Skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om en ny uppdelning av telef öntaxeområdena inom riket.
1916-02-25 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 1TU 1916:2, Skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om en ny uppdelning av telef öntaxeområdena inom riket.
Dokumentets text
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
1
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 25 februari 1916 kl. 12 in.
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 2, i anledning
av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t
med begäran om en ny uppdelning av telef öntaxeområdena
inom riket.
I en inom första kammaren väckt och till dess första tillfälliga
utskott hänvisad motion, nr 66, har herr Clason hemställt, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes i
enlighet med i motionen angivna grunder föranstalta om en ny, mera
rättvis uppdelning av telefontaxeområdena inom riket, särskilt Skåne.
I avseende å motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
I sin berättelse år 1910 anförde riksdagens revisorer, bland annat,
att då av från telegrafstyrelsen inhämtade uppgifter tydligen framginge,
att bestämmelserna angående abonnemangsavgifterna samt angående storleken
av de områden, inom vilka abonnenterna hade rätt till fria samtal
m. m., vore mycket växlande, revisorerna ville ifrågasätta, huruvida det
icke skulle såväl för statsverket som för allmänheten vara fördelaktigt,
att i den mån genom lämplig avveckling kunde ske och med noggrant
avvägande av abonnenternas rättigheter och skyldigheter, dessa bestämmelser
förlänades större enhetlighet.
Revisorernas uttalande föranledde ej någon vederbörande utskotts
hemställan, och dess anmälan angående denna punkt lades av 1911 års
riksdag till handlingarna.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 12 samt. 1 avd. 2 käft. (Nr 2—3.) 1
Motionen.
Historik.
2 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
I anledning av den utav revisorerna gjorda anmälan avlät telegrafstyrelsen
den 21 november 1911 en underdånig skrivelse i ämnet, i
vilken yttrades, utom annat, att bland de svårigheter, som stode i vägen
för en reglering av ifrågavarande förhållanden, mötte även den, att
telegrafverkets bokföring dittills icke vant så ordnad, att av densamma
kunnat framgå några siffror, som i detalj visat resultatet av rörelsens
olika grenar och på vilka en allmän reglering kunnat stödja sig. Det
gamla bokföringssystemet blev fördenskull slopat och ersatt med ett nytt,
varigenom möjlighet bereddes att rättvisare avväga avgifterna för lokaloch
fjärrtrafik.
Telegrafstyrelsen ansåg nu tiden inne att företaga ärendet till förberedande
behandling och gjorde hos Kungl. Maj:t framställning om
bemyndigande för styrelsen att tillkalla högst fem lämpliga personer för
att inom telegrafstyrelsen såsom sakkunniga biträda med utarbetande av
förberedande förslag till reglering av telefonavgifterna inom rikstelefonnätet.
Denna anhållan blev den 24 november 1911 bifallen.
För frågan om ändrade bestämmelser rörande abonnemangs- och
samtalsavgifter vid telegrafverkets telefonväsen blev kort tid därefter
riksdagens uppmärksamhet ånyo påkallad och nu genom en av herr
Juhlin år 1912 i andra kammaren väckt motion i ämnet.
Motionen hänvisades till nämnda kammares tredje tillfälliga utskott.
I sitt utlåtande (nr 6) framhöll detta vikten av, att sådana bestämmelser
för abonnemangs- och samtalsavgifter åstadkommos, som »med iakttagande
av statsverkets ekonomiska intresse på samma gång de tillfredsställa
krafven på likformighet, anpassa sig efter vårt lands mycket olikartade
förhållanden och abonnenternas olika behov». I utlåtandet
uttalades ock önskvärdheten av att frågan ej löstes utan att allmänheten
finge tillfälle att direkt giva tillkänna sina önskemål och krav, antingen
genom ombud vid den igångsatta utredningen inom telegrafstyrelsen
eller vid en efterföljande granskning av de sakkunnigas förslag. Yttrandet
utmynnade i en hemställan »att andra kammaren ville för sin
del besluta, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla,
det Kungl. Maj:t täcktes anordna en allsidig utredning angående ändrade
bestämmelser rörande abonnemangs- och samtalsavgifter vid kungl. telegrafverkets
telefonväsen och för riksdagen framlägga det förslag vartill
en sådan utredning kunde giva anledning».
Andra kammaren biföll sitt utskotts hemställan, varefter ärendet
Första kammarens första tillfällicja utskotts utlåtande Nr 2. 3
gick till första kammaren, som för behandling hänvisade detsamma till
sitt andra tilfälliga utskott.
I avgivet utlåtande (nr 15) förklarade detta sig anse en omreglering
av abonnemangsvillkoren erforderlig bland annat av det skäl, att i vissa
fall en olikhet måste anses vara för handen i nämnda villkor, som icke
vore av giltiga skäl motiverad; och fann utskottet vidare, att vid uppgörande
av förslag till ifrågavarande omreglering allmänhetens intressen
borde bliva representerade. Utskottet förmodade emellertid, att kravet
på allmänhetens representerande också skulle bliva tillgodosett vid den
utredning, som igångsatts av telegrafstyrelsen. Utskottet hade nämligen
inhämtat, att, sedan ett förslag ur nämnda utredning framgått, en större
kommission skulle tillsättas, som skulle hava att taga under omprövning
telegrafverkets och de sakkunnigas förslag och med detta såsom utgångspunkt
utarbeta och framlägga ett slutligt förslag. Då utskottet fann en
sådan anordning tillfredsställande, ansåg utskottet någon skrivelse i ärendet
icke vara påkallad och hemställde, att första kammaren icke måtte
biträda andra kammarens i ärendet fattade beslut.
Första kammaren biföll sitt utskotts hemställan och hade sålunda
förslaget om avlåtande av skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t förfallit.
Telegrafstvrelseijs och de sakkunnigas förslag till telefonreglemente
förelåg färdigt vid början av år 1915 och överlämnades med underdånig
skrivelse den 27 februari nämnda år till Kungl. Maj:t.
Förslaget blev med nådigt brev den 18 juni 1915 återlämnat till
telegrafstyrelsen, varjämte för nytt förslags avgivande för att därvid tagas
under omprövning överlämnades vissa av korporationer och enskilda inkomna
skrivelser i anledning av det den 27 februari avgivna förslaget.
Genom nyssnämnda nådiga brev anbefalldes telegrafstyrelsen tillika att
beträffande särskilt förslaget till rikssamtalstaxa taga under övervägande,
huruvida icke för samtalsavgifterna å de längsta avstånden kunde beräknas
ett i förhållande till övriga samtalsavgifter något lägre belopp.
Till åtlydnad av det nådiga brevets föreskrifter överlämnade telegrafstyrelsen
med underdånig skrivelse den 24 september 1915 nytt
förslag till telefonreglemente. I den underdåniga skrivelsen förmälde
sig styrelsen hava tagit hänsyn såväl till de av Kungl. Maj:t överlämnade
som även till andra till styrelsen inkomna framställningar i ärendet.
Vidare sade sig styrelsen hava genom pressen låtit meddela allmänheten
Kungl. Maj:ts förberörda nådiga befallning om utarbetande av nytt förslag
till telefonreglemente och samtidigt varskott dem, som ansåge sig
Utskottet.
Abonne
mangsförhdl
landen.
Inträdes- och
årsavgifter.
4 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
hava anmärkning att framställa emot förslaget, om den tid, inom vilken
sådana anmärkningar borde vara till styrelsen ingivna för att kunna
komma under omprövning vid förslagets omarbetande. Av denna anledning
både från åtskilliga korporationer och enskilda, inkommit framställningar
i ämnet. Likaledes förklarade sig styrelsen hava beaktat vad
tidningspressen haft att förmäla rörande den med förslaget avsedda reformen,
varjämte styrelsen från med ortsförbållandena förtrogna personer
från rikets samtliga län fått emottaga upplysningar.
I huvudsaklig överensstämmelse med telegrafstyrelsens sist avgivna
förslag fastställde Ivungl. Maj:t den 29 november 1915 nytt telefonreglemente,
vilket från och med den 1 januari 1916 skulle tillämpas.
Det nya reglementet innebär i huvudsak följande:
De delar av landet, där rikstelefon finnes, indelas genom särskilt
utformade områden, som benämnas taxeområden, i särskilda samtalsrayoner.
Inom vart och ett av dessa taxeområden äga abonnenterna rätt
att utväxla avgiftsfria samtal. Undantag härifrån bilda blott en del glest
befolkade trakter, förnämligast i Norrland, till och från vilka stationer
landssamtal, d. v. s. samtal utom den egna stationen, men inom taxeområdet,
äro belagda med en avgift av 10 öre. I gengäld få abonnenterna
vid dessa stationer betala endast 30 kronor i årsavgift. Samtal
utom det egna taxeområdet, »rikssamtal», äro i regel belagda med avgift
enligt särskild taxa.
För att mildra olägenheten av att abonnenternas fria samtalsrätt
alltför skarpt avskäres utåt medger det nya reglementet, att abonnenter
vid växelstationer, som ligga inom ett visst avstånd från varandra på
ömse sidor om en taxegräns, »buffertrayoner», skola äga rätt att samtala
avgiftsfritt med varandra eller mot den för landssamtal bestämda
avgiften.
I fråga om inträdesavgiften har det nya telefonreglementet åstadkommit
en sänkning av avgiften från 50 till 15 kronor.
Yad beträffar årsavgiften skilja sig det nya reglementets bestämmelser
ganska väsentligt från det före år 1916 gällande. Enligt det senare
hade abonnenterna vid samma station att, oavsett antalet utväxlade
samtal, erlägga samma årsavgift, under det att det nya reglementet
graderar denna avgift olika för olika flitigt telefonerande abonnenter.
Såsom samtal anses endast fullbordad koppling för avgående avgiftsfritt
samtal, alltså icke beställning av eller förfrågan om rikssamtal och ej
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 5
heller — något som motionären förbiser — påringning, då adressapparat
eller landsledning är upptagen.
Fastställandet av det antal samtal, som skall ligga till grund för
bestämmandet av årsavgiften, sker genom periodiskt återkommande räkning
å vederbörande station under längre eller kortare tid. Genom
vederbörlig multiplikation uträknas därefter årsantalet samtal. Då motionären
synes förmoda, att nödig hänsyn icke tages till sådana abonnenter,
som under längre perioder aldrig använda eller ens kunna använda
sin apparat, vill utskottet härtill hava fogat den erinran, att det
nya reglementet uttryckligen föreskriver, att samtalsräkningen skall äga
rum »med hänsyn tagen jämväl till förekommande växling i samtalsantalet
under olika delar av året».
Rikssamtalstaxan grundar sig på fågelvägsavståndet över land mellan Rikssamtals
de olika taxestationerna. Alla stationer inom ett taxeområde ha att taxan.
erlägga samma rikssamtalsavgifter som taxestationen, med vissa av hänsyn
till buffertrayonerna gjorda undantag. Vidare föreskrives att under
10 år rikssamtal mellan stationer i till varandra gränsande taxeområden
icke beläggas med högre avgift än 10 öre, såvida hittills avgiftsfrihet
varit rådande för samtal mellan stationerna i fråga. Vissa i kommunikationshänseende
vanlottade gränstrakter kunna erhålla medgivande att
i vissa fall följa ett närgränsande taxeområdes billigare taxa.
Vad själva avgiftsbeloppen för rikssamtal beträffar har i allmänhet
någon ökning vidtagits.
Det nya telefonreglementet är såsom av det anförda torde framgå
grundat på förut icke tillämpade principer och innebär i många fall en
ganska väsentlig förändring av tidigare rådande förhållanden. Att bakom
de verkställda förändringarna ligger ett betydande arbete, är för utskottet
uppenbart. Att det nya reglementet i många avseenden äger
stora förtjänster, vill utskottet icke heller förneka.
Det är emellertid i betraktande av telefonens stora betydelse helt
naturligt, att vid en reform på förevarande område det är av yttersta
vikt, att allmänhetens intressen i möjligaste mån tagas till ögonsikte.
Utskottet medgiver villigt, att ett reformarbete, vars mål är att utan
åsidosättande av statens ekonomiska och andra lika viktiga intressen,
tillgodose alla de huvudsynpunkter, som från en stor, över hela landet
spridd abonnentkrets göras gällande, måste möta avsevärda svårigheter
redan på grund av de i vårt vidsträckta land högst varierande förhål
-
6 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
landena. Att göra alla till lags i förevarande avseenden lärer fördenskull
icke vara möjligt. Det skall emellertid här icke bestridas, att
reglementet förtjänar fullt erkännande för de utjämningar i rikssamtalstaxan
som vidtagits, för den i betydande grad sänkta inträdesavgiften
och för dess graderande av årsavgifterna efter antalet utväxlade samtal.
I ett annat avseende åter, och visserligen icke det minst betydelsefulla,
bar den åsikten i stora delar av vårt land gjort sig gällande, att
reformen icke överallt vilar på rättvisa och billiga grunder. Utskottet
syftar härvid på den nya indelningen i s. k. taxeområden, inom vilka
abonnenterna äga rätt till avgiftsfria samtal.
Det synes närmast vara denna påtalade brist i det nya reglementet,
motionären vill råda bot på.
Utskottet delar motionärens uppfattning, att den nya områdesuppdelningen
på vissa orter icke motsvarar de krav, allmänheten äger rätt
framställa i förevarande avseende.
Enligt utskottets mening bar vid uppdelningen av landet i taxeområden
icke tillbörlig hänsyn tagits till allmänhetens intressen. Den gjorda
uppdelningen synes närmast hava tillkommit efter rent geografiska indelningsgrunder.
Däremot synes stundom föga hänsyn hava tagits till
den utveckling av samfärdsförbållandena, som hittills ägt rum. Gamla
förbindelser av olika art ha sålunda brutits, där de icke råkat falla
inom de geografiskt fördelaktiga områdesgränserna. Att detta särskilt
verkat till förfång för affärslivet, för vilket telefonen är ett numera nästan
oumbärligt hjälpmedel, torde knappast behöva framhållas, och att en
indelningsgrund, som så över hövan skattar åt passare och cirklar, icke
blott måste hårt drabba affärs- och näringslivet utan även i andra avseenden
verka störande, torde vara lika uppenbart.
För utskottet står det sålunda klart, att en jämkning av taxeområdena
skyndsammast möjligt bör komma till stånd och att därvid
bör tillses, att samhörigheten mellan olika trakter, där den till förfång för
allmänhetens intressen brutits, såvitt sig rimligtvis låter göra bliver återställd
eller i enlighet med allmänhetens intressen reglerad.
Att för ernående av en ur alla synpunkter tillfredsställande indelning
i taxeområden allmänhetens direkta medverkan icke kan avvaras
är självklart.
Det synes nämligen utskottet, som borde resultatet ur abonnenternas
synpunkt blivit mera tillfredsställande, om vid inhämtandet av allmänhetens
önskemål i berörda hänseende även förfarits så, som första
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 7
kammarens andra tillfälliga utskott vid frågans behandling därstädes
1912 förmodade skulle komma att ske.
Då såsom av det sagda framgår, det för utskottet är uppenbart, att
den genom det nya telefonreglementet gjorda uppdelningen i taxeområden
i talrika fall står i tydlig motsats till allmänhetens önskemål
och intressen, får utskottet alltså med framhållande av angelägenheten,
att rättelse härutinnan utan dröjsmål företages, hemställa,
att första kammaren måtte för sin del besluta
att hos Kungl. Maj:t i underdånig skrivelse anhålla,
det Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om sådan jämkning
av nu gällande indelning i telefontaxeområden,
att ovan påvisade missförhållanden i möjligaste mån
undanröjas.
Stockholm den 25 februari 1916.
På utskottets vägnar:
HUGO HAMMARSKJÖLD.
Närvarande vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet: herrar Hammarskjöld,
Hallberg, Sandler, Oscar Olsson, Forssman, Åkesson och Holm.
Reservationer
dels av herr Åkesson;
dels av herr Forssman, som anfört: I det nu tillämpade telefonreglementet
har man i möjligaste mån sökt åstadkomma likformighet
mellan de områden, varinom abonnenterna äga utväxla samtal utan särskild
avgift samt även göra slut på det orättvisa förhållandet, att i
mellersta och södra Sverige abonnent i allmänhet ägt rätt att för sin
årsavgift utväxla fria samtal inom hela sitt redovisningsområde, under
8 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
det att i landets övriga delar sådan samtalsfrihet i regel begränsats till
blott en del av området eller till och med icke alls medgivits. Det är
från denna strävan i den nya indelningen i taxeområden, som det av
motionären och utskottet åberopade missnöjet härleder sig, enär därigenom
här och där samtalsavgifter införts mellan orter, mellan vilka
man förut kunnat avgiftsfritt samtala, och mellan vilka livlig affärsförbindelse
existerar. Då emellertid av motionären icke förebragts något
bevis för, att orättvisa blivit begången, och då även med dessa nya
avgifters införande statsverkets inkomster av telefontrafiken enligt kungl.
telegrafstyrelsens uttalande icke skulle komma att ökas, men däremot
enligt samma källa varje förskjutning i även till synes ganska ringa
mån av rikssamtalstaxans siffror komme att medföra en minskning i inkomster,
som vore i hög grad betänklig, synes en ändring i taxeområdesindelningen
sådan, som motionären och övriga med nuvarande förhållanden
missnöjda önska, knappast kunna förordas.
Då dessutom det nu gällande telefonreglementet endast sedan 1
januari i år varit tillämpat, torde även en längre tids erfarenhet av detsammas
verkningar böra avvaktas, innan från riksdagens sida revidering
av detsamma eller utarbetandet av nytt reglemente hos Kungl. Maj:t
med fog kan begäras.
På grund därav tillåter jag mig hemställa om avslag å såväl motionen
som utskottets hemställan;
dels och av herrar Sandler och Oscar Olsson, vilka yrkat, att till näst
sista stycket av motiveringen måtte tilläggas följande mening: »Det hade
också utan tvivel varit lyckligt, om, såsom andra kammaren samma år
uttalade, riksdagen beretts tillfälle att yttra sig, innan Kungl. Maj:t utfärdade
ifrågavarande nya reglemente.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.