Utlåtande, i anledning av väckt motion dingående understöd åt vissa folkskollär ar änkor.
1916-05-26 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1916:53, Utlåtande, i anledning av väckt motion dingående understöd åt vissa folkskollär ar änkor.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
1
Nr 53.
Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1916, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion dingående understöd åt
vissa folkskollär ar änkor.
I en inom andra kammaren av herr V. Rydén väckt, till bankoutskottet
hänvisad motion, nr 91, har hemställts, »att riksdagen måtte å extra
stat för år 1917 bevilja ett förslagsanslag av 65,000 kronor att från och
med den 1 januari 1916 utgå såsom understöd till sådana behövande
lolkskolläraränkor med eller utan barn, vilka från folkskollärarnes änkeoch
pupillkassa åtnjuta lägre pension än 300 kronor, och med sådant belopp,
att pensionen och understödet för envar av dem komma att tillsammans
utgöra 300 kronor.»
Till stö(l för motionen har av motionären anförts följande:
»Dyrtiden har för alla grupper av små löntagare och pensionärer skapat
en brydsam ställning. Alldeles särskilt gäller detta dem, som åtnjuta
de allra lägsta löne- och pensionsbeloppen, och de allra äldsta av dessa
pensionärer befinna sig i allmänhet i ett inkomstläge, som innebär ren
nöd. Därvidlag äro de gamla banbrytarne för den svenska folkskolan och
deras änkor ogynnsammare ställda än, hart när, några andra grupper av
pensionär er. Det är ock därför man med tillfredsställelse i statsverkspropositionen
erfar, att regeringen har under omprövning förslag att något
förbättra de gamla pensionerade folkskollärarnes förhållanden.
Däremot är det tydligen ej att förvänta ett regeringsinitiativ till förbättrande
av de gamla folkskolläraränkornas ställning. Och dock är här
hjälp högeligen av nöden. De nu utgående änkepensionerna belöpa med
25 piocent å det delaktighetsbelopp i folkskollärarnes pensionsinrättnino-,
som var gällande för den avlidne maken. I följd härav utgå nu från
Bihang till riksdagens protokoll 1910 8 samt. 41 käft. (Nr 53—54.) 1
2 Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
folkskollärarnes änke- och pupillkassa väsentligt olika änkepensioner. De
allra äldsta ha en pension på allenast 100 kronor, grundande sig pa ett
delaktighetsbelopp av 400 kronor. Därefter växla de i många grader, allt
efter de för olika tider växlande delaktighetsbeloppen å 500, 600, 700,
800, 900, 1,000 och 1,350 kronor. Änkepension på grund av nuvarande
delaktighetsbelopp, 1,350 kronor, utgår med 338 kronor. För änka med
barn ökas pensionen med 50 procent.
Det är tydligt, att dessa små pensionsbelopp & 100, 125, ioU, I^o,
200, 225 och 250 kronor under nuvarande förhållanden ej förmå halla
nöden utanför de gamla pensionärernas dörrar — detta så mycket mer
som deras män utförde sitt arbete under sådana ekonomiska villkor, att
det väl var rena undantaget,'' att några andra avsättningar kunde göras tor
de efterlevandes räkning än inbetalningarna till änke- och pupillkassan.
Riksdagen har ock de senaste åren gått ej oväsentligt utöser dessa belopp
vid beviljandet av understöd åt sådana änkor, som ej på förutvarande inbetalningar
kunnat grunda någon som helst pensionsrätt. Den har därvid
uppenbarligen utgått från den humanitärt riktiga uppfattningen, att ett
understöd från statens sida icke bör understiga ett belopp motsvarande
vad som under rådande tidsförhållanden kan anses utgöra rent existensminimum.
Samma princip borde också kunna vinna tillämpning i fråga
om änkor efter tjänstinnehavare, som givit sin fulla arbetskraft i det all
mannas tjänst och som under livstiden gjort avsevärda inbetalningar för
sina efterlevandes pensionering.
Då det gällt att överväga vilket belopp, som kunde befinnas skäligt
att föreslå för riksdagen, har jag utgått från att man under nuvarandefinansiella
förhållanden måste stanna vid eu totalsumma, som ur budgetssynpunkt
vore överkomlig, men som på samma gång innebure en verklig
lindring i betrycket. Ett sådant belopp har jag trott mig finna, om summan
av pensionen och ett särskilt statstillskott uppgmge till 300 kronor.
Detta understödsbelopp har riksdagen under de senare åren fastställt i en
mängd fall, då det exempelvis gällt icke pensionsberättigade änkor etter
arbetare Det borde därför icke få anses innebära ett överdrivet anspråk
i nu föreliggande fall. Enligt en utredning, som den 15 innevarande januari
verkställts inom Folkskollärarnas pensionsmrättning skulle ett sadant
statstillskott till pensionerade folkskolläraränkor med eller utan barn beröra
778 personer samt belöpa sig till en kostnadssuinma av 82,88o kronor.
(Dessa uppgifter avse förhållandena vid 1916 års ingång).
Att i förslaget göra skillnad mellan änkor med och utan barn nai jag
ej ansett nödigt med hänsyn därtill, att endast undantagsvis pensionsberättio-ade
barn finnas inom de ålderskategorier, som beröras av detta förslag.
O
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
3
I budgeten torde den ovan nämnda summan av 82,885 kronor kunna
något reduceras. Dels tillhöra dessa åldriga folkskolläraränkor en snabbt
bortgående generation och statstillskotten bli förhållandevis störst för de
allra äldsta. Dels har erfarenheten i fråga om en liknande anordning för
utbetalning av statstillskott till en grupp av andra gamla pensionärer,
nämligen de äldsta folkskollärarne, visat, att ett avsevärt antal av de eljest
nnderstödsberättigade ej nås av kännedom om denna rätt och följaktligen
ej komma att begagna sig av densamma. Dels torde statstillskottet, i likhet
med vad som gäller för de äldsta folkskollärarna, allenast böra utgå
till dem, som äro behövande. Vid sådant förhållande torde anslaget med
full trygghet kunna sättas till 65,000 kronor samt erhålla natur av förslagsanslag.
Åt Kungl. Maj:t torde böra uppdragas att närmare utforma villkoren
för understödets åtnjutande, som i följd av kristiden torde böra utgå redan
för innevarande år.»
Såsom framgår av utskottets utlåtande nr 35 angående vissa framställningar
rörande pensions- och indragningsstaterna, har statskontoret
beträffande åtskilliga till utskottet hänvisade motioner rörande pensioner
och understöd m. m., bland dessa även nu ifrågavarande motion, den 17
nästlidna april avgivit utlåtande och har statskontoret därvid tillika överlämnat
yttrande från direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning,
däri direktionen anfört följande:
»Vad angår Värner Rydéns motion (nr 91) om understöd åt behövande folkskolläraränkor
med pension under 300 kronor, till grund för vilken motion lagts eu utredning,
som genom motionärens försorg verkställts inom folkskollärarnas änke- och
pupillkassa, finner direktionen väl å ena sidan, att framställningen i och för sig är
mycket behjärtansvärd och att hinder icke borde förefinnas för en distribution av de
ifrågasatta understödsbeloppen genom direktionens försorg, men å andra sidan synes
man icke kunna underlåta att fästa uppmärksamheten på den principiella innebörden
av den föreslagna åtgärden och de betydande ekonomiska konsekvenser, som måste
antagas följa av ett beslut, varigenom staten trädde mellan för att utfylla reglementsenligt
utgående, men otillräckliga pensioner åt änkor efter folkskollärare.»
För egen del har statskontoret, under åberopande av vad direktionen
sålunda anfört, framhållit, att anledning icke saknades för direktionens
uttalade farhågor för konsekvenserna av ett bifall till ifrågavarande förslag,
enär icke obetydliga grupper av statstjänares änkor ingalunda vore
i fråga om pensionsbelopp bättre ställda än de folkskolläraränkor, som
genom förevarande förslag vore avsedda att tillgodoses.
Direktionen,
över folkskollärarnas
pp.nsionsinrättning.
Stats
kontoret.
Utskottet.
4 Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
Aven utskottet finner motionärens framställning i och för sig värd
synnerligt beaktande. I likhet med såväl direktionen över folkskollärarnas
pensionsinrättning som statskontoret anser sig emellertid utskottet böra
framhålla dels den rent principiella sidan av saken dels ock de ekonomiska
konsekvenser, som skulle bliva en följd av ett bifall till motionen.
Ty givet är, att det finnes ganska stora grupper av statstjänares änkor,
som i pensionshänseende icke äro bättre ställda än de folkskolläraränkor,
om vilka här är fråga; och vill det synas, som om även dessa med samma
fog skulle kunna göra anspråk på en förbättring av de till dem utgående
pensionerna.
Billigheten torde emellertid bjuda att på något sätt tillgodose här ifrågavarande
änkor. Någon åtgärd i sådant syfte lärer dock icke böra vidtagas
utan en föregående fullständig utredning, i vad mån en pensionsförhöjning
i förevarande fall må anses vara av behovet påkallad och torde
därvid även böra undersökas, huruvida icke jämväl andra grupper av statstjänares
änkor böra beredas någon böjning i deras pensioner.
Under sådana förhållanden och då en dylik utredning lämpligast bör
ske genom Kungl. M:ajts försorg, har utskottet icke ansett sig kunna i
vidare mån tillmötesgå motionärens framställning, än att utskottet funnit
sig böra tillstyrka en skrivelse till Kungl. Maj:t i här ovan angivna syfte.
Åberopande vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 91, må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes
Kungl. Maj:t låta utreda, huruvida och i vad mån
en lämplig pensionsförhöjning må kunna beredas sådana
statstjänares änkor, vilka uppbära låga pensioner
och styrka sig vara i behövande omständigheter,
samt därefter för nästkommande års riksdag framlägga
det förslag, vartill utredningen kan giva anledning.
Stockholm den 26 maj 1916.
På bankoutskottets vägnar:
ERNST HEDENSTIERNA.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit;
av första kammaren: herrar Hedenstierna, Neiglick, Ekman, Gustafsson, Wickman, friherre
Langenskiöld, Montgomery och J. Carlsson samt
av andra kammaren: herrar friherre Adelswärd, Vahlquist, Olsson i Blädinge, Hellberg
i Lycksele, Kristensson, Söderberg i Hobborn, Carlson i Herrljunga och Borggren.
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
5
Reservation
avherrar Kr istens son, Hellberg i Lycksele och Carlson i Herrliunga, som
anfört följande: ö
»Vad i motionen anförts, synes oss vara synnerligen behjärtansvärt,
och hava vx därför ansett oss böra biträda motionärens förslag om beviljande
av understöd åt ifrågavarande folkskolläraränkor. Beträffande det
ans ag, som erfordras för ändamålet, har motionären hemställt om beviljande
å extra stat för år 1917 av ett förslagsanslag å 65,000 kronor.
Denna beräkning stöder sig på en utredning, som verkställts inom folkskollärarnas
pensionsinrättning, och torde därför kunna läggas till grund för
ett riksdagens beslut i ärendet. Då vi som nämnt icke hava nå°-ot att
erinra mot det föreslagna beloppet, synes någon ytterligare utredning i
här förevarande fall icke vara erforderlig. Därest förslaget vinner riksdagens
bifall, lärer enligt vår mening Kungl. Maj:t icke underlåta att för
riksdagen framlägga förslag i enahanda syfte beträffande andra grupper
av änkor, som anses böra komma i åtnjutande av någon pensionsförhöjmng.
. Vi tillåta . oss i detta sammanhang erinra, att riksdagen förut vid
flera tillfällen beviljat understöd åt allenast en viss grupp av statstjänare,
utan att samtidigt förslag förelegat om beviljande av dylika understöd åt
andra likställda grupper. Vi hava därför ansett oss böra bifalla motionen
dock på det sätt, att understöden må utgå först från och med den 1
januari 1917, och hemställa alltså,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion,
må å extra stat för år 1917 bevilja ett förslagsanslag av
65,000 kronor att från och med den 1 januari 1917
utgå såsom understöd till sådana behövande folkskolläraränkor
med eller utan barn, vilka från folkskollärarnes
änke- och pupillkassa åtnjuta lägre pension än 300
kronor, och med sådant belopp, att pensionen och understödet
för envar av dem komma att tillsammans utgöra
300 kronor.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1916:10 Skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. s. 1 i texten