Utlåtande, i anledning av väckt motion om ändring i visst hänseende av gällande gnmder för statens egnahemslånerörelse.
1916-03-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1916:22, Utlåtande, i anledning av väckt motion om ändring i visst hänseende av gällande gnmder för statens egnahemslånerörelse.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 22.
1
Nr 22.
Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1916 kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion om ändring i visst
hänseende av gällande gnmder för statens egnahemslånerörelse.
(2:a avd.)
Uti en inom första kammaren vackt, till jordbruksutskottets
förberedande behandling hänvisad motion, nr 55, har herr Dahl
hemställt, att riksdagen ville besluta sådan ändring i gällande förutsättningar
för statens egnahemslånerörelse, att låneförmedlare må
äga att utlämna lån för förvärv av egnahem jämväl å sådant till
stad hörande område, för vilket stadsplan blivit fastställd.
Till stöd härför har motionären anfört följande:
»Enligt gällande, av riksdagen år 1908 fastställda grunder för
statens egnahemslånerörelse äger Kungl. Maj.t att ur egnahemslån efonden
tilldela lån åt låneförmedlare, vilka hava till syfte att genom
utlämnande av egnahemslån bereda mindre bemedlade arbetare eller
med dem likställda personer tillfälle att förvärva egna hem å landsbygden
eller å till stad hörande område, för vilket stadsplan icke
blivit fastställd’.
Då jämlikt de vid egnahemslånefondens tillkomst 1904 beslutade
villkor verksamhetens omfång var inskränkt till egnahemsbildning
å landsbygden, innefattade 1908 års förändring ett avsevärt
tillmötesgående av städernas — redan 1904 motionsvis framförda
men då obeaktade — krav att varda delaktiga av statens
medverkan för ordnande av de mindre bemedlades bostadsfråga.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 10 samt. 11 käft. (Nr 22.)
1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 22.
I jämförelse med köpingar och andra å landsbygden belägna
samhällen för vilka stadsplan fastställts äro städerna fortfarande i
ett ogynnsamt läge. För förstnämnda samhällen gäller ej undantaget
i avseende å stadsplanebelagt område. Inkonsekvensen i detta
förhållande torde — att döma av föredragande departementschefens
anförande till statsrådsprotokollet i ärendet år 1908 — ingalunda
ha förbisetts. De stadsliknande samhällenas avskiljande, beträffande
stadsplanebelagt område, från egnahem slånefondens verksamhetsområde
framhölls såsom ett på utredning beroende önskemål.
Emellertid kvarstår allt fortfarande lånerätten i avseende å
stadsplaneordnat område på landsbygden, under det att städernas
till utom stadsplan befintligt område begränsade lånemöjlighet i
verkligheten synes varda beskuren på ett sätt, som för vissa stadssamhällen
skulle alldeles hämma egnahemsrörelsen.
I Kristianstad har, genom förmedling av en därstädes verkande
egnahemsförening, under tiden från och med år 1909 å område
utanför stadsplanen uppstått ett egnahemssamhälle av betydande
omfattning. Staden äger, praktiskt taget, all inom stadens område
belägen, obebyggd mark, vilken till allra största delen är av donationsjords
natur. I vanlig ordning har staden genom särskilda
underdåniga ansökningar utverkat åt sig tillstånd till jordupplåtelse
å egnahemsföreningeu. Uti ett nu på prövning beroende ärende
angående tillstånd till ytterligare jordupplåtelse åt egnahemsföreningen
har justitiekanslersämbetet — som tidigare ej torde hava hörts
i dylika frågor — avstyrkt den ifrågasatta upplåtelsen med mindre
stadsplan lades å området, och det kan med visshet emotses, att
Kung!. Maj:ts beslut skall utfalla i enlighet med nämnda hemställan.
Men därmed har för denna stads och därmed ifråga om
jordnaturen jämnställda städers vidkommande egnahemsbildningen
kommit i ett slags circulus vitiosus: egnahemslån kan erhållas endast
under villkor att jorden säljes, och jorden får säljas allenast under
förutsättning att stadsplan beslutats; men om stadsplan åkommer
— får egnahemslån ej beviljas.
Den åskådning, som ligger under justitiekanslersämbetets krav
på stadsplaneordning hänför sig till byggnadsstadgans regel, att i
stad byggande ej må utsträckas till område, för vilket fastställd
stadsplan ej finnes. Och detta krav torde näppeligen med fog
kunna underkännas. Fastmera torde det vara ägnat att förvåna,
att Kung!. Maj:t och riksdagen mot byggnadsstadgans tydliga före
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 22.
3
skrift kunnat förutsätta, att ett befrämjande av bostadsbyggande i
stad utom stadsplanen skulle kunna ske i nämnvärd omfattning.
Att så i verkligheten kunnat inträffa —- åtminstone i Kristianstad
i ej ringa omfång — kan i själva verket förklaras endast genom
ett bortseende från byggnadsstadgans berörda föreskrift. När dylikt
bortseende numera ej vidare synes vara att räkna med, blir det ett
livsintresse för egnabemssträvandet i städerna att söka möjlighet
till befrielse från lånevillkoret av byggnadstomts läge utom stadsplan.
Jag förutser den invändning, att härigenom skulle äventyras
ett befrämjande av sammanträngd bostadsbildning i strid emot* det
avsedda syftet med egnahemslåneinstitutet. Häremot får jag erinra,
att långivning för bostadsbildning inom stadsplan i stad torde
kunna göras beroende av särskild utredning angående det tillärnade
bostadsområdets läge, tomternas storlek o. a. ägnat att belysa ändamålsenligheten
av upplåtelsen.
Det må slutligen anmärkas, att genom utvidgning av eguahemslånefondens
verksamhetsområde till stadsplanelagd stadsjord möjlighet
jämväl skulle beredas till ett praktiskt utnyttjande av riksdagens
år 1909 beslutade utvidgning av lånevillkoren därhän, att
jämväl tomträttsinteckning finge belånas.»
Utskottet finner motionens syfte beaktansvärt. Emellertid vill utskottet.
utskottet påpeka, att städernas och landsbygdens bostadsfrågor alltjämt
hittills av statsmakterna hållits skilda från varandra. Sålunda
tillåter sig utskottet erinra, hurusom i det yttrande till statsrådsprotokollet,
som finnes bifogat Kungl. Maj:ts till 1908 års riksdag
avlatna proposition, nr 96, vilken låg till grund för den av samma
riksdag beslutade väsentliga utvidgning av egnaliemslånerörelsen,
dåvarande statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet under
framhållande, att egnahemslånefondens ursprungliga syfte varit främjande
av den egentliga landsbygdens bostadsförhållanden, till och
med förklarade sig vilja ifrågasätta, huruvida icke stadsliknande
samhällen, för vilka stadsplan blivit fastställd, borde avskiljas från
fondens verksamhetsområde. Att bestämmelserna om egnahemslån
gjordes tillämpliga jämväl å till stad hörande, icke planlagt område,
berodde, enligt vad av departementschefens yttrande till berörda
statsrådsprotokoll framgår, därpå, att förhållandena å sådana områden
merendels äro likartade med landsbygdens förhållanden.
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 22.
Därest en förändring i grunderna för statens egnahemslånerörelse
i av motionären angiven riktning skulle vidtagas, lärer därför
krävas en utredning av alla på frågan inverkande omständigheter.
I detta avseende vill utskottet erinra, att frågan om ordnandet
av den mindre bemedlade befolkningens bostadsfråga i hela
dess vidd alltsedan början av år 1912 är föremål för utredning av
den s. k. bostadskommittén, vilken utredning icke synes utskottet
böra genom nya lagstiftningsåtgärder i ämnet föregripas.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 13 mars 1916.
På jordbruksutskottets vägnar:
RAOUL HAMILTON.
Närvarande: Hrr greve Hamilton, Ericsson, Falilén, Holmquist, Lind
blad,
greve Wachtmeister, Öberg, Nilsson i Linnås, Barthelson,
Ingeström, Jonsson, Tysk, Larsson, Hage och Norin.
Stockholm, Oskar Eklunds boktryckeri, 1916.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.