Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande tionde huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sst åt er na.

1916-11-29 · 76 sidor, varav 75 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 75 av 76 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1916:35, Utlåtande, angående vissa framställningar rörande tionde huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sst åt er na.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

1

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1916 kl. 8 e. m.

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande tionde huvudtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragning

sst åt er na.

Sedan bankoutskottet den 7 sistlidna mars avgivit utlåtande nr 17,

angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel,

innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna, får utskottet

nu avgiva utlåtande över vissa till utskottet remitterade propositioner

och motioner i hithörande ämnen.

Rörande dessa motioner har utskottet funnit sig böra införskaffa

särskild utredning. Utskottet har nämligen ansett det vara av vikt att

erhålla upplysningar dels om de faktiska förhållanden, vilka i varje särskilt

fall kunde inverka på den föreliggande frågans bedömande, dels

ock huruvida beviljandet av pensionen eller understödet skulle stå i

överensstämmelse med eller innebära ett frångående av de principer,

som hittills legat till grund för pensioners och understöds beviljande.

Utskottet har därför anhållit om utverkande av Kungl. Maj:ts befallning

till statskontoret att efter inhämtande, där så erfordrades, av uppgifter

från andra ämbetsverk till utskottet inkomma med upplysningar i omförmälda

avseenden.

I anledning härav har utskottet emottagit ett av statskontoret den

17 nästlidna april avgivet, av åtskilliga bilagor åtföljt utlåtande.

Beträffande de grunder, som följts vid beviljande av pensioner och

understöd, anför statskontoret till en början, att vissa mera allmängiltiga

upplysningar lämnats i statskontorets utlåtande den 5 april 1913, vilket

finnes tryckt såsom bilaga till bankoutskottets utlåtande nr 35 för samma

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 8 samt. 26 höft. (Nr 35.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Angående

Elisabeth

AnrepNordins

delaktighet

i dövstumlärarnas

pensionsnnstalt.

Utskottet.

Angående

pension åt

f. soldaten

Aug. Pol.

år, och då statskontoret icke funnit anledning att göra ändring i eller

tillägg till vad statskontoret då i berörda hänseende anfört, har statskontoret

i omförmälda avseende hänvisat till innehållet i nämnda utlåtande.

För innehållet i övrigt av statskontorets yttrande kommer att vid

de särskilda motionerna lämnas redogörelse.

A. Det civila pensions väsende t.

l:o) I en till riksdagen den 25 februari 1916 avlåten proposition,

nr 101, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att beträffande

delaktighetsbeloppet i dövstumlärarnas pensioneanstalt för föreståndarinnan

vid skolhemmet i Vänersborg för blinda dövstumma Elisabeth AnrepNordin

må, under i övrigt föreskrivna villkor, gälla vad i sådant avseende

är stadgat för kvinnlig föreståndare vid dövstumskola.

Beträffande den i ärendet förebragta utredningen får utskottet

hänvisa till propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för den 25 februari 1916.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning

får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att beträffande delaktighetsbeloppet

i dövstumlärarnas pensionsanstalt för

föreståndarinnan vid skolhemmet i Vänersborg för blinda

dövstumma Elisabeth Anrep-Nordin må, under i övrigt

föreskrivna villkor, gälla vad i sådant avseende är

stadgat för kvinnlig föreståndare vid dövstumskola.

B. Det militära pensiousväsciidet.

2:o) I en inom första kammaren av herr K. J. Gustafsson väckt

motion, nr 27, har hemställts, »det riksdagen ville besluta, att före

detta soldaten vid livkompaniet av kungl. Jönköpings regemente nr 58

August Pol må från och med den 1 januari 1916 ur Vadstena krigsmanshuskassa

erhålla pension efter samma grunder som om han tjänat

för pensions erhållande föreskriven tid.»

Till stöd för motionen har anförts följande:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

»Då riksdagen vid flera tillfällen visat sig belijärta framställningar om pension

åt gamla uttjänta soldater, torde även framställningen om erhållande av pension

åt för detta soldaten vid livkompaniet av kungl. Jönköpings regemente nr

58 Aug. Pol välvilligt tagas till omprövning. Orsaken varför Pol avgick ur tjänsten

innan han uppnått pensionsåldern var den, att han under tjänstgöringen ett par

gånger legat svårt sjuk i lunginflammation, varför han föredrog att avgå, för att

ej ånyo riskera ett sådant sjukdomsfall.

Angående Pols levnadsförhållanden anföres, att lian till yrket är skomakare,

och ehuru han alltid fört ett anständigt och sparsamt levnadssätt, har han ändock

ingenting kunnat spara för sin ålderdom. Hans kroppskrafter äro numera mycket

nedsatta; därtill kommer, att hans hustru på grund av långvarig sjukdom sedan

flera år tillbaka varit totalt oförmögen att uträtta de husliga göromålen och därför

ej i minsta mån kan bidraga till deras underhåll.

Ett bifall till framställningen om pension skulle därför betydligt lätta hans

bekymmer för ålderdomen.»

Vid motionen finnas fogade åtskilliga intyg, till vilka utskottet

anhåller få hänvisa.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse härpå

anmodan av statskontoret avgivit yttrande i ärendet och däri anfört

föl j ande:

»Pol, som är född den 23 augusti 1856, antogs i krigstjänst vid regementet Armtfsrvaltden

29 mars 1879, erhöll interimsavsked den 2 oktober 1902 och konfirmations- ninffens ävila

avsked den 15 september 1903. Då villkoren för anmälan till underhåll på expektans

i 4 klassen av Vadstena krigsmanshuskassa vid tiden för Pols avskedande voro att °C ,styrelse.'' *"

hava tjänstgjort fulla 25 år, men Pol vid avskedet (interims-) ej hade tjänat mer

än 23 år, 6 månader, 3 dagar samt han ej för kroppsskada eller sjukdom i tjänsten

avskedats, utan på egen begäran avgått, har han ej kunnat anmälas till dylikt

underhåll och har ej heller sedermera erhållit sådant. I anledning därav att uti

motionen anförts, att orsaken till Pols avgång ur krigstjänsten skulle varit den, att

han under tjänstgöringen ett par gånger legat svårt sjuk i lunginflammation och

att han föredragit att avgå för att ej riskera ett återfall i denna sjukdom, har

regementschefen uti bilagt yttrande meddelat, att Pol visserligen år 1882 — således

20 år före avskedet — varit sjukskriven för nämnda sjukdom, men att då varken

lunginflammation eller annan sjukdom varit orsaken till avskedandet, utan detta

skett på egen begäran, regementschefen ej ansåge honom berättigad till underhåll

från Vadstena krigsmanshuskassa.

För jämförelse får arméförvaltningen erinra därom, att 1910 års riksdag

bifallit en av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten proposition nr 38 av den 4 februari

1910 om rätt till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa för f. d. soldaten vid

Hallands regemente Karl Johan Nordgren. Som Nordgren emellertid tjänstgjort

24 år, 8 månader och 20 dagar samt hans ansökning om avsked ur krigstjänsten

blivit genom misstag från korpralsbefälhavaren i förtid ingiven, torde ej riksdagens

åtgärd att tillerkänna Nordgren pension kunna åberopas som stöd för pension åt

Pol, som tjänat endast 23 år, 6 månader och 3 dagar samt därefter på ogen begäran

erhållit avsked. 1 sammanhang härmed får arméförvaltningen meddela, att till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Statskontoret.

Utskottet.

såväl Kung!. Maj:t som arméförvaltningen årligen inkomma ett ganska stort antal

ansökningar om pensioner från gamla f. d. krigsmän, som visserligen tjänstgjort

avsevärt lång tid, men ej fullt så länge som författningsenligt är föreskriven för

pensions erhållande från Vadstena krigsmanshuskassa. I synnerhet efter ikraftträdande

av kungl. kungörelsen den 6 augusti 1909, varigenom Kungl. Maj:t med

riksdagen bestämt, att indelt manskap efter uppnådda 20 tjänsteår äger rätt till

underhåll på expektans i Vadstena krigsmanshuskassa, så snart den avskedade

uppnått 50 års ålder, hava dylika ansökningars antal betydligt ökats. Därest dessa

f. d. krigsmän ej blivit avskedade för kroppsskada eller sjukdom, som ansetts stå

i sammanhang med deras militära tjänst, hava ansökningarna ej vunnit bifall.

Slutligen får kung], arméförvaltningen meddela, att Pols underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa, därest ifrågavarande motion bliver av riksdagen bifallen,

kommer att utgå efter 49 kronor årligen under tiden 1 januari—-31 augusti 1916

samt att detta underhåll jämlikt kungl. kungörelse den 6 november 1914 kommer

att ökas till 100 kronor årligen från ingången av september månad 1916.

Skulle denna motion bifallas, torde billigheten kräva, att alla med Pol likställda

jämväl erhålla dylikt underhåll.»

Statskontoret har för egen del förklarat sig icke hava något att

tillägga till vad arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse

yttrat.

Enligt vad som framgår av utredningen i ärendet, är Pol visserligen

icke berättigad att komma i åtnjutande av något underhåll från

Vadstena krigsmanshuskassa, då han icke tjänat mer än omkring

23 år 6 månader och han icke för kroppsskada eller sjukdom från

tjänsten avskedats. Riksdagen har emellertid i särskilda fall vid flera

tillfällen i fråga om båtsmän, vilka icke tjänat därför föreskriven tid,

förklarat berörda omständighet icke utgöra hinder för dem att komma i

åtnjutande av pension. Enligt utskottets mening föreligga i detta fall

sådana ömmande omständigheter, att det måste anses vara med rättvisa

och billighet överensstämmande att den ifrågavarande soldaten tiller

kännes pension, som om han tjänat därför föreskriven tid. Då härtill

kommer, att pensionsbeloppet är synnerligen obetydligt och att de konsekvenser,

som vid ett bifall till motionen eventuellt kunna uppstå, icke

torde böra tillmätas någon avgörande betydelse, bär utskottet för sin del

ansett sig böra biträda motionärens hemställan.

Åberopande vad sålunda anförts far utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion,

må besluta, att f. d. soldaten vid livkompaniet av Jönköpings

regemente nr 58 August Pol må från och

med den 1 januari 1916 ur Vadstena krigsmanshus
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskott s utlåtande Nr 35.

5

kassa erhålla pension efter samma grunder, som om

han tjänat för pensions erhållande föreskriven tid.

3:o) I en inom andra kammaren av herr Rydén väckt motion, nr

92, har anförts följande:

»Härmed får jag vördsamt anhålla om riksdagens understöd för ett par personer,

som på grund av 1914 års inkallelser av äldre värnpliktiga till krigstjänstgöring

blivit berövade sin försörjare.

Sakförhållandet är följande såsom framgår av närslutna bilagor.

F. d. förste konstapeln vid Svea artilleriregemente Fritz Martin Hartell, född

den 17 september 1889, hade efter erhållet avsked från regementet den 31 oktober

1913 slagit sig ned som arbetare i sin födelsesocken Glostorp i Malmöhus län.

Enligt samstämmiga omdömen från trovärdiga personer hade han såväl under tjänsten

vid regementet som efteråt i hemorten visat sig mycket skötsam och ordentlig.

På hösten 1914 stod han redo att ingå äktenskap med sin trolovade Ebba Olsson

å nr 17 Hyllie, Limhamn. Han blev då plötsligt utkallad till krigstjänstgöring.

ådrog sig under de ogynnsamma förhållanden, som mångenstädes rådde under neutralitetsvaktens

första veckor, lunginllammation och avled å Yendes artilleriregementes

garnisonssjukhus i Kristianstad den 26 september 1914. Han efterlämnade vid sin

död i medellösa omständigheter sin trolovade, som den 1 mars 1915 födde en dotter

till den avlidne, Marta Hildegard Hartell.

Den 1 april 1915 ingick avlidne Hartells fader till riksförsäkringsanstalten

med anhållan om understöd enligt kungl. förordningen den 18 juni 1909 åt Ebba

Olsson och hennes dotter Marta Hildegard Hartell. Som stöd för framställningen

åberopades att Hartell avlidit under krigstjänstgöring, vilket ock styrktes av

bifogade intyg.

Riksförsäkringsanstalten tillerkände den avlidnes efterlevande begravningshjälp

med 75 kronor men fann sig förhindrad att tillerkänna livränta åt vare sig Ebba

Olsson eller dottern. Enligt gällande författning utginge nämligen livränta till änka

endast för så vitt äktenskapet slutits före den tidpunkt, då skada uppkommit, och

till minderårigt barn endast under förutsättning att detta fötts före sagda tidpunkt

eller födes därefter i ett därförut slutet äktenskap. Detta äktenskap skall vara

fullbordat genom vigsel inför kyrklig eller borgerlig myndighet.

Med hänsyn till de särskilda omständigheter, som här föreligga, i det att

inkallelsen till krigstjänstgöring kom oförmodat och omintetgjorde de båda kontrahenternas

överenskommelse att få sitt äktenskap beseglat med vigsel, och då de

efterlevande befinna sig i mycket brydsamma omständigheter, synes staten, i vars

tjänst deras försörjare avlidit, böra träda hjälpande till. Antingen kan detta ske

genom att riksdagen medgiver att Ebba Olsson och hennes dotter Marta Hildegard

Hartell må erhålla understöd till belopp, som bestämmas i förordningen den 18 juni

1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Eller ock kan saken regleras genom ett direkt anslag å riksstaten, vilket i så fall

föreslås utgå med ett belopp av 300 kronor årligen till Ebba Olsson, så länge hon

förblir ogift, samt 150 kronor årligen till dottern Marta Hildegard Hartell, intill

dess hon fyllt 18 år. Därest sistnämnda alternativ viiljes, torde understödet böra

utgå från och med 1916 års ingång.

Angående

pension åt

M. Hartells

trolovade o ch

barn.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Armé förr ältning

ens civila

departement

och sjukvårdsstyrelse.

Statskontoret.

På grund av det ovan anförda tillåter jag mig vördsamt hemställa, att riksdagen

må besluta att tilldela avlidne värnpliktige nr 159 3/10 Frits Martin Hartells

trolovade Ebba Olsson och deras dotter Marta Hildegard Harteil understöd

antingen på det sättet att riksdagen medgiver dem rätt att erhålla understöd

till belopp, som bestämmas i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i

anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

eller ock därigenom att de förklaras berättigade att från den 1 januari 1916

å allmänna indragningsstaten åtnjuta understöd: Ebba Olsson 300 kronor årligen,

så länge hon lever ogift, och Marta Hildegard Hartell 150 kronor årligen, intill

dess hon uppnått 18 års ålder.»

\ id motionen äro fogade åtskilliga intyg, till vilka utskottet tilllåter

sig hänvisa.

På anmodan av statskontoret har arméförvaltningens civila departement

och sjukvårdsstyrelse i avgivet yttrande angående pension åt ej

mindre Martin Hartells trolovade och barn än även åt under nästföljande

punkt omförmälda P. A. Hj. Johanssons trolovade och barn

anfört följande:

»Under erinran därom att några andra medel till understöd åt änkor och

barn efter avlidet manskap vid armén eller beväringsmän icke finnas anvisade än

de i kungl. förordningen den 18 juni 1909 angående ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, bestämda, får kungl. arméförvaltningen

i avseende å de faktiska förhållanden, vilka i dessa båda fall kunna inverka

på pensionsfrågornas bedömande, hänvisa till vad riksförsäkringsanstalten i sina

skrivelser till cheferna för kungl. Vendes artilleriregemente och kung]. Kronobergs

regemente den 3 juni och den 23 juli 1915 i dessa ärenden meddelat ävensom till

de av vederbörande myndigheter avgivna, i motionerna i andra kammaren nr 92

och nr 95 likaledes intagna utlåtanden.

I sammanhang härmed får kungl. arméförvaltningen erinra därom, att 1915

års riksdag beviljat fröken Anna Viktoria Rendahl en årlig pension av 250 kronor

från allmänna indragningsstaten. Fröken Rendahl var trolovad med löjtnanten vid

kungl. fortifikationen E. A. Jungner, vilken avlidit av de kroppsskador, han ådragit

sig under utövningen av sin tjänst (se härom riksdagens skrivelse nr 10 punkt 26),

ävensom Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 104 av den 25 februari 1916 till innevarande

års riksdag angående livränta åt Alida Maria Elisabet Eliasson.»

Statskontoret liar för egen del ifråga om de föreslagna pensionerna

anfört följande:

»I förenämnda skrivelse av den 6 innevarande april hava arméförvaltningens

civila departement och sjukvårdsstyrelse yttrat sig i fråga om de i motionerna

nr 92 och 95 i andra kammaren väckta förslag om understöd åt avlidne värnpliktige

F. M. Hartells trolovade och dotter samt åt avlidne värnpliktige P. A. H.

Johanssons trolovade och son. För egen del får statskontoret, under åberopande av

1915 års riksdags beslut om pension åt avlidne ljötnanten E. A. Jungners trolovade

framhålla, att det synes vara i god överensstämmelse med riksdagens sålunda fattade

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35. 7

beslut och i övrigt av billighet påkallat, att ovannämnda värnpliktigas trolovade

och barn erhålla understöd såsom om nådiga förordningen den 18 juni 1909 angående

ersättning för skada, ådragen under militär tjänstgöring, varit å dem tillämplig.»

I likhet med motionären anser utskottet sådana behjärtansvärda utskottet.

omständigheter föreligga, att något understöd från statens sida bör

beredas Ebba Olsson och hennes dotter. Detta synes även vara i god

överensstämmelse med ett av förlidet års riksdag fattat beslut i ett

ungefärligen likartat fall. Utskottet har därför icke något att erinra

emot att den .ifrågavarande värnpliktiges trolovade och barn erhålla

understöd till det belopp, som bestämmes i förordningen den 18 juni

1909 angående ersättning för kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Åberopande vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion,

må medgiva, att avlidne värnpliktige nr 159 7t0 Frits

Martin Hartells trolovade Ebba Olsson samt deras

dotter Marta Hildegard Hartell må erhålla understöd,

såsom om förordningen den 18 juni 1909 om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

varit å dem tillämplig.

4.o) I en inom andra kammaren av herr Svensson i Torlarp väckt Angående

motion, nr 95, har motionären hemställt, »att riksdagen måtte besluta T.nry/owf

<itt bevilja Edit Granath från och med den 1 januari 1916 under hennes sons trolovade

återstående livstid, så länge hon lever ogift, en årlig pension av 180 och barn''

kronor samt hennes son, Allan Hjalmar Waldemar intill dess han fyllt

15 år, 90 kronor årligen».

Till stöd för motionen bär anförts följande:

»Värnpliktige nr 714 14 u y Per Algot Hjalmar Johansson från Berga socken

avled under tiden för sin värnpliktstjänstgöring av hjärnhinneinflammation, enligt

bär i bestyrkt avskrift bilagda läkareattest, '' °

Han var trolovad med Edit Ingegärd Viktoria Granat!), och hade förberedelserna

till äktenskap emellan dem fortskridit så långt, att äktenskapslysning — efter

S"® 5 mars 1915 erhållen åldersdispens — ägt rum, och den 5 maj 1915 födde

Edit Granath en son, till vilken avlidne Per Algot Hjalmar Johansson var fader

allt enligt här i bestyrkt avskrift bifogade intyg från pastorsämbetet i Tånnö

församling.

Om äktenskapet varit genom vigsel fullbordat, hade Edit Granath erhållit

en ätlig livränta å 180 kronor så länge hon levat och förblivit ogift samt barnet

JO kronor årligen till dess det fyllt 15 år, men i skrivelse av den 23 nästlidne juli

bär riksförsäkrmgsanstalten förklarat sig ej kunna tillerkänna vare sig Edit Ingegärd

Viktoria Granath, då hon icke varit genom äktenskap förenad med den avlidne,

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utekottet.

Angående

livränta åt

A M. B.

Eliasson.

8 Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

eller sonen Allan Hjalmar Waldemar, då denne icke fötts före uppkomsten av

ifrågavarande sjukdom eller efter sagda tidpunkt i ett där förut slutet äktenskap,

någon livränta.

Enär den avlidne icke efterlämnade några tillgångar, varmed barnets uppfostran

kan bekostas, och Edit Granath själv är i mycket fattiga omständigheter,

har hon råkat i svårt ekonomiskt trångmål.

Då det synes hårt, att hon i så hög grad skall även ekonomiskt lida av,

att döden kom emellan och hindrade att äktenskapet fullbordades, torde det vara

med billighet överensstämmande, att riksdagen tillerkänner henne och barnet understöd

motsvarande den livränta, som eljest skolat utgå.»

Beträffande vid motionen fogade bilagor får utskottet hänvisa till

motionen.

På anmodan av statskontoret har arméförvaltningens civila departement

och sjukvårdsstyrelse avgivit yttrande i ärendet och tillåter

sig utskottet att'' beträffande såväl detta som statskontorets utlåtande

hänvisa till näst föregående punkt.

Vad motionären anfört till stöd för sin framställning synes utskottet

behjärtansvärt och utskottet har därför icke något att erinra

emot att understöd beviljas värnpliktige Johanssons trolovade och barn,

såsom om förordningen den 18 juni 1909 i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, varit å dem tillämplig. Under hänvisning

till att för lidet års riksdag i ett likartat fall beviljat pension

får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion,

må medgiva, att avlidne värnpliktige nr 714 14/i4 y

Per Algot Hjalmar Johanssons trolovade Edit Ingegärd

Viktoria Granath samt deras son Allan Hjalmar

Waldemar må erhålla understöd, såsom om förordningen

den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, varit å dem

tillämplig.

o:o) 1 en den 25 februari 1916 till riksdagen avlåten proposition,

nr 104, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över sjöförsvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att Alida Maria Elisabet Eliasson må från allmänna

indragningsstaten åtnjuta en årlig livränta å etthundraåttio kronor, att

utgå från och med den 14 december 1914 på sätt och under de villkor

i övrigt, som i förordningen om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, den 18 juni 1909 finnes stadgat.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

9

I fråga om den till stöd för nämnda förslag förebragta utredningen

får utskottet hänvisa till ovanberörda statsrådsprotokoll.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Majrts ifrågavarande framställning

hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att Alida Maria Elisabet.

Eliasson må från allmänna indragningsstaten åtnjuta

en årlig livränta å etthundraåttio kronor, att

utgå från och med den 14 december 1914 på sätt

och under de villkor i övrigt, som i förordningen om

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, den 18 juni 1909 finnes stadgat.

C. Allmänna indragningsstaten.

1. Angående justitiedepartementet.

6.0; I eu till riksdagen den 24 mars 1916 avlåten proposition, nr

157, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdragav

statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva, att skrivbiträdet Jenny Carolina Håkanson

må från och med månaden näst efter den, då hennes anställning såsom

skrivbiträde i justitiedepartementet upphör, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,100 kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet i ärendet anfört

följande:

»I en till Kungl. Magt ställd skrift har skrivbiträdet i justitiedepartementet

Jenny Carolina Håkanson, under förmälan att hon den

21 februari 1881 antagits till skrivbiträde i departementet samt alltsedan

dess tjänstgjort därstädes i berörda egenskap mot åtnjutande av årlig

avlöning, samt. att hon önskade bliva från skrivbiträdesbefattningen entledigad,

. anhållit att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för beredande

av pension åt henne under hennes återstående livstid.

V id sin skrift har sökanden fogat dels prästbevis, utvisande att

hon är född den 20 februari 1855, dels ock av registratorn i justitiedepartementet

utfärdat intyg, varav inhämtas, att sökanden, på sätt avhenne

uppgivits, alltsedan den 21 februari 1881 varit anställd såsom

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 8 samt. 26 käft. (Nr 35.) 2

Angående

pension åt

skrivbiträdet

T. C. Håkanson.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

skrivbiträde i justitiedepartementet, ävensom i denna egenskap från och

med år 1909 i årliga löneförmåner uppburit 1,600 kronor.

statskontoret. Till följd av remiss bär statskontoiet den t mais 1916 avgivit

utlåtande i ärendet. Statskontoret har därvid anfört följande:

Då händlingarne utvisade, att sökanden uppnått en levnadsålder

av 61 år och under en tid av 35 år tjänstgjort i nämnda egenskap,

ansåge statskontoret skäl föreligga att söka bereda henne pension av

statsmedel att åtnjutas efter snart förestående avgång från befattningen.

Skrivbiträden, som i likhet med sökanden saknade rätt till pension, hade

dock i flera fall genom riksdagens beslut erhållit pensioner; och hade

beloppet i allmänhet bestämts till 1,000 kronor. I detta fall syntes dock

kunna ifrågasättas ett något högre belopp. Å ordinarie stat med avlöning

i lägre graden uppfört kvinnligt biträde, som efter intjänade ålderstillägg

åtnjöte avlöning å 1,600 kronor eller samma belopp, som sökanden

nu uppbure i årsarvode, erhölle vid avgång efter uppnådda 60 levnadsoch

30 tjänstår en pension av 1,100 kronor. Den omständigheten, att

den definitiva löneregleringen för personalen vid statsdepartementen

blivit fördröjd, hade föranlett att sökandens befattning ännu icke vore

uppförd å ordinarie stat med därav följande pensionsförmån å 1,100

kronor. Såsom statskontoret framhållit vid flera tillfällen, då fråga varit

om beredande av viss tilläggspension åt tjänstinnehavare i statsdepartement,

ansåge statskontoret för sin del billigt att befattningshavare, som,

efter det att deras vederlikar i andra verk sedan många år åtnjutit

reglerade förmåner, nödgades avgå, innan definitiv reglering för det

verk, de tillhörde, kommit till stånd, i pensionsavseende likställdes med

motsvarande befattningshavare i reglerat verk. På grund härav och

under åberopande av vad vederbörande departementschef anfört till statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för den 14 januari 1916

vid anmälan om frågan om provisorisk lönereglering för departementen,

hemställde statskontoret, det täcktes Kung!. Maj:t i nådig proposition

föreslå riksdagen medgiva, att sökanden finge från och med månaden

näst efter den, under vilken hon undfinge entledigande från sin befattning,

under sin återstående livstid uppbära en årlig pension från allmänna

indragningsstaten till belopp av 1,100 kronor.

Departements- Enligt gällande pensionslag är kvinnlig tjänstinnehavare i allmän
ehefe"''

het berättigad att komma i åtnjutande av hel pension vid uppnådda 60

levnadsår och 30 tjänstår. Sökanden uppfyller båda dessa fordringar

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

i det hem uppnått en ålder av 61 år samt varit i statens tjänst i mer

än 35 år.

Sökanden har under sin långa tjänstgöringstid i departementet

städse ådagalagt stort ordningssinne, samvetsgrannhet och skicklighet

ävensom på ett särdeles plikttroget sätt och till synnerlig belåtenhet

utfört henne lämnade uppdrag.

Emellertid saknar sökanden, på sätt statskontoret påpekat, lagligrätt

till pension. Att sådan beredes henne torde dock vara i överensstämmelse

ej blott med billighet utan även med av Kungl. Maj: t och

riksdagen hittills tillämpad praxis.

Vad beträffar pensionens belopp håller jag i likhet med statskontoret

före, att den bör sättas till 1,100 kronor. Till motivering för

min ståndpunkt därutinnan vill jag till en början påminna om det av

statskontoret i dess utlåtande berörda yttrande, som jag hade i statsrådet

den 14 januari 1916 vid anmälan av frågan om provisorisk lönereglering

för justitiedepartementet. Efter att hava omnämnt, att det

sedan länge på dagordningen stående spörsmålet om en definitiv löneoch

pensionsreglering för statsdepartementens befattningshavare icke

torde kunna föreläggas 1916 års riksdag utan måste än ytterligare uppskjutas,

fortsatte jag:

»Vad beträffar de enskilda tjänstemännens intresse av frågans lösning må

framhållas, att för nuvarande ordinarie befattningshavare detta uppskov dock ej

torde bliva av allt för stor betydelse i löne-eller pensionsavseende. Det lärer nämligen

fa anses sannolikt, att de flesta av dem genom en definitiv lönereglering ej

skulle komma att tillerkännas åtminstone avsevärt högre löneförmåner än de, av

vilka de nu äro i åtnjutande enligt den för dem gällande provisoriska löneregleringen.

Skulle vidare någon av samma befattningshavare komma att, innan den

slutliga löneregleringen kommer till stånd, avgå från sin tjänst, lärer, på sätt jag

framhöll redan i statsrådet den 14 januari 1915, Kungl. Maj:t icke komma att underlåta

att hos riksdagen göra den framställning om förbättrad pension, som billigheten

kan anses fordra; och med billighet torde vara mest överensstämmande att

åt dylik befattningshavare tillerkännes den pension, som kan beräknas hava bort

komma honom till de], därest den slutliga löne- och pensionsregleringen trätt i tilllämpning

redan med innevarande års ingång, d. v. s. vid den tidpunkt, från vilken

den skulle hava kommit att gälla, därest löneregleringsfrågan, såsom från början

vant ämnat, fått sin lösning redan vid 1915 års riksdag.»

Vad jag sålunda yttrat om departementens nuvarande ordinarie

befattningshavare äger sin fulla giltighet jämväl beträffande sådana befattningshavare

i departementen, som ej äro ordinarie, men vilka haft

grundad förhoppning att efter genomförandet av den väntade regleringen

bliva uppförda på ordinarie stat och såsom sådana erhålla riitt till pension.

till denna kategori hör sökanden, ilade löneregleringsfrågan,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Utskottet.

Angående

pension åt

vaktkonstupt

ln -V. J. ,

Stenbergs

änka.

såsom från början varit ämnat, fått sin lösning redan vid 1915 års riksdag

och den nya staten trätt i tillämpning med ingången av år 1916,

både sökanden efter all sannolikhet nu innehaft ordinarie skrivbiträdestjänst

i departementet med en sammanlagd avlöning av 1,600 kronor

samt varit berättigad att när som helst avgå med en pension av 1,100

kronor. Det synes mig därför ej vara annat än i enlighet med billighet

att beloppet av den pension, som tillerkännes henne, sättes till

1,100 kronor.»

Av handlingarna i ärendet framgår, att skrivbiträdet Håkanson

uppnått en levnadsålder av 61 år och under en tid av 35 år i nämnda

egenskap tjänstgjort i justitiedepartementet. Åven utskottet anser därför

skäl föreligga, att någon pension beredes henne vid hennes förestående

avgång från befattningen. På sätt i statsrådsprotokollet erinras, saknar

Håkanson visserligen rätt till pension, men har riksdagen i åtskilliga

fall beviljat kvinnliga skrivbiträden pensioner, vilka i allmänhet

bestämts till 1,000 kronor. Beträffande ordinarie kvinnliga biträden med

motsvarande avlöning som Håkanson erhålla dessa vid avgång efter

uppnådda 60 levnadsår och 30 tjänstår eu pension av 1,100 kronor.

Då den definitiva löneregleringen för personalen vid statsdepartementen

blivit fördröjd, har Håkansons befattning ännu ej kunnat uppföras å

ordinarie stat, varmed skulle följa nyssnämnda pensionsförmån å 1,100

kronor. Berörda omständighet synes emellertid icke böra verka därhän,

att Håkanson, vilken har icke mindre än 35 tjänstår, bör i pensionshänseende

komma i ett sämre läge, än om hon uppförts å ordinarie

stat. Billigheten synes därför fordra, att Håkanson kommer i åtnjutande

av en pension å 1,100 kronor.

Åberopande vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att skrivbiträdet Jenny

Carolina Håkanson må från och med månaden näst

efter den, då hennes anställning såsom skrivbiträde i

justitiedepartementet upphör, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig

pension av ettusen etthundra kronor.

7:o) I eu inom andra kammaren av herr Kristensson väckt motion,

nr 88, har anförts följande:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

13

»Den 3 mars 1915 avled of.d. vaktkonstapeln vid eentralfängelset å Härianda

Nils Jakob Johan Stenberg. År 1871 hade han antagits till vaktkonstapel vid

centralfängelset å Nya varvet, 1889 för ådagalagt synnerligen ordentligt och pålitligt

uppförande tilldelats utmärkelsetecken och 1906 erhållit avsked med pension.

Under äktenskap med Inger Brita Stenberg har han haft 8 barn, varav dock

ett dött i späd ålder.

Ankan lider enligt den 13 oktober 1915 utfärdat läkarebetyg av kronisk

ledreumatism med nedsatt arbetsförmåga och är någon avsevärd förbättring ej

antaglig. Som framgår av bilagt intyg är hon medellös och åtnjuter ej understöd

av fattigvården.

Stenberg var icke delaktig i civilstatens änke- och pupillkassa.

Vid 1912 års riksdag beviljades pension å allmänna indragningsstaten åt

vaktkonstapelänkan Morén (Bankoutskottets utlåtande 13 : 12) och året därföre åt

vaktkonstapelänkan Lindholm. 1 båda fallen voro de föreliggande omständigheterna

av enahanda art som nu förefinnes beträffande änkan Stenberg.

Med hänsyn till de åberopade ömmande omständigheterna och med hänvisning

till här anförda analoga fall, får jag vördsamt hemställa, att riksdagen må medgiva,

att, i enlighet med grunderna i §§ 7—11 av Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för

civilstatens änke- och pupillkassa den 21 december 1907 och på därstädes stadgade

villkor, en årlig pension av ett hundra sextio kronor må från och med april månad

1915 å allmänna indragningsstaten utgå till avlidne f. vaktkonstapeln vid centralfängelset

å Härianda Nils Jakob Johan Stenbergs änka, Inger Brita Stenberg.»

Vid motionen äro fogade åtskilliga intyg, till vilka utskottet tilllåter

sig hänvisa.

På begäran av statskontoret har fångvårdsstyrelsen i avgivet ytt- Fångvårdsrande

angående pension åt ej mindre änkan Stenberg än även åt den stvrelsenunder

nästföljande punkt omförmälda änkan Rosenqvist dels i allt väsentligt

vitsordat riktigheten av vissa uppgifter i två vid motionen fogade

intyg dels och intygat, att varken änkan Rosenqvists eller änkan

Stenbergs man inträtt såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa.

I övrigt hade styrelsen icke något att upplysa i ärendet.

För egen del har statskontoret anfört, att, såsom ock i motionen statskontoret.

framhållits, riksdagen förut beviljat pensioner till änkor efter vaktkonstaplar,

som icke kunnat genom inträde i civilstatens änke- och

pupillkassa förskaffa sina efterlevande sådan förmån.

Med hänsyn till de ömmande omständigheter, som i förevarande utskottet.

fäll föreligga, och under åberopande av att riksdagen tillförne i likartade

fäll beviljat pensioner, finner utskottet sig böra tillstyrka bifall till

motionen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

A^igdtnde pension

åt f. vaktkonstapeln

tT.

F. Rosenqvists

änka.

Utskottet.

14 Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Med stöd av vad sålunda förekommit får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion,

må medgiva, att, i enlighet med grunderna i §§ 7—11

av Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för civilstatens

änke- och pupillkassa den 21 december 1907 och på

därstädes stadgade villkor, en årlig pension av ett

hundra sextio kronor må från och med april månad

1915 å allmänna indragningsstaten utgå till avlidne

f. vaktkonstapeln vid centralfängelset å Härianda Nils

Jakob Johan Stenbergs änka, Inger Brita Stenberg.

8:o) I en inom andra kammaren av herr Kristensson väckt motion,

nr 87, har motionären under hänvisning till den motivering, som i den

under nästföregående punkt omförmälda motion anförts, hemställt, »att

riksdagen må medgiva, att, i enlighet med grunderna i §§ 7—11 av

Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för civilstatens änke- och pupillkassa

den 21 december 1907 och på därstädes stadgade villkor, en årlig pension

av ett hundra sextio kronor må från och med december månad

1915 å allmänna indragningsstaten utgå till avlidne förre vaktkonstapeln

vid centralfängelset i Härianda Johan Fredrik Rosenqvists änka, Matilda

Sofia Rosenqvist».

Vid motionen finnas fogade åtskilliga bilagor och får utskottet

beträffande dessa hänvisa till motionen.

På anmodan av statskontoret har fångvårdsstyrelsen avgivit yttrande

i ärendet, och tillåter sig utskottet att beträffande såväl detta som

statskontorets utlåtande hänvisa till nästföregående punkt.

Med hänsyn till de ömmande omständigheter, som i förevarande

fäll föreligga, och under åberopande av att riksdagen tillförne i likartade

fall beviljat pensioner, finner utskottet sig böra tillstyrka bifall till motionen.

Med stöd av vad sålunda förekommit får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion,

må medgiva, att, i enlighet med grunderna i §§ 7—11

av Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för civilstatens

änke- och pupillkassa den 21 december 1907 och på

därstädes stadgade villkor, en årlig pension av ett

hundra sextio kronor må från och med december

månad 1915 å allmänna indragningsstaten utgå till

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

15

avlidne förre vaktkonstapeln vid centralfängelset i Härlanda

Johan Fredrik Rosenqvists änka, Matilda Sofia

Rosenqvist.

2. Angående lantförsvarsdepartementet.

9:o) I en till riksdagen den 7 nästlidna april avlåten proposition,

nr 202, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förra förestånderskan

för Norrbottens regementes persedelreparationsverkstad

Margreta Johanna Sandström må från och med år 1916 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 500 kronor.

Beträffande den i ärendet förebragta utredningen tillåter sig utskottet

hänvisa till propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över lantförsvarsärenden för samma dag.

Utskottet, som icke funnit något att erinra emot Kungl. Maj:ts

ifråg avarande framställning, hemställer,

att riksdagen må medgiva, att förra förestånderskan

för Norrbottens regementes persedelreparationsverkstad

Margreta Johanna Sandström må från

och med år 1916 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av

femhundra kronor.

10:o) I eu den 17 mars 1916 till riksdagen avlåten proposition,

nr 97, har Kungl. Maj:t, med åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att förre besiktningsrustmästaren Per Gustaf Anderssons änka

Katarina Karolina Andersson, född Sundquist må, under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 300 kronor, att utgå

från och med den 1 maj 1915.

Beträffande de till stöd för denna framställning anförda skäl hänvisar

utskottet till ovanberörda statsrådsprotokoll.

Utskottet får, med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande

förslag, hemställa,

Angående

pension åt

f. förestånderskan

M. J. Sandström.

Angående

pension åt

f. besiktningsrustmästaren

P. O. Anderssons

änka

K. K. Andersson,

född

Sundquist.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Angående

pension åt

tjänstefärrättandc

förrådsvaktmästaren

M. P. Helfrid.

Angående

pension åt

furiren C. A.

A. Holmberg.

att riksdagen må medgiva, att förre besiktningsrustmästaren

Per Gustaf Anderssons änka Katarina

Karolina Andersson, född Sundquist, må under sin

återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av trehundra kronor, att utgå

från och med den 1 maj 1915.

ll:o) I en till riksdagen den 31 mars 1916 avlåten proposition,

nr 156, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att tjänstförrättande

förrådsvaktmästaren vid Östgöta trängkår, distinktion skorpralen

Magnus Peter Helfrid må från och med månaden näst efter den, under

vilken hans förordnande å förrådsvaktmästarbefattningen upphör, under

sin återstående livstid åtnjuta en årlig pension å allmänna indragningsstaten

till så stort belopp, att densamma jämte det honom tillkommande

gratial från Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till 360 kronor.

Beträffande den i ärendet förebragta utredningen får utskottet

hänvisa till propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden

för den 31 mars 1916.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning

får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att tjänstförrättande

förrådsvaktmästaren vid Östgöta trängkår, distinktionskorpralen

Magnus Peter Helfrid må från och med

månaden näst efter den, under vilken hans förordnande

å förrådsvaktmästarbefattningen upphör, under sin

återstående livstid åtnjuta en årlig pension å allmänna

indragningsstaten till så stort belopp, att densamma

jämte det honom tillkommande gratial från Vadstena

krigsmanshuskassa uppgår till trehundrasextio kronor.

12:o) 1 en inom andra kammaren av herr Liljedahl väckt motion,

nr 6, har motionären hemställt, »att riksdagen måtte åt furiren vid kungl.

Smålands husarregemente Carl Arvid Adrian Holmberg vid hans avskedstagande

bevilja en årlig pension av 360 kronor, däri inberäknat det

pensionsbelopp, som han enligt gällande bestämmelser kan komma att

uppbära av Vadstena krigsmanshuskassa.»

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

17

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Vid kung!. Smålands husarregemente föreligger i olöst skick en synnerligen

behjärtansvärd pensionsfråga, som rör en invalid, furir Carl Arvid Adrian Holmberg,

f. d. indelt husar, sedan den 20 januari 1903 anställd som volontär vid regementet

med 28 tjänstår bakom sig. Tvenne av regementets chefer ha genom framställningar

till Kungl. Maj:t åren 1910 och 1913 sökt få Holmbergs pensionsfråga löst,

men dessa ha lämnats utan avseende. För visso skall dock Kungl. Maj:t gärna låta

utbetala ett efter rättvisa grunder fastställt pensionsbelopp, som av riksdagen kan

komma att beviljas. I förhoppning att riksdagen, som i pensionsfrågor är mindre

bunden än Kungl. Maj:t av strängt formella hänsyn och därför kan låta hjärtat tala

högre än det oblidkeliga öde, som Holmberg mot sin vetskap råkat ut för, låter

jag härmed handlingarna i målet motivera det yrkande jag avser.

Med uteslutning av expeditionsvignetter återgivas här regementschefernas

framställningar, krigsrättsprotokoll i anledning av Holmbergs kroppsskada, tabell

över liden ekonomisk förlust genom övergång från indelt till värvad stat och

läkarebetyg.

Regementschefens framställning av år 1910.

Till Konungen.

Hos Eders Kungl. Maj:t får jag i underdånighet anhålla, att pensionsbeloppet

måtte bestämmas för distinktionskorpralen vid kungl. Smålands husarregemente Carl

Arvid Adrian Holmberg, vilken i enlighet med kungl. brevet av den 31 oktober

1902 erhållit anställning såsom volontär vid regementet.

Holmberg är född den 3 mars 18ö9. Kom i krigstjänst som indelt husar vid

regementet den 5 november 1887. Utnämndes till vicekorpral den 5 maj 1899.

Erhöll avsked som indelt husar den 20 januari 1903. Erhöll samma dag anställning

som volontär [vid regementet. Utnämndes samma dag till korpral vid regementet.

Den 24 augusti 1904 utnämnd till distinktionskorpral vid regementet. Benådad med

svärdsmedaljen den 24 januari 1907.

1891—92 kommenderad såsom elev vid kavalleriskolan i Stockholm samt avlagt

underofficersexamen därstädes med huvudbetyget »Med beröm godkänd».

Genomgått skjutskolan 1903, kurs för underbefäl av manskap.

Eftersom Holmberg på grund av bifogade läkarebetyg 1 nu är till krigstjänst

oduglig samt äger mindervärdig förmåga att förskaffa sig sitt uppehälle, och då han

under den tid, han tjänat vid regementet, alltid skött samtliga sina tjänsteåligganden

på ett synnerligen plikttroget och förtjänstfullt sätt och ofta varit använd i ansvarsfull

och mycket krävande tjänstgöring, får jag i underdånighet anhålla, att

Eders Kungl. Maj:t i nåder täcktes förklara Holmberg pensionsberättigad.

Utdrag av krigsrättsprotokoll den 28 september 1906 bifogas.

Eksjö den 10 november 1910.

Underdånigst

Th. de Mark.

Regementschef.

1 Läkarebetyget är av samma lydelse som det år 1913 utfärdade, vilket återfinnes i motionen.

Motionären.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 8 sand. 26 käft. (Nr 35.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Utdrag av protokoll,

fört vid kungl. Smålands husarregementes krigsrätt den 28 september 1906.

Närvarande ledamöter: Majoren m. m. P. von Plåten ordförande. Undertecknad,

auditör, ryttmästarne Fleetwood och Storckenfeldt samt löjtnant J. E.

Ribbing. Såsom åklagare anmälde sig regementsväbeln A. Pettersson.

§ 1.

§ 2.

Vid företagen undersökning angående den skada, som distinktionskorpralen

Nr 30/5 Holmberg den 12 sistlidne maj ådragit sig i tjänsten, upplystes, att Holmberg

under ridövning sagda dag vid en grav ridit omkull och kommit under hästen,

varvid hästens och sadelns tyngd vilat på vänstra benet. Holmberg hade utan hjälp

förmått åter stiga till häst och återvänt till kasernen, där han uppsökt sjukvårdskorpralen.

Vid undersökning befanns att innersidan av vänstra skenbenet hårt uppsvullnat

och anlades genast ett antiseptiskt omslag. Följande dag intog Holmberg

sängen för att påskynda tillfrisknandet, som emellertid krävde en ganska lång tid.

Benet vore ännu icke återställt, utan inställde sig vid rörelse någon svullnad, vilken

emellertid, då benet vore i vila, åter lade sig.

Bataljonsläkare Nyström hördes i saken och tillkännagav såsom sin åsikt, att

Holmberg av ifrågavarande skada sannolikt erhölle framtida men, enär benet vid

rörelse lätt svullnade upp samt att en operation möjligen framdeles bleve nödvändig.

UTLÅTANDE.

Av den verkställda undersökningen finner krigsrätten ådagalagt, att distinktionskorpralen

nr 30/5 Holmberg ådragit sig skada, som för honom sannolikt komme

att medföra framtida men.

Ph. von Plåten.

J. G. Löfgren. N. Storckenfeldt.

E. Fleetwood. E. Rirbing.

Ärendet uppskjutes.

Regementschefens framställning av år 1910 ställdes på framtiden, såsom framgår

av nedanstående skrivelse:

Till chefen för kungl. Smålands husarregemente.

I en genom chefen för andra arméfördelningen till arméförvaltningens civila

departement insänd underdånig skrivelse den 10 innevarande november har Ni, med

överlämnande av krigsrättsprotokoll och läkareintyg, gjort framställning om underhåll

åt distinktionskorpralen vid regementet Carl Arvid Adrian Holmberg, vilken

under militärtjänstgöring 1906 ådragit sig kroppsskada.

Då det enligt gällande författningar tillkommer arméförvaltningens civila

departement att pröva avskedat manskaps rätt till underhåll, får departementet

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

19

härmed återställa de av Eder insända handlingarna och tillika anmoda Eder att, i

händelse fog därtill finnes, i sinom tid, efter det Holmberg erhållit avsked från

krigstjänsten, i vanlig ordning hos departementet anmäla honom till underhåll från

V adstena krigsmanshuskassa.

Stockholm den 29 november 1910.

B. Boalt.

Axel Weidenhielm.

Gustaf Fischer.

Regementschefens framställning av år 1913.

Till Konungen.

Hos Eders Kungl Maj:t får jag i underdånighet anhålla, att distinktionskorpraien

vid kungl. Smalands husarregemente Carl Arvid Adrian Holmberg måtte

tillerkännas pension. Holmberg är född den 3 mars 1869. Kom i krigstjänst som

indelt husar vid regementet den 5 november 1887. Utnämndes till vice korpral den

■ ,ra,®J lbj, övergången till den nya härordningen var det av stor vikt att få

indelt underbefäl att taga anställning som volontärer. Holmberg övertalades härtill

och erhöll jämlikt kungl brevet av den 31 oktober 1902 nådigt tillstånd övergå

tran indelt stat till anställning som volontär vid regementet, samt att som sådan

kvarsta till uppnådd pensionsålder. Den 20 januari 1903 erhöll Holmberg avsked

som indelt husar och samma dag anställning som volontär vid regementet. Utnämndes

samma dag till korpral vid regementet, och till distinktionskorpral vid regementet

den _4 augusti 1904. Benådad med svärdsmedalj den 24 januari 1907.

iyyi 0(Y 1892 var Holmberg kommenderad som elev vid kavalleriskolan i

otocknolm samt avlade underofficersexamen med huvudbetyget »Med beröm godkand».

Genomgick infanteriskjutskolan 1903, kurs för underbefäl av manskapet

Sedan Holmberg vunnit fast anställning, bestämdes, att indelt manskap mot åtnjuan

e av dagavlöningstillägg finge inbeordras till tjänstgöring mellan regementsövningarna

Vid jämförelse mellan de löneförmåner Holmberg som indelt husar

därvid skulle erhal it och nu som fast anställd verkligen uppburit, visar det sig

enligt bifogade utredning , att Holmberg gjort avsevärd förlust genom sin anställning

som v olon tardistinktionskorpral. ö

o , Detdorde därför icke vara mer än rätt och billigt, att Holmberg, som förra

aret uppnådde den for indelt manskap stadgade pensionsåldern, tillerkändes en så

pass rikligt tilltagen pension, att densamma uppväger den förlust, Holmberg faktiskt

lidit, sa mycket mer som Holmberg äger mindervärdig förmåga att förskaffa sig

sitt uppehälle och da han under den tid han tjänat vid regementet, alltid skött

samtliga sina tjanstealigganden på ett synnerligen förtjänstfullt och plikttroget sätt

och otta vant använd i ansvarsfull och krävande tjänstgöring.

Utdrag av krigsrättsprotokoll den 28 september 1906 bifogas.

Med stöd av ovanstående och med hänsyn jämväl därtill, att Holmberg uti

ifrågavarande avseende torde kunna jämföras med förutvarande intendenturkårens

Bilagan med utredningen ar utbytt mot en senare — so .''.-Tabell» — av år 1916 upp.

Uitad av regementen!tendenten, för att även få med skillnaden i inkomster för åren 1914 och 1915.

Motionären.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bankoutskotlets utlåtande Nr 35.

vaktmästare, vilka vid avgång ur tjänsten tillerkänts ett pensionsbelopp av sammanlagt

360 kronor per år, får jag i underdånighet anhålla, att Holmberg måtte tilldelas,

om möjligt redan nästkommande år, en pension icke understigande nämnda belopp,

360 kronor.

Eksjö den 20 november 1913.

Underdånigst

R. von Rosen

Regementschef.

Bernhard Buren.

Bil. Å.

REGEMENTSINTENDENTEX

VID

KUNGL. SMÅLANDS HUSAR-REGITE

Tabell

utvisande den ekonomiska förlust, som furir C. A. Holmberg vid kungl. Smålands husarregemente

gjort genom övergång från indelt stat till fast anställning vid regementet.

Som fast anställd korpral och dist.

Avlöningsförmåner, som Holmberg

skulle uppburit som indelt vice korpr.

Å r

Lön

Dag-

avlöning

||

Slitnings-1

ersättning.

Summa

Kronor

Lön

m. m.2

Dag- 1

avlöning

och dag- avlönings- tillägg 8

Slitnings-

ersättning

Summa

Kronor

1903 ............

240.—

146.—

1

36.50 I

422.50

225.—

430.50

73.—

728.50

1904 ............

260.—

158.—

36.50 1

1454.60

225.—

430.50

73.—

728.50

1905 ............

300.—

182.50

36.50

519.—

225.—

430.50

73.—

728.50

1906 ............

300.—

182.50

36.50 J

519.—

225 —

430.50

73.—

728.50

1907 ............

300.—

182.50

36.50

519.-

225.—

430.50

73.—

728.50

1908 ............

360.—

182.50

36.50

579.—

225.—

430.50

73.—

728.50

1909 ............

360.—

182.50

36.50

579.—

225.—

751.50

73.—

1,049.50

1910 ...........

360.—

182.50

36.50

579.—

225.—

751.50

73.—

1,049.50

1911 ............

360.—

182.50

36.50

579.—

225 —

751.50

73.—

1,049.50

1912 ............

360.—

182.50

36.50

579.—

225.—

751.50

73.—

1,049.50

1913 ............

360.—

182.50

36.50

579.—

225.—

751.50

73.—

1,049.50

1914 ............

360.—

182.50

36.50

579.—

225.—

751.50

73.—

1,049.50

1915 ...........

360.—

182.50

36.50

579.—

225.—

751.50

73.—

1,049.50

Summa kronor

7,066.—

Summa kronor

! 11,717.50

1 Som korpral 8 mån. och som dist.-korpral 4 mån. 2 Lön som husar 150 kronor, som

vice korpral 60 kronor, av rusthållet 15 kronor, summa 225 lcconor. 3 Dagavlöningstillägget frånräkna!

under repetitionsövningarna.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

21

Om Holmberg varit indelt husar, hade han ej behövt vara i ständig tjänstgöring,

men den tid, som han då ej hade varit inkommenderad, synes vara värd

lika mycket i hans civila sysselsättning, så mycket mer som det var av denna

anledning, som det indelta underbefälet fick sitt dagavlöningstillägg, för att det så

mycket som möjligt skulle motsvara den civila dagavlöningen; alltså blir den förlust,

som Holmberg lidit genom att övergå till ny stat, densamma.

Holmbergs förlust alltså 4,651 kronor 50 öre, oberäknat ränteförlust såväl

för de gångna åren 1903—1915 som för framtiden.

Eksjö den 13 januari 1916.

Aug. Bergh.

Regementsintendent.

Regementsläkarens intyg 1913.

Att distinktionskorpralen vid kungl. Smålands husarregemente nr 30/5

Holmberg i anseende till kronisk muskelreumatism, lungemphysem samt kallusbildning

å vänstra skenbenet är till krigstjänst oduglig och äger en betydligt förminskad

förmåga att genom arbete förskaffa sig sitt uppehälle intygas härmed på

heder och samvete.

Eksjö den 25 november 1913.

J. H. Bergman.

Regementsläkare.

Yttrande av regementschefen 1915.

På begäran har nuvarande chefen för kungl. Smålands husarregemente avgivit

följande yttrande.

Euriren av andra klassen vid 5 skvadronen nr 30 Holmberg, född 1869,

övergick år 1903 från indelt till värvad stat, enligt dåvarande regementschefens

uttalade önskan.

Det har emellertid visat sig, att Holmberg, till följd av den förhöjning

i avlöning för indelt manskap, som sedermera fastställdes, gjort en betydande

ekonomisk förlust, genom att taga fast anställning, vilket belyses av bifogade

tabell, bil. A.

Då Holmberg dessutom under sin tjänstgöring ådragit sig reumatism, som

betydligt nedsätter hans arbetsförmåga enligt bifogade läkareintyg, finner jag det

synnerligen rättvist och billigt, att Holmberg vid avskedstagandet tillerkännes högre

pension, än den, vartill han från Vadstena krigsmanshuskassa enligt nu gällande

författningar kan vara berättigad.

Eksjö den 21 december 1915.

C. Hallenborg.

T. f. Regementschef.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Regementsläkarens intyg av år 1916.

På begäran har regementsläkaren vid kungl. Smålands husarregemente avgivit

följande intyg.

Att furiren vid kungl. Smålands husarregemente nr 30/5 Holmberg, Carl

Arvid Adrian, i anseende till kronisk muskelreumatism och lungemphysem, vilka

åkommor med sannolikhet ådragits i tjänsten, är till krigstjänst oduglig och äger

en betydligt förminskad förmåga att genom arbete förskaffa sig sitt uppehälle intygas

härmed på heder och samvete.

Eksjö den 10 januari 1916.

John H. Bergman.

Regementsläkare.

Såsom av ovanstående handlingar framgår är strävan att bereda Holmberg

en något högre pension än den, han genom Vadstena krigsmanshuskassa kan erhålla,

väl motiverad. I väntan på att det till sist skall förunnas nämnda furir, om

vars plikttrohet i utövningen av sin tjänst de bästa vitsord givits, att erhålla något

vederlag för lidna förluster, har han nu i tre år efter uppnådd pensionsålder sökt

uppehålla den tjänst (förrådsvaktmästare), som han på grund av sin invaliditet fått

sig anvisad. Om han nu toge avsked, erhölle han genom Vadstena krigsmanshuskassa

följande pension:

Som menig............................ kronor 36: —

» korpral ........................ » 24: —

Summa kröner 60: —

Han är nu 47 år. Vid 50 år erhölle han 25 kronors tillökning, alltså

60 + 25 = 85 kronor. Vid 60 år komme han att erhålla 100 kronor som menig

och 24 kronor som korpral, möjligen dessutom 15 kronor ur invalidhusfonden på

grund av läkarebetyget, alltså högst 139 kronor. Genom sin övergång från indelt

till värvad stat har han enligt regementsintendentens uträkning lidit en . förlust av

4,651 kronor och 50 öre, som ju icke kan fullt ersättas. Då Holmberg under de

sista invalida åren på grund av sin duglighet och pålitlighet kunnat användas i en

tjänst, vilken — såsom regementschefen 1913 framhåller — kan jämföras med förutvarande

intendenturkårens vaktmästare, som tillerkänts ett pensionsbelopp av 360

kronor, bleve en dylik pension i någon mån en ersättning för de förluster Holmberg

lidit.

Jag har låtit efterhöra vid en del regementen, huruvida analoga fall med

det här relaterade finnes, men fått nekande svar. De, vilka i likhet med Holmberg

övergingo till värvad stat vid indelningsverkets avskrivning, voro i regeln

ungt manskap, som redan befordrats till underofficerare eller övergått till civila

banor. Holmberg var för gammal för att kunna befordras, ty han hade uppnått

35 år (gränsen är 32) då vakans inträffade inom regementets underofficerskår.

Han har dock avlagt underofficersexamen med huvudbetyget »Med beröm godkänd»

och städse skött sig plikttroget. Nu är hans arbetsförmåga genom liden kroppsskada

betydligt nedsatt, varför han efter avskedstagandet svårligen kan genom

arbete öka sina inkomster. Allt talar sålunda för ett verkligt behov, att hans

pension ej tillmätes för knapp.»

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

23

Armeförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse har Arméförvaitpå

anmodan av statskontoret i avgivet yttrande anfört följande- ningens civila

J •’ departement

»Holmberg, som är född den 3 mars 1869, antogs såsom indelt husar i krigs- 0,h fuk*årdstjänst

den 5 november 1887, utnämndes till vice korpral den 5 maj 1899, erhöll y

aen 20 januari 1903 avsked från beställningen såsom indelt, antogs samma dag till

volontär och utnämndes jämväl samtidigt till korpral samt den 24 augusti 1904

+-U .hnktionskorpral vid regementet. Den 1 januari 1915 utnämndes Holmberg

till furir av 2:a klass vid regementet och benådades den 24 januari 1907 med svärdsmedalj.

Holmberg, som nu är 47 år gammal, kvarstår fortfarande i krigstjänsten

och hai under de tre senaste aren uppehållit förrådsvaktmästarebefattning vid

regementet.

A/ * motionen intaget utdrag av krigsrättsprotokoll den 28 september

1906 inhämtas, att Holmberg under ridövning den 12 maj 1906 ridit omkull och

skadat vänstra benet. Den vid krigsrätten närvarande läkaren hade såsom sin åsikt

meddelat, att Holmberg till följd av denna kroppsskada sannolikt komme att erhålla

framtida men.

Av ett likaledes i motionen intaget läkarbetyg av den 25 november 1913

framgar, att Holmberg i anseende till kronisk muskelreumatism och lungemphysem

och kallusbildning å vänstra skenbenet vore till krigstjänst oduglig och ägde en betydligt

förminskad förmåga att genom arbete förskaffa sig sitt uppehälle.

. ^en ^0 november 1913 ingav dåvarande regementschefen underdånig framställning,

att Holmberg i likhet med intendenturkårens förutvarande vaktmästare

vid sm avgång ur krigstjänsten måtte tillerkännas årlig pension å 360 kronor. Efter

inhämtande av arméförvaltningens och statskontorets yttranden i detta ärende blev den

gjorda framställningen av Kung], Maj:t lämnad utan avseende. Enligt ett i motionen

Klaga intaget läkarbetyg av den 10 januari 1916 synps ej Holmbergs hälsotillstånd

och arbetsförmåga undergått någon väsentlig förändring sedan förutnämnda läkarbetyget

den 25 november 1913 avgavs, och den jämförelsevis korta tid, cirka 3 år,

lian tjänstgjort såsom förradsvaktmästare, torde väl näppeligen kunna motivera

hans jämställande i pensionshänseende med intendenturkårens förutvarande vaktmästare.

»

. . „ e£?en del ha1'' statskontoret anfört, hurusom till förmån för nu statskontoret

ifrågavarande förslag vissa billighetsskäl syntes tala, ehuru å andra sidan,

såsom armeförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse anfört,

icke någon väsentlig förändring av Holmbergs hälsotillstånd syntes

hava inträtt, efter det framställning om pension åt honom prövats och

befunnits icke böra till åtgärd i sådant syfte föranleda.

Av utredningen i ärendet inhämtas, att år 1913 framställning in- utskottet.

givits till Kungl. Maj:t om pension åt Holmberg, men att denna framställning

av Kungl. Maj:t lämnats utan avseende. Enligt vad som framgar

av ett i motionen åberopat, den 10 januari innevarande år utfärdat

läkarbetyg, synes någon väsentlig förändring av Holmbergs hälsotillstånd

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 BanköUtskottets utlåtande Nr 35.

icke hava inträtt efter det nyssnämnda framställning prövades. Starka

billighetsskäl tala emellertid,'''' enligt utskottets mening, för att Holmberg

må komma i åtnjutande av något understöd utöver vad han enligt gällande

bestämmelser vid sitt avskedstagande kan erhålla. Den jämförelsevis

korta tid av tre år, han hittills tjänstgjort såsom förrådsvaktmästare, torde

emellertid knappast motivera samma pensionsbelopp, som plåga tilldelas

förutvarande vaktmästare i intendenturkåren. Utskottet har därför ansett

sig böra föreslå en pension av 300 kronor, däri inbegripet honom tillkommande

gratial från Vadstena krigsmanshuskassa. Ifrågavarande pension

synes lämpligen böra bestämmas att utgå från och med den dag,

då Holmberg icke vidare anses kunna sköta den förrådsvaktmästarbefattning,

han nu uppehåller.

Åberopande vad sålunda anförts tar utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion,

må medgiva, att furiren vid Smålands husarregemente

Carl Arvid Adrian Holmberg må från och

med den dag, då han icke vidare anses kunna sköta

den förrådsvaktmästarbefattning, han för närvarande

uppehåller, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en pension till sådant belopp,

att densamma jämte Holmberg tillkommande gratial

från Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till trehundra,

kronor.

Angående

pension åi

för rådsdrängen

A,

Stendahl.

13:o) I en till riksdagen den 17 mars 1916 avlåten proposition,

nr 99 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen biiagt utdragav

statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att förrådsdrängen vid arméns mtendenturförråd

å Karlsborg August Stendahl må från och med manaden nast

efter den, under vilken han efter uppnådd ålder av 60 år erhåller entledigande

från sin anställning, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 400 kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet i ärendet anlort

J »1 underdånig skrivelse den 11 oktober 1915 har generalintendenten

gjort framställning om beredande av en årlig pension av 600 kronor

åt förrådsdrängen vid arméns intendentur förråd a Karlsborg August

Stendahl.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

25

Såsom skäl härför har anförts, att Stendahl är född den 9 december

1856 och således år 1916 uppnår en ålder av 60 levnadsår, att han den

9 november 1880 anställts såsom förrådsdräng vid arméns intendenturförråd

å Karlsborg och följaktligen innehaft en oavbruten anställningstid

i statens tjänst av 35 år, att han på grund av sjukdom endast i ringa

grad kan genom eget arbete försörja sig, ett förhållande, som dessutom

med tilltagande ålder kommer att ytterligare nedsätta hans förmåga

att kunna i någon nämnvärd mån bidraga till sitt uppehälle, samt att

Stendahl under den tid, han varit anställd i statens tjänst, med största

plikttrohet fullgjort sitt arbete och såväl i som utom tjänsten städse

iakttagit en i allo hedrande vandel.

Vid framställningen hava fogats dels läkarintyg, utvisande att

Stendahl på grund av organiskt hjärtfel är mindre arbetsför och endast

kan anses förmögen till lättare kroppsarbete, dels ock intyg av vice

ordföranden i vederbörande kommunalnämnd därom, att Stendahl är

medellös.

Arméförvaltningens intendents- och civila departement samt sjukvårdsstyrelse

hava överlämnat en från chefen för arméns intendenturförråd å

Karlsborg infordrad uppgift rörande Stendahls avlöningsförhållanden

under de senaste åren, av vilken uppgift framgår, att Stendahl, förutom

fri bostad, vedbrand och lyse, uppburit en kontant avlöning, som uppgått

under år 1910 till 768 kronor 50 öre, under år 1911 till 761

kronor 25 öre, under år 1912 till 759 kronor, under år 1913 till 782

kronor 90 öre samt under år 1914 till 917 kronor 60 öre. I betraktande

av Stendahls långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst

och hans på grund av sjukdom nedsatta arbetsförmåga hava nämnda

departement och sjukvårdsstyrelse förklarat sig anse det vara med rättvisa

och billighet förenat, att något understöd för ålderdomen bereddes

honom. Då den beräkningsgrund, som i allmänhet av Kungl. Maj:t

och riksdagen under de senare åren följts vid beviljandet av dylik pension,

nämligen densammas bestämmande till omkring två tredjedelar av

den årsinkomst, vederbörande befattningshavare under senare delen av

sin anställningstid av staten uppburit, i generalintendentens föreliggande

förslag tillämpats och då däremot intet syntes vara att erinra, hemställde

departementen och sjukvårdsstyrelsen, att Stendahl måtte från allmänna

indragningsstaten tilldelas en årlig pension av 600 kronor, att utgå

från och med månaden näst efter den, under vilken han efter fyllda 60

år erhölle entledigande från sin befattning.

Då Stendahl, enligt vad handlingarna gåve vid handen, inom kort

syntes bliva av sjuklighet nödsakad att lämna sin anställning vid inBihang

till riksdagens protokoll 1916. 8 samt. 26 höft. (Nr 35.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Utskottet.

ten den turförrådet å Karlsborg, vilken han under lång tid skött med

gott vitsord, har statskontoret förklarat sig anse billigt, att honom bereddes

någon pension efter avgången. Med hänsyn till de förmåner i

tjänsten, som Stendahl åtnjöte, hade pensionsbeloppet föreslagits till 600

kronor. Emellertid hade pensioner till arbetare hittills icke avpassats

efter de avlöningsförmåner, de åtnjöte, detta säkerligen av den anledningen,

att dessa förmåner vore synnerligen varierande och beroende av

växlingarna å arbetsmarknaden. I stället hade pension till vanlig arbetare

plägat bestämmas till 300 kronor och för arbetare av det slag, vartill

Stendahl torde få räknas, till 400 kronor. På grund härav hemställde

statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen

medgiva, att Stendahl finge från och med månaden näst efter den, under

vilken han efter uppnådd ålder av 60 år avginge från sin befattning,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 400 kronor.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser jag billigheten

fordra, att då Stendahl till följd av ålder och sjukdom snart

torde bliva ur stånd att med eget arbete försörja sig, pension beredes

honom av allmänna medel. I fråga om pensionsbeloppet ansluter jag

mig till den av statskontoret uttalade meningen.»

Åven utskottet finner det vara med rättvisa och billighet förenat,

att Stendahl, med hänsyn till hans långa och väl vitsordade verksamhet

i statens tjänst och hans genom sjukdom nedsatta arbetsförmåga, erhåller

något understöd för sin ålderdom. Då Stendahls avlöningsförmåner

senast uppgått till förutom fri bostad, vedbrand och lyse ett kontant

belopp av 900 kronor, anser utskottet i likhet med arméförvaltningens

intendents- och civila departement samt sjukvårdsstyrelse pensionen för

Stendahl böra bestämmas till två tredjedelar av hans kontanta årsinkomst

och detta så mycket hellre som den befattning Stendahl beklätt

väl torde få anses vara mera ansvarsfull än en vanlig arbetares.

Under sådana förhållanden har utskotttet ansett sig böra tillstyrka

ett pensionsbelopp av 600 kronor och hemställer,

att riksdagen må medgiva, att förrådsdrängen

vid arméns intendenturforråd å Karlsborg August Stendahl

må från och med månaden näst efter den, under

vilken han efter uppnådd ålder av 60 år erhåller ent
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35. 27

ledigande från sin anställning under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av sexhundra kronor.

14.o) I en till riksdagen avlåten, den 17 mars 1916 dagtecknad

proposition, nr 100, har Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva, att förre volontären vid Västerbottens

regemente Karl August Bergqvist må, räknat från innevarande års ingång,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

pension till så stort belopp, att densamma jämte Bergqvist tillkommande

underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till 450

kronor för år. ''

_ I fråga om den i ärendet förebragta utredningen får utskottet

hänvisa till propositionen.

Utskottet har ej funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag

och hemställer förty,

att riksdagen må medgiva, att förre volontären

vid Västerbottens regemente Karl August Bergqvist må,

räknat från innevarande års ingång, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

pension till så stort belopp, att densamma jämte Bergqvist

tillkommande underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa

uppgår till fyrahundrafemtio kronor för år.

15:o) I en inom första kammaren av herr Rosén väckt motion,

nr 69, anföres följande:

»I en den 29 oktober 1913 daterad skrivelse anhöll förre volontären Karl

Anton Arvid Olsson hos chefen för kungl. Norrlands dragonregemente om understöd,

enär han under sin anställning vid regementet blivit slagen av en häst, varav följt

sjukdom och nedsatt arbetsförmåga. Med anledning härav hölls krigsrätt för frågans

utredning, och framgick därvid

att Olsson vid ett tillfälle år 1903 under tjänstgöring blivit »sparkad av en

häst över ansiktet, så att han sanslös måste föras till sjukhuset»,

att han enligt regementets sjukjournal varit sjukskriven 23—28 maj 1903

för kontusion, 1 20 juni 1903 för sår och 15 augusti 1903—17 februari 1904 för

varbildning i mellanöra, då han även undergick operation, samt 18—24 mars 1904,

Angående

pension åt f.

volontären

K. A.

Bergqvist.

Angående

understöd åt

f. volontären

K. A. A.

Olsson.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Banlcoutskottets utlåtande Nr 35.

att lian 24 mars 1904 erliöll avsked från krigstjänsten på grund av kronisk

öronsjukdom och

att, enligt ett av regementsläkaren Trafvenfelt den 24 oktober 191o utfärdat

intyg, ’den huvudvärk lokaliserad till vänstra örontrakten samt över pannan, varav

Olsson enligt uppgift lider, sannolikt är beroende på den öronsjukdom, för vilken

han under sin vistelse vid regementet opererats’.

På uppmaning av regementschefen översände Olsson krigsrättens protokoll

till riksförsäkringsanstalten jämte en den 17 mars 1914 daterad ansökan om ersättning.

I denna ansökan anförde Olsson, att framställning om ersättning visserligen

skall göras inom två år efter det skadan yppats, men då han i det längsta hoppats

att det onda skulle vara av övergående art, hade han ej velat göra dylik framställning.

I stället för att avtaga har emellertid värken — säger Olsson i sin ansökan

— i hög grad tilltagit.

I skrivelse den 21 mars 1914 meddelade riksförsäkringsanstalten, att kungl.

förordningen den 18 juni 1909 icke vore tillämplig i förevarande fall, då skadan

åsamkats redan 1903, varför riksförsäkringsanstalten icke ägde meddela beslut i

ärendet. Riksförsäkringsanstalten överlämnade emellertid handlingarna till kungl.

arméförvaltningen för den åtgärd, vartill desamma kunde föranleda.

Kungl. arméförvaltningen har den 7 juli 1914 i skrivelse till chefen för kungl.

Norrlands dragonregemente meddelat, att arméförvaltningens civila departement och

sjukvårdsstyrelse, enär av handlingarna icke framgår att den värk i huvudet, varav

Olsson säger sig lida vid utförandet av tungt arbete, orsakats av ifrågavarande

olycksfall under militärtjänstgöringen, icke funnit skäl hos Kungl. Maj:t göra framställning

om ersättning till Olsson.

Ostridigt är emellertid, att Olsson icke kunnat vinna anställning vid regementet

utan att vara fullt frisk, att han den 23 maj 1903 under tjänstgöring blivit

skadad, att han den 24 mars 1904 erhållit avsked på grund av kronisk öronsjukdom,

att han under den tid av 10 månader, som förflöt mellan dagen för olyckshändelsen

och dagen för avskedet, icke tjänstgjorde mer än 85 dagar och att den

värk, varav han lider, enligt-nuvarande regementsläkarens intyg sannolikt härleder

sig från den år 1903 erhållna skadan. Denna bevisning synes vara tillräcklig för

att motivera en framställning om understöd åt honom.

Av krigsrättens protokoll framgår, att Olsson är ägare av hemmanet /32

mantal nr 1 Grubbe i Umeå socken, taxerat till 1,700 kronor, på vilket han hade

en skuld å 2,000 kronor. Han har sedermera nödgats gå ifrån sitt hemman och

äger numera ingen fastighet, såsom framgår av ett av ordföranden i Umea landsförsamlings

kommunalnämnd Joll. Pettersson den 12 januari 1916 utfärdat intyg,

vars riktighet vitsordats av kyrkoherden i församlingen Olof Ahnlund. Da Olsson

enligt samma intyg och frejdbetyg har hustru och fyra minderåriga barn att försörja,

då han ''befinner sig''i mycket svaga ekonomiska omständigheter’ och då

hans arbetsförmåga varit nedsatt sedan år 1903, får jag härmed^ hemställa, att

riksdagen ville tilldela förre volontären Karl Anton Arvid Olsson från Umea landsförsamling

en årlig pension av tvåhundra kronor.»

Vid motionen finnas fogade, förutom avskrifter av krigsrättsprotokoll,

frejdebetvg och intyg av vederbörande kommunalnämndsordforande,

följande två avskrifter:

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

29

»Till f. d. voloutären Karl Anton Arvid Olsson.

Grubbe, Umeå.

Uti skrivelse den 17 mars 1914 har ni anhållit om utbekommande av ersättning

i anledning av kroppsskada, som ni ådragit eder under eder militärtjänstgöring.

Som berörda skada åsamkats eder redan under år 1903 är den i ansökningen

åberopade kungl. förordningen av den 18 juni 1909, vilken trädde i kraft den 1

januari 1910, icke tillämplig i förevarande fall. Riksförsäkringsanstalten äger på

grund därav icke meddela beslut i ärendet.

Riksförsäkringsanstalten har emellertid överlämnat ansökningen till kungl.

arméförvaltningen för den åtgärd, vartill förvaltningen möjligen kan finna densamma

böra föranleda.

Stockholm den 21 mars 1914.

På riksförsäkringsanstaltens vägnar:

Ivar Tengstrand. *

Till chefen för kungl. Norrlands dragonregemente.

Uti skrivelse den 17 mars 1914 till riksförsäkringsanstalten har förre volontären

vid regementet K. A. A. Olsson, som under tjänstgöring år 1903 blivit sparkad

i huvudet av en häst och, enligt eget förmenande, såsom följd härav lede av svår

värk i huvudet vid utförande av tungt arbete, anhållit om ersättning för den kroppsskada,

som sålunda skulle ådragits honom i tjänsten.

Då riksförsäkringsanstalten icke ägde att pröva ifrågavarande ersättningsanspråk,

har anstalten överlämnat ärendet till arméförvaltningens civila departements

prövning.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse, som gemensamt

förehaft detta ärende, hava emellertid, enär av handlingarna icke framgår, att den

värk i huvudet, varav Olsson säger sig lida vid utförande av tungt arbete, orsakats

av ifrågavarande olycksfall under militärtjänstgöringen, icke funnit skäl hos Kungl.

Maj:t göra framställning om ersättning till Olsson, varom sökanden torde genom

eder försorg underrättas. Stockholm den 7 juli 1914.

F. BERGENHOLTZ. B. BOALT.

Gustaf von Schwerin.»

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse har

på anmodan av statskontoret avgivit yttrande i ärendet och däri anfört:

»Olsson, som är född den 26 september 1882, antogs till volontär vid kungl.

Norrlands dragonregemente den 1 november 1902 och erhöll, enär han till följd av

sjuklighet var oförmögen till vidare krigstjänst före kapitulationstidens utgång avsked

den 23 mars 1904. I det läkarbetyg, som legat till grund för avskedet, meddelas,

Armé förvaltningens

civila

departement

och sjukvårdsstyrelse.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Statskontoret.

Utskottet.

atfc Olsson, vid den 22 mars 1904 företagen undersökning befunnits lida av kronisk

öronsjukdom, på grund varav han vore till krigstjänst oduglig. Olsson, som enligt

vad ett handlingarna bilagt krigsrättsprotokoll utvisade under tjänstgöring år 1903

blivit sparkad i huvudet av en häst och ansåg denna kroppsskada vara orsaken

till hans öronsjukdom, anhöll den 17 mars 1914 i skrivelse till riksförsäkringsanstalten

om utbekommande av ersättning härför i enlighet med kungl. förordningen

den 18 juni 1909. Till svar å Olssons ansökan meddelade riksförsäkringsanstalten

att, enär ifrågavarande olyckshändelse ägt rum redan år 1903 och ovannämnda

kungl. förordning trätt i kraft den 1 januari 1910, riksförsäkringsanstalten ej ägde

meddela beslut i målet, utan blev detta överlämnat till kungl. arméförvaltningen.

Enär emellertid uti ett genom vederbörande regementschef infordrat yttrande legitimerade

läkaren Th. Hammarin den 6 maj 1914 intygat, att det ej kunde med

bestämdhet avgöras, huruvida den öronsjukdom, på grund varav Olsson erhöll avsked

ur krigstjänsten och varav han fortfarande lede, vore en direkt följd av den under

tjänstgöringen år 1903 ådragna kroppsskadan, fann arméförvaltningens civila departement

och sjukvårdsstyrelse ej skäl att hos Kungl. Maj:t göra framställning om

ersättning till Olsson, därom Olsson blev genom skrivelse till regementschefen den

7 juli 1914 underrättad. (Riksförsäkringsanstaltens och arméförvaltningens skrivelser

äro intagna såsom bilagor till motionen.)

Efter det arméförvaltningen år 1914 meddelade sitt ovannämnda beslut har

ej något tillkommit, som kunnat anföras som bevis för sammanhanget emellan

Olssons nuvarande sjuklighet och den honom år 1903 drabbade kroppsskadan.

För jämförelse får arméförvaltningen erinra om att 1912 års riksdag tillerkänt

f. d. soldaten vid kungl. Jönköpings regemente Sven August Pol en årlig

pension av 100 kronor från allmänna indragningsstaten. (Angående de närmare

omständigheterna rörande Pol se Kung], Maj:ts proposition till 1912 års riksdag

nr 132.)»

För egen del har statskontoret framhållit, att det visserligen icke

blivit styrkt, att den sjukdom, varav Olsson lede och som gjorde honom

mindre arbetsför, orsakats av den honom under tjänstutövning tillfogade

skada, men att likväl för ett sådant sammanhang förelåge sannolika skäl

och att det därför måhända kunde anses billigt, att honom tillerkändes

något understöd, som dock enligt statskontorets mening icke borde överstiga

en tredjedel av vad enligt förordningen den 18 juni 1909 utginge

såsom ersättning vid full invaliditet.

På sätt av statskontoret framhållits, har det visserligen icke blivit

utrönt, att den sjukdom, varav Olsson lider och som under eu följd av

år nedsatt hans arbetsförmåga, orsakats av skada under tjänstutövning.

Då emellertid efter all sannolikhet så varit fallet, lärer det få anses billigt,

att Olsson från det allmännas sida erhåller något understöd och torde

med hänsyn till den långa tid, som förflutit, sedan han ådrog sig ifrågavarande

skada, icke något vara att erinra emot det belopp, som av motio
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

31

nären föreslagits Understödet torde böra utgå från den 1 januari

innevarande ar och anvisas å allmänna indragningsstaten.

Åberopande vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion,

må medgiva, att f. volontären Karl Anton Arvid Olsson

må under sin återstående livstid erhålla ett årligt

undeistöd av tvåhundra kronor å allmänna indragningsstaten

att utgå från och med år 1916.

inea manacien nast etter den, under vilken han varder entledigad från

sin anställning, under sin återstående livstid åtnjuta en årlig pension å

allmänna indragningsstaten till belopp av 300 kronor.

,.. .1 om .t}en * ärendet förebragta utredningen får utskottet

hänvisa till propositionen.

att riksdagen må medgiva, att envar av. arbetarna

vid Borghamns kalkstensbrott Anders Samuelsson

och Andei s Magnus Carlsson må från och med

månaden näst efter den, under vilken han varder entledigad

från sin anställning, under sin återstående

livstid åtnjuta årlig pension å allmänna indragningsstaten

till belopp av trehundra kronor.

Angående

''pension åt

arbetarna

A. Samuelsson

och A. M.

Carlsson.

...„ Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj ds förevarande fram

stallning hemställer utskottet,

1 1 Ålk.8dagen den mars 1916 avlåten proposition,

nr 127, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att vardera av

arbetarna vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori August Runnström och

Angående

pension åt

arbetarna vid

pension av 500 kronor.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande Kr 35.

I fråga om utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden

för den 17 mars 1916.

Då utskottet icke haft något att erinra emot ifrågavarande framställning,

får utskottet hemställa,

att Kungl. Mapts förevarande proposition må

vinna riksdagens bifall.

Angående

pension åt

f. fästningsbyggnadsarbetaren

K.

F. Fredriksson

Skön.

18:o) I en inom andra kammaren av herr Beting väckt motion,

nr 85, anföres följande:

»Då förre arbetaren vid fästningsbyggnaden å Karlsborg, Karl Fredrik

Fredriksson Skön, vilken enligt bil. 1 närmare ett 30-tal ar varit anställd i kronans

arbete, numera genom sjukdom är urståndsatt att genom arbete sig försörja, vagar

jag härmed hos riksdagen göra framställning om, att den honom av riksdagen ar

1910 beviljade pensionen å 150 kronor måtte höjas med ytterligare 150 kronor till

300 kronor. , T, ,

På grund av ömmande omständigheter och långvarig sjuklighet lann Kungl.

Maj:t skäligt att år 1915 av å fjärde huvudtiteln uppförda anslaget till extra utgifter

utöver pensionen tilldela Skön en gratifikation å 100 kronor.

Då omständigheterna för den utslitne och genom den långvariga sjukdomen

nedbrutne fästningsbyggnadsarbetaren ingalunda under senare tiden förbättrats och

på det att Kungl. Maj:t ej vidare må besväras av återkommande ansökningar om

hjälp och för att Sköns pension skall komma att närma sig det belopp, som av

riksdagen tilldelats en hel del av hans forna arbetskamrater, får jag föreslå, att

riksdagen måtte besluta att till förre arbetaren vid fästningsbyggnaden å Karlsborg,

Karl Fredrik Fredriksson Skön, må från och med 1916 utgå en till 300 kronor

förhöjd årlig pension under hans återstående livstid.»

Beträffande de vid motionen fogade bilagorna anhåller utskottet

få hänvisa till motionen.

Arméförvait- På begäran av statskontoret har arméförvaltningens fortifikations
ningens

forti- departement i avgivet yttrande anfört följande:

departement. en i början av år 1915 till fortifikationsdepartementet insänd ansökning

anhöll Skön, som av 1910 års riksdag beviljades en årlig pension av 150 kronor,

att fortifikationsdepartementet måtte utverka, att han, i likhet, med andra gamla

fästningsbyggnadsarbetare, måtte komma i åtnjutande av en till 300 kronor förhöjd

årlig pension. Till stöd för denna anhållan anförde Skön, att han på grund av en

för några år sedan i kronans arbete åsamkad kroppsskada vore mindre arbetsför,

att han därigenom och till följd av tilltagande sjuklighet vore oförmögen att med

sitt arbete nöjaktigt försörja sig och de sina samt att han vore medellös. Riktig
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

33

heten av dessa uppgifter styrktes genom vederbörliga intyg, varjämte fortifikationsbefälhavaren

å Karlsborg, som i ärendet avgav yttrande, framhöll att, då Skön år

1914 opererats för ljumskbråck och dessutom lede av kronisk reumatism, det vore

synnerligen ovisst, när han kunde återfå sin arbetsförmåga eller om någon förbättring

överhuvud alls vore att förvänta, samt tillstyrkte på dessa och andra anförda skäl

förhöjning i den Skön förut beviljade pensionen. I anledning av Sköns ansökning

hemställde fortifikationsdepartemeutet, som jämväl fann göda skäl föreligga för

beviljande av förhöjd pension åt Skön, i underdånig skrivelse den 27 februari 1915,

att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att bereda Skön för hans återstående

livstid en till 300 kronor förhöjd årlig pension att utgå från allmänna indragningsstaten

från och med den 1 januari 1915, men fann Kungl. Maj:t genom nådigt brev

den 10 april 1915 gott endast i så måtto bifalla departementets hemställan, att

Skön tillerkändes en gratifikation å 100 kronor, att utbetalas från det under fjärde

huvudtiteln uppförda anslaget till extra utgifter.

Vidkommande därpå frågan huruvida beviljande av den i motionen ifrågasatta

förhöjningen av Sköns pension skulle stå i överensstämmelse med eller innebära ett

frångående av de principer, som hittills legat till grund för pensioners meddelande,

får fortifikationsdepartementet, under hänvisning till fortifikations- och civila departementens

skrivelse till Eder den 11 juli 1914 och med förmälan att fortifikationsdepartementet

fortfarande tillämpar däri uttalade principer för underdånig framställning

om beviljande av pensioner åt f. d. fästningsbyggnadsarbetare, härmed

meddela, att departementet anser sin under nästlidet år gjorda underdåniga hemställan

om beviljande av förhöjd pension åt Skön icke hava inneburit något frångående

av nämnda principer.»

För egen del har statskontoret anfört:

»Såsom framgår av såväl motionen som nyssnämnda yttrande, har frågan

om pensionsförhöjning åt Skön nyligen varit föremål för utredning; och har statskontoret

i underdånigt utlåtande den 20 mars 1915 anfört, att anledningen därtill,

att, då frågan om pension åt Skön förelädes 1910 års riksdag, det belopp av 300

kronor, som vanligen plägade beviljas i statens tjänst utslitna arbetare, icke beträffande

Skön föreslogs, syntes hava varit den, att Skön då uppnått endast 51 år

och, ehuru hans arbetsförmåga blivit i kronans tjänst i avsevärd grad nedsatt, likväl

ännu varit i stånd att skaffa sig en icke obetydlig arbetsförtjänst; att den sedermera

tillkomna utredningen väl utvisade, att Skön sedan den 17 november 1914

på grund av sjukdom varit till arbete oförmögen men dock icke syntes utesluta

möjligheten av att han, som då nyligen uppnått 56 års ålder, ännu kunde förmå

med arbete bidraga till sitt uppehälle. Sedan statskontoret vid sådant förhållande

ifrågasatt, huruvida tiden då ännu kunde anses vara inne att hos riksdagen begära

förhöjning av Sköns pension, blev i enlighet med statskontorets därom gjorda hemställan

en gratifikation å 100 kronor tilldelad Skön enligt nådigt beslut den 10

april 1915.»

Av utredningen i ärendet framgår, att Fredriksson Skön, vilken av

1910 års riksdag beviljats en årlig pension av 150 kronor, på grund

av särskilt ömmande omständigheter och långvarig sjuklighet för lidet

Bihang Ull riksdagens protokoll 1916. 8 sand. 26 höft. (Nr 35.)

Statskontoret.

Utskottet.

b

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Angående

understöd åt

arbetaren

0. W. Andersson.

Armé förvaltning

ens civila

departement

och sjukvårdsstyrelse.

år av Knngl. Maj:t tillerkänts en gratifikation av 100 kronor. Då, enligt

vad i motionen framhållits, omständigheterna för den ifrågavarande

sjukliga fästningsbyggnadsarbetaren ingalunda förbättrats, synes det utskottet

lämpligt, att en höjning av hans pension medgives; och har

utskottet för sin del icke något att erinra emot vad motionären i sådant

avseende föreslagit. Beloppet torde böra anvisas att utgå från allmänna

indragningsstaten.

Åberopande vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion,

må medgiva, att förre arbetaren vid fästningsbyggnaden

å Karlsborg Karl Fredrik Fredriksson Skön må, utöver

honom av 1910 års riksdag beviljad pension till belopp

av 150 kronor, från och med år 1916 under sin återstående

livstid uppbära årligen ytterligare etthundrafemtio

kronor å allmänna indragningsstaten.

19:o) I en inom andra kammaren av herr von Sneidern väckt

motion, nr 169, har hemställts, »att riksdagen till arbetaren Oskär Wilhelm

Andersson från Kinna, Ålvsborgs län, å allmänna indragningsstaten måtte

bevilja ett årligt understöd om 300 kronor».

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Arbetaren Oskar Wilhelm Andersson från Rinna, Älvsborgs län, har under

fullgörande av militärtjänstgöring hösten 1911 å Fristads hed ådragit sig lungsjukdom,

som sedermera utvecklat sig till lungtuberkulos, vilket av läkare konstaterats

sommaren 1912. Genom obekantskap med gällande förordning av den 18

juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänst

göring, kom Andersson att först i augusti 1914 göra framställning om ersättning

enligt denna förordning. Anderssons framställning blev genom riksförsäkringsanstaltens

beslut av den 12 mars 1915 avslagen på grund därav att ansökan ej

ingivits inom två år efter det skadan yppats. Även om tvekan kan råda från vilken

tidpunkt vid en sjukdom som tuberkulos preskriptionstiden för talans framställande

bör löpa, är givetvis möjligheten för Andersson att på den i K. F, av 18 juni 1909

angivna vägen erhålla hjälp numera utesluten.

Då emellertid Andersson är i synnerligt behov av understöd och då ej något

annat synes ha • stått honom i vägen för erhållande av statens understöd än hans

förklarliga obekantskap med gällande förordning, synes mig skäl föreligga för ett

riksdagens ingripande.»

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse har

på anmodan av statskontoret i avgivet yttrande anfört:

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

35

,>>Av. handlingarna inhämtas följande: värnpliktige nr 202 31/1909 Oskar

Wilhelm Andersson, som år 1911 fullgjorde 2:dra repetitionsövningen av sin värnpliktstjänstgöring

vid kungl. Alvsborgs regemente å Fristad, uppgiver, attjhan därunder

ådragit sig förkylning och känt symtom av lungsjukdom, utan att han dock sjukskrivits.

I slutet av år 1911 och början av år 1912 behandladesfAndersson vid

upprepade tillfallen av läkare för olika sjukdomar, bland andra lungsäcksinflammation

Vid läkarundersökning den 8 juni 1912 konstaterades lungtuberkulos. Någon

anhållan om ersättning för sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring, har icke

gjorts förrän den 15 augusti 1914, då hans ansökan därom av den 28 juli 1914

synes hava inkommit till befälhavaren för Borås rullföringsområde. Sedan ansökningen

inkommit till riksförsäkringsanstalten, meddelade denna myndighet i skrivelse

den 12 mars 1915, att någon gottgörelse jämlikt kungl. förordningen den 18 juni

1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

ej kunde tillerkännas Andersson, enär ansökan därom ej blivit gjord inom föreskriven

tid.

M 1 underdånig skrift den 6 juli 1915 anhöll därefter Andersson hos Kungl.

Majrt, att, oaktat hans ansökning om ersättning för sjukdom för sent inkommit till

n slorsakringsanstalten, han dock måtte i nåder tillerkännas den äskade gottgörelsen

llenna Anderssons ansökan remitterades av Kungl. Maj.t först till riksförsäkrmgsanstalten

och därefter till arméförvaltningen. Riksförsäkringsanstalten anför i

underdånigt utlåtande den 28 oktober 1915, dels att vad i ärendet senare förekommit

ej givit anstalten anledning frångå sitt förut fattade beslut dels ock att

dem ärendet förebragta utredningen ej garn tillräckligt stöd för antagandet, att

militärtjänstgöringen bidragit till sjukdomen. Dock ifrågasätter anstalten med avseende

å det behjärtansvärda i Anderssons ställning, huruvida ej något understöd

att utgå med ett belopp en gång för alla kunde tillerkännas Andersson

... , arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse, som i

sitt den o februari 1916 i ärendet avgivna utlåtande ansett det ej vara alldeles

uteslutet, att namnda tjänstgöring kunnat förorsaka eller åtminstone bidraga till

Anderssons sjukdom, hemställde dels på grund härav dels ock enär det av ett den

23 december 1915 utfardat, handlingarna bifogat läkarbetyg inhämtats, att Andersson

ännu agde förutsättningar till stadigvarande förbättring i sitt hälsotillstånd, hos

^nåfI''r''MaJ:t’ Ä b?av, 20®, kronor’ kostnad för en sex månaders vistelse å

sanatorium, måtte for detta ändamål anvisas.

,,.Jäl!1’ikt nädi§t br®^ den 11 februari 1916 har Kungl. Maj:t bifallit denna

armeforvaltnmgens framställning. J

Av handlingarna i detta ärende inhämtas således, dels att det ej med visshet

kan avgöras, huruvida den militära tjänstgöringen orsakat eller bidragit till

den sjukdom, varav Andersson lider, dels ock att sjukdomen ej för närvarande kan

anses obotlig.»

På anmodan av statskontoret har därjämte riksförsäkringsanstalten

i avgivet yttrande anfört följande:

»Hos riksförsäkringsanstalten har Andersson uti en den 1 februari 1915

i°“ Asknbt gjort framstäHning om utbekommande av ersättning för nämnda

sjukdom Av de till riksförsäkringsanstalten inkomna handlingarna i ärendet samt

av den utredning, riksförsäkringsanstalten lät införskaffa, inhämtades emellertid att

Riksförsäkrings

anstalten.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Andersson år 1911 fullgjort 2:dra repetitionsövningen vid Älvsborgs regemente å

Fristads hed, vilken tjänstgöring avslutats i oktober månad nämnda år. Härunder

skulle han hava ådragit sig förkylning och känt symtom till lungsjukdom,

utan att han dock blivit sjukskriven. I slutet av år 1911 och början av 1912

behandlades Andersson upprepade gånger av läkare för olika sjukdomar bland annat

för lungsäcksinflammation. Vid en av doktor H. Petersén den 8 juni 1912 verkställd

undersökning befanns Andersson lida av lungtuberkulos, i följd av vilken

sjukdom han ansågs vara till arbete oförmögen. Någon anhållan om ersättning för

sjukdom hade, så vitt kunnat utrönas, från Anderssons sida icke gjorts förrän den

15 augusti 1914. då han syntes hava inlämnat en den 28 juli 19;14 dagtecknad

ansökningshandling till befälhavaren för Borås rullföringsområde.

Som emellertid enligt 12 § i kungl. förordningen om ersättning i anledning

av kroppsskada ådragen under militärtjänstgöring den 18 juni 1909 framställning

om ersättning skall göras inom två år, sedan skadan yppats, vid äventyr att rätten

till ersättning skall vara förverkad, men Anderssons framställning icke blivit gjord

inom den sålunda föreskrivna tiden, förklarade riksförsäkringsanstalten i skrivelse

den 12 mars 1915, att någon ersättning enligt samma kungl. förordning icke kunde

tillerkännas Andersson.

Sedermera har emellertid Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den 11 februaii

1916, med hänsyn till förekommande omständigheter, medgivit att ett belopp av

högst 200 kronor finge för beredande av vård åt Andersson å Västeråsens sanatorium

mot redovisningsskyldighet utbetalas till chefen för nämnda regemente från

fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter.

Vad angår Anderssons rätt till ersättning anser sig riksförsäkringsanstalten

böra framhålla, hurusom det i allmänhet är mycket svårt att i förekommande fall

vinna tillförlitlig utredning för bedömande av frågan om militärtjänstgöringen verkligen

bidragit till den lungtuberkolos, i anledning av vilken ersättning begäres, eller

ej. Då, såsom i detta fall, utredningen skall verkställas först mer än 2 7, år efter

det vederbörande slutat sin militärtjänstgöring, torde det vara nästan omöjligt att

vinna sådana upplysningar att med ledning därav förevarande fråga med säkerhet

skall kunna avgöras. Den lungsäcksinflammation, som diagnostiserades hos Andersson

omkring en månad efter militärtjänstgöringens slut, kan visserligen hava

utvecklat sig efter en förkylning under tjänstgöringen. Antagligast är dock, att

den är endast ett symtom av en lungtuberkulos, som kan hava förefunnits latent

redan före tjänstgöringens början, och den möjligheten är dessutom ingalunda utesluten,

att Andersson ådragit sig lungsäcksinflammationen efter tjänstgöringens slut.

Under sådana förhållanden och då Andersson icke varit sjukskriven under sm tjänstgöring

och då det ej heller annorledes kunnat visas, att han under densamma adragit

sig någon svårare förkylning, har riksförsäkringsanstalten ansett sig icke kunna

utgå från förutsättningen, att militärtjänstgöringen skäligen bidragit till sjukdomen.

Såsom skäl för sitt avslagsbeslut har riksförsäkringsanstalten emellertid åberopat

bestämmelserna i 12 § av kungl. förordningen den 18 juni 1909. Hade militärtjänstgöringen

bidragit till den lungsäcksinflammation, varav Andersson lidit, skulle

skadan kunna anses hava yppats redan, då lungsäcksinflammationen i novembei

1911 konstaterades; och ersättningsanspråket hade alltså redan i november 1913

varit preskriberat. Riksförsäkringsanstalten har emellertid räknat preskriptionstiden

först från och med den dag, då lungtuberkulosen kunde med säkerhet iakttagas

eller den 8 juni 1912. För så vitt anspråk på ersättning i anledning av lung
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

37

tuberkulos skall vara underkastad förberörda bestämmelse om preskription — och

något annat kan väl icke göras gällande — är den dagen den senaste, från vilken

preskriptionstiden kan börja att löpa, alldenstund å ena sidan den, som drabbats av

denna sjukdom, alltid måste vara beredd att lida minskning i sin arbetsförmåga,

åtminstone så till vida, att han alltid måste iakttaga en ganska höggradig försiktighet,

och å andra sidan den sjukes tillstånd, även om sjukdomen befinner sig i

så kallat stationärt stadium, merendels allt fortfarande är underkastat förändring.

Beträffande det föreslagna understödsbeloppet lämna här befintliga handlingar

icke möjlighet till bedömande av graden av den nedsättning i arbetsförmågan,

som sjukdomen kan antagas hava medfört för Andersson.»

Statskontoret har för egen del åberopat vad arméförvaltningens statskontoret.

civila departement och sjukvårdsstyrelse samt riksförsäkringsanstalten

anfört.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att det icke med tillräcklig utskottet.

visshet kan avgöras, huruvida Anderssons militära tjänstgöring orsakat

eller bidragit till den sjukdom, varav han lider, ävensom att sjukdomen

icke för närvarande kan anses obotlig, utan att Andersson äger förutsättningar

till stadigvarande förbättring i sitt hälsotillstånd. Andersson

har också tilldelats ett understöd av 200 kronor till bekostande av sex

månaders vistelse å sanatorium. Under sådana förhållanden synes lämpligt

att avvakta, i vad mån förbättring i hans hälsotillstånd genom

sanatorievistelsen kan vinnas. Skulle någon förbättring icke åstadkommas,

lärer Kungl. Maj:t icke underlåta att på därom gjord framställning

bereda honom ytterligare medel till fortsatt sanatorievård..

Åberopande vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion II : 169 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

3. Angående sjöförsvarsdepartementet.

20:o) 1 en till riksdagen den 3 mars 1916 avlåten proposition, Angående

nr 105, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att överkon- ''‘o^erkomtastapeln

vid flottans poliskår Fritz Wilhelm Möllers änka Sofie Lovisa pein vid

Möller, född Lundberg, och makarnas minderåriga dotter Agda Emma ^k&r^F^w!''

Sofia må från allmänna indragningsstaten från och med år 1916 åtnjuta Möllers anka

årliga understöd, änkan under sin återstående livstid, så länge hon i ^dgcTdotter

sitt nuvarande änkestånd förbliver, till belopp av 250 kronor samt dottern

intill uppnådd ålder av femton år till belopp av 50 kronor.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Angående

pension åt f. d.

2:a klass sjö•

mannen C. H.

Ryding svärd.

Beträffande den i ärendet förebragta utredningen får utskottet

hänvisa till propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

sjöförsvarsärenden den 3 mars 1916.

Utskottet, som icke funnit något att erinra mot Kungl. Mapts

förevarande framställning, hemställer,

att riksdagen må medgiva, att överkonstapeln

vid flottans poliskår Fritz Wilhelm Möllers änka Sofie

Lovisa Möller, född Lundberg, och makarnas minderåriga

dotter Agda Emma Sofia må från allmänna indragningsstaten

från och med år 1916 åtnjuta årliga

understöd, änkan under sin återstående livstid, så länge

hon i sitt nuvarande änkestånd förbliver, till belopp

av tvåhundrafemtio kronor samt dottern intill uppnådd

ålder av femton år till belopp av femtio kronor.

21 :o) I en inom första kammaren av herr Neiglick väckt motion

nr 28 hemställes, »att riksdagen måtte besluta, att f. d. 2:a klass sjömannen

Carl Hartvig Rydingsvärd må från och med den 1 januari 1916

under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta

understöd med sådant belopp, att detsamma jämte det pensionsbelopp,

han äger uppbära från flottans pensionskassa, uppgår till 300 kronor

för år».

Till stöd för motionen har motionären anfört följande:

»Sedan 2:a klass sjömannen vid 4:e matroskompaniet nr 50 Carl Hartvig

Rydingsvärd den 30 september 1915 meddelats avsked ur kungl. flottans tjänst,

tillerkändes han genom pensionsbrev den 21 oktober 1915 en pension av 150 kronor

årligen under sin återstående livstid.

Rydingsvärd, som är född den 1 oktober 1891, antogs till skeppsgosse den

16 september 1907 och inskrevs vid sjömanskåren den 1 oktober 1909. Enligt vad

vid denna motion fogade handlingar — ävensom krigsrättsprotokoll och intyg som

skola tillställas vederbörande utskott — giva vid handen, ådrog sig Rydingsvärd

under gymnastikövning på sommaren 1909 utan eget förvållande en skada, varav

alstrats sjukdom, som gjort honom till krigstjänst oduglig. I det för Rydingsvärd

utfärdade pensionsbrevet förklaras, att han genom utövning av kronans tjänst

ådragit sig obotlig sjukdom.

Rydingsvärd, vars högra ben amputerats ovanför högra knäet och även i

övrigt lider av defekter och kroniska sjukdomar, är medellös och oförmögen att

genom arbete bidraga till sitt uppehälle. Hans föräldrar f. d. fanjunkaren A. J.

Rydingsvärd och dennes hustru, som hava ett stort antal barn i sitt äktenskap,

leva i mycket knappa omständigheter.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

39

I likartade fall har riksdagen förut beviljat förhöjt understöd åt vederbörande

pensionstagare.»

Beträffande åberopade bilagor hänvisas till motionen.

Efter anmodan av statskontoret har direktionen över flottans pensionskassa

inkommit med yttrande i ärendet och däri anfört följande:

»2:a klass sjömannen vid 4:e matroskompaniet nr 50 Carl Hartvig Rydingsvärd,

född den 1 oktober 1891, avskedades efter tilländalupen anställningstid den

30 september 1915 efter en tjänstetid av sex år, därav fyra år från tjugo års ålder,

och med vitsord att han under tjänstetiden skickat sig redligt och utmärkt väl.

Enligt beslut den 18 september 1911 fann direktionen med sannolika skäl

ådagalagt, att Rydingsvärd genom utövning av kronans tjänst någon dag i juli eller

augusti 1909 ådragit sig den sjukdom (benröta i bröstbenet och tuberkelsjukdom i

högra knäet), varav han lede.

Genom remiss den 13 oktober sistlidet år anmäldes stationsbefälhavaren i

Stockholm Rydingsvärd till pensions erhållande. Vid ansökningshandlingarna var

fogat ett av bataljonsläkaren Harald Hansson i Uddevalla den 26 nästförutgångna

september utfärdat och den 28 i samma månad av marinläkaren J. Kjellberg attesterat

läkarbetyg, enligt vil ket Rydingsvärd lede av ben- och ledgångstuberkulos å olika

ställen av kroppen, varigenom Rydingsväids förvärvsförmåga för det dåvarande

ansågs »lika med ingen».

Genom resolution den 21 oktober 1915 tilldelade direktionen Rydingsvärd

pension från och med påföljande november i l:a klassen med 150 kronor.

Jämlikt nådiga kungörelsen den 13 augusti 1909 höjes Rydingsvärds pension

med 25 kronor om året, när han uppnått 50 års ålder eller Kungl. Maj:t medgivit

honom att tidigare komma i åtnjutande av denna förmån.

Högre pension kan Rydingsvärd icke tilldelas genom flottans pensionskassa.

Vid flera tillfällen har direktionen på grund av ömmande omständigheter i

underdånighet föreslagit avskedade medlemmar av sjömanskåren till erhållande av

ärligt understöd av allmänna medel utöver pension från flottans pensionskassa.

Sålunda tillstyrkte direktionen uti underdånig skrivelse den 15 augusti 1912,

att förre l:a klass sjömannen vid l:a ekonomikompaniet nr 1 Carl Ernst Andersson

måtte beredas ett årligt understöd av allmänna medel att utgå från och med månaden

näst efter den, uti vilken Andersson erhållit avsked, eller från och med november

1911 med ett belopp av minst 300 kronor, vilket understöd dock från och med

januari 1914, då Andersson för ålder och tjänstetid erhölle pension genom flottans

pensionskassa med 105 kronor, borde minskas med sistnämnda belopp. Jämlikt

riksdagens skrivelse nr 10 den 24 maj 1913, punkt 51, medgav riksdagen uppå

nådig proposition, att Andersson måtte under sin återstående livstid från allmänna

indragningsstaten uppbära pension till belopp, som för tiden från och med november

månad 1911 till och med utgången av år 1913 skulle utgöra 300 kronor, samt därefter

195 kronor, allt för år räknat.

Uti underdåniga skrivelser den 15 november och den 15 december sistlidet

ar tillstyrkte direktionen att förre korpralen vid 3:e matroskompaniet nr 520 Arvid

Persson, utöver pension genom flottans pensionskassa i l:a klassen med 240 kronor

årligen, måtte beredas så stor förhöjning av allmänna medel, att han koinme i åtnjutande

av ett sammanlagt pensionsbelopp av 450 kronor årligen, ävensom att så

Direktionen

över flottans

pensionskassa.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

stor pensionsförhöjning av allmänna medel måtte beredas förre underofficerskorpralen

vid 3:e matroskompaniet nr 237 Ernst August Nilsson, att den tillsammans med till

Nilsson från flottans pensionskassa utgående pension, 145 kronor, uppginge till av

honom begärt belopp av 300 kronor.

Av vad ovan anförts framgår, att beviljande av pension till Rydingsvärd i

enlighet med föreliggande motion icke skulle innebära ett frångående av de principer,

som hittills legat till grund för pensions meddelande av riksdagen; och får

direktionen för sin del tillstyrka beviljande av den för Rydingsvärd begärda pensionen.

»

statskontoret. För egen del har statskontoret förklarat sig icke hava något att

erinra mot direktionens hemställan.

utskottet. Enligt vad utredningen giver vid handen, har Rydingsvärd under

utövning av sin tjänst ådragit sig svår sjukdom och torde han på

grund härav för framtiden få anses vara oförmögen att bidraga till sitt

uppehälle. Med hänsyn såväl härtill som ock till övriga i motionen

åberopade ömmande omständigheter har utskottet ansett sig böra tillstyrka

bifall till motionärens av direktionen över flottans pensionskassa

biträdda framställning.

Åberopande vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion,

må besluta, att f. d. 2:a klass sjömannen Carl Hartvig

Rydingsvärd må från och med den 1 januari 1916

under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

åtnjuta understöd med sådant belopp, att detsamma

jämte det pensionsbelopp, han äger uppbära

från flottans pensionskassa, uppgår till trehundra

kronor för år.

Angående 22:o) I en till riksdagen avlåten, den 4 februari 1916 dagtecknad

fortifikations- proposition, nr 53, har Kungl. Maj:t, med åberopande av bilagt utdrag

arbetaren av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för samma dag, föreslagit

.4. Håkansson, riksdagen medgiva, att fortifikationsarbetaren Änders Håkansson må från

och med månaden näst efter den, under vilken han erhåller avsked från

sin anställning vid Karlskrona fästningsbyggnad, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 300

kronor.

I fråga om den i ärendet förebragta utredningen får utskottet

hänvisa till propositionen.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35. 41

Utskottet har ej funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag

och hemställer förty,

att riksdagen må medgiva, att fortitikationsarbetaren

Anders Håkansson må från och med månaden

näst efter den, under vilken han erhåller avsked från

sin anställning vid Karlskrona fästningsbyggnad,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av trehundra kronor.

4. Angående civildepartementet.

23:o) I en till riksdagen den 17 nästlidna april avlåten proposition,

nr 208, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. provinsialläkaren Ludvig Oskar

Svenonius, som jämlikt nådigt brev den 9 juli 1915 äger att från och

med den 1 augusti samma år under sin återstående livstid från anslaget

till pensionering av civila tjänstinnehavare åtnjuta en årlig pension av

4,000 kronor, må utöver nämnda förmån uppbära en årlig tilläggspension

från allmänna indragningsstaten till belopp av femhundra

kronor att från ingången av 1917 utgå under hans återstående livstid.

Departementschefen bär till statsrådsprotokollet i ärendet anfört

följande:

»F. d. provinsialläkaren i Svegs distrikt av Jämtlands län Ludvig

Oskar Svenonius, vilken, född den 8 maj 1853, den 7 juni 1889 utnämndes

till provinsialläkare i Hede distrikt och den 2 december 1892

transporterades till Svegs distrikt, erhöll den 9 juli 1915 nådigt avsked,

med rätt för honom att under sin återstående livstid från förslagsanslaget

till pensionering av civila tjänstinnehavare åtnjuta en årlig pension av

4,000 kronor att, enligt bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension den 11 oktober 1907, utgå från och med

augusti månad 1915.

Uti en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har nu Svenonius av anförda

orsaker anhållit att komma i åtnjutande av högre pension.

Innan jag närmare ingår på ansökningens innehåll, ber jag att

få lämna en kortfattad redogörelse för de bestämmelser i avlöningsBihang

till riksdagens protokoll 1916. 8 sand. 26 höft. (Nr 35.) 6

Angående

tilläggspension

åt

f. d. provinsialläkaren

L. O. Svenonius.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Banlcoutskottets utlåtande Nr 35.

och peusionshänseende, vilka äro av betydelse för den nu föreliggande

frågans bedömande.

Enligt en år 1890 fastställd avlöningsstat ägde provinsialläkarna

i regel uppbära eu begynnelseavlöning — inberäknat hyresersättning -—

av 3,250 kronor, därav 1,875 kronor utgjorde lön, vartill kommo två

ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, efter respektive 10 och 15 år.

Beträffande provinsialläkarbefattningen i Sveg var med densamma

dessutom förenad en särskild avlöningsförmån, s. k. fixa tjänstgöringspenningar,

å tillhopa 1,000 kronor om året.

Genom den år 1911 beslutade löneregleringen erhöllo provinsialläkarna

eu begynnelseavlöniug av 4,000 kronor, varav 3,000 kronor

som lön. Till lönen kommo dessutom två ålderstillägg, vartdera å 500

kronor, efter 5 respektive 10 år.

Svenonius ingick icke på nya lönestaten, i vilket avseende tiden

för anmälan utgick med oktober månads utgång år 1911.

I fråga om provinsialläkares rätt till pension utgjorde denna

enligt 1884 års riksdags beslut och kungl. brev den 10 juli samma år

4,000 kronor.

Genom lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension skedde häri icke någon ändring. Enligt § 18

mom. c) av samma lag skulle nämligen pensionsunderlaget för provinsialläkare,

intill dess ny lönestat kunde bliva fastställd, utgöra det belopp,

som före lagens trädande i kraft blivit såsom pension för sådan

tjänstinnehavare bestämt. I lagen ifråga föreskrevs skyldighet för

tjänstinnehavare att erlägga visst bidrag till kostnaden för beredande

av pension, men stadgades tillika, att tjänstinnehavare, som vore underkastad

lagens bestämmelser och med vars tjänst redan före lagens trädande

i kraft varit förenad rätt till pension, vore befriad från att erlägga

pensionsavgift, om han för tjänsten åtnjöte avlöning enligt lönestat,

som fastställts före den 1 april 1900, så länge avlöniug å den lönestat

av honom åtnjötes.

Svenonius anmälde inom i 1907 års lag föreskriven tid. att denna

lags bestämmelser finge å honom tillämpas.

I enlighet med 1914 års senare riksdags i ämnet fattade beslut

har sedermera genom kungl. brev den 23 oktober 1914 fastställts sådant

tillägg till den år 1911 fastställda avlöningsstaten för provinsialläkare,

att pensionsunderlaget för sådan befattningshavare skall utgöra 3,500

kronor med förhöjning i förekommande fall av de i avlöningsstaten

upptagna ålderstilläggen.

Uti sin nu ingivna ansökning har Svenonius anfört huvudsakligen

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

43

följande: Att Svenonius ej ingått på 1911 års lönestat vore helt naturligt,

då lian i sådant fall skulle kommit att lida en minskning med

250 kronor i sina sammanlagda avlöningsförmåner. Någon som helst

anledning att antaga, att han genom att ingå på denna stat skulle erhålla

högre pension, hade ju ej heller vid denna tid förelegat. Helt

annorlunda ställde sig förhållandet efter tillkomsten av 1914 års riksdags

beslut angående pen sionsförhöj ning för provinsialläkare. Hade Svenonius

då haft tillfälle att ingå på nya lönestaten, hade han gärna avstått från

den något högre lönen för att i stället komma i åtnjutande av högre

pension. Att märka vore ock, att 1911 års lönereglering för de allra

flesta provinsialläkare inneburit eu verklig ökning av lönen. Endast

den omständigheten, att Svenonius såsom provinsialläkare i Svegs distrikt

uppburit förutnämnda fixa tjänstgöringspenningar om 1,000 kronor hade

medfört, att löneregleringen för nämnda distrikts vidkommande kommit

att innebära en försämring i lönehänseende.

Under åberopande härav anhåller nu Svenonius som en gärd av

billighet och rättvisa, att honom måtte från och med dagen för hans

avskedstagande beviljas det högre pensionsbeloppet å 4,500 kronor

årligen. Svenonius ifrågasätter emellertid att vid pensionens bestämmande

han skall beräknas hava övergått på nya lönestaten från och

med den 1 januari 1912 och att alltså avdrag skall ske med det överskjutande

belopp, som han under tiden från sistnämnda dag uppburit

enligt gamla lönestaten.

Medicinalstyrelsen har den 18 februari 1910 avgivit utlåtande i

ärendet och däri anfört följande:

»Den omständigheten, att sökanden, vilken såsom provinsialläkare kvarstod

å gammal stat, anmält sig ingå på nya pensionslagen, berättigar ej sökanden att

komma i åtnjutande av högre pension än 4,000 kronor. Bestämmelsen om det högre

pensionsunderlaget utgör nämligen ett tillägg till nya staten för provinsialläkare och

icke till pensionslagen.

De av sökanden i övrigt förebragta skäl för bifall till ansökningen synas

medicinalstyrelsen icke motivera ett undantag från gällande bestämmelser i ämnet.

Medicinalstyrelsen finner sig för den skull icke kunna tillstyrka vidtagande av åtgärder

för beviljande av den föreliggande ansökningen.»

Statskontoret, vars yttrande därefter inhämtats, anför i utlåtande

den 15 mars 1916 följande:

»Den år 1914 skedda pensionsförhöjningen för provinsialläkare gäller enligt

medgivandets uttryckliga lydelse endast den provinsialläkare, som åtnjuter avlöning

å den nya, från och med år 1912 gällande staten; och då Svenonius icke ingått på

Medicinal
styrelsen.

Statskontoret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

4 i Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

nämnda stat, kan pensionsförhöjningen enligt bestämmelsens ordalag icke komma

honom tillgodo. I avseende härå tillåter sig statskontoret erinra därom, att, sedan

svenska provinsialläkarföreningen anhållit om förbättring av provinsialläkarnas pensionsförhållanden

samt medicinalstyrelsen yttrat sig i ärendet, statskontoret i underdånigt

utlåtande den 3 april 1913 framlagt ett förslag till pensionsreglering för provinsialläkarna

av innebörd, att till gällande avlöningsstat skulle göras tillägg om

särskilt pensionsunderlag samt att detta förslag framlades för riksdagen utan annan

ändring än att tillägget uttryckligen bands vid den nya från och med år 1912 gällande

staten. Emellertid synes det hava varit av såväl föreningen som medicinalstyrelsen

avsett, att pensionsförbättringen skulle komma alla provinsialläkare tillgodo;

och om statskontoret vid framläggande av sitt förslag tänkt sig, att därigenom de

provinsialläkare, som kvarstodo på äldre stat, icke skulle bliva delaktiga av pensionsförbättringen,

så hade statskontoret säkerligen funnit anledning föreligga till vidtagande

av särskild åtgärd för deras räkning, åtminstone i syfte att med hänsyn till

den pensionsförbättring, som sålunda skulle komma att följa med avlöning å den

nya staten, lämna dem förnyat tillfälle till val mellan övergång till den nya staten

eller kvarstannande å äldre stat.

Den omständigheten, att medgivandet av pensionsförbättring för provinsialläkare

å den nya staten tillkommit först efter den tidpunkt, då sökanden haft att träffa

valet mellan att kvarstå å gammal stat eller att övergå å den nya, har onekligen

försatt honom i en synnerligen ogynnsam ställning. Billigheten synes därför kräva,

att åtgärd vidtages för att bereda sökanden samma förmån i pensionsavseende, som

numera tillkommer provinsialläkare å den nya avlöningsstaten. Detta synes desto

lättare kunna ske, som några konsekvenser därav i form av liknände ansökningar

från ett större antal tjänstinnehavare i samma ställning som sökanden icke kunna

vara att befara. Av nu i tjänst varande provinsialläkare kvarstå nämligen endast

tre å gammal stat.

På grund härav och då enligt statskontorets mening pensionens belopp icke lämpligen

bör röna inverkan av den omständigheten, att sökanden genom att ända till

sin avgång kvarstå å gammal stat uppburit i någon mån högre avlöning än som

skulle tillkommit honom, om han övergått å den nya staten, får statskontoret i underdånighet

hemställa, det täckes Kungl. Maj:t i nådig proposition föreslå riksdagen

medgiva, att sökanden, som jämlikt nådigt brev den 9 juli 1915 är från och med

den 1 augusti samma år i åtnjutande av en pension å 4,000 kronor, må utöver

nämnda förmån uppbära en årlig tilläggspension från allmänna indragningsstaten till

belopp av 500 kronor att jämväl från och med ingången av augusti månad 1915

utgå under hans återstående livstid.»

Det torde vara ställt utom allt tvivel, att Svenonius, såsom kvarstående

på gammal stat, då den av riksdagen 1914 medgivna förhöjningen

av pensionsunderlaget för provinsialläkare beviljades, icke vald t

lagligen berättigad att efter avskedstagandet komma i åtnjutande av

pension i enlighet med vad sålunda stadgats — motsvarande för Svenonius

ett årligt belopp av 4,500 kronor. Medgivandet ifråga skedde

nämligen i form av ett tillägg till 1911 års avlöningsstat och kan sa
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

45

lunda endast gälla provinsialläkare, som åtnjuter avlöning enligt denna

stat. Av denna anledning tilldelades Svenonius vid sitt avsked pension

enligt de äldre i ämnet gällande bestämmelser med allenast 4,000

kronor.

Emellertid linner jag i likhet med statskontoret, att Svenonius

härigenom försatts i en ställning, som bör påkalla särskild åtgärd för

förbättrande av hans pension.

Medgivandet om förhöjningen i pensionsunderlaget ägde nämligen

rum först efter tillkomsten av 1911 års avlöningsstat. Då Svenonius

på grund av särskilda bestämmelser för provinsialläkaren i Svegs distrikt

ägde uppbära högre löneförmåner enligt gamla staten än vad

han skulle erhållit vid övergång till den nya staten, hade han sålunda

ingen som helst anledning att ingå på den sistnämnda. Ej heller bereddes

honom tillfälle att övergå på den nya staten efter tillkomsten

av 1914 års bestämmelser om förhöjning av pensionsunderlaget. Hade

så skett, lärer — enligt vad Svenonius ock själv uppgivit — han säkerligen

hava ingått på den nya staten. Vid sådant förhållande anser jag

billigheten kräva, att Svenonius beredes en tilläggspension.

Emellertid vill det å andra sidan förefalla, som om Svenonius skulle

komma i eu alltför fördelaktig ställning, därest redan från ingången axaugusti

månad 1915 — från vilken tid den honom tillerkända pensionen

å 4,000 kronor utgår — skulle tillerkännas honom en tilläggspension

till ett belopp av 500 kronor. Att märka är nämligen, att

Svenonius genom att kvarstå å gammal stat ej endast kommit att uppbära

en avlöning, som med 250 kronor om året överstigit den enligt den

nya, från och med år 1912 gällande staten för ifrågavarande befattning

fastställda, utan även blivit befriad från erläggande av pensionsavgift.

Med hänsyn till dessa omständigheter finner jag mig böra föreslå, att

tilläggspensionen skall med ett årligt belopp av 500 kronor utgå först

från och med ingången av år 1917.

Slutligen ber jag att få framhålla, att, enligt vad statskontoret

uppgivit, några konsekvenser i form av framställningar från ett flertal

befattningshavare i enahanda ställning ej torde vara att befara genom

ett beslut i nu antydd riktning.»

Enligt vad i statsrådsprotokollet omförmäles, har Svenonius icke

ansett sig böra ingå på 1911 års avlöningsstat för provinsialläkare utan

kvarstod vid sitt avskedstagande å gammal stat. Härigenom har han

kommit att uppbära en avlöning, som med 250 kronor om året överstigit

den enligt nu gällande avlöningsstat för ifrågavarande befatt
-

Utskottet.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Ang. pension

åt e. o. landskontoristen

N. H. Linderoth.

ning gällande avlöningen, varjämte lian befriats från erläggande av

pensionsavgift. Den omständigheten, att han anmält sig ingå på 1907

års pensionslag, berättigar, såsom också av medicinalstyrelsen framhålles,

honom icke att komma i åtnjutande av högre pension än 4,000 kronor.

Under sådana förhållanden synes anledning icke föreligga att tillstyrka

ett undantag från gällande bestämmelser i ämnet, och har utskottet därför

icke ansett sig böra biträda Kungl. Maj ds framställning.

Åberopande vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition, nr

208, icke må av riksdagen bifallas.

24:o) I två likalydande motioner, väckta den ena i första kammaren

under nr 26 av herr Johan Nilsson och den andra i andra kammaren

under nr 46 av herr Bengtsson i Norup, har föreslagits, »att riksdagen

måtte besluta, att en årlig pension av 1,000 kronor från den all
männa

indragningsstaten tilldelas e. o. landskontoristen Nils Henning

Linderoth i Kristianstad, att utgå från och med detta år till hans död».

Vid förstnämnda motion är fogad bland annat styrkt tjänsteförteckning

så lydande:

»Undertecknad, född den 11 juni 1865, avlade den 22 maj 1885 studentexamen,

blev den 21 september 1885 antagen till e. o. landskontorist i Kristianstads

län, avlade den 27 maj 1892 länsmansexamen samt har från den 1 maj 1885 till

nedanstående dag inom Kristianstads län dels varit anställd å häradsskrivarekontor,

kronofogdekontor eller landskontoret, dels ock under skilda tider bestritt brännvinskontrollörstjänst

eller tillsyningsmansbefattning vid allmänt brännvinsnederlag.

Under förutnämnda tjänstetid har jag innehaft särskilda förordnanden

såsom häradsskrivare ............................ under tillsammans 1 år 7 månader 19 dagar

» länsman........................................ » » 1 år 1 månad 24 »

» andre länsbokhållare ................ » » 14 »

» extra länsbokhållare ................ » » 2 månader 1 dag

» landskontorist ............................ » » 4 år 3 månader 7 dagar

» polisuppsyningsman.................... » » 16 »

» tillsyningsman vid allmänt brännvinsnederlag........ 9 år 2 månader 8 »

» brännerikontrollör under tillverkningsåren 1899—1905.

Kristianstad den 31 december 1915.

Henning Linderoth.»

Beträffande övriga bilagor hänvisas till motionen.

På anmodan av statskontoret har Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Kristianstads län avgivit yttrande i ärendet och därvid anfört följande:

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35. 47

»Linderoth antogs den 21 september 1885, efter samma år avlagd mogenhetsexamen,

till extra ordinarie landskontorist vid länsstyrelsen härstädes.

Han har från nämnda tid intilldess han i början av år 1914 drabbades av

det sjukdomsfall, som sedermera gjort honom oförmögen till arbete, tjänstgjort vid

landsstaten mom Kristianstads län med undantag av de tider, under vilka han innehaft

förordnanden såsom kontrollör vid brännvinstillverkningen inom länet och såsom

tillsyningsman vid allmänt brännvinsnederlag i Åhus.

Linderoth har under sin berörda tjänstgöring vid länets landsstat på tillfredsställande

sätt fullgjort honom åliggande göromål.

Sedan år 1909 har Linderoth år efter år innehaft länsstyrelsens förordnande

att vara tillsyningsman vid allmänna brännvinsnederlaget å nr 266 i Kristianstad

men har under åren 1914 och 1915 på grund av sjukdom åtnjutit tjänstledighet

från denna befattning, vilken därunder uppehållits av utav länsstyrelsen förordnad

vikarie mot ersättning av Linderoth.

Såvitt länsstyrelsen har sig bekant har Linderoth under sistnämnda två År

ej åtnjutit annan inkomst än arvodet såsom tillsyningsman vid nämnda brännvinsnederlag

i Kristianstad.

Detta nederlag är emellertid från och med innevarande års ingång utrymt,

och har någon förskottsavgift för nederlaget för år 1916 icke erlagts. Då det alltså

är sannolikt, att nederlaget ej vidare kommer till användning och då Linderoth i

i allt fall, vid det förhållande, att någon förbättring i hans hälsotillstånd icke synes

vara att förvänta, ej torde vidare kunna uppehålla eventuellt erforderligt tillsyningsmannaskap

därstädes, synes möjligheten att på detta sätt bereda honom någon inkomst

vara avskuren.

Vid sålunda anförda förhållanden får länsstyrelsen för sin del uttala önskvärdheten

av, att någon pension från det allmänna kunde beredas Linderoth för

hans nödtorftiga uppehälle under hans återstående livstid.»

För egen del liar statskontoret framhållit, att då Linderoth efter

långvarig, väl vitsordad tjänstgöring hos länsstyrelsen eller i kontrolluppdrag,

meddelade av länsstyrelsen, numera befunnits vara till följd av

sjukdom, för framtiden oförmögen att försörja sig själv och syntes sakna

medel till sitt uppehälle, starka billighetsskäl finge anses föreligga för

beredande åt honom av någon pension, mot vars föreslagna belopp icke

syntes vara något att erinra.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Linderoth efter långvarig,

väl vitsordad tjänstgöring hos länsstyrelsen i Kristianstads län eller i

kontrolluppdrag, meddelade av länsstyrelsen, numera är på grund av

sjukdom för all framtid oförmögen att försörja sig och sin familj. Då

han därjämte synes sakna medel till sitt uppehälle, torde, såsom också

statskontoret framhåller, starka billighetsskäl föreligga för beredande av

understöd åt honom från det allmännas sida, och har utskottet icke något

att erinra emot det av motionären i sådant avseende föreslagna pensionsbeloppet.

Kungl. Maj:ts

b d fållning shavande

i

Kristianstads

län.

statskontor et.

Utskottet.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Åberopande vad sålunda anförts far utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till förevarande motioner,

må medgiva, att e. o. landskontoristen Nils Henning

Linderoth må från och med år 1916 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av ettusen kronor.

Angående

understöd åt

änkan J. M.

Nordvall.

25:o) I en inom andra kammaren av herr Borggren väckt motion

nr 44 har motionären hemställt, »att riksdagen ville bevilja extra ordinarie

lokomotivreparatörförmannen Per Gustaf Nordvalls änka Johanna

Mathilda Nordvall ett årligt understöd av 240 kronor att från och med

den 1 januari 1916 utgå, så länge hon lever ogift, ävensom från samma

tid bevilja deras dotter Gerda Valborg Nordvall ett årligt understöd av

120 kronor att utgå intill dess hon fyllt 18 år».

Till stöd för motionen har anförts följande:

»År 1915 den 6 januari avled extra ordinarie lokomotivreparatörförmannen

vid statens järnvägar Per Gustaf Nordvall i Ängelholm. Han hade vid sitt frånfälle

varit i statens järnvägars tjänst från den 7 mars 1898, först såsom verkstadsarbetare,

sedan stallreparatör, därefter som extra ordinarie lokomotivreparatör och

slutligen som förman, vilken sistnämnda befattning han bestritt sedan den 1

^ Han efterlämnade vid sin död änkan Johanna Mathilda Nordvall samt sju

barn, av vilka den yngsta, dottern Gerda Valborg, är född den 9 november 1904.

Änkan, som är född den 24 juni 1858, är sjuklig och kan ej försörja sig själv samt

befinner sig i fattiga omständigheter. ,

Med hänsyn härtill tillåter jag mig vördsamt påkalla riksdagens medverkan

för att något understöd må komma henne samt hennes minderåriga barn till del.

.Tåg anser mig kunna göra detta så mycket hellre som befattningar av det slag

Nordvall med stor skötsamhet upprätthöll erkänts vara av den betydelse för statens

järnvägar, att de från och med detta års ingång uppförts som ordinarie statstjänster

med ty följande pensionsrätt.»

Vid motionen hava fogats avskrifter av förutom frejdebetyg föl
-

jande intyg:

»Att Fru Nordvall här genom nervsvaghet och mindre stark kroppsbyggnad

ej utan hjälp kan sköta sig och sitt hem, intygas.

Ängelholm den n/1 1916. T. Thulin.

Statens Järnvägar.

8:e Maskinsektionen.

Maskiningenj ören.

På begäran intygas härmed, att avlidne extra ordinarie lokomotivreparatörsförman

Per Gustaf Nordvall varit i statens järnvägars tjänst 7/3 1898-/,

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35. 49

Såsom verkstadsarbetare 7/a 1898—ai/10 1900

» stallreparatör 1/n 1900—3l/7 1906

» e. o. lokomotivreparatör 1/s 1906—31/3 1913

» e. o. lokomotivreparatörsförman 1/i 1913—% 1915.

Hälsingborg den 8 januari 1916.

K. E. Uddenberg.»

Järnvägsstyrelsen, som av statskontoret anmodats att yttra sig i

ärendet, har i avgivet utlåtande anfört följande:

»Vad angår motionen om årliga understöd åt bemälde Nordvalls änka och

minderåriga dotter så får styrelsen, med vitsordande av riktigheten av de i motionen

lämnade uppgifterna och med bifogande av prästbetyg rörande Nordvalls efterlämnade

sju barn, anföra följande.

Nordvall var född den 15 oktober 1860 och hade alltså vid sin död uppnått

en levnadsålder av 54 år. Om han levat vid tillsättande av de från ingången av

innevarande år å ordinarie stat uppförda lokomotivreparatörstjänstema, hade han

ändock icke kunnat ifrågakomma till erhållande av ordinarie anställning, enär han

vid denna tid skulle hava rätt väsentligt överskridit den levnadsålder, 50 år, efter

vars uppnående en extra ordinarie tjänstehavare enligt praxis anses hava förlorat

all möjlighet att komma på ordinarie stat vid statens järnvägar.

Vid sin död innehade Nordvall en månadsavlöning av 165 kronor, motsvarande

1,980 kronor per år. Vid konstituerandet till ordinarie skulle en extra ordinarie

tjänstehavare med denna avlöning hava tilldelats ett årligt arvode av 1,500

kronor jämte ersättning för bostad och bränsle. En efter detta arvode, ökat med

20 procent, bestämd pension till änka och ett barn efter avliden delägare i statens

järnvägars pensionskassa utgår med ett årligt belopp av 396 kronor.

Enligt styrelsens mening skulle beviljande av årliga understöd, på sätt i

motionen föreslagits, åt Nordvalls änka och minderåriga dotter innebära ett frångående

av de principer, som hittills legat till grund för beslut i ärenden angående

understöd av statsmedel åt efterlevande efter personer, som haft anställning i extra

eller extra ordinarie tjänst vid statens trafikerade järnvägar och sålunda icke varit

berättigade att vinna delägarskap i statens järnvägars änke- och pupillkassa. Dylika

tjänstehavares änka och barn hava nämligen — för såvitt icke laglig rätt till skadestånd

funnits för dem — i regel icke ansetts kunna ifrågakomma till erhållande av

årligt understöd av statsmedel. Om undantag härifrån möjligen gjorts i några få

enstaka fall, så torde grunden därtill vara att söka i att synnerligen ömmande omständigheter

förekommit i de särskilda fallen, och torde de understöd, som därvid

kommit vederbörande till del, endast varit tillfälliga.

Med hänsyn härtill och då enligt styrelsens mening bifall till motionen helt

säkert skulle föra med sig synnerligen vittgående konsekvenser, anser styrelsen för

sin del det icke vara tillrådligt att bevilja de i motionen föreslagna understöden.»

För egen del lian statskontoret åberopat vad järnvägsstyrelsen i

sitt utlåtande anfört.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 8 samt. 26 käft. (Nr 35.) 7

Järnvägs
styrelsen.

Statskontoret.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Utskottet.

Angående

pension åt

f. matrosen

S. O. Pettersson.

Såsom av utredningen framgår, bär Nordvalls anställning vid statens

järnvägar icke varit av beskaffenhet att för honom medföra någon

rätt till årligt understöd av statsmedel Järnvägsstyrelsen bar därför

ansett, att ett bifall till motionen skulle medföra synnerligen vittgående

konsekvenser. Emellertid har styrelsen anfört, att undantagsvis dylika

understöd ansetts höra lämnas till en avliden extra ordinarie tjänstemans

efterlevande, men att grunden härtill varit att söka i synnerligen

ömmande omständigheter, ävensom att understöden endast varit tillfälliga.

Då enligt utskottets mening här föreliggande omständigheter

måste betraktas såsom synnerligen ömmande, synes det vara billigt att

något understöd beviljas den avlidnes änka, och har utskottet funnit

detsamma skäligen böra bestämmas till 240 kronor.

Åberopande vad sålunda blivit anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion,

må medgiva, att e. o. lokomotivreparatörförmannen

Per Gustaf Nordvalls änka Johanna Mathilda Nordvall

må, räknat från och med år 1916, så länge hon lever

ogift, å allmänna indragningsstaten åtnjuta ett årligt

understöd av tvåhundrafyrtio kronor.

26:o) I en inom andra kammaren av herr Magnusson i Kalmar

väckt motion, nr 93, har anförts följande:

»Av bifogade intyg framgår, att sjömannen Sven Gotfrid Pettersson i Kalmar,

under arbete å kungl. postångfartyget ''Öland’, ådragit sig skada å vänstra handen

den 14 mars 1908, vilken skada för all framtid nedsätter Petterssons arbetsförmåga.

I anledning av nämnda skada har Pettersson från statsverket uppburit en

årlig ersättning sedan år 1909 av 135 kronor.

Pettersson, som innehaft anställning å postångfartyget ''Öland'' som matros

sedan den 1 december 1896 till och med den 5 maj 1915, har haft en synnerligen

svår och hälsan påfrestande tjänstgöring å ''Öland'' under dess vintertrafik i Kalmarsund

och då han nu på grund av obotlig sjukdom måst sluta denna anställning

samt är fullständigt oförmögen att med arbete försörja sig, och den ersättning som

hittills utgått till Pettersson för den ådragna skadan den 14 mars 1908 av 135

kronor årligen måste anses som otillräcklig för Pettersson och hans familjs försörjning,

får jag vördsamt hemställa,

att riksdagen må besluta, att förre matrosen å postångfartyget ''Öland'' S. G.

Pettersson må utöver den honom år 1909 tillerkända årliga olycksfallsersättning av

135 kronor från och med år 1916 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära ett ytterligare årligt understöd av 300 kronor.»

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

51

Beträffande vid motionen fogade intyg- får utskottet hänvisa till

motionen.

Generalpoststyrelsen har på anmodan av statskontoret i avgivet

yttrande anfört:

»I samband med underdånigt förslag till utgiftsståtel’ för postverket för år

1910 meddelade generalpoststyrelsen, att matrosen å postångfartyget Öland Sven

Gotfrid Pettersson under tjänstgöring ombord på sagda fartyg genom ren olyckshändelse

ådragit sig skada, samt att den invaliditet, som Pettersson genom skadan

ådragit sig, av riksförsäkringsanstalten uppskattats till omkring 45 procent av normal

arbetsförmåga; och ifrågasatte generalpoststyrelsen, att Pettersson skulle berättigas

att av postverket erhålla ett årligt understöd av 135 kronor. I anslutningtill

denna generalpoststyrelsens framställning föreslog Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen

1909 års riksdag medgiva understöd åt Pettersson med nyssnämnda

belopp, vilket förslag av riksdagen bifölls.

I detta sammanhang får generalpoststyrelsen erinra om, att samma riksdag

beviljade ett årligt understöd av postmedel till belopp av 60 kronor åt matrosen å

postångfartyget Öland Johan August Lundberg, vilken under tjänsteutövning och

utan att själv hava varit därtill vållande ådragit sig skada. Beträffande denna

skada hade riksförsäkringsanstalten meddelat, att, därest skadan skolat bedömas

enligt bestämmelserna i lagen angående skada för olycksfall i arbete den 5 juli

1901, densamma borde hava för Lundberg medfört nedsättning i arbetsförmågan

motsvarande 20 procent av normal arbetsförmåga.

Vidare anser generalpoststyrelsen sig böra bringa i åtanke hurusom 1906 års

riksdag medgivit, att understöd å postverkets pensionsstat finge utgå till numera

avlidne f. matrosen å postångfartyget Öland Anders Peter Holmstedt med 200 kronor

för år. Holmstedt hade under tjänsteutövning år 1902 ådragit sig skada av sådan

art, som av riksförsäkringsanstalten plägade uppskattas ända till 60 procents invaliditet.

Dessutom hade Holmstedt vid ett föregående tillfälle, likaledes i postverkets

tjänst, blivit så skadad å ena ögat, att han förlorat nästan all synförmåga å detsamma.

I nu omförmälda fall har sålunda såväl Pettersson som åt med honom uti

nu ifrågavarande hänseende likställda personer medgivits understöd, beräknade i

enlighet med bestämmelserna i ovannämnda lag den 5 juli 1901, ehuruväl sagda lag

icke varit tillämplig.

Enligt nådigt brev den 18 december 1908 har generalpoststyrelsen bemyndigats

att till Pettersson såsom ersättning för mistning av lön och kostpenningar i

följd av det olycksfall, som drabbat honom, utbetala ett belopp av 192 kronor

83 öre.

Före sistnämnda olycksfall hade Pettersson varit anställd som matros ombord

å postångfartyget Öland från och med seglationsperioden 1896—1897 eller under 12

seglationsperioder, vardera omfattande cirka 5 månader. Efter sagda olycksfall har

Pettersson av vederbörande befälhavare inmönstrats för ytterligare 7 seglationsperioder

under åren 1908—1915.

Den tid, varunder Pettersson anlitats i postverkets ärenden, sammanlagt 19

seglationsperioder av nyss nämnda längd, är icke så lång att densamma för erhål
-

Gener alpo ststyr

elsen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Statskontoret.

Utskottet.

lande av understöd torde böra jämnställa honom med numera avlidne matrosen och

långlotsen å nämnda postångfartyg Erik Wicklund, vilken efter en 26-årig väl vitsordad

tjänstgöring jämlikt beslut av 1896 års riksdag tillerkänts ett årligt understöd

av 300 kronor.

Pettersson, har under den sista seglationsperiod, då han varit inmönstrad å

postångfartyget Öland, uppburit avlöning bestående av lön till belopp av 40 kronor

för månad samt tjänstgöringspenningar till belopp av 50 öre för varje tur från fastlandet

till Öland eller cirka 430 kronor för hela perioden förutom fri kost under

samma period, för vilken kost postverket till fartygets restauratris utbetalar ersättning

av 1 krona 50 öre per dag. Därest fartyget hålles i gång utan att restauration

finnes ombord, gäller emellertid den bestämmelse, att postverket utbetalar till

matroserna kostpenningar av 1 krona 25 öre per dag.»

För egen del har statskontoret anfört följande:

»I fråga om motionen nr 93 i andra kammaren, däri föresjagits beviljande

av förhöjt årligt understöd åt förre matrosen å postångfartyget (Hand S. G. Pettersson,

får statskontoret, under åberopande av vad generalpoststyrelsen därom anfört

i här bilagda skrivelse av den 22 mars 1916, för egen del framhålla, att Pettersson

är i åtnjutande av ersättning för den skada, som genom olycksfall i postverkets

tjänst drabbat honom; att det icke synes vara styrkt, att hans nu iråkade

fullständiga oförmåga att med arbete försörja sig är föranledd av hans tjänstgöring

å postångfartyget ; att, såvitt statskontoret har sig bekant, exempel saknas därpå,

att, då arbetsoförmågan icke visats hava i statens tjänst ådragits, pension beviljats

efter så kort tjänstetid, som av Pettersson innehaves; samt att i alla händelser det

ytterligare understöd, som må kunna beviljas, icke synes böra överstiga ett belopp

av 165 kronor, så att sammanlagda understödet begränsas till 300 kronor.»

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Pettersson av 1909 års

riksdag å postverkets stat tilldelats ett årligt understöd av 135 kronor.

Med hänsyn till de synnerligen ömmande omständigheter, som i detta

fall föreligga, anser utskottet det vara billigt, att Pettersson av allmänna

medel erhåller något ytterligare understöd, vilket likväl icke synes höra

överstiga ett belopp av 165 kronor. Härigenom skulle Pettersson komma

i åtnjutande av ett sammanlagt understöd av 300 kronor. Den ifrågavarande

förhöjningen torde böra utgå från och med år 1916 samt anvisas

å allmänna indragningsstaten.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion,

må medgiva, att f. matrosen ä postångfartyget Oland

Sven Gotfrid Pettersson må, utöver honom av 1909

års riksdag beviljat årligt understöd till belopp av 135

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

53

kronor, från och med år 1916 under sin återstående

livstid uppbära årligen ytterligare etthundrasextiofem

kronor från allmänna indragningsstaten.

27:o) I en till riksdagen den 28 mars 1916 avlåten proposition,

nr 112, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att en var av

nedannämnda vid vattenfallsstyrelsens arbeten anställda eller förut anställda

personer, nämligen bergsprängarförmannen Edvin Svensson, bergsprängaren

Anders Gustaf Flod, diversearbetaren Karl Johan Sköld.

stenarbetaren Karl August Andersson samt diversearbetarna Anders

Magnus Olofsson Olsson och Albert Bäckström, må från och med månaden

näst efter den, varunder han entledigats eller varder entledigad från sin

anställning vid vattenfallsstyrelsens arbeten — dock icke i något fall för

tid före den 1 januari 1916 —, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten åtnjuta årlig pension till belopp av 300 kronor, under

villkor emellertid att, därest pensiontagare framdeles skulle erhålla anställning

mot avlöning av statsmedel, uppgående till ett för en var beräknat

årligt medelinkomstbelopp av respektive 1,200 kronor för förman

och yrkesarbetare samt 900 kronor för vanlig arbetare eller därutöver,

pensionen skall, så länge sistnämnda anställning varar,, upphöra att utgå

samt att, vid sådan avlönings uppbärande i övrigt, pensionen skall

minskas, så att densamma jämte avlöningen icke uppgår till högre belopp

än nämnda medelinkomst.

I fråga om utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för den

28 mars 1916.

Då utskottet icke haft något att erinra mot ifrågavarande framställning,

får utskottet hemställa,

att Kungl. Majrts förevarande proposition må

vinna riksdagens bifall.

28:o) I en till riksdagen den 31 mars 1916 avlåten proposition,

nr 134, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att en var av

nedannämnda vid statens järnvägsbyggnader anställda eller förut anställda

personer, nämligen förmännen Per Olof Bengtsson, Petter Johan

Magnusson, Karl August Andersson Bodin, Gustaf Morell och Olof

Andersson, stenarbetarna Jonas Petter Nilsson och Karl Erik Jansson

samt arbetarna Sven Petter Andersson, Karl Oskar Ivarsson, Anders Johan

Angående

pensioner åt

åtskilliga arbolare

vid

vattenfallsstyrelsens

arbeten.

Angående

pension åt

åtskilliga vid

statens järnvägsbyggnader

anställda

eller förut

anställda

personer.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bankoutskottets utlåtande Nr 35■

Angående

''pension åt

järnvägsarbetaren

A.

Gummesson,

Spjut, Frans Wilhelm Lundgren, Anders Fredrik Kinneroth-Holm, Isak

Algot Isaksson, Karl Fredrik Andersson, Petter Johan Nilsson, Johan

Magnus Gustafsson och Håkan Holm, må från och med månaden näst

efter den, varunder han entledigats eller varder entledigad från sin anställning

vid statens järnvägar — dock icke i något fall för tid före

den 1 januari 1916 — under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta årlig pension till belopp av 300 kronor, under villkor

emellertid att, därest pensionstagare framdeles skulle erhålla anställning

mot avlöning av statsmedel, uppgående till ett för en var beräknat

årligt medelinkomstbelopp av respektive 1,200 kronor för förman eller

yrkesarbetare samt 900 kronor för vanlig arbetare eller därutöver, pensionen

skall, så länge sistnämnda anställning varar, upphöra att utgå

samt att, vid sådan avlönings uppbärande i övrigt, pensionen skall

minskas, så att densamma jämte avlöningen icke uppgår till högre belopp

än nämnda medelinkomst.

I fråga om utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för den

31 mars 1916.

Då utskottet icke haft något att erinra emot ifrågavarande framställning,

får utskottet hemställa,

att Ivungl. Maj:ts förevarande proposition må

vinna riksdagens bifall.

29:o) I en inom andra kammaren av herr Edbom väckt motion,

ur 89, har hemställts, »att riksdagen må medgiva, att järnvägsarbetaren

August Gummesson må från och med månaden näst efter den, då han

entledigats eller entledigas från sin anställning vid statens järnvägar

under sin återstående livstid — å allmänna indragningsstaten åtnjuta

en årlig pension av 500 kronor».

Till stöd för motionen har motionären anfört följande:

»Riksdagen har vid upprepade tillfällen beviljat pensioner till arbetare, som

under en längre tid varit anställda vid statens järnvägar. Vid 1914 års senare

riksdag beviljades med anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 94 pension åt icke

mindre än sexton dylika arbetare. Jag vågar därför hoppas, att även 1916 års

riksdag skall visa samma varma medlidande mot dessa utslitna arbetare. Järnvägsarbetaren

August Gummesson i Slotte, Ljusdals församling, Gävleborgs län, har

sedan år 1876 i slutet av mars månad, således i nära 40 år, vant anställd i statens

järnvägars tjänst. Född den 18 mars 1851 fyller lian även i år 65 år. Då jag

personligen känner mannen i fråga som en skötsam och plikttrogen arbetare, och

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

55

då hans kroppskrafter numera äro rätt svaga, och hans ekonomiska ställning

mindre stark, vågar jag föreslå, att riksdagen här träder hjälpande emellan.»

Vid motionen äi’0 fogade åtskilliga bilagor och tillåter sig utskottet

att beträffande dessa hänvisa till motionen.

På anmodan av statskontoret har järnvägsstyrelsen i avgivet yttrande

anfört följande:

»Med anledning av motionen om pension åt järnvägsarbetaren August

Gummesson så tillåter sig styrelsen åberopa vad styrelsen i särskilda skrivelser till

Eder av den 24 april 1914 och den 31 mars 1915 anfört ifråga om de allmänna

grunder jämte däri gjorda modifikationer, som tillämpats vid beviljande av pensioner

åt förmän och arbetare, som tillhört statens järnvägsbyggnaders personal.

Vidare får styrelsen till upplysning om de faktiska förhållanden, vilka kunna

inverka på den nu föreliggande frågans bedömande, anföra följande.

De uppgifter, som Gummesson i en vid motionen fogad tjänsteförteckning

lämnat om sin anställning vid statens järnvägsbyggnader, hava, i den mån de kunnat

kontrolleras, visat sig vara riktiga, vadan man ifråga om längden av hans tjänstetid

vid statens järnvägsbyggnader, som icke kan med stöd av officiella handlingar

exakt uppgivas, torde få utgå ifrån tjänsteförteckningens uppgifter härom. Enligt

dessa synes Gummesson hava arbetat vid statens järnvägsbyggnader under åren

1876—1887 eller omkring tolv år samt i slutet av augusti 1887 blivit antagen vid

statens järnvägars fjärde distrikts banavdelning.

Beträffande Gummessons anställning såsom arbetare vid nämnda banavdelning

torde få hänvisas till bilagda från vederbörande distriktsbefäl infordrade uppgift

därom. Av densamma, som är upprättad med ledning av tillgängliga avlöningshandlingar.

framgår, att Gummesson haft arbete vid statens järnvägar under kortare

tider av åren 1887 och 1888 samt från och med 1893 till och med 1915 varje år

under i allmänhet större delen av året. Då avlöningshandlingar för åren 1889—

1892 saknas, har det icke med visshet kunnat utrönas, huruvida Gummesson haft

arbete vid statens järnvägar jämväl under dessa år, men antaglig!; är, att så varit

förhållandet. Om man emellertid vid beräknande av Gummessons tjänstetid vid

banavdelningen tager hänsyn endast till hans anställning under åren 1893—1915,

då han haft arbete varje år under i allmänhet större delen av året, så uppgår

antalet av hans tjänsteår vid banavdelningen till 23 och hans sammanlagda tjänstetid

vid statens järnvägsbyggnader och banavdelningen till 35 år.

Med detta antal tjänsteår i statens tjänst synes Gummesson, som uppnått en

levnadsålder av 65 år, uppfylla de villkor beträffande levnads- och tjänsteår, som

enligt vad påvisas i de ovan åberopade skrivelserna den 24 april 1914 och den 31

mars 1915 pläga uppställas för beviljande av pension åt förmän och arbetare vid

statens järnvägsbyggnader och åt förutvarande dylika arbetare, som sedermera fått

anställning vid statens järnvägars banavdelning.

Om sålunda riksdagen skulle bifalla motionen om pension åt Gummesson,

vore detta endast ett fullföljande av en princip, som riksdagen godkänt genom beviljande

av årliga understöd i vissa med det förevarande likartade fall.»

Järnvägssty
relsen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Statskontoret.

Utskottet.

Angående

pension åt

f. d. biträdet

A. T. Andersson.

För egen del har statskontoret i ärendet anfört:

»I sin ovanberörda skrivelse den 29 mars 1916 har järnvägsstyrelsen yttrat sig

jämväl vad angår det i motionen nr 89 i andra kammaren framlagda förslaget om

pension åt järnvägsarbetaren A. Gummesson; och får statskontoret, med åberopande

av vad styrelsen däri anfört, för egen del endast tillägga, att det föreslagna pensionsbeloppet

synes överstiga, vad hittills plägat i pension beviljas järnvägsarbetare

samt att vid beviljande av pension till sådan arbetare plägar fästas vissa villkor, i

händelse pensionstagaren skulle erhålla förnyad anställning i statens tjänst. (Se

1911 års statsverksproposition, tionde huvudtiteln sid. 142—148.)»

Av utredningen i ärendet framgår, att Gummesson ej mindre än

35 år arbetat i statens tjänst. Vid sådant förhållande synes billigheten

fordra, att Gummesson, vilken uppnått en levnadsålder av 65 år, erhåller

något understöd av staten; och lärer detta, i överensstämmelse med

vad som skett i ett flertal likartade fall, böra bestämmas till 300 kronor.

På sätt statskontoret erinrat torde det vara lämpligt att, i händelse pensionstagaren

skulle erhålla förnyad anställning i statens tjänst, vid pensionens

beviljande fästa de villkor, som i dylika fall pläga förekomma.

Åberopande vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion,

må medgiva, att järnvägsarbetaren August Gummesson

må från och med månaden näst efter den, då han

entledigats eller entledigas från sin anställning vid

statens järnvägar, under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension

av trehundra kronor, dock med villkor att, därest pensionstagaren

framdeles skulle erhålla anställning mot

avlöning av statsmedel, uppgående till ett beräknat

årligt medelinkomstbelopp av niohundra kronor eller

därutöver, pensionen skall, så länge anställningen

varar, upphöra att utgå samt vid sådan avlönings

uppbärande i övrigt minskas, så att densamma jämte

avlöningen icke uppgår till högre belopp än nämnda

medelinkomst.

5. Angående finansdepartementet.

30:o) I en inom första kammaren av herr Stadener väckt motion,

nr 29, har motionären hemställt, att riksdagen behagade från och med

innevarande år bevilja f. d. biträdet vid statens stämpelförsäljnings
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

57

kontor Augusta Teresia Andersson under hennes återstående livstid ett

årligt understöd av åttahundra kronor.

Till stöd för framställningen anföres följande:

»Under åren 1872—1908 har fröken Augusta Teresia Andersson, född den

18 mars 1844, nu boende i Yästerlånggatan 87, inom Storkyrkoförsamlingen, Stockholm,

haft anställning som biträde vid statens stämpelförsäljningskontor i Stockholm,

och har hennes tjänstgöring under denna långa tid av omkring 36 år synnerligen

väl vitsordats, såsom framgår bland annat därav, att henne tilldelats Kungliga

Patriotiska Sällskapets guldmedalj för långvarig och trogen tjänst. När hon år

1908 på grund av sjuklighet måste upphöra med sin tjänstgöring, ordnades enligt

statskontorets önskan förhållandena så, att — såsom framgår av ärendet nr 323/1914

i statskontorets handlingar —• den dåvarande innehavaren av stämpelförsäljningskontoret

M. Rystedt skulle av sin årliga inkomst från stämpelförsäljningskontoret

som pension till Andersson avstå 10 procent, och utgjorde det årliga belopp, som

sålunda tillföll henne, omkring 800 kronor. När kontoret upphörde, ingick bemälde

Rystedt till statskontoret med skrivelse av innehåll, som sagda ärende nr 323/1914

i statskontorets handlingar utvisar, och anhöll att av statsmedel en årlig pension

måtte henne tilldelas. Då hon emellertid icke var berättigad till dylik pension,

kunde denna anhållan icke till någon statskontorets åtgärd föranleda. I sådant fall

och särdeles vid det förhållande att Andersson är av sjukdom nedbruten, så att hon

icke ens kan vårda sig själv, synes billighet tala för att hon av statsmedel erhåller

ett nödtorftigt årligt understöd.»

Vid motionen finnas fogade bland annat här nedan intagna bilagor.

»Till Kungl. Statskontoret.

I enlighet med en på sin tid av kungl. statskontoret uttalad önskan har jag

till f. d. stämpelförsäljerskan fröken Augusta Teresia Andersson utbetalt pension,

beräknad efter tio procent å mig tillkommande provision för under nedannämnda år

försålda beläggnings- och punschstämplar.

Fröken Andersson har sålunda uppburit:

för år 1908 fr. l/s—sl/,2................................................ 813: 6 4

» » 1909........................................................................ 782: eo

» » 1910........................................................................ 823: 70

» » 1911........................................................................ 857: 28

» » 1912........................ 898: 76

» » 1913 har hon att i sin helhet få .................... 937: 8 5

för så vitt mina underdåniga besvär över kammarrättens utslag

angående provisionens beräkning gillas

eller tillsammans för dessa år ........................................................ 5,113: 8 3

Enligt av fröken Andersson meddelad uppgift, är hon född den 18 mars 1844

och har varit anställd såsom försäljningsbiträde hos mina närmaste företrädare på

stämpelpappersförsäljningskontoret, nämligen hos slottskvartermästaren G. W. LindBihang

till riksdagens protokoll 1916. 8 samt. 26 käft. (Nr 35.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Statskontoret.

blom från den 3 maj 1872 till i januari 1892 och sedermera hos kammarjunkaren

A. Printzensköld till den 4 januari 1908. Därefter biträdde hon mig å kontoret till

någon dag i februari sistnämnda år.

Om, såsom föreslaget är, stämpelväsendet överflyttas till postverket, går fröken

Andersson naturligtvis miste om den pension hon av mig uppburit. Och under

sådant förhållande torde det tillåtas mig att ödmjukligen få hemställa, huruvida

icke kungl. statskontoret skulle kunna finna någon utväg att av statsmedel bereda

bemälda fröken Andersson något årligt understöd under hennes återstående livstid.

Stockholm den 16 februari 1914.

M. Bystedt.

D:rii-N:r 323

Ink. till k. statskontoret

den 17 Febr. 1914. Den 17 augusti s. å. föredr.;

och fann K. Skit framställningen

icke kunna till någon åtgärd

föranleda.

Rätt avskrivet ur k. statskontorets handlingar 1 juli —30 sept. 1914 betygar

N. J. Welinder,

v. pastor i Storkyrkoförs.»

»Att fröken Augusta Teresia Andersson, 72 år, Vesterlånggatan 37, förut anställd

vid stämpelpappersförsäljningskontoret, på grund av sjukdom, arteriosclerosis

cum marasmo senil., icke endast är helt och hållet urståndsatt att utföra något

som helst arbete, utan även är oförmögen att taga vård om sig själv, varför

vårdarinna är anställd, intygas härmed på heder och samvete.

Stockholm den 16 januari 1916.

J. Konow.

Leg. läk.»

Statskontoret har i sitt förenämnda yttrande anfört följande:

»Beträffande motionen nr 29 i första kammaren angående understöd åt f. d.

biträdet vid stämpelförsäljningskontoret i Stockholm Augusta Teresia Andersson vill

statskontoret framhålla, att hon under lång tid biträtt den av statskontoret förordnade

stämpelförsäljningsmannen för Stockholms stad; att, medan för övriga med

stämpelförsäljning sysselsatta personer detta bestyr säkerligen utgjort en bisyssla,

hennes befattning med stämpelförsäljningen däremot lärer hava tagit hela hennes

arbetstid i anspråk och lämnat henne det enda eller åtminstone huvudsakliga medlet

till uppehälle; att hon därför drabbats ytterst tungt, då med 1915 års ingång försäljningen

av stämplar helt omlades och befattningen såsom stämpelförsäljningsman

i Stockholm indrogs, varav följde, att fröken Andersson, som av denna befattnings

senaste innehavare erhållit utfästelse att, så länge han i sådan egenskap åtnjöt inkomst

av stämpelförsäljningen i Stockholm, bekomma såsom pension ett årligt

belopp, beräknat efter försäljningsmannen tillkommande provision för försålda stämplar

av visst slag, gått i mistning av denna inkomst, som belöpt sig till omkring 800

kronor för år; att hon enligt vad statskontoret inhämtat visserligen ämiu ej saknar

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

59

medel till sitt uppehälle, men att hennes tillgångar, som småningom åtgå, sannolikt

icke äro tillräckliga att åt henne betrygga underhåll och sjukvård under återstående

livstiden; att, ehuru fröken Andersson icke varit i statens tjänst anställd, omständigheterna

i detta fall dock få anses innebära starka billighetsskäl för att av statsmedel

bereda henne föreslagen ersättning för det understöd, som upphört, samt att,

därest något understöd beviljas, beloppet lämpligen synes böra anvisas att utgå från

allmänna indragningsstaten.»

Av utredningen i ärendet framgår, att f. d. biträdet Andersson

under en synnerligen lång tid biträtt den av statskontoret förordnade

stämpelförsäljningsmannen för Stockholms stad, ävensom att hennes befattning

med stämpelförsäljningen synes hava tagit hela hennes tid i

anspråk. På grund av stämpelförsäljningsväsendets omläggning, varigenom

befattningen som stämpelförsäljningsman i Stockholm indragits,

har hon gått i mistning av den inkomst, som av nämnda befattnings

senaste innehavare tillförsäkrats henne, så länge han i sådan egenskap

åtnjöte inkomst av stämpelförsäljningen härstädes. Under sådana förhållanden

vill det synas överensstämmande med rättvisa och billighet,

att hon, som numera på grund av sjukdom är urståndsatt att med eget

arbete försörja sig, från det allmännas sida erhåller något understöd

under sin återstående livstid. Då hon emellertid icke helt saknar medel

till sitt uppehälle, synes ifrågavarande understöd lämpligen böra bestämmas

till 600 kronor årligen, räknat från och med innevarande år,

samt anvisas att utgå från allmänna indragningsstaten.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion,

må medgiva, att f. d. biträdet vid statens stämpelförsäljningskontor

i Stockholm Augusta Teresia Andersson

må från och med år 1916 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt

understöd av sexhundra kronor.

6. Angående ecklesiastikdepartementet.

31:o) I en till riksdagen den 24 mars 1916 avlåten proposition,

nr 145, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att överläraren

vid tekniska skolan i Stockholm Carl Adolf Nordström må från och med

månaden näst efter den, varunder han entledigas från sina överlärarbefattningar

vid skolan, under sin återstående livstid uppbära å allmänna

TJtskottct.

Angående

pension åt

överläraren

C. A. Nordstrom.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Angående

pension åt

rektorn C. F.

Lindgrens

änka Maria

Charlotta

Lindgren,

född Bamstedt.

Angående

tilläggspension

åt f.

föreståndaren

indragningsstaten, utöver honom tillerkänd pension för en lärarbefattning

vid sjökrigsskolan, en årlig pension till belopp av 1,680 kronor.

Utskottet, som beträffande utredningen i ärendet hänvisar till statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden den 24 mars 1916, har icke

funnit något att erinra emot Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning

och hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att överläraren vid

tekniska skolan i Stockholm Carl Adolf Nordström må

från och med månaden näst efter den, varunder han

entledigas från sina överlärarbefattningar vid skolan,

under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten,

utöver honom tillerkänd pension fölen

lärarbefattning vid sjökrigsskolan, en årlig pension

till belopp av ettusen sexhundraåttio kronor.

32:o) I en till riksdagen avlåten, den 18 februari dagtecknad

proposition, nr 69, har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdragav

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att rektorn vid allmänna läroverket i Enköping

C. F. Lindgrens änka Maria Charlotta Lindgren, född Ramstedt,

må under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten

en årlig pension av 600 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1916.

I fråga om den i ärendet förebragta utredningen får utskottet

hänvisa till propositionen.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning

hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att rektorn vid allmänna

läroverket i Enköping C. F. Lindgrens änka

Maria Charlotta Lindgren, född Ramstedt, må under

sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten

en årlig pension av sexhundra kronor, att utgå

från och med den 1 januari 1916.

33:o) I en till riksdagen den 17 mars 1916 avlåten proposition,

nr 121, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förre föreståndaren

och förste läraren vid statens numera indragna läroanstalt i

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

61

Skara för överåriga dövstumma Per Aron Borg må från och med månaden

näst efter den, i vilken han entledigas från sin anställning i riksförsäkringsanstalten,

dock ej tidigare än från och med år 1917, under

sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten, utöver

honom redan tillkommande pension å 1,500 kronor, en årlig tilläggspension

av 500 kronor.

Beträffande den i ärendet förebragta utredningen får utskottet hänvisa

till propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 17 mars 1916.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning

får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att förre föreståndaren

och förste läraren vid statens numera indragna läroanstalt

i Skara för överåriga dövstumma Per Aron

Borg må från och med månaden näst efter den, i

vilken han entledigas från sin anställning i riksförsäkringsanstalten,

dock ej tidigare än från och med

år 1917, under sin återstående livstid uppbära å allmänna

indragningsstaten, utöver honom redan tillkommande

pension å 1,500 kronor, en årlig tilläggspension

av femhundra kronor.

34:o) I en till riksdagen den 25 februari 1916 avlåten proposition,

nr 110, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva, att avlidne nomadläraren Gustaf Gudmundssons

änka Maria Gudmundsson, född Eriksson, och makarnas

minderåriga barn Gustaf och Sven Erik må för tiden från och med den

1 september 1915 å allmänna indragningsstaten uppbära årliga understöd,

änkan med 300 kronor, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, samt vartdera av makarnas nyssnämnda barn med 150 kronor

till uppnådd ålder av 18 år.

Utredningen i ärendet återfinnes i nämnda statsrådsprotokoll, till

vilket utskottet får hänvisa.

Då utskottet icke haft något att erinra emot ifrågavarande framställning,

får utskottet hemställa,

vid läroanstalten

i

Skara för

överåriga

dövstumma

P. A. Borg.

Angående

understöd

åt avlidne

nomadläraren

G. Gudmundssons

änka

och barn.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Angående

pension åt

trädgårds•

läraren

K. Kihlstedt,

Angående

pension åt

seminarievaktmästaren

J. P. Nyländer.

att riksdagen må medgiva, att avlidne nomadläraren

Gustaf Gudmundssons änka Maria Gudmundsson,

född Eriksson, och makarnas minderåriga barn

Gustaf och Sven Erik må för tiden från och med den

1 september 1915 å allmänna indragningsstaten uppbära

årliga understöd, änkan med trehundra kronor,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

samt vartdera av makarnas nyssnämnda barn med

etthundrafemtio kronor till uppnådd ålder av 18 år.

35:o) I en den 18 februari 1916 till riksdagen avlåten proposition,

nr 68, har Kungl. Maj:t, med åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att läraren i

praktisk trädgårdsskötsel vid folkskoleseminariet i Uppsala Karl Kihlstedt

må från och med månaden näst efter den, i vilken han entledigas

från sin befattning, under sin återstående livstid uppbära å allmänna

indragningsstaten en årlig pension av 750 kronor.

Beträffande den i ärendet förebragta utredningen tillåter sig utskottet

hänvisa till ovanberörda statsrådsprotokoll.

Utskottet, som ej haft något att erinra mot förevarande förslag,

hemställer,

att riksdagen må medgiva, att läraren i praktisk

trädgårdsskötsel vid folkskoleseminariet i Uppsala Karl

Kihlstedt må från och med månaden näst efter den,

i vilken han entledigas från sin befattning, under sin

återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten

en årlig pension av sjuhundrafemtio kronor.

36:o) I en till riksdagen den 18 februari 1916 avlåten proposition,

nr 67, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva, att vaktmästaren vid folkskoleseminariet i

Härnösand Jonas Petter Nyländer må från och med månaden näst efter

den, i vilken han entledigas från sin befattning, under sin återstående

livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension av 750

kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet i ärendet anfört

följande:

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35. 63

»Med anledning av en av rektor vid folkskoleseminariet i Härnösand

hos folkskolöverstyrelsen gjord framställning bär överstyrelsen i

underdånig skrivelse den 20 december 1915 anhållit, att Kungl. Maj:t

täcktes . föreslå riksdagen medgiva, att till vaktmästaren vid nämnda

seminarium Jonas Petter Nyländer finge från och med månaden näst

efter den, under vilken avsked kunde varda honom beviljat, utgå pension

med ett belopp av 800 kronor för år räknat.

Innan jag närmare redogör för detta ärande, tordö jag böra anmärka,

att ifrågavarande befattning icke är uppförd i seminariets stat,

utan har Nyländers avlöning utgått från seminariets anslag till materiell

samt ved och ljus m. m.

Till stöd för sin framställning har rektor anfört följande:

Nyländer både, efter att åren 1863—1866 hava varit anställd i telegrafverkets

tjänst, blivfi antagen till vaktmästare vid seminariet den 1 augusti 1874

och tjänstgjort som sådan till den 1 september 1877, då han för några år övergått

till annan verksamhet. Den 21 februari 1886 hade han åter anställts som vaktmästare

vid läroanstalten, .och han hade sedan dess utan avbrott nitiskt och plikttroget

skött denna befattning. Den 5 juni 1914 hade han erhållit patriotiska sällskapets

guldmedalj av femte storleken för långvarig och trogen tjänst.

.Nyländer fyllde under ar 1916 67 år och hade då i 33 år tjänat vid seminariet.

Givetvis måste hans kraft och spänstighet vid en så framskriden ålder vara i avtagande,

och ur seminariets synpunkt borde ett ombyte av vaktmästare sägas vara

lämpligt, under erkännande av att Nyländer fortfarande utförde ett nitiskt och

gott arbete. Nyländer hade också uttryckt en önskan att få avgå från sin tjänst

med utgången av år 1916. Det syntes rättvist och billigt, att han vid sitt avskedstagande

erhölle pension efter lång och plikttrogen tjänst.

Nyländers löneförmåner hade under en följd av år varit: kontant lön 960

kronor, fri bostad och fri vedbrand. Från den 1 juli 1914 hade den kontanta lönen

utgjort 1,020 kronor.

Vid rektors skrivelse var fogat frejdbetyg, utvisande att Nyländer

är född den 5 juni 1849.

Domkapitlet i Härnösand har den 1 december 1915 avgivit yttrande

i ärendet och därvid hemställt, att den ifrågasatta pensionen måtte utgå

med 800 kronor eller i annat fall med det högsta belopp, som kunde

beviljas.

För egen del har folkskolöverstyrelsen i frågan yttrat:

Någon rätt till pension vid avskedstagandet tillkomme icke vaktmästare vid

folkskoleseminarium, men riksdagen hade tidigare, senast år 1907 beträffande vaktmästaren

vid folkskoleseminariet i Stockholm P. V. Pettersson, på framställning

beviljat sådana tjänstinnehavare pension.

I likhet med vederbörande rektor och domkapitel funne också överstyrelsen

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

det rättvist och billigt, att Nyländer vid avgång från sin befattning erhölle pension,

och ville därför tillstyrka, att framställning till riksdagen i sådant syfte måtte göras.

Vid bestämmande av pensionens belopp torde först böra beaktas ett av 1913

års riksdag gjort uttalande rörande avlöningen för vaktmästare vid folkskoleseminarium.

I skrivelsen angående regleringen av utgifterna under riksstatens

åttonde huvudtitel, punkten 167, uttalade riksdagen som sin åsikt, att sagda avlöningsförmåner

vid dubbelseminarium samt vid enkelseminarium, där utom vanliga

vaktmästargöromål eldning och dylikt ålåge vaktmästaren, icke i något fall borde

sättas högre än för förste vaktmästare i nyreglerat verk samt för övrigt icke i

något fall högre än för vaktmästare i nyreglerat verk. Då vid seminariet i Härnösand

särskild eldare vore anställd, skulle i enlighet med nämnda uttalande Nyländer

i lönehänseende närmast vara att jämföra med vaktmästare^ i nyreglerat verk.

Sådan vaktmästare uppbure å ort, där ortstillägg ej skulle utgå, lön å 700 kronor,

vilket belopp efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring kunde höjas till 800 och

900 kronor, samt tjänstgöringspenningar å 350 kronor, tillhopa alltså högst 1,250

kronor. Åtnjöte han fri bostad med bränsle, skulle, så länge denna förmån kvarstode,

å lönen avdragas visst belopp, som exempelvis i fråga om vaktmästare vid

länsstyrelsen i Uppsala bestämts till 100 kronor, varförutom han hade att erlägga

pensionsavgift, som för högsta lönegi''aden uppginge till 27 kronor för år. Den

behållna avlöningen för vaktmästare i högsta lönegraden kunde alltså beräknas till,

förutom fri bostad och bränsle, 1,123 kronor, under det att Nyländers avlöningsenast

utgått med, förutom nämnda förmån, 1,020 kronor.

Det syntes nu överstyrelsen rimligt, att den normering av seminarievaktmästares

avlöning, som givits genom det anförda riksdagsuttalandet, finge gälla

jämväl i fråga om sådan vaktmästares pensionering och att alltså hans pension

borde stå i samma proportion till pensionen för vaktmästare i nyreglerat verk som

den, som rått med avseende på avlöningen. Då hel pension för vaktmästare i

nyreglerat verk utgjorde 900 kronor, borde alltså i det fall, varom här vore fråga,

pensionen utgå med 817 kronor eller, i lämpligen avrundat tal, 800 kronor, vilket

belopp jämväl föreslagits av rektor och domkapitlet.

På grund av nådig remiss har statskontoret den 22 januari 1916

avgivit underdånigt utlåtande i ärendet och därvid anfört följande:

Med hänsyn till Nyländers långvariga, väl vitsordade arbete i statens tjänst

ansåge statskontoret billigt, att honom bereddes någon pension, då han inom kort

vid framskriden ålder och till följd därav nedsatta krafter nödgades lämna sin befattning

vid folkskoleseminariet i Härnösand.

I fråga om det pensionsbelopp, som skäligen kunde anses böra beredas

Nyländer, tilläte sig statskontoret erinra, hurusom, sedan vederbörande rektor föreslagit

en pension av 900 kronor åt ovanbemälde vaktmästare vid folkskoleseminariet

i Stockholm P. V. Pettersson samt framställning gjorts i proposition till 1907 års

riksdag om pension åt denne, varvid beloppet i enlighet med statskontorets hemställan

föreslagits till 750 kronor, riksdagen emellertid vid jämförelse med under

liknande förhållanden tilldelade pensioner funnit det sålunda föreslagna beloppet för

högt och bestämt pensionen till 600 kronor.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35% 65

Da statskontoret, oaktat vad sålunda förekommit, ansåge sig kunna i nu

förevarande fall förorda ett pensionsbelopp av 750 kronor, skedde det under erinran,

att pensionerna för de till sådan förmån berättigade vaktmästare under senare åren

böjts till följd av beviljandet av ytterligare ett ålderstillägg samt att vid avpassande

av pension för till sådan förmån icke berättigad numera hänsyn plägade tagas till

den civila pensionslagens föreskrift att, där vederbörandes avlöning icke vore delad

i lön och tjänstgöringspenningar, pensionsunderlaget och sålunda i vanliga fall även

pensionsbeloppet skulle utgöra 2/s av hela avlöningen. Med tillämpning av denna

beräkningsgrund och med antagande av ett värde av minst 100 kronor för förmanen

av fri bostad och bränsle framginge det av statskontoret förordade beloppet

såsom skäligt. Statskontoret hemställde alltså i underdånighet, det Kungl. Maj:t

täcktes föreslå riksdagen medgiva, att Nyländer måtte under sin återstående livstid

a allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 750 kronor, att utgå

från och med månaden näst efter den, under vilken han bleve entledigad från sin

befattning.

Såsom folkskolöverstyrelsen framhållit, äro seminarievaktmästarnas

pensionsförhållanden icke reglerade.

På grund av vad i ärendet blivit upplyst angående Nyländers

ålder och tjänstgöring synes det mig billigt, att pension beredes Nyländer.

I fråga om pensionsbeloppet ansluter jag mig till den av statskontoret

i detta avseende uttalade mening, varvid jag erinrar att därest även

den tid, Nyländer varit anställd vid telegrafverket, tages i beräkning,

hans tjänstår i statens tjänst uppgå till över 35 eller det antal, som

enligt civila pensionslagen i regel fordras för rätt till hel pension.

Pensionen torde böra utgå från och med månaden näst efter den, då

Nyländer entledigas från sin befattning.»

Då utskottet icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning, får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren vid

folkskoleseminariet i Härnösand Jonas Petter Nyländer

må från och med månaden efter näst efter den, i

vilken han entledigas från sin befattning, under sin

återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten

en årlig pension av sjuhundrafemtio kronor.

37:o) I en inom andra kammaren av herr Carlson i Herrljunga

väckt motion, nr 21, hemställes, att riksdagen måtte besluta, »att förre

eldaren och gymnastikvaktmästaren vid högre allmänna läroverket i ''

Vänersborg Anders Gustaf Olsson må under sin återstående livstid från

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 8 samt. 26 käft. (Nr 35.) 9

Utskott et.

Angående

pension åt

vaktmästa - ren A. G.

Olsson.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

och med innevarande år från allmänna indragningsstaten erhålla en

årlig pension av trehundrafemtio kronor.»

Till stöd för motionen har motionären anfört följande:

»Förre eldaren Anders Gustaf Olsson, vilken sedan år 1889 haft anställning

såsom eldare och gymnastikvaktmästare vid högre allmänna läroverket i Vänersborg,

måste under förlidet år tillföljd av ålderdom och nedsatt arbetsförmåga begära

bli entledigad från befattningen i fråga. Nuvarande rektor vid läroverket har ej

ansett sig kunna å tjänstevägen söka utverka någon pension åt Olsson, enär han

egentligen ej haft fast anställning vid läroverket, utan vant att betrakta såsom

biträdande. Under sådana förhållanden ter sig framtiden för Olsson allt annat an

ljus, utfattig som han är och därtill i hög grad oförmögen att kunna genom arbete

sig själv och sin hustru nödtorftigt försörja. . .

Det är ju möjligt, att något litet understöd från allmänna folkpensioneringen

kan, efter därom gjord ansökan, komma Olsson och hans hustru till del, men torde

detta ej bliva av någon nämnvärd betydelse. Olsson skulle under sådana forhållanden

vara nödsakad vända sig till den kommunala fattigvården för att ej behova

lida brist på det nödvändigaste. qn 8

Vid sådant förhållande, och med hänsyn till att Olsson under nära 30 års

tid varit anställd och haft sin huvudsakliga sysselsättning vid ett statens läroverk

och under denna tid skött sina åligganden med nit och plikttrohet, vill det synas

mig som om starka skäl tala för, att någon liten pension från det allmänna måtte

tillerkännas honom, för att bereda honom möjlighet till levnadsexistens under hans

återstående livstid. . o ... . , „ ... ,

Vaktmästarnas vid läroverken pensionsfråga arju ännu ej definitivt tost, men

tror jag mig veta, att en utredning av densamma blivit gjord av kungl. läroverksöverstyrelsen,

och torde väl denna utredning i sinom tid bliva av statsmakterna

godkänd och antagen att lända till efterrättelse vid förekommande fall. Men då

det är ovisst när denna fråga och med densamma den gjorda utredningen kan

komma under riksdagens prövning och beslut, måste givetvis varje enskilt tall bliva

föremål för särskild prövning och beslut. _ .

I årets statsverksproposition är å tionde huvudtiteln framställning gjord om

pension åt eldaren vid högre allmänna läroverket i Halmstad, J. Persson med ett

belopp av 500 kronor, vilken framställning är förordad av kungl. laroverksoverstyrelsen,

och är det väl att förmoda, att framställningen vinner riksdagens bifall.

Dels med hänsyn till att läroverket i Halmstad är betydligt större an läroverket

i Vänersborg och avlöningsförhållandena väl i proportion därefter, och dels

med hänsyn till, att Olsson varit att betrakta såsom biträdande eldare och vaktmästare,

synes mig lämpligt, att pensionsbeloppet för Olsson begransas till 350

kronor eller det belopp, som kungl. läroverksöverstyrelsen i berörda utredning ansett

skäligt föreslå för dylika befattningshavare.»

Beträffande de vid motionen fogade betygsavskrifterna hänvisas

till motionen. . .

På anmodan av statskontoret har läroverksöverstyrelsen i avgivet

yttrande anfört följande:

s. 67 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

67

»Överstyrelsen tillåter sig till en början meddela, att överstyrelsen den 12

september 1911 avgivit underdånigt utlåtande över en av styrelsen för Sveriges

allmänna läroverks vaktmästarförening den 23 oktober 1909 gjord framställning om

bland annat vissa pensionsbestämmelser för vaktmästarna vid de allmänna läroverken,

vilket ärende fortfarande är beroende av Kungl. Maj:ts prövning.

Emellertid har riksdagen i åtskilliga fall på framställning av Kungl. Maj:t

och efter förslag av överstyrelsen beviljat pension åt vaktmästare vid allmänt läroverk,

och har överstyrelsen i varje särskilt fall vid beräkning av det föreslagna

pensionsbeloppet utgått från de i överstyrelsens ovannämnda underdåniga skrivelse

angivna bestämmelserna. För vaktmästare av den pensionsklass, Olsson skulle hava

tillhört, borde pensionen utgå med 700 kronor årligen, detta under förutsättning

bland annat, att kostnaderna för sådan vaktmästares pensionering bestritts, förutom

genom bidrag av statsmedel, även genom pensionsavgifter av pensionstagaren själv

och av vederbörande läroverk. För nu i tjänst varande vaktmästare av nämnda

klass beräknas, att den av statsmedel utgående delen av den pension, som skall

tillfalla dem efter uppnådda 65 levnadsår och 30 tjänsteår, skall beträffande samtliga

tjänstimiehavare utom de yngsta årsklasserna utgöra 350 kronor.

Vid de tillfällen, då riksdagen hittills tillerkänt pension åt vaktmästare vid

allmänt läroverk, har i fråga om vaktmästare vid högre allmänt läroverk pensionsbeloppet

i regel bestämts till 500 kronor, under det att vid de tillfällen, då sådan

pension tillerkänts vaktmästare vid realskola, vilka, såsom av överstyrelsens förut

nämnda underdåniga skrivelse den 12 september 1911 framgår, i regel tillhöra

samma föreslagna pensionsklass som Olsson, pensionsbeloppet bestämts till 400

kronor årligen. Då emellertid Olsson icke synes kunna tillgodoräkna sig fulla 30

tjänsteår, skulle det kunna ifrågasättas, att en eventuell pension avkortas i förhållande

till det mindre antalet tjänsteår.

Överstyrelsen vill dock meddela, att överstyrelsen i underdånigt utlåtande

den 2) nästlidne februari angående pension åt eldaren vid högre allmänna läroverket

i Lund Måns Jönsson, vilken med tillämpning av nyssnämnda beräkningsgrund skulle

hava erhållit avkortad pension, framhållit önskvärdheten av att den blygsamma pensionen

400 kronor icke måtte behöva vidkännas ytterligare avknappning.

På grund av vad sålunda blivit anfört får överstyrelsen meddela, att beviljande

av pension åt A. G. Olsson torde vara i överensstämmelse med den praxis,

som varit rådande i fråga om pensionering av vaktmästare vid rikets allmänna

läroverk.»

Uti ett av läroverksöverstyrelsen infordrat yttrande har läroverkets

rektor anfört:

»Till åtlydnad av remisskrivelse av den 23 februari 1916 får jag med återställande

av remissakten vördsamt inkomma med däri infordrade upplysningar angående

förre eldaren vid härvarande läroverk A. 6. Olsson.

Nämnda person har under den tid, jag varit rektor vid läroverket, skolat

tjänstgöra som vaktmästare vid gymnastiken (vari även ingick åliggande att städa

gymnastiklokalen), elda läroverkets lokaler, inlämpa kol och koks, verkställa renhållning

å gata och tomt samt vid förefallande tillfälle lämna skälig handräckning.

För dessa åliggandens fullgörande har han under nämnda tid enligt kolle
-

Läroverks
överstyrehetK
-

Läroverkets

rektor.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Statskontoret.

Utskottet.

giets beslut av den 19 september 1913 åtnjutit en avlöning av sextio kronor för

varje månad eller sjuhundratjugo kronor per år.

Närmast dessförinnan hade han enligt kassaräkningen för utgifter av år 1912

haft skyldighet att vara vaktmästare vid gymnastiken samt att elda i läroverkets

lokaler och därför åtnjutit 55 kronor under månaderna september - maj och 15

kronor för juni eller per år 510 kronor. Dessutom hade han haft särskild ersättning

för sådana göromål som »rensning av grönt» (63 kronor), arbete under militärövningar

(10 kronor), sågning av 3 famnar ved (12 kronor), lämpning av kol och

koks (18 kronor och 70 öre), arbete på skolgården (10 kronor). Sammanlagda avlöningen

för år 1912 hade sålunda varit sexhundratjugotre kronor och 70 öre.

Tidigare hade den egentliga eldarelönen varit mindre, och allra tidigast,

nämligen från 1883, hade den utgjort 100 kronor, enligt kollegiets protokoll av den

16 december 1882, enligt vilket på grund av gjord ansökan av skolans vaktmästare

angående biträde vid eldningen i skolan anslogs för år 1883 en summa av 100

kronor att utgå för sådant biträde’ mot villkor, att vaktmästaren skulle finnas tillgänglig

i skolan vid varje lektions början och slut samt under rasterna.

Vad beträffar den tid, under vilken bemälde A. G. Olsson varit i läroverkets

tjänst, är det omöjligt att av här förefintliga handlingar utfinna, när han började

tjänstgöra som eldare. I protokollen nämnes vid behandling av eldarens lön endast

''eldaren’, men ej, vem som vid de olika tillfällen, då ärendet förekommit, tjänstgjort

som eldare. Och i de på upplysningar rätt knapphändiga räkenskapsböckerna

från 80- och 90-talen stå poster sådana som eldarens lön’, men det nämnes ej

heller där, vem eldaren varit. I räkenskaperna för 1889 förekommer emellertid en

post under verifikationsnumret 20—25, enligt vilken till en A. Gr. Olsson utbetalts

5 kronor för vedsågning. Det kan ju vara möjligt, att A. G. Olsson vid den tiden

även tjänstgjort som eldare, men visshet i denna punkt kan vinnas endast om man

har till sitt förfogande kvittenserna från denna tid, som böra utvisa, vem som lyft

’eldarens lön’. Dessa finnas icke här utan i kung!, kammarrätten. Någon tillförlitlig

upplysning har icke heller kunnat vinnas genom förfrågan hos pensionerade

och äldre lärare vid läroverket. Så mycket torde emellertid enligt deras utsago

kunna anses som visst, att han på 1890-talets slut tjänstgjorde som eldare.

A. G. Olsson slutade sin tjänstgöring vid läroverket den 1 september 1915

under vägran att utföra honom åliggande arbete (lämpning av koks).»

Statskontoret har för egen del i sitt förenämnda yttrande förklarat

sig icke hava något att tillägga till vad läroverksöverstyrelsen anfört,

På sätt läroverksöverstyrelsen i sitt yttrande erinrat, har vid de

tillfällen, då pension av riksdagen hittills tillerkänts vaktmästare vid

realskola, vilka i regel anses tillhöra samma föreslagna pensionsklass

som Olsson, pensionsbeloppet bestämts till 400 kronor om året. Vid

det förhållande att Olsson, som uppnått en levnadsålder av 68 år, icke

synes kunna tillgodoräkna sig fulla 30 tjänstår, har utskottet ansett hans

pension lämpligen böra fastställas till det av motionären föreslagna

beloppet 350 kronor.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35. 69

Åberopande vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen, med bifall till förevai-ande motion,

må medgiva, att förre eldaren och gymnastikvaktmästaren

vid högre allmänna läroverket i Vänersborg

Anders Gustaf Olsson må under sin återstående

livstid från och med innevarande år å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av trehundrafemtio

kronor.

38:o) I en till riksdagen den 17 mars 1916 avlåten proposition, nr

122, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att eldaren vid

högre allmänna läroverket i Lund Måns Jönsson må, efter erhållet entledigande

från sin befattning, från och med år 1917 under sin återstående

livstid uppbära å allmänna indragningsstaten eu årlig pension

till belopp av 400 kronor.

Beträffande den i ärendet förebragta utredningen får utskottet

hänvisa till propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 17 mars 1916.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning

får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att eldaren vid högre

allmänna läroverket i Lund Måns Jönsson må, efter

erhållet entledigande från sin befattning, från och med

år 1917 under sin återstående livstid uppbära å allmänna

indragningsstaten en årlig pension till belopp

av fyrahundra kronor.

39:o) I en till riksdagen den 24 mars 1916 avlåten proposition,

nr 123, bär Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att trädgårdsbiträdet

vid folkskoleseminariet i Lund Anders Andersson må från och

med månaden näst efter den, i vilken han entledigas från sin befattning,

under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten

en årlig pension av 400 kronor.

Utskottet, som beträffande den i ärendet förebragta utredningen

tillåter sig hänvisa till propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över eklesiastikärenden för den 24 mars 1916, liar icke haft

Angående

pension åt

eldaren Måns

Jönsson.

Angående

pension åt

trädgåräsbiträdet

A.

Andersson.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Angående

pension åt

aktuarien vid

Sveriges geologiska

undersökning

G. H.

Santessons

änka, A. J.

Santesson,

född Lind•

berg.

Angående

pension åt

kronojägaren

L. F. Engelmarks

minderåriga

söner.

något att erinra mot Kung!. Maj:ts förevarande framställning och får

förty hemställa,

att riksdagen må medgiva, att trädgårdsbiträdet

vid folkskoleseminariet i Lund Anders Andersson må

från och med månaden näst efter den, i vilken han

entledigas från sin befattning, under sin återstående

livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig

pension av fyrahundra kronor.

7. Angående jordbruksdepartementet.

40:o) I en till riksdagen den 10 mars 1916 avlåten proposition,

nr 83, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att förre aktuarien vid Sveriges geologiska undersökning

Gustaf Henrik Santessons änka Alma Johanna Santesson, född Lindberg,

må under sin återstående livstid, så länge hon förbliver änka, å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 700 kronor, att utgå från

och med november månad år 1915.

Utskottet, som ifråga om utredningen i ärendet hänvisar till ovanberörda

statsrådsprotokoll, har ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl.

Maj:ts föreliggande förslag och hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att förre aktuarien

vid Sveriges geologiska undersökning Gustaf Henrik

Santessons änka Alma Johanna Santesson, född Lindberg,

må under sin återstående livstid, så länge hon

förbliver änka, å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av sjuhundra kronor, att utgå från

och med november månad år 1915.

41 :o) I en till riksdagen den 24 mars 1916 aflåten proposition,

nr 124, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att avlidne

kronojägaren Lars Fredrik Engelmarks minderåriga söner Uno Vilhelm,

Bagnar Emanuel, Fritiof Alexander och Sixten Algot må från allmänna

indragsstaten uppbära årliga understöd, envar till belopp av 50 kronor,

att utgå från och med år 1916 intill uppnådda 18 års ålder, med iakt
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Jjankoutskottets utlåtande Nr 35. 71

tagande att dessa understöd jämte den från civilstatens änke- och pupillkassa

till Engelmarks efterlämnade familj utgående pensionen icke må

tillsammans överstiga 270 kronor för år.

Utskottet, som beträffande utredningen i ärendet hänvisar till statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden den 24 mars 1916, har icke funnit

något att erinra mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning och hemställer

alltså,

att riksdagen må medgiva att avlidne kronojägaren

Lars Fredrik Engelmarks minderåriga söner

Uno Vilhelm, Ragnar Emanuel, Fritiof Alexander och

Sixten Algot må från allmänna indragningsstaten uppbära

årliga understöd, envar till belopp av femtio

kronor, att utgå från och med år 1916 intill uppnådda

18 års ålder med iakttagande, att dessa understöd jämte

den från civilstatens änke- och pupillkassa till Engelmarks

efterlämnade familj utgående pensionen icke

må tillsammans överstiga tvåhundrasjuttio kronor

för år.

42:o) I en inom andra kammaren av herr Holm väckt motion, nr

47, har hemställts, »att riksdagen ville bevilja kronojägaränkan Selma

Stenbergs i Korpikå minderåriga barn en tilläggspension av SO kronor

per år för vartdera av dem så länge de enligt gällande reglemente för

civilstatens änke- och pupillkassa äro pensionsberättigade.»

Till stöd för motionen har motionären anfört följande:

»Enligt gällande bestämmelser utgår till änka efter en avliden kronojägare,

som innehaft ordinarie befattning i statens tjänst, en årlig pension av 180 kronor,

förutsatt att han uppnått högsta lönegraden, samt dessutom för barnen 90 kronor,

vare sig dessa äro ett eller flera. Ehuru beloppet är lågt, kan det dock, för såvida

den efterlevande änkan är frisk och arbetsför samt ej har alltför många munnar

att matta, vara tillräckligt att hålla nöden från dörren. Fall givas dock när summan

blir alldeles otillräcklig, och är det ett sådant jag här inför riksdagen vill

framdraga.

I april månad 1914 avled kronojägaren i Björkfors bevakningstrakt av Kalix

revir Viktor Stenberg efter att sedan i december år 1900 innehaft ordinarie, väl

vitsordad tjänst. Han efterlämnade vid sin död änka och icke mindre än tio minderåriga

barn. Till henne utgår nu en pension av 270 kronor. Att hon med detta

belopp skall kunna kläda och föda 11 personer är ju orimligt, det torde väl i det

närmaste kunna anses åtgå för att skaffa familjen tak över huvudet samt bränsle.

Och då änkan Stenberg själv på grund av sina många barn, av vilkas skötsel hon

Angående

pension åt

kronojägaränkan

S. Stenbergs

minderåriga

barn.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Bankoutskottets utlåtande Nr 35*

Domänsty
relsen.

Statskontoret

Utskottet.

måste bliva strängt upptagen, svårligen kan medhinna att utom hemmet skaffa sig

några förtjänster, återstår för henne ingenting annat än att anlita den enskilda eller

allmänna barmhärtigheten. Hittills hava ju släktingar och vänner hjälpts åt att hålla

familjen vid liv, men då detta i längden blir för betungande för dessa, som själva leva i

små omständigheter, måste barnen komma fattigvården till last, för såvida ej staten

träder hjälpande emellan, och anser jag starka skäl tala härför. För änkans eget

vidkommande får ju beloppet anses tillräckligt, och bör ett eventuellt pensionstillägg

därför utgå till barnen under deras minderårighet.»

Beträffande de i motionen åberopade intygen hänvisas till motionen.

På begäran av statskontoret bär domänstyrelsen avgivit utlåtande

i ärendet och däri anfört följande:

»Att i det av motionären berörda fallet förhållandena äro synnerligen ömmande

kan icke betvivlas och synes vara till fullo bestyrkt. Det synes därför vara

väl motiverat, att något från det allmännas sida göres för att avvärja den nöd,

som eljest uppenbart kommer att göra sig gällande hos de efterlevande efter kronojägaren

Viktor Edvard Stenberg. Huruvida detta skall ske på sätt motionären

föreslagit och i den utsträckning, som i motionen avses, torde dock kunna ifrågasättas;

ty enligt denna skulle vart och ett av barnen erhålla en tilläggspension av

50 kronor årligen, till dess detsamma uppnått 21 års ålder eller dessförinnan trätt

i äktenskap. Det kan ifrågasättas, huruvida icke barnen vid tidigare ålder böra

avses kunna försörja sig själva, även i det fall att de icke ingått äktenskap. Kungl.

styrelsen anser, att ett gott handtag gåves åt änkan Stenbergs oförsörjda barn,

därest vart och ett av dem tillerkändes ett understödsbelopp, beräknat efter 50

kronor för år och avsett att utbetalas till dess det uppnått 17 års ålder; och får

kungl. styrelsen hemställa, att ni behagade uttala Eder för ett sådant tillstyrkande

av motionen, börande av riksdagen eventuellt medgivet understöd utgå av anslagunder

tionde huvudtiteln.»

Statskontoret har för egen del anfört, »att det såväl från principiell synpunkt

som med hänsyn till konsekvenserna framstår såsom i någon mån betänkligt

att tillmötesgå ifrågavarande förslag; att så starka billighetsskäl dock synas i detta

fall föreligga, att betänkligheterna måhända böra få vika, samt att, om, såsom

föreslagits, understöd anses böra beviljas till de minderåriga barnens underhåll och

uppfostran, sådant understöd, vilket synes böra anvisas att utgå från allmänna indragningsstaten,

dock torde böra begränsas ej mindre såsom domänstyrelsen framhållit

i fråga om tiden, under vilken det må åtnjutas, utan även med avseende å

beloppet exempelvis så, att det bestämmes till 30 kronor för varje barn eller så,

att understöden tillhopa icke må överstiga 300 kronor.»

Åven utskottet anser, att i detta fall synnerligen starka billighetsskäl

föreligga för beviljande av understöd till ifrågavarande minderåriga

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

barns underhåll och uppfostran, och har utskottet icke något att erinra

emot att understödsbeloppet beräknas efter 50 kronor för år för vart

och ett av barnen. Understödet, vilket torde böra utgå från och med

den ,7 Jai*uar'' 1916 och anvisas å allmänna indragningsstaten, synes

lämpligen böra begränsas för tiden intill uppnådda 18 års ålder.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion,

må medgiva, att avlidne kronojägaren Viktor Eduard

Stenbergs och hans efterlämnade änka Selma Stenbergs

minderåriga barn Oskar Edvard, Berta Sofia

Elisabet, Fanny Charlotta, Karl Viktor, Anna Katarina,

Elis Gustaf, Agnes Arvida, Erik Wilhelm, Sven Teodor

och Selma Maria ma från allmänna indragningsstaten

uppbära årliga understöd en var till belopp av femtio

kronor att utgå från och med år 1916 intill uppnådda

18 års ålder.

Stockholm den 12 maj 1916.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Bihang till riksdagens protokoll 1916.

8 sand. 26 höft. (Nr 35.)

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Reservationer.

Vid ^unkt 6:o) angående pension åt skrivbiträdet Jenny Carolina

Häkanson

av herrar Kristensson, Wickman, Carlsson i Herrljunga och Berg i

Munkfors, som anfört följande: .

»För vår del hava vi ej kunnat instämma i utskottets hemställan,

utan ansett fröken Håkanson böra tillerkännas pension till samma belopp

1,000 kronor, som av riksdagen bestämts för åtskilliga dylika biträden.

Särskilt erinra vi om 1914 års senare riksdags beslut angående

pension åt skrivbiträdet i civildepartementet H. J. A. Åkersten.

Till stöd för vår uppfattning vilja vi till en början åberopa vad

vid 1912 års riksdag förekom i fråga om beredande av årligt understöd

åt kontorsbiträdet bos generalpoststyrelsen A. C. E. Hesselgren.

Vid 1912 års riksdag uppfördes å postverkets stat såsom ordinarie

befattningshavare kvinnliga biträden.

I proposition nr 3 till samma riksdag, angående uppförande av

kvinnliga biträden i postverkets stat samt fastställande av postverkets

stat för driftkostnader år 1913, föreslog Kung!. Maj:t bland annat beredande

av årligt understöd åt nämnda kontorsbiträde Hesselgren filt

det propositionen bifogade protokollet över civilärenden (b. 44) hade

vederbörande departementschef, i anledning av framställning frän generalpoststyrelsen

i berörda hänseende, anfört, att alla skäl syntes honom

tala för att understöd bereddes kontorsbiträdet Hesselgren. Det kunde

ifrågasättas, yttrade departementschefen vidare, huruvida icke Hesselgren

borde erhålla det högsta belopp, som skulle tillkomma skrivbiträden hos

postverket i pension, eller 1,100 kronor. Då emellertid nämnda rättighet

förutsatte, att pensionsavgift under en följd av år erlagts, både departementschefen

stannat vid det av generalpoststyrelsen föreslagna beloppet

1,000 kronor. . . , , ,

Det må i detta sammanhang även erinras, att generalpoststyrelsen

i sin nyssnämnda framställning framhöll, att därest ordinarie tjänst

kunnat beredas dylika kvinnliga biträden tidigare och innan Hesselgren

uppnått så hög ålder, att denna bort lägga binder i vägen för hennes

befordran, bon säkerligen blivit av styrelsen utnämnd till ordinarie biträde

(s. 41 och 42).

s. 75 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35. 75

I den föreliggande kungl. propositionen har chefen för justitiedepartementet

erinrat, hurusom han, i sammanhang med anmälan av

frågan om fortsatt provisorisk lönereglering för justitiedepartementet, till

innevarande års statsverksproposition anfört, att därest någon av de

ordinarie befattningshavarna i statsdepartementen komme att, innan den

slutliga löneregleringen kommit till stånd, avgå från sin tjänst, Kungl.

Maj:t icke torde komma att underlåta att hos riksdagen göra den framställning

om förbättrad pension, som billigheten kunde anses fordra;

och med billighet syntes departementschefen vara mest överensstämmande,

att åt dylik befattningshavare tillerkändes den pension, som

kunde beräknas hava bort komma honom till del, därest den slutliga

löne- och pensionsregleringen trätt i tillämpning redan med 1916 års

ingång, d. v. s. vid den tidpunkt, från vilken den skulle hava kommit

att gälla, därest löneregleringsfrågan, såsom från början varit ämnat,

fått sin lösning redan vid 1915 års riksdag.

Departementschefen har nu uttalat, att vad han sålunda yttrat om

departementens nuvarande ordinarie befattningshavare ägde sin fulla

giltighet jämväl beträffande sådana befattningshavare i departementen,

som ej vore ordinarie, men vilka haft grundad förhoppning att efter

genomförandet av den väntade regleringen bliva uppförda på ordinarie

stat och såsom sådana erhålla rätt till pension. Till denna kategori

hörde enligt departementschefens mening sökanden. Hade löneregleringsfrågan,

såsom från början varit ämnat, fått sin lösning redan vid 1915

års riksdag och den nya staten trätt i tillämpning med ingången av

år 1916, hade, fortsätter departementschefen, sökanden efter all sannolikhet

nu innehaft ordinarie skrivbiträdestjänst i departementet med en

sammanlagd avlöning av 1,600 kronor samt varit berättigad att när

som helst avgå med en pension av 1,100 kronor. Departementschefen

har därför ansett det ej vara annat än i enlighet med billighet att beloppet

av den pension, som tillerkändes henne, sattes till 1,100 kronor.

Den uppfattning, departementschefen sålunda gjort gällande i fråga

om pensionsbeloppet för de ordinarie befattningshavare i statsdepartementen,

som kunna komma att avgå från sin tjänst, innan den definitiva

löneregleringen för statsdepartementen bliver genomförd, anse vi

för vår del desto mindre kunna anföras såsom skäl för bifall till framställningen

om 1,100 kronors pension åt fröken Håkansson, som riksdagen

ännu ej haft tillfälle att pröva något särskilt fall i fråga om

tilläggspension till ordinarie befattningshavare, där denna uppfattning

skulle kunna komma till användning.

Den omständigheten att riksdagen, då den biföll Kungl. Maj:ts

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

nyssnämnda förslag i fråga om fortsatt tillämpning av den provisoriska

löneregleringen, icke gjorde något särskilt uttalande i anledning av vad

till statsverkspropositionen i sammanhang med omförmälda fråga på

nyss angivet sätt inledningsvis yttrats, lärer icke få anses innebära,

att riksdagen utan vidare godtagit vad i detta yttrande gjorts gällande.

För övrigt lärer det också kunna sättas i fråga, huruvida fröken

Håkanson, även om en definitiv lönereglering för statsdepartementen

beslutats av 1915 års riksdag att träda i kraft från och med år 1916,

hade kunnat erhålla ordinarie befattning. Hon skulle nämligen redan

då hava uppnått högre levnadsålder än den, vid vilken hon, därest hon

varit ordinarie, varit berättigad till hel pension men ock skyldig att

avgå från tjänsten.»

Vid punkt 25:o) angående understöd åt änkan Johanna Mathilda

Nordvall

av herrar Redenstierna, Neiglick, Hallin och friherre Langenskiöld,

som anfört följande:

»Åven om ömmande omständigheter, som i motionen anförts, skulle

tala för bifall till densamma, hava vi likväl av principiella betänkligheter

och med hänsyn till de vittgående konsekvenser, ett inslående på

denna understödsväg skulle medföra, ansett oss böra yrka avslag å

motionen.»

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS'' BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG, 1916.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1916:10 Skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. s. 1 i texten