Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående verkställd granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.

1916-02-18 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1916:6, Utlåtande, angående verkställd granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

(5

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 6.

Ang. deponerande

av

svenska

statsobligationer

i ribsgäldskontoret

mot

namnoertifikat

och inskrivning

i

statsskuldboken.

Nr <>.

Ankom till riksdagens kansli den 18 februari 1916 kl. 3 e. m.

Utlåtande, angående verkställd granskning av riksgäldskontorets

styrelse och förvaltning.

Sedan bankoutskottet tagit kännedom om den av riksdagens år

1915 församlade revisorer avgivna berättelsen om granskning av riksgäldskontorets

tillstånd och förvaltning samt genomläst de protokoll,

som blivit förda hos fullmäktige i riksgäldskontoret efter den 14 januari

1915, intill vilken dag ansvarsfrihet tillerkänts fullmäktige för deras i

protokollen antecknade beslut och åtgärder, till och med den 14 januari

1916, får utskottet nu meddela yttrande i anledning av berörda, sålunda

verkställda granskning.

l:o.

I sin ovannämnda berättelse hava riksdagens revisorer å sid. 42

och 43 anfört följande:

»Sedan början av 1880-talet har det funnits tillfälle för innehavare av svenska

statsobligationer att i riksgäldskontoret kostnadsfritt deponera desamma. I utbyte har

riksgäldskontoret avlämnat ett på obligationshavarens namn utställt certifikat. Därjämte

verkställdes från och med år 1909, sedan enligt 1907 års riksdags beslut en

statsskuldbok upprättats, en inskrivning i statsskuldboken, därom certifikatet jämväl

innehöll bevis. Eeglementariska bestämmelser angående sådan deposition och inskrivning

utfärdades av fullmäktige den 18 mars 1909.

Tydligt är, att genom detta depositions- och inskrivningsförfarande allmänheten

kan komma i åtnjutande av viktiga fördelar. Så är certifikatsinnehavaren

tryggad mot förlust av obligationen i följd av stöld, eldsvåda eller annan olyckshändelse.

Han slipper tillika besväret med kupongernas klippning och inkassering.

Slutligen äro inskrivningen och därav beroende åtgärder avgifts- och stämpelfria.

Härtill kommer, att vid inskrivningen kunna med fullmäktiges medgivande göras

särskilda villkor och förbehåll i avseende å dispositionsrätten över obligationerna eller

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

liankoutsTcottets utlåtande Nr 6.

den utlånande räntan därå, vilket är av betydelse vid inskrivning lör omyndigas räkning

eller till förmån för allmännyttiga inrättningar.

Depositionen i riksgäldskontor av statsobligationer jämte inskrivning i statsskuldboken

har ända inemot slutet av år 1914 i endast ringa omfattning ägt rum, i

det. att intill den 16 december samma år utställts sammanlagt allenast 124 stycken

certifikat. Sedan emellertid fullmäktige vid nämnda tid i sammanhang med uppläggande

av 1914 års statsräntelån och jämväl sedermera vid åtskilliga tillfällen vidtagit

åtgärder för att bland allmänheten sprida kännedom om fördelarne av statsobligationers

deponerande i riksgäldskontoret, har intresset att använda ifrågavarande rätt till

deposition i synnerligt hög grad tilltagit. Så hava under tiden 16 december 1914—

30 september 1915 till inskrivning anmälts ej mindre än 539 poster obligationer till

sammanlagt belopp av 11,337,533 kronor. Totalbeloppet av i riksgäldskontoret deponerade

obligationer utgjorde vid sistnämnda tidpunkt 18,247,158 kronor 22 öre.

I det hittills tillämpade förfarandet vid deposition i riksgäldskontoret av statsobligationer

och dessas inskrivning i statsskuldboken hava fullmäktige den 13 nästlidna

oktober beslutat ändring enligt följande grunder. Det hittills tillämpade förfarandet

skall oförändrat bibehållas beträffande amorteringslåner; (1880, 1886, 1890 och

1899 års lån) ävensom beträffande övriga lån i fråga om utländska undersåtar. I övrigt

tillämpas — vid sidan av det gamla — från och med den 1 november 1915 ett

nytt förfarande av innebörd, att svensk undersåte vare sig genom kontant inbetalning

i riksgäldskontoret eller genom överlämnande av obligationer kan bliva inskriven i statsskuldboken

såsom ägare av obligationer av visst statsräntelån med rätt att utbekomma

obligationer till motsvarande belopp av samma lån. För sålunda inskriven obligationsfordran

utgivet certifikat må överlåtas till viss man; dock att överlåtelse icke bliver

mot riksgäldskontoret gällande med mindre certifikatet för anteckning därom företes

i riksgäldskontoret. I övrigt skola för det nya inskrivningsförfarandet i tillämpliga

delar gälla förberörda regleraentariska bestämmelser av den 18 mars 1909. Ett med

hänsyn till det sålunda beslutade nya förfarandet utarbetat tillägg till sistnämnda reglementariska

bestämmelser godkändes av fullmäktige den 21 nästlidne oktober.

Det här ovan omförmälta förfarandet, mot vilket revisorerna icke hava något

att erinra, torde betinga ett mindre tillägg till riksgäldskontorets reglemente § 15,

vilket revisorerna härmed velat anmäla.»

Till närmare upplysning angående nu ifrågavarande förhållanden

hava revisorerna vid berättelsen såsom bilaga fogat tryckt exemplar av

bestämmelser tör svenska statsobligationers deponerande i riksgäldskontoret

mot namncertifikat och inskrivning i statsskuldboken, till vilken

handling utskottet anhåller att få hänvisa.

I en med anledning av revisorernas anmärkning till riksdagen

den 20 nästlidna januari avlåten, till utskottet överlämnad skrivelse

hava iullmäktige i riksgäldskontoret, vilka jämväl funnit ett tillägg till

§ 15 i reglementet erforderligt, hemställt, att mellan andra och tredje

punkterna av samma paragrafs första moment måtte insättas en punkt

av följande lydelse:

»Jämväl kan svensk undersåte genom kontant inbetalning bliva

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

Ang. kassaförstärkning

i statskontoret.

Ang. bokföringen

av

Svartälvs

järnväg

m. m.

iunkriveu i statsekuldbokeu såsom ägare av riksgäldskoutorets obligationer

till motsvarande belopp.»

Då utskottet för sin del ej bär något att erinra mot ifrågavarande

förslag, hemställer utskottet,

att riksdagen må besluta, att § 15 mom. 1 i

reglementet för riksgäldskontoret skall erhålla följande

ändrade lydelse:

»Fullmäktige må i riksgäldskontoret inrätta en

statsskuldbok. Fordran på grund av riksgäldskontorets

obligationer av de lån, som fullmäktige bestämma,

må kunna genom obligationers inlämnande till riksgäldskontoret

förvandlas till en i statsskuldboken införd

fordran. Jämväl kan svensk undersåte genom

kontant inbetalning bliva inskriven i statsskuldboken

såsom ägare av riksgäldskontorets obligationer till

motsvarande belopp. Fullmäktige äga fastställa bestämmelserna

rörande statsskuldbokens anordning samt

villkoren för dess begagnande.»

2:o.

Över en av revisorerna å sid. 57—59 i deras berättelse gjord

framställning angående kassaförstärkning till statskontoret kommer utskottet

att framdeles avgiva särskilt utlåtande; vilket utskottet härmed

får för riksdagen

anmäla.

3:o.

Riksdagens revisorer hava vidare å sid. 321 och 322 i omförmälda

berättelse anfört följande:

»Sedan revisorerna år 1914 gjort erinran angående bokföringen av Svartälvs

järnväg (se nämnda års berättelse sid. 825 och ff.), har järnvägsstyrelsen i skrivelse

till riksgäldskontoret den 22 december 1914, vilken finnes intagen i samma års berättelse

sid. 394, avgivit yttrande i frågan; och har sedermera Kungl. Maj:t, på underdånig

hemställan av järnvägsstyrelsen, genom beslut den 31 december 1914 funnit

gott att — utan ändring av bestämmelserna i nåd. brevet den 29 april 1910 — föreskriva,

att Svartälvs järnväg skall fr. o. m. ingången av år 1915 tillsvidare upptagas

som under järnvägsstyrelsens förvaltning ställd kapitaltillgång till ett belopp av 399,000

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskott ds utlåtande Nr 6.

9

kronor och i särskild räkenskap redovisas. Därjämte har Kungl. Maj:t förklarat, att

järnvägsstyrelsen må tillsvidare årligen, i huvudsaklig överensstämmelse med de av

järnvägsstyrelsen angivna grunder, verkställa avsättning till förnyelsefond för samma

järnväg att av järnvägsstyrelsen förvaltas ävensom att verkställa sådan avsättning

jämväl för tiden fr. o. m. den, då järnvägen ställdes under järnvägsstyrelsens förvaltning

t. o. m. år 1914.

Vid inventeringen i riksgäldskontoret iakttogo revisorerna, att de i nästföregående

revisionsberättelse sid. 325 omförmälta inteekningshandlingar fortfarande funnos

kvarligga därstädes. Revisorerna anse lämpligt, att dessa handlingar numera omhändertagas

av järnvägsstyrelsen.»

Med anledning härav hava fullmäktige i sin ovan berörda skrivelse

meddelat, att de under december månad 1915 till järnvägsstyrelsen

överlämnat berörda inteckningar jämte åtskilliga därtill hörande handlingar.

Under sådana förhållanden har utskottet endast velat hvad i

ärendet förekommit för riksdagen

omförmäla.

4:o.

Slutligen hava revisorerna å sid. 322 i sin berättelse anfört

följande:

»Vid den av revisorerna verkställda granskning av riksgäldskontorets huvud- Riksgäidsbok

för år 1914 jämte därtill hörande journal och kassabok hava revisorerna funnit, kontoret»

att statskontorets och riksgäldskontorets redovisning av vissa anslag icke äro fullt

överensstämmande, beroende på olika redovisningssätt. *°Tm*m.

Revisorerna vilja med anledning härav uttala önskvärdheten av att en revidering

verkställes beträffande uppställningen av riksgäldskontorets huvudbok, så att

anslagsredovisningen bringas till överensstämmelse med rikshuvudbokens redovisning.

Med hänvisning till det uttalande, som i berättelsen över revisionen av statsverket

innevarande år gjorts beträffande redovisning av vissa riksstatsanslag, vilja

revisorerna i detta sammanhang ifrågasätta, att vid nämnda revidering av huvudboken

även tages under övervägande huruvida icke, för bättre översikt och överensstämmelse

med det av revisorerna föreslagna sättet för redovisning av anvisningar å

lånemedel, sådana anvisningar, som vid olika riksdagar göras för ett och samma ändamål,

lämpligen borde bokföras å samma konto och icke såsom nu med ett konto för

varje olika år.»

I sin meranämnda skrivelse hava fullmäktige med anledning

härav anfört:

»I sin ifrågavarande berättelse säga sig revisorerna vid granskning av riksgälds- Fullmäktige.

kontorets huvudbok för år 1914 jämte därtill hörande journal och kassabok hava

funnit, att statskontorets och riksgäldskontorets redovisning av vissa anslag icke äro

fullt överensstämmande beroende på olika redovisningssätt; och uttala revisorerna på

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 8 samt. 5 käft. (Nr 5—6.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

grund härav önskvärdheten av, att en revidering verkställes beträffande uppställningen

av riksgäldskontorets huvudbok, så att anslagsredovisningen bringas till överensstämmelse

med rikshuvudbokens redovisning.

I anledning därav hafva fullmäktige infordrat yttrande av riksgäldskontorets

kamrerare; och få fullmäktige åberopa detta yttrande, som i avskrift finnes bilagt

denna skrivelse.

Härjämte vilja fullmäktige i detta sammanhang meddela följande.

Från och med ingången av år 1914 äro åtskilliga förändringar vidtagna i uppställningen

av riksgäldskontorets huvudbok, närmast betingade dels av den omständigheten

att från och med nämnda år riksgäldskontorets stat finnes fullständigt införd

i riksstaten dels ock av den riksgäldskontoret numera åliggande skyldigheten att till

statskontorets riksbokslutsbyrå ingiva månatliga uppgifter rörande riksgäldskontorets

befattning med riksstatsmedel. Då svårigheter emellertid mötte att omedelbart i 1914

års huvudbok införa fullständig redovisning rörande samtliga riksstatstitlar och att i

övrigt bringa huvudbokens uppställning i överensstämmelse med rikshuvudboken, har

i riksgäldskontoret upprättats ett för riksbokslutet avsett särskilt omslut av de i riksgäldskontorets

huvudbok för år 1914 ingående budgetmedlen och övriga statsmedel, i

vilket omslut samtliga de riksstatens inkomst- och utgiftstitlar, med vilka riksgäldskontoret

har befattning, finnas specificerade och redovisade enligt de för budgetredovisningen

nu tillämpade grundsatserna. Detta redovisningssätt (genom upprättande

av ifrågavarande omslut) är emellertid att anse endast såsom ett övergångsstadium,

som kommer att upphöra i och med det, att en fullständig omläggning av huvudbokens

uppställning kunnat bliva verkställd.

Ett förslag till sådan omläggning, innebärande budgetredovisningens systematiska

införlivande med huvudboken, har i slutet av år 1915 blivit inom riksgäldskontoret

utarbetat i avsikt, att detsamma skulle kunna bliva tillämpat redan vid

uppläggandet av innevarande års huvudbok. Vid övervägande av denna fråga hava

fullmäktige emellertid kommit till den uppfattningen, att densamma icke borde

avgöras för sig, utan att i samband därmed borde till prövning upptagas frågan

om ändring av riksgäldskontorets bokföring i dess helhet, så att denna komme i möjligast

nära överensstämmelse med det av den så kallade bokföringskommittén upprättade,

numera i tryck föreliggande förslag till grunder för bokföringen i statens förvaltande

verk. En sådan ändring i riksgäldskontorets bokföring kunde dock ej genomföras

förrän från och med 1917 års ingång; och hava fullmäktige därför ansett, att

den av statsrevisorerna åsyftade förändrade uppställningen av riksgäldskontorets huvudbok

ej lämpligen borde komma till utförande redan under innevarande år, utan att

detta först borde ske i sammanhang med en ändring av riksgäldskontorets bokföring

i dess helhet.

Då det bästa resultatet i föreliggande fråga synts fullmäktige vara att vinna

genom att hänvända sig till förenämnda kommitté med anhållan, att denna ville,

efter granskning av riksgäldskontorets bokföring, avgiva förslag till de åtgärder för

dennas omläggning i angivet syfte, vilka av omständigheterna kunde anses påkallade,

hava fullmäktige under nästlidna december månad hos nämnda kommitté gjort framställning

i ämnet.

Beträffande riksgäldskontorets bokföring hava slutligen revisorerna med hänvisning

till det uttalande, som i berättelsen över revisionen av statsverket innevarande år

gjorts beträffande redovisning av vissa riksstatsanslag, ifrågasatt att vid den av revisorerna

påpekade revideringen av riksgäldskontorets huvudbok även toges under över
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 6. 11

vägande, huruvida icke, för bättre översikt och överensstämmelse med det av revisorerna

föreslagna sättet för redovisning av anvisningar å lånemedel, sådana anvisningar,

som vid olika riksdagar gjordes för ett och samma ändamål lämpligen borde bokföras

å samma konto och icke såsom nu med ett konto för varje olika år.

I anledning därav få fullmäktige anföra följande:

I avseende å bokföringen av utbetalningar å tidigare års anslag till utgifter

för kapitalökning till statens affärsdrivande verk m. m. har statskontoret i 1914 års

riksboksslut vidtagit vissa förändringar, och hava nu riksdagens revisorer rörande

denna bokföring föreslagit ytterligare ändring.

Något hinder möter icke att i riksgäldskontorets huvudbok från och med år

1916, för vinnande av överensstämmelse med det av revisorerna för rikshuvudboken

föreslagna bokföringssättet av anslagen i fråga, till gemensamma konton sammanföra

redovisningen av sådana anvisningar, som vid olika riksdagar gjorts för ett och samma

ändamål. Därvid böra dock de olika årens anslag, så långt sig göra låter, å det gemensamma

kontot bokföras i var sin kolumn, så att den för riksgäldskontoret erforderliga

redovisningen av anslagen för de olika åren samtidigt kan fortsättas.

Vid ifrågavarande skrivelse fanns fogat ett däri åberopat yttrande

av riksgäldskontorets kamrerare, varande berörda yttrande så iydande.

»De riksstatsanslag, som riksgäldskontoret under år 1914 haft att redovisa,

förutom anslagen till utgifter för kapitalökning, hava utgjort: »Förslagsanslaget till

riksdags- och revisionskostnader m. m.», uppdelat i 5 specialanslag; »förslagsanslaget

till räntor å statsskulden», uppdelat i 23 specialanslag; samt »anslaget till avbetalning

å statsskulden», uppdelat i 17 specialanslag.

Vid jämförelse mellan riksgäldskontorets huvudbok och utdraget ur rikshuvudboken

(budgetredovisningen) för år 1914 i afseende å nyssnämnda 45 specialanslag framgår,

att full överensstämmelse råder mellan riksgäldskontorets anslagskonton och

statskontorets uppgifter beträffande 44 anslag, under det att i avseende å ett, nämligen

specianslaget till riksdags- och revisionskostnader, en skiljaktighet förefinnes, i

det rikshuvudboken upptager riksdags- och revisionskostnader till ett belopp av kronor

1,761,038: 20, under det att riksgäldskontorets huvudbok uppger kronor 1,757,782: os,

eller ett belopp av kronor 3,256: 12 mindre än rikshuvudboken.

Sistnämnda belopp, kronor 3,256 12, sammanfaller med den vid 1911 års slut

i riksgäldskontorets räkenskaper inbalanserade skulden å anslaget till komplettering

och utvidgning av riksdagens bibliotek.

Från och med år 1894 till och med år 1913 har anslaget till komplettering

och utvidgning av riksdagens bibliotek i riksgäldskontorets räkenskaper bokförts

sålunda:

I riksgäldskontorets huvudbok har som kapitalutgift avförts anslaget i dess helhet

(under tiden 1899—1912 kronor 4,500 per år, under år 1913 kronor 7,000) under

det att statskontoret debiterats, icke anslagsbeloppet, utan så stort belopp, som under

respektive år verkligen utbetalats av anslaget, vare sig dessa årliga utbetalningar varit

större eller mindre än själva anslagsbeloppet; då de i regel varit mindre, har därigenom

riksgäldskontoret fått en fordran å detta anslag hos statskontoret, vilken vid

1911 års slut uppgick till förutnämnda kronor 3,256: 12. På grund av att statskontoret

följaktligen gottskrivit riksgäldskontoret de verkligen utbetalda beloppen, förefinnes

Riksgäldt - kontorets

kamrerare.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

under åren 1894—1912 skiljaktigheter i avseende å biblioteksanslaget mellan det å

riksgäldskontorets kapitalräkning bokförda beloppet och det belopp, som statskontoret

gottskrivit riksgäldskontoret.

I och med bokslutet för år 1913 bragtes emellertid de båda ämbetsverkens redovisningssätt

av ifrågavarande anslag i överensstämmelse med varandra. Statskontoret

gottskrev riksgäldskontoret med samma belopp å biblioteksanslaget som i riksgäldskontorets

huvudbok avförts som kapitalutgift, d. v. s. med själva anslagsbeloppet,

kronor 7,000:—; i sammanhang härmed vidtogs dock år 1913 en reglering å förslagsanslaget

till riksdags- och revisionskostnader, varvid det med riksgäldskontorets räkenskaper

överensstämmande anslagsbeloppet minskades med en mindre post (kr. 281: 8 7„

utgörande det belopp, varmed utbetalning urna för bibliotekets komplettering etc. under

år 1912 överstigit samma års anslag sb elopp och vilket i 1912 års riksbuvudbok

redan gottskrivits riksgäldskontoret. Praktiskt sett bragtes följaktligen i och med berörda

reglering riksgäldskontorets och statskontorets redovisningar av samtliga riksstatsanslagen

redan från och med år 1912 i full överensstämmelse med varandra.

Det oaktat förefinnes som nämnts i 1914 års räkenskaper i avseende å riksgäldskontorets

och statskontorets anslagsredovisningar en bristande överensstämmelse. Denna

är emellertid endast skenbar. I 1914 års räkenskaper har nämligen av statskontoret

en reglering vidtagits ifråga om de vid 1911 års slut ej disponerade återstoderna å

äldre anslag till komplettering och utvidgning av riksdagens bibliotek, uppgående till

det differerande beloppet, kronor 3,256: 12.

I avseende å det av statskontoret använda sättet för denna reglerings verkställande

torde följande omständigheter böra beaktas.

Anslaget till riksdagens bibliotek, som för första gången utgick år 1866 med 900

kronor, bar ända från sistnämnda år i riksgäldskontoret betraktats och i dess räkenskaper

behandlats som ett reservationsanslag.

Till och med år 1876 utgick anslagsbeloppet av till riksgäldskontoret inflytande

allmänna medel. År 1877 var för första gången ett särskilt anslag anvisat till riksdags-

och revisionskostnader, inklusive biblioteket. Från den tiden och till och med

år 1893 uttogos årligen biblioteksanslagen från statskontoret med anslagens fulla belopp.

År 1894 infördes det till år 1913 praktiserade, mindre egentliga förfaringssättet, enligt

vilket statskontoret debiterades för de belopp, som årligen togos i anspråk av anslaget;

de odisponerade återstoderna ansågos alltjämt äga karaktär av reservation. I konsekvens

med detta betraktelsesätt skulle, då anslaget till biblioteket från och med år

1914 i riksstaten uttryckligen betecknades som reservationsanslag, de olyftade anslagsbeloppen

i sin egenskap av å föregående års anslag uppkomna reservationer kunnat

även i rikshuvudboken uppföras som biblioteksanslagets reservation. I så fall hade

år 1914 även formellt full överensstämmelse blivit rådande mellan riksgäldskontorets

och statskontorets anslagsredovisning. Statskontoret har emellertid i 1914 års rikshuvudbok

valt ett annat sätt att reglera denna reservation å biblioteksanslagen, vilket

ger vid handen, att statskontoret betraktat det förutvarande anslaget till komplettering

etc. av riksdagens bibliotek, icke som ett reservationsanslag, utan som ett förslagisanslag.

Med ett sådant betraktelsesätt ifråga om anslagets natur har statskontoret

icke kunnat gottskriva riksgäldskontoret det olyftade beloppet genom att uppföra det

såsom reservation å biblioteksanslaget, utan har uppfört beloppet å förslagsanslaget till

»riksdags- och revisionskostnader». (XI. 1.)

Den skiljaktighet, som förefinnes emellan riksgäldskontorets och statskontorets

redovisningar av de 45 riksstatsanslagen, för vilka riksgäldskontoret haft att under år

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

13

1914 ansvara, nämligen den ovannämnda ifråga om specialanslaget »riksdags- och revisionskostnader»

XI. 1, är sålunda blott tillfällig och förklaras genom den reglering av

äldre skiljaktigheter, som av statskontoret verkställts i riksbokslutet för år 1914.

Denna reglering återigen har, som framgår av det ovan anförda, föranletts av, att i

och med år 1914, strängt taget redan år 1913, berörda tidigare skiljaktigheter i de

båda verkens redovisningssätt rörande biblioteksanslaget undanröjts.»

Under hänvisning till vad sålunda av fullmäktige anförts, mot vil- m,ltotutket

utskottet icke haft något att erinra, har utskottet endast velat vad

i ärendet förekommit för riksdagen

omförmäla.

5:o.

Enligt gällande reglementen för riksbanken och riksgäldskontoret Ans- åt^åf"

äga . fullmäktige i dessa båda verk att gemensamt bland annat vidtaga ^Å/shfggde

åtgärder, som erfordras för utförande av riksdagens beslut i fråo-a ««''*«•»<* p*

om nya byggnader för riksdagen m. m. och riksbanken, allt i överensstämmelse

med de närmare föreskrifter, som i särskilda skrivelser av

den 11 och 12 maj 1888 samt den 6 april 1906 blivit av riksdagen

meddelade.

Några gemensamma sammanträden mellan bemälda fullmäktige

för utförande av ifrågavarande uppdrag hava, enligt vad för utskottet

anmälts, icke ägt rum under tiden från och med den 15 januari 1915

till samma dag innevarande år; vilket utskottet härmed får för riksdagen
anmäla.

6:o.

Vad i revisorernas berättelse om granskningen av riks^äldskonto- Ang- revi''

rets tillstånd och förvaltning eljest blivit anfört, har utskottet ”funnit icke

vara av beskaffenhet att från utskottets sida påkalla något yttrande; "m- moch

har utskottet funnit vad vid läsningen av fullmäktiges protokoll

förekommit ej böra föranleda någon ytterligare anmälan eller hemställan.

7:o.

Då utskottet vid den nu verkställda granskningen av riksgäldskontorets

styrelse och förvaltning funnit fullmäktige i nämnda kontor hava

med nit och omsorg handhaft sitt uppdrag, tillstyrker utskottet,

Ang. ansvartfrihet

för riksgälds - kontorets

styrelse.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

att fullmäktige i riksgäldskontoret må tillerkännas

ansvarsfrihet dels för den av riksdagens år 1915 församlade

revisorer granskade förvaltningen av riksgäldskontoret

under år 1914, dels ock för alla beslut och

åtgärder, som finnas antecknade i fullmäktiges protokoll

från och med den 15 januari 1915 till och med

den 14 januari innevarande år.

Stockholm den 18 februari 1916.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Trapp, Ekman, Hallin, Gustafsson,

Wlekman, friherre Langenskiöld och Montgomery, samt

av andra kammaren: herrar friherre Adelswärd, Vahlquist, Söderberg i Stockholm,

Olsson i Blädinge, Kristensson, Carlson i Herrljunga, Lindvall och Jonsson

i Hå.

STOCKHOLM, A.-B. P. A. NYMANS EFTR. 1916.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1916:19 Skrivelse till fullmäktige i riksgäldskontoret, i anledning av verkställd granskning av riksgäldskontorets förvaltning. a1 i texten