Utlåtande, i anledning av vädd motion om ändring i förordningen angående skogsvård savgifter.
1916-03-20 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1916:33, Utlåtande, i anledning av vädd motion om ändring i förordningen angående skogsvård savgifter.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
1
Nr 33.
Ankom till riksdagens kansli den 20 mars 1916 kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning av vädd motion om ändring i förordningen
angående skogsvård savgifter. (2:a avd.)
Uti eu inom första kammaren väckt, till jordbruksutskottets
förberedande behandling hänvisad motion, nr 56, har herr Ekelund
hemställt, att riksdagen behagade besluta att ingå till Kungl. Maj:t
med underdånig hemställan om sådan ändring i kungl. förordningen
angående skogsvårdsavgift»!’ av den 11 oktober 1912, att skogsvårdsavgift
skall utgå även för virke, som avverkats inom område för
städer, vilka icke tillhöra landstingsområde.
Till stöd härför har motionären anfört följande:
»I § 5 av kungl. förordningen angående skogsvårdsa vgifter av
den 11 oktober 1912 stadgas, att sådan avgift icke skall utgå bl. a.
för virke, som avverkats inom område för städer, vilka icke tillhöra
landstingsområde —- f. n. Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping
och Gävle.
Vid denna bestämmelses tillkomst har tydligen icke den omständigheten
vunnit behörigt beaktande, att städer av ifrågavarande
slag genom inkorporering av angränsande socknar i vissa fall kunde
komma att -— såsom också skett — inrymma betydande skogsområden.
Dä lagen angående vård av enskildas skogar av den 24 juli
1903 även gäller sådana enskildas skogar, som ingå i stadsområden
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 10 sand. 18 käft. (Nr 33.) 1
Utskottet.
2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
utan undantag, och någon inskränkning i skogsvårdsstyrelsernas rätt
beträffande användandet av de genom skogsvårdsavgifterna inflytande
medlen till befrämjande av skogsvården å enskildas skogar
icke stadgats, vill det synas mig, att bär föreligger ett missförhållande,
som tarvar rättelse.
Vissa skogsägare äro genom nu gällande bestämmelse i den förmånliga
ställningen, att de äro befriade från skyldigheten att erlägga
skogsvårdsavgift, men intet hindrar att de kunna komma i
åtnjutande av bidrag från sådana, som på andra båll blivit erlagda.
Saken ställer sig så mycket betänkligare, som just invid större städer
befintliga skogar ofta äro föremål för mycket långt gående avverkning
och därför mera än andra tarva anslag från länets skogsvårdsmedel
för erhållande av behörig skötsel.
Nu anförda missförhållande bör tydligen med snaraste avhjälpas.
Angelägenheten härav är desto påtagligare, som i våra dagar den
tendensen synes göra sig alltmera märkbar, att städer genom inkorporering
av närliggande socknar söka så att säga växa sig ut
ur landstingsområdena.
Det synes mig, att denna sak är så fristående från skogslagstiftningen
i övrigt, att rättelse bör kunna göras alldeles oberoende
av de förslag, som från den nu arbetande skogslagstiftningskommittén
möjligen kunna framkomma.
På grund av vad jag nu anfört, tillåter jag mig vördsamt
föreslå — — —»
Jämlikt lagen angående vård av enskildes skogar den 24 juli
1903 skall i varje landstingsområde, där lagen är gällande, finnas en
skogsvårdsstyrelse för uppsikt över lagens efterlevnad. Något motsvarande
stadgande finnes däremot icke för stad, som ej deltager i
landsting. I anslutning härtill blevo också vid tillkomsten av förordningen
om skogsvårdsavgift den 11 oktober 1912 skogar börande
till städer av nyssnämnt slag undantagna från förordningens tilllämplighetsområde.
Då, enligt motionärens förmenande, giltigt skäl
saknas för den undantagsställning, berörda skogsmarker sålunda intaga,
ifrågasätter motionären sådan ändring i nämnda förordning,
att skogsvårdsavgift skall utgå jämväl för virke, som avverkats inom
område för dylika städer.
Även utskottet är av den uppfattningen, att ifrågavarande
skogar torde intaga en särställning, som kan medföra betänklig
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
3
heter. Enligt vad utskottet inhämtat har emellertid den år 1911
tillsatta skogslagstiftningskommittén, vars uppdrag avser bland annat
en revision av lagstiftningen om vården av enskildes skogar, sin
uppmärksamhet riktad å förevarande spörsmål. Vid sådant förhållande
och då resultatet av kommitténs arbete inom en snar framtid
lärer vara att förvänta, torde knappast förefinnas skäl att göra
någon framställning i av motionären angiven riktning.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 mars 1916.
På jordbruksutskottets vägnar:
RAOUL HAMILTON.
Närvarande: Hrr greve Hamilton, Fahlén, Holmquist, Lindblad, greve
Wachtmeister, Nilsson i Tånga, Öberg, Nilsson i Linnås, Barthelson,
Ingeström, Jonsson, friherre De Geer, Olausson, Norin och Nordström.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.