Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maf-.t angående eftergift av kronans eventuella, på rättegång beroende rätt till vissa fastigheter m. m.
1916-05-15 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1916:73, Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maf-.t angående eftergift av kronans eventuella, på rättegång beroende rätt till vissa fastigheter m. m.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
1
Nr 73.
Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1916 kl. 5.80 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maf-.t
angående eftergift av kronans eventuella, på rättegång beroende
rätt till vissa fastigheter m. m.
(2:a avd.)
Uti en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande
behandling hänvisad motion, nr 11, har herr Lindman m. fl. hemställt,
att riksdagen måtte besluta
a) att i skrivelse till Kungl. Maj it — med tillkännagivande, att riksdagen
för sin del medgiver, att kronans eventuella rätt till de under nr
45—66 här ovan omförmälda fastigheter må eftergivas och rättegångarna
om dem nedläggas — anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt
för sin del upptaga frågan om dylikt eftergivande till prövning samt låta
vidtaga de åtgärder, vartill samma prövning må föranleda; och
b) att likaledes i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
ville låta till nästa riksdag framlägga en fullständig uppgift å samtliga
övriga av kammaradvokatfiskalsämbetet anhängig]orda mål om återvinning
av jord med angivande av grunden för kronans anspråk ävensom i största
möjliga omfattning sådan utredning, som kan läggas till grund för ett
bedömande av, om kronans eventuella rätt må eftergivas.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för ifrågavarande framställning,
tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.
Såsom framgår av motiveringen till förevarande motion har advo- utskottet.
katfiskalsämbetet hos kammarkollegium under det senaste tiotalet år
å kronans vägnar anhängiggjort ett flertal rättegångar för återvinnande
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 10 samt 44 höft. (Nr 73.)
1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
till kronan av viss jord. Motionärerna hemställa nu, dels att riksdagen
beträffande en del av dessa rättegångar redan innevarande riksdag skulle
vidtaga åtgärder för nedläggande av kronans talan, dels ock att Kungl.
Maj:t skulle till nästa riksdag inkomma med en förteckning över samtliga
förevarande rättegångar med angivande av grunden för kronans rättsanspråk
m. m., på det riksdagen måtte bli i stånd att pröva, huruvida och i vad mån
kronans eventuella rätt jämväl i övriga fall måtte eftergivas.
På framställning av utskottet bar berörda advokatfiskalsämbete till
utskottet överlämnat följande utredning beträffande av ämbetet i bemält
avseende anbängiggjorda rättegångar:
»P. M.
»
Genom kungl. kammarkollegii beslut den 7 november 1907 anbefalldes
kammaradvokatfiskalsämbetet på given anledning att mot vederbörande i
behörig ordning anställa talan om återgång av skatterätten till det under
Easjö masugn skatteköpta hemmanet % mantal Måsbult nr 1 i Bondstorps
socken i Jönköpings län. Genom kungl. kollegii beslut den 9 april 1908
erhöll ämbetet enahanda uppdrag beträffande skatterätten till de under
Orrefors bruk i Kronobergs län skatteköpta hemman, i avseende å vilka
skatterätten och åborätten icke blivit förenade i samma band. Med ledning
av eu därefter inom kungl. kollegium utarbetad förteckning över de
under bruk efter år 1701 skatteköpta kronobemmanen och sedan utredning
tillika införskaffats, i vad mån enskilda personers innehav av sådan
jord kunde hava blivit genom meddelade lagfarter befästad, bar ämbetet
sedermera, till förhindrande att kronans rättsanspråk i de särskilda fallen
genom mellankommande tjuguårig hävd äventyrades, nödgats — utan att
ämbetet dessförinnan, på sätt givetvis önskligt varit, kunnat avvakta för
bedömande av rättsanspråkens giltighet prejudicierande domar — vid domstol
anhängiggöra talan om återvinning till kronan beträffande hittills 26
särskilda hemman av ifrågavarande slag. Av nu omhandlade — med
hänsyn till antalet svarandeparter — till ett åttiotal uppgående mål äro
fyra avgjorda i högsta instans, nitton beroende å Kungl. Maj:ts samt
fyra å hovrätts prövning, varemot de övriga, av vilka likväl 32 tills vidare
vila i avbidan å den genom nådiga brevet till kungl. kammarkollegium
den 14 februari 1913 omförmälda utredningen, äro föremål för häradsrätts
handläggning.
Genom kungl. förbudet den 11 december 1766 mot flyttning av smiden
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
3
och hammarskatt, som har civillags karaktär, stadgades, att, då något bruk
nedlägges, skola de därunder lydande hemmanen hemfalla till kronan (eller
bördeman); dock att i förra fallet (när sådant hemfallande skett) åbon vid
sin lösningsrätt bibehålies emot köpeskillingens erläggande till kronan, utan
att bruket någon åborätt tillerkännes.
Sedan vid 1853—54 års riksdag fråga väckts om reglering av
åborätten å under bruk skatteköpta hemman i det fall, att den gamla
åbostammen utginge, hade riksdagen hemställt, att Kungl. Maj:t ville förordna,
huru i nämnda fall borde förfaras. Efter att hava inhämtat kammarkollegii
utlåtande i ämnet utfärdade Kungl. Maj:t därefter en förordning
rörande ifrågavarande förhållanden den 3 februari 1855, vari stadgats, att,
då åbostammen å ett under något bruk skatteköpt hemman utslocknat,
besittningsrätten å hemmanet, såvida bruket ej vore nedlagt, skulle tillkomma
bruksägaren; men att, om vid dylik åboledighet, bruket befunnes
vara nedlagt, det uti kungl. förbudet mot flyttning av smiden och hammarskatt
av den 11 december 1766 i sådant hänseende givna stadgande skulle
lända till efterrättelse.
Till belysning av innebörden i sistberörda förordning må erinras om
kammar- och kommerskollegiernas underdåniga utlåtanden av den 23 november
1876 och den 14 december 1886, vilka utlåtanden föregingo 1878
och 1887 års nedan omförmälda föreskrifter. I det förra av dessa utlåtanden
hette det: »Om åter bruksägaren inköper åborätten, lärer sådant
lika litet som i fråga om det förhållande, kungl. brevet den 3 februari
1855 avser, inverka på de villkor, varunder skattemannarätten av bruksägaren
åtnjutes, eller föranleda därtill, att den i kungl. förbudet den 11
december 1766 stadgade påföljd av skattemannarättens förlust, i händelse
bruket nedlägges, därigenom varder upphävd.» I det senare utlåtandet
yttrades, att, om ett stadgande i 1887 års nedan omförmälda förordnings
syfte komme till stånd, likväl skulle kvarstå ett antal sådana under bruk
skatteköpta hemman — till vilka bruksägaren innehade åborätt — varå
dåvarande bestämmelser om skatterättens förlust, i den händelse bruket
nedlades, förbleve gällande, nämligen de hemman av omförmälda slag, å
vilka jämlikt kungl. brevet den 3 februari 1855 besittningsrätten — vid
åboledighet då icke någon till åboskapet berättigad person av den siste
åbons släkt finnes — tillkommer bruksägare.
Genom kungl. kungörelsen den 24 maj 1878 stadgades, att den, som
innehar åborätt å under bruk skatteköpt hemman, äger rätt att till vederbörande
bruksägare överlåta sin åborätt, därvid föreskrifterna i kungl.
kungörelsen den 8 maj 1863 angående utvidgad frihet i avseende på
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
överlåtelse av åborätt till kronohemman böra lända till efterrättelse; varjämte
bruksägaren å sin sida är berättigad att överlåta sin skattemannarätt
till sådant hemman åt den, som å hemmanet innehar åborätt med
rättighet för denne att varda vid skattemannarätten bibehållen även i det
fall, att bruket sedermera nedlägges.
Genom kung! kungörelsen den 27 juni 1887 föreskrevs beträffande
ägande- och dispositionsrätten till sådana under bruk skatteköpta hemman,
till vilka bruksägaren från åbon inköpt åborätten, att bruksägaren skall
vid skattemannarätten bibehållas även i det fall, att bruket nedlägges.
Från kronans sida har i ifrågavarande mål hävdats den uppfattningen,
att 1766 och 1855 års förutberörda författningar inneburit, att hemman,
som skatteköpts under bruk, skulle vid brukets nedläggande återfalla till
kronan oberoende därav, om åbo då fortfarande fanns kvar å hemmanet
och även oberoende av om — före tillkomsten av 1878 och 1887 års författningar
— åbon inköpt skattemannarätten eller åbostammen utslocknat
eller bruksägaren inköpt åborätten. Man har emellertid, emot det ovan
sagda, velat göra gällande, att förening av åborätt och skattemannarätt,
på sätt sistnämnda författningar stadga, som skett även före författningarnas
tillkomst, skulle utesluta tillämpning av 1766 och 1855 års föreskrifter.
Det torde alltså framgå, att det berättigade i kronans huvudsakligen
på bestämmelserna i Kung! Maj:ts nådiga förbud den 11 december 1766
grundade anspråk om återvinning av under bruk skattesåld jord framstått
klarast i de fall, där ännu så sent som vid rättegångens anhängig g ärande
hemmanet innehafts och brukats av särskild eller särskilda åbor.
Av de nu omhandlade rättegångarna har berörda förhållande förelegat
dels i målet mot friherre E. Leijonhufvud å Nissafors rörande hemmanet
Måshult nr 1, dels i målet mot Orrefors bruks aktiebolag, beträffande
hemmanen Yttratorp nr 1 och Hygård nr 1, båda i Hälleberga socken.
Genom Kungl. Maj:ts den 25 juni 1915 och den 2 februari 1916 i
nyssberörda tvenne mål meddelade domar har, vad angår sagda tre hemman,
kronans talan, som icke vann underdomstolarnas gillande, blivit till alla
delar bifallen.
Om emellertid med brukets nedläggande hemmanet bort återfalla till
kronan på den grund, att då ännu förening av åbo- och skattemannarätten
i bruksägarens eller åbons hand icke skett (jfr dock för senare fallet innehållet
i Kungl. Maj:ts nedan omförmälda dom den 18 februari 1916) —
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
5
d. v. s. att åbo då ännu funnits å hemmanet — måste väl även en senare
skeende dylik förening vara utan verkan mot kronan.
I fall, där förhållandena äro härmed likartade, synes alltså kronans rätt
numera klar. Några dylika rättegångar äro emellertid icke för närvarande
anhängiga.
Med hänsyn till den vidlyftiga undersökning, som ofta tarvas för
fastställandet, huruvida vid eu viss tidpunkt åbo i legal mening funnits
å hemman, som här äro i fråga, har det i flertalet fall icke varit möjligt
för ämbetet, som haft att iakttaga laga hävdetider, att före anhängiggörandet
av rättegång i förevarande mål åvägabringa eu dylik utredning. Denna
omständighet i förening med innehållet i gällande författningar på detta
område har lett till, att ämbetet ofta ansett sig pliktigt instämma talan
utan annan säker upplysning än därom, att vid tiden för skatteköpet åbo
funnits å hemmanet.
Yad vidkommer den hittills omtvistade innebörden av 1878 och 1887
års författningar föreligger numera i Kung! Maj:ts den 18 sistlidne
februari meddelade dom i mål mot makarna von Eckermann angående återgång
till kronan av hemmanet Vs mantal Stora Brink jämte andra hemmansdelar
i Frustuna socken, den för bedömande av kronans anspråk i nu förevarande
fall betydelsefulla förklaring, att tillämpningen av det i 1766 års
förbud stadgade äventyr om hemmanets återfallande till kronan »i varje
fall måste anses utesluten, där skatterättigheten blivit från bruksägaren
försåld till åbon å hemmanet». Det lär härigenom kunna anses utsagt, att
vad i kungl. kungörelsen den 24 maj 1878 uttryckligen stadgats för det
fall att åborätten och skattemannarätten förenats i åbons hand redan därförut
haft karaktären av gällande rätt.
Erinras må i detta sammanhang, att den från kronans sida härutinnan
hävdade motsatta meningen enhälligt omfattats av nedre justitierevisionen
såsom framgår av dess i målet avgivna underdåniga betänkande.
Den i Kungl. Maj:ts omförmälta dom innehållna rättstolkningen lärer
i och för sig utesluta från fullföljd ett avsevärt antal av ifrågavarande
från kronans sida redan anhängig]orda rättegångar. Avgörandet i vad
mån dessa mål äro att hänföra till samma typ, som det nämnda Kungl.
Maj:ts dom avser, kräver likväl en i varje särskilt fall förutgående undersökning,
som med hänsyn till undersökningens beskaffenhet samt ämbetets
redan förut strängt anlitade arbetskrafter nödvändigtvis tager avsevärd tid
i anspråk. Det torde härvid allenast behöva erinras, hurusom en under
-
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
sökning, varom här är fråga, nödvändiggör såväl efterforskningar i ministerialböcker
samt mantals- och taxeringslängder som genomgående av
uppbuds- och lagfartsprotokoll, vilka åtgärder — i den mån det erforderliga
arkivmaterialet icke finnes tillgängligt här i staden — kunna tarva
icke blott skriftväxling med ortsmyndigheter, utan jämväl hos ämbetet
anställd tjänstemans resa till ort och ställe. Dylika undersökningar äro
av ämbetet igångsatta. På grund av föreliggande utredning har emellertid
av ämbetet redan kunnat återkallas kronans talan i de elva mål rörande
återgång av skattemannarätten till delar av hemmanet Lövåsen i HusbyRekarne
socken, vilka mål upptagas under nr 5—15 i den förteckning,
som åberopas i den av herr Lindman m. fl. vid innevarande års riksdag
i andra kammaren väckta motionen nr 11. Såvitt redan nu kan av
ämbetet bedömas, lär ock kronans talan i större delen av de till ett 20-tal
uppgående målen rörande delar av hemmanen Lien, Hårbörsta, Tångböle
och Täflan i Åre socken samt Romo nr 2 i Undersåkers socken komma
att av ämbetet återkallas.
Såsom en annan huvudgrupp av nu ifrågavarande mål framstå emellertid
enligt det ovan sagda de fall, då bruksägaren kan antagas hava
åtkommit åborätten till det under bruket skatteköpta hemmanet. Då
genom 1855 års förutnämnda förordning torde höra anses uttalat, att, om
detta skett på den grund, att åbostammen utdött, hemmanet skall vid
brukets nedläggande återfalla till kronan, och då av förarbetena till 1878
och 1887 års författningar synes framgå, att ditintills med detta fall
ansetts böra likställas det, att bruket inköpt åborätten eller uppsagt åbon,
synes kronan hava starkare skäl för sin talan i dessa fall än i det, som
prövats genom Kungl. Maj:ts berörda dom av den 18 februari 1916.
Nu angivna rättsfråga har icke kommit under bedömande av Kungl.
Maj: t, som hittills alltid i dessa mål konsekvent gjort ändring i underdomstolarnas
domar eller domsmotivering.
Mål av nu omhandlade typ utgöra, bland andra, de i förenämnda
motion omförmälda rättegångarna rörande delar av hemmanen Mesta nr
2 och 4 i Eskilstuna. I berörda mål —- vilka på sätt av här bilagda
förteckning utvisar numera uppgå till ett antal av nitton — har Kungl.
Svea hovrätt den 17 sistlidne mars meddelat domar, varigenom kronans
talan av anförda skäl ogillats.
Samtidigt med att advokatfiskalsämbetet mot hovrättens nämnda domar
— med undantag för det i nyssberörda förteckning upptagna målet mot
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73. 7
Sv. Perssons stärbhusdelägare i fråga om 2/m mantal litt. Di Mesta nr 4,
vari fullföljd av talan hos Kungl. Maj:t icke blivit medgiven — i vederbörlig
ordning hos kungl. hovrätten anmält missnöje, har ämbetet emellertid
tillika funnit sig föranlåtet underställa Kungl. Maj:t frågan om förtursrätt
vid sagda måls föredragning och avgörande i högsta domstolen. Ämbetet
har nämligen i underdånig skrivelse den 17 innevarande april hemställt,
att, då bland de av advokatfiskalsämbetet anhängiggjorda mål angående
återvinning till kronan av under bruk skattesålda hemman, ifrågavarande
mål representerade en särskild typ, av vars slutliga bedömande vore beroende
såväl ett flertal ännu endast i vederbörande underrätter anhängiga
mål som även det vidare anhängiggörandet i liknande fall av nyå rättegångar,
och då det efter ämbetets mening för blivande lagstiftningsåtgärder
eller andra statsmyndigheternas beslut rörande här förevarande rättsförhållanden
måste anses vara av vikt, att utslag av högsta instans i dessa mål
förelåge inom en snar framtid, Ivungl. Maj:t täcktes föranstalta om, att
nu berörda mål måtte, i enlighet med innehållet i 20 § av gällande nådiga
instruktion för Kungl. Maj:ts nedre justitierevision, varda i högsta domstolen
föredragna, så snart sig göra läte efter utgången av skriftväxlingstiden
i målen den 26 nästkommande juni. I nu omförmälda underdåniga
skrivelse fann sig ämbetet tillika höra tillkännagiva, att ämbetet med
hänsyn till omständigheterna i förevarande mål givetvis icke ärnade vidtaga
någon åtgärd för verkställighet av eventuellt till kronans förmån
utfallande domar i målen utan att därom inhämta särskild föreskrift.
Då, såsom ovan påpekats, av de nu vid domstolarna anhängiga rättegångarna
rörande under bruk skattesåld jord några ytterligare mål av
den typ, som representeras av de genom Kungl. Maj:ts förstovånnämnda
domar den 25 juni 1915 och 2 februari 1916 avgjorda rättegångarna
icke för det närvarande föreligga, lärer, därest kronans anspråk i nyssberörda
hos Kungl. Maj:t nu fullföljda mål angående hemmanen Mesta
skulle varda underkända, samtliga övriga å domstolarnas prövning nu
beroende rättegångarna böra från kronans sida nedläggas utan att sådan
förutgående undersökning avseende målens särskiljande i de ovan sistantydda
två särskilda rättstyperna vidare blir erforderlig. Stockholm den
27 april 1916.
H. v. Schulzenheim.
Advokatfiskal.»
Vid ovanintagna skrift fanns fogad eu så lydande förteckning:
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
»1) Arrendatorn J. G. Jonson i Mesta (y5oo mantal litt. Bh Mesta nr 2).
2) Johan Axel Andersson i Mesta (49/ioooo mantal litt. Bo Mesta nr 2
samt 1/&o mantal litt. I)k Mesta).
3) Hemmansägaren J. B. Törnblom i Mesta (u/soo mantal litt. Ba
Mesta nr 2).
4) Trädgårdsmästaren Carl Arvid Carlsson (39/6oo mantal litt. Bb Mesta
nr 2).
5) Lantbrukaren E. O. Gustafsson i Mesta (81/iooo mantal litt. Bo Mesta
nr 2).
6) Arrendatorn Joban Eriksson i Mesta (41Aso mantal litt. Bd, Viss
• mantal litt. Be, 2S/iooo mantal litt. Bf och Viss mantal litt. Bi
Mesta nr 2, ävensom 33/SOo mantal litt. Da och 51/iooo mantal
litt. De Mesta nr 4).
7) Arrendatorn Axel Axelsson i Mesta (3/5oo mantal litt. Bg Mesta
nr 2).
8) Carl Yiktor Carlsson (7/i0oo mantal litt. Bk Mesta nr 2 samt 7/*oo
mantal litt. Bl av samma hemman).
9) Gustaf Olof Eriksson i Mesta (7/iooo mantal litt. Bm Mesta nr 2).
10) C. A. Carlsson i Mesta (7*00 mantal litt. Bn Mesta nr 2, 7*5000
mantal litt. Dl Mesta nr 4, 1/m mantal litt. Db Mesta, ävensom
lägenheten Mesta nr 5).
11) Trädgårdsmästaren H. T. Lenngren i Mesta (skifteslotten litt. Bp
ävensom lägenheten Mesta nr 6).
12) Hemmansägaren Karl Erik Eriksson (13/5oo mantal litt. De Mesta
nr 4).
13) Godsägaren H. Persson (9/85o mantal litt. Dm Mesta nr 4).
14) Gårdsägaren Joban Erik Larsson (3/i5o mantal litt. Dn Mesta nr 4).
15) Fors Församling (81/cs5o mantal litt. Db Mesta nr 4).
16) G. A. Edling i Mesta (79/iooo mantal litt. Dd Mesta).
17) Frans Gustaf Norén i Mesta (31/soo mantal litt. Df Mesta nr 4 även
som
den från samma bemmansdel avsöndrade lägenheten Fredriksborg
nr 1).
18) L. G. Karlsson i Mesta (s/8so mantal litt. Dg Mesta nr 4).
19) Sven Perssons stärbbusdelägare.
(Änkan Hilma Persson m. fl.) (7125 mantal litt. Di Mesta nr 4).»
Såsom synes av den av advokatfiskalsämbetet upprättade P. M. kunna
med avseende å processföremålet nu förevarande rättegångar särskiljas i
tre huvudgrupper, nämligen dels sådana fall, där det under bruk skatte
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
9
köpta hemmanet ännu så sent som vid rättegångens anhängiggörande innehafts
eller brukats av särskild eller särskilda åbor, dels sådana fall, där
åborätten och skattemannarätten till det omstämda hemmanet förenats i
åbons hand, dels och sådana fall, där åborätten och skattemannarätten till
ett under bruk skatteköpt hemman förenats i bruksägarens hand.
Yad först angår sådana fall, där ett under bruk skatteköpt hemman
ännu så sent som vid rättegångens anhängiggörande innehafts eller brukats
av särskilda åbor, har högsta domstolen, såsom upplyst blivit, genom domar
den 25 juni 1915 och den 2 februari 1916 till kronans förmån avgjort
de båda anhängiggjorda, denna grupp tillhörande mål. Detta innebär, att
hemmanen förklarats vara kronan tillhöriga, vadan de å desamma sittande
åborna erhålla rätt att av kronan skatteköpa desamma.
Då sålunda kronans anspråk för dessa fall numera slutgiltigt blivit
fastställt samt några dylika rättegångar icke för närvarande äro anhängiga,
finner utskottet intet skäl att vidare ingå på motionen, i vad den avser
rättegångar av denna typ.
Jämväl för den grupp av rättegångar, där åborätten och skattemannarätten
till ett under bruk skatteköpt hemman förenats i åbons hand, har
numera en prejudicierande dom meddelats, i det att högsta domstolen den
18 sistlidne februari i ett dylikt fall ogillat kronans talan. På grund
härav har, enligt ovanintagna P. M., redan nu i ett flertal fall kronans
talan återkallats, varjämte utredningsarbeten pågå inom kammarkollegium,
vilka lära resultera uti ett återkallande av ytterligare åtskilliga mål. Då
sålunda motionärernas önskemål beträffande hemman, tillhörande denna
kategori, redan vunnits, finner utskottet det icke vara av behovet påkallat
att för denna grupp av rättegångar vidtaga några särskilda åtgärder. Utskottet
vill allenast framhålla vikten av att berörda utredningsarbete i
görligaste mån påskyndas, på det att innehavarna av hemman, som efter
utredning befinnas tillhöra denna grupp, snarast möjligt må vinna trygghet
i sin besittning.
Yad slutligen beträffar de rättegångar om återgång av under bruk
skatteköpt jord, där åborätten och skattemannarätten förenats i bruksägarens
hand, till vilken grupp höra de mål, som av motionärerna påyrkas
skola omedelbart nedläggas, har kungl. Svea hovrätt genom nyligen avkunnade
domar fastställt underrätternas utslag, varigenom den av kronan
förda talan ogillats. Såsom framgår av ovanintagna P. M. har likväl
advokatfiskalsämbetet av anförda skäl ansett sig böra hos Kungl. Maj:t
fullfölja talan mot berörda domar, varvid ämbetet hos Kung], Maj:t anhållit
om förtursrätt vid sagda måls föredragning och avgörande i högsta
Bihang till riksdagens protokoll ISIG. it) sand. 44 höft. (Nr 73.) 2
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
domstolen. Då skäl icke torde saknas för det antagandet, att denna anhållan
av Kungi. Maj:t varder bifallen, lära ifrågavarande mål kunna
förväntas bliva slutligt avgjorda under loppet av innevarande års sommar.
Vid sådant förhållande och då advokatfiskalsämbetet dessutom förklarat sig
icke ärna vidtaga någon åtgärd för verkställighet av eventuellt till kronans
förmån utfallande domar i målen, utan att därom inhämta särskild föreskrift,
har utskottet icke ansett sig böra ingå på frågan om ett nedläggande
av kronans talan i dessa mål. Härjämte hyser utskottet den förvissningen,
att, därest målen skulle avgöras till kronans förmån, Kung!
Maj :t före utfärdandet av sådan föreskrift låter verkställa erforderlig utredning
och, där billighetsskäl tala för att innehavarna måtte varda vid
sin jord bibehållna, för riksdagen framlägger de förslag i sådant syfte,
som kunna anses vara befogade.
Vad slutligen beträffar det av motionärerna under b) gjorda yrkandet
om framläggande av en fullständig uppgift å samtliga anhängiga mål av
förevarande slag, finner utskottet, med hänsyn till vad härovan anförts, en
sådan förteckning icke numera hava den betydelse motionärerna förmenat,
vadan utskottet icke funnit skäl föranstalta om upprättande av en dylik
förteckning.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 15 maj 1916.
På jordbruksutskottets vägnar:
EAOUL HAMILTON.
Närvarande: Herrar greve Hamilton, Petersson P. Alfred, Holmquist, Lindblad, greve
Wachtmeister, Linders, Nilsson i Linnés, Barthelson, Ingeström, friherre
Hermelin, Fagerlin, Hage, Svensson, Andersson och Nordström.
Jordbrukutskottets utlåtande Nr 73.
11
Reservation
av herrar Nilsson i Linnås, Svensson och Andersson i Knäppinge, som
ansett, att utskottets utlåtande från och med sista stycket å sidan 9 i det
tryckta utlåtandet bort hava följande lydelse:
I detta sammanhang vill utskottet erinra om Kung! Maj :ts här nedan
intagna skrivelse till kammarkollegium den 14 februari 1913.
»Gustaf etc.
Yår ynnest etc. Yi hava erfarit, att advokatfiskal hos Eder å Yåra
och kronans vägnar anhängig"]ort talan mot åtskilliga innehavare av under
bruk skatteköpta hemman angående återvinning av dessa samt att det är
antagligt, att advokatfiskal under närmaste tiden kommer att ytterligare
anhängiggöra ett antal dylika rättegångar.
Då emellertid värdet av den egendom, som är föremål för ifrågavarande
rättegångar, i åtskilliga fall torde stå i sådant förhållande till
de kostnader, som för statsverket äro förenade med rättegångarnas utförande,
att kronans intresse av deras fullföljande kan ifrågasättas samt
det tillika synes böra tagas i övervägande, huruvida icke i särskilda fall,
på därom av svarandepart gjord framställning eller eljest, med hänsyn
till föreliggande ömmande omständigheter åtgärder böra vidtagas i syfte
att rättegångarna må nedläggas och kronans eventuella rätt till fastigheterna
efterskänkas till vederbörande innehavare, hava Yi funnit gott
dels bemyndiga chefen för finansdepartementet att tillkalla en sakkunnig
person att inom finansdepartementet biträda vid verkställande
av undersökning, huruvida i särskilda fall vad staten må hava att
vinna å rättegångarna står i det förhållande till med desamma förenade
kostnader, att staten icke kan anses hava intresse av att fullfölja rättegångarna,
ävensom huruvida, med hänsyn till svarandenas ekonomiska
ställning, av dem å hemmanen nedlagt arbete eller andra förekommande
omständigheter, rättegångarna i särskilda fall böra nedläggas och kronans
eventuella rätt till fastigheterna efterskänkas till förmån för dessas innehavare,
dels föreskriva, att advokatfiskal hos Eder skall i fråga om de
rättegångar av förevarande art, som redan äro anhängig]orda eller komma
att av kronan anhängiggöras under den tid fötenämnda undersökning inom
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
finansdepartementet pågår, hava att, i den mån målen äro föremål för
prövning av underrätt, vid vederbörande domstol göra framställning därom,
att målet må förklaras vilande tills vidare,
dels ock anbefalla Eder att, så snart omständigheterna det medgiva,
till finansdepartementet överlämna samtliga av kollegium disponerade handlingar
i berörda mål att för ifrågavarande undersökning användas och
därefter till Eder återställas.
Detta meddela Yi Eder till kännedom och efterrättelse samt vederbörandes
förständigande.
Stockholms slott den 14 februari 1913.
GUSTAF.
Theodor Adelsivärd.»
I anledning av en inom andra kammaren vid samma riksdag väckt
motion i det syfte, som framgår av Ivungl. Maj:ts förestående skrivelse
— vilken utfärdats efter motionens avlämnande — samt med hänvisning
till denna skrivelse, gjorde dåvarande jordbruksutskott bland annat följande
uttalande som sedermera blev av båda kamrarna godkänt:
»I likhet med motionärerna anser utskottet därför ett eftergivande av
kronans eventuella rätt i nu ifrågavarande avseende understundom kunna
vara av billigheten påkallat. Så är exempelvis fallet, då på grund av
svarandenas ekonomiska ställning eller andra förhållanden omständigheterna
måste anses särskilt ömmande eller då värdet av den egendom, som skulle
åt kronan återvinnas, icke står i rimligt förhållande till de med rättegångens
utförande förenade kostnaderna och det lidande, som genom en
för kronan gynnsam dom skulle åsamkas den enskilde. I likhet med
motionärerna håller utskottet före, att undersökningen om, huruvida ett
föreliggande återvinningsanspråk till äventyrs bör eftergivas, såvitt möjligt
bör företagas redan före målets anhängiggörande eller, därest detta
icke låter sig göra, i varje fall på ett så tidigt stadium av rättegången
som möjligt.»
Härav framgår, att ett bifall till motionen beträffande punkt a) står
i full överensstämmelse med både Kung!. Maj:ts och riksdagens då gjorda
uttalande, särskilt med tanke därpå att dessa fastigheter äro av relativt
ringa värde, samt att, även om kronan skulle vinna i högsta domstolen,
åborna genom nya rättegångar äro behöriga att fordra ersättning för nödiga
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.
13
och nyttiga förbättringar å fastigheterna. Även kronans juridiska rätt
beträffande dessa fastigheter kan väl anses vara ganska tvivelaktig, då
utslagen i båda underrätterna gått kronan emot.
Då det emellertid för den fortsatta utredningen av kronans jordäganderätt
kan anses fördelaktigt att — inom en ej allt för avlägsen
framtid — vinna ett prejudikat inom denna grupp av mål, anser utskottet,
att angående den av ifrågavarande fastigheter, som har det största taxeringsvärdet
(12,200 kr.), nämligen Mesta “Aso mtl. litt. Bd, rättegången bör
fullföljas i högsta domstolen.
Vad slutligen beträffar det av motionärerna under b) gjorda yrkandet
om framläggande av en fullständig uppgift å samtliga anhängiga mål av
förevarande slag, anser utskottet, att, på frågans nuvarande läge, detta bör
kunna anstå åtminstone till ett kommande år.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att riksdagen
i anledning av herr Lindmans m. fl. motion måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t — med tillkännagivande
att riksdagen för sin del medgiver, att kronans
eventuella rätt till de under nr 1—19 i bär förut intagna
förteckning angivna fastigheter, utom Mesta 41/a5o mtl. litt.
Bd, må eftergivas och rättegångarna om dem nedläggas —
anhålla att Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt för sin del
upptaga frågan om dylikt eftergivande till prövning, samt
låta vidtaga de åtgärder, vartill samma prövning må föranleda.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.