Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående pensionstillägg åt vissa länsmän.

1916-05-16 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1916:44, Utlåtande i anledning av väckt motion angående pensionstillägg åt vissa länsmän.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottets utlåtande Nr 44.

1

Nr 44.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1916, kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående pensionstillägg

åt vissa länsmän.

I eu inom andra kammaren av herrar Welin och Carlson i Herrljunga

väckt, till bankoutskottet hänvisad motion, nr 171, hava motionärerna

hemställt, »att riksdagen behagade besluta, att de f. d. länsmän, som med

pension avgått från sin tjänst före 1915, må från och med 1917 åtnjuta

ett extra pensionstillägg av 600 kronor».

Till stöd för motionen har anförts följande:

»En grupp av tjänstemän, som har det synnerligen otillfredsställande i fråga

om pensionering, äro de äldre, före 1915 avgångna länsmännen. De åtnjuta en

pension av endast 1,200 kronor, vilket belopp fastställdes redan 1878. Det är

klart, att ett pensionsbelopp, som för 38 år sedan ansågs lämpligt, nu måste

vara alldeles otillräckligt för att kunna motsvara även mycket anspråkslösa krav

på livet hos den kår, som det är fråga om. Till jämförelse må nämnas, att

avgående stationskarlsförmän numera erhålla en högre pension än dessa f. d.

länsmän, nämligen 1,260 kronor.

Orsaken till, att länsmännens löner och därmed också deras pensioner icke

blivit fast reglerade, är som bekant den, att sedan många år tillbaka en omreglering

av fögderiförvaltningen varit under utredning. Under tiden har emellertid

en hel del länsmän avgått från sin tjänst, och dessa ha måst nöja sig med den

lilla pension, som grundat sig på de gamla löneförhållandena.

På Kungl. Maj:ts framställning beslöt 1914 års senare riksdag medgiva, att

länsmän, som enligt gällande bestämmelser under år 1915 blevo pensionsberättigade,

skulle erhålla en pension av 1,800 kronor. Men de länsmän, som under

de närmast föregående åren måst avgå utan att — till följd av förhalningen

med fögderiförvaltningens ifrågasatta omorganisation — få sina löne- och pensionsförhållanden

reglerade, få åtnöja sig med en vida mindre pension. Det synes,

som borde de redan före 1915 avgångna länsmännen få åtnjnta samma pensionsbelopp

som de under detta år avgångna.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 8 samt. 32 käft. (Nr 44.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

BankoutsJcottets utlåtande Nr 44.

Det antal f. d. länsmän, som det här är fråga om, utgör 31, således ett

icke särdeles stort antal.

Det har sagts, att man icke kunde bifalla begäran om en förhöjning i

pensionen för de redan avgångna länsmännen, emedan inom andra tjänstemannakårer,

där förhöjning i pensionen senare inträtt, de äldre, som avgått med mindre

pension, kunde komma med liknande framställningar.

Med avseende härå må framhållas, att inom de flesta andra kårer pensionen

för de äldre, absolut eller relativt taget, är vida bättre än för de äldre

länsmännen, och skulle det vara några kårer, som ha det lika illa eller sämre

ställt, synes det billigt, att även dessa få sina pensioner ökade.

Statsmakterna äro heller inte främmande för en sådan tilläggspension. År

1907 beviljade riksdagen på förslag av Kungl. Maj:t ett tillfälligt understöd åt

en del pensionerade behövande underofficerare och vederlikar vid armén. Och

år 1910 medgav riksdagen, på framställning av Kungl. Maj:t, att äldre behövande

folkskollärare och folkskollärarinnor, vilka före 1907 erhållit avsked med pension

från folkskollärarnas pensionsinrättning, för 1911 skulle tillerkännas understöd

till så stort belopp, att detsamma tillsammans med pensionsbeloppet uppginge

till 525 kronor. Samma framställning har sedan av Kungl. Maj:t gjorts till

varje riksdag, dock att summan från och med 1913 höjts till 600 kronor.»

På sätt närmare inhämtas av utskottets utlåtande nr 35 angående

vissa framställningar rörande pensions- och indragningsstaterna, har statskontoret

beträffande åtskilliga till utskottet hänvisade motioner rörande

pensioner och understöd m. m., bland dessa även nu ifrågavarande motion,

den 17 nästlidna april avgivit utlåtande och därvid beträffande förevarande

motion anfört följande:

Stats- »Vad vidkommer det i motionen nr 171 i andra kammaren väckta förslaget

kontoret, om pensionstillägg åt vissa länsmän, får statskontoret framhålla, att det såväl

från principen synpunkt som med hänsyn till konsekvenserna måste anses

synnerligen betänkligt att bereda förhöjning av redan utgående pensioner, samt

att sådant hittills icke skett under annan form än såsom tillfälligt understöd åt

vissa pensionstagare med mycket små pensionsbelopp, därvid tillika fästats det

villkor för understöds utgående, att vederbörande kan styrka, att han befinner

sig i behövande omständigheter.»

Utskottet. Såsom i motionen erinras, är frågan om lönereglering för fögderiför
valtningarnas

tjänstemän ännu föremål för utredning och äro i följd härav

länsmännens avlönings- och pensionsförhållanden ännu icke reglerade. De

länsmän, som avgått från sin tjänst, hava därför icke kunnat erhålla

annan pension än efter de bestämmelser, som fastställdes i samband med

1878 års lönereglering. Utskottet finner visserligen motionärernas framställning

behj ärtans värd, men anser i likhet med statskontoret det vara

synnerligen betänkligt, såväl ur principen synpunkt som med hänsyn till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

3

eventuella konsekvenser, att höja redan faställda pensioner. I varje fall

torde detta icke böra ske annat än undantagsvis såsom tillfälliga understöd

åt pensionstagare med små pensioner, därest dessa visas vara i behövande

omständigheter.

Under sådana förhållanden har utskottet ansett sig böra avstyrka

bifall till motionen och hemställer förty,

att förevarande motion II: 171 icke må av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 16 maj 1916.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenst ier no,, Neiglick, Ekman, Hallin, Gustafsson, Wickman,

Kjellgren och J. Carlsson samt

av andra kammaren: herrar friherre Ådelswärd, Vahlquist, Olsson i Blädinge, Kristensson,

Carlson i Herrljunga, Borggren, Anderson i Knapasjö och Olsson i Berg.

Reservation

av herr Carlson i Herrljunga.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.