskontor må äga att bestämma härutinnan.

Beträffande härefter gottgörelse åt justitieombudsmannens ersättare,

vilken gottgörelse betecknats såsom tjänstgö ringsarvode, har utskottet icke

Utskottets

yttrande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

funnit något att anmärka mot förslaget, att nämnda arvode må utgå efter

13,000 kronor för helt år räknat. Föreskrifterna att justitieombudsmannens

ersättare skall vara skyldig att, om han innehar tjänst å rikets

stat, frånträda därmed förenad löneinkomst ävensom, därest han icke är

bosatt i huvudstaden, äga att uppbära särskild resekostnads- och traktamentsersättning

synas lämpligen böra utsträckas till varje fall, då ersättaren

förestår justitieombudsmannens ämbete.

Utskottet anser sig jämväl böra biträda förslaget att beträffande avlöningen

för sekreteraren samt registratorn-kanslisten vid expeditionen

viss del bör anses såsom tjänstgöringspenningar och synes icke vara något

att invända mot de i sådant avseende föreslagna beloppen.

Vidkommande härefter avlöningen åt den vid expeditionen anställda

vaktmästaren innebär justitieombudsmannens förslag, att denne skulle likställas

med vaktmästare hos centrala ämbetsverk i allmänhet, dock att,

om han åtnjöte fri bostad, han skulle vidkännas ett avdrag av endast 150 kronor

årligen å sin avlöning. Utskottet, som i likhet med kommittén icke funnit

tillräckliga skäl föreligga för denna avvikelse, har anslutit sig till kommitténs

förslag, enligt vilket vaktmästaren, om han åtnjuter fri bostad och

bränsle, bör vidkännas ett avdrag av 250 kronor årligen.

Vidare föreslås, att de för justitiekanslersexpeditionen gällande bestämmelser

och villkor skola i tillämpliga delar efter justitieombudsmannens

beprövande gälla även för justitieombudsmannens expedition och synes

häremot icke något vara att erinra.

I fråga om de nuvarande anslagen å dels 4,000 kronor till vikariatersättning,

renskrivning in. in., dels 2,000 kronor till kostnader för justitieombudsmannens

ämbetsresor dels ock 1,200 kronor till kostnader för

expenser m. in. torde någon ändring icke böra ifrågakomma. Bestämmelserna

att justitieombudsmannen, om han förut innehar tjänst på stat,

skall frånträda den därmed förenade löneinkomst, så länge han uppbär

justitieombudsmannens avlöning, samt om flyttningshjälp åt justitieombudsmannen

lära jämväl böra bibehållas oförändrade; och torde förstnämnda

föreskrift böra gälla även för justitieombudsmannens sekreterare.

Beträffande slutligen justitieombudsmannens framställning om tillfälligt

anslag till bestridande av expenser vid justitieombudsmannens och

tryckfrihetskommitténs expedition synes även detta förslag böra godkännas.

Åberopande vad sålunda i ärendet förekommit får utskottet hemställa,

att riksdagen må besluta,

l:o) a) att av den för justitieombudsmannen bestämda

avlöningen, 11,000 kronor för år, ett belopp av

3,000 kronor skall anses utgöra'' tjänstgöringspenningar;

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

13

b) att tjänstgöringspenningarna må uppbäras för

den tid, justitieombudsmannen utövar sitt ämbete eller

åtnjuter semester, men för annan tid utgå till den, som

därunder bestrider ämbetet;

c) att justitieombudsmannen må äga att uppbära

den del av avlöningen, som ej utgör tjänstgöringspenningar,

oavkortad jämväl för tid, varunder han är av

sjukdom hindrad att utöva ämbetet, men däremot för

sådan tid, varunder han av annan anledning än semester

eller sjukdom icke bestrider ämbetet, må kunna enligt

bestämmande av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige

i riksgäldskontoret förpliktas att av samma avlöningsdel

avstå vad i varje särskilt fäll prövas skäligt;

d) att justitieombudsmannen, därest han förut innehar

tjänst å rikets stat, skall vara skyldig att frånträda

den därmed förenade löneinkomst, så länge han uppbär

justitieombudsmans avlöning; och

e) att justitieombudsman, som vid ämbetets tillträde

icke är bosatt i huvudstaden, må äga att utöver

den fastställda avlöningen uppbära flvttningshjälp med

1,500 kronor;

2:o) a) att tjänstgöringsarvodet för justitieombudsmannens

ersättare må utgå efter 11,000 kronor för helt

år räknat;

b) att justitieombudsmannens ersättare skall, därest

han innehar tjänst å rikets stat, vara skyldig att frånträda

den därmed förenade löneinkomst för den tid, för vilken

han uppbär nämnda tjänstgöringsarvode; och

c) att justitieombudsmannens ersättare må, därest han

vid inträde i utövning av justitieoinbudsmansämbetet

icke är bosatt i huvudstaden, äga att för resa från

boningsorten till huvudstaden och åter uppbära särskild

resekostnads- och traktamentsersättning;

3:o) a) att av den för sekreteraren hos justitieombudsmannen

bestämda begynnelseavlöningen, 6,000 kronor

för år, 1,800 kronor skola anses utgöra tjänstgöringspenningar

och av registratorn-kanslistens begynnelseavlöning,

4,000 kronor för år, 1,500 kronor skola likaledes

anses utgöra tjänstgöringspenningar, vilka avlöningar

må till den del, som ej utgör tjänstgöringspen
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

ningar, kunna efter 5 år höjas med 500 kronor och

efter 10 år med ytterligare 500 kronor; och

b) att, därest sekreteraren förut innehar tjänst på

rikets stat, samma villkor och förbehåll skola vid uppbärandet

av ovanberörda avlöning iakttagas, som äro

stadgade i avseende på utbetalningen av justitieombudsmansavlöningen

i enahanda fall;

4:o) a) att den årliga avlöningen för vaktmästaren å

justitieombudsmansexpeditionen må utgå med 1,200

kronor, därav 350 kronor skola anses utgöra tjänstgöringspenningar,

vilken avlöning må till den del, som

ej utgör tjänstgöringspenningar, kunna efter 5 år höjas

med 100 kronor och efter 10 år med ytterligare 100

kronor; och

b) att, därest vaktmästaren i denna sin egenskap

åtnjuter fri bostad och bränsle, från den del av hans

avlöning, som ej utgör tjänstgöringspenningar, skall, så

länge nämnda förmån kvarstår, avdragas ett belopp av

250 kronor årligen;

5:o) att i övrigt de för justitiekanslersexpeditionen

gällande bestämmelser och villkor skola i tillämpliga

delar, efter justitieombudsmannens beprövande, gälla

även för justitieombudsmansexpeditionen;

G:o) att ett årligt anslag av 4,000 kronor må av

justitieombudsmannen, emot behörig redogörelse, användas

till befordrande av göromålens gång inom

justitieombudsmansexpeditionen, vikariatsersättning, renskrivning

m. m.;

7:o) att till kostnader för justitieombudsmannens ämbetsresor

må på hans rekvisition och mot därför inom

varje års utgång avgivande redogörelse förskottsvis utbetalas

intill ett belopp av 2,000 kronor;

8:o) att till kostnader för expenser vid justitieombudsmannens

och tryckfrihetskommitténs expedition

må till justitieombudsmannens förfogande, mot behörig

redovisning, ställas ett belopp av 1,200 kronor, från

vilket anslag emellertid icke må utgå kostnaderna för

tryckning in. m. av justitieombudsmannens ämbetsberättelser;

samt

9:o) att av förslagsanslaget till avlöning, resekost
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

15

nader och expenser för justitieombudsmannen och hans

expedition ett belopp av 800 kronor må, emot behörig

redovisning, under år 1916 utgå till täckande av uppkommen

brist å anslaget till bestridande av expenser

vid justitieombudsmannens och tryckfrihetskommitténs

expedition.

Stockholm den 9 maj 1916.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Neiglick, Ekman, Hallin, Gustafsson

Wickman, friherre Langenskiöld och Boos samt

av andra kammaren: herrar friherre Adelswärd, Vahlquist, Söderberg i Stockholm,

Hellberg i Lycksele, Kristensson, Söderberg i Hobborn, Carlson i Herrljunga

och Sommelius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.