Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maf-.t angående eftergift av kronans eventuella, på rättegång beroende rätt till vissa fastigheter m. m.

1916-05-15 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1916:73, Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maf-.t angående eftergift av kronans eventuella, på rättegång beroende rätt till vissa fastigheter m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.

1

Nr 73.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1916 kl. 5.80 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maf-.t

angående eftergift av kronans eventuella, på rättegång beroende

rätt till vissa fastigheter m. m.

(2:a avd.)

Uti en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande

behandling hänvisad motion, nr 11, har herr Lindman m. fl. hemställt,

att riksdagen måtte besluta

a) att i skrivelse till Kungl. Maj it — med tillkännagivande, att riksdagen

för sin del medgiver, att kronans eventuella rätt till de under nr

45—66 här ovan omförmälda fastigheter må eftergivas och rättegångarna

om dem nedläggas — anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt

för sin del upptaga frågan om dylikt eftergivande till prövning samt låta

vidtaga de åtgärder, vartill samma prövning må föranleda; och

b) att likaledes i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

ville låta till nästa riksdag framlägga en fullständig uppgift å samtliga

övriga av kammaradvokatfiskalsämbetet anhängig]orda mål om återvinning

av jord med angivande av grunden för kronans anspråk ävensom i största

möjliga omfattning sådan utredning, som kan läggas till grund för ett

bedömande av, om kronans eventuella rätt må eftergivas.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för ifrågavarande framställning,

tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Såsom framgår av motiveringen till förevarande motion har advo- utskottet.

katfiskalsämbetet hos kammarkollegium under det senaste tiotalet år

å kronans vägnar anhängiggjort ett flertal rättegångar för återvinnande

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 10 samt 44 höft. (Nr 73.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.

till kronan av viss jord. Motionärerna hemställa nu, dels att riksdagen

beträffande en del av dessa rättegångar redan innevarande riksdag skulle

vidtaga åtgärder för nedläggande av kronans talan, dels ock att Kungl.

Maj:t skulle till nästa riksdag inkomma med en förteckning över samtliga

förevarande rättegångar med angivande av grunden för kronans rättsanspråk

m. m., på det riksdagen måtte bli i stånd att pröva, huruvida och i vad mån

kronans eventuella rätt jämväl i övriga fall måtte eftergivas.

På framställning av utskottet bar berörda advokatfiskalsämbete till

utskottet överlämnat följande utredning beträffande av ämbetet i bemält

avseende anbängiggjorda rättegångar:

»P. M.

»

Genom kungl. kammarkollegii beslut den 7 november 1907 anbefalldes

kammaradvokatfiskalsämbetet på given anledning att mot vederbörande i

behörig ordning anställa talan om återgång av skatterätten till det under

Easjö masugn skatteköpta hemmanet % mantal Måsbult nr 1 i Bondstorps

socken i Jönköpings län. Genom kungl. kollegii beslut den 9 april 1908

erhöll ämbetet enahanda uppdrag beträffande skatterätten till de under

Orrefors bruk i Kronobergs län skatteköpta hemman, i avseende å vilka

skatterätten och åborätten icke blivit förenade i samma band. Med ledning

av eu därefter inom kungl. kollegium utarbetad förteckning över de

under bruk efter år 1701 skatteköpta kronobemmanen och sedan utredning

tillika införskaffats, i vad mån enskilda personers innehav av sådan

jord kunde hava blivit genom meddelade lagfarter befästad, bar ämbetet

sedermera, till förhindrande att kronans rättsanspråk i de särskilda fallen

genom mellankommande tjuguårig hävd äventyrades, nödgats — utan att

ämbetet dessförinnan, på sätt givetvis önskligt varit, kunnat avvakta för

bedömande av rättsanspråkens giltighet prejudicierande domar — vid domstol

anhängiggöra talan om återvinning till kronan beträffande hittills 26

särskilda hemman av ifrågavarande slag. Av nu omhandlade — med

hänsyn till antalet svarandeparter — till ett åttiotal uppgående mål äro

fyra avgjorda i högsta instans, nitton beroende å Kungl. Maj:ts samt

fyra å hovrätts prövning, varemot de övriga, av vilka likväl 32 tills vidare

vila i avbidan å den genom nådiga brevet till kungl. kammarkollegium

den 14 februari 1913 omförmälda utredningen, äro föremål för häradsrätts

handläggning.

Genom kungl. förbudet den 11 december 1766 mot flyttning av smiden

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.

3

och hammarskatt, som har civillags karaktär, stadgades, att, då något bruk

nedlägges, skola de därunder lydande hemmanen hemfalla till kronan (eller

bördeman); dock att i förra fallet (när sådant hemfallande skett) åbon vid

sin lösningsrätt bibehålies emot köpeskillingens erläggande till kronan, utan

att bruket någon åborätt tillerkännes.

Sedan vid 1853—54 års riksdag fråga väckts om reglering av

åborätten å under bruk skatteköpta hemman i det fall, att den gamla

åbostammen utginge, hade riksdagen hemställt, att Kungl. Maj:t ville förordna,

huru i nämnda fall borde förfaras. Efter att hava inhämtat kammarkollegii

utlåtande i ämnet utfärdade Kungl. Maj:t därefter en förordning

rörande ifrågavarande förhållanden den 3 februari 1855, vari stadgats, att,

då åbostammen å ett under något bruk skatteköpt hemman utslocknat,

besittningsrätten å hemmanet, såvida bruket ej vore nedlagt, skulle tillkomma

bruksägaren; men att, om vid dylik åboledighet, bruket befunnes

vara nedlagt, det uti kungl. förbudet mot flyttning av smiden och hammarskatt

av den 11 december 1766 i sådant hänseende givna stadgande skulle

lända till efterrättelse.

Till belysning av innebörden i sistberörda förordning må erinras om

kammar- och kommerskollegiernas underdåniga utlåtanden av den 23 november

1876 och den 14 december 1886, vilka utlåtanden föregingo 1878

och 1887 års nedan omförmälda föreskrifter. I det förra av dessa utlåtanden

hette det: »Om åter bruksägaren inköper åborätten, lärer sådant

lika litet som i fråga om det förhållande, kungl. brevet den 3 februari

1855 avser, inverka på de villkor, varunder skattemannarätten av bruksägaren

åtnjutes, eller föranleda därtill, att den i kungl. förbudet den 11

december 1766 stadgade påföljd av skattemannarättens förlust, i händelse

bruket nedlägges, därigenom varder upphävd.» I det senare utlåtandet

yttrades, att, om ett stadgande i 1887 års nedan omförmälda förordnings

syfte komme till stånd, likväl skulle kvarstå ett antal sådana under bruk

skatteköpta hemman — till vilka bruksägaren innehade åborätt — varå

dåvarande bestämmelser om skatterättens förlust, i den händelse bruket

nedlades, förbleve gällande, nämligen de hemman av omförmälda slag, å

vilka jämlikt kungl. brevet den 3 februari 1855 besittningsrätten — vid

åboledighet då icke någon till åboskapet berättigad person av den siste

åbons släkt finnes — tillkommer bruksägare.

Genom kungl. kungörelsen den 24 maj 1878 stadgades, att den, som

innehar åborätt å under bruk skatteköpt hemman, äger rätt att till vederbörande

bruksägare överlåta sin åborätt, därvid föreskrifterna i kungl.

kungörelsen den 8 maj 1863 angående utvidgad frihet i avseende på

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.

överlåtelse av åborätt till kronohemman böra lända till efterrättelse; varjämte

bruksägaren å sin sida är berättigad att överlåta sin skattemannarätt

till sådant hemman åt den, som å hemmanet innehar åborätt med

rättighet för denne att varda vid skattemannarätten bibehållen även i det

fall, att bruket sedermera nedlägges.

Genom kung! kungörelsen den 27 juni 1887 föreskrevs beträffande

ägande- och dispositionsrätten till sådana under bruk skatteköpta hemman,

till vilka bruksägaren från åbon inköpt åborätten, att bruksägaren skall

vid skattemannarätten bibehållas även i det fall, att bruket nedlägges.

Från kronans sida har i ifrågavarande mål hävdats den uppfattningen,

att 1766 och 1855 års förutberörda författningar inneburit, att hemman,

som skatteköpts under bruk, skulle vid brukets nedläggande återfalla till

kronan oberoende därav, om åbo då fortfarande fanns kvar å hemmanet

och även oberoende av om — före tillkomsten av 1878 och 1887 års författningar

— åbon inköpt skattemannarätten eller åbostammen utslocknat

eller bruksägaren inköpt åborätten. Man har emellertid, emot det ovan

sagda, velat göra gällande, att förening av åborätt och skattemannarätt,

på sätt sistnämnda författningar stadga, som skett även före författningarnas

tillkomst, skulle utesluta tillämpning av 1766 och 1855 års föreskrifter.

Det torde alltså framgå, att det berättigade i kronans huvudsakligen

på bestämmelserna i Kung! Maj:ts nådiga förbud den 11 december 1766

grundade anspråk om återvinning av under bruk skattesåld jord framstått

klarast i de fall, där ännu så sent som vid rättegångens anhängig g ärande

hemmanet innehafts och brukats av särskild eller särskilda åbor.

Av de nu omhandlade rättegångarna har berörda förhållande förelegat

dels i målet mot friherre E. Leijonhufvud å Nissafors rörande hemmanet

Måshult nr 1, dels i målet mot Orrefors bruks aktiebolag, beträffande

hemmanen Yttratorp nr 1 och Hygård nr 1, båda i Hälleberga socken.

Genom Kungl. Maj:ts den 25 juni 1915 och den 2 februari 1916 i

nyssberörda tvenne mål meddelade domar har, vad angår sagda tre hemman,

kronans talan, som icke vann underdomstolarnas gillande, blivit till alla

delar bifallen.

Om emellertid med brukets nedläggande hemmanet bort återfalla till

kronan på den grund, att då ännu förening av åbo- och skattemannarätten

i bruksägarens eller åbons hand icke skett (jfr dock för senare fallet innehållet

i Kungl. Maj:ts nedan omförmälda dom den 18 februari 1916) —

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.

5

d. v. s. att åbo då ännu funnits å hemmanet — måste väl även en senare

skeende dylik förening vara utan verkan mot kronan.

I fall, där förhållandena äro härmed likartade, synes alltså kronans rätt

numera klar. Några dylika rättegångar äro emellertid icke för närvarande

anhängiga.

Med hänsyn till den vidlyftiga undersökning, som ofta tarvas för

fastställandet, huruvida vid eu viss tidpunkt åbo i legal mening funnits

å hemman, som här äro i fråga, har det i flertalet fall icke varit möjligt

för ämbetet, som haft att iakttaga laga hävdetider, att före anhängiggörandet

av rättegång i förevarande mål åvägabringa eu dylik utredning. Denna

omständighet i förening med innehållet i gällande författningar på detta

område har lett till, att ämbetet ofta ansett sig pliktigt instämma talan

utan annan säker upplysning än därom, att vid tiden för skatteköpet åbo

funnits å hemmanet.

Yad vidkommer den hittills omtvistade innebörden av 1878 och 1887

års författningar föreligger numera i Kung! Maj:ts den 18 sistlidne

februari meddelade dom i mål mot makarna von Eckermann angående återgång

till kronan av hemmanet Vs mantal Stora Brink jämte andra hemmansdelar

i Frustuna socken, den för bedömande av kronans anspråk i nu förevarande

fall betydelsefulla förklaring, att tillämpningen av det i 1766 års

förbud stadgade äventyr om hemmanets återfallande till kronan »i varje

fall måste anses utesluten, där skatterättigheten blivit från bruksägaren

försåld till åbon å hemmanet». Det lär härigenom kunna anses utsagt, att

vad i kungl. kungörelsen den 24 maj 1878 uttryckligen stadgats för det

fall att åborätten och skattemannarätten förenats i åbons hand redan därförut

haft karaktären av gällande rätt.

Erinras må i detta sammanhang, att den från kronans sida härutinnan

hävdade motsatta meningen enhälligt omfattats av nedre justitierevisionen

såsom framgår av dess i målet avgivna underdåniga betänkande.

Den i Kungl. Maj:ts omförmälta dom innehållna rättstolkningen lärer

i och för sig utesluta från fullföljd ett avsevärt antal av ifrågavarande

från kronans sida redan anhängig]orda rättegångar. Avgörandet i vad

mån dessa mål äro att hänföra till samma typ, som det nämnda Kungl.

Maj:ts dom avser, kräver likväl en i varje särskilt fall förutgående undersökning,

som med hänsyn till undersökningens beskaffenhet samt ämbetets

redan förut strängt anlitade arbetskrafter nödvändigtvis tager avsevärd tid

i anspråk. Det torde härvid allenast behöva erinras, hurusom en under
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.

sökning, varom här är fråga, nödvändiggör såväl efterforskningar i ministerialböcker

samt mantals- och taxeringslängder som genomgående av

uppbuds- och lagfartsprotokoll, vilka åtgärder — i den mån det erforderliga

arkivmaterialet icke finnes tillgängligt här i staden — kunna tarva

icke blott skriftväxling med ortsmyndigheter, utan jämväl hos ämbetet

anställd tjänstemans resa till ort och ställe. Dylika undersökningar äro

av ämbetet igångsatta. På grund av föreliggande utredning har emellertid

av ämbetet redan kunnat återkallas kronans talan i de elva mål rörande

återgång av skattemannarätten till delar av hemmanet Lövåsen i HusbyRekarne

socken, vilka mål upptagas under nr 5—15 i den förteckning,

som åberopas i den av herr Lindman m. fl. vid innevarande års riksdag

i andra kammaren väckta motionen nr 11. Såvitt redan nu kan av

ämbetet bedömas, lär ock kronans talan i större delen av de till ett 20-tal

uppgående målen rörande delar av hemmanen Lien, Hårbörsta, Tångböle

och Täflan i Åre socken samt Romo nr 2 i Undersåkers socken komma

att av ämbetet återkallas.

Såsom en annan huvudgrupp av nu ifrågavarande mål framstå emellertid

enligt det ovan sagda de fall, då bruksägaren kan antagas hava

åtkommit åborätten till det under bruket skatteköpta hemmanet. Då

genom 1855 års förutnämnda förordning torde höra anses uttalat, att, om

detta skett på den grund, att åbostammen utdött, hemmanet skall vid

brukets nedläggande återfalla till kronan, och då av förarbetena till 1878

och 1887 års författningar synes framgå, att ditintills med detta fall

ansetts böra likställas det, att bruket inköpt åborätten eller uppsagt åbon,

synes kronan hava starkare skäl för sin talan i dessa fall än i det, som

prövats genom Kungl. Maj:ts berörda dom av den 18 februari 1916.

Nu angivna rättsfråga har icke kommit under bedömande av Kungl.

Maj: t, som hittills alltid i dessa mål konsekvent gjort ändring i underdomstolarnas

domar eller domsmotivering.

Mål av nu omhandlade typ utgöra, bland andra, de i förenämnda

motion omförmälda rättegångarna rörande delar av hemmanen Mesta nr

2 och 4 i Eskilstuna. I berörda mål —- vilka på sätt av här bilagda

förteckning utvisar numera uppgå till ett antal av nitton — har Kungl.

Svea hovrätt den 17 sistlidne mars meddelat domar, varigenom kronans

talan av anförda skäl ogillats.

Samtidigt med att advokatfiskalsämbetet mot hovrättens nämnda domar

— med undantag för det i nyssberörda förteckning upptagna målet mot

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73. 7

Sv. Perssons stärbhusdelägare i fråga om 2/m mantal litt. Di Mesta nr 4,

vari fullföljd av talan hos Kungl. Maj:t icke blivit medgiven — i vederbörlig

ordning hos kungl. hovrätten anmält missnöje, har ämbetet emellertid

tillika funnit sig föranlåtet underställa Kungl. Maj:t frågan om förtursrätt

vid sagda måls föredragning och avgörande i högsta domstolen. Ämbetet

har nämligen i underdånig skrivelse den 17 innevarande april hemställt,

att, då bland de av advokatfiskalsämbetet anhängiggjorda mål angående

återvinning till kronan av under bruk skattesålda hemman, ifrågavarande

mål representerade en särskild typ, av vars slutliga bedömande vore beroende

såväl ett flertal ännu endast i vederbörande underrätter anhängiga

mål som även det vidare anhängiggörandet i liknande fall av nyå rättegångar,

och då det efter ämbetets mening för blivande lagstiftningsåtgärder

eller andra statsmyndigheternas beslut rörande här förevarande rättsförhållanden

måste anses vara av vikt, att utslag av högsta instans i dessa mål

förelåge inom en snar framtid, Ivungl. Maj:t täcktes föranstalta om, att

nu berörda mål måtte, i enlighet med innehållet i 20 § av gällande nådiga

instruktion för Kungl. Maj:ts nedre justitierevision, varda i högsta domstolen

föredragna, så snart sig göra läte efter utgången av skriftväxlingstiden

i målen den 26 nästkommande juni. I nu omförmälda underdåniga

skrivelse fann sig ämbetet tillika höra tillkännagiva, att ämbetet med

hänsyn till omständigheterna i förevarande mål givetvis icke ärnade vidtaga

någon åtgärd för verkställighet av eventuellt till kronans förmån

utfallande domar i målen utan att därom inhämta särskild föreskrift.

Då, såsom ovan påpekats, av de nu vid domstolarna anhängiga rättegångarna

rörande under bruk skattesåld jord några ytterligare mål av

den typ, som representeras av de genom Kungl. Maj:ts förstovånnämnda

domar den 25 juni 1915 och 2 februari 1916 avgjorda rättegångarna

icke för det närvarande föreligga, lärer, därest kronans anspråk i nyssberörda

hos Kungl. Maj:t nu fullföljda mål angående hemmanen Mesta

skulle varda underkända, samtliga övriga å domstolarnas prövning nu

beroende rättegångarna böra från kronans sida nedläggas utan att sådan

förutgående undersökning avseende målens särskiljande i de ovan sistantydda

två särskilda rättstyperna vidare blir erforderlig. Stockholm den

27 april 1916.

H. v. Schulzenheim.

Advokatfiskal.»

Vid ovanintagna skrift fanns fogad eu så lydande förteckning:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.

»1) Arrendatorn J. G. Jonson i Mesta (y5oo mantal litt. Bh Mesta nr 2).

2) Johan Axel Andersson i Mesta (49/ioooo mantal litt. Bo Mesta nr 2

samt 1/&o mantal litt. I)k Mesta).

3) Hemmansägaren J. B. Törnblom i Mesta (u/soo mantal litt. Ba

Mesta nr 2).

4) Trädgårdsmästaren Carl Arvid Carlsson (39/6oo mantal litt. Bb Mesta

nr 2).

5) Lantbrukaren E. O. Gustafsson i Mesta (81/iooo mantal litt. Bo Mesta

nr 2).

6) Arrendatorn Joban Eriksson i Mesta (41Aso mantal litt. Bd, Viss

• mantal litt. Be, 2S/iooo mantal litt. Bf och Viss mantal litt. Bi

Mesta nr 2, ävensom 33/SOo mantal litt. Da och 51/iooo mantal

litt. De Mesta nr 4).

7) Arrendatorn Axel Axelsson i Mesta (3/5oo mantal litt. Bg Mesta

nr 2).

8) Carl Yiktor Carlsson (7/i0oo mantal litt. Bk Mesta nr 2 samt 7/*oo

mantal litt. Bl av samma hemman).

9) Gustaf Olof Eriksson i Mesta (7/iooo mantal litt. Bm Mesta nr 2).

10) C. A. Carlsson i Mesta (7*00 mantal litt. Bn Mesta nr 2, 7*5000

mantal litt. Dl Mesta nr 4, 1/m mantal litt. Db Mesta, ävensom

lägenheten Mesta nr 5).

11) Trädgårdsmästaren H. T. Lenngren i Mesta (skifteslotten litt. Bp

ävensom lägenheten Mesta nr 6).

12) Hemmansägaren Karl Erik Eriksson (13/5oo mantal litt. De Mesta

nr 4).

13) Godsägaren H. Persson (9/85o mantal litt. Dm Mesta nr 4).

14) Gårdsägaren Joban Erik Larsson (3/i5o mantal litt. Dn Mesta nr 4).

15) Fors Församling (81/cs5o mantal litt. Db Mesta nr 4).

16) G. A. Edling i Mesta (79/iooo mantal litt. Dd Mesta).

17) Frans Gustaf Norén i Mesta (31/soo mantal litt. Df Mesta nr 4 även
som

den från samma bemmansdel avsöndrade lägenheten Fredriksborg

nr 1).

18) L. G. Karlsson i Mesta (s/8so mantal litt. Dg Mesta nr 4).

19) Sven Perssons stärbbusdelägare.

(Änkan Hilma Persson m. fl.) (7125 mantal litt. Di Mesta nr 4).»

Såsom synes av den av advokatfiskalsämbetet upprättade P. M. kunna

med avseende å processföremålet nu förevarande rättegångar särskiljas i

tre huvudgrupper, nämligen dels sådana fall, där det under bruk skatte
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.

9

köpta hemmanet ännu så sent som vid rättegångens anhängiggörande innehafts

eller brukats av särskild eller särskilda åbor, dels sådana fall, där

åborätten och skattemannarätten till det omstämda hemmanet förenats i

åbons hand, dels och sådana fall, där åborätten och skattemannarätten till

ett under bruk skatteköpt hemman förenats i bruksägarens hand.

Yad först angår sådana fall, där ett under bruk skatteköpt hemman

ännu så sent som vid rättegångens anhängiggörande innehafts eller brukats

av särskilda åbor, har högsta domstolen, såsom upplyst blivit, genom domar

den 25 juni 1915 och den 2 februari 1916 till kronans förmån avgjort

de båda anhängiggjorda, denna grupp tillhörande mål. Detta innebär, att

hemmanen förklarats vara kronan tillhöriga, vadan de å desamma sittande

åborna erhålla rätt att av kronan skatteköpa desamma.

Då sålunda kronans anspråk för dessa fall numera slutgiltigt blivit

fastställt samt några dylika rättegångar icke för närvarande äro anhängiga,

finner utskottet intet skäl att vidare ingå på motionen, i vad den avser

rättegångar av denna typ.

Jämväl för den grupp av rättegångar, där åborätten och skattemannarätten

till ett under bruk skatteköpt hemman förenats i åbons hand, har

numera en prejudicierande dom meddelats, i det att högsta domstolen den

18 sistlidne februari i ett dylikt fall ogillat kronans talan. På grund

härav har, enligt ovanintagna P. M., redan nu i ett flertal fall kronans

talan återkallats, varjämte utredningsarbeten pågå inom kammarkollegium,

vilka lära resultera uti ett återkallande av ytterligare åtskilliga mål. Då

sålunda motionärernas önskemål beträffande hemman, tillhörande denna

kategori, redan vunnits, finner utskottet det icke vara av behovet påkallat

att för denna grupp av rättegångar vidtaga några särskilda åtgärder. Utskottet

vill allenast framhålla vikten av att berörda utredningsarbete i

görligaste mån påskyndas, på det att innehavarna av hemman, som efter

utredning befinnas tillhöra denna grupp, snarast möjligt må vinna trygghet

i sin besittning.

Yad slutligen beträffar de rättegångar om återgång av under bruk

skatteköpt jord, där åborätten och skattemannarätten förenats i bruksägarens

hand, till vilken grupp höra de mål, som av motionärerna påyrkas

skola omedelbart nedläggas, har kungl. Svea hovrätt genom nyligen avkunnade

domar fastställt underrätternas utslag, varigenom den av kronan

förda talan ogillats. Såsom framgår av ovanintagna P. M. har likväl

advokatfiskalsämbetet av anförda skäl ansett sig böra hos Kungl. Maj:t

fullfölja talan mot berörda domar, varvid ämbetet hos Kung], Maj:t anhållit

om förtursrätt vid sagda måls föredragning och avgörande i högsta

Bihang till riksdagens protokoll ISIG. it) sand. 44 höft. (Nr 73.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.

domstolen. Då skäl icke torde saknas för det antagandet, att denna anhållan

av Kungi. Maj:t varder bifallen, lära ifrågavarande mål kunna

förväntas bliva slutligt avgjorda under loppet av innevarande års sommar.

Vid sådant förhållande och då advokatfiskalsämbetet dessutom förklarat sig

icke ärna vidtaga någon åtgärd för verkställighet av eventuellt till kronans

förmån utfallande domar i målen, utan att därom inhämta särskild föreskrift,

har utskottet icke ansett sig böra ingå på frågan om ett nedläggande

av kronans talan i dessa mål. Härjämte hyser utskottet den förvissningen,

att, därest målen skulle avgöras till kronans förmån, Kung!

Maj :t före utfärdandet av sådan föreskrift låter verkställa erforderlig utredning

och, där billighetsskäl tala för att innehavarna måtte varda vid

sin jord bibehållna, för riksdagen framlägger de förslag i sådant syfte,

som kunna anses vara befogade.

Vad slutligen beträffar det av motionärerna under b) gjorda yrkandet

om framläggande av en fullständig uppgift å samtliga anhängiga mål av

förevarande slag, finner utskottet, med hänsyn till vad härovan anförts, en

sådan förteckning icke numera hava den betydelse motionärerna förmenat,

vadan utskottet icke funnit skäl föranstalta om upprättande av en dylik

förteckning.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 15 maj 1916.

På jordbruksutskottets vägnar:

EAOUL HAMILTON.

Närvarande: Herrar greve Hamilton, Petersson P. Alfred, Holmquist, Lindblad, greve

Wachtmeister, Linders, Nilsson i Linnés, Barthelson, Ingeström, friherre

Hermelin, Fagerlin, Hage, Svensson, Andersson och Nordström.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbrukutskottets utlåtande Nr 73.

11

Reservation

av herrar Nilsson i Linnås, Svensson och Andersson i Knäppinge, som

ansett, att utskottets utlåtande från och med sista stycket å sidan 9 i det

tryckta utlåtandet bort hava följande lydelse:

I detta sammanhang vill utskottet erinra om Kung! Maj :ts här nedan

intagna skrivelse till kammarkollegium den 14 februari 1913.

»Gustaf etc.

Yår ynnest etc. Yi hava erfarit, att advokatfiskal hos Eder å Yåra

och kronans vägnar anhängig"]ort talan mot åtskilliga innehavare av under

bruk skatteköpta hemman angående återvinning av dessa samt att det är

antagligt, att advokatfiskal under närmaste tiden kommer att ytterligare

anhängiggöra ett antal dylika rättegångar.

Då emellertid värdet av den egendom, som är föremål för ifrågavarande

rättegångar, i åtskilliga fall torde stå i sådant förhållande till

de kostnader, som för statsverket äro förenade med rättegångarnas utförande,

att kronans intresse av deras fullföljande kan ifrågasättas samt

det tillika synes böra tagas i övervägande, huruvida icke i särskilda fall,

på därom av svarandepart gjord framställning eller eljest, med hänsyn

till föreliggande ömmande omständigheter åtgärder böra vidtagas i syfte

att rättegångarna må nedläggas och kronans eventuella rätt till fastigheterna

efterskänkas till vederbörande innehavare, hava Yi funnit gott

dels bemyndiga chefen för finansdepartementet att tillkalla en sakkunnig

person att inom finansdepartementet biträda vid verkställande

av undersökning, huruvida i särskilda fall vad staten må hava att

vinna å rättegångarna står i det förhållande till med desamma förenade

kostnader, att staten icke kan anses hava intresse av att fullfölja rättegångarna,

ävensom huruvida, med hänsyn till svarandenas ekonomiska

ställning, av dem å hemmanen nedlagt arbete eller andra förekommande

omständigheter, rättegångarna i särskilda fall böra nedläggas och kronans

eventuella rätt till fastigheterna efterskänkas till förmån för dessas innehavare,

dels föreskriva, att advokatfiskal hos Eder skall i fråga om de

rättegångar av förevarande art, som redan äro anhängig]orda eller komma

att av kronan anhängiggöras under den tid fötenämnda undersökning inom

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.

finansdepartementet pågår, hava att, i den mån målen äro föremål för

prövning av underrätt, vid vederbörande domstol göra framställning därom,

att målet må förklaras vilande tills vidare,

dels ock anbefalla Eder att, så snart omständigheterna det medgiva,

till finansdepartementet överlämna samtliga av kollegium disponerade handlingar

i berörda mål att för ifrågavarande undersökning användas och

därefter till Eder återställas.

Detta meddela Yi Eder till kännedom och efterrättelse samt vederbörandes

förständigande.

Stockholms slott den 14 februari 1913.

GUSTAF.

Theodor Adelsivärd.»

I anledning av en inom andra kammaren vid samma riksdag väckt

motion i det syfte, som framgår av Ivungl. Maj:ts förestående skrivelse

— vilken utfärdats efter motionens avlämnande — samt med hänvisning

till denna skrivelse, gjorde dåvarande jordbruksutskott bland annat följande

uttalande som sedermera blev av båda kamrarna godkänt:

»I likhet med motionärerna anser utskottet därför ett eftergivande av

kronans eventuella rätt i nu ifrågavarande avseende understundom kunna

vara av billigheten påkallat. Så är exempelvis fallet, då på grund av

svarandenas ekonomiska ställning eller andra förhållanden omständigheterna

måste anses särskilt ömmande eller då värdet av den egendom, som skulle

åt kronan återvinnas, icke står i rimligt förhållande till de med rättegångens

utförande förenade kostnaderna och det lidande, som genom en

för kronan gynnsam dom skulle åsamkas den enskilde. I likhet med

motionärerna håller utskottet före, att undersökningen om, huruvida ett

föreliggande återvinningsanspråk till äventyrs bör eftergivas, såvitt möjligt

bör företagas redan före målets anhängiggörande eller, därest detta

icke låter sig göra, i varje fall på ett så tidigt stadium av rättegången

som möjligt.»

Härav framgår, att ett bifall till motionen beträffande punkt a) står

i full överensstämmelse med både Kung!. Maj:ts och riksdagens då gjorda

uttalande, särskilt med tanke därpå att dessa fastigheter äro av relativt

ringa värde, samt att, även om kronan skulle vinna i högsta domstolen,

åborna genom nya rättegångar äro behöriga att fordra ersättning för nödiga

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.

13

och nyttiga förbättringar å fastigheterna. Även kronans juridiska rätt

beträffande dessa fastigheter kan väl anses vara ganska tvivelaktig, då

utslagen i båda underrätterna gått kronan emot.

Då det emellertid för den fortsatta utredningen av kronans jordäganderätt

kan anses fördelaktigt att — inom en ej allt för avlägsen

framtid — vinna ett prejudikat inom denna grupp av mål, anser utskottet,

att angående den av ifrågavarande fastigheter, som har det största taxeringsvärdet

(12,200 kr.), nämligen Mesta “Aso mtl. litt. Bd, rättegången bör

fullföljas i högsta domstolen.

Vad slutligen beträffar det av motionärerna under b) gjorda yrkandet

om framläggande av en fullständig uppgift å samtliga anhängiga mål av

förevarande slag, anser utskottet, att, på frågans nuvarande läge, detta bör

kunna anstå åtminstone till ett kommande år.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att riksdagen

i anledning av herr Lindmans m. fl. motion måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj:t — med tillkännagivande

att riksdagen för sin del medgiver, att kronans

eventuella rätt till de under nr 1—19 i bär förut intagna

förteckning angivna fastigheter, utom Mesta 41/a5o mtl. litt.

Bd, må eftergivas och rättegångarna om dem nedläggas —

anhålla att Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt för sin del

upptaga frågan om dylikt eftergivande till prövning, samt

låta vidtaga de åtgärder, vartill samma prövning må föranleda.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.