Utlåtande, i anledning av militieombudsmannens framställning angående avlöning för tjänstemän och vaktbetjaning vid militieombudsmansexpeditionen ni. m. Riksdagens militieombudsman har i sin till innevarande års riksdagavgivna ämbetsberättelse
1916-05-12 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1916:33, Utlåtande, i anledning av militieombudsmannens framställning angående avlöning för tjänstemän och vaktbetjaning vid militieombudsmansexpeditionen ni. m. Riksdagens militieombudsman har i sin till innevarande års riksdagavgivna ämbetsberättelse
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 33.
1
Nr 33.
Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1916 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av militieombudsmannens framställning
angående avlöning för tjänstemän och vaktbetjaning vid
militieombudsmansexpeditionen ni. m.
Riksdagens militieombudsman har i sin till innevarande års riksdagavgivna
ämbetsberättelse (sid. 102—110) gjort framställning angående
avlöning för tjänstemän och vaktbetjaning vid militieombudsmansexpeditionen
m. m.
Bankoutskottet, som fått militieombudsmannens ifrågavarande framställning
till sig hänvisad, har ansett sig böra inhämta löneregleringskommitténs
yttrande över densamma och har utskottet för sådant ändamål
anhållit om utverkande av Kungl. Maj:ts befallning till bemälda
kommitté att avgiva och till utskottet inkomma med dylikt yttrande.
I anledning härav har utskottet emottag^ ett av löneregleringskommittén
avgivet, den 4 nästlidna april dagtecknat utlåtande, däri
kommittén till en början lämnat en utförlig redogörelse för innehållet
i militieombudsmannens ifrågavarande framställning, och får utskottet i
avseende å denna åberopa nämnda redogörelse, vilken är av följande
lydelse:
»I utlåtande den 11 maj 1915, nr 87, i anledning av väckta motioner om anslag
till avlöning m. m. för riksdagens militieombudsman hemställde statsutskottet,
att avlöningen till militieombudsmannen skulle bestämmas till 11,000 kronor årligen,
och att militieombudsmannen skulle tilldelas flyttningshjälp till belopp av 1,500
kronor att uppbäras för det fall, att han vid ämbetets tillträdande icke vore bosatt
i huvudstaden.
Beträffande de i övrigt för militieombudsmannen och hans expedition erforderliga
anslagsmedel yttrade utskottet, att utskottet, innan någon erfarenhet i sådant
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 8 sand. 24 höft. (Nr 33,) 1
Löner eg leringskommittét\8
redogörelse
för
M. 0:b framställning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
'')
Bankoutskottets utlåtande Nr 33.
avseende vunnits och i saknad i övrigt av tillräckligt material för frågans bedömande,
icke kunnat framställa detaljerade förslag vare sig i fråga om bestämmandet
av avlöning till erforderlig tjänstepersonal vid militieombudsmansexpeditionen eller
i avseende å fastställandet av vissa anslagsbelopp till vikariatsersättning, expenser,
trycknings- och resekostnader in. m. Intill dess efter skedd framställning av militieombudsmannen
och verkställd granskning av i sådant hänseende gjort förslag närmare
reglering av berörda förhållanden vid militieombudsmansexpeditionen kunnat
vidtagas, syntes ett icke specificerat belopp för ifrågavarande ändamål böra ställas
till militieombudsmannens förfogande.
I avseende å expeditionens personal uttalade utskottet den förvissningen, att
militieombudsmannen icke anställde större sådan personal än som av behovet oundgängligen
påkallades, ävensom att arvodena till dessa befattningshavare icke tillmättes
högre än de avlöningar, som utginge för närmast motsvarande befattningar
inom statsförvaltningen i allmänhet. Utskottet hemställde, att riksdagen måtte besluta,
att till avlöning åt den vid militieombudsmannens expedition erforderliga
tjänstepersonalen, till expenser, rese- och tryckningskostnader, hyresersättning in. in.
skulle ställas ett årligt belopp av förslagsvis 27,500 kronor.
Med förmälan att utskottets hemställan bifölls av riksdagen, har i anledning
av vad sålunda förekommit militieombudsmannen inkommit till riksdagen med framställning
om bestämmande av avlöning för personalen vid militieombudsmansexpeditionen
och om i övrigt för expeditionen erforderliga anslag, så vitt de ej redan
blivit av riksdagen slutligt fastställda. Härvid har militieombudsmannen till eu
början framhållit, hurusom vissa honom anförtrodda uppgifter föranledde behov av
tjänstebiträde, vartill motsvarighet ej funnes vid justitieombudsmansexpeditionen,
men att för övrigt förhållandena vid sistnämnda expedition synts ägnade att tjäna
som utgångspunkt vid beräkningen av anslag för militieombudsmansexpeditionen.
Särskilt kunde det antagas, att sekreterargöromålen skulle bliva i allt väsentligt
ensartade vid de båda expeditionerna. Sekreterarens huvudsakligaste göromål vore
att föredraga inkommande ärenden; att uppsätta expeditioner och beslut i den mån
detta arbete icke utfördes av ombudsmannen själv; att granska och expediera utgående
skrivelser; att föra register såväl över utgående skrivelser som över vissa
slags ärenden; samt att biträda vid utarbetandet av ombudsmannens ämbetsberättelse.
Därjämte handhade sekreteraren expeditionens ekonomi.
Jämte sekreteraren vore på justitieombudsmannens kansli anställd en registrator
och kanslist. Denne tjänsteman hade såsom registrator att besörja diariiföring
och dylikt samt vårda arkivalierna; till kanslistgöromålen hänfördes granskningen
av fånglistor.
Ehuru det icke vore att förvänta, att de egentliga sekreterargöromålen skulle
bliva mindre omfattande vid militieombudsmannens expedition än vid justitieombudsmannens,
helst mängden av specialförfattningar, vilkas efterlevnad skulle övervakas
vid den förra expeditionen, givetvis komme att medföra svårigheter särskilt för
sekreteraren vid ärendenas beredande till föredragning, hade militieombudsmannen
dock trott särskild registrator och kanslist icke vara oundgängligen nödvändig för
militieombudsmansexpeditionen, utan hade det synts honom, som borde den tjänsteman,
som besörjde sekreterargöromålen, även kunna ansvara för såväl diariets
förande som fånglistgranskningen under förutsättning att han erhölle hjälp vid det
förra arbetet av ett kvalificerat skrivbiträde och vid det senare av en rättsbildad
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
3
amanuens, penna anordning hade tillämpats redan från början, dock att biträde
vid diariiföring och fånglistgranskning beståtts sekreteraren först efter hand, i mån
av sekreterargöromålens ökning.
Statsutskottet hade uttalat den förvissning, att arvodena till de tjänstemän,
som av militieombudsmannen anställdes, icke tillmättes högre än de avlöningar, som
utginge för närmast motsvarande befattningar inom statsförvaltningen i allmänhet.
Med iakttagande av sålunda lämnat direktiv hade militieombudsmannen bestämt avlöningen
för sekreteraren från och med juli 1915 till samma belopp, som riksdagen
tillerkänt sekreteraren vid justitieombudsmansexpeditionen, eller 6,000 kronor för år.
Den förenämnda anordningen beträffande göromålen på militieombudsmannens kansli
syntes emellertid billigtvis böra medföra någon förhöjning i avlöningen. Militieombudsmanneu
hade sålunda ansett skäligt, att den ifrågavarande tjänstemannen
hänfördes till samma mellanklass i fråga om avlöningen som byrådirektörerna i
patent- och registreringsverket, och sålunda erhölle en begynnelselön av 6,800 kronor
med ett ålderstillägg efter fem år å 600 kronor. Även syntes det militieombudsmannen
— till betecknande av den skiljaktighet i fråga om göromål och ansvar,
som samma anordning medförde — vara lämpligt, att denne tjänsteman erhölle titeln
byrådirektör.
Förutom sådana göromål, som förutsatte juridiskt-administrativ utbildning,
skulle militieombudsmannen handlägga en del ärenden, vid vilka krävdes biträde
med annan fackutbildning. Härvid vore särskilt att erinra om militieombudsmannens
åliggande att övervaka efterlevnaden av
bestämmelser om förvaltningen av försvarsväsendet tillhörande fastigheter;
bestämmelser om statens upphandlings- och entreprenadväsende, i vad de
ägde tillämpning inom försvarsväsendet, om anskaffande, underhåll och vård av
materiell, anskaffande och användande av andra förnödenheter samt utförande avarbete
för försvarsväsendets behov; samt
bestämmelser om förråd, utrustning och annat, som avsåge krigsberedskap.
De ärenden, som sålunda kunde förekomma, vore icke av så ensartad beskaffenhet,
att en person kunde vara fackmässigt förtrogen med dem alla. För
somliga ärenden, till exempel sådana som anginge försvarsväsendet tillhörande fastigheter,
syntes det vara tillfyllest, att militieombudsmannen hade till sitt förfogande
medel till ersättande av ett tillfälligt biträde. Men beträffande andra, nämligen de
som rörde arméns intendenturväsen, vore det anledning antaga, att de skulle förekomma
i sådant antal, att militieombudsmannen för deras handläggning hade behov
av ett biträde med fastare anställning. Önskvärt vore därför, att å militieombudsmannens
expedition anställdes en erfaren intendenturofficer såsom byråintendent.
Den förnämsta uppgiften för byråintendenten skulle bliva att biträda militieombudsmannen
vid inspektion av arméns förråd och dylikt samt att verkställa de
utredningar och utarbeta de framställningar, till vilka inspektionerna kunde giva
anledning. Ehuru en intendenturofficer icke kunde vara fullt förtrogen även med
marinens intendenturväsen, utan tillfälligt anlitande av en marinintendent därjämte
kunde tänkas komma i fråga, borde dock byråintendenten kunna biträda jämväl vid
inspektion av flottans och kustartilleriets etablissement. Att byråintendenten
skulle bereda ärenden rörande värnpliktigas avlöning och förmåner i övrigt, sade sig
självt. Och då intendenturofficerarna tillika vore utbildade för trupptjänst, skulle
ett sålunda kvalificerat biträde tvivelsutan bliva till stort gagn för militieombuds
-
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 33.
mannen även vid handläggning av en del ärenden, som anginge andra militära förhållanden
än sådana, vilka folie inom intendenturväsendet. Dessutom syntes han
kunna anlitas för eu del sådant byråarbete som registrering av författningar.
Att byråintendenten från början skulle få full sysselsättning vid militieombudsmansexpeditionen
vore emellertid ingalunda säkert. Det hade därför synts angeläget
att tillfälle kunde beredas honom att tillsvidare tjänstgöra även inom intendenturen,
och syntes en dylik anordning för övrigt vara desto lämpligare som byråintendenten
därigenom finge möjlighet att göra sig förtrogen med tärnande förändringar inom
detta område och på samma gång vidmakthålla och öka sin egen tjänstskicklighet.
Närmast till hands läge i sådant avseende, att han hänvisades att för tjänstgöring i
arméförvaltningens intendentsdepartement använda den arbetstid, då han icke behövde
tagas i anspråk vid militieombudsmansexpeditionen. Generalintendenten hade på
framställning av militieombudsmannen meddelat, att så vitt på honom ankomme tillfälle
till tjänstgöring inom sagda departement skulle beredas en hos militieombudsmannen
såsom byråintendent anställd intendenturofficer, dock under villkor dels att
tjänstgöringen, varje gång sådan ifrågakomme, kunde äga rum i sammanhängande
perioder av ej alltför kort varaktighet och sålunda ej blott någon timme då och då
samt dels att ersättning för tjänstgöringen icke skulle utgå av intendenturkårens
medel i annan mån än då den tilläventyrs avsåge uppehållande av befattning å
intendenturkårens stat. Mot dessa villkor syntes militieombudsmannen ej något vara
att erinra, helst byråintendentens huvudsakliga tjänstgöring skulle komma att äga
rum vid militieombudsmansexpeditionen och det tvivelsutan vore lämpligast, att hela
avlöningen utginge från samma anslag. Men om det skulle befinnas nödvändigt
att byråintendenten toges i anspråk för intendentur- eller trupptjänst vid truppförband
å annan tid än då han åtnjöte semester vid militieombudsmansexpeditionen,
— vilket visserligen såvitt möjligt syntes höra undvikas — borde en annan anordning
beträffande avlöningen vidtagas och byråintendenten under tiden frånträda en
del av sin avlöning ä militieombudsmansexpeditionens stat.
Avlöningen till byråintendenten syntes böra bestämmas till 5,500 kronor jämte
tre älderstillägg ä 500 kronor efter respektive fem, tio och femton års tjänstgöring
såsom ordinarie innehavare av befattningen. Begynnelselönen skulle därigenom bliva
140 kronor högre än den, som tillkomme kapten av lista klassen i Stockholm, slutlönen
175 kronor högre än den major därstädes ägde uppbära. Med lägre avlöningsförmåner
syntes det ej vara utsikt, att eu duglig och erfaren intendenturofficer skulle
kunna fästas vid expeditionen.
Med det allmänna bemyndigande att anställa erforderlig tjänstepersonal, som
lämnats militieombudsmannen av 1915 års riksdag, hade måhända överensstämt, att
han sökt att, så snart omständigheterna sådant medgivit, för expeditionen förvärva
biträde av en intendent. Vid närmare övervägande hade han emellertid funnit, att
avlöningsförmånerna för en byråintendent vid militieombudsmansexpeditionen borde
vara prövade av riksdagen, innan en intendenturofficer lämpligen kunde övergå till
en tjänstgöring, för vilken han rimligtvis måste avstå från utsikten till vidare befordran
på det militära området. Men då behovet av ett intendentsbiträde vore
synnerligen kännbart, borde det. i händelse framställningen om avlöning åt sådant
biträde vunne riksdagens bifall, fortfarande stå militieombudsmannen öppet att vid
expeditionen anställa eu intendenturtjänsteman utan att därför avvakta den tid, då
fastställd stat för militieombudsmansexpeditionen kunde börja tillämpas.
Bankoutskott ds utlåtande Nr 33.
5
I staten för justitieombudsmansexpeditionen hade icke upptagits särskild post
för det vid expeditionen anställda kvinnliga biträde, utan utginge arvodet till detta
biträde från det anslag å 4,000 kronor, som ställts till justitieombudsmannens förfogande
att användas till befordrande av göromålens gång inom expeditionen, till
vikariatsersättning, renskrivning in. in. Det hade emellertid synts militieombudsmannen
lämpligare att, på sätt under senare tid vid fastställandet av nya stater
allmänt brukats, avlöningen för ett sådant biträde, då dess tjänstgöring vore av
stadigvarande beskaffenhet, upptoges i staten; och då det vid militieombudsmansexpeditionen
erforderliga skrivbiträde även skulle hava att under tillsyn av byrådirektören
besörja registratorsgöromålen, syntes arvodet, för närvarande av militieombudsmannen
bestämt till 1,200 kronor för år, böra fastställas till 1,600 kronor
med två ålderstillägg å 200 kronor efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring samt
befattningen sålunda betecknas såsom eu biträdesbefältning av andra lönegraden.
Däremot syntes det icke vara erforderligt att visst belopp utsattes såsom
arvode åt den lagfarne amanuens, som måste finnas vid expeditionen, utan syntes
det böra ankomma på militieombudsmannen att inom ramen av tillgängliga medel
bestämma detta arvode efter det större eller mindre arbete amanuensen utfört samt
jämväl, där omständigheterna sådant påkallade, använda tillgängligt belopp såsom
arvode åt flera amanuenser.
För den vid expeditionen anställde vaktmästare hade arvodet tillsvidare bestämts
till 1,100 kronor för år eller det belopp, som utgjorde begynnelselönen för
vaktmästaren vid justitieombudsmansexpeditionen. Det hade emellertid befunnits,
att av den lägenhet, som förhyrdes för militieombudsmansexpeditionen, en del nämligen
köket och två härinvid belägna ruin, av vilka ett mycket litet och ett något
större, kunde avskiljas till bostad för vaktmästaren. Från och med den 1 juli 1915
vore därför vaktmästaren i åtnjutande av fri bostad, med vilken liksom med hela
den för expeditionen hyrda våningen följde uppvärmning; däremot bestodes honom
icke för köket erforderligt bränsle, ej heller fritt lyse. För bostadsförmånen hade
från och med juli månad gjorts avdrag med det belopp, som enligt staterna för
ämbetsverken plägade i liknande fall ifrågakomma för vaktmästare med 1,100 kronors
årslön, eller 150 kronor för år.
Huru lång tid fri bostad kunde upplåtas åt vaktmästaren vore beroende på
liera förhållanden, närmast det huru länge expeditionen komme att kvarvara i den
nuvarande lägenheten. I regel torde det befinnas mindre ekonomiskt att för en
expedition sådan som militieombudsmannens hyra så stor våning, att bostadslägenhet
härinom kunde beredas för en vaktmästare. Vid bestämmandet av en normal lön
för vaktmästaren borde därför icke allt för stort avseende fästas vid det tillfälliga
förhållandet, att bostadsförmån stode till buds inom expeditionens nuvarande våning.
Skulle lönen fastställas efter måttet av de avlöningar, som utginge för närmast
motsvarande befattningar inom statsförvaltningen i allmänhet, syntes den böra sättas
till 1,200 kronor med två ålderstillägg å 100 kronor efter respektive 5 och 10 års
tjänstgöring. A den lön, som bestämdes för vaktmästaren, borde göras avdrag
efter 150 kronor för år, för den händelse vaktmästaren i sådan egenskap åtnjöte
fri bostad.
Avlöningen för befattningshavande vid justitieombudsmansexpeditionen hade
hittills icke varit uppdelad på lön och tjänstgöringspenningar. Fn sådan uppdelning
syntes beträffande militieombudsmansexpeditionen vara lämplig med hänsyn
6
Bankoutskottela utlåtande Nr 33.
därtill, att skyldighet kunde komma att inträda för tjänsteman, särskilt byråintendenten,
att vid annan ledighet än semester frånträda någon del av avlöningen.
Anledning att upptaga någon del av avlöningen under titeln »ortstil]ägg» syntes
däremot icke vara för handen. Av de föreslagna avlöningsbeloppen syntes följande
böra hänföras till tjänstgöringspenningar, nämligen för byrådirektören 2,000 kronor,
för byråintendenten 1,800 kronor, för det kvinnliga biträdet 550 kronor och för
vaktmästaren 350 kronor.
Enligt instruktionen för militieombudsmannen gällde, att militieombudsmannen
ägde antaga och entlediga tjänstemännen vid sin expedition, att dessa vore skyldiga
att efterkomma militieombudsmannens föreskrifter i tjänsten, och att han ägde
mellan dem fördela göromålen, ävensom att militieombudsmannen ägde bestämma
om semester och annan ledighet för tjänstemännen vid expeditionen samt om vikarier
för dem under ledighet. Härutöver borde stadgas, att de för justitiekanslersämbetet
gällande bestämmelser och villkor i tillämpliga delar skulle efter militieombudsmannens
beprövande gälla även för militieombudsmansexpeditionen.
På grund av vad sålunda anförts, hemställde militieombudsmannen, att riksdagen
måtte
dels för nedamiämnda befattningshavande vid militieombudsmansexpeditionen
fastställa följande avlöningsstat att gälla från och med år 1917,
1
Lön
Tjänstgö-
rings-
penningar
:
Summa i
avlöning
Ålders tillägg
1
Anmärkningar j
1 byrådirektör ......
4,800
2,000
0,800
[Efter 5 år kan lö- Jnen höjas med 600
(kronor.
!
i 1 byråintendent......
3,700
1.800
5,500
Efter 5 år kan lö- nen höjas med 500
kronor, efter 10 år
med ytterligare
500 kronor, och
efter 15 år med
ytterligare 500
kronor.
&
! 1 kvinnligt biträde
av andra löne-
1,050
850
1,600
.
1,200
1
Efter 5 år kan lö- nen höjas med 200
kronor, och efter
10 år med ytter- ligare 200 kronor.
Efter 5 år kan lö- nen höjas med 100
kronor, och efter
10 år med ytter- ligare 100 kronor.
i
| 1 vaktmästare ......
.
350
[Därest vaktmästa- re i sådan egen- skap åtnjuter fri
bostad, skall, så
länge denna för- mån kvarstår, av- drag å lönen äga
rum med 150 kro- nor årligen.
Bankoutskottets utlåtande Nr 33.
7
dels föreskriva, att byråintendenten skulle vara skyldig att, såvitt han icke
erhölle tull sysselsättning vid militieombudsinansexpeditionen, fullgöra den tjänstgöring
vid arméförvaltningens intendentsdepartement, som kunde beredas honom,
dels ock besluta, att de för justitiekanslersexpeditionen gällande bestämmelser
och villkor i tillämpliga delar skulle, efter militieombudsmannens beprövande, gälla
även för militieombudsinansexpeditionen.
Beträffande de föreslagna ålderstilläggen hemställde militieombudsmannen därjämte
om ett uttryckligt förklarande, att den å militieombudsmannens expedition nu
anställde sekreterare, som vid sin anställning därstädes var ordinarie sekreterare
hos justitieombudsmannen med rätt till ålderstillägg, samt det nuvarande kvinnliga
biträdet och den nuvarande vaktmästaren måtte i fråga om rätten till ålderstillägg
vid motsvarande befattningar enligt förestående stat få räkna sig tillgodo den tjänstgöring,
de fullgjort på grund av sin hittillsvarande anställning hos militieombudsmannen.
I avseende å sekreteraren och det kvinnliga biträdet gällde att de redan
nu hade den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet, som ansetts böra föranleda den
förbättrade avlöningen.
I avseende å behovet av anslag till vikariatsersättning in. in. vid militieombudsmansexpeditionen
ansåg militieombudsmannen sig först böra erinra om det förhållande,
att militieombudsmannen enligt 23 § av den för honom gällande instruktionen
ägde rätt att, med uppbärande av full avlöning, årligen åtnjuta semester en
och en halv månad. Frågan om arvode till den, som under semestern förestode
militieombudsmansämbetet, samt om resekostnads- och traktamentsersättning till
honom för den händelse han icke vore bosatt i huvudstaden vore emellertid för
närvarande ordnad genom det vid slutet av 1915 års lagtima riksdag utfärdade
reglementet för riksgäldskontoret, och denna anordning syntes lämplig särskilt av
den anledning, att beloppet av ifrågakommande resekostnads- och traktamentsersättning
icke kunde på förhand beräknas. I framställningen om anslag till vikariatsersättning
m. m. utginge militieombudsmannen därför ifrån, att förenämnda arvode
jämte resekostnads- och vikariatsersättning till den, som förvaltade militieombudsmansämbetet
under militieombudsmannens semester, icke skulle gäldas av ifrågavarande
anslag.
Däremot borde av detta anslag utgå ersättningar till vikarier under semester
för byrådirektören, byråintendenten, det kvinnliga biträdet och vaktmästaren. Semesterns
längd torde komma att bestämmas för en var av de två förstnämnda
tjänstemännen till en och en halv månad, för det kvinnliga biträdet till en månad
samt för vaktmästaren till 15 dagar. Då vid expeditionen icke funnes någon
befattningshavande, som kunde förpliktas att åtaga sig semestervikariat, borde för
det nämnda ändamålet beräknas ett något högre belopp än som motsvarade tjänstgöringspenningarna
vid respektive befattningar, men syntes emellertid ett belopp av
800 kronor motsvara behovet. Till uppehållande av amanuensgöromålen beräknades
1,800 å 2,000 kronor. Härutöver syntes ett belopp om 1,200 å 1,400 kronor böra
finnas att tillgå för att i mån av behov användas till ersättning åt sakkunnigt
biträde ävensom till uppehållande av vederbörande tjänstebefattningar vid sjukdomsfall
och dylikt. På grund av vad sålunda anförts hemställde militieombudsmannen,
att ett årligt anslag å 4,000 kronor måtte ställas till militieombudsmannens förfogande
att användas till befordrande av göromålens gång inom expeditionen samt
till vikariatsersättning.
8
Bankoutskottets utlutande Nr Hd
Löneregleringskommittém
yttrande.
Utöver vad sålunda angivits, hemställde militieombudsmannen om anslag för
expenser, om bestridande av kostnad för tryckning av militieombudsmannens ämbetsberättelse
samt om anslag för bestridande av kostnaderna för dennes ämbetsresor.
Slutligen hemställdes om visst förfogande i avseende å förhyrande av lokal
för militieombudsmansexpeditionen m. m.»
För egen del har löneregleringskommittén i ärendet anfört följande:
»Militieombudsmannen har ansett det kunna antagas, att sekreterargöromålen
skulle bliva i allt väsentligt ensartade vid militieombudsmans- och justitieombudsmansexpeditionema.
Under erinran, hurusom på justitieombudsmannens kansli vore anställd, jämte
sekreteraren, en registrator och kanslist, vilken sistnämnda tjänsteman såsom registrator
hade att besörja diariiföring och dylikt samt vårda arkivalierna och såsom
kanslist att granska fånglistor, har militieombudsmannen trott särskild registrator
och kanslist ej vara oundgängligen nödvändig för militieombudsmansexpeditionen:
det har synts militieombudsmannen, att den tjänsteman, som besörjde sekreterargöromålen,
även borde kunna ansvara för såväl diariets förande som granskningen
av fånglistor under förutsättning att han erhölle hjälp vid det förra arbetet av ett
kvalificerat skrivbiträde och vid det senare av en rättsbildad amanuens. Denna
anordning hade tillämpats redan från början, dock att biträde vid diariiföring och
fånglistgranskning beståtts sekreteraren först efter hand. i mån av sekreterargöromålens
ökning.
Med förmälan att militieombudsmannen bestämt avlöningen för sekreteraren
å expeditionen från och med juli 1915 till samma belopp, som riksdagen tillerkänt
sekreteraren vid justitieombudsmansexpeditionen i begynnelseavlöning eller 6,000
kronor, har militieombudsmannen emellertid uttalat, att den av honom omnämnda
anordningen beträffande göromålen å hans kansli syntes honom billigtvis böra medföra
någon förhöjning i avlöningen för sekreteraren. Han har ansett skäligt, att
den ifrågavarande tjänstemannen hänfördes till samma mellanklass i fråga om avlöningen
som byrådirektörerna i patent- och registreringsverket och sålunda erhölle
en begynnelseavlöning av 6,800 kronor med ett ålderstillägg efter fem år å 600
kronor. Även syntes det militieombudsmannen till betecknande av den skiljaktighet
i fråga om göromål och ansvar, som den nämnda anordningen medförde, vara lämpligt,
att tjänstemannen i fråga erhölle titeln byrådirektör.
Kommittén har icke något att erinra mot den av militieombudsmannen vidtagna
anordningen beträffande göromålen å hans kansli, men kommittén kan icke
tillstyrka, att därav nu må föranledas den föreslagna tillökningen i sekreterarens
avlöningsförmåner.
Det synes nämligen kommittén, att ej utan synnerligen vägande skäl höra —
åtminstone ej innan vidare erfarenhet vunnits — införas skiljaktiga avlöningsbestämmelser
för sekreterarna å militieombudsmans- och justitieombudsmansexpeditionema.
Vad militieombudsmannen till stöd för den högre avlöningen åt hans
sekreterare anfört har icke synts kommittén nödvändigt påkalla den ifrågasatta
högre avlöningen.
Väl har av militieombudsmannen framhållits, att mängden av specialförfattningar,
vilkas efterlevnad skall övervakas vid militieombudsmannens expedition,
komme att medföra svårigheter särskilt för sekreteraren vid ärendenas beredande
Bankoutskottets utlåtande Nr 33.
9
till föredragning, men å andra sidan bör ju, därest framställningen om biträde av
en särskild intendenturofficer viimer avseende, denne komma att taga en betydande
del i arbetena å militieombudsmansexpeditionen, tvivelsutan i flera fall till lättnad
för sekreteraren.
I det av militieombudsmannen åberopade utlåtandet av statsutskottet vid
1915 års riksdag uttalade utskottet den förvissning, att arvodena till de tjänstemän,
som anställdes av militieombudsmannen, icke tillmättes högre än de avlöningar,
som utginge för närmast motsvarande befattningar inom statsförvaltningen i allmänhet.
Instämmande i denna uppfattning vill kommittén såsom sin mening uttala,
att det synes kommittén ligga närmast till hands, att sekreterarne vid såväl militieombudsmannens
som justitieombudsmannens expeditioner ej erhölle högre avlöningsförmåner
än vad som bestämts för sekreteraren i justitiekanslersexpeditionen (för närvarande
5,800 kronor jämte två ålderstillägg å 500 kronor), helst denna sistnämnda
tjänsteman ju har att å sin avlöning vidkännas avdrag i avgifter till sin pensionering.
Då nu emellertid riksdagen år 1909, efter gemensam omröstning, bestämt
avlöningen för sekreteraren hos justitieombudsmannen till 6,000 kronor jämte två
ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, efter respektive 5 och 10 år, vill kommittén
hemställa, att för sekreteraren hos militieombudsmannen bestämmas samma avlöningsförmåner
som gälla för sekreteraren hos justitieombudsmannen.
Militieombudsmannen har vidare framhållit önskvärdheten och det verkliga
behovet av att erhålla biträde av en å militieombudsmansexpeditionen anställd
intendenturofficer, benämnd byråintendent. De huvudsakliga uppgifterna för en dylik
befattningshavare hava av militieombudsmannen angivits.
Då det ingalunda vore säkert, att befattningshavaren i fråga från början
skulle få full sysselsättning vid militieombudsmansexpeditionen, hade det synts
militieombudsmannen angeläget, att tillfälle kunde beredas befattningshavaren att
tillsvidare tjänstgöra även inom intendenturen på sätt i militieombudsmannens framställning
närmare angivits.
Militieombudsmannen — som antagit, att en intendenturofficer med övergång
definitivt till den ifrågavarande befattningen måste avstå från utsikten till vidare
befordran på det militära området — har föreslagit för befattningen en avlöning av
5,500 kronor jämte tre ålderstillägg å 500 kronor »efter respektive fem, tio och
femton års tjänstgöring såsom ordinarie innehavare av befattningen».
Enligt vad löneregleringskommittén inhämtat, har från fackmannahåll framställts
en del erinringar mot de principer, som militieombudsmannen tänkt sig för
anställande av den nämnda byråintendenten.
I sådant hänseende har anförts, att en av de första fordringarna, som borde
ställas pa honom, syntes vara att han vore fackmässigt förtrogen med ärenden,
som berörde den militära förvaltningen. Att under en längre följd av år bevara
denna fackmässiga förtrogenhet utan att själv aktivt och mera ingående än vad
ifrågasatt tjänstgöring å arméförvaltningens intendentsdepartement medgåve handlägga
förvaltningsbestyr av olika slag, syntes icke vara möjligt för någon, vilka
kvalifikationer han än månde äga.
Ju längre han kvarstode på sin plats hos militieombudsmannen, dess mera
avlägsnades han från dagsläget på militärförvaltningens område och dess mindre
blevo följaktligen den verkliga sakkunskapen.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 8 sand. 24 haft. (Nr 33.)
2
10
Bankontskottets utlåtande Nr 33.
Det vore otvivelaktigt lyckligare att göra befattningen rörlig, det vill säga
tillsätta den med intendenturofficer på förordnande för viss tid, som i allmänhet
icke borde sättas längre än till fem år, efter vilken tid den förordnade skulle äga
ånyo tillträda lön på stat vid intendenturkåren.
En obetingad fördel med en för kortare tidsperiod hos militieombudsmannen
placerad intendenturofficer vore ock, att, om denne icke befunnes fullt lämplig för
befattningen, personombyte lättare skulle kunna göras.
I stället för att uppbära lön m. m. å militieombudsmansexpeditionens stat
syntes därför befattningshavaren böra tilldelas arvode därifrån, under vars åtnjutande
han hade att avstå sina avlöningsförmåner vid intendenturkåren.
De sålunda gjorda erinringarna synas löneregleringskommittén väl förtjänta
av beaktande vid bedömande av det föreliggande spörsmålet.
Med erkännande av önskvärdheten och gagnet av att militieombudsmannen
vid utövningen av sitt ämbete erhåller mera stadigvarande fackmannabiträde uti
ifrågavarande avseende, håller löneregleringskommittén emellertid för sin del före,
att åtminstone innan tillräcklig erfarenhet må hava vunnits man ej bör skrida till
anordnande av en sådan fast beställning, som militieombudsmannen tänkt sig, då
han föreslagit en byråintendent med ända till tre ålderstillägg.
För kommittén synes det lämpligast att nu för ändamålet anvisa allenast ett
arvode till det belopp, som militieombudsmannen tänkt sig såsom begynnelseavlöning
tör byråintendenten, eller 5,500 kronor.
'' Efter vad kommittén erfarit, har det varit militieombudsmannens avsikt att,
om hans förslag rörande byråintendentsbeställningen vunne bifall, göra framställning
till Kungl. Maj:t om medgivande för den ifrågavarande befattningshavaren att tjänstgöra
å arméförvaltningens intendentsdepartement i den man göromålen å militieombudsmansexpeditionen
kunde förenas med sådan tjänstgöring.
Mot anställande å sistnämnda expedition av ett kvinnligt skrivbiträde med
avlöning av 1,600 kronor jämte två ålderstillägg å 200 kronor efter respektive
5 och 10 år är från kommittén ej något att erinra.
För vaktmästaren vid justitieombudsmansexpeditionen har kommittén tillstyrkt
en årlig avlöning av 1,200 kronor med två ålderstillägg ä 100 kronor efter respektive
5 och 10 år; därest bemälde vaktmästare skulle i denna sin egenskap åtnjuta fri
bostad och bränsle, borde — såsom regeln är för vaktmästare i allmänhet vid nyreglerade
centrala ämbetsverk — avlöningen minskas med 250 kronor, så länge
nämnda förmån kvarstode.
Kommittén håller före, att enahanda avlöningsförmåner böra bestämmas för
vaktmästaren å militieombudsmansexpeditionen. Skulle i förekommande fall — såsom
för närvarande — för kök erforderligt bränsle ej bestas vaktmästaren till den i
övrigt med uppvärmning försedda fria bostaden, synes militieombudsmannen kunna
få i skälig mån minska avdraget å avlöningen för bostaden.
Under erinran att avlöningen för befattningshavare vid justitieombudsmansexpeditionen
hittills icke varit uppdelad å lön och tjänstgöringspenningar, har militieombudsmannen
ansett en sådan uppdelning lämplig beträffande militieombudsmansexpeditionen
samt framlagt förslag rörande tjänstgöringspenningarnas belopp.^
Åberopande vad i detta hänseende av kommittén anförts i dess utlåtande
den 3 april 1916 beträffande justitieombudsmannen och befattningshavare å hans
expedition, anser kommittén även av avlöningarna till militieombudsmannen och
Bankoutskottets utlåtande Nr 33.
11
befattningshavare a hans expedition viss del böra upptagas såsom tjänstgöringspenningar.
Därigenom bleve då, likasom i allmänhet inom statsförvaltningen, betecknat,
att denna avlöningsdel Unge av befattningshavaren uppbäras endast för tid,
under vilken han verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den tid, han
eljest varit befriad från tjänstgöring, skall utgå till den, som uppehållit befattningen.
Mot de belopp, militieombudsmannen föreslagit såsom tjänstgöringspenningar
för kvinnligt biträde och vaktmästare, har kommittén icke någon erinran att framställa.
Bifalles kommitténs mening angående avlöningen till sekreteraren, torde
dennes tjänstgöringspenningar böra sättas till 1,800-kronor såsom kommittén föreslagit
för sekreteraren vid justitieombudsmansexpeditionen. Vid sådant förhållande
torde det belopp, som må böra bestämmas såsom tjänstgöringspenningar för byråintendent,
skäligen kunna sättas till 1,700 kronor.
Enligt § 21 i den av 1915 års riksdag antagna instruktionen för militieombudsmannen
äger denne antaga och entlediga tjänstemännen vid sin expedition; dessa
äro skyldiga att efterkomma hans föreskrifter i tjänsten och han äger att mellan
dem fördela göromålen.
Om semester och annan ledighet för tjänstemännen vid militieombudsmansexpeditionen
samt om vikarier för dem under ledighet bestämmer militieombudsmannen
enligt § 23 i instruktionen.
Han har nu ansett, att därutöver borde stadgas, att de för justitiekanslersämbetet
gällande bestämmelser och villkor i tillämpliga delar skulle efter militieombudsmannens
beprövande gälla även för militieombudsmansexpeditionen.
Däremot är från kommitténs sida så mycket mindre något att erinra som
förslaget överensstämmer med vad 1909 års riksdag föreskrivit beträffande justitieombudsmansexpeditionen.
Kommittén hemställer alltså,
att den årliga avlöningen för sekreteraren å militieombudsmansexpeditionen
måtte bestämmas till 6,000 kronor, därav 1,800 kronor skola anses
utgöra tjänstgöringspenningar, vilken avlöning må till den del, som ej utgör
tjänstgöringspenningar, kunna efter fem år höjas med 500 kronor och efter
tio år med ytterligare 500 kronor;
att till den intendenturofficer, som må varda anställd såsom byråintendent
vid militieombudsmansexpeditionen, må utgå ett arvode av 5,500
kronor, därav 1,700 kronor skola anses utgöra tjänstgöringspenningar;
att till ett kvinnligt skrivbiträde å militieombudsmansexpeditionen måtte
bestämmas en årlig avlöning av 1,600 kronor, därav 550 kronor skola anses
utgöra tjänstgöringspenningar, vilken avlöning må till den del, som ej utgör
tjänstgöringspenningar, kunna efter fem år höjas med 200 kronor och efter
tio år med ytterligare 200 kronor;
att den årliga avlöningen för vaktmästaren å militieombudsmansexpeditionen
måtte bestämmas till 1,200 kronor, därav 350 kronor skola anses utgöra
tjänstgöringspenningar, vilken avlöning må till den del, som ej utgör
tjänstgöringspenningar, kunna efter fem år höjas med 100 kronor och efter
tio år med ytterligare 100 kronor; samt
att, därest vaktmästaren i denna sin egenskap åtnjuter fri bostad och
bränsle, från den del av hans avlöning, som ej utgör tjänstgöringspenningar,
skall, så länge nämnda förmån kvarstår, avdragas 250 kronor årligen.
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 33.
Kommittén hemställer vidare, i anslutning till vad militieombudsmannen föreslagit,
att föreskrifter måtte meddelas i följande hänseenden, nämligen:
att den intendenturofficer, som må varda anställd såsom byråintendent
å ifrågavarande expedition, skall, såvitt han ej erhåller full sysselsättning
därstädes, vara skyldig att utan särskild ersättning fullgöra den tjänstgöring
vid arméförvaltningens intendentsdepartement, som, efter medgivande av
Kungl. Maj:t, må kunna beredas honom;
att i övrigt de för justitiekanslersexpeditionen gällande villkor och bestämmelser
för avlöningsförmånernas åtnjutande skola i tillämpliga delar, efter
militieombudsmannens beprövande, gälla även för militieombudsmansexpeditionen;
samt
att de personer, som för närvarande äro anställda såsom sekreterare,
kvinnligt skrivbiträde och vaktmästare å militieombudsmansexpeditionen, må
i och för ålderstillägg vid motsvarande befattningar enligt de bestämmelser,
som vid 1916 års riksdag varda antagna, få räkna sig till godo den tjänstgöring,
de fullgjort på grund av sin hittills varande anställning hos militieombudsmannen.
Skulle kommitténs förslag i fråga om avlöningen för sekreteraren hos militieombudsmannen
godkännas, torde rimligt vara, att den nuvarande sekreteraren får i
och för ålderstillägg tillgodoräknas även den tid, han omedelbart före sitt tillträde
av befattningen innehaft sekreterarbefattningen med enahanda begynnelseavlöning
(6,000 kronor för år räknat) hos justitieombudsmannen efter företrädaren beviljat
avsked.
Beträffande sekreteraren hos justitieombudsmannen är emellertid stadgat, att
därest han förut innehar tjänst på rikets stat, samma villkor och förbehåll skola
vid uppbärandet av den för sekreteraren hos justitieombudsmannen bestämda avlöningen
iakttagas, som äro stadgade i avseende å utbetalningen av justitieombudsmansavlöningen
vid enahanda fall. (I detta hänseende gäller för justitieombudsmannen,
att, därest han förut innehar tjänst på rikets stat, han är skyldig att den
därmed förenade löneinkomst frånträda, så länge han uppbär justitieombudsmanslönen.
Motsvarande föreskrift gäller för militieombudsmannen.)
Föreskrift i enahanda hänseende torde böra meddelas för sekreteraren hos
militieombudsmannen. o „
Militieombudsmannen bär hemställt, på anförda skäl, att ett årligt anslag a
4,000 kronor måtte ställas till hans förfogande att användas till befordrande av
göromålens gång inom expeditionen samt till vikariatsersättning.
Häremot har kommittén icke något att erinra.
I fråga om vad militieombudsmannen vidare hemställt om anslag till expenser,
kostnaden för tryckning av ämbetsberättelse m. m. torde något yttrande från kommittén
ej vara avsett.
* *
*
I sitt förenämnda utlåtande den 3 april 1916 har kommittén i anledning av
den mottagna remissen och framställningen från justitieombudsmannen gjort vissa
hemställanden i fråga om avlöningsförmånerna för justitieombudsmannen och dennes
ersättare.
Bankoutskottets utlåtande Nr 33.
13
Varda dessa hemställanden godkända, torde motsvarande bestämmelser böra
komma till stånd beträffande militieombudsmannen och dennes ersättare.»
Efter det löneregleringskommittén avgivit sitt berörda yttrande,
har från militieombudsmannen inkommit en promemoria i ärendet, vilken
militieombudsmannen anhållit att få intagen i utskottets utlåtande.
Nämnda promemoria är av följande lydelse:
»Omedelbart efter det militieombudsmansämbetet trätt i verksamhet anmälde Särskild prosig
hos militieombudsmannen en mängd personer såsom sökande till befattningar memoria av
vid expeditionen. Det var jurister och militärer, personer, som hörde till båda ombuds
dessa
kategorier, och även ett par, som icke hörde till någondera. Flertalet aspi- marinen.
rerade på sekreterarbefattningen, men somliga sökte den registratorsbefattning,
som man antog skola inrättas. Det syntes mig emellertid antagligt, att om såsom
sekreterare vid militieombudsmansexpeditionen kunde anställas den dåvarande sekreteraren
vid justitieombudsmansexpeditionen, sekreteraren skulle kunna åtaga sig att
svara även för registratorsgöromålen. Den ifrågavarande tjänstemannen hade nämligen
tidigare varit registrator hos justitieombudsmannen och var sålunda förtrogen
med såväl sekreterar- som registratorsgöromål. Då han dessutom, såsom löjtnant
i Svea artilleriregementes reserv, hade militär utbildning, var det jämväl ur denna
synpunkt önskvärt, att han bleve anställd hos militieombudsmannen.
Sekreteraren hos justitieombudsmannen befanns villig att övergå till tjänstgöring
hos militieombudsmannen med skyldighet att tillsvidare svara, förutom för
sekreterargöromålen, även för de vid militieombudsmansexpeditionen förekommande
registratorsgöromål. Vid de sistnämnda göromålen har hjälp beretts honom såsom
framgår av militieombudsmannens ämbetsberättelse till 1916 års riksdag. Att sekreteraren,
som emellertid fått svara för den ojämförligt viktigaste delen av registratorsgöromålen,
hunnit med sin anpart i dessa, har berott därpå, att dels sekreterarens
arbetstid utsträckts över den normala (6 timmar) med en eller annan
timme på vardagarna (antingen före middagen eller på kvällen) samt med några
timmars arbete på söndagsmiddagarna, dels militieombudsmannen satt upp en mängd
skrivelser, som både kunnat uppsättas av sekreteraren och, om det mcdhunnits,
även skolat uppsättas av honom. Efter eventuellt anställande av en intendenturtjänsteman
torde militieombudsmannens eget arbete komma att ökas så mycket, att
han ej får någon tid över att uppsätta sådana skrivelser, som lämpligen kunna
uppsättas av sekreteraren.
Militieombudsmannen har givetvis icke kunnat garantera sekreteraren särskilt
arvode för registratorsgöromålen, men det har förutsatts såsom skäligt, att sådant
komme att beviljas. I längden torde för övrigt icke låta sig göra att såsom regel
fordra mera än 6 timmars dagligt arbete av sekreteraren. Kan ej någon ersättning
beredas för övertidsarbetet, blir resultatet helt visst att krav på anställande av
registrator gör sig gällande.
Det har sagts mig, att om en löneförbättring bereddes sekreteraren hos militieombudsmannen,
samma förmån skulle komma att begäras för sekreteraren hos
justitieombudsmannen. Denna konsekvens synes mig allt annat än avskräckande.
Kan vid inträffande ledighet registratorstjänsten (med en avlöning å 4,000 kronor
jämte två ålderstillägg ä 500 kronor) indragas mot det att sekreteraren får 800
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 33.
kronor och skrivbiträdet 400 kronor högre avlöning, är ju vinsten påtaglig. Den
ifrågavarande anmärkningen har icke heller framkommit i iöneregleringskommitténs
utlåtande. Där har i stället anförts, att därest framställningen om biträde av en
särskild intendenturtjänsteman vinner avseende, denne borde komma att taga en
betydande del i arbetena å militieombudsmansexpeditionen, tvivelsutan i flera fall
till lättnad för sekreteraren. Denna slutsats är emellertid förhastad. Givetvis
kommer en eventuellt anställd byråintendent att få föredraga de ärenden, som höra
till hans område; är han tillika skrivkarl, bör han därjämte kunna besörja det
huvudsakliga av expeditionen rörande dessa ärenden. Men med anställandet av en
byråintendent komma å andra sidan göromålen att ökas i betydande grad. särskilt
för militieombudsmannen personligen. Följden härav måste bliva den redan framhållna,
att militieombudsmannen nödgas i högre grad än hittills påkalla hjälp av
sekreteraren med uppsättande av skrivelser. Redan nu råder den olägenheten att
militieombudsmannen är så mycket upptagen av arbetet med uppsättande av skrivelser,
att större ärenden ibland ej kunna företagas så snart som önskvärt vore.
Kommittén har vidare anmärkt, att det syntes ligga närmast till hands,° att
sekreteraren vid militieombudsmannens expedition ej erhölle högre avlöningsförmåner
än vad som bestämts för sekreteraren i justitiekanslersexpeditionen, helst denna sistnämnda
tjänsteman ju hade att å sin avlöning vidkännas avdrag till sin pensionering.
Det vill synas, som om kommittén underskattat förmånen av en fast anställning
med tryggad pensionsrätt.
Trots vad löneregleringskommittén anfört håller jag före att det ur såväl
skälighets- som sparsamhetssynpunkt är önskvärt, att sekreteraren hos militieombudsmannen
får särskild ersättning för handhavandet av registratorsgöromålen.
Däremot är det möjligt, att den av mig föreslagna formen för denna löneförbättring
icke är den lämpligaste och att det kunde vara riktigare att visst belopp tillsvidare
ställdes till militieombudsmannens förfogande att användas till särskilt arvode åt
den tjänsteman, som hade att ansvara för diarieföringen och övriga registratorsgöromål.
Beloppet borde i sådant fall sättas till 900 kronor, sa att ersättning
efter enahanda grund kunde tillkomma den, som under semester för sekreteraren
svarade för registratorsgöromålen.
I fråga om behovet för militieombudsmannen av särskilt biträde av en intendenturtjänsteman
har löneregleringskommittén vitsordat militieombudsmannens framställning
till riksdagen, men kommittén har förordat, att denne intendenturtjänsteman
anställdes på helt annat sätt än militieombudsmannen föreslagit. I sin kritik
av militieombudsmannens förslag har kommittén åberopat ett uttalande från fackmannahåll
(en artikel i Svensk Intendentur Tidskrift för 1916, nr 1 och 2). Kommittén
har dock i sitt referat av detta uttalande förbigått en mycket väsentlig
punkt, nämligen frågan om arvodesbeloppet, vilket i den åsyftade artikeln föreslagits
till 7,000 kronor. Sättes arvodet till detta belopp och göres befattningen »rörlig»,
såsom i artikeln tillika föreslagits, är det nog ganska sannolikt att till och med eu
regementsofficer skulle kunna aspirera på befattningen. Denna kan emellertid icke
göras rörlig.
Anställningen såsom byråintendent hos militieombudsmannen förutsätter skicklighet
och erfarenhet inom intendenturväsendet men är icke ägnad att i sin ordning
i nämnvärd mån bereda innehavaren fortsatt utbildning. Generalintendenten har
med hänsyn härtill meddelat mig, att det icke rimligen kan ifrågakomma, att en
intendenturofficer kan få behålla sin tur i kåren under en sa lång tjänstgöring hos
Bankoutskottets utlåtande Nr 33.
15
militieombudsmannen som fyra till fem år. För egen del anser jag, att man måste
böja sig för denna uppfattning, och att förövrigt även för militieombudsmannen
skulle vara ofördelaktigt, att byråintendent ombyttes så ofta som vart fjärde eller
femte år. Fin annan sak är att allra första gången byråintendentsbefattningen tillsattes
det kan vara lämpligt att vederbörande intendenturofficer tar »avsked från
lönen» för två år och först vid utgången av den tiden bestämmer sig, huruvida
han skall kvarstanna hos militieombudsmannen eller återgå till intendenturkåren.
Om nu från början jcke beredes byråintendenten en så pass fast anställning,
att han kan räkna på ålderstillägg, torde knappast någon kapten i intendenturkåren
kunna tänka pa att söka befattningen. Med hänsyn till de bestämmelser
om tiden för avgång ur tjänst, som hittills gällt för intendenturofficerare, lärer ej
heller vara att vänta, att någon pensionerad intendenturofficer skall kunna anställas
såsom biträde hos militieombudsmannen. Möjligt är däremot, att en ung intendenturofficer
i dålig tur skall kunna aspirera. Då tillfället för en sådan officer att
under tjänstgöringen hos militieombudsmannen öka sin erfarenhet i de rena intendenturgöromålen
givetvis är mycket begränsad, torde därför kunna sägas, att den
av löneregleringskommittén föreslagna anordningen icke kan bereda militieombudsmanuen
utsikt att förvärva biträde av en erfaren och skicklig intendenturofficer.
Förbättras villkoren för byråintendenten om några år, kan ju icke en redan
anställd officer gärna entledigas allenast för att lämna plats för en bättre kvalificerad.
De villkor, på vilka befattningen tillsättes första gången, torde därför
komma att för en lång tid framåt vara bestämmande för de anspråk, som kunna
ställas på dess innehavare.»
I sin berättelse har militieombudsmannen slutligen hemställt om
anslag till expenser m. m. och innehåller berättelsen (sid. 110—112)
härom följande:
»Vid justitieombudsmansexpeditiouen finnes ett anslag om 1,200 kronor
årligen för expenser, av detta gäldas bland annat kostnaden för städning. På
justitieombudsmansexpeditionens stat komma däremot icke kostnader för telefoner,
för elektrisk belysning samt för nyanskaffning av armatur eller premier för brandförsäkring.
Den omständigheten att dylika kostnader böra bestridas från militieombudsmansexpeditionen
nödvändiggör ett något högre expensanslag för sistnämnda
expedition: och hemställer jag därför att till bestridande av expenser vid militie•ombudsmansexpeditionen
anvisas ett årligt anslag å 1,600 kronor.
Vid beräkning av det för militieombudsmansämbetet erforderliga anslag för
år 1916 tog statsutskottet även hänsyn till uppkommande kostnad för tryckning av
militieombudsmannens ämbetsberättelse. Utskottet meddelade, att enligt uppgift
från riksgäldskontoret kostnaden för tryckning av justitieombudsmannens ämbetsberättelse
under de senaste 5 åren i medeltal uppgått till omkring 4,000 kronor
årligen. I detta hänseende kan det förväntas, att kostnaden för militieombudsmansexpeditionen
skall ställa sig väsentligt lägre, då militieombudsmannen icke har att
publicera sådana uppgifter angående vissa riksdagsbeslut, som innefattas i bilagan
vid justitieombudsmannens ämbetsberättelse. Att fastställa ett visst belopp för
sådan kostnad torde emellertid, även om det över huvud vore möjligt, dock knappast
vara lämpligt, .Tåg hemställer därför, huruvida icke fullmäktige i riksgäldskontoret
.4 nslag till
expenser
m. m.
16 Bankrutt skottets utlåtande Nr 33.
kunde bemyndigas att utbetala och å anslaget till riksdags- och revisionskostnader
m. m. avföra kostnaden för tryckning av militieombudsmannens ämbetsberättelse.
I reseanslag äger justitieombudsmannen årligen uppbära 2,000 kronor, för
vilket belopp han har att ''inom varje års utgång avgiva redogörelse. Beträffande
denna post yttrades uti statsutskottets ovan anförda utlåtande, att det ej torde vara
uteslutet, att militieombudsmannen kunde komma att behöva större reseanslag än
justitieombudsmannen. Enligt mitt förmenande är det önskvärt, att militieombudsmannen
årligen kan använda minst åtta till tio veckor för inspektioner, samt att
han därvid åtföljes av såväl ett lagfaret biträde som byråintendenten, stundom därjämte
av ett byggnadskunnigt biträde. Vid de ämbetsresor, som jag år 1915 före_
tagit såsom militieombudsman, bär jag biträtts än av sekreteraren ensam än därjämte
av en i byggnadsväsendet förfaren officer. Verkställda beräkningar utvisa
att kostnaden för dessa resor, vilka tillhopa omtattat cirka fem veckor, skulle uppgått
till i det närmaste 3,000 kronor, därest jag vid alla resor varit åtföljd av två
personer. Med hänsyn härtill föreslår jag, att till bestridande av kostnaden tor
militieombudsmannens ämbetsresor må på hans rekvisition och mot därför inom
varje års utgång avgivande räkning förskottsvis utbetalas 5,000 kronoi.
Till ovan uppgivna kostnader för militieombudsmansämbetet kommer ytterligare
utgiften för hyra in. tn. Enligt statsutskottets utlåtande skulle överintendentsämbetet
hava upplyst, att en lokal av ungefär samma storlek som den, vilken för
närvarande disponeras av justitieombudsmannen, torde kunna erhållas för en årshyra
av omkring 2,000 kronor, vartill dock för uppvärmning och belysning borde
läggas ett belopp av omkring 600 kronor. Huruvida vid uppskattningen av hyresvärdet
av den till justitieombudsmannen upplåtna lokalen i riksdagshuset hänsyn
tagits jämväl till arkivutrymmet synes emellertid tvivelaktigt; i varje fall torde
kunna bestämt påstås att en ämbetslokal med motsvarande arkivutrymme över
huvud icke står att erhålla i enskild byggnad i Stockholm.
För närvarande förhyres för militieombudsmansexpeditionens räkning en våning
tre trappor upp i huset nr 7 vid Övre Munkbron. Hyran utgör 2,300 kronor
för år och erliålles därför jämväl värme. Då, på sätt förut nämnts, en del av
våningen kunnat upplåtas till bostad åt expeditionens vaktmästare, vilken däriöi
fått vidkännas ett avdrag å lönen av 150 kronor för år räknat, ställer sig kostnaden
för hyra m. in. för närvarande något lägre än den beräknade. Lägenheten
motsvarar dock icke fullt behovet. Utom det att värmeanordningen icke ar alldeles
tillfredsställande, saknas nämligen arkivrum, och i längden kan ett sådant
"ivetvis icke undvaras. Det lärer därför vara nödigt att söka erhålla en annan
lokal för expeditionen, även om kostnaden skulle komma att ställa sig högre än
den i statsutskottets utlåtande uppgivna. Men tillika torde det vara angeläget att,
i händelse lämplig ämbetslokal står att erhålla, kontrakt därom må kunna upprattas
för flera, helst tio, år. ,, ....
Då tvekan yppats om befogenheten för militieombudsmannen att upprätta
hyreskontrakt för längre tid än ett år i sänder, anser jag mig böra hemställa, att
riksdagen måtte, utan att visst högsta belopp för hyran fastställdes, dels uppdraga
åt fullmäktige i riksgäldskontoret att hyra lämplig lokal för militieombudsmansexpeditionen,
dels ock besluta att kostnaden för hyra och för lokalens uppvärmning
ävensom uppkommande kostnad för flyttning må utbetalas och avföras å anslaget
till riksdags- och revisionskostnader m. m.»
Bankoutskottets utlåtande Nr 33.
17
Vad först angår den av militieombudsmannen föreslagna avlöningsstaten
för befattningshavarna vid militieombudsmansexpeditionen, har
militieombudsmannen — efter erinran hurusom sekreterargöromålen
kunde antagas bliva i allt väsentligt ensartade vid militie- och justitieombudsmansexpeditionerna
— förklarat sig anse särskild registrator och
kanslist ej vara oundgängligen nödvändig för militieombudsmansexpeditionen,
utan borde sekreteraren kunna ansvara för såväl diariets
förande som granskningen av fånglistor under förutsättning av hjälp
från dels ett skrivbiträde dels ock en amanuens. Med en sådan anordning
syntes emellertid en förhöjning i avlöningen i förhållande till vad
som utginge till justitieombudsmannens sekreterare få anses vara skälig;
och har i sådant avseende föreslagits, att sekreteraren skulle erhålla
en begynnelseavlöning av 6,800 kronor med ålderstillägg efter 5 år
av 600 kronor, varjämte sekreteraren lämpligen borde erhålla titeln
byrådirektör.
I likhet med löneregleringskommittén har utskottet icke heller
något att erinra mot den föreslagna anordningen beträffande göromålen
å militieombudsmannens kansli. Utskottet anser sig emellertid icke
böra tillstyrka vare sig den ifrågasatta högre avlöningen i dess av
militieombudsmannen föreslagna form, ej heller att sekreteraren erhåller
titeln byrådirektör, utan vill utskottet härutinnan helt ansluta sig till
kommitténs förslag, enligt vilket ifrågavarande tjänsteman skall benämnas
sekreterare och åtnjuta enahanda avlöningsförmåner som sekreteraren
hos justitieombudsmannen. Då det emellertid torde vara lämpligt,
att den, som har att ansvara för diarieföringen och övriga registratorsgöromål,
. härför beredes någon ersättning, har utskottet ansett
det böra medgivas militieombudsmannen att tills vidare av det anslagtill
befordrande av göromålens gång inom expeditionen m. in., varom
utskottet funnit sig böra göra särskild hemställan, disponera skäliga
ansedda 800 kronor. I detta sammanhang vill utskottet erinra, att eu
väsentlig besparing i kostnaderna för expeditionen vinnes därigenom att
särskild registrator-kanslist ansetts ej vara erforderlig.
Militieombudsmannen har vidare hemställt, att å expeditionen
måtte få anställas en intendenturofficer med benämning byråintendent.
Denne syntes, åtminstone så länge full sysselsättning måhända icke
kunde beredas honom, böra lämnas tillfälle till viss tjänstgöring inom
intendenturen. Avlöningen skulle enligt militieombudsmannens förslagutgöra
5,500 kronor med tre ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor,
efter resp.. 5, 10 och 15 års tjänstgöring såsom ordinarie innehavare
av befattningen. Löneregleringskommittén bär emellertid på anförda
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 8 saml. 24 käft. (Nr 33.) 3
Utskottets
yttrande.
18
Bankoutskottets utlåtande Nr 33.
skäl ansett det vara lämpligast, att befattningen tillsattes allenast på
förordnande och att för ändamålet anvisades ett arvode av 5,500 kronor.
Åven utskottet finner för sin del nödigt, att militieombudsmannen
erhåller biträde av en person, vilken är fullt förtrogen med de ärenden,
som beröra den militära förvaltningen; och torde i detta hänseende en
intendenturofficer äga särskilt goda förutsättningar. Men något hinder
för att härtill utse annan lämplig person föreligger givetvis icke, så mycket
hellre som det torde kunna inträffa, att någon intendenturofficer icke
kan för befattningen erhållas. Emellertid torde det icke vara lämpligt
att, på sätt kommittén föreslagit, befattningen göres rörlig. Enligt utskottets
mening måste det nämligen ligga särskild vikt uppå, att byråintendenten
erhåller en i möjligaste måtto självständig och tryggad ställning.
Härtill kommer, att, därest till innehavare av ifrågavarande befattning
utses en intendenturofficer, denne efter all sannolikhet icke får
behålla sin tidigare tur inom intendenturkåren, om han efter flera års
bortovaro ånyo tillträder lön på stat därstädes. Därför har det synts
nödigt, att såsom militieombudsmannen föreslagit befattningen göres fast
och har utskottet under sådana förhållanden i detta avseende anslutit
sig till militieombudsmannens förslag. Det torde emellertid tå anses
lämpligt, att om befattningen tillsättes med en intendenturofficer, denne,
såsom militieombudsmannen i sin promemoria uttryckt sig, tar »avsked
från lönen» på två år och att först vid utgången av nämnda tid avgörande
träffas, huruvida han skall kvarstanna hos militieombudsmannen
eller återgå till intendenturkåren.
Mot förslaget att, om byråintendenten är intendenturofficer, tillfälle
beredes honom att åtminstone tills vidare tjänstgöra även inom
intendenturkåren, lärer icke något vara att erinra, likasom icke heller mot
anställandet å expeditionen av ett kvinnligt skrivbiträde med därför
föreslagna avlöningsförmåner.
Utskottet finner sig vidare böra tillstyrka de av löneregleringskommittén
för vaktmästaren föreslagna avlöningsförmånerna.
1 likhet med vad som förordats beträffande justitieombudsmannen
och befattningshavarna å hans expedition, synes även här en uppdelningav
avlöningen böra ske på det sätt, att viss del upptages såsom tjänstgöringspenningar.
I detta avseende ansluter utskottet sig i allt till vad löneregleringskommittén
föreslagit; och komma vid sådant förhållande tjänstgöringspenningarna
för byråintendenten att stanna vid ett belopp av 1,700
kronor i stället för, såsom militieombudsmannen föreslagit, 1,800 kronor.
Det synes vidare vara lämpligt att särskilt stadga, att de för justitiekanslersexpeditionen
gällande bestämmelser och villkor skola i tillämpliga
Bankoutskottets utlåtande Nr 33.
19
delar, efter militieombudsmannens beprövande, gälla även för militieombudsmansexpeditionen.
I likhet med vad som föreslagits för justitieombudsmannens sekreterare
torde även för sekreteraren hos militieombudsmannen böra föreskrivas
skyldighet att, därest han förut innehar tjänst på rikets stat, i motsvarande
fall frånträda den därmed förenade löneinkomsten. Utskottet anser sig
jämväl böra tillstyrka förslaget, att den nuvarande sekreteraren hos militieombudsmannen
må i och för ålderstillägg tillgodoräkna även den tid,
han omedelbart före tillträdet av befattningen innehaft sekreterarbefattningen
hos justitieombudsmannen efter företrädaren beviljat avsked,
likasom utskottet icke har något att erinra mot att de personer, som
för närvarande äro anställda såsom sekreterare, kvinnligt skrivbiträde
och vaktmästare å militieombudsmannens expedition, må i och för ålderstillägg
vid motsvarande befattningar enligt de bestämmelser, som nu
må varda av riksdagen antagna, få räkna sig till godo sin hos militieombudsmannen
hittills fullgjorda tjänstgöring.
Militieombudsmannen har vidare till befordrande av göromålens
gång inom expeditionen samt till vikariatsersättning hemställt, att ett
anslag å 4,000 kronor måtte ställas till hans förfogande. Utskottet har
härvid icke något att erinra och torde, såsom förut nämnts, tills vidare
av detta anslag erforderliga medel kunna anvisas för beredande av skäligt
arvode åt den tjänsteman, som har att ansvara för registratorsgöromålen.
Av ifrågavarande anslag har även avsetts visst belopp för att i mån av
behov användas till ersättning åt sakkunnigt biträde. Sålunda håller utskottet
före, att i förekommande fall personer med erfarenhet på det
merkantila området och särskilt i fråga om statens militära upphandlingsoch
entreprenadväsende komma att anlitas. Därest nu ifrågavarande belopp
visar sig icke vara tillfyllest, lärer enligt utskottets mening militieombudsmannen
icke underlåta att hos riksdagen begära särskilt anslag till beredande
av ersättning åt dylika sakkunniga.
Vad militieombudsmannen hemställt i fråga om anslag för expenser
samt om bestridande av kostnaderna för tryckning av militieombudsmannens
ämbetsberättelse och för hans ämbetsresor har utskottet jämväl
funnit sig böra biträda liksom ock förslaget om visst förfogande i avseende
å förhyrande av lokal för militieombudsmansexpeditionen m. m.
Såsom framgår av utskottets utlåtande nr 32 angående vissa avlöningsvillkor
för justitieombudsmannen m. m., har utskottet gjort vissa
hemställanden beträffande avlöningsförmånerna för justitieombudsmannen
och dennes ersättare. Motsvarande bestämmelser torde även böra godkännas
i avseende å militieombudsmannen och dennes ersättare.
Åberopande vad sålunda i ärendet förekommit får utskottet hemställa,
20
Bankoutskottets utlåtande Nr 33-
att riksdagen må besluta,
l:o) a) att av den för militieombudsmannen bestämda
avlöningen, 11,000 kronor för år, ett belopp av
3,000 kronor skall anses utgöra tjänstgöringspenningar;
b) att tjänstgöringspenningarna må uppbäras för
den tid, militieombudsmannen utövar sitt ämbete eller
åtnjuter semester, men för annan tid utgå till den,
som därunder bestrider ämbetet;
c) att militieombudsmannen må äga att uppbära
den del av avlöningen, som ej utgör tjänstgöringspenningar,
oavkortad jämväl för tid, varunder han är
av sjukdom hindrad att utöva ämbetet, men däremot
för sådan tid, varunder han av annan anledning än
semester eller sjukdom icke bestrider ämbetet, må kunna
enligt bestämmande av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige
i riksgäldskontoret förpliktas att av samma avlöningsdel
avstå vad i varje särskilt fall prövas skäligt;
d) att militieombudsmannen, därest han förut
innehar tjänst å rikets stat, skall vara skyldig att
frånträda den därmed förenade löneinkomst, så länge
han uppbär militieombudsmans avlöning; och
e) att militieombudsman, som vid ämbetets tillträde
icke är bosatt i huvudstaden, må äga att utöver
den fastställda avlöningen uppbära flyttningshjälp med
1,500 kronor;
2:o) a) att tjänstgöringsarvodet för militieombudsmannens
ersättare må utgå efter 11,000 kronor för
helt år räknat;
b) att militieombudsmannens ersättare skall,
därest han innehar tjänst å rikets stat, vara skyldig
att frånträda den därmed förenade löneinkomst för den
tid, för vilken han uppbär nämnda tjänstgör ingsarvode;
och
c) att militieombudsmannens ersättare må, därest
han vid inträde i utövning av militieombudsmansämbetet
icke är bosatt i huvudstaden, äga att för resa
från boningsorten till huvudstaden och åter uppbära
särskild resekostnads- och traktameutsersättning;
Bankoutskottets utlåtande Nr 33.
21
3:o) a) att den årliga avlöningen för sekreteraren
å militieombudsmansexpeditionen må utgå med 6,000
kronor, därav 1,800 kronor skola anses utgöra tjänstgöringspenningar,
vilken avlöning må till den del, som
ej utgör tjänstgöringspenningar, kunna efter 5 år
höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare
500 kronor; och
b) att, därest sekreteraren förut innehar tjänst
på rikets stat, samma villkor och förbehåll skola vid
uppbärandet av ovanberörda avlöning iakttagas, som
äro stadgade i avseende på utbetalningen av militieombudsmansavlöningen
i enahanda fall;
4:o) a) att till den, som må varda anställd såsom
byråintendent vid militieombudsmansexpeditionen, må
utgå ett arvode av 5,500 kronor, därav 1,700 kronor
skola anses utgöra tjänstgöringspenningar, vilken avlöning
må till den del, som ej utgör tjänstgöringspenningar,
kunna efter 5 år höjas med 500 kronor,
efter 10 år med ytterligare 500 kronor, och efter 15
år med ytterligare 500 kronor; och
b) att, därest en intendenturofficer må varda anställd
såsom byråintendent å ifrågavarande expedition,
denne skall, så vitt han ej erhåller full sysselsättning
därstädes, vara skyldig att utan särskild ersättning
fullgöra den tjänstgöring vid arméförvaltningens intendentsdepartement,
som, efter medgivande av Kungl.
Maj:t, må kunna beredas honom;
5:o) att till ett kvinnligt skrivbiträde å militieombudsmansexpeditionen
må utgå en årlig avlöningav
1,600 kronor, därav 550 kronor skola anses utgöra
tjänstgöringspenningar, vilken avlöning må till den
del, som ej utgör tjänstgöringspenningar, kunna efter
5 år höjas med 200 kronor och efter 10 år med
ytterligare 200 kronor;
6:o) a) att den årliga avlöningen för vaktmästaren
å militieombudsmansexpeditionen må utgå med 1,200
kronor, därav 350 kronor skola anses utgöra tjänstgöringspenningar,
vilken avlöning må till den del, som
ej utgör tjänstgöringspenningar, kunna efter 5 år
22
Bankoutskottets utlåtande Nr 33.
höjas med 100 kronor och efter 10 år med ytterligare
100 kronor; och
b) att, därest vaktmästaren i denna sin egenskap
åtnjuter fri bostad och bränsle, från den del av hans
avlöning, som ej utgör tjänstgöringspenningar, skall,
så länge nämnda förmån kvarstår, avdragas ett belopp
av 250 kronor årligen;
7:o) att i övrigt de för justitiekanslersexpeditionen
gällande villkor och bestämmelser för avlöningsförmånernas
åtnjutande skola i tillämpliga delar, efter
militieombudsmannens beprövande, gälla även för militieombudsmansexpeditionen;
8:o)
a) att de personer, som för närvarande äro
anställda såsom sekreterare, kvinnligt skrivbiträde och
vaktmästare å militieombudsmansexpeditionen, må i och
för ålderstillägg vid motsvarande befattningar enligt
de bestämmelser, som nu må varda av riksdagen antagna,
få räkna sig till godo den tjänstgöring, de fullgjort
på grund av sin hittills varande anställning hos militieombudsmannen;
och
b) att den nuvarande sekreteraren må i och för
ålderstillägg tillgodoräkna sig även den tid, han omedelbart
före sitt tillträde av befattningen innehaft sekreterarbefattningen
med enahanda begynnelseavlöning
(6,000 kronor för år räknat) hos justitieombudsmannen
efter företrädaren beviljat avsked;
9: o) att ett årligt anslag å 4,000 kronor må
ställas till militieombudsmannens förfogande att användas
till befordrande av göromålens gång inom
expeditionen samt till vikariatsersättning, med rätt för
militieombudsmannen att härav anvisa ett belopp av 800
kronor åt den tjänsteman, som ansvarar för registratorsgöromålen
å expeditionen;
10:o) att till bestridande av expenser vid militieombudsmansexpeditionen
må anvisas ett årligt anslag
å 1,600 kronor;
ll:o) att bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontor
att utbetala och å anslaget till riksdags- och
Batikoutskottets utlåtande Nr 33.
23
revisionskostnader m. m. avföra kostnaden för tryckning
av militieombudsmannens ämbetsberättelse;
12:o) att till bestridande av kostnaden för militieombndsmannens
ämbetsresor må på hans rekvisition
och mot därför inom varje års utgång avgivande räkning
förskottsvis utbetalas 5,000 kronor; samt
13:o) att, utan fastställande av visst högsta belopp
för hyran, dels uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontor
att hyra lämplig lokal för militieombudsmansexpeditionen
dels ock bemyndiga fullmäktige att
utbetala och å anslaget till riksdags- och revisionskostnader
m. m. avföra kostnaden för hyra och för
lokalens uppvärmning ävensom uppkommande kostnad
för flyttning.
Stockholm den 12 maj 1916.
På bankoutskottets vägnar:
ERNST HEDENSTIERNA.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Hedenstierna, Neiglick, Ekman, Hallin, Gustafsson,
Wickman, friherre Langenskiöld och Boos samt
av andra kammaren: herrar friherre Adelswärd, Valilqwist, Söderberg i Stockholm,
Hellbei-g i Lycksele, Knstensson, Söderberg i Hobborn, Carlson i Herrljunga och Sommelms.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.