Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av militieombudsmannens framställning angående avlöning för tjänstemän och vaktbetjaning vid militieombudsmansexpeditionen ni. m. Riksdagens militieombudsman har i sin till innevarande års riksdagavgivna ämbetsberättelse

1916-05-12 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1916:33, Utlåtande, i anledning av militieombudsmannens framställning angående avlöning för tjänstemän och vaktbetjaning vid militieombudsmansexpeditionen ni. m. Riksdagens militieombudsman har i sin till innevarande års riksdagavgivna ämbetsberättelse

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

1

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1916 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av militieombudsmannens framställning

angående avlöning för tjänstemän och vaktbetjaning vid

militieombudsmansexpeditionen ni. m.

Riksdagens militieombudsman har i sin till innevarande års riksdagavgivna

ämbetsberättelse (sid. 102—110) gjort framställning angående

avlöning för tjänstemän och vaktbetjaning vid militieombudsmansexpeditionen

m. m.

Bankoutskottet, som fått militieombudsmannens ifrågavarande framställning

till sig hänvisad, har ansett sig böra inhämta löneregleringskommitténs

yttrande över densamma och har utskottet för sådant ändamål

anhållit om utverkande av Kungl. Maj:ts befallning till bemälda

kommitté att avgiva och till utskottet inkomma med dylikt yttrande.

I anledning härav har utskottet emottag^ ett av löneregleringskommittén

avgivet, den 4 nästlidna april dagtecknat utlåtande, däri

kommittén till en början lämnat en utförlig redogörelse för innehållet

i militieombudsmannens ifrågavarande framställning, och får utskottet i

avseende å denna åberopa nämnda redogörelse, vilken är av följande

lydelse:

»I utlåtande den 11 maj 1915, nr 87, i anledning av väckta motioner om anslag

till avlöning m. m. för riksdagens militieombudsman hemställde statsutskottet,

att avlöningen till militieombudsmannen skulle bestämmas till 11,000 kronor årligen,

och att militieombudsmannen skulle tilldelas flyttningshjälp till belopp av 1,500

kronor att uppbäras för det fall, att han vid ämbetets tillträdande icke vore bosatt

i huvudstaden.

Beträffande de i övrigt för militieombudsmannen och hans expedition erforderliga

anslagsmedel yttrade utskottet, att utskottet, innan någon erfarenhet i sådant

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 8 sand. 24 höft. (Nr 33,) 1

Löner eg leringskommittét\8

redogörelse

för

M. 0:b framställning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

'')

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

avseende vunnits och i saknad i övrigt av tillräckligt material för frågans bedömande,

icke kunnat framställa detaljerade förslag vare sig i fråga om bestämmandet

av avlöning till erforderlig tjänstepersonal vid militieombudsmansexpeditionen eller

i avseende å fastställandet av vissa anslagsbelopp till vikariatsersättning, expenser,

trycknings- och resekostnader in. m. Intill dess efter skedd framställning av militieombudsmannen

och verkställd granskning av i sådant hänseende gjort förslag närmare

reglering av berörda förhållanden vid militieombudsmansexpeditionen kunnat

vidtagas, syntes ett icke specificerat belopp för ifrågavarande ändamål böra ställas

till militieombudsmannens förfogande.

I avseende å expeditionens personal uttalade utskottet den förvissningen, att

militieombudsmannen icke anställde större sådan personal än som av behovet oundgängligen

påkallades, ävensom att arvodena till dessa befattningshavare icke tillmättes

högre än de avlöningar, som utginge för närmast motsvarande befattningar

inom statsförvaltningen i allmänhet. Utskottet hemställde, att riksdagen måtte besluta,

att till avlöning åt den vid militieombudsmannens expedition erforderliga

tjänstepersonalen, till expenser, rese- och tryckningskostnader, hyresersättning in. in.

skulle ställas ett årligt belopp av förslagsvis 27,500 kronor.

Med förmälan att utskottets hemställan bifölls av riksdagen, har i anledning

av vad sålunda förekommit militieombudsmannen inkommit till riksdagen med framställning

om bestämmande av avlöning för personalen vid militieombudsmansexpeditionen

och om i övrigt för expeditionen erforderliga anslag, så vitt de ej redan

blivit av riksdagen slutligt fastställda. Härvid har militieombudsmannen till eu

början framhållit, hurusom vissa honom anförtrodda uppgifter föranledde behov av

tjänstebiträde, vartill motsvarighet ej funnes vid justitieombudsmansexpeditionen,

men att för övrigt förhållandena vid sistnämnda expedition synts ägnade att tjäna

som utgångspunkt vid beräkningen av anslag för militieombudsmansexpeditionen.

Särskilt kunde det antagas, att sekreterargöromålen skulle bliva i allt väsentligt

ensartade vid de båda expeditionerna. Sekreterarens huvudsakligaste göromål vore

att föredraga inkommande ärenden; att uppsätta expeditioner och beslut i den mån

detta arbete icke utfördes av ombudsmannen själv; att granska och expediera utgående

skrivelser; att föra register såväl över utgående skrivelser som över vissa

slags ärenden; samt att biträda vid utarbetandet av ombudsmannens ämbetsberättelse.

Därjämte handhade sekreteraren expeditionens ekonomi.

Jämte sekreteraren vore på justitieombudsmannens kansli anställd en registrator

och kanslist. Denne tjänsteman hade såsom registrator att besörja diariiföring

och dylikt samt vårda arkivalierna; till kanslistgöromålen hänfördes granskningen

av fånglistor.

Ehuru det icke vore att förvänta, att de egentliga sekreterargöromålen skulle

bliva mindre omfattande vid militieombudsmannens expedition än vid justitieombudsmannens,

helst mängden av specialförfattningar, vilkas efterlevnad skulle övervakas

vid den förra expeditionen, givetvis komme att medföra svårigheter särskilt för

sekreteraren vid ärendenas beredande till föredragning, hade militieombudsmannen

dock trott särskild registrator och kanslist icke vara oundgängligen nödvändig för

militieombudsmansexpeditionen, utan hade det synts honom, som borde den tjänsteman,

som besörjde sekreterargöromålen, även kunna ansvara för såväl diariets

förande som fånglistgranskningen under förutsättning att han erhölle hjälp vid det

förra arbetet av ett kvalificerat skrivbiträde och vid det senare av en rättsbildad

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

3

amanuens, penna anordning hade tillämpats redan från början, dock att biträde

vid diariiföring och fånglistgranskning beståtts sekreteraren först efter hand, i mån

av sekreterargöromålens ökning.

Statsutskottet hade uttalat den förvissning, att arvodena till de tjänstemän,

som av militieombudsmannen anställdes, icke tillmättes högre än de avlöningar, som

utginge för närmast motsvarande befattningar inom statsförvaltningen i allmänhet.

Med iakttagande av sålunda lämnat direktiv hade militieombudsmannen bestämt avlöningen

för sekreteraren från och med juli 1915 till samma belopp, som riksdagen

tillerkänt sekreteraren vid justitieombudsmansexpeditionen, eller 6,000 kronor för år.

Den förenämnda anordningen beträffande göromålen på militieombudsmannens kansli

syntes emellertid billigtvis böra medföra någon förhöjning i avlöningen. Militieombudsmanneu

hade sålunda ansett skäligt, att den ifrågavarande tjänstemannen

hänfördes till samma mellanklass i fråga om avlöningen som byrådirektörerna i

patent- och registreringsverket, och sålunda erhölle en begynnelselön av 6,800 kronor

med ett ålderstillägg efter fem år å 600 kronor. Även syntes det militieombudsmannen

— till betecknande av den skiljaktighet i fråga om göromål och ansvar,

som samma anordning medförde — vara lämpligt, att denne tjänsteman erhölle titeln

byrådirektör.

Förutom sådana göromål, som förutsatte juridiskt-administrativ utbildning,

skulle militieombudsmannen handlägga en del ärenden, vid vilka krävdes biträde

med annan fackutbildning. Härvid vore särskilt att erinra om militieombudsmannens

åliggande att övervaka efterlevnaden av

bestämmelser om förvaltningen av försvarsväsendet tillhörande fastigheter;

bestämmelser om statens upphandlings- och entreprenadväsende, i vad de

ägde tillämpning inom försvarsväsendet, om anskaffande, underhåll och vård av

materiell, anskaffande och användande av andra förnödenheter samt utförande avarbete

för försvarsväsendets behov; samt

bestämmelser om förråd, utrustning och annat, som avsåge krigsberedskap.

De ärenden, som sålunda kunde förekomma, vore icke av så ensartad beskaffenhet,

att en person kunde vara fackmässigt förtrogen med dem alla. För

somliga ärenden, till exempel sådana som anginge försvarsväsendet tillhörande fastigheter,

syntes det vara tillfyllest, att militieombudsmannen hade till sitt förfogande

medel till ersättande av ett tillfälligt biträde. Men beträffande andra, nämligen de

som rörde arméns intendenturväsen, vore det anledning antaga, att de skulle förekomma

i sådant antal, att militieombudsmannen för deras handläggning hade behov

av ett biträde med fastare anställning. Önskvärt vore därför, att å militieombudsmannens

expedition anställdes en erfaren intendenturofficer såsom byråintendent.

Den förnämsta uppgiften för byråintendenten skulle bliva att biträda militieombudsmannen

vid inspektion av arméns förråd och dylikt samt att verkställa de

utredningar och utarbeta de framställningar, till vilka inspektionerna kunde giva

anledning. Ehuru en intendenturofficer icke kunde vara fullt förtrogen även med

marinens intendenturväsen, utan tillfälligt anlitande av en marinintendent därjämte

kunde tänkas komma i fråga, borde dock byråintendenten kunna biträda jämväl vid

inspektion av flottans och kustartilleriets etablissement. Att byråintendenten

skulle bereda ärenden rörande värnpliktigas avlöning och förmåner i övrigt, sade sig

självt. Och då intendenturofficerarna tillika vore utbildade för trupptjänst, skulle

ett sålunda kvalificerat biträde tvivelsutan bliva till stort gagn för militieombuds
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

mannen även vid handläggning av en del ärenden, som anginge andra militära förhållanden

än sådana, vilka folie inom intendenturväsendet. Dessutom syntes han

kunna anlitas för eu del sådant byråarbete som registrering av författningar.

Att byråintendenten från början skulle få full sysselsättning vid militieombudsmansexpeditionen

vore emellertid ingalunda säkert. Det hade därför synts angeläget

att tillfälle kunde beredas honom att tillsvidare tjänstgöra även inom intendenturen,

och syntes en dylik anordning för övrigt vara desto lämpligare som byråintendenten

därigenom finge möjlighet att göra sig förtrogen med tärnande förändringar inom

detta område och på samma gång vidmakthålla och öka sin egen tjänstskicklighet.

Närmast till hands läge i sådant avseende, att han hänvisades att för tjänstgöring i

arméförvaltningens intendentsdepartement använda den arbetstid, då han icke behövde

tagas i anspråk vid militieombudsmansexpeditionen. Generalintendenten hade på

framställning av militieombudsmannen meddelat, att så vitt på honom ankomme tillfälle

till tjänstgöring inom sagda departement skulle beredas en hos militieombudsmannen

såsom byråintendent anställd intendenturofficer, dock under villkor dels att

tjänstgöringen, varje gång sådan ifrågakomme, kunde äga rum i sammanhängande

perioder av ej alltför kort varaktighet och sålunda ej blott någon timme då och då

samt dels att ersättning för tjänstgöringen icke skulle utgå av intendenturkårens

medel i annan mån än då den tilläventyrs avsåge uppehållande av befattning å

intendenturkårens stat. Mot dessa villkor syntes militieombudsmannen ej något vara

att erinra, helst byråintendentens huvudsakliga tjänstgöring skulle komma att äga

rum vid militieombudsmansexpeditionen och det tvivelsutan vore lämpligast, att hela

avlöningen utginge från samma anslag. Men om det skulle befinnas nödvändigt

att byråintendenten toges i anspråk för intendentur- eller trupptjänst vid truppförband

å annan tid än då han åtnjöte semester vid militieombudsmansexpeditionen,

— vilket visserligen såvitt möjligt syntes höra undvikas — borde en annan anordning

beträffande avlöningen vidtagas och byråintendenten under tiden frånträda en

del av sin avlöning ä militieombudsmansexpeditionens stat.

Avlöningen till byråintendenten syntes böra bestämmas till 5,500 kronor jämte

tre älderstillägg ä 500 kronor efter respektive fem, tio och femton års tjänstgöring

såsom ordinarie innehavare av befattningen. Begynnelselönen skulle därigenom bliva

140 kronor högre än den, som tillkomme kapten av lista klassen i Stockholm, slutlönen

175 kronor högre än den major därstädes ägde uppbära. Med lägre avlöningsförmåner

syntes det ej vara utsikt, att eu duglig och erfaren intendenturofficer skulle

kunna fästas vid expeditionen.

Med det allmänna bemyndigande att anställa erforderlig tjänstepersonal, som

lämnats militieombudsmannen av 1915 års riksdag, hade måhända överensstämt, att

han sökt att, så snart omständigheterna sådant medgivit, för expeditionen förvärva

biträde av en intendent. Vid närmare övervägande hade han emellertid funnit, att

avlöningsförmånerna för en byråintendent vid militieombudsmansexpeditionen borde

vara prövade av riksdagen, innan en intendenturofficer lämpligen kunde övergå till

en tjänstgöring, för vilken han rimligtvis måste avstå från utsikten till vidare befordran

på det militära området. Men då behovet av ett intendentsbiträde vore

synnerligen kännbart, borde det. i händelse framställningen om avlöning åt sådant

biträde vunne riksdagens bifall, fortfarande stå militieombudsmannen öppet att vid

expeditionen anställa eu intendenturtjänsteman utan att därför avvakta den tid, då

fastställd stat för militieombudsmansexpeditionen kunde börja tillämpas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskott ds utlåtande Nr 33.

5

I staten för justitieombudsmansexpeditionen hade icke upptagits särskild post

för det vid expeditionen anställda kvinnliga biträde, utan utginge arvodet till detta

biträde från det anslag å 4,000 kronor, som ställts till justitieombudsmannens förfogande

att användas till befordrande av göromålens gång inom expeditionen, till

vikariatsersättning, renskrivning in. in. Det hade emellertid synts militieombudsmannen

lämpligare att, på sätt under senare tid vid fastställandet av nya stater

allmänt brukats, avlöningen för ett sådant biträde, då dess tjänstgöring vore av

stadigvarande beskaffenhet, upptoges i staten; och då det vid militieombudsmansexpeditionen

erforderliga skrivbiträde även skulle hava att under tillsyn av byrådirektören

besörja registratorsgöromålen, syntes arvodet, för närvarande av militieombudsmannen

bestämt till 1,200 kronor för år, böra fastställas till 1,600 kronor

med två ålderstillägg å 200 kronor efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring samt

befattningen sålunda betecknas såsom eu biträdesbefältning av andra lönegraden.

Däremot syntes det icke vara erforderligt att visst belopp utsattes såsom

arvode åt den lagfarne amanuens, som måste finnas vid expeditionen, utan syntes

det böra ankomma på militieombudsmannen att inom ramen av tillgängliga medel

bestämma detta arvode efter det större eller mindre arbete amanuensen utfört samt

jämväl, där omständigheterna sådant påkallade, använda tillgängligt belopp såsom

arvode åt flera amanuenser.

För den vid expeditionen anställde vaktmästare hade arvodet tillsvidare bestämts

till 1,100 kronor för år eller det belopp, som utgjorde begynnelselönen för

vaktmästaren vid justitieombudsmansexpeditionen. Det hade emellertid befunnits,

att av den lägenhet, som förhyrdes för militieombudsmansexpeditionen, en del nämligen

köket och två härinvid belägna ruin, av vilka ett mycket litet och ett något

större, kunde avskiljas till bostad för vaktmästaren. Från och med den 1 juli 1915

vore därför vaktmästaren i åtnjutande av fri bostad, med vilken liksom med hela

den för expeditionen hyrda våningen följde uppvärmning; däremot bestodes honom

icke för köket erforderligt bränsle, ej heller fritt lyse. För bostadsförmånen hade

från och med juli månad gjorts avdrag med det belopp, som enligt staterna för

ämbetsverken plägade i liknande fall ifrågakomma för vaktmästare med 1,100 kronors

årslön, eller 150 kronor för år.

Huru lång tid fri bostad kunde upplåtas åt vaktmästaren vore beroende på

liera förhållanden, närmast det huru länge expeditionen komme att kvarvara i den

nuvarande lägenheten. I regel torde det befinnas mindre ekonomiskt att för en

expedition sådan som militieombudsmannens hyra så stor våning, att bostadslägenhet

härinom kunde beredas för en vaktmästare. Vid bestämmandet av en normal lön

för vaktmästaren borde därför icke allt för stort avseende fästas vid det tillfälliga

förhållandet, att bostadsförmån stode till buds inom expeditionens nuvarande våning.

Skulle lönen fastställas efter måttet av de avlöningar, som utginge för närmast

motsvarande befattningar inom statsförvaltningen i allmänhet, syntes den böra sättas

till 1,200 kronor med två ålderstillägg å 100 kronor efter respektive 5 och 10 års

tjänstgöring. A den lön, som bestämdes för vaktmästaren, borde göras avdrag

efter 150 kronor för år, för den händelse vaktmästaren i sådan egenskap åtnjöte

fri bostad.

Avlöningen för befattningshavande vid justitieombudsmansexpeditionen hade

hittills icke varit uppdelad på lön och tjänstgöringspenningar. Fn sådan uppdelning

syntes beträffande militieombudsmansexpeditionen vara lämplig med hänsyn

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottela utlåtande Nr 33.

därtill, att skyldighet kunde komma att inträda för tjänsteman, särskilt byråintendenten,

att vid annan ledighet än semester frånträda någon del av avlöningen.

Anledning att upptaga någon del av avlöningen under titeln »ortstil]ägg» syntes

däremot icke vara för handen. Av de föreslagna avlöningsbeloppen syntes följande

böra hänföras till tjänstgöringspenningar, nämligen för byrådirektören 2,000 kronor,

för byråintendenten 1,800 kronor, för det kvinnliga biträdet 550 kronor och för

vaktmästaren 350 kronor.

Enligt instruktionen för militieombudsmannen gällde, att militieombudsmannen

ägde antaga och entlediga tjänstemännen vid sin expedition, att dessa vore skyldiga

att efterkomma militieombudsmannens föreskrifter i tjänsten, och att han ägde

mellan dem fördela göromålen, ävensom att militieombudsmannen ägde bestämma

om semester och annan ledighet för tjänstemännen vid expeditionen samt om vikarier

för dem under ledighet. Härutöver borde stadgas, att de för justitiekanslersämbetet

gällande bestämmelser och villkor i tillämpliga delar skulle efter militieombudsmannens

beprövande gälla även för militieombudsmansexpeditionen.

På grund av vad sålunda anförts, hemställde militieombudsmannen, att riksdagen

måtte

dels för nedamiämnda befattningshavande vid militieombudsmansexpeditionen

fastställa följande avlöningsstat att gälla från och med år 1917,

1

Lön

Tjänstgö-

rings-

penningar

:

Summa i

avlöning

Ålders tillägg

1

Anmärkningar j

1 byrådirektör ......

4,800

2,000

0,800

[Efter 5 år kan lö- Jnen höjas med 600

(kronor.

!

i 1 byråintendent......

3,700

1.800

5,500

Efter 5 år kan lö- nen höjas med 500

kronor, efter 10 år

med ytterligare

500 kronor, och

efter 15 år med

ytterligare 500

kronor.

&

! 1 kvinnligt biträde

av andra löne-

1,050

850

1,600

.

1,200

1

Efter 5 år kan lö- nen höjas med 200

kronor, och efter

10 år med ytter- ligare 200 kronor.

Efter 5 år kan lö- nen höjas med 100

kronor, och efter

10 år med ytter- ligare 100 kronor.

i

| 1 vaktmästare ......

.

350

[Därest vaktmästa- re i sådan egen- skap åtnjuter fri

bostad, skall, så

länge denna för- mån kvarstår, av- drag å lönen äga

rum med 150 kro- nor årligen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

7

dels föreskriva, att byråintendenten skulle vara skyldig att, såvitt han icke

erhölle tull sysselsättning vid militieombudsinansexpeditionen, fullgöra den tjänstgöring

vid arméförvaltningens intendentsdepartement, som kunde beredas honom,

dels ock besluta, att de för justitiekanslersexpeditionen gällande bestämmelser

och villkor i tillämpliga delar skulle, efter militieombudsmannens beprövande, gälla

även för militieombudsinansexpeditionen.

Beträffande de föreslagna ålderstilläggen hemställde militieombudsmannen därjämte

om ett uttryckligt förklarande, att den å militieombudsmannens expedition nu

anställde sekreterare, som vid sin anställning därstädes var ordinarie sekreterare

hos justitieombudsmannen med rätt till ålderstillägg, samt det nuvarande kvinnliga

biträdet och den nuvarande vaktmästaren måtte i fråga om rätten till ålderstillägg

vid motsvarande befattningar enligt förestående stat få räkna sig tillgodo den tjänstgöring,

de fullgjort på grund av sin hittillsvarande anställning hos militieombudsmannen.

I avseende å sekreteraren och det kvinnliga biträdet gällde att de redan

nu hade den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet, som ansetts böra föranleda den

förbättrade avlöningen.

I avseende å behovet av anslag till vikariatsersättning in. in. vid militieombudsmansexpeditionen

ansåg militieombudsmannen sig först böra erinra om det förhållande,

att militieombudsmannen enligt 23 § av den för honom gällande instruktionen

ägde rätt att, med uppbärande av full avlöning, årligen åtnjuta semester en

och en halv månad. Frågan om arvode till den, som under semestern förestode

militieombudsmansämbetet, samt om resekostnads- och traktamentsersättning till

honom för den händelse han icke vore bosatt i huvudstaden vore emellertid för

närvarande ordnad genom det vid slutet av 1915 års lagtima riksdag utfärdade

reglementet för riksgäldskontoret, och denna anordning syntes lämplig särskilt av

den anledning, att beloppet av ifrågakommande resekostnads- och traktamentsersättning

icke kunde på förhand beräknas. I framställningen om anslag till vikariatsersättning

m. m. utginge militieombudsmannen därför ifrån, att förenämnda arvode

jämte resekostnads- och vikariatsersättning till den, som förvaltade militieombudsmansämbetet

under militieombudsmannens semester, icke skulle gäldas av ifrågavarande

anslag.

Däremot borde av detta anslag utgå ersättningar till vikarier under semester

för byrådirektören, byråintendenten, det kvinnliga biträdet och vaktmästaren. Semesterns

längd torde komma att bestämmas för en var av de två förstnämnda

tjänstemännen till en och en halv månad, för det kvinnliga biträdet till en månad

samt för vaktmästaren till 15 dagar. Då vid expeditionen icke funnes någon

befattningshavande, som kunde förpliktas att åtaga sig semestervikariat, borde för

det nämnda ändamålet beräknas ett något högre belopp än som motsvarade tjänstgöringspenningarna

vid respektive befattningar, men syntes emellertid ett belopp av

800 kronor motsvara behovet. Till uppehållande av amanuensgöromålen beräknades

1,800 å 2,000 kronor. Härutöver syntes ett belopp om 1,200 å 1,400 kronor böra

finnas att tillgå för att i mån av behov användas till ersättning åt sakkunnigt

biträde ävensom till uppehållande av vederbörande tjänstebefattningar vid sjukdomsfall

och dylikt. På grund av vad sålunda anförts hemställde militieombudsmannen,

att ett årligt anslag å 4,000 kronor måtte ställas till militieombudsmannens förfogande

att användas till befordrande av göromålens gång inom expeditionen samt

till vikariatsersättning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlutande Nr Hd

Löneregleringskommittém

yttrande.

Utöver vad sålunda angivits, hemställde militieombudsmannen om anslag för

expenser, om bestridande av kostnad för tryckning av militieombudsmannens ämbetsberättelse

samt om anslag för bestridande av kostnaderna för dennes ämbetsresor.

Slutligen hemställdes om visst förfogande i avseende å förhyrande av lokal

för militieombudsmansexpeditionen m. m.»

För egen del har löneregleringskommittén i ärendet anfört följande:

»Militieombudsmannen har ansett det kunna antagas, att sekreterargöromålen

skulle bliva i allt väsentligt ensartade vid militieombudsmans- och justitieombudsmansexpeditionema.

Under erinran, hurusom på justitieombudsmannens kansli vore anställd, jämte

sekreteraren, en registrator och kanslist, vilken sistnämnda tjänsteman såsom registrator

hade att besörja diariiföring och dylikt samt vårda arkivalierna och såsom

kanslist att granska fånglistor, har militieombudsmannen trott särskild registrator

och kanslist ej vara oundgängligen nödvändig för militieombudsmansexpeditionen:

det har synts militieombudsmannen, att den tjänsteman, som besörjde sekreterargöromålen,

även borde kunna ansvara för såväl diariets förande som granskningen

av fånglistor under förutsättning att han erhölle hjälp vid det förra arbetet av ett

kvalificerat skrivbiträde och vid det senare av en rättsbildad amanuens. Denna

anordning hade tillämpats redan från början, dock att biträde vid diariiföring och

fånglistgranskning beståtts sekreteraren först efter hand. i mån av sekreterargöromålens

ökning.

Med förmälan att militieombudsmannen bestämt avlöningen för sekreteraren

å expeditionen från och med juli 1915 till samma belopp, som riksdagen tillerkänt

sekreteraren vid justitieombudsmansexpeditionen i begynnelseavlöning eller 6,000

kronor, har militieombudsmannen emellertid uttalat, att den av honom omnämnda

anordningen beträffande göromålen å hans kansli syntes honom billigtvis böra medföra

någon förhöjning i avlöningen för sekreteraren. Han har ansett skäligt, att

den ifrågavarande tjänstemannen hänfördes till samma mellanklass i fråga om avlöningen

som byrådirektörerna i patent- och registreringsverket och sålunda erhölle

en begynnelseavlöning av 6,800 kronor med ett ålderstillägg efter fem år å 600

kronor. Även syntes det militieombudsmannen till betecknande av den skiljaktighet

i fråga om göromål och ansvar, som den nämnda anordningen medförde, vara lämpligt,

att tjänstemannen i fråga erhölle titeln byrådirektör.

Kommittén har icke något att erinra mot den av militieombudsmannen vidtagna

anordningen beträffande göromålen å hans kansli, men kommittén kan icke

tillstyrka, att därav nu må föranledas den föreslagna tillökningen i sekreterarens

avlöningsförmåner.

Det synes nämligen kommittén, att ej utan synnerligen vägande skäl höra —

åtminstone ej innan vidare erfarenhet vunnits — införas skiljaktiga avlöningsbestämmelser

för sekreterarna å militieombudsmans- och justitieombudsmansexpeditionema.

Vad militieombudsmannen till stöd för den högre avlöningen åt hans

sekreterare anfört har icke synts kommittén nödvändigt påkalla den ifrågasatta

högre avlöningen.

Väl har av militieombudsmannen framhållits, att mängden av specialförfattningar,

vilkas efterlevnad skall övervakas vid militieombudsmannens expedition,

komme att medföra svårigheter särskilt för sekreteraren vid ärendenas beredande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

9

till föredragning, men å andra sidan bör ju, därest framställningen om biträde av

en särskild intendenturofficer viimer avseende, denne komma att taga en betydande

del i arbetena å militieombudsmansexpeditionen, tvivelsutan i flera fall till lättnad

för sekreteraren.

I det av militieombudsmannen åberopade utlåtandet av statsutskottet vid

1915 års riksdag uttalade utskottet den förvissning, att arvodena till de tjänstemän,

som anställdes av militieombudsmannen, icke tillmättes högre än de avlöningar,

som utginge för närmast motsvarande befattningar inom statsförvaltningen i allmänhet.

Instämmande i denna uppfattning vill kommittén såsom sin mening uttala,

att det synes kommittén ligga närmast till hands, att sekreterarne vid såväl militieombudsmannens

som justitieombudsmannens expeditioner ej erhölle högre avlöningsförmåner

än vad som bestämts för sekreteraren i justitiekanslersexpeditionen (för närvarande

5,800 kronor jämte två ålderstillägg å 500 kronor), helst denna sistnämnda

tjänsteman ju har att å sin avlöning vidkännas avdrag i avgifter till sin pensionering.

Då nu emellertid riksdagen år 1909, efter gemensam omröstning, bestämt

avlöningen för sekreteraren hos justitieombudsmannen till 6,000 kronor jämte två

ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, efter respektive 5 och 10 år, vill kommittén

hemställa, att för sekreteraren hos militieombudsmannen bestämmas samma avlöningsförmåner

som gälla för sekreteraren hos justitieombudsmannen.

Militieombudsmannen har vidare framhållit önskvärdheten och det verkliga

behovet av att erhålla biträde av en å militieombudsmansexpeditionen anställd

intendenturofficer, benämnd byråintendent. De huvudsakliga uppgifterna för en dylik

befattningshavare hava av militieombudsmannen angivits.

Då det ingalunda vore säkert, att befattningshavaren i fråga från början

skulle få full sysselsättning vid militieombudsmansexpeditionen, hade det synts

militieombudsmannen angeläget, att tillfälle kunde beredas befattningshavaren att

tillsvidare tjänstgöra även inom intendenturen på sätt i militieombudsmannens framställning

närmare angivits.

Militieombudsmannen — som antagit, att en intendenturofficer med övergång

definitivt till den ifrågavarande befattningen måste avstå från utsikten till vidare

befordran på det militära området — har föreslagit för befattningen en avlöning av

5,500 kronor jämte tre ålderstillägg å 500 kronor »efter respektive fem, tio och

femton års tjänstgöring såsom ordinarie innehavare av befattningen».

Enligt vad löneregleringskommittén inhämtat, har från fackmannahåll framställts

en del erinringar mot de principer, som militieombudsmannen tänkt sig för

anställande av den nämnda byråintendenten.

I sådant hänseende har anförts, att en av de första fordringarna, som borde

ställas pa honom, syntes vara att han vore fackmässigt förtrogen med ärenden,

som berörde den militära förvaltningen. Att under en längre följd av år bevara

denna fackmässiga förtrogenhet utan att själv aktivt och mera ingående än vad

ifrågasatt tjänstgöring å arméförvaltningens intendentsdepartement medgåve handlägga

förvaltningsbestyr av olika slag, syntes icke vara möjligt för någon, vilka

kvalifikationer han än månde äga.

Ju längre han kvarstode på sin plats hos militieombudsmannen, dess mera

avlägsnades han från dagsläget på militärförvaltningens område och dess mindre

blevo följaktligen den verkliga sakkunskapen.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 8 sand. 24 haft. (Nr 33.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankontskottets utlåtande Nr 33.

Det vore otvivelaktigt lyckligare att göra befattningen rörlig, det vill säga

tillsätta den med intendenturofficer på förordnande för viss tid, som i allmänhet

icke borde sättas längre än till fem år, efter vilken tid den förordnade skulle äga

ånyo tillträda lön på stat vid intendenturkåren.

En obetingad fördel med en för kortare tidsperiod hos militieombudsmannen

placerad intendenturofficer vore ock, att, om denne icke befunnes fullt lämplig för

befattningen, personombyte lättare skulle kunna göras.

I stället för att uppbära lön m. m. å militieombudsmansexpeditionens stat

syntes därför befattningshavaren böra tilldelas arvode därifrån, under vars åtnjutande

han hade att avstå sina avlöningsförmåner vid intendenturkåren.

De sålunda gjorda erinringarna synas löneregleringskommittén väl förtjänta

av beaktande vid bedömande av det föreliggande spörsmålet.

Med erkännande av önskvärdheten och gagnet av att militieombudsmannen

vid utövningen av sitt ämbete erhåller mera stadigvarande fackmannabiträde uti

ifrågavarande avseende, håller löneregleringskommittén emellertid för sin del före,

att åtminstone innan tillräcklig erfarenhet må hava vunnits man ej bör skrida till

anordnande av en sådan fast beställning, som militieombudsmannen tänkt sig, då

han föreslagit en byråintendent med ända till tre ålderstillägg.

För kommittén synes det lämpligast att nu för ändamålet anvisa allenast ett

arvode till det belopp, som militieombudsmannen tänkt sig såsom begynnelseavlöning

tör byråintendenten, eller 5,500 kronor.

'' Efter vad kommittén erfarit, har det varit militieombudsmannens avsikt att,

om hans förslag rörande byråintendentsbeställningen vunne bifall, göra framställning

till Kungl. Maj:t om medgivande för den ifrågavarande befattningshavaren att tjänstgöra

å arméförvaltningens intendentsdepartement i den man göromålen å militieombudsmansexpeditionen

kunde förenas med sådan tjänstgöring.

Mot anställande å sistnämnda expedition av ett kvinnligt skrivbiträde med

avlöning av 1,600 kronor jämte två ålderstillägg å 200 kronor efter respektive

5 och 10 år är från kommittén ej något att erinra.

För vaktmästaren vid justitieombudsmansexpeditionen har kommittén tillstyrkt

en årlig avlöning av 1,200 kronor med två ålderstillägg ä 100 kronor efter respektive

5 och 10 år; därest bemälde vaktmästare skulle i denna sin egenskap åtnjuta fri

bostad och bränsle, borde — såsom regeln är för vaktmästare i allmänhet vid nyreglerade

centrala ämbetsverk — avlöningen minskas med 250 kronor, så länge

nämnda förmån kvarstode.

Kommittén håller före, att enahanda avlöningsförmåner böra bestämmas för

vaktmästaren å militieombudsmansexpeditionen. Skulle i förekommande fall — såsom

för närvarande — för kök erforderligt bränsle ej bestas vaktmästaren till den i

övrigt med uppvärmning försedda fria bostaden, synes militieombudsmannen kunna

få i skälig mån minska avdraget å avlöningen för bostaden.

Under erinran att avlöningen för befattningshavare vid justitieombudsmansexpeditionen

hittills icke varit uppdelad å lön och tjänstgöringspenningar, har militieombudsmannen

ansett en sådan uppdelning lämplig beträffande militieombudsmansexpeditionen

samt framlagt förslag rörande tjänstgöringspenningarnas belopp.^

Åberopande vad i detta hänseende av kommittén anförts i dess utlåtande

den 3 april 1916 beträffande justitieombudsmannen och befattningshavare å hans

expedition, anser kommittén även av avlöningarna till militieombudsmannen och

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

11

befattningshavare a hans expedition viss del böra upptagas såsom tjänstgöringspenningar.

Därigenom bleve då, likasom i allmänhet inom statsförvaltningen, betecknat,

att denna avlöningsdel Unge av befattningshavaren uppbäras endast för tid,

under vilken han verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den tid, han

eljest varit befriad från tjänstgöring, skall utgå till den, som uppehållit befattningen.

Mot de belopp, militieombudsmannen föreslagit såsom tjänstgöringspenningar

för kvinnligt biträde och vaktmästare, har kommittén icke någon erinran att framställa.

Bifalles kommitténs mening angående avlöningen till sekreteraren, torde

dennes tjänstgöringspenningar böra sättas till 1,800-kronor såsom kommittén föreslagit

för sekreteraren vid justitieombudsmansexpeditionen. Vid sådant förhållande

torde det belopp, som må böra bestämmas såsom tjänstgöringspenningar för byråintendent,

skäligen kunna sättas till 1,700 kronor.

Enligt § 21 i den av 1915 års riksdag antagna instruktionen för militieombudsmannen

äger denne antaga och entlediga tjänstemännen vid sin expedition; dessa

äro skyldiga att efterkomma hans föreskrifter i tjänsten och han äger att mellan

dem fördela göromålen.

Om semester och annan ledighet för tjänstemännen vid militieombudsmansexpeditionen

samt om vikarier för dem under ledighet bestämmer militieombudsmannen

enligt § 23 i instruktionen.

Han har nu ansett, att därutöver borde stadgas, att de för justitiekanslersämbetet

gällande bestämmelser och villkor i tillämpliga delar skulle efter militieombudsmannens

beprövande gälla även för militieombudsmansexpeditionen.

Däremot är från kommitténs sida så mycket mindre något att erinra som

förslaget överensstämmer med vad 1909 års riksdag föreskrivit beträffande justitieombudsmansexpeditionen.

Kommittén hemställer alltså,

att den årliga avlöningen för sekreteraren å militieombudsmansexpeditionen

måtte bestämmas till 6,000 kronor, därav 1,800 kronor skola anses

utgöra tjänstgöringspenningar, vilken avlöning må till den del, som ej utgör

tjänstgöringspenningar, kunna efter fem år höjas med 500 kronor och efter

tio år med ytterligare 500 kronor;

att till den intendenturofficer, som må varda anställd såsom byråintendent

vid militieombudsmansexpeditionen, må utgå ett arvode av 5,500

kronor, därav 1,700 kronor skola anses utgöra tjänstgöringspenningar;

att till ett kvinnligt skrivbiträde å militieombudsmansexpeditionen måtte

bestämmas en årlig avlöning av 1,600 kronor, därav 550 kronor skola anses

utgöra tjänstgöringspenningar, vilken avlöning må till den del, som ej utgör

tjänstgöringspenningar, kunna efter fem år höjas med 200 kronor och efter

tio år med ytterligare 200 kronor;

att den årliga avlöningen för vaktmästaren å militieombudsmansexpeditionen

måtte bestämmas till 1,200 kronor, därav 350 kronor skola anses utgöra

tjänstgöringspenningar, vilken avlöning må till den del, som ej utgör

tjänstgöringspenningar, kunna efter fem år höjas med 100 kronor och efter

tio år med ytterligare 100 kronor; samt

att, därest vaktmästaren i denna sin egenskap åtnjuter fri bostad och

bränsle, från den del av hans avlöning, som ej utgör tjänstgöringspenningar,

skall, så länge nämnda förmån kvarstår, avdragas 250 kronor årligen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

Kommittén hemställer vidare, i anslutning till vad militieombudsmannen föreslagit,

att föreskrifter måtte meddelas i följande hänseenden, nämligen:

att den intendenturofficer, som må varda anställd såsom byråintendent

å ifrågavarande expedition, skall, såvitt han ej erhåller full sysselsättning

därstädes, vara skyldig att utan särskild ersättning fullgöra den tjänstgöring

vid arméförvaltningens intendentsdepartement, som, efter medgivande av

Kungl. Maj:t, må kunna beredas honom;

att i övrigt de för justitiekanslersexpeditionen gällande villkor och bestämmelser

för avlöningsförmånernas åtnjutande skola i tillämpliga delar, efter

militieombudsmannens beprövande, gälla även för militieombudsmansexpeditionen;

samt

att de personer, som för närvarande äro anställda såsom sekreterare,

kvinnligt skrivbiträde och vaktmästare å militieombudsmansexpeditionen, må

i och för ålderstillägg vid motsvarande befattningar enligt de bestämmelser,

som vid 1916 års riksdag varda antagna, få räkna sig till godo den tjänstgöring,

de fullgjort på grund av sin hittills varande anställning hos militieombudsmannen.

Skulle kommitténs förslag i fråga om avlöningen för sekreteraren hos militieombudsmannen

godkännas, torde rimligt vara, att den nuvarande sekreteraren får i

och för ålderstillägg tillgodoräknas även den tid, han omedelbart före sitt tillträde

av befattningen innehaft sekreterarbefattningen med enahanda begynnelseavlöning

(6,000 kronor för år räknat) hos justitieombudsmannen efter företrädaren beviljat

avsked.

Beträffande sekreteraren hos justitieombudsmannen är emellertid stadgat, att

därest han förut innehar tjänst på rikets stat, samma villkor och förbehåll skola

vid uppbärandet av den för sekreteraren hos justitieombudsmannen bestämda avlöningen

iakttagas, som äro stadgade i avseende å utbetalningen av justitieombudsmansavlöningen

vid enahanda fall. (I detta hänseende gäller för justitieombudsmannen,

att, därest han förut innehar tjänst på rikets stat, han är skyldig att den

därmed förenade löneinkomst frånträda, så länge han uppbär justitieombudsmanslönen.

Motsvarande föreskrift gäller för militieombudsmannen.)

Föreskrift i enahanda hänseende torde böra meddelas för sekreteraren hos

militieombudsmannen. o „

Militieombudsmannen bär hemställt, på anförda skäl, att ett årligt anslag a

4,000 kronor måtte ställas till hans förfogande att användas till befordrande av

göromålens gång inom expeditionen samt till vikariatsersättning.

Häremot har kommittén icke något att erinra.

I fråga om vad militieombudsmannen vidare hemställt om anslag till expenser,

kostnaden för tryckning av ämbetsberättelse m. m. torde något yttrande från kommittén

ej vara avsett.

* *

*

I sitt förenämnda utlåtande den 3 april 1916 har kommittén i anledning av

den mottagna remissen och framställningen från justitieombudsmannen gjort vissa

hemställanden i fråga om avlöningsförmånerna för justitieombudsmannen och dennes

ersättare.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

13

Varda dessa hemställanden godkända, torde motsvarande bestämmelser böra

komma till stånd beträffande militieombudsmannen och dennes ersättare.»

Efter det löneregleringskommittén avgivit sitt berörda yttrande,

har från militieombudsmannen inkommit en promemoria i ärendet, vilken

militieombudsmannen anhållit att få intagen i utskottets utlåtande.

Nämnda promemoria är av följande lydelse:

»Omedelbart efter det militieombudsmansämbetet trätt i verksamhet anmälde Särskild prosig

hos militieombudsmannen en mängd personer såsom sökande till befattningar memoria av

vid expeditionen. Det var jurister och militärer, personer, som hörde till båda ombuds
dessa

kategorier, och även ett par, som icke hörde till någondera. Flertalet aspi- marinen.

rerade på sekreterarbefattningen, men somliga sökte den registratorsbefattning,

som man antog skola inrättas. Det syntes mig emellertid antagligt, att om såsom

sekreterare vid militieombudsmansexpeditionen kunde anställas den dåvarande sekreteraren

vid justitieombudsmansexpeditionen, sekreteraren skulle kunna åtaga sig att

svara även för registratorsgöromålen. Den ifrågavarande tjänstemannen hade nämligen

tidigare varit registrator hos justitieombudsmannen och var sålunda förtrogen

med såväl sekreterar- som registratorsgöromål. Då han dessutom, såsom löjtnant

i Svea artilleriregementes reserv, hade militär utbildning, var det jämväl ur denna

synpunkt önskvärt, att han bleve anställd hos militieombudsmannen.

Sekreteraren hos justitieombudsmannen befanns villig att övergå till tjänstgöring

hos militieombudsmannen med skyldighet att tillsvidare svara, förutom för

sekreterargöromålen, även för de vid militieombudsmansexpeditionen förekommande

registratorsgöromål. Vid de sistnämnda göromålen har hjälp beretts honom såsom

framgår av militieombudsmannens ämbetsberättelse till 1916 års riksdag. Att sekreteraren,

som emellertid fått svara för den ojämförligt viktigaste delen av registratorsgöromålen,

hunnit med sin anpart i dessa, har berott därpå, att dels sekreterarens

arbetstid utsträckts över den normala (6 timmar) med en eller annan

timme på vardagarna (antingen före middagen eller på kvällen) samt med några

timmars arbete på söndagsmiddagarna, dels militieombudsmannen satt upp en mängd

skrivelser, som både kunnat uppsättas av sekreteraren och, om det mcdhunnits,

även skolat uppsättas av honom. Efter eventuellt anställande av en intendenturtjänsteman

torde militieombudsmannens eget arbete komma att ökas så mycket, att

han ej får någon tid över att uppsätta sådana skrivelser, som lämpligen kunna

uppsättas av sekreteraren.

Militieombudsmannen har givetvis icke kunnat garantera sekreteraren särskilt

arvode för registratorsgöromålen, men det har förutsatts såsom skäligt, att sådant

komme att beviljas. I längden torde för övrigt icke låta sig göra att såsom regel

fordra mera än 6 timmars dagligt arbete av sekreteraren. Kan ej någon ersättning

beredas för övertidsarbetet, blir resultatet helt visst att krav på anställande av

registrator gör sig gällande.

Det har sagts mig, att om en löneförbättring bereddes sekreteraren hos militieombudsmannen,

samma förmån skulle komma att begäras för sekreteraren hos

justitieombudsmannen. Denna konsekvens synes mig allt annat än avskräckande.

Kan vid inträffande ledighet registratorstjänsten (med en avlöning å 4,000 kronor

jämte två ålderstillägg ä 500 kronor) indragas mot det att sekreteraren får 800

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

kronor och skrivbiträdet 400 kronor högre avlöning, är ju vinsten påtaglig. Den

ifrågavarande anmärkningen har icke heller framkommit i iöneregleringskommitténs

utlåtande. Där har i stället anförts, att därest framställningen om biträde av en

särskild intendenturtjänsteman vinner avseende, denne borde komma att taga en

betydande del i arbetena å militieombudsmansexpeditionen, tvivelsutan i flera fall

till lättnad för sekreteraren. Denna slutsats är emellertid förhastad. Givetvis

kommer en eventuellt anställd byråintendent att få föredraga de ärenden, som höra

till hans område; är han tillika skrivkarl, bör han därjämte kunna besörja det

huvudsakliga av expeditionen rörande dessa ärenden. Men med anställandet av en

byråintendent komma å andra sidan göromålen att ökas i betydande grad. särskilt

för militieombudsmannen personligen. Följden härav måste bliva den redan framhållna,

att militieombudsmannen nödgas i högre grad än hittills påkalla hjälp av

sekreteraren med uppsättande av skrivelser. Redan nu råder den olägenheten att

militieombudsmannen är så mycket upptagen av arbetet med uppsättande av skrivelser,

att större ärenden ibland ej kunna företagas så snart som önskvärt vore.

Kommittén har vidare anmärkt, att det syntes ligga närmast till hands,° att

sekreteraren vid militieombudsmannens expedition ej erhölle högre avlöningsförmåner

än vad som bestämts för sekreteraren i justitiekanslersexpeditionen, helst denna sistnämnda

tjänsteman ju hade att å sin avlöning vidkännas avdrag till sin pensionering.

Det vill synas, som om kommittén underskattat förmånen av en fast anställning

med tryggad pensionsrätt.

Trots vad löneregleringskommittén anfört håller jag före att det ur såväl

skälighets- som sparsamhetssynpunkt är önskvärt, att sekreteraren hos militieombudsmannen

får särskild ersättning för handhavandet av registratorsgöromålen.

Däremot är det möjligt, att den av mig föreslagna formen för denna löneförbättring

icke är den lämpligaste och att det kunde vara riktigare att visst belopp tillsvidare

ställdes till militieombudsmannens förfogande att användas till särskilt arvode åt

den tjänsteman, som hade att ansvara för diarieföringen och övriga registratorsgöromål.

Beloppet borde i sådant fall sättas till 900 kronor, sa att ersättning

efter enahanda grund kunde tillkomma den, som under semester för sekreteraren

svarade för registratorsgöromålen.

I fråga om behovet för militieombudsmannen av särskilt biträde av en intendenturtjänsteman

har löneregleringskommittén vitsordat militieombudsmannens framställning

till riksdagen, men kommittén har förordat, att denne intendenturtjänsteman

anställdes på helt annat sätt än militieombudsmannen föreslagit. I sin kritik

av militieombudsmannens förslag har kommittén åberopat ett uttalande från fackmannahåll

(en artikel i Svensk Intendentur Tidskrift för 1916, nr 1 och 2). Kommittén

har dock i sitt referat av detta uttalande förbigått en mycket väsentlig

punkt, nämligen frågan om arvodesbeloppet, vilket i den åsyftade artikeln föreslagits

till 7,000 kronor. Sättes arvodet till detta belopp och göres befattningen »rörlig»,

såsom i artikeln tillika föreslagits, är det nog ganska sannolikt att till och med eu

regementsofficer skulle kunna aspirera på befattningen. Denna kan emellertid icke

göras rörlig.

Anställningen såsom byråintendent hos militieombudsmannen förutsätter skicklighet

och erfarenhet inom intendenturväsendet men är icke ägnad att i sin ordning

i nämnvärd mån bereda innehavaren fortsatt utbildning. Generalintendenten har

med hänsyn härtill meddelat mig, att det icke rimligen kan ifrågakomma, att en

intendenturofficer kan få behålla sin tur i kåren under en sa lång tjänstgöring hos

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

15

militieombudsmannen som fyra till fem år. För egen del anser jag, att man måste

böja sig för denna uppfattning, och att förövrigt även för militieombudsmannen

skulle vara ofördelaktigt, att byråintendent ombyttes så ofta som vart fjärde eller

femte år. Fin annan sak är att allra första gången byråintendentsbefattningen tillsattes

det kan vara lämpligt att vederbörande intendenturofficer tar »avsked från

lönen» för två år och först vid utgången av den tiden bestämmer sig, huruvida

han skall kvarstanna hos militieombudsmannen eller återgå till intendenturkåren.

Om nu från början jcke beredes byråintendenten en så pass fast anställning,

att han kan räkna på ålderstillägg, torde knappast någon kapten i intendenturkåren

kunna tänka pa att söka befattningen. Med hänsyn till de bestämmelser

om tiden för avgång ur tjänst, som hittills gällt för intendenturofficerare, lärer ej

heller vara att vänta, att någon pensionerad intendenturofficer skall kunna anställas

såsom biträde hos militieombudsmannen. Möjligt är däremot, att en ung intendenturofficer

i dålig tur skall kunna aspirera. Då tillfället för en sådan officer att

under tjänstgöringen hos militieombudsmannen öka sin erfarenhet i de rena intendenturgöromålen

givetvis är mycket begränsad, torde därför kunna sägas, att den

av löneregleringskommittén föreslagna anordningen icke kan bereda militieombudsmanuen

utsikt att förvärva biträde av en erfaren och skicklig intendenturofficer.

Förbättras villkoren för byråintendenten om några år, kan ju icke en redan

anställd officer gärna entledigas allenast för att lämna plats för en bättre kvalificerad.

De villkor, på vilka befattningen tillsättes första gången, torde därför

komma att för en lång tid framåt vara bestämmande för de anspråk, som kunna

ställas på dess innehavare.»

I sin berättelse har militieombudsmannen slutligen hemställt om

anslag till expenser m. m. och innehåller berättelsen (sid. 110—112)

härom följande:

»Vid justitieombudsmansexpeditiouen finnes ett anslag om 1,200 kronor

årligen för expenser, av detta gäldas bland annat kostnaden för städning. På

justitieombudsmansexpeditionens stat komma däremot icke kostnader för telefoner,

för elektrisk belysning samt för nyanskaffning av armatur eller premier för brandförsäkring.

Den omständigheten att dylika kostnader böra bestridas från militieombudsmansexpeditionen

nödvändiggör ett något högre expensanslag för sistnämnda

expedition: och hemställer jag därför att till bestridande av expenser vid militie•ombudsmansexpeditionen

anvisas ett årligt anslag å 1,600 kronor.

Vid beräkning av det för militieombudsmansämbetet erforderliga anslag för

år 1916 tog statsutskottet även hänsyn till uppkommande kostnad för tryckning av

militieombudsmannens ämbetsberättelse. Utskottet meddelade, att enligt uppgift

från riksgäldskontoret kostnaden för tryckning av justitieombudsmannens ämbetsberättelse

under de senaste 5 åren i medeltal uppgått till omkring 4,000 kronor

årligen. I detta hänseende kan det förväntas, att kostnaden för militieombudsmansexpeditionen

skall ställa sig väsentligt lägre, då militieombudsmannen icke har att

publicera sådana uppgifter angående vissa riksdagsbeslut, som innefattas i bilagan

vid justitieombudsmannens ämbetsberättelse. Att fastställa ett visst belopp för

sådan kostnad torde emellertid, även om det över huvud vore möjligt, dock knappast

vara lämpligt, .Tåg hemställer därför, huruvida icke fullmäktige i riksgäldskontoret

.4 nslag till

expenser

m. m.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bankrutt skottets utlåtande Nr 33.

kunde bemyndigas att utbetala och å anslaget till riksdags- och revisionskostnader

m. m. avföra kostnaden för tryckning av militieombudsmannens ämbetsberättelse.

I reseanslag äger justitieombudsmannen årligen uppbära 2,000 kronor, för

vilket belopp han har att ''inom varje års utgång avgiva redogörelse. Beträffande

denna post yttrades uti statsutskottets ovan anförda utlåtande, att det ej torde vara

uteslutet, att militieombudsmannen kunde komma att behöva större reseanslag än

justitieombudsmannen. Enligt mitt förmenande är det önskvärt, att militieombudsmannen

årligen kan använda minst åtta till tio veckor för inspektioner, samt att

han därvid åtföljes av såväl ett lagfaret biträde som byråintendenten, stundom därjämte

av ett byggnadskunnigt biträde. Vid de ämbetsresor, som jag år 1915 före_

tagit såsom militieombudsman, bär jag biträtts än av sekreteraren ensam än därjämte

av en i byggnadsväsendet förfaren officer. Verkställda beräkningar utvisa

att kostnaden för dessa resor, vilka tillhopa omtattat cirka fem veckor, skulle uppgått

till i det närmaste 3,000 kronor, därest jag vid alla resor varit åtföljd av två

personer. Med hänsyn härtill föreslår jag, att till bestridande av kostnaden tor

militieombudsmannens ämbetsresor må på hans rekvisition och mot därför inom

varje års utgång avgivande räkning förskottsvis utbetalas 5,000 kronoi.

Till ovan uppgivna kostnader för militieombudsmansämbetet kommer ytterligare

utgiften för hyra in. tn. Enligt statsutskottets utlåtande skulle överintendentsämbetet

hava upplyst, att en lokal av ungefär samma storlek som den, vilken för

närvarande disponeras av justitieombudsmannen, torde kunna erhållas för en årshyra

av omkring 2,000 kronor, vartill dock för uppvärmning och belysning borde

läggas ett belopp av omkring 600 kronor. Huruvida vid uppskattningen av hyresvärdet

av den till justitieombudsmannen upplåtna lokalen i riksdagshuset hänsyn

tagits jämväl till arkivutrymmet synes emellertid tvivelaktigt; i varje fall torde

kunna bestämt påstås att en ämbetslokal med motsvarande arkivutrymme över

huvud icke står att erhålla i enskild byggnad i Stockholm.

För närvarande förhyres för militieombudsmansexpeditionens räkning en våning

tre trappor upp i huset nr 7 vid Övre Munkbron. Hyran utgör 2,300 kronor

för år och erliålles därför jämväl värme. Då, på sätt förut nämnts, en del av

våningen kunnat upplåtas till bostad åt expeditionens vaktmästare, vilken däriöi

fått vidkännas ett avdrag å lönen av 150 kronor för år räknat, ställer sig kostnaden

för hyra m. in. för närvarande något lägre än den beräknade. Lägenheten

motsvarar dock icke fullt behovet. Utom det att värmeanordningen icke ar alldeles

tillfredsställande, saknas nämligen arkivrum, och i längden kan ett sådant

"ivetvis icke undvaras. Det lärer därför vara nödigt att söka erhålla en annan

lokal för expeditionen, även om kostnaden skulle komma att ställa sig högre än

den i statsutskottets utlåtande uppgivna. Men tillika torde det vara angeläget att,

i händelse lämplig ämbetslokal står att erhålla, kontrakt därom må kunna upprattas

för flera, helst tio, år. ,, ....

Då tvekan yppats om befogenheten för militieombudsmannen att upprätta

hyreskontrakt för längre tid än ett år i sänder, anser jag mig böra hemställa, att

riksdagen måtte, utan att visst högsta belopp för hyran fastställdes, dels uppdraga

åt fullmäktige i riksgäldskontoret att hyra lämplig lokal för militieombudsmansexpeditionen,

dels ock besluta att kostnaden för hyra och för lokalens uppvärmning

ävensom uppkommande kostnad för flyttning må utbetalas och avföras å anslaget

till riksdags- och revisionskostnader m. m.»

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

17

Vad först angår den av militieombudsmannen föreslagna avlöningsstaten

för befattningshavarna vid militieombudsmansexpeditionen, har

militieombudsmannen — efter erinran hurusom sekreterargöromålen

kunde antagas bliva i allt väsentligt ensartade vid militie- och justitieombudsmansexpeditionerna

— förklarat sig anse särskild registrator och

kanslist ej vara oundgängligen nödvändig för militieombudsmansexpeditionen,

utan borde sekreteraren kunna ansvara för såväl diariets

förande som granskningen av fånglistor under förutsättning av hjälp

från dels ett skrivbiträde dels ock en amanuens. Med en sådan anordning

syntes emellertid en förhöjning i avlöningen i förhållande till vad

som utginge till justitieombudsmannens sekreterare få anses vara skälig;

och har i sådant avseende föreslagits, att sekreteraren skulle erhålla

en begynnelseavlöning av 6,800 kronor med ålderstillägg efter 5 år

av 600 kronor, varjämte sekreteraren lämpligen borde erhålla titeln

byrådirektör.

I likhet med löneregleringskommittén har utskottet icke heller

något att erinra mot den föreslagna anordningen beträffande göromålen

å militieombudsmannens kansli. Utskottet anser sig emellertid icke

böra tillstyrka vare sig den ifrågasatta högre avlöningen i dess av

militieombudsmannen föreslagna form, ej heller att sekreteraren erhåller

titeln byrådirektör, utan vill utskottet härutinnan helt ansluta sig till

kommitténs förslag, enligt vilket ifrågavarande tjänsteman skall benämnas

sekreterare och åtnjuta enahanda avlöningsförmåner som sekreteraren

hos justitieombudsmannen. Då det emellertid torde vara lämpligt,

att den, som har att ansvara för diarieföringen och övriga registratorsgöromål,

. härför beredes någon ersättning, har utskottet ansett

det böra medgivas militieombudsmannen att tills vidare av det anslagtill

befordrande av göromålens gång inom expeditionen m. in., varom

utskottet funnit sig böra göra särskild hemställan, disponera skäliga

ansedda 800 kronor. I detta sammanhang vill utskottet erinra, att eu

väsentlig besparing i kostnaderna för expeditionen vinnes därigenom att

särskild registrator-kanslist ansetts ej vara erforderlig.

Militieombudsmannen har vidare hemställt, att å expeditionen

måtte få anställas en intendenturofficer med benämning byråintendent.

Denne syntes, åtminstone så länge full sysselsättning måhända icke

kunde beredas honom, böra lämnas tillfälle till viss tjänstgöring inom

intendenturen. Avlöningen skulle enligt militieombudsmannens förslagutgöra

5,500 kronor med tre ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor,

efter resp.. 5, 10 och 15 års tjänstgöring såsom ordinarie innehavare

av befattningen. Löneregleringskommittén bär emellertid på anförda

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 8 saml. 24 käft. (Nr 33.) 3

Utskottets

yttrande.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

skäl ansett det vara lämpligast, att befattningen tillsattes allenast på

förordnande och att för ändamålet anvisades ett arvode av 5,500 kronor.

Åven utskottet finner för sin del nödigt, att militieombudsmannen

erhåller biträde av en person, vilken är fullt förtrogen med de ärenden,

som beröra den militära förvaltningen; och torde i detta hänseende en

intendenturofficer äga särskilt goda förutsättningar. Men något hinder

för att härtill utse annan lämplig person föreligger givetvis icke, så mycket

hellre som det torde kunna inträffa, att någon intendenturofficer icke

kan för befattningen erhållas. Emellertid torde det icke vara lämpligt

att, på sätt kommittén föreslagit, befattningen göres rörlig. Enligt utskottets

mening måste det nämligen ligga särskild vikt uppå, att byråintendenten

erhåller en i möjligaste måtto självständig och tryggad ställning.

Härtill kommer, att, därest till innehavare av ifrågavarande befattning

utses en intendenturofficer, denne efter all sannolikhet icke får

behålla sin tidigare tur inom intendenturkåren, om han efter flera års

bortovaro ånyo tillträder lön på stat därstädes. Därför har det synts

nödigt, att såsom militieombudsmannen föreslagit befattningen göres fast

och har utskottet under sådana förhållanden i detta avseende anslutit

sig till militieombudsmannens förslag. Det torde emellertid tå anses

lämpligt, att om befattningen tillsättes med en intendenturofficer, denne,

såsom militieombudsmannen i sin promemoria uttryckt sig, tar »avsked

från lönen» på två år och att först vid utgången av nämnda tid avgörande

träffas, huruvida han skall kvarstanna hos militieombudsmannen

eller återgå till intendenturkåren.

Mot förslaget att, om byråintendenten är intendenturofficer, tillfälle

beredes honom att åtminstone tills vidare tjänstgöra även inom

intendenturkåren, lärer icke något vara att erinra, likasom icke heller mot

anställandet å expeditionen av ett kvinnligt skrivbiträde med därför

föreslagna avlöningsförmåner.

Utskottet finner sig vidare böra tillstyrka de av löneregleringskommittén

för vaktmästaren föreslagna avlöningsförmånerna.

1 likhet med vad som förordats beträffande justitieombudsmannen

och befattningshavarna å hans expedition, synes även här en uppdelningav

avlöningen böra ske på det sätt, att viss del upptages såsom tjänstgöringspenningar.

I detta avseende ansluter utskottet sig i allt till vad löneregleringskommittén

föreslagit; och komma vid sådant förhållande tjänstgöringspenningarna

för byråintendenten att stanna vid ett belopp av 1,700

kronor i stället för, såsom militieombudsmannen föreslagit, 1,800 kronor.

Det synes vidare vara lämpligt att särskilt stadga, att de för justitiekanslersexpeditionen

gällande bestämmelser och villkor skola i tillämpliga

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

19

delar, efter militieombudsmannens beprövande, gälla även för militieombudsmansexpeditionen.

I likhet med vad som föreslagits för justitieombudsmannens sekreterare

torde även för sekreteraren hos militieombudsmannen böra föreskrivas

skyldighet att, därest han förut innehar tjänst på rikets stat, i motsvarande

fall frånträda den därmed förenade löneinkomsten. Utskottet anser sig

jämväl böra tillstyrka förslaget, att den nuvarande sekreteraren hos militieombudsmannen

må i och för ålderstillägg tillgodoräkna även den tid,

han omedelbart före tillträdet av befattningen innehaft sekreterarbefattningen

hos justitieombudsmannen efter företrädaren beviljat avsked,

likasom utskottet icke har något att erinra mot att de personer, som

för närvarande äro anställda såsom sekreterare, kvinnligt skrivbiträde

och vaktmästare å militieombudsmannens expedition, må i och för ålderstillägg

vid motsvarande befattningar enligt de bestämmelser, som nu

må varda av riksdagen antagna, få räkna sig till godo sin hos militieombudsmannen

hittills fullgjorda tjänstgöring.

Militieombudsmannen har vidare till befordrande av göromålens

gång inom expeditionen samt till vikariatsersättning hemställt, att ett

anslag å 4,000 kronor måtte ställas till hans förfogande. Utskottet har

härvid icke något att erinra och torde, såsom förut nämnts, tills vidare

av detta anslag erforderliga medel kunna anvisas för beredande av skäligt

arvode åt den tjänsteman, som har att ansvara för registratorsgöromålen.

Av ifrågavarande anslag har även avsetts visst belopp för att i mån av

behov användas till ersättning åt sakkunnigt biträde. Sålunda håller utskottet

före, att i förekommande fall personer med erfarenhet på det

merkantila området och särskilt i fråga om statens militära upphandlingsoch

entreprenadväsende komma att anlitas. Därest nu ifrågavarande belopp

visar sig icke vara tillfyllest, lärer enligt utskottets mening militieombudsmannen

icke underlåta att hos riksdagen begära särskilt anslag till beredande

av ersättning åt dylika sakkunniga.

Vad militieombudsmannen hemställt i fråga om anslag för expenser

samt om bestridande av kostnaderna för tryckning av militieombudsmannens

ämbetsberättelse och för hans ämbetsresor har utskottet jämväl

funnit sig böra biträda liksom ock förslaget om visst förfogande i avseende

å förhyrande av lokal för militieombudsmansexpeditionen m. m.

Såsom framgår av utskottets utlåtande nr 32 angående vissa avlöningsvillkor

för justitieombudsmannen m. m., har utskottet gjort vissa

hemställanden beträffande avlöningsförmånerna för justitieombudsmannen

och dennes ersättare. Motsvarande bestämmelser torde även böra godkännas

i avseende å militieombudsmannen och dennes ersättare.

Åberopande vad sålunda i ärendet förekommit får utskottet hemställa,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 33-

att riksdagen må besluta,

l:o) a) att av den för militieombudsmannen bestämda

avlöningen, 11,000 kronor för år, ett belopp av

3,000 kronor skall anses utgöra tjänstgöringspenningar;

b) att tjänstgöringspenningarna må uppbäras för

den tid, militieombudsmannen utövar sitt ämbete eller

åtnjuter semester, men för annan tid utgå till den,

som därunder bestrider ämbetet;

c) att militieombudsmannen må äga att uppbära

den del av avlöningen, som ej utgör tjänstgöringspenningar,

oavkortad jämväl för tid, varunder han är

av sjukdom hindrad att utöva ämbetet, men däremot

för sådan tid, varunder han av annan anledning än

semester eller sjukdom icke bestrider ämbetet, må kunna

enligt bestämmande av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige

i riksgäldskontoret förpliktas att av samma avlöningsdel

avstå vad i varje särskilt fall prövas skäligt;

d) att militieombudsmannen, därest han förut

innehar tjänst å rikets stat, skall vara skyldig att

frånträda den därmed förenade löneinkomst, så länge

han uppbär militieombudsmans avlöning; och

e) att militieombudsman, som vid ämbetets tillträde

icke är bosatt i huvudstaden, må äga att utöver

den fastställda avlöningen uppbära flyttningshjälp med

1,500 kronor;

2:o) a) att tjänstgöringsarvodet för militieombudsmannens

ersättare må utgå efter 11,000 kronor för

helt år räknat;

b) att militieombudsmannens ersättare skall,

därest han innehar tjänst å rikets stat, vara skyldig

att frånträda den därmed förenade löneinkomst för den

tid, för vilken han uppbär nämnda tjänstgör ingsarvode;

och

c) att militieombudsmannens ersättare må, därest

han vid inträde i utövning av militieombudsmansämbetet

icke är bosatt i huvudstaden, äga att för resa

från boningsorten till huvudstaden och åter uppbära

särskild resekostnads- och traktameutsersättning;

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

21

3:o) a) att den årliga avlöningen för sekreteraren

å militieombudsmansexpeditionen må utgå med 6,000

kronor, därav 1,800 kronor skola anses utgöra tjänstgöringspenningar,

vilken avlöning må till den del, som

ej utgör tjänstgöringspenningar, kunna efter 5 år

höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare

500 kronor; och

b) att, därest sekreteraren förut innehar tjänst

på rikets stat, samma villkor och förbehåll skola vid

uppbärandet av ovanberörda avlöning iakttagas, som

äro stadgade i avseende på utbetalningen av militieombudsmansavlöningen

i enahanda fall;

4:o) a) att till den, som må varda anställd såsom

byråintendent vid militieombudsmansexpeditionen, må

utgå ett arvode av 5,500 kronor, därav 1,700 kronor

skola anses utgöra tjänstgöringspenningar, vilken avlöning

må till den del, som ej utgör tjänstgöringspenningar,

kunna efter 5 år höjas med 500 kronor,

efter 10 år med ytterligare 500 kronor, och efter 15

år med ytterligare 500 kronor; och

b) att, därest en intendenturofficer må varda anställd

såsom byråintendent å ifrågavarande expedition,

denne skall, så vitt han ej erhåller full sysselsättning

därstädes, vara skyldig att utan särskild ersättning

fullgöra den tjänstgöring vid arméförvaltningens intendentsdepartement,

som, efter medgivande av Kungl.

Maj:t, må kunna beredas honom;

5:o) att till ett kvinnligt skrivbiträde å militieombudsmansexpeditionen

må utgå en årlig avlöningav

1,600 kronor, därav 550 kronor skola anses utgöra

tjänstgöringspenningar, vilken avlöning må till den

del, som ej utgör tjänstgöringspenningar, kunna efter

5 år höjas med 200 kronor och efter 10 år med

ytterligare 200 kronor;

6:o) a) att den årliga avlöningen för vaktmästaren

å militieombudsmansexpeditionen må utgå med 1,200

kronor, därav 350 kronor skola anses utgöra tjänstgöringspenningar,

vilken avlöning må till den del, som

ej utgör tjänstgöringspenningar, kunna efter 5 år

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

höjas med 100 kronor och efter 10 år med ytterligare

100 kronor; och

b) att, därest vaktmästaren i denna sin egenskap

åtnjuter fri bostad och bränsle, från den del av hans

avlöning, som ej utgör tjänstgöringspenningar, skall,

så länge nämnda förmån kvarstår, avdragas ett belopp

av 250 kronor årligen;

7:o) att i övrigt de för justitiekanslersexpeditionen

gällande villkor och bestämmelser för avlöningsförmånernas

åtnjutande skola i tillämpliga delar, efter

militieombudsmannens beprövande, gälla även för militieombudsmansexpeditionen;
8:o)

a) att de personer, som för närvarande äro

anställda såsom sekreterare, kvinnligt skrivbiträde och

vaktmästare å militieombudsmansexpeditionen, må i och

för ålderstillägg vid motsvarande befattningar enligt

de bestämmelser, som nu må varda av riksdagen antagna,

få räkna sig till godo den tjänstgöring, de fullgjort

på grund av sin hittills varande anställning hos militieombudsmannen;

och

b) att den nuvarande sekreteraren må i och för

ålderstillägg tillgodoräkna sig även den tid, han omedelbart

före sitt tillträde av befattningen innehaft sekreterarbefattningen

med enahanda begynnelseavlöning

(6,000 kronor för år räknat) hos justitieombudsmannen

efter företrädaren beviljat avsked;

9: o) att ett årligt anslag å 4,000 kronor må

ställas till militieombudsmannens förfogande att användas

till befordrande av göromålens gång inom

expeditionen samt till vikariatsersättning, med rätt för

militieombudsmannen att härav anvisa ett belopp av 800

kronor åt den tjänsteman, som ansvarar för registratorsgöromålen

å expeditionen;

10:o) att till bestridande av expenser vid militieombudsmansexpeditionen

må anvisas ett årligt anslag

å 1,600 kronor;

ll:o) att bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontor

att utbetala och å anslaget till riksdags- och

s. 23 Kontrollera mot PDF

Batikoutskottets utlåtande Nr 33.

23

revisionskostnader m. m. avföra kostnaden för tryckning

av militieombudsmannens ämbetsberättelse;

12:o) att till bestridande av kostnaden för militieombndsmannens

ämbetsresor må på hans rekvisition

och mot därför inom varje års utgång avgivande räkning

förskottsvis utbetalas 5,000 kronor; samt

13:o) att, utan fastställande av visst högsta belopp

för hyran, dels uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontor

att hyra lämplig lokal för militieombudsmansexpeditionen

dels ock bemyndiga fullmäktige att

utbetala och å anslaget till riksdags- och revisionskostnader

m. m. avföra kostnaden för hyra och för

lokalens uppvärmning ävensom uppkommande kostnad

för flyttning.

Stockholm den 12 maj 1916.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Neiglick, Ekman, Hallin, Gustafsson,

Wickman, friherre Langenskiöld och Boos samt

av andra kammaren: herrar friherre Adelswärd, Valilqwist, Söderberg i Stockholm,

Hellbei-g i Lycksele, Knstensson, Söderberg i Hobborn, Carlson i Herrljunga och Sommelms.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.