Utlåtande, angående verkställd granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.
1916-02-18 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1916:6, Utlåtande, angående verkställd granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
(5
Banlcoutslcottets utlåtande Nr 6.
Ang. deponerande
av
svenska
statsobligationer
i ribsgäldskontoret
mot
namnoertifikat
och inskrivning
i
statsskuldboken.
Nr <>.
Ankom till riksdagens kansli den 18 februari 1916 kl. 3 e. m.
Utlåtande, angående verkställd granskning av riksgäldskontorets
styrelse och förvaltning.
Sedan bankoutskottet tagit kännedom om den av riksdagens år
1915 församlade revisorer avgivna berättelsen om granskning av riksgäldskontorets
tillstånd och förvaltning samt genomläst de protokoll,
som blivit förda hos fullmäktige i riksgäldskontoret efter den 14 januari
1915, intill vilken dag ansvarsfrihet tillerkänts fullmäktige för deras i
protokollen antecknade beslut och åtgärder, till och med den 14 januari
1916, får utskottet nu meddela yttrande i anledning av berörda, sålunda
verkställda granskning.
l:o.
I sin ovannämnda berättelse hava riksdagens revisorer å sid. 42
och 43 anfört följande:
»Sedan början av 1880-talet har det funnits tillfälle för innehavare av svenska
statsobligationer att i riksgäldskontoret kostnadsfritt deponera desamma. I utbyte har
riksgäldskontoret avlämnat ett på obligationshavarens namn utställt certifikat. Därjämte
verkställdes från och med år 1909, sedan enligt 1907 års riksdags beslut en
statsskuldbok upprättats, en inskrivning i statsskuldboken, därom certifikatet jämväl
innehöll bevis. Eeglementariska bestämmelser angående sådan deposition och inskrivning
utfärdades av fullmäktige den 18 mars 1909.
Tydligt är, att genom detta depositions- och inskrivningsförfarande allmänheten
kan komma i åtnjutande av viktiga fördelar. Så är certifikatsinnehavaren
tryggad mot förlust av obligationen i följd av stöld, eldsvåda eller annan olyckshändelse.
Han slipper tillika besväret med kupongernas klippning och inkassering.
Slutligen äro inskrivningen och därav beroende åtgärder avgifts- och stämpelfria.
Härtill kommer, att vid inskrivningen kunna med fullmäktiges medgivande göras
särskilda villkor och förbehåll i avseende å dispositionsrätten över obligationerna eller
7
liankoutsTcottets utlåtande Nr 6.
den utlånande räntan därå, vilket är av betydelse vid inskrivning lör omyndigas räkning
eller till förmån för allmännyttiga inrättningar.
Depositionen i riksgäldskontor av statsobligationer jämte inskrivning i statsskuldboken
har ända inemot slutet av år 1914 i endast ringa omfattning ägt rum, i
det. att intill den 16 december samma år utställts sammanlagt allenast 124 stycken
certifikat. Sedan emellertid fullmäktige vid nämnda tid i sammanhang med uppläggande
av 1914 års statsräntelån och jämväl sedermera vid åtskilliga tillfällen vidtagit
åtgärder för att bland allmänheten sprida kännedom om fördelarne av statsobligationers
deponerande i riksgäldskontoret, har intresset att använda ifrågavarande rätt till
deposition i synnerligt hög grad tilltagit. Så hava under tiden 16 december 1914—
30 september 1915 till inskrivning anmälts ej mindre än 539 poster obligationer till
sammanlagt belopp av 11,337,533 kronor. Totalbeloppet av i riksgäldskontoret deponerade
obligationer utgjorde vid sistnämnda tidpunkt 18,247,158 kronor 22 öre.
I det hittills tillämpade förfarandet vid deposition i riksgäldskontoret av statsobligationer
och dessas inskrivning i statsskuldboken hava fullmäktige den 13 nästlidna
oktober beslutat ändring enligt följande grunder. Det hittills tillämpade förfarandet
skall oförändrat bibehållas beträffande amorteringslåner; (1880, 1886, 1890 och
1899 års lån) ävensom beträffande övriga lån i fråga om utländska undersåtar. I övrigt
tillämpas — vid sidan av det gamla — från och med den 1 november 1915 ett
nytt förfarande av innebörd, att svensk undersåte vare sig genom kontant inbetalning
i riksgäldskontoret eller genom överlämnande av obligationer kan bliva inskriven i statsskuldboken
såsom ägare av obligationer av visst statsräntelån med rätt att utbekomma
obligationer till motsvarande belopp av samma lån. För sålunda inskriven obligationsfordran
utgivet certifikat må överlåtas till viss man; dock att överlåtelse icke bliver
mot riksgäldskontoret gällande med mindre certifikatet för anteckning därom företes
i riksgäldskontoret. I övrigt skola för det nya inskrivningsförfarandet i tillämpliga
delar gälla förberörda regleraentariska bestämmelser av den 18 mars 1909. Ett med
hänsyn till det sålunda beslutade nya förfarandet utarbetat tillägg till sistnämnda reglementariska
bestämmelser godkändes av fullmäktige den 21 nästlidne oktober.
Det här ovan omförmälta förfarandet, mot vilket revisorerna icke hava något
att erinra, torde betinga ett mindre tillägg till riksgäldskontorets reglemente § 15,
vilket revisorerna härmed velat anmäla.»
Till närmare upplysning angående nu ifrågavarande förhållanden
hava revisorerna vid berättelsen såsom bilaga fogat tryckt exemplar av
bestämmelser tör svenska statsobligationers deponerande i riksgäldskontoret
mot namncertifikat och inskrivning i statsskuldboken, till vilken
handling utskottet anhåller att få hänvisa.
I en med anledning av revisorernas anmärkning till riksdagen
den 20 nästlidna januari avlåten, till utskottet överlämnad skrivelse
hava iullmäktige i riksgäldskontoret, vilka jämväl funnit ett tillägg till
§ 15 i reglementet erforderligt, hemställt, att mellan andra och tredje
punkterna av samma paragrafs första moment måtte insättas en punkt
av följande lydelse:
»Jämväl kan svensk undersåte genom kontant inbetalning bliva
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottet.
Ang. kassaförstärkning
i statskontoret.
Ang. bokföringen
av
Svartälvs
järnväg
m. m.
iunkriveu i statsekuldbokeu såsom ägare av riksgäldskoutorets obligationer
till motsvarande belopp.»
Då utskottet för sin del ej bär något att erinra mot ifrågavarande
förslag, hemställer utskottet,
att riksdagen må besluta, att § 15 mom. 1 i
reglementet för riksgäldskontoret skall erhålla följande
ändrade lydelse:
»Fullmäktige må i riksgäldskontoret inrätta en
statsskuldbok. Fordran på grund av riksgäldskontorets
obligationer av de lån, som fullmäktige bestämma,
må kunna genom obligationers inlämnande till riksgäldskontoret
förvandlas till en i statsskuldboken införd
fordran. Jämväl kan svensk undersåte genom
kontant inbetalning bliva inskriven i statsskuldboken
såsom ägare av riksgäldskontorets obligationer till
motsvarande belopp. Fullmäktige äga fastställa bestämmelserna
rörande statsskuldbokens anordning samt
villkoren för dess begagnande.»
2:o.
Över en av revisorerna å sid. 57—59 i deras berättelse gjord
framställning angående kassaförstärkning till statskontoret kommer utskottet
att framdeles avgiva särskilt utlåtande; vilket utskottet härmed
får för riksdagen
anmäla.
3:o.
Riksdagens revisorer hava vidare å sid. 321 och 322 i omförmälda
berättelse anfört följande:
»Sedan revisorerna år 1914 gjort erinran angående bokföringen av Svartälvs
järnväg (se nämnda års berättelse sid. 825 och ff.), har järnvägsstyrelsen i skrivelse
till riksgäldskontoret den 22 december 1914, vilken finnes intagen i samma års berättelse
sid. 394, avgivit yttrande i frågan; och har sedermera Kungl. Maj:t, på underdånig
hemställan av järnvägsstyrelsen, genom beslut den 31 december 1914 funnit
gott att — utan ändring av bestämmelserna i nåd. brevet den 29 april 1910 — föreskriva,
att Svartälvs järnväg skall fr. o. m. ingången av år 1915 tillsvidare upptagas
som under järnvägsstyrelsens förvaltning ställd kapitaltillgång till ett belopp av 399,000
Bankoutskott ds utlåtande Nr 6.
9
kronor och i särskild räkenskap redovisas. Därjämte har Kungl. Maj:t förklarat, att
järnvägsstyrelsen må tillsvidare årligen, i huvudsaklig överensstämmelse med de av
järnvägsstyrelsen angivna grunder, verkställa avsättning till förnyelsefond för samma
järnväg att av järnvägsstyrelsen förvaltas ävensom att verkställa sådan avsättning
jämväl för tiden fr. o. m. den, då järnvägen ställdes under järnvägsstyrelsens förvaltning
t. o. m. år 1914.
Vid inventeringen i riksgäldskontoret iakttogo revisorerna, att de i nästföregående
revisionsberättelse sid. 325 omförmälta inteekningshandlingar fortfarande funnos
kvarligga därstädes. Revisorerna anse lämpligt, att dessa handlingar numera omhändertagas
av järnvägsstyrelsen.»
Med anledning härav hava fullmäktige i sin ovan berörda skrivelse
meddelat, att de under december månad 1915 till järnvägsstyrelsen
överlämnat berörda inteckningar jämte åtskilliga därtill hörande handlingar.
Under sådana förhållanden har utskottet endast velat hvad i
ärendet förekommit för riksdagen
omförmäla.
4:o.
Slutligen hava revisorerna å sid. 322 i sin berättelse anfört
följande:
»Vid den av revisorerna verkställda granskning av riksgäldskontorets huvud- Riksgäidsbok
för år 1914 jämte därtill hörande journal och kassabok hava revisorerna funnit, kontoret»
att statskontorets och riksgäldskontorets redovisning av vissa anslag icke äro fullt
överensstämmande, beroende på olika redovisningssätt. *°Tm*m.
Revisorerna vilja med anledning härav uttala önskvärdheten av att en revidering
verkställes beträffande uppställningen av riksgäldskontorets huvudbok, så att
anslagsredovisningen bringas till överensstämmelse med rikshuvudbokens redovisning.
Med hänvisning till det uttalande, som i berättelsen över revisionen av statsverket
innevarande år gjorts beträffande redovisning av vissa riksstatsanslag, vilja
revisorerna i detta sammanhang ifrågasätta, att vid nämnda revidering av huvudboken
även tages under övervägande huruvida icke, för bättre översikt och överensstämmelse
med det av revisorerna föreslagna sättet för redovisning av anvisningar å
lånemedel, sådana anvisningar, som vid olika riksdagar göras för ett och samma ändamål,
lämpligen borde bokföras å samma konto och icke såsom nu med ett konto för
varje olika år.»
I sin meranämnda skrivelse hava fullmäktige med anledning
härav anfört:
»I sin ifrågavarande berättelse säga sig revisorerna vid granskning av riksgälds- Fullmäktige.
kontorets huvudbok för år 1914 jämte därtill hörande journal och kassabok hava
funnit, att statskontorets och riksgäldskontorets redovisning av vissa anslag icke äro
fullt överensstämmande beroende på olika redovisningssätt; och uttala revisorerna på
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 8 samt. 5 käft. (Nr 5—6.) 2
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 6.
grund härav önskvärdheten av, att en revidering verkställes beträffande uppställningen
av riksgäldskontorets huvudbok, så att anslagsredovisningen bringas till överensstämmelse
med rikshuvudbokens redovisning.
I anledning därav hafva fullmäktige infordrat yttrande av riksgäldskontorets
kamrerare; och få fullmäktige åberopa detta yttrande, som i avskrift finnes bilagt
denna skrivelse.
Härjämte vilja fullmäktige i detta sammanhang meddela följande.
Från och med ingången av år 1914 äro åtskilliga förändringar vidtagna i uppställningen
av riksgäldskontorets huvudbok, närmast betingade dels av den omständigheten
att från och med nämnda år riksgäldskontorets stat finnes fullständigt införd
i riksstaten dels ock av den riksgäldskontoret numera åliggande skyldigheten att till
statskontorets riksbokslutsbyrå ingiva månatliga uppgifter rörande riksgäldskontorets
befattning med riksstatsmedel. Då svårigheter emellertid mötte att omedelbart i 1914
års huvudbok införa fullständig redovisning rörande samtliga riksstatstitlar och att i
övrigt bringa huvudbokens uppställning i överensstämmelse med rikshuvudboken, har
i riksgäldskontoret upprättats ett för riksbokslutet avsett särskilt omslut av de i riksgäldskontorets
huvudbok för år 1914 ingående budgetmedlen och övriga statsmedel, i
vilket omslut samtliga de riksstatens inkomst- och utgiftstitlar, med vilka riksgäldskontoret
har befattning, finnas specificerade och redovisade enligt de för budgetredovisningen
nu tillämpade grundsatserna. Detta redovisningssätt (genom upprättande
av ifrågavarande omslut) är emellertid att anse endast såsom ett övergångsstadium,
som kommer att upphöra i och med det, att en fullständig omläggning av huvudbokens
uppställning kunnat bliva verkställd.
Ett förslag till sådan omläggning, innebärande budgetredovisningens systematiska
införlivande med huvudboken, har i slutet av år 1915 blivit inom riksgäldskontoret
utarbetat i avsikt, att detsamma skulle kunna bliva tillämpat redan vid
uppläggandet av innevarande års huvudbok. Vid övervägande av denna fråga hava
fullmäktige emellertid kommit till den uppfattningen, att densamma icke borde
avgöras för sig, utan att i samband därmed borde till prövning upptagas frågan
om ändring av riksgäldskontorets bokföring i dess helhet, så att denna komme i möjligast
nära överensstämmelse med det av den så kallade bokföringskommittén upprättade,
numera i tryck föreliggande förslag till grunder för bokföringen i statens förvaltande
verk. En sådan ändring i riksgäldskontorets bokföring kunde dock ej genomföras
förrän från och med 1917 års ingång; och hava fullmäktige därför ansett, att
den av statsrevisorerna åsyftade förändrade uppställningen av riksgäldskontorets huvudbok
ej lämpligen borde komma till utförande redan under innevarande år, utan att
detta först borde ske i sammanhang med en ändring av riksgäldskontorets bokföring
i dess helhet.
Då det bästa resultatet i föreliggande fråga synts fullmäktige vara att vinna
genom att hänvända sig till förenämnda kommitté med anhållan, att denna ville,
efter granskning av riksgäldskontorets bokföring, avgiva förslag till de åtgärder för
dennas omläggning i angivet syfte, vilka av omständigheterna kunde anses påkallade,
hava fullmäktige under nästlidna december månad hos nämnda kommitté gjort framställning
i ämnet.
Beträffande riksgäldskontorets bokföring hava slutligen revisorerna med hänvisning
till det uttalande, som i berättelsen över revisionen av statsverket innevarande år
gjorts beträffande redovisning av vissa riksstatsanslag, ifrågasatt att vid den av revisorerna
påpekade revideringen av riksgäldskontorets huvudbok även toges under över
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 6. 11
vägande, huruvida icke, för bättre översikt och överensstämmelse med det av revisorerna
föreslagna sättet för redovisning av anvisningar å lånemedel, sådana anvisningar,
som vid olika riksdagar gjordes för ett och samma ändamål lämpligen borde bokföras
å samma konto och icke såsom nu med ett konto för varje olika år.
I anledning därav få fullmäktige anföra följande:
I avseende å bokföringen av utbetalningar å tidigare års anslag till utgifter
för kapitalökning till statens affärsdrivande verk m. m. har statskontoret i 1914 års
riksboksslut vidtagit vissa förändringar, och hava nu riksdagens revisorer rörande
denna bokföring föreslagit ytterligare ändring.
Något hinder möter icke att i riksgäldskontorets huvudbok från och med år
1916, för vinnande av överensstämmelse med det av revisorerna för rikshuvudboken
föreslagna bokföringssättet av anslagen i fråga, till gemensamma konton sammanföra
redovisningen av sådana anvisningar, som vid olika riksdagar gjorts för ett och samma
ändamål. Därvid böra dock de olika årens anslag, så långt sig göra låter, å det gemensamma
kontot bokföras i var sin kolumn, så att den för riksgäldskontoret erforderliga
redovisningen av anslagen för de olika åren samtidigt kan fortsättas.
Vid ifrågavarande skrivelse fanns fogat ett däri åberopat yttrande
av riksgäldskontorets kamrerare, varande berörda yttrande så iydande.
»De riksstatsanslag, som riksgäldskontoret under år 1914 haft att redovisa,
förutom anslagen till utgifter för kapitalökning, hava utgjort: »Förslagsanslaget till
riksdags- och revisionskostnader m. m.», uppdelat i 5 specialanslag; »förslagsanslaget
till räntor å statsskulden», uppdelat i 23 specialanslag; samt »anslaget till avbetalning
å statsskulden», uppdelat i 17 specialanslag.
Vid jämförelse mellan riksgäldskontorets huvudbok och utdraget ur rikshuvudboken
(budgetredovisningen) för år 1914 i afseende å nyssnämnda 45 specialanslag framgår,
att full överensstämmelse råder mellan riksgäldskontorets anslagskonton och
statskontorets uppgifter beträffande 44 anslag, under det att i avseende å ett, nämligen
specianslaget till riksdags- och revisionskostnader, en skiljaktighet förefinnes, i
det rikshuvudboken upptager riksdags- och revisionskostnader till ett belopp av kronor
1,761,038: 20, under det att riksgäldskontorets huvudbok uppger kronor 1,757,782: os,
eller ett belopp av kronor 3,256: 12 mindre än rikshuvudboken.
Sistnämnda belopp, kronor 3,256 12, sammanfaller med den vid 1911 års slut
i riksgäldskontorets räkenskaper inbalanserade skulden å anslaget till komplettering
och utvidgning av riksdagens bibliotek.
Från och med år 1894 till och med år 1913 har anslaget till komplettering
och utvidgning av riksdagens bibliotek i riksgäldskontorets räkenskaper bokförts
sålunda:
I riksgäldskontorets huvudbok har som kapitalutgift avförts anslaget i dess helhet
(under tiden 1899—1912 kronor 4,500 per år, under år 1913 kronor 7,000) under
det att statskontoret debiterats, icke anslagsbeloppet, utan så stort belopp, som under
respektive år verkligen utbetalats av anslaget, vare sig dessa årliga utbetalningar varit
större eller mindre än själva anslagsbeloppet; då de i regel varit mindre, har därigenom
riksgäldskontoret fått en fordran å detta anslag hos statskontoret, vilken vid
1911 års slut uppgick till förutnämnda kronor 3,256: 12. På grund av att statskontoret
följaktligen gottskrivit riksgäldskontoret de verkligen utbetalda beloppen, förefinnes
Riksgäldt - kontorets
kamrerare.
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 6.
under åren 1894—1912 skiljaktigheter i avseende å biblioteksanslaget mellan det å
riksgäldskontorets kapitalräkning bokförda beloppet och det belopp, som statskontoret
gottskrivit riksgäldskontoret.
I och med bokslutet för år 1913 bragtes emellertid de båda ämbetsverkens redovisningssätt
av ifrågavarande anslag i överensstämmelse med varandra. Statskontoret
gottskrev riksgäldskontoret med samma belopp å biblioteksanslaget som i riksgäldskontorets
huvudbok avförts som kapitalutgift, d. v. s. med själva anslagsbeloppet,
kronor 7,000:—; i sammanhang härmed vidtogs dock år 1913 en reglering å förslagsanslaget
till riksdags- och revisionskostnader, varvid det med riksgäldskontorets räkenskaper
överensstämmande anslagsbeloppet minskades med en mindre post (kr. 281: 8 7„
utgörande det belopp, varmed utbetalning urna för bibliotekets komplettering etc. under
år 1912 överstigit samma års anslag sb elopp och vilket i 1912 års riksbuvudbok
redan gottskrivits riksgäldskontoret. Praktiskt sett bragtes följaktligen i och med berörda
reglering riksgäldskontorets och statskontorets redovisningar av samtliga riksstatsanslagen
redan från och med år 1912 i full överensstämmelse med varandra.
Det oaktat förefinnes som nämnts i 1914 års räkenskaper i avseende å riksgäldskontorets
och statskontorets anslagsredovisningar en bristande överensstämmelse. Denna
är emellertid endast skenbar. I 1914 års räkenskaper har nämligen av statskontoret
en reglering vidtagits ifråga om de vid 1911 års slut ej disponerade återstoderna å
äldre anslag till komplettering och utvidgning av riksdagens bibliotek, uppgående till
det differerande beloppet, kronor 3,256: 12.
I avseende å det av statskontoret använda sättet för denna reglerings verkställande
torde följande omständigheter böra beaktas.
Anslaget till riksdagens bibliotek, som för första gången utgick år 1866 med 900
kronor, bar ända från sistnämnda år i riksgäldskontoret betraktats och i dess räkenskaper
behandlats som ett reservationsanslag.
Till och med år 1876 utgick anslagsbeloppet av till riksgäldskontoret inflytande
allmänna medel. År 1877 var för första gången ett särskilt anslag anvisat till riksdags-
och revisionskostnader, inklusive biblioteket. Från den tiden och till och med
år 1893 uttogos årligen biblioteksanslagen från statskontoret med anslagens fulla belopp.
År 1894 infördes det till år 1913 praktiserade, mindre egentliga förfaringssättet, enligt
vilket statskontoret debiterades för de belopp, som årligen togos i anspråk av anslaget;
de odisponerade återstoderna ansågos alltjämt äga karaktär av reservation. I konsekvens
med detta betraktelsesätt skulle, då anslaget till biblioteket från och med år
1914 i riksstaten uttryckligen betecknades som reservationsanslag, de olyftade anslagsbeloppen
i sin egenskap av å föregående års anslag uppkomna reservationer kunnat
även i rikshuvudboken uppföras som biblioteksanslagets reservation. I så fall hade
år 1914 även formellt full överensstämmelse blivit rådande mellan riksgäldskontorets
och statskontorets anslagsredovisning. Statskontoret har emellertid i 1914 års rikshuvudbok
valt ett annat sätt att reglera denna reservation å biblioteksanslagen, vilket
ger vid handen, att statskontoret betraktat det förutvarande anslaget till komplettering
etc. av riksdagens bibliotek, icke som ett reservationsanslag, utan som ett förslagisanslag.
Med ett sådant betraktelsesätt ifråga om anslagets natur har statskontoret
icke kunnat gottskriva riksgäldskontoret det olyftade beloppet genom att uppföra det
såsom reservation å biblioteksanslaget, utan har uppfört beloppet å förslagsanslaget till
»riksdags- och revisionskostnader». (XI. 1.)
Den skiljaktighet, som förefinnes emellan riksgäldskontorets och statskontorets
redovisningar av de 45 riksstatsanslagen, för vilka riksgäldskontoret haft att under år
Bankoutskottets utlåtande Nr 6.
13
1914 ansvara, nämligen den ovannämnda ifråga om specialanslaget »riksdags- och revisionskostnader»
XI. 1, är sålunda blott tillfällig och förklaras genom den reglering av
äldre skiljaktigheter, som av statskontoret verkställts i riksbokslutet för år 1914.
Denna reglering återigen har, som framgår av det ovan anförda, föranletts av, att i
och med år 1914, strängt taget redan år 1913, berörda tidigare skiljaktigheter i de
båda verkens redovisningssätt rörande biblioteksanslaget undanröjts.»
Under hänvisning till vad sålunda av fullmäktige anförts, mot vil- m,ltotutket
utskottet icke haft något att erinra, har utskottet endast velat vad
i ärendet förekommit för riksdagen
omförmäla.
5:o.
Enligt gällande reglementen för riksbanken och riksgäldskontoret Ans- åt^åf"
äga . fullmäktige i dessa båda verk att gemensamt bland annat vidtaga ^Å/shfggde
åtgärder, som erfordras för utförande av riksdagens beslut i fråo-a ««''*«•»<* p*
om nya byggnader för riksdagen m. m. och riksbanken, allt i överensstämmelse
med de närmare föreskrifter, som i särskilda skrivelser av
den 11 och 12 maj 1888 samt den 6 april 1906 blivit av riksdagen
meddelade.
Några gemensamma sammanträden mellan bemälda fullmäktige
för utförande av ifrågavarande uppdrag hava, enligt vad för utskottet
anmälts, icke ägt rum under tiden från och med den 15 januari 1915
till samma dag innevarande år; vilket utskottet härmed får för riksdagen
anmäla.
6:o.
Vad i revisorernas berättelse om granskningen av riks^äldskonto- Ang- revi''
rets tillstånd och förvaltning eljest blivit anfört, har utskottet ”funnit icke
vara av beskaffenhet att från utskottets sida påkalla något yttrande; "m- moch
har utskottet funnit vad vid läsningen av fullmäktiges protokoll
förekommit ej böra föranleda någon ytterligare anmälan eller hemställan.
7:o.
Då utskottet vid den nu verkställda granskningen av riksgäldskontorets
styrelse och förvaltning funnit fullmäktige i nämnda kontor hava
med nit och omsorg handhaft sitt uppdrag, tillstyrker utskottet,
Ang. ansvartfrihet
för riksgälds - kontorets
styrelse.
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 6.
att fullmäktige i riksgäldskontoret må tillerkännas
ansvarsfrihet dels för den av riksdagens år 1915 församlade
revisorer granskade förvaltningen av riksgäldskontoret
under år 1914, dels ock för alla beslut och
åtgärder, som finnas antecknade i fullmäktiges protokoll
från och med den 15 januari 1915 till och med
den 14 januari innevarande år.
Stockholm den 18 februari 1916.
På bankoutskottets vägnar:
ERNST HEDENSTIERNA.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Hedenstierna, Trapp, Ekman, Hallin, Gustafsson,
Wlekman, friherre Langenskiöld och Montgomery, samt
av andra kammaren: herrar friherre Adelswärd, Vahlquist, Söderberg i Stockholm,
Olsson i Blädinge, Kristensson, Carlson i Herrljunga, Lindvall och Jonsson
i Hå.
STOCKHOLM, A.-B. P. A. NYMANS EFTR. 1916.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1916:19 Skrivelse till fullmäktige i riksgäldskontoret, i anledning av verkställd granskning av riksgäldskontorets förvaltning. a1 i texten