Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om ändring i gällande villkor och bestämmelser för den av staten utövade egnahemslåneröreisen.

1916-04-03 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1916:44, Utlåtande, i anledning av väckt motion om ändring i gällande villkor och bestämmelser för den av staten utövade egnahemslåneröreisen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskoiiets utlåtande Nr 44.

1

Nr 44.

Ankom till riksdagens kansli den 3 april 1916 kl. 7 e. m,

Utlåtande, i anledning av väckt motion om ändring i gällande

villkor och bestämmelser för den av staten utövade egnahemslåneröreisen.

(2:a avd.)

Uti en inom andra kammaren vackt, till jordbruksutskottets förberedande

behandling hänvisad motion, nr 183, har herr Johanson i Huskvarna

m. fl. hemställt, att riksdagen måtte för sin del besluta den ändring

i allmänna villkor och bestämmelser för den av staten utövade egnahemslånerörelse,

att egnahemslån ej må utgå, där det beräknade värdet

överstiger: för obebyggd jordbrukslägenhet 10,000 kronor, för bebyggd

jordbrukslägenhet 9,000 kronor och för bostadslägenhet 5,000 kronor.

Till stöd härför hava motionärerna anfört följande:

»Då vid 1904 års riksdag frågan om ordnande av statens egnahemslånerörelse

först förelåg i form av en kungl. proposition, föreslogs däri

beträffande maximigränsen för värdet av jordbrukslägenhet, att detta skulle

sättas till 6,000 kronor, och föredragande departementschefen framhöll i

sitt yttrande till stadsrådsprotokollet, att statens egnahemslånerörelse icke

borde vara inskränkt till att främja bildandet av endast sådana mindre

lägenheter, vilkas ägare för sin utkomst vore beroende av arbetsförtjänst

utom hemmet, utan att rörelsen borde ha till uppgift att även skapa sådana

lägenheter, å vilka ägaren kunde bliva fullt besutten. Riksdagen beslöt

emellertid för sin del att sänka det föreslagna maximivärdet till 5,000

kronor. För bostadslägenhet fastställdes ett maximivärde av 3,000 kronor.

På grund av väckta motioner beslöt dock sedermera 1906 års riksdag

att höja nämnda maximivärde för jordbrukslägenhet till 6,000 kronor

och för bostadslägenhet till 4,000 kronor, och 1910 års riksdag höjde

ånyo även denna gång i anledning av väckta motioner förstnämnda värde,

nu till 7,000 kronor.

Vid 1912 års riksdag bestämdes med anledning av kungl. proposition

i ämnet, att värdemaximum för obebyggd jordbrukslägenhet skulle fast.

Bihang till nies dagens protokoll 1916. 10 samt. 26 käft. (Nr 44.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

ställas till 8,000 kronor, för bebyggd jordbrukslägenhet till 7,000 kronor

samt för bostadslägenhet till 4,000 kronor. Egnahemslån skall, då det

är fråga om jordbrukslägenhet, utgå med minst hälften och högst 6/6 av

det med ledning av uppgjort köpeavtal, värderingsinstrument, brandförsäkringshandlingar,

kostnadsförslag och andra tillgängliga handlingar av

låneförmedlaren godkända värdet å jorden jämte därå befintliga eller för

uppförande avsedda byggnader samt, då fråga är om bostadslägenhet, med

minst hälften och högst 8/4 av samma värde.

Ovannämnda bestämmelser äro ännu gällande och återfinnas i kungl.

kungörelsen den 13 juni 1908 angående förändrade allmänna villkor och

bestämmelser för den av staten utövade egnahem slånerörelsen jämte ändring

genom kungl. kungörelsen den 10 juni 1912.

Den grunduppfattning rörande egnahemslånerörelsens uppgifter, som

departementschefen gjorde gällande vid angivandet av den ovan omnämnda

kungl. propositionen till 1904 års riksdag, nämligen att egnahemslånerörelsen

jämväl skall söka skapa en besutten småbrukarestam, som ej för sitt

uppehälle är hänvisad till lönearbete hos andra, synes oss till sin innebörd

vara obestridligt riktig. Man torde nämligen som regel kunna antaga,

att egnahemsinnehavarnas intresse för att väl odla och sköta sin jord skall

bli större, om de åt densamma få ägna hela sin arbetskraft och uteslutande

därifrån hämta sin näring. På så sätt befordras också ett viktigt statsintresse,

nämligen att skapa en så stor skara som möjligt av fria och

självständiga jordbrukare, vilka alltid ansetts vara ett sunt och kraftigt

samhällslivs största styrka.

För att detta ändamål skall vinnas, får emellertid maximigränsen för

värdet av de egna hemmen ej sättas för lågt. Det vill också synas, som om

den gräns, som år 1912 fastställdes, redan då var den lägsta möjliga.

Sedan dess ha dock som bekant för varje år jordprisen stegrats, vilket

icke minst gäller den jord, som är lämplig för småbruk. Samtidigt ha

också byggnadskostnaderna och kreatursprisen högst väsentligt gått i höjden.

Det torde kunna sägas, att ett småbruk svårligen kan nöjaktigt

bebyggas med boningshus och för en intensiv drift nödiga uthus för mindre

än omkring 6,000 kronor. Med nu gällande värdegräns återstår sålunda

endast 2,000 kronor för inköp av jord och inventarier. Det är emellertid

uppenbart, att i det närmaste samma åbyggnader kunna vara tillräckliga

för större jordareal än den, som för nämnda belopp kan erhållas. Genom

att bliva satt i tillfälle att inköpa tillräckligt mycket jord blir sålunda

småbrukaren försatt i en avsevärt gynnsammare ställning med hänsyn till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr då. 3

möjligheterna för honom att erhålla skälig avkastning av sitt jordbruk, än

om han på grund av en för låg maximigräns nödgas inköpa mindre jordareal.

För att betrygga egnahemslånerörelsens framtid och på bästa möjliga

sätt åstadkomma, att densamma blir till avsedd nytta såväl för egnahems*

innehavarna själva som för landet, är det därför enligt vår mening nödvändigt,

att maximivärdet höjes så, att småbruken kunna bliva av den storlek, att

de giva sina innehavare full sysselsättning med gårdens skötsel och garantera

en visserligen knapp men dock tillräcklig utkomst på den egna torvan.

Företages icke en sådan förhöjning, är det säkerligen fara för att det framtvingas

ett antal i förhållande till jordarealen överbebyggda egnahemslägenheter,

vilka icke kunna lämna en avkastning, som gör småbruket ekonomiskt

lönande.

Det synes mig därför vara nödvändigt att höja maximivärdet för jordbrukslägenheter

med åtminstone 2,000 kronor, och i samband därmed

torde på grund av stegrade byggnadskostnad^1 jämväl värdet för bostadslägenheter

böra höjas med 1,000 kronor.

På grund av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa — — —»

Enligt de år 1904 fastställda grunderna för egnahemslånerörelsen

gällde, att för erhållande av egnahemslån för jordbrukslägenhet lägenhetens

värde ej finge överstiga 5,000 kronor. För bostadslägenhet var motsvarande

värde bestämt till 3,000 kronor.

På sätt i motionen erinras hava sedermera de för egnahemslåns beviljande

fastställda maximivärdena tid efter annan höjts, så att de samma enligt

1912 års, numera gällande bestämmelser utgöra 8,000 kronor för obebyggd

och 7,000 kronor för bebyggd jordbrukslägenhet samt 4,000 kronor

för bostadslägenhet.

Motionen går ut därpå, att berörda värden skola ytterligare höjas,

förslagsvis för jordbrukslägenhet, obebyggd och bebyggd, till 10,000 kronor

respektive 9,000 kronor och för bostadslägenhet till 5,000 kronor. Såsom

skäl för denna förhöjning anföra motionärerna bland annat, att hänsyn måste

tagas till de speciellt under de senare åren stegrade jordbyggnads- och

kreaturspriser, vilka nödvändiggöra en dylik höjning, särskilt därest egnahemslånerörelsen

skall kunna fylla det därmed afsedda beaktansvärda ändamålet

att skapa självständiga småbruk.

Utskottet, som jämväl är av den uppfattningen, att bildandet av lägenheter

med full besuttenhet i möjligaste män bör genom egnahemslånerörelsen

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande, Nr 44.

främjas, anser de av motionärerna åberopade omständigheterna vara ägnade

att påkalla en förhöjning av omförmälda maximivärden. Emellertid må

erinras därom, att särskilt tillkallade sakkunniga inom jordbruksdepartementet

varit sysselsatta med en utredning rörande ändrade bestämmelser

för egnahemslånerörelsen, ävensom att de sakkunniga den 14 oktober 1914

avgivit betänkande i ämnet. Vid sådant förhållande kan det näppeligen

anses välbetänkt, att riksdagen för sin del beslutar någon ändring i

den av motionärerna föreslagna riktningen, utan torde förevarande spörsmål

böra lösas i samband med frågan om revision av bestämmelserna angående

egnahemslånerörelsen i dess helhet.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t vid prövning av frågan om ändrade bestämmelser

för den av staten utövade egnahemslånerörelsen ville

taga under övervägande, huruvida och i vad mån de

för egnahemslån fastställda maximivärden för lägenheter

må höjas utöver nu gällande 8,000 kronor för obebyggd

jordbrukslägenhet, 7,000 kronor för bebyggd sådan

och 4,000 kronor för bostadslägenhet, samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill en dylik utredning

må kunna föranleda.

Stockholm den 3 april 1916.

På jordbruksutskottets vägnar:

RAOUL HAMILTON.

Reservationer

av herrar Lindblad och Ingeström mot vissa delar av utskottets motivering,

samt

av herr Linders.

Närvarande: Herr greve Hamilton, Ericsson, Fahlén, Holmquist, Lindblad, greve

Wachtmeister, Linders, Åkerlund, Nilsson i Tånga, Öberg, Nilsson i

Linnås, Ingeström, Jonsson, friherre Hermelin, Norin och Molin.

Victor Petterson» Bokindoatri A. B., 1916.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1916:118 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ändring i gällande villkor och bestämmelser för den av staten utövade egnahemslånerörelsen. s. 1 i texten