Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om en ny uppdelning av telef öntaxeområdena inom riket.

1916-02-25 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1916:2, Skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om en ny uppdelning av telef öntaxeområdena inom riket.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 25 februari 1916 kl. 12 in.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 2, i anledning

av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t

med begäran om en ny uppdelning av telef öntaxeområdena

inom riket.

I en inom första kammaren väckt och till dess första tillfälliga

utskott hänvisad motion, nr 66, har herr Clason hemställt, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes i

enlighet med i motionen angivna grunder föranstalta om en ny, mera

rättvis uppdelning av telefontaxeområdena inom riket, särskilt Skåne.

I avseende å motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

I sin berättelse år 1910 anförde riksdagens revisorer, bland annat,

att då av från telegrafstyrelsen inhämtade uppgifter tydligen framginge,

att bestämmelserna angående abonnemangsavgifterna samt angående storleken

av de områden, inom vilka abonnenterna hade rätt till fria samtal

m. m., vore mycket växlande, revisorerna ville ifrågasätta, huruvida det

icke skulle såväl för statsverket som för allmänheten vara fördelaktigt,

att i den mån genom lämplig avveckling kunde ske och med noggrant

avvägande av abonnenternas rättigheter och skyldigheter, dessa bestämmelser

förlänades större enhetlighet.

Revisorernas uttalande föranledde ej någon vederbörande utskotts

hemställan, och dess anmälan angående denna punkt lades av 1911 års

riksdag till handlingarna.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 12 samt. 1 avd. 2 käft. (Nr 2—3.) 1

Motionen.

Historik.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

I anledning av den utav revisorerna gjorda anmälan avlät telegrafstyrelsen

den 21 november 1911 en underdånig skrivelse i ämnet, i

vilken yttrades, utom annat, att bland de svårigheter, som stode i vägen

för en reglering av ifrågavarande förhållanden, mötte även den, att

telegrafverkets bokföring dittills icke vant så ordnad, att av densamma

kunnat framgå några siffror, som i detalj visat resultatet av rörelsens

olika grenar och på vilka en allmän reglering kunnat stödja sig. Det

gamla bokföringssystemet blev fördenskull slopat och ersatt med ett nytt,

varigenom möjlighet bereddes att rättvisare avväga avgifterna för lokaloch

fjärrtrafik.

Telegrafstyrelsen ansåg nu tiden inne att företaga ärendet till förberedande

behandling och gjorde hos Kungl. Maj:t framställning om

bemyndigande för styrelsen att tillkalla högst fem lämpliga personer för

att inom telegrafstyrelsen såsom sakkunniga biträda med utarbetande av

förberedande förslag till reglering av telefonavgifterna inom rikstelefonnätet.

Denna anhållan blev den 24 november 1911 bifallen.

För frågan om ändrade bestämmelser rörande abonnemangs- och

samtalsavgifter vid telegrafverkets telefonväsen blev kort tid därefter

riksdagens uppmärksamhet ånyo påkallad och nu genom en av herr

Juhlin år 1912 i andra kammaren väckt motion i ämnet.

Motionen hänvisades till nämnda kammares tredje tillfälliga utskott.

I sitt utlåtande (nr 6) framhöll detta vikten av, att sådana bestämmelser

för abonnemangs- och samtalsavgifter åstadkommos, som »med iakttagande

av statsverkets ekonomiska intresse på samma gång de tillfredsställa

krafven på likformighet, anpassa sig efter vårt lands mycket olikartade

förhållanden och abonnenternas olika behov». I utlåtandet

uttalades ock önskvärdheten av att frågan ej löstes utan att allmänheten

finge tillfälle att direkt giva tillkänna sina önskemål och krav, antingen

genom ombud vid den igångsatta utredningen inom telegrafstyrelsen

eller vid en efterföljande granskning av de sakkunnigas förslag. Yttrandet

utmynnade i en hemställan »att andra kammaren ville för sin

del besluta, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla,

det Kungl. Maj:t täcktes anordna en allsidig utredning angående ändrade

bestämmelser rörande abonnemangs- och samtalsavgifter vid kungl. telegrafverkets

telefonväsen och för riksdagen framlägga det förslag vartill

en sådan utredning kunde giva anledning».

Andra kammaren biföll sitt utskotts hemställan, varefter ärendet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfällicja utskotts utlåtande Nr 2. 3

gick till första kammaren, som för behandling hänvisade detsamma till

sitt andra tilfälliga utskott.

I avgivet utlåtande (nr 15) förklarade detta sig anse en omreglering

av abonnemangsvillkoren erforderlig bland annat av det skäl, att i vissa

fall en olikhet måste anses vara för handen i nämnda villkor, som icke

vore av giltiga skäl motiverad; och fann utskottet vidare, att vid uppgörande

av förslag till ifrågavarande omreglering allmänhetens intressen

borde bliva representerade. Utskottet förmodade emellertid, att kravet

på allmänhetens representerande också skulle bliva tillgodosett vid den

utredning, som igångsatts av telegrafstyrelsen. Utskottet hade nämligen

inhämtat, att, sedan ett förslag ur nämnda utredning framgått, en större

kommission skulle tillsättas, som skulle hava att taga under omprövning

telegrafverkets och de sakkunnigas förslag och med detta såsom utgångspunkt

utarbeta och framlägga ett slutligt förslag. Då utskottet fann en

sådan anordning tillfredsställande, ansåg utskottet någon skrivelse i ärendet

icke vara påkallad och hemställde, att första kammaren icke måtte

biträda andra kammarens i ärendet fattade beslut.

Första kammaren biföll sitt utskotts hemställan och hade sålunda

förslaget om avlåtande av skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t förfallit.

Telegrafstvrelseijs och de sakkunnigas förslag till telefonreglemente

förelåg färdigt vid början av år 1915 och överlämnades med underdånig

skrivelse den 27 februari nämnda år till Kungl. Maj:t.

Förslaget blev med nådigt brev den 18 juni 1915 återlämnat till

telegrafstyrelsen, varjämte för nytt förslags avgivande för att därvid tagas

under omprövning överlämnades vissa av korporationer och enskilda inkomna

skrivelser i anledning av det den 27 februari avgivna förslaget.

Genom nyssnämnda nådiga brev anbefalldes telegrafstyrelsen tillika att

beträffande särskilt förslaget till rikssamtalstaxa taga under övervägande,

huruvida icke för samtalsavgifterna å de längsta avstånden kunde beräknas

ett i förhållande till övriga samtalsavgifter något lägre belopp.

Till åtlydnad av det nådiga brevets föreskrifter överlämnade telegrafstyrelsen

med underdånig skrivelse den 24 september 1915 nytt

förslag till telefonreglemente. I den underdåniga skrivelsen förmälde

sig styrelsen hava tagit hänsyn såväl till de av Kungl. Maj:t överlämnade

som även till andra till styrelsen inkomna framställningar i ärendet.

Vidare sade sig styrelsen hava genom pressen låtit meddela allmänheten

Kungl. Maj:ts förberörda nådiga befallning om utarbetande av nytt förslag

till telefonreglemente och samtidigt varskott dem, som ansåge sig

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Abonne
mangsförhdl
landen.

Inträdes- och

årsavgifter.

4 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

hava anmärkning att framställa emot förslaget, om den tid, inom vilken

sådana anmärkningar borde vara till styrelsen ingivna för att kunna

komma under omprövning vid förslagets omarbetande. Av denna anledning

både från åtskilliga korporationer och enskilda, inkommit framställningar

i ämnet. Likaledes förklarade sig styrelsen hava beaktat vad

tidningspressen haft att förmäla rörande den med förslaget avsedda reformen,

varjämte styrelsen från med ortsförbållandena förtrogna personer

från rikets samtliga län fått emottaga upplysningar.

I huvudsaklig överensstämmelse med telegrafstyrelsens sist avgivna

förslag fastställde Ivungl. Maj:t den 29 november 1915 nytt telefonreglemente,

vilket från och med den 1 januari 1916 skulle tillämpas.

Det nya reglementet innebär i huvudsak följande:

De delar av landet, där rikstelefon finnes, indelas genom särskilt

utformade områden, som benämnas taxeområden, i särskilda samtalsrayoner.

Inom vart och ett av dessa taxeområden äga abonnenterna rätt

att utväxla avgiftsfria samtal. Undantag härifrån bilda blott en del glest

befolkade trakter, förnämligast i Norrland, till och från vilka stationer

landssamtal, d. v. s. samtal utom den egna stationen, men inom taxeområdet,

äro belagda med en avgift av 10 öre. I gengäld få abonnenterna

vid dessa stationer betala endast 30 kronor i årsavgift. Samtal

utom det egna taxeområdet, »rikssamtal», äro i regel belagda med avgift

enligt särskild taxa.

För att mildra olägenheten av att abonnenternas fria samtalsrätt

alltför skarpt avskäres utåt medger det nya reglementet, att abonnenter

vid växelstationer, som ligga inom ett visst avstånd från varandra på

ömse sidor om en taxegräns, »buffertrayoner», skola äga rätt att samtala

avgiftsfritt med varandra eller mot den för landssamtal bestämda

avgiften.

I fråga om inträdesavgiften har det nya telefonreglementet åstadkommit

en sänkning av avgiften från 50 till 15 kronor.

Yad beträffar årsavgiften skilja sig det nya reglementets bestämmelser

ganska väsentligt från det före år 1916 gällande. Enligt det senare

hade abonnenterna vid samma station att, oavsett antalet utväxlade

samtal, erlägga samma årsavgift, under det att det nya reglementet

graderar denna avgift olika för olika flitigt telefonerande abonnenter.

Såsom samtal anses endast fullbordad koppling för avgående avgiftsfritt

samtal, alltså icke beställning av eller förfrågan om rikssamtal och ej

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 5

heller — något som motionären förbiser — påringning, då adressapparat

eller landsledning är upptagen.

Fastställandet av det antal samtal, som skall ligga till grund för

bestämmandet av årsavgiften, sker genom periodiskt återkommande räkning

å vederbörande station under längre eller kortare tid. Genom

vederbörlig multiplikation uträknas därefter årsantalet samtal. Då motionären

synes förmoda, att nödig hänsyn icke tages till sådana abonnenter,

som under längre perioder aldrig använda eller ens kunna använda

sin apparat, vill utskottet härtill hava fogat den erinran, att det

nya reglementet uttryckligen föreskriver, att samtalsräkningen skall äga

rum »med hänsyn tagen jämväl till förekommande växling i samtalsantalet

under olika delar av året».

Rikssamtalstaxan grundar sig på fågelvägsavståndet över land mellan Rikssamtals

de olika taxestationerna. Alla stationer inom ett taxeområde ha att taxan.

erlägga samma rikssamtalsavgifter som taxestationen, med vissa av hänsyn

till buffertrayonerna gjorda undantag. Vidare föreskrives att under

10 år rikssamtal mellan stationer i till varandra gränsande taxeområden

icke beläggas med högre avgift än 10 öre, såvida hittills avgiftsfrihet

varit rådande för samtal mellan stationerna i fråga. Vissa i kommunikationshänseende

vanlottade gränstrakter kunna erhålla medgivande att

i vissa fall följa ett närgränsande taxeområdes billigare taxa.

Vad själva avgiftsbeloppen för rikssamtal beträffar har i allmänhet

någon ökning vidtagits.

Det nya telefonreglementet är såsom av det anförda torde framgå

grundat på förut icke tillämpade principer och innebär i många fall en

ganska väsentlig förändring av tidigare rådande förhållanden. Att bakom

de verkställda förändringarna ligger ett betydande arbete, är för utskottet

uppenbart. Att det nya reglementet i många avseenden äger

stora förtjänster, vill utskottet icke heller förneka.

Det är emellertid i betraktande av telefonens stora betydelse helt

naturligt, att vid en reform på förevarande område det är av yttersta

vikt, att allmänhetens intressen i möjligaste mån tagas till ögonsikte.

Utskottet medgiver villigt, att ett reformarbete, vars mål är att utan

åsidosättande av statens ekonomiska och andra lika viktiga intressen,

tillgodose alla de huvudsynpunkter, som från en stor, över hela landet

spridd abonnentkrets göras gällande, måste möta avsevärda svårigheter

redan på grund av de i vårt vidsträckta land högst varierande förhål
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

landena. Att göra alla till lags i förevarande avseenden lärer fördenskull

icke vara möjligt. Det skall emellertid här icke bestridas, att

reglementet förtjänar fullt erkännande för de utjämningar i rikssamtalstaxan

som vidtagits, för den i betydande grad sänkta inträdesavgiften

och för dess graderande av årsavgifterna efter antalet utväxlade samtal.

I ett annat avseende åter, och visserligen icke det minst betydelsefulla,

bar den åsikten i stora delar av vårt land gjort sig gällande, att

reformen icke överallt vilar på rättvisa och billiga grunder. Utskottet

syftar härvid på den nya indelningen i s. k. taxeområden, inom vilka

abonnenterna äga rätt till avgiftsfria samtal.

Det synes närmast vara denna påtalade brist i det nya reglementet,

motionären vill råda bot på.

Utskottet delar motionärens uppfattning, att den nya områdesuppdelningen

på vissa orter icke motsvarar de krav, allmänheten äger rätt

framställa i förevarande avseende.

Enligt utskottets mening bar vid uppdelningen av landet i taxeområden

icke tillbörlig hänsyn tagits till allmänhetens intressen. Den gjorda

uppdelningen synes närmast hava tillkommit efter rent geografiska indelningsgrunder.

Däremot synes stundom föga hänsyn hava tagits till

den utveckling av samfärdsförbållandena, som hittills ägt rum. Gamla

förbindelser av olika art ha sålunda brutits, där de icke råkat falla

inom de geografiskt fördelaktiga områdesgränserna. Att detta särskilt

verkat till förfång för affärslivet, för vilket telefonen är ett numera nästan

oumbärligt hjälpmedel, torde knappast behöva framhållas, och att en

indelningsgrund, som så över hövan skattar åt passare och cirklar, icke

blott måste hårt drabba affärs- och näringslivet utan även i andra avseenden

verka störande, torde vara lika uppenbart.

För utskottet står det sålunda klart, att en jämkning av taxeområdena

skyndsammast möjligt bör komma till stånd och att därvid

bör tillses, att samhörigheten mellan olika trakter, där den till förfång för

allmänhetens intressen brutits, såvitt sig rimligtvis låter göra bliver återställd

eller i enlighet med allmänhetens intressen reglerad.

Att för ernående av en ur alla synpunkter tillfredsställande indelning

i taxeområden allmänhetens direkta medverkan icke kan avvaras

är självklart.

Det synes nämligen utskottet, som borde resultatet ur abonnenternas

synpunkt blivit mera tillfredsställande, om vid inhämtandet av allmänhetens

önskemål i berörda hänseende även förfarits så, som första

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 7

kammarens andra tillfälliga utskott vid frågans behandling därstädes

1912 förmodade skulle komma att ske.

Då såsom av det sagda framgår, det för utskottet är uppenbart, att

den genom det nya telefonreglementet gjorda uppdelningen i taxeområden

i talrika fall står i tydlig motsats till allmänhetens önskemål

och intressen, får utskottet alltså med framhållande av angelägenheten,

att rättelse härutinnan utan dröjsmål företages, hemställa,

att första kammaren måtte för sin del besluta

att hos Kungl. Maj:t i underdånig skrivelse anhålla,

det Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om sådan jämkning

av nu gällande indelning i telefontaxeområden,

att ovan påvisade missförhållanden i möjligaste mån

undanröjas.

Stockholm den 25 februari 1916.

På utskottets vägnar:

HUGO HAMMARSKJÖLD.

Närvarande vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet: herrar Hammarskjöld,

Hallberg, Sandler, Oscar Olsson, Forssman, Åkesson och Holm.

Reservationer

dels av herr Åkesson;

dels av herr Forssman, som anfört: I det nu tillämpade telefonreglementet

har man i möjligaste mån sökt åstadkomma likformighet

mellan de områden, varinom abonnenterna äga utväxla samtal utan särskild

avgift samt även göra slut på det orättvisa förhållandet, att i

mellersta och södra Sverige abonnent i allmänhet ägt rätt att för sin

årsavgift utväxla fria samtal inom hela sitt redovisningsområde, under

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

det att i landets övriga delar sådan samtalsfrihet i regel begränsats till

blott en del av området eller till och med icke alls medgivits. Det är

från denna strävan i den nya indelningen i taxeområden, som det av

motionären och utskottet åberopade missnöjet härleder sig, enär därigenom

här och där samtalsavgifter införts mellan orter, mellan vilka

man förut kunnat avgiftsfritt samtala, och mellan vilka livlig affärsförbindelse

existerar. Då emellertid av motionären icke förebragts något

bevis för, att orättvisa blivit begången, och då även med dessa nya

avgifters införande statsverkets inkomster av telefontrafiken enligt kungl.

telegrafstyrelsens uttalande icke skulle komma att ökas, men däremot

enligt samma källa varje förskjutning i även till synes ganska ringa

mån av rikssamtalstaxans siffror komme att medföra en minskning i inkomster,

som vore i hög grad betänklig, synes en ändring i taxeområdesindelningen

sådan, som motionären och övriga med nuvarande förhållanden

missnöjda önska, knappast kunna förordas.

Då dessutom det nu gällande telefonreglementet endast sedan 1

januari i år varit tillämpat, torde även en längre tids erfarenhet av detsammas

verkningar böra avvaktas, innan från riksdagens sida revidering

av detsamma eller utarbetandet av nytt reglemente hos Kungl. Maj:t

med fog kan begäras.

På grund därav tillåter jag mig hemställa om avslag å såväl motionen

som utskottets hemställan;

dels och av herrar Sandler och Oscar Olsson, vilka yrkat, att till näst

sista stycket av motiveringen måtte tilläggas följande mening: »Det hade

också utan tvivel varit lyckligt, om, såsom andra kammaren samma år

uttalade, riksdagen beretts tillfälle att yttra sig, innan Kungl. Maj:t utfärdade

ifrågavarande nya reglemente.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.