Utlåtande, i anledning av väckt motion om ändring i gällande villkor och bestämmelser för den av staten utövade egnahemslåneröreisen.
1916-04-03 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1916:44, Utlåtande, i anledning av väckt motion om ändring i gällande villkor och bestämmelser för den av staten utövade egnahemslåneröreisen.
Dokumentets text
Jordbruksutskoiiets utlåtande Nr 44.
1
Nr 44.
Ankom till riksdagens kansli den 3 april 1916 kl. 7 e. m,
Utlåtande, i anledning av väckt motion om ändring i gällande
villkor och bestämmelser för den av staten utövade egnahemslåneröreisen.
(2:a avd.)
Uti en inom andra kammaren vackt, till jordbruksutskottets förberedande
behandling hänvisad motion, nr 183, har herr Johanson i Huskvarna
m. fl. hemställt, att riksdagen måtte för sin del besluta den ändring
i allmänna villkor och bestämmelser för den av staten utövade egnahemslånerörelse,
att egnahemslån ej må utgå, där det beräknade värdet
överstiger: för obebyggd jordbrukslägenhet 10,000 kronor, för bebyggd
jordbrukslägenhet 9,000 kronor och för bostadslägenhet 5,000 kronor.
Till stöd härför hava motionärerna anfört följande:
»Då vid 1904 års riksdag frågan om ordnande av statens egnahemslånerörelse
först förelåg i form av en kungl. proposition, föreslogs däri
beträffande maximigränsen för värdet av jordbrukslägenhet, att detta skulle
sättas till 6,000 kronor, och föredragande departementschefen framhöll i
sitt yttrande till stadsrådsprotokollet, att statens egnahemslånerörelse icke
borde vara inskränkt till att främja bildandet av endast sådana mindre
lägenheter, vilkas ägare för sin utkomst vore beroende av arbetsförtjänst
utom hemmet, utan att rörelsen borde ha till uppgift att även skapa sådana
lägenheter, å vilka ägaren kunde bliva fullt besutten. Riksdagen beslöt
emellertid för sin del att sänka det föreslagna maximivärdet till 5,000
kronor. För bostadslägenhet fastställdes ett maximivärde av 3,000 kronor.
På grund av väckta motioner beslöt dock sedermera 1906 års riksdag
att höja nämnda maximivärde för jordbrukslägenhet till 6,000 kronor
och för bostadslägenhet till 4,000 kronor, och 1910 års riksdag höjde
ånyo även denna gång i anledning av väckta motioner förstnämnda värde,
nu till 7,000 kronor.
Vid 1912 års riksdag bestämdes med anledning av kungl. proposition
i ämnet, att värdemaximum för obebyggd jordbrukslägenhet skulle fast.
Bihang till nies dagens protokoll 1916. 10 samt. 26 käft. (Nr 44.) 1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.
ställas till 8,000 kronor, för bebyggd jordbrukslägenhet till 7,000 kronor
samt för bostadslägenhet till 4,000 kronor. Egnahemslån skall, då det
är fråga om jordbrukslägenhet, utgå med minst hälften och högst 6/6 av
det med ledning av uppgjort köpeavtal, värderingsinstrument, brandförsäkringshandlingar,
kostnadsförslag och andra tillgängliga handlingar av
låneförmedlaren godkända värdet å jorden jämte därå befintliga eller för
uppförande avsedda byggnader samt, då fråga är om bostadslägenhet, med
minst hälften och högst 8/4 av samma värde.
Ovannämnda bestämmelser äro ännu gällande och återfinnas i kungl.
kungörelsen den 13 juni 1908 angående förändrade allmänna villkor och
bestämmelser för den av staten utövade egnahem slånerörelsen jämte ändring
genom kungl. kungörelsen den 10 juni 1912.
Den grunduppfattning rörande egnahemslånerörelsens uppgifter, som
departementschefen gjorde gällande vid angivandet av den ovan omnämnda
kungl. propositionen till 1904 års riksdag, nämligen att egnahemslånerörelsen
jämväl skall söka skapa en besutten småbrukarestam, som ej för sitt
uppehälle är hänvisad till lönearbete hos andra, synes oss till sin innebörd
vara obestridligt riktig. Man torde nämligen som regel kunna antaga,
att egnahemsinnehavarnas intresse för att väl odla och sköta sin jord skall
bli större, om de åt densamma få ägna hela sin arbetskraft och uteslutande
därifrån hämta sin näring. På så sätt befordras också ett viktigt statsintresse,
nämligen att skapa en så stor skara som möjligt av fria och
självständiga jordbrukare, vilka alltid ansetts vara ett sunt och kraftigt
samhällslivs största styrka.
För att detta ändamål skall vinnas, får emellertid maximigränsen för
värdet av de egna hemmen ej sättas för lågt. Det vill också synas, som om
den gräns, som år 1912 fastställdes, redan då var den lägsta möjliga.
Sedan dess ha dock som bekant för varje år jordprisen stegrats, vilket
icke minst gäller den jord, som är lämplig för småbruk. Samtidigt ha
också byggnadskostnaderna och kreatursprisen högst väsentligt gått i höjden.
Det torde kunna sägas, att ett småbruk svårligen kan nöjaktigt
bebyggas med boningshus och för en intensiv drift nödiga uthus för mindre
än omkring 6,000 kronor. Med nu gällande värdegräns återstår sålunda
endast 2,000 kronor för inköp av jord och inventarier. Det är emellertid
uppenbart, att i det närmaste samma åbyggnader kunna vara tillräckliga
för större jordareal än den, som för nämnda belopp kan erhållas. Genom
att bliva satt i tillfälle att inköpa tillräckligt mycket jord blir sålunda
småbrukaren försatt i en avsevärt gynnsammare ställning med hänsyn till
Jordbruksutskottets utlåtande Nr då. 3
möjligheterna för honom att erhålla skälig avkastning av sitt jordbruk, än
om han på grund av en för låg maximigräns nödgas inköpa mindre jordareal.
För att betrygga egnahemslånerörelsens framtid och på bästa möjliga
sätt åstadkomma, att densamma blir till avsedd nytta såväl för egnahems*
innehavarna själva som för landet, är det därför enligt vår mening nödvändigt,
att maximivärdet höjes så, att småbruken kunna bliva av den storlek, att
de giva sina innehavare full sysselsättning med gårdens skötsel och garantera
en visserligen knapp men dock tillräcklig utkomst på den egna torvan.
Företages icke en sådan förhöjning, är det säkerligen fara för att det framtvingas
ett antal i förhållande till jordarealen överbebyggda egnahemslägenheter,
vilka icke kunna lämna en avkastning, som gör småbruket ekonomiskt
lönande.
Det synes mig därför vara nödvändigt att höja maximivärdet för jordbrukslägenheter
med åtminstone 2,000 kronor, och i samband därmed
torde på grund av stegrade byggnadskostnad^1 jämväl värdet för bostadslägenheter
böra höjas med 1,000 kronor.
På grund av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa — — —»
Enligt de år 1904 fastställda grunderna för egnahemslånerörelsen
gällde, att för erhållande av egnahemslån för jordbrukslägenhet lägenhetens
värde ej finge överstiga 5,000 kronor. För bostadslägenhet var motsvarande
värde bestämt till 3,000 kronor.
På sätt i motionen erinras hava sedermera de för egnahemslåns beviljande
fastställda maximivärdena tid efter annan höjts, så att de samma enligt
1912 års, numera gällande bestämmelser utgöra 8,000 kronor för obebyggd
och 7,000 kronor för bebyggd jordbrukslägenhet samt 4,000 kronor
för bostadslägenhet.
Motionen går ut därpå, att berörda värden skola ytterligare höjas,
förslagsvis för jordbrukslägenhet, obebyggd och bebyggd, till 10,000 kronor
respektive 9,000 kronor och för bostadslägenhet till 5,000 kronor. Såsom
skäl för denna förhöjning anföra motionärerna bland annat, att hänsyn måste
tagas till de speciellt under de senare åren stegrade jordbyggnads- och
kreaturspriser, vilka nödvändiggöra en dylik höjning, särskilt därest egnahemslånerörelsen
skall kunna fylla det därmed afsedda beaktansvärda ändamålet
att skapa självständiga småbruk.
Utskottet, som jämväl är av den uppfattningen, att bildandet av lägenheter
med full besuttenhet i möjligaste män bör genom egnahemslånerörelsen
Utskottet.
4
Jordbruksutskottets utlåtande, Nr 44.
främjas, anser de av motionärerna åberopade omständigheterna vara ägnade
att påkalla en förhöjning av omförmälda maximivärden. Emellertid må
erinras därom, att särskilt tillkallade sakkunniga inom jordbruksdepartementet
varit sysselsatta med en utredning rörande ändrade bestämmelser
för egnahemslånerörelsen, ävensom att de sakkunniga den 14 oktober 1914
avgivit betänkande i ämnet. Vid sådant förhållande kan det näppeligen
anses välbetänkt, att riksdagen för sin del beslutar någon ändring i
den av motionärerna föreslagna riktningen, utan torde förevarande spörsmål
böra lösas i samband med frågan om revision av bestämmelserna angående
egnahemslånerörelsen i dess helhet.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motion
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t vid prövning av frågan om ändrade bestämmelser
för den av staten utövade egnahemslånerörelsen ville
taga under övervägande, huruvida och i vad mån de
för egnahemslån fastställda maximivärden för lägenheter
må höjas utöver nu gällande 8,000 kronor för obebyggd
jordbrukslägenhet, 7,000 kronor för bebyggd sådan
och 4,000 kronor för bostadslägenhet, samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill en dylik utredning
må kunna föranleda.
Stockholm den 3 april 1916.
På jordbruksutskottets vägnar:
RAOUL HAMILTON.
Reservationer
av herrar Lindblad och Ingeström mot vissa delar av utskottets motivering,
samt
av herr Linders.
Närvarande: Herr greve Hamilton, Ericsson, Fahlén, Holmquist, Lindblad, greve
Wachtmeister, Linders, Åkerlund, Nilsson i Tånga, Öberg, Nilsson i
Linnås, Ingeström, Jonsson, friherre Hermelin, Norin och Molin.
Victor Petterson» Bokindoatri A. B., 1916.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1916:118 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ändring i gällande villkor och bestämmelser för den av staten utövade egnahemslånerörelsen. s. 1 i texten