Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t angående omorganisation av statens fisker iadministration.

1916-04-10 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1916:52, Utlåtande i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t angående omorganisation av statens fisker iadministration.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

1

Nr 52.

Ankom till riksdagens kansli den 12 april 1916 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skrivelse

till Kungl. Maj:t angående omorganisation av statens

fisker iadministration.

(2:a avd.)

I två inom riksdagen väckta, likalydande motioner, nr 53 i första

kammaren av herrar Mannheimer och Neiglick, samt nr 107 i andra kammaren

av herrar Osberg och Olausson har hemställts, att riksdagen måtte

besluta att till Kungl. Maj:t avlåta en skrivelse med anhållan, att Kungl.

Maj:t ville låta utreda frågan om en omorganisation av statens fiskeriadministration

i antydd riktning och med ledning av denna utredning inför riksdagen

framlägga förslag i ämnet.

Till stöd härför har anförts följande:

»Genom 1904 års bestämmelser om svenska statens fiskeriadministration

indelades landet i sex distrikt med var sin fiskeriintendent. Dessutom tillsattes

en fiskeriassistent utan särskilt distrikt och två fiskeristipendiater

närmast för att utbildas till kompetenta fiskeritjänstemän. Centralpunkten

för denna fiskeriförvaltning blev såsom förut kungl. lantbruksstyrelsen, inom

vilken fiskerierna företräddes av fiskeriinspektören, vilkens titel sedan ändrats

till byråchef för fiskerfärenden.

Utan tvivel har denna statens fiskeriförvaltning i hög grad främjat

utvecklingen av landets fiske. Särskilt med hänsyn till den starka utveckling

fisket — i synnerhet havsfisket — under senare år tagit, synes det

dock som om vissa olägenheter vore förenade med den nuvarande organisationen.

Av en på området sakkunnig man har i nu berörda hänseende

framhållits följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 10 samt. 32 käft. (Nr 52).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

Statens verksamhet för fiskerinäringen synes huvudsakligen böra hava

till uppgift dels att systematiskt bedriva undersökningar över de olika fiskarternas

levnadssätt och över de faktorer, som inverka därpå, dels ock i

övrigt att vidtaga lämpliga åtgärder till fiskerinäringens fromma. Det förra

verksamhetsområdet synes vara särdeles viktigt. Ty endast genom ingående

undersökningar kan man erhålla den kunskap, som kan bilda en säker grund

för fiskets rationella utnyttjande. Utom de nämnda vetenskapliga undersökningarna

höra till detta arbetsfält hydrografiska undersökningar, uppsökandet

av nya fångstområden, frågor om minimimått, fridlysning, förorening

av fiskevatten etc.

Inom det senare verksamhetsområdet falla t. ex. arbetet för ökad avsättning

och konsumtion av fisk, försök med nya fiskredskap, åtgärder till

förbättrandet av fiskarebefolkningens ställning, juridiska frågor rörande

fisket o. s. v.

Ofta torde de båda områdena för denna nu blott antydda verksamhet

övergå i varandra.

Med de nu skisserade uppgifterna för statens fiskeriadministration som

utgångspunkt torde den nuvarande organisationens lämplighet böra bedömas.

Inom de sex fiskeriintendentsdistrikten torde till stor del likartade arbetsuppgifter

föreligga. Så förekomma säkerligen inom alla distrikten frågor

rörande vattenföroreningar och laxfiske, inom alla kustdistrikten frågor, som

beröra sillfisket o. s. v. En fiskeriintendent får således de mest olikartade

frågor sig förelagda, av vilka flera förutsätta en betydande specialisering.

För att fullt motsvara de krav, som fiskerinäringen nu ställer på en fiskeritjänsteman,

måste han vara zoolog, botanist, kemist, hydrograf, jurist och

dessutom hava praktisk erfarenhet i själva fiskareyrket. Det är lätt att

förstå, att detta är omöjligt. Det är dessutom en misshushållning med

arbetskraft, att fiskeriintendenterna ofta få arbeta på samma eller likartade

problem och det tämligen oberoende av varandra.

Helt visst skulle fiskeritjänstemännens arbete giva ett mycket bättre

resultat, om de finge tillfälle att specialisera sig på olika delar av det stora

arbetsfältet. En sådan arbetsfördelning förutsätter dbck med nödvändighet

en centralisering av fiskeriadministrationen, så att den komme ett bilda en

centralinstitution, inom vilken de olika tjänstemännen skulle hava att arbeta

på skilda delar av fiskeriadministrationens arbetsområde utan att vara bundna

till särskilda distrikt. Inom en sådan centralanstalt skulle först och främst

saltvattensfisket och färskvattensfisket skiljas åt. Möjligen skulle det vara

lämpligast att förlägga dessa båda fisken till var sin institution. Härför

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

3

talar, att den del av administrationen, som skulle behandla havsfisket, kanske

lämpligen borde förläggas till en plats, där detta fiske vore mest koncentrerat.

Denna fråga liksom spörsmålen om organisationens detaljer för

övrigt torde ej kunna lösas utan en fullständig utredning. Det viktigaste

är, att en centralisering äger rum, så att fiskeritjänstemännen kunna få

tillfälle att särskilt specialisera sig på olika områden. Det vore icke meningen

att beröva de särskilda lokala fiskeridistrikten det stöd, som de nu erhålla

genom intendenterna, men till äventyrs kunde personer med övervägande

praktisk utbildning lika väl fylla den intendenternas uppgift, som består

uti skötande av de löpande göromålen, samlandet av uppgifter för fiskerirapporterna,

givandet av praktiska råd, inhämtandet av fiskarebefolkningens

önskemål m. m.

I Norge har för länge sedan en dylik centralisering genomförts. Där

äro också havsfisket och insjöfisket förlagda till olika centrala institutioner,

och en arbetsfördelning är i stor utsträckning genomförd. Man torde helt

visst kunna påstå, att de storartade resultaten av norska fiskeriadministrationens

arbete säkerligen ej framkommit utan denna arbetsfördelning.

Att den svenska fiskeriadministrationen är otillräcklig torde också

framgå därav, att förvaltningsutskottet i Jönköpings läns hushållningssällskap

nyligen gjort en underdånig framställning om inrättandet av en

statens fiskeriförsöksanstalt.

Det torde vara klart, att med den starka utveckling, som vårt fiske på

senare åren genomgått, kraven på statens fiskeriadministration ökas, och det

torde vara av stor betydelse att tillse, att dess organisation är den mest

tidsenliga.

Det synes oss som om vad sålunda framhållits, vore förtjänt av stort

beaktande. Yår fiskerinäring är av den största betydelse för landet och

vad som kan göras för dess ytterligare befrämjande och utveckling är en

sak, som är värd statsmakternas synnerliga uppmärksamhet. Det synes oss

därför, att det förefinnes starka skäl för en utredning angående en omorganisation

av fiskeriförvaltningen. Först under en dylik utredning kan man

bilda sig ett bestämdare omdöme med avseende å de här ovan berörda

riktlinjer och uppslag. Så t. ex. därom, huruvida en självständig styrelse,

såsom här ovan framhålles, vore erforderlig eller om icke målet kunde på

ett för staten billigare sätt nås genom en centralisering med bibehållande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utskottet.

fc Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

av den nuvarande anordningen med fiskeriförvaltningen lydande under lantbruksstyrelsen.

»

Uskottet vill till en början erinra därom, att frågan om åtgärder till

fiskets främjande redan förut under innevarande år varit föremål för riksdagens

prövning. I motion, nr 77, i första kammaren bar herr Boberg

hemställt, att riksdagen ville ingå till Kungl. Maj:t med en skrivelse, vari

riksdagen begär, att Kungl. Maj:t genom sakkunnig person eller kommitté

söker utröna läget och behoven på hit hörande område. Vidare har

i motion, nr 216, i andra kammaren herr Molin i Dombäcksmark hemställt,

att andra kammaren för sin del beslutar, att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t snarast möjligt måtte låta

utreda på vad sätt staten lämpligen kan medverka till varaktigt befrämjande

av en planmässig, rationell fiskeripolitik, exempelvis genom upprättandet

av någon i samband med lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapen

stående vetenskaplig praktisk institution, samt för riksdagen

framlägga resultatet av denna utredning.

Beträffande förstnämnda motion har första kammaren bifallit vederbörande

utskotts hemställan, att motionen icke måtte till någon kammarens

åtgärd föranleda, till vilket beslut torde hava bidragit den av utskottet

i sitt utlåtande gjorda hänvisningen till nu förevarande motioner.

Vad därefter angår den av herr Molin i Dombäcksmark väckta motionen,

har densamma likaledes efter avstyrkande utlåtande av vederbörande

utskott av andra kammaren avslagits. I motiveringen för berörda utlåtande

har utskottet i huvudsak hänfört sig till ett yttrande, som efter framställning

av utskottet avgivits av kungl. lantbruksstyrelsen, av vilket

yttrande enligt utskottets mening framginge, att utredning redan påbörjats

rörande inrättande av en statens fiskeriförsöksanstalt med såväl vetenskapligt

som praktiskt ändamål, och att jämväl på andra, av motionären

behandlade områden inom fiskeripolitiken åtgärder i den riktning han föreslagit

antingen redan vidtagits eller vore föremål för utredning. Härjämte

framhöll utskottet, att riksdagen med anledning av nu förevarande

motioner bleve satt i tillfälle att göra ytterligare uttalande i frågan.

Utskottet har tagit del av lantbruksstyrelsens förberörda yttrande,

vilket såsom bilaga är fogat till detta utlåtande. Av detsamma framgår,

såsom redan blivit antytt, att inom kungl. styrelsen utredningar pågå av

skilda slag för främjandet av fisket inom riket.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

5

Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att statens

fiskeriadministration är ordnad på ett så tillfredsställande och för sin uppgift

gagneligt sätt som möjligt. Utskottet håller ävenledes före, att motionärernas

påstående, att vissa olägenheter äro förenade med den nuvarande

organisationen, har fog för sig. Det har därför synts utskottet, att då

frågan om vissa organisatoriska föranstaltningar på detta område redan är

föremål för behandling, det av motionärerna framförda kravet jämväl bör

bliva föremål för allsidigt och sakkunnigt beaktande, i ändamål att få utrönt

i vad mån och på vilket sätt de påstådda olägenheterna må kunna

avhjälpas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må i anledning av förevarande motioner

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t måtte i sammanhang med utredningen angående

inrättande av en statens fiskeriundersökningsanstalt

jämväl föranstalta om utredning rörande en omorganisation

av fiskeriadministrationen i riket.

Stockholm den 10 april 1916.

På jordbruksutskottets vägnar:

PiAOUL HAMILTON.

Närvarande: Hrr greve Hamilton, Ericsson, Fahlén, Holmquist, Linders, Nilsson i

Tånga, Sjöblom, Nilsson i Linnås, Barthelson, Ingeström, friherre

Silfverschiöld, Pettersson, Olaus, Fagerlin, Larsson, Olausson, Andersson.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

Bilaga.

Till KONUNGEN.

Uti en inom riksdagens andra kammare väckt, den 6 februari 1916 dagtecknad

motion (nr 216) har herr Emil Molin i Dombäcksmark hemställt

att andra kammaren för sin del beslutar, att riksdagen ville i skrivelse till

Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t snarast möjligt måtte låta

utreda på vad sätt staten lämpligen kan medverka till varaktigt befrämjande av

en planmässig, rationell fiskeripolitik, exempelvis genom upprättandet av någon

i samband med lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapen stående vetenskaplig

praktisk institution, samt för riksdagen framlägga resultat av denna utredning.

Genom nådig remiss den 18 nästlidne februari har lantbruksstyrelsen anbefallts

avgiva underdånigt utlåtande i fråga om lämpligheten av den i sagda

riksdagsmotion begärda utredningen samt det uttalande i övrigt, vartill motionen

kunde föranleda.

Till åtlydnad av denna nådiga befallning får, med återställande av remissakten,

lantbruksstyrelsen i underdånighet anföra följande.

Då motionären utgår från 1902 års riksdags skrivelse nr 142, angående åtgärder

för åstadkommande av en bättre fiskerivård för Östersjö- och sötvattensfisket,

torde det vara lämpligt att först genomgå de åtgärder, som i nämnda

skrivelse uppräknas såsom ägnade att befordra ifrågavarande fiskens utveckling,

och därpå redogöra för vad som sedan dess åtgjorts med anledning av riksdagens

sagda skrivelse.

De i skrivelsen framhållna åtgärderna äro följande:

1) åstadkommande av s. k. fiskeriföreningar;

2) bildande av försäkringsföreningar för båtar och redskap;

3) höjande av fiskarenas yrkesskicklighet;

4) befordrande av större sakkunskap och insikter hos fiskeriinstruktörer och

tillsyningsman;

5) ett mera verksamt stöd åt hushållningssällskapen från statens sida såväl

i statsanslag till fiskerinäringens befrämjande som genom statens fiskeriadministration;
6)

införande av distriktsindelning i fiskeriadministrationen och möjliggörande

för fiskeritjänstemännen att odelat ägna sitt arbete åt den uppgift staten genom

dem velat befordra.

Genom nådig remiss den 30 maj 1902 anbefallde Eders Kungl. Maj:t lantbruksstyrelsen

att anmoda Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i rikets samtliga

län att var för sig, sedan vederbörande landsting och hushållningssällskap

lämnats tillfälle att yttra sig, till lantbruksstyrelsen inkomma med de yttranden,

som kunde komma att avgivas, och eget underdånigt utlåtande, och därefter till

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

7

Eders Kungl. Maj:t jämte eget underdånigt utlåtande överlämna samtliga till

ärendet hörande handlingar.

Uti sitt underdåniga utlåtande i ärendet den 13 november 1903 har lantbruksstyrelsen

i huvudsak yttrat följande.

Beträffande inrättandet av fiskeriföreningar uttalade lantbruksstyrelsen, att

det enligt styrelsens uppfattning skulle vara till stor nytta för landet, om genom

förändring av dåvarande lagstiftning s. k. tvångsföreningar mellan fiskedelägare

skulle komma till stånd med ändamål att för medlemmarnas räkning på ett rationellt

sätt bedriva fisket. Det syntes emellertid icke kunna åligga lantbruksstyrelsen

att utarbeta formulerat förslag till den lagändring, som skulle fordras

för genomförandet av en dylik förändring inom vår fiskelagstiftning, eller att

vidare ingå på denna fråga, varigenom de mera brådskande åtgärderna till åstadkommandet

av en bättre fiskevård skulle utan motsvarande gagn fördröjas.

I avseende å inrättande av försäkringsföreningar för båtar och redskap meddelade

lantbruksstyrelsen, att styrelsen uti underdånig skrivelse den 14 november

1890 bland- annat hemställt, att ett belopp av 25,000 kronor måtte beviljas för

åstadkommande, i enlighet med ett av styrelsen i sådant avseende upprättat förslag,

av försäkringsföreningar. Vid föredragning av detta ärende inför Eders

Kungl. Maj:t den 12 januari 1891 hade chefen för civildepartementet, på sätt

inhämtades av det vid statsverkspropositionen till samma års riksdag fogade

statsrådsprotokoll över civilärenden, uttalat, att det syntes ganska tvivelaktigt,

huruvida dylika föreningar skulle lyckas tillvinna sig en allmännare anslutning

bland fiskarebefolkningen, då enda sättet att vinna en verksam kontroll därå,

att icke fiskaren själv genom vårdslöshet eller annorledes orsakade förlust av försäkrad

redskap, syntes vara, att blott en del av det försäkrades värde ersattes,

men detta å andra sidan naturligtvis betydligt minskade fördelen för fiskaren att

hålla redskapen försäkrad. Då emellertid det belopp, varmed, och det sätt i

övrigt, varpå försäkringsförening för båtar eller redskap syntes böra av staten

understödjas, naturligtvis måste bliva beroende på föreningens omfattning, dess

organisation m. m., ansåge föredragande departementschefen sig icke för det dåvarande,

då någon begäran om understöd för någon viss förening icke förelåge,

böra tillstyrka äskandet hos riksdagen av medel för dylika ändamål, helst det

icke syntes vara omöjligt, därest ansökningar om understöd för åstadkommande

av dylika föreningar skulle under den närmaste tiden göras, att av de medel,

som då vore å ordinarie stat anvisade till fiskerinäringens understöd, eller från

tillgängliga besparingar bereda tillgång därtill. Bildandet av försäkringsföreningar

skulle sannolikt ock kunna befrämjas därigenom, att fiskare, som förbunde sig

att försäkra båt eller redskap, för vars anskaffande lån från fiskerifonden söktes,

tillerkändes företräde framför andra till erhållande av lån. I enlighet med föredragande

departementschefens åsikt i detta avseende hade Eders Kungl. Maj:t

icke funnit skäl att med anledning av lantbruksstyrelsens berörda hemställan då

vidtaga någon åtgärd.

Sedermera hade emellertid filosofie doktorn A. V. Ljungman, dåvarande

fiskeriassistenten F. Trybora samt v. häradshövdingen K. G. Herlitz blivit av

chefen för civildepartementet tillkallade för att utarbeta förslag till normalregle
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

mente för fiskeriförsäkringsföreningar samt till de villkor, varpå sådana föreningar

skulle kunna erhålla statsanslag. Detta förslag hade till departementschefen

den 31 maj 1892 avgivits och tryckts på departementets föranstaltande. Någon

vidare åtgärd syntes likväl sedermera icke hava blivit vidtagen i det med förslaget

avsedda syfte. Emellertid syntes det vara synnerligen önskligt, att denna

angelägenhet bleve genom statens åtgöranden befordrad och att fiskeriförsäkringsföreningar

mera allmänt bildades och kornrne i åtnjutande av statsunderstöd, så

att det bleve möjligt för var och en av dem att bilda en grundfond, varförutan

sådan förening löpte fara att icke kunna infria sina förbindelser.

En annan försäkringsform, som syntes böra komma till stånd och vinna

spridning bland fiskarebefolkningen, vore olycksfallsförsäkring för fiskare.

Även fiskeriundervisningens ordnande hade lantbruksstyrelsen ansett vara

av förhållandena oundgängligen påkallat, men likasom övriga därmed i samband

stående, under ärendets handläggning föreslagna åtgärder, såsom anvisande av

medel till stipendier eller understöd åt fiskare, som genomginge fiskareskolor,

syntes för det dåvarande och intill dess fiskeriadministrationen blivit ordnad,

förevarande fråga icke kunna definitivt avgöras, vårföre lantbruksstyrelsen förbehölle

sig att framdeles, i den mån förhållandena sådant påkallade, hos Eders

Kungl. Maj:t göra framställning i förevarande ämne.

Angående fiskeriadministrationens omorganisation yttrade landtbruksstyrelsen

bland annat följande:

Mot den dåvarande organisationen, särskilt fiskeritjänstemännens åliggande

att inom hela landet vara verksamma för fiskerinäringens utveckling, hade framställts

åtskilliga ganska avsevärda erinringar. Sålunda hade framhållits, att det

icke hade kunnat vara till fördel för det med fiskeritjänstemännens anställande

avsedda ändamål, att dessa tjänstemän i saknad av bestämda distrikt varit uteslutna

från möjligheten att komma i någon närmare och ofta upprepad beröring

med fiskeribefolkningen inom särskilda orter samt att noggrannare lära känna

förhållandena inom samma orter. På samma gång landtbruksstyrelsen icke

kunde underkänna vikten af vad sålunda mot den dåvarande ordningen anförts,

ville styrelsen för egen del framhålla, hurusom hushållningssällskapen, vilka det

tillkomma att, vart inom sin ort, handhava den närmaste omsorgen om fiskets

utveckling, under dåvarande förhållanden icke kunde i regel påräkna att av hos

dem anställde tjänstemän erhålla det sakkunniga biträde, varförutan deras verksamhet

i förevarande avseende icke kunde bliva verkligt framgångsrik. Hos

vissa hushållningssällskap hade väl funnits anställda i detta hänseende fullt kompetenta

personer, men detta förhållande kunde anses hava endast undantagsvis

ägt rum. Det borde ej heller förbises, att det skulle vara för hushållningssällskapen

av ganska stor betydelse att från lokalt anställda statstjänstemän få mottaga

förslag till åtgärder, som borde vidtagas i fiskerinäringens intresse, och till

utvecklande av de möjligheter, som i sådant avseende inom de särskilda distrikten

kunde förefinnas. Under eu längre tid hade genom fiskeritjänstemännen utförts

undersökningar av de olika fiskevattnen inom länen, varvid icke ringa svårighet

mött för lantbruksstyrelsen att kunna för dessa undersökningar fastställa

nöjaktig plan, då de särskilda fiskeritjänstemännen icke haft någon lokal utgångs
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

9

punkt för sin verksamhet utan måst användas över hela landet. Vid en uppeldning

av riket i distrikt skulle varje fiskeritjänsteman få sin särskilda uppgift

i förevarande avseende och en alldeles personlig anledning att verka för fiskevattnens

undersökning, vilket i en mycket avsevärd grad skulle underlätta dessa

arbeten och befordra planmässigheten i desamma. I några av de yttranden, som

inkommit, hade kunnat spåras eu viss misstro till distriktsindelningens fördelar

och antydan gjorts därom, att hushållningssällskapens befogenheter i fråga om

förvaltningen af fisket skulle kunna därigenom lida intrång samt konflikter sålunda

möjligen uppstå. Dessa farhågor ansåge lantbruksstyrelsen vara helt och

hållet ogrundade, då distriktsindelningens införande i ingen mån kunde minska

hushållningssällskapens inflytande på sagda förvaltning. Snarare kunde det synas,

som om för hushållningssällskapen möjligheterna och tillfällena att befordra fiskerinäringens

intressen skulle på detta sätt kunna ökas genom samarbetet med fiskeritjänstemännen,

så att, på samma gång genom den tilltänkta distriktsindelningen

fiskeritjänstemännens verksamhet bleve mera effektiv än dittills, detsamma även

skulle bliva förhållandet med hushållningssällskapens. Av vad sålunda anförts

syntes framgå, att enligt lantbruksstyrelsens uppfattning genom den föreslagna

distriktsindelningens genomförande större planmässighet och effektivitet skulle

åstadkommas såväl i statens verksamhet för fiskeriernas befrämjande som i hushållningssällskapens

och fiskerinäringen därigenom komma att njuta fördelarna

av en starkare utveckling till den fiskeriidkande befolkningens och hela landets

fromma.

Vidare yttrade lantbruksstyrelsen bland annat följande beträffande den av

riksdagen i dess åberopade skrivelse behandlade fråga om ett mera verksamt

stöd från statens sida till fiskerinäringens höjande i form av statsanslag, varom

även i åtskilliga av de inkomna yttrandena önskningar framställts. Genom nådig

kungörelse den 12 augusti 1901 hade Eders Kung!. Maj:t förklarat, att av det

under nionde huvudtiteln å ordinarie stat uppförda anslag till fiskerinäringens

understöd tills vidare högst 20,000 kronor årligen komme att såsom bidrag till

fiskeriadministrationen och fiskets befrämjande i de särskilda orterna tilldelas

hushållningssällskap eller landsting, samt föreskrivit villkoren, under vilka dylika

statsbidrag kunde beviljas. Under de tvänne år, som förflutit sedan sagda författning

utkommit, hade två gånger fördelning av berörda summa ägt rum, och

hade till följd av summans otillräcklighet nedprutningar i de begärda beloppen

måst ske, nämligen år 1902 med 1,700 kronor och år 1903 med 7,400 kronor.

Det syntes därav, att anslaget icke fullt räckt till för ändamålet, och med den

livaktighet, som för det dåvarande syntes råda på detta område inom de särskilda

orterna, syntes anslaget bliva än mera otillräckligt, helst, i den mån en

mera verksam fiskeriadministration komme till stånd, åtgärder till fiskerinäringens

höjande syntes komma att i än högre grad vidtagas. Därav syntes alltså framgå,

att ytterligare medel borde beredas för ifrågavarande ändamål till belopp, som

lantbruksstyrelsen ansåge icke böra sättas lägre än till 10,000 kronor, så att för

ändamålet kunde vara att beräkna ett belopp af 30,000 kronor, varjämte, förutom

erforderliga löner och arvoden enligt det föregående, av anslaget syntes

böra vara för Eders Kungl. Maj:t disponibelt ett belopp av omkring 20,000 kro
Bihang

till riksdagens protokoll 1916. 10 samt. 32 käft. (Nr 52.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

nor för tillfälliga eller årligen återkommande ändamål, såsom till fiskeriförsöks

anställande, fiskodlingsanstalter, driften av fiskeriadministrationens fartyg m. m.

På grund av vad här i korthet blivit anfört hemställde lantbruksstyrelsen,

att Eders Kungl. Maj:t måtte dels vidtaga erforderliga åtgärder för att eu sådan

ändring i gällande lagstiftning måtte komma till stånd, att föreningar av fiskeberättigade

i sammanhängande fiskevatten, med ändamål att åstadkomma ordning

och uppsikt över fisket till dettas bevarande och förökande, måtte kunna på i

lag stadgade villkor bildas, dels ej mindre på grundvalen av det utav tillkallade

sakkunnige den 31 maj 1892 upprättade förslag vidtaga åtgärder för bildandet

av försäkringsföreningar för fiskeägares båtar och redskap, än även gå i författning

om verkställandet av sådana undersökningar, beräkningar och andra åtgärder,

på grund av vilka en olycksfallsförsäkring för fiskare måtte kunna komma

till stånd, dels anbefalla lantbruksstyrelsen att, så snart omständigheterna medgåve,

till Eders Kungl. Maj:t inkomma med förslag till ordnandet av fiskeriundervisningen

inom landet, dels ock uti nådig proposition föreslå riksdagen dels

att, med godkännande av det utav lantbruksstyrelsen i det föregående framställda

förslag till ordnandet av fiskeriadministrationen samt den av styrelsen föreslagna

stat för densamma jämte övriga i sammanhang därmed förordade villkor

och bestämmelser, medgiva, att sagda förslag skulle genomföras i den män sådant

bleve möjligt, på sätt lantbruksstyrelsen förordat, dels att ej mindre för anställande

från och med år 1905 av två fiskeriintendenter, en fiskeriassistent, två

fiskeristipendiater samt eu fiskeriingenjör, än även för höjande av då utgående

statsbidrag till hushållningssällskap eller landsting samt bestridande av andra utgifter

för fiskerinäringens behov, enligt vad ovan sägs, höja anslaget till fiskerinäringens

understöd från 42,000 kronor till 66,000 kronor, dels ock att till anställande

av en fiskeristipendiat på extra stat för år 1905 anvisa ett belopp av

1,500 kronor.

Enligt skrivelse den 13 april 1904, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts i

statsverkspropositionen under nionde huvudtiteln gjorda framställningar angående

åtgärder till fiskerinäringens befrämjande, anmälde riksdagen, att riksdagen godkänt

stat för statens fiskeriadministration, och genom nådigt brev den 17 juni

1904 fann Eders Kungl. Maj:t gott att bland annat dels fastställa den av riksdagen

beslutade staten för statens fiskeriadministration och dels uppdraga åt

lantbruksstyrelsen att, så snart sig göra läte, till Eders Kungl. Maj:t inkomma

med förslag till instruktion för statens fiskeriadministration samt till de övriga

föreskrifter, som för den nya organisationens successiva genomförande erfordrades.

Från och med år 1905 hava de till den nya organisationen börande befattningarna

efter hand blivit besatta, den sista, fiskeriintendentsbefattniugen i övre

norra distriktet, från den 1 januari 1912, från vilken tid den nya organisationen

således varit fullt genomförd.

Samtidigt som denna omorganisation av fiskeriadministrationen pågick, vidtogos

emellertid åtgärder för att tillgodose även övriga önskemål, som uttalats i

1902 års riksdags åberopade skrivelse. Frågan om åstadkommandet av s. k.

fiskeriföreningar hade återupptagits vid 1906 års riksdag, vid vilken i vardera

kammaren väckts motion med förslag om underdånig framställning, att Eders

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

11

Kungl. Maj:t måtte genom sakkunniga låta utreda i vad mån och på vilket sätt

en obligatorisk sammanslutning av fiskevattensägare för fiskets bedrivande för

delägarnas gemensamma räkning kunde komma till stånd, samt till näst sammanträdande

riksdag framlägga nådig proposition i ämnet. Lagutskottet, som fann

syftet med ifrågavarande motioner vara synnerligen behjärtansvärt, hemställde

emellertid, under erinran om 1902 års riksdagsskrivelse och den behandling, som

av Eders Kungl. Maj:t ägnats däri omförmälda spörsmål, att motionerna ej måtte

till någon riksdagens åtgärd föranleda, och denna utskottets hemställan bifölls

av båda kamrarna.

Emellertid anmodade chefen för jordbruksdepartementet den 25 september

1906 sakkunniga att biträda inom departementet vid verkställande av utredning

och avgivande av förslag till åtgärder för åstadkommande av fiskeriföreningar

jämte vad därmed kunde äga sammanhang. Det slutliga resultatet av detta arbete

blev den av 1913 års riksdag antagna och av Eders Kungl. Maj:t den 30

juni 1913 utfärdade »Lag om gemensamhetsfiske» ävensom en del i samband

därmed utfärdade lagändringar.

Den andra fråga, som påpekats i riksdagens åberopade skrivelse, nämligen

bildande av försäkringsföreningar för båtar och fiskeredskap, synes icke hava

varit föremål för någon direkt åtgärd från regeringens sida. Däremot hava

några enskilda försök, till en del av vilka staten lämnat bidrag, gjorts i antytt

syfte, dock utan någon större framgång. Erfarenheten såväl bos oss som i andra

länder har nämligen visat, att redskapsförsäkring utom under en del alldeles särskilda

förhållanden är så gott som omöjlig att genomföra, och för båtförsäkring

äro våra fiskare i regel mycket litet intresserade, utom då det gäller större däckade

farkoster.

Medan således för båt- och redskapsförsäkring hittills finnas endast några

enskilda föreningar, har genom nådiga kungörelsen den 2 oktober 1908 tillfälle

beretts fiskare att i riksförsäkringsanstalten erhålla försäkring mot skada till följd

av olycksfall.

I samband med det nu anförda torde böra omnämnas, att Eders Kungl.

Maj:t genom nådigt brev den 24 mars 1905 förordnat, att stormvarningar skulle

genom lantbruksstyrelsens försorg efter samråd med föreståndaren för meteorologiska

centralanstalten offentliggöras å lämpliga platser vid rikets västra kust i

huvudsaklig överensstämmelse med ett av dåvarande fiskeriinspektören Filip Trybom

framlagt förslag, och uppdrogs åt lantbruksstyrelsen att hava överinseende

över samtliga för dessa stormvarningar gjorda inrättningar samt föreskrevs tillika,

att den närmare uppsikten över stormvarningsstationerna skulle utövas av de

lantbruksstyrelsen underlydande fiskeritjänstemäunen. Numera finnas stormvarningsstationer

vid Sveriges alla kuster.

Eu annan åtgärd, som avser beredande av större trygghet åt fiskarena vid

utövandet av sitt yrke, är auläggandet av fiskehamnar.

Sedan riksdagen år 1905 med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda

framställning beviljat anslag för verkställande av undersökning av de lokala förhållandena

å Svoriges kuster med hänsyn till behovet av och betingelserna för

anläggning av nya och förbättring av redan befintliga fiske- och mindre hamnar,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

förordnade Eders Kungl. Maj:t den 16 juni 1905, att en kommission skulle tillsättas

med uppdrag att företaga eu sådan undersökning samt avgiva utredning

i ämnet. I februari 1909 avgav fiskehamnskommissionen sitt betänkande, år

1911 framlade Eders Kungl. Maj:t förslag om anslag till byggande av sex av

de av kommissionen föreslagna hamnarna, men riksdagen beslöt på förslag av

enskilda motionärer byggande av alla de i kommissionens förteckning upptagna

24 hamnar, vilka skulle byggas uteslutande av staten, samt beviljade därtill ett

anslag å 2,788,000 kronor och anvisade därav å extra stat för år i912 ett belopp

av 232,000 kronor. Byggandet av dessa hamnar ledes av eu särskild byrå i

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

En annan åtgärd, som delvis avser att skydda fiskarena mot skadegörelse

å redskap, är utbetalande av belöningar för sälars dödande.

Sedan 1913 års riksdag på framställning av Eders Kungl. Maj:t dels medgivit,

att från förslagsanslaget till belöningar för rovdjurs dödande må på sätt

Eders Kungl. Maj:t kan finna skäligt föreskriva, utgå belöningar för dödande av

sälhundar med 4 kronor för varje dödad sälbund, dels ock höjt detta anslag, då

12,000 kronor, till 38,000 kronor eller med 26,000 kronor, hava dylika belöningar

från och med 1914 års början utbetalats under lantbruksstyrelsens kontroll.

För höjande av fiskarenas yrkesskicklighet har riksdagen för vart och ett

av åren 1903—1912, med anledning av Eders Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda

framställningar, på extra stat anvisat ett anslag av 2,250 kronor såsom bidrag

till anordnande av undervisningskurser i navigation för bohuslänska fiskare,

under förutsättning att Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap eller landsting

för ändamålet bidroge med tillsammans 2,000 kronor. Sedermera har riksdagen,

likaledes med anledning av Eders Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställningar,

såsom bidrag till anordnande av undervisningskurser och hållande av

föredrag i navigation m. m. för bohuslänska fiskare, under förutsättning att av

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap eller landsting eller eljest för

ändamålet tillskötes minst 1,150 kronor, på extra stat för vart och ett av åren

1913—1916 anvisat ett anslag av 1,400 kronor. Det har förutsatts, att af statsanslaget

för varje år skulle bestridas arvode till en inspektör, 250 kronor, och

hälften av övriga kostnader med 1,150 kronor. För dessa anslag hava årligen

i olika delar av länet hållits flera kurser, som räckt 3—8 veckor.

Från och med år 1905 har Malmöhus läns hushållningssällskap under eu

följd av år anvisat 600 kronor om året till tvänne kurser på omkring 36 timmar

var för länets kustfiskare. Undervisningen vid dessa kurser omfattade motorlära,

navigation, havets och de i ekonomiskt avseende viktigaste havsfiskarnas naturlära

samt gällande fiskeriförordningar.

För sötvattenfiskarenas undervisning finnas tvänne fiskeriskolor. År 1903

anordnade artisten A. M. Lindström en fiskeriskola vid den av honom inrättade

och ledda fiskodlingsanstalten vid ivngelsberg i Västmanland. Kursen där räckte

under de första åren 4 månader, numera 9 månader, varav den teoretiska undervisningen

tager ungefär 3 veckor. Såväl fiskodlingsanstalten som skolan ägas

sedan åtskilliga år tillbaka av ett bolag, »Aktiebolaget Mellersta Sveriges fiskodlingsaustalt»,

som för skolans underhåll åtnjuter ett statsanslag av 3,500 kro
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

13

nor. Sedan bolaget anlagt fiskdammar å Klotens kronopark, har skolan flyttats

dit, fastän eleverna även få deltaga i arbetena vid fiskodlingsanstalten i Angeisberg

och vid bolagets arrenderade insjöfiske vid Fullerö i Mälaren.

Den andra fiskeriskolan inrättades år 1908 av Södra Sveriges fiskeriförening

vid föreningens fiskeriförsöksstation i Aneboda i Kronobergs län. Kursen, som

under de första åren räckt nära 9 månader, fortgår numera under 10 månader,

varav 2—3 månader upptagas av teoretisk undervisning. För sin utbildning få

eleverna deltaga i arbetena icke allenast vid fiskeriförsöksstationcn i Aneboda utan

även vid föreningens fiskodlingar och insjöfiskerier i olika delar av Kronobergs

och Malmöhus län.

Eleverna från dessa två fiskeriskolor hava efter genomgången kurs till eu

stor del erhållit anställning såsom fiskeriinstruktörer, fiskmästare eller fiskeritillsyningsmän

hos olika hushållningssällskap eller såsom föreståndare för privata

dammhushållningar eller fiskare på större gods. Dessa skolor hava således bidragit

dels till höjande av fiskarenas yrkesskicklighet och dels till att fiskeriinstruktörer

och tillsyningsman kunnat förvärva större sakkunskap och insikter,

således i det syfte riksdagen i sin åberopade skrivelse uttalat.

Vad slutligen beträffar i sagda skrivelse uttalade önskan om ett mera verksamt

stöd åt hushållningssällskapen från statens sida såväl i statsanslag till fiskerinäringens

befrämjande som genom statens fiskeriadministration, så torde följande

böra nämnas. Sedan 1912 års riksdag med anledning av Eders Kungl. Maj:ts

därom gjorda framställning höjt det under anslagstiteln fiskerinäringens understöd

uppförda anslag till fiskeriadministrationen och fiskets befrämjande i de särskilda

orterna med 35,000 kronor eller således från 30,000 kronor till 65,000

kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att på de villkor, Eders Kungl. Maj:t

kunde finna gott föreskriva, därav anvisa 20,000 kronor till insamlande av primäruppgifter

för fiskeristatistiken, hava de anslag, som beviljats hushållningssällskap

och landsting för fiskeriändamål, mer än fördubblats mot förr. Vidare har genom

omorganisationen av statens fiskeriadministration hushållningssällskapen beretts

tillfälle att erhålla sakkunnigt biträde vid fiskerifrågors behandling. De flesta

hushållningssällskap hava även i större utsträckning begagnat sig härav, enligt

vad lantbruksstyrelsen tror, till nytta för deras verksamhet för fiskets främjande.

Med föranledande av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning hade

1892 års riksdag till inrättande av en fond för fiskerinäringens befrämjande, från

vilken fond i mån av tillgång och på vissa av riksdagen angivna villkor lån

finge tilldelas landsting eller hushållningssällskap, som förklarat sig villigt att utlämna

låneunderstöd för anskaffande av fiskebåtar och fiskeredskap eller för anläggande

av smärre inrättningar för tillgodogörande och förädling av fiskets produkter,

beviljat ett anslag av 100,000 kronor. Med ytterligare av riksdagen

beviljade anslag och inflytande räntor å de från fonden utlämnade lån har denna

fond numera stigit, så att därifrån från och med år 1907 årligen kunnat utlämnas

lån till sammanlagt 750,000 kronor. Av alla åtgärder till fiskerinäringens

höjande torde väl knappast någon hava i högre grad bidragit till havsfiskets

snabba utveckling under de senaste åren. Tack vare denna fond har det näm
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

•

ligen varit möjligt för fiskarena att anskaffa motorbåtar, snörpvadar och ålbotten

garn, utan vilka havsfisket hade förblivit på samma låga ståndpunkt som förut.

Arbetet för fiskets höjande i Östersjön och de stora sjöarna, som stå i förbindelse

därmed, har under de senaste åren underlättats därigenom, att riksdagen

på Eders Kungl. Majds framställning för anskaffande av ett fartyg för fiskeriadministrationens

behov å extra stat för år 1908 anvisat ett belopp av 29,000

kronor. Fartyget var färdigt och besiktigat hösten 1908 och började användas

år 1909. Utom undersökningar, som med tillhjälp av detta fartyg anställts i och

för avgivande av fiskeritjänstemännens yttranden i olika fiskerifrågor och påbörjade

mera omfattande arbeten, vilka ännu icke hunnit avslutas, har |rån fartyget

anställts en mängd fiskeförsök, av vilka här må nämnas t. ex. de, genom vilka

blivit ådagalagt, att på bankarna norr och söder om Gotska Sandön kan bedrivas

ett lönande fiske efter torsk, flundra och piggvar.

Bland åtgärder, som under de senaste åren vidtagits till sötvattensfiskets

höjande, torde bildandet av Södra Sveriges fiskeriförening hava gjort största nytta.

Föreningen, som stiftades år 1906, har under de tio år den existerat redan uträttat

ett betydande arbete för införande i Sverige av dammhushållning och moderna,

rationella principer vid insjöfiske. Ett par tusen tunnland med karp- och

sutardammar hava blivit anlagda under de senaste åren, och torde en mycket

stor del av dessa anläggningar hava tillkommit på grund av Södra Sveriges

fiskeriförenings verksamhet eller främjats av denna, varjämte vid de av föreningen

arrenderade sjöarna i Malmöhus län vid fiskedriften införts fullt moderna brukningsmetoder,

vilka nu avprovas där. Jämsides med de praktiska fiskodlingsoch

fiskeförsöken i dammar och sjöar går en biologisk undersökning av dessa

vatten för att utröna de på fiskproduktionen inverkande orsakerna. För sin fiskeriförsöks-

och fiskodlingsverksamhet åtnjuter föreningen ett statsanslag, som under

de senaste åren uppgått till 10,000 kronor, varförutom den erhåller 8,500 kronor

till underhållet av sin tidigare omnämnda fiskeriskola i Aneboda.

Uti sin motion har herr Molin bland annat även framhållit, att den nya

lagen om gemensamhetsfiske icke infriat de förhoppningar, som ställts på densamma,

Lantbruksstyrelsen har haft sin uppmärksamhet fästad på denna fråga

och redan hösten 1915 påbörjat en utredning av orsakerna till detta förhållande,

och skall styrelsen, så snart utredningen hunnit avslutas, inkomma med underdånig

framställning i ärendet.

Herr Molin frånkänner statens fiskeritjänstemän varje delaktighet i fiskets

upphjälpande i Sverige. De åtgärder, för vilka lantbruksstyrelsen redogjort i det

föregående, tala tillräckligt om vad statens fiskeritjänstemän uträttat. Lantbruksstyrelsen,

som följt dessa tjänstemäns verksamhet under hela deras tjänstetid

i fiskeriadministrationen, kan betyga, att denna verksamhet är förtjänt av det

största erkännande. Till följd av den grundliga teoretiska underbyggnad dessa

tjänstemän äga och deras intresse för saken har det lyckats dem att utföra ett

omfattande nyttigt arbete för fiskerinäringens höjande. För att bereda dem tillfälle

att få en större praktisk utbildning och erfarenhet har lantbruksstyrelsen i

samband med en år 1913 gjord underdånig framställning om reglering av fiskeritjänstemännens

löner föreslagit ytterligare åtgärder i antydd riktning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

15

Då herr Molins motion går ut på upprättandet av en vetenskaplig praktisk

institution för fiskeriundersökningar får lantbruksstyrelsen framhålla, att de institutioner,

som hittills varit avsedda för fiskeriundersökningar och fiskeriförsök,

inrättats på initiativ av statens fiskeritjänstemän. Sålunda inrättades den första

fiskodlings- och sötvattensbiologiska anstalten här i landet redan år 1891 av dåvarande

fiskeriinspektören dr R. Lundberg, varförutom Södra Sveriges fiskeriförening

och dess fiskeriförsöksstationer tillkommit på förslag av dåvarande fiskeriintendenten

i södra distriktet, undertecknad Nordqvist. Även senare har

lantbruksstyrelsen haft sin uppmärksamhet fäst på fiskeriförsöks- och undersökningsverksamheten.

Våren 1914 förordnade lantbruksstyrelsen statens fiskeritjänstemän

att inom olika delar av riket anställa en undersökning beträffande

resultaten av de dittills verkställda fiskinplanteringarna. Ett av ändamålen med

denna undersökning var att påvisa behovet av grundliga fiskeri- och hydrobiologiska

undersökningar för att av fiskodlingen få tillfredsställande resultat. Denna

undersökning är ännu icke avslutad. Vidare hava på lantbruksstyrelsens förslag

med bistånd av en del hushållningssällskap från och med år 1915 inrättats så

kallade fiskeribokföringsstationer, som äro avsedda att bilda utgångspunkter för

lokala fiskeriförsök, motsvarande de lokala fältförsöken på jordbrukets område.

Den 30 september 1915 har Jönköpings läns hushållningssällskap i en underdånig

skrivelse hemställt om inrättande av en statens fiskeriundersökningsanstalt.

I denna hemställan hava ett stort antal andra hushållningssällskap instämt. Denna

fråga är för närvarande föremål för utredning inom lantbruksstyrelsen.

På grund av vad sålunda blivit anfört får lantbruksstyrelsen såsom sin •

åsikt uttala, att den uti ifrågavarande riksdagsmotion begärda utredningen icke

för närvarande synes påkalla några särskilda åtgärder.

Stockholm den 13 mars 1916.

Underdånigst

Wilhelm Flack.

Fredrik Egerström.

Osc. Nordqvist.

Stockholm 1916. Kung!. Hofboktr. Iduns Tryckeri-A.-B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1916:213 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t angående omorganisation av statens fisker iadministration. s. 1 i texten