Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående tillsättande av en jordkommission.
1916-05-15 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1916:74, Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående tillsättande av en jordkommission.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
1
Nr 74.
Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1916 kl. 5,30 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående tillsättande av en jordkommission.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande
behandling hänvisad motion, nr 186, har herr Vennerström m. fl.
hemställt,
att riksdagen må hos Kungl. Maj:t anhålla om tillsättande av en
jordkommission med uppgift
att, på grundvalen å redan verkställda utredningar eller efter i mån
av behov företagna undersökningar, hos Kungl. Maj:t föreslå åtgärder för
återgång till kronan av sådana till bruks understöd av kronan upplåtna
allmänningar, kronoskogar och hemman, där ändamålet med upplåtelsen
genom brukens nedläggande förfelats;
att sådana åtgärder må främst avse under bruk skatteköpta hemman,
samt rekognitionsskogshemman i alla de fall, där villkoret om skogarnas
användning för sitt med donationen avsedda ändamål, bruksdriftens
understöd, ej längre uppehälles, men även andra fall, där större domäner
frångått kronan på ett sådant sätt, att skäl förefinnes för en undersökning
om huruvida statens rätt och bästa häri iakttagits.
Beträffande de skäl, som anförts för denna hemställan, tillåter sig
utskottet hänvisa till motionen.
I anledning av förevarande motion har utskottet, med tillämpning
av 46 § riksdagsordningen, införskaffat yttrande i ärendet från kammarkollegium,
vilket yttrande såsom bilaga finnes bifogat detta utlåtande.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 10 sand. 45 käft. (Nr 74.) 1
Utskottet.
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
Motionärerna förmena, att kronans rätt till vissa i motionen omförmälda,
till industriens understöd upplåtna fastighetsgrupper icke behörigen
iakttagits, och föreslå de i anledning härav, att de uppgifter i sådant
hänseende, vilka numera åligga kammarkollegium, och, vad angår en särskild
kategori av nu ifrågavarande egendomar, domänstyrelsen, skulle överflyttas
å ett för ändamålet särskilt tillsatt orgap, i motionen benämnt jordkommissionen.
Nämnda organ borde därvid enligt motionärernas förmenande
jämväl vidtaga åtgärder för tillgodoseende av befintliga åbors och
nyttjanderättshavares intressen.
I sitt ovan omförmälda utlåtande har kammarkollegium bekräftat,
att tillfredsställande utredning saknas om vad som vore att anse såsom
kronans, å ena, och enskild egendom, å andra sidan, rörande de grupper
av fast egendom, som motionen avsåge. Det är för utskottet likasom för
kammarkollegium uppenbart, att ett dylikt osäkerhetstillstånd icke i längden
kan vara tillfredsställande vare sig för kronan eller för de enskilda
innehavarna. Utskottet anser därför, att utredning i detta hänseende bör
skyndsammast genom statens försorg vei’kställas, i syfte att detta osäkerhetstillstånd,
så vitt möjligt är, må undanröjas. Den av motionärerna ifrågasatta
utvägen, att för ändamålet tillskapa ett särskilt organ, synes emellertid utskottet
icke vara att förorda. I detta avseende vill utskottet hänvisa till
de av kammarkollegium i nämnda utlåtande gentemot sagda förslag uttalade
betänkligheter, vilka utskottet finner i huvudsak befogade. Utskottet
är av den åsikten, att kammarkollegium fortfarande bör handhava ämbetsverket
åliggande uppgifter beträffande nu ifrågavarande fastigheter.
Vad angår frågan om tillgodoseende av deras intressen, vilka med nyttjande-
eller åborätt innehava ifrågavarande fastigheter, vill utskottet framhålla,
att, såsom jämväl motionärerna beröra, den s. k. åbokommittén är
verksam för detta syfte.
Utskottet vill vidare såsom sin åsikt uttala, att kammarkollegium i
sitt berörda utlåtande framfört beaktansvärda synpunkter i fråga om en mera
rationell rättslig omvårdnad av kronans fasta egendom. Särskilt synes utskottet
kollegii förslag om upprättandet av en liggare över all sådan kronan tillhörig
egendom vara förtjänt av uppmärksamhet, och anser utskottet detta
spörsmål böra undersökas i samband med den ifrågasatta utredningen.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motion
ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t måtte vidtaga erforderliga åtgärder för att utredning
snarast möjligt må kunna, på sätt kammarkolle
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
o
gium antytt, verkställas angående äganderättsförhållandena
beträffande de grupper av fast egendom, som i
motionen avses, samt eventuellt för riksdagen framlägga
det förslag för tillvaratagande av kronans eller enskildas
intressen, vartill utredningen kan föranleda.
Stockholm den 15 maj 1916.
På jordbruksutskottets vägnar:
RAOUL HAMILTON.
Närvarande: herrar greve Hamilton, Petersson, P. Alfred, Holmquist, Lindblad,
greve Wachtmcisteri Nilsson i Tånga, Nilsson i Linnås, Barthelson,
Jonsson, friherre Hermelin, Fagerlin, Hage, Svensson, Andersson, Molin,
Nordström.
Reservationer:
av herrar Lindblad, greve Wachtmeister, Barthelson, friherre Hermelin
och Fagerlin, som ansett att utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:
»I anledning av förevarande motion har utskottet, med tillämpning
av 46 § riksdagsordningen, införskaffat yttrande i ärendet från kammarkollegium,
vilket yttrande såsom bilaga finnes bifogat detta utlåtande.
Motionärerna förmena, att kronans rätt till vissa i motionen omförmälda,
till industriens understöd upplåtna fastighetsgrupper icke behörigen
iakttagits, och föreslå de i anledning härav, att de uppgifter i
sådant hänseende, vilka numera åligga kammarkollegium, och vad angår
en särskild kategori av nu ifrågavarande egendomar, domänstyrelsen, skulle
överflyttas å ett för ändamålet särskilt tillsatt organ, i motionen benämnt
jordkommissionen. Nämnda organ borde därvid enligt motionärernas förmenande
jämväl vidtaga åtgärder för tillgodoseende av befintliga åbors
och nyttjanderättshavares intressen.
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 14.
Vikten av för såväl kronans som enskildas vidkommande, att snarast
möjligt det osäkerhetstillstånd undanröjes, vilket förefinnes med anledning
av den bristande utredningen rörande äganderätten till ifrågavarande
fastigheter, torde ligga i öppen dag. Utskottet kan emellertid icke dela
motionärernas uppfattning angående vare sig behovet eller lämpligheten
av, att för ändamålet tillskapas ett särskilt organ. I detta sammanhang
vill utskottet åberopa de av kammarkollegium i ovan omförrnälda utlåtande
gentemot sagda förslag uttalade betänkligheter, vilka synas utskottet i hög
grad befogade. I likhet med kammarkollegium vill utskottet erinra, att
de uppgifter, som skulle åligga den ifrågasatta jordkommissionen, i huvudsak
falla inom kammarkollegii verksamhetsområde. Därest därvid, såsom kollegium
synes förutsätta, en förstärkning av ämbetsverkets arbetskrafter
skulle visa sig erforderlig, lärer Kungl. Maj:t icke underlåta att jämväl
utan initiativ från riksdagens sida träffa åtgärder i sådant syfte. Vad angår
frågan om tillgodoseende av deras intressen, vilka med nyttjandeeller
åborätt innehava ifrågavarande fastigheter, vill utskottet framhålla,
att, såsom jämväl motionärerna beröra, den s. k. åbokommittén är verksam
för detta syfte.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.»
av herrar Nilsson i Linnås, Svensson och Andersson i Knäppirige,
som ansett att utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:
»I anledning av förevarande motion har -utskottet, med tillämpning
av 46 § riksdagsordningen, införskaffat yttrande i ärendet från kammarkollegium,
vilket yttrande såsom bilaga finnes bifogat detta utlåtande.
Motionärerna förmena, att kronans rätt till vissa i motionen omförmälda,
till industriens understöd upplåtna fastighetsgrupper icke behörigen
iakttagits, och föreslå de i anledning härav, att de uppgifter i
sådant hänseende, vilka numera åligga kammarkollegium, och vad angår
eu särskild kategori av nu ifrågavarande egendomar, domänstyrelsen, skulle
överflyttas å ett för ändamålet särskilt tillsatt organ, i motionen benämnt
jordkommissionen. Nämnda organ borde därvid enligt motionärernas förmenande
jämväl vidtaga åtgärder för tillgodoseende av befintliga åbors och
nyttjanderättshavares intressen.
Vikten av för såväl kronans som enskildas vidkommande, att snarast
möjligt det osäkerhetstillstånd undanröjes, vilket förefinnes med anledning
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
5
av den bristande utredningen rörande äganderätten till ifrågavarande fastigheter,
torde ligga i öppen dag. Utskottet kan emellertid icke dela motionärernas
uppfattning angående vare sig behovet eller lämpligheten av, att
för ändamålet tillskapas ett särskilt organ. I detta sammanhang vill utskottet
åberopa de av kammarkollegium i ovan omförmälda utlåtande gentemot
sagda förslag uttalade betänkligheter, vilka synas utskottet i hög
grad befogade. I likhet med kammarkollegium vill utskottet erini’a, att
de uppgifter, som skulle åligga den ifrågasatta jordkommissionen, i huvudsak
falla inom kammarkollegii verksamhetsområde. Därest därvid, såsom
kollegium synes förutsätta, en förstärkning av ämbetsverkets arbetskrafter
skulle visa sig erforderlig, lärer Kungl. Maj:t icke underlåta att jämväl
utan initiativ från riksdagens sida träffa åtgärder i sådant syfte. Vad
angår frågan om tillgodoseende av deras intressen, vilka med nyttjandeeller
åborätt innehava ifrågavarande fastigheter, vill utskottet framhålla,
att, såsom jämväl motionärerna beröra, den s. k. åbokommittén är verksam
för detta syfte.
Utskottet vill vidare såsom sin åsikt uttala, att kammarkollegium i
sitt berörda utlåtande framfört beaktansvärda synpunkter i fråga om en
mera rationell rättslig omvårdnad av kronans fasta egendom. Särskilt
synes utskottet kollegii förslag om upprättandet av en liggare över all
sådan kronan tillhörig egendom vara förtjänt av uppmärksamhet. Emellertid
anser utskottet detta spörsmål icke ligga inom motionens ram, och
lärer för övrigt denna åtgärd kunna av Kungl. Maj:t realiseras utan något
riksdagens uttalande.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda,» samt
av herr Hage, som ansett, att utskottets yttrande bort formuleras
på följande sätt:
»Motionärerna förmena, att kronans rätt till vissa i motionen omförmälda,
till industriens understöd upplåtna fastighetsgrupper icke behörigen
iakttagits, och föreslå de i anledning härav, att de uppgifter i sådant hänseende,
vilka numera åligga kammarkollegium, och vad angår en särskild
kategori av nu ifrågavarande egendomar, domänstyrelsen, skulle överflyttas
å ett för ändamålet särskilt tillsatt organ, i motionen benämnt jordkommissionen.
Nämnda organ borde därvid enligt motionärernas förmenande
jämväl vidtaga åtgärder för tillgodoseende av befintliga åbors och nyttjanderättshavares
intressen.
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr lå.
I ett till utskottet inlämnat utlåtande har kammarkollegium bekräftat,
att tillfredsställande utredning saknas om vad som vore att anse såsom
kronans, å ena, och enskild egendom, å andra sidan, rörande de grupper
av fast egendom, som motionen avsåge. Det är för utskottet likasom för
kammarkollegium uppenbart, att ett dylikt osäkerhetstillstånd icke i längden
kan vara tillfredsställande vare sig för kronan eller för de enskilda
innehavarne. Utskottet anser därför, att utredning i detta hänseende bör
skyndsammast genom statens försorg verkställas för att, så vitt möjligt är,
undanröja detta osäkerhetstillstånd.
För åstadkommande av en sådan utredning anser utskottet, att tillskapandet
av ett organ, som i motionen ifrågasatts, skulle vara synnerligen
lämpligt. Visserligen kan ju anmärkas, att för utredande av dylika frågor
finnes redan förut ett organ i kammarkollegium, men kan härpå svaras,
att Kungl. Maj:t numera frångått principen att undantagslöst överlämna
utredningen i dylika frågor åt vederbörande ämbetsverk, då Kungl. Maj:t
i ett annat närliggande fall tillsatt den s. k. åbokommittén.
Här bör dessutom kunna anmärkas, att kammarkollegium ej synes
kunna verkställa den ifrågasatta utredningen utan erhållande av stärkta
arbetskrafter. Alltså frågan om åstadkommande av en jordkommission
eller överlämnandet av hela frågan till kammarkollegium är ej en kostnadsfråga.
Men genom hänskjutande av frågan till en kommission vinner
man den fördelen att utöver de rena ämbetsmannasynpunkterna även andra
synpunkter kunde, i den mån sådant är möjligt, få komma fram vid behandlande
av dessa invecklade spörsmål. Särskilt måste detta vara av vikt,
då det kali bli frågan om att utarbeta förslag att framläggas för riksdagen,
avseende att tillvarataga kronans eller enskilda intressen.
Utskottet vill vidare såsom sin åsikt uttala, att kammarkollegium i
sitt utlåtande framfört beaktansvärda synpunkter i fråga om en mera rationell
rättslig omvårdnad av kronans fasta egendom. Särskilt synes utskottet
kollegii förslag om upprättandet av en liggare över all sådan kronan
tillhörig egendom vara förtjänt av uppmärksamhet, och anser utskottet
detta spörsmål böra undersökas i samband med den ifrågasatta utredningen.
Men då ett sådant spörsmål kommer att beröra flere statsinstitutioner,
finner utskottet i denna omständighet ytterligare ett skäl, som talar
för en jordkommissions tillsättande, ty i en sådan kommission kunde även
någon representant för av utredningen berörda statsverk insättas.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motion
ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 14.
7
Maj:t måtte tillsätta en jordkommission med uppgift att
snarast möjligt verkställa utredning angående äganderättsförhållandena
beträffande de grupper av fast egendom,
som i motionen avses, samt eventuellt för riksdagen
framlägga det förslag för tillvaratagande av kronans
eller enskildas intressen, vartill utredningen kan
föranleda.»
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
Bilaga.
Yttrande av kammarkollegium.
Till Konungen.
Uti en inom riksdagens andra kammare av Ivar Vennerström m. fl. väckt,
till jordbruksutskottet känvisad motion (nr 186) hava motionärerna hemställt, att
riksdagen måtte hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om tillsättandet av en jordkommission
med uppgift
att på grundvalen å redan verkställda utredningar eller efter i mån av
behov företagna undersökningar, hos Kungl. Maj:t föreslå åtgärder för återgång
till kronan av sådana till bruks understöd av kronan upplåtna allmänningar,
kronoskogar och hemman, där ändamålet med upplåtelsen genom brukens nedläggande
förfelats;
att sådana åtgärder må främst avse under bruk skatteköpta hemman, samt
rekognitionsskogshemman i alla de fall, där villkoret om skogarnas användning
för sitt med donationen avsedda ändamål, bruksdriftens understöd, ej längre uppehälles,
men även andra fall, där större domäner frångått kronan på ett sådant
sätt, att skäl förefinnes för en undersökning om huruvida statens rätt och bästa
häri iakttagits.
Sedan därefter jordbruksutskottet med stöd av 46 § riksdagsordningen anhållit
om Eders Kungl. Maj:ts befallning till kammarkollegium att avgiva yttrande,
huruvida kollegium ansåge sig kunna lämpligen omhänderhava de uppgifter,
som skulle åligga den i motionen omförmälda jordkommission, har kollegium
genom nådig remiss den 8 mars 1916 anbefallts att avgiva och till Eders Kungl.
Maj:t inkomma med det av utskottet begärda yttrande.
Återställande remissakten får kollegium i anledning härav anföra följande.
Motionärerna hava till stöd för sin hemställan dels utförligt redogjort för
åtskilliga fall då, enligt motionärernas mening, kronans rätt blivit eftersatt, dels
ock sökt göra gällande, att vederbörande ämbetsverk, i detta fall kammarkollegium,
som hade till särskild uppgift att bevaka kronans och därmed ofta åbornas rätt,
visat benägenhet att släppa av på kronans rätt till yttermera gynnande av bolag
som numera innehade de stora jorddonationerna. Denna anmärkning angående
kollegii bevakande av kronans rätt till viss jord vore grundad på en under senare
år vunnen erfarenhet härutinnan. De fall, där kronan för närvarande anhängiggjort
talan angående under bruk skatteköpta hemman, omfattade så gott
som uteslutande sådana hemman, vilka övergått till smärre hemmansägare eller
åbor, medan beträffande stora mängder av liknande hemman i händerna på bolag
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
9
och bruksägare endast i ett par fall åtgärder vidtagits, oaktat de bruk och industrier,
till vars framtida understöd de av kronan en gång lämnats, för länge sedan
nedlagts. Tillsättandet av en jordkommission skulle innebära att en mera planmässig
och enhetlig behandling av hithörande frågor komme till stånd.
Kollegium anser sig icke i böra i detta sammanhang ingå på ett närmare
skärskådande av motionärernas ovan antydda redogörelse för de fall, då, enligt
motonärernas mening, åtgärder för tillvaratagande av kronans rätt skulle
underlåtits. Ej heller torde det vara nödigt, att kollegium i detta sammanhang,
för undanröjande av den i motionen uttryckta misstron till kollegii vilja och förmåga
att tillvarataga Eders Kungl. Maj:t och kronans rätt, redogör för de grundsatser,
som i berörda hänseende kollegium och dess advokatfiskalsämbete anse sig
böra följa. Det torde otvivelaktigt från motionärernas sida föreligga åtskillig
missuppfattning såväl i fråga om de rättsliga förutsättningarna i de av motionärerna
anförda fallen för återvinningstalan med utsikt till framgång från kronans
sida, som ock vad angår de meningar, som i beträffande nu förevarande förvaltningsfrågor
omfattas inom ämbetsverket. Därmed har kollegium emellertid
icke velat påstå, att rörande de grupper av fast egendom, som motionen avser,
det föreligger tillfredsställande utredning om vad som är att anse såsom kronans,
å ena, och enskild egendom, å den andra sidan, varjämte det icke heller torde
vara uteslutet, att åtskilliga av kronan till industriens understöd upplåtna besittnings-
och nyttjanderätter skulle efter verkställd utredning visa sig böra återgå.
Det torde icke kunna förnekas, att vidkommande såväl nu ifrågavarande fastighetsgrupper
som jämväl annan fast egendom både i stad och på landet råder viss
osäkerhet i fråga om gränserna mellan kronans och enskild rätt. Det torde ock
vara uppenbart, att en dylik osäkerhet icke kan i längden vara tillfredsställande
vare sig för kronan eller för de enskilda, som från kronans sida känna sig hotade
av eventuella rättsanspråk. Det måste anses vara ett angeläget intresse att
antydda osäkerhetstillstånd så vitt möjligt med det svaraste upphör. Den föreliggande
motionen torde alltså i vad den avser att undanröja nu berörda missförhållande
.vara förtjänt av beaktande.
Desto större betänkligheter hyser däremot kollegium gent emot motionärernas
förslag att uppdraga utredningen av kronans eventuella rättsanspråk åt en
jordkommission. Den maktpåliggande uppgiften att utreda och tillvarataga kronans
rätt till fast egendom torde vara av synnerligen grannlaga beskaffenhet och
kräva såväl omsorg som sakkunskap. Hänsynen såväl till allmän som enskild
rättssäkerhet torde påkalla, att en dylik uppgift endast anförtros personer, av
vilka man kan utkräva fullt ämbetsansvar.
Vad angår själva den föreliggande frågan, eller huruvida kollegium ansåge
sig lämpligen kunna omhänderhava de uppgifter som skulle åligga den omförmälda
jordkommissionen, får kollegium erinra, att kollegium och dess advokatfiskalsämbete,
enligt den för ämbetsverket gällande instruktion, redan nu äger befogenhet
och förty skyldighet att bevaka kronans rätt till i huvudsak all den
fasta egendom, motionärerna tänkt sig skulle bliva föremål för jordkommissionens
undersökningar. På grund härav har också — vad som torde vara allmänt bekant
— i en mängd fall under senare tid kronans rätt till dylik egendom blivit
genom kammaradvokatfiskalsämbetets försorg underställd domstols prövning. Endast
en grupp av nu ifrågavarande egendomar, nämligen kronans i nådiga förordningen
den 27 maj 1898 omförmälda till bergverkens understöd anslagna skogar står
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 10 sand. 45 höft. (Nr 74.) 2
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
under annan myndighets, nämligen domänstyrelsens, förvaltning. Då kollegium
för sin del icke har något att erinra mot att den rättsliga omvårdnaden av jämväl
denna grupp av kronoegendomar uppdrages åt kollegium, anser sig kollegium
därmed hava besvarat den föreliggande frågan jakande.
Uppenbarligen hava motionärerna tänkt sig att det ifrågasatta utredningsarbetet
skulle bedrivas skyndsamt. En förutsättning för kollegium att skyndsamt
kunna bedriva detsamma måste emellertid vara en förstärkning av kollega arbetskrafter.
Ämbetsverkets efter 1909 års omorganisation betydligt reducerade personal
är nämligen, oaktat senare tillkomna förstärkningar, strängt upptagen med
såväl ordinarie som tillfälliga arbetsuppgifter av betydlig omfattning.
Kollegium torde i detta sammanhang icke behöva yttra sig angående sättet
för det ifrågasatta utredningsarbetets bedrivande och ej heller närmare ingå på
frågan, huruvida nämnda arbete bör begränsas till de av motionärerna omförmälda
fastighetsgrupperna. I det föregående har kollegium anmärkt att för det närvarande
icke föreligga fullt tillfredsställande förhållanden i kronans fastighetsförvaltning,
i det hänseende nämligen, att ofta och i- större utsträckning än nödigt är
en viss osäkerhet råder beträffande den rätt kronan kan göra gällande till olika
slag av egendom såväl i stad som på landet. Kollegium har därvid ock anmärkt
att berörda missförhållande måste anses lända till olägenheter icke blott för kronan
utan jämväl för enskilda personer.
Grunden till antydda missförhållande är enligt kollega mening att söka
däri, att beträffande den rättsliga omvårdnaden och tillsynen över kronans fasta
egendom föreligger en splittring mellan ett flertal myndigheter, av vilka somliga
äro sådana, att deras kompetens och intresse måste vara inriktade på förvaltningsuppgifter
av helt annan art. Kollegium har vid särskilda tillfällen fäst uppmärksamheten
på denna brist i kronans fastighetsförvaltning samt väckt förslag om
åtgärder till undanröjande av de olägenheter, som därav kunde tänkas uppstå.
Sålunda anförde kollegium i underdånigt utlåtande den 31 maj 1912 angående
väckt förslag att åt kollegii advokatfiskal uppdraga befogenheten att såsom
kronans ombudsman yttra sig över lagfartsansökning som förklarats vilande, bland
annat följande.
Det hade ifrågasatts att åt kollegii advokatfiskalsämbete skulle varda uppdraget
att i ifrågavarande hänseende iakttaga kronans rätt. I det stora hela
torde nog nämnda ämbete äga större förutsättningar för ett sådant uppdrags fullgörande
än någon annan särskild myndighet eller tjänsteman, men kollegium kunde
icke underlåta att framhålla hurusom å andra sidan fall, då kronans rätt berördes
av en vilande förklarad lagfartsansökning, kunde förekomma, utan att advokatfiskalsämbetet
av för ämbetet tillgängliga handlingar och eljest kända förhållanden
därom kunde vinna någon som helst kännedom, en omständighet, som vore
beroende bland annat därpå, att kollegium ej erhöll underrättelse om alla de markförvärv,
som ägde rum för kronans räkning. Detta gällde icke blott vad som
förvärvats för de s. k. kommunikationsverken utan även förvärven exempelvis för
försvarsväsendet och lotsverket. Med hänsyn till nyssberörda omständighet, som
väsentligt minskade den föreslagna anordningens effektivitet, och då uppdragets
meddelande åt advokatfiskalsämbetet utan tvivel komme att medföra en icke ringa
ökning i arbetet för denna redan nu strängt betungade tjänst, ställde sig kollegium
synnerligen tveksam i frågan huruvida omförmälda uppdrag lämpligen borde
anförtros åt advokatfiskalsämbetet. Enär emellertid kollegium, som ansåge upp
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1å.
11
draget icke lämpligen böra eller kunna splittras mellan olika myndigheter eller
tjänstemän, icke kunde giva anvisning på någon för ändamålet bättre skickad
myndighet, ville kollegium, under viss förutsättning, icke avstyrka bifall till vad
advokatfiskalsämbetet i ämnet föreslagit.
En bestämmelse av föreslaget innehåll nödvändiggjorde en föreskrift med åläggande
för statens förvaltande myndigheter att till kammarkollegium insända
förteckning å den under deras förvaltning stående fasta egendomen och även för
framtiden till kollegium inberätta varje nytt förvärv; och anhöll kollegium eventuellt
att härom framdeles göra den underdåniga framställning, vartill omständigheterna
föranledde.
I anledning av erhållen remiss å departementalkommitterades betänkande
framhöll kollegium i underdånigt utlåtande den 24 november 1913, med hänvisning
till den av kommitterade påvisade splittringen i fråga om bevakandet av
kronans rätt till olika slag av fast egendom, det verkligen angelägna i att en
koncentrering härutinnan på ett eller annat sätt genomfördes. Befogenheten att
tala och svara rörande kronans rätt till statens fasta egendom vore splittrad på
en mångfald vederbörande, bland andra arméförvaltningen, marinförvaltningen,
lotsstyrelsen, kammarkollegium, domänstyrelsen, vattenfallsstyrelsen; och stundom
kunde till och med tvekan uppstå hos vilken myndighet befogenheten i ett visst
fall läge. Det vore förtjänt att tagas under övervägande, om ej anledning vore
att skilja mellan den rättsliga och den tekniska vården av kronans fasta egendom
och att koncentrera den förra hos eu enda myndighet, som då snarast torde
vara kollegium, såsom varande det ämbetsverk, vilket genom sin föregående verksamhet
och sina ämbetsuppgifter i allmänhet torde vara härför bäst ägnat. Kommitterade
hade framhållit att fackkunskapen icke finge tillmätas den betydelse,
att den uteslutande skulle vara för ett ärendes rätta bedömande tillräcklig; härtill
fordrades givetvis ävenledes en genom juridisk-administrativ utbildning och
skolning förvärvad förmåga att på föreliggande fall tillämpa lag och författning,
givna förvaltningsnormer eller konstitutionell praxis ävensom en omfattande överblick
jämväl över närgränsande förvaltningsområden. Fackkunskapen finge sålunda
icke undantränga den allmänt administrativa insikten och erfarenheten
utan borde jämte denna komma till sin rätt. Detta uttalande ville kollegium
göra till sitt eget och tillägga, att ett avsteg från nu nämnda princip måste
anses föga överenstämma med det i 77 § regeringsformen — genom däri intagna
förbehåll om riksdagens medverkan ''vid vissa rättsliga dispositioner i fråga om
kronans fasta egendom — angivna syfte att förebygga en förminskning eller försämring
av det kapital denna egendom representerade. I avseende ä organisationen
av förvaltningen av detta kapital vore uppenbart, att den omständigheten,
att ett förvaltningsorgan besutte aldrig så framstående tekniska förutsättningar
för kapitalets ekonomiska utnyttjande, likväl icke i och för sig innebure någon
säkerhet för att den rättsliga omvårdnaden av samma kapital bleve på tillfredsställande
sätt tillgodosedd. Det ekonomiska utnyttjande av detta kapital, i vilka
former detta än skedde, syntes kollegium nämligen böra bliva föremål för en förvaltning
av helt annan art, än den förvaltning som hade till föremål detta kapitals
framtida rättsliga bestånd. Kollegium kunde ej heller finna att denna sistnämnda
förvaltningsuppgift vore av så underordnad betydelse, att densamma skulle kunna
undanskjutas till förmån för en teknisk fackkännedom, vilken, på sätt förut antytts,
likväl så gott som aldrig ensam kunde täcka det förefintliga behovet av
opaginerad Kontrollera mot PDF
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 14.
sakkunskap med avseende å förvaltningen på förevarande område. Beträffande
rikets penningförvaltning kade kommitterade ansett det innebära ökad trygghet,
att statskontoret, som hade denna förvaltning om hand, intoge en fristående ställning,
och förklarade sig kommitterade därvid hava tagit i betraktande att statskontoret
alltmer kommit att fylla en uppgift såsom vårdare av de allmänna
grundsatserna rörande dispositionen av statsmedel, i det att dylika frågor av
stor omfattning från de särskilda departementen dit remmitterats för avgivande
av yttrande. Kollegium kunde icke finna annat än, att vad kommitterade anfört
angående statskontorets ställning till rikets penningförvaltning i stort sett vore
tillämpligt på kollegii ställning till förvaltningen av det kapital, som representerades
av kronans eller till ecklesiastik eller allmän inrättning hörande fast
egendom. Kammarkollegii ställning såsom den inom detta förvaltningsområde
framför andra särskilt sakkunniga myndigheten hade länge varit erkänd. Kollegium
kunde i sådant hänseende erinra om det uppenbarligen på grund av processuella
skäl genom Eders Kungl. Maj:ts instruktion den 15 december 1911 för
nedre justitierevisionen numera visserligen upphävda, men i realiteten allt fortfarande
gällande nådiga brevet den 8 april 1814, som föreskrev, att då mål angående
kronans parker och allmänningar till Eders Kungl. Maj:t inkommo, borde
kollegii utlåtande däröver genom justitierevisionen infordras, en föreskrift som
ansetts vara tillämplig även på andra grupper av kronans fasta egendom. Eders
Kungl. Maj:ts nådiga brev till kollegium den 1 december 1911 angående bevakandet av
kronans rätt till strömfall liksom nådiga kungörelsen den 22 november 1912 angående
befogenheten att såsom kronans ombudsman avgiva yttrande över lagfartsansökning,
som förklarats vilande, måste anses vara uttryck för ett erkännande av kollegii och dess
advokatfiskal övervägande kompetens inom här ifrågavarande förvaltningsområde.
Slutligen hade Eders Kungl. Maj:t i avsevärd omfattning påkallat kollegii underdåniga
utlåtande vid ifrågasatt inköp eller försäljning av fast egendom, vilken
icke enligt den nu för kollegium gällande instruktion stått under kollegii inseende.
_ Det vore lätt att påvisa grunden för denna kollegii särskilda kompetens.
Materialet för utredning och bevisning av kronans rätt vore till övervägande del
till finnandes just hos kollegium, och de »egendomliga kamerala och rättshistoriska
förhållanden, varpå kronans rätt oftast grundar sig», sammanhörde så nära med
föremålet för kollegii allmänna arbetsuppgifter, att kollegium ansåge sig med fog
kunna tillräkna sig denna särskilda sakkunskap. Det syntes kollegium alltså i
hög grad påkallat, att kollegii kompetens i vidsträcktare grad än hittills toges i
anspråk för den förvaltningsuppgift, varom här vore fråga, och utsträckes till
den rättsliga vården även av sådan fast egendom, som nu stode under annan
myndighets inseende. En sådan utvidgning av kollegii verksamhetsområde skulle
icke innebära det minsta ingrepp i vederbörande verks egentliga förvaltningsuppuppgift,
utan fastmer befria samma verk från ett ämbetsansvar, som icke stode i
någon relation till den sakkunskap detsamma företrädde. En förvaltningsanordning
av ovan antydd beskaffenhet skulle — förutom att den åvägabragte större
reda och överskådlighet i avseende å den del av statsverkets stora förmögenhet,
som representerades av dess fästa egendom — förebygga av kollegium lätt påvisbara
misstag vid kronans försäljning eller förvärv av fast egendom; den
skulle ock förebygga sådana, av nuvarande behörighetsformer härledda rättsförluster
för Eders Kungl. Maj:t och kronan, varpå ett slående exempel gåves i
Eders Kungl. Maj:ts dom den 10 oktober 1906 (N. J. A. 1906 s. 446). Genom
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 14.
13
sistberörda dom både Eders Kungl. Maj:ts och kronans talan ogillats, icke
på grund av bristande utredning från kronans sida, utan på den grund att
kronans ombudsman samtidigt som han styrkte kronans rätt, ådagalade sin egen
bristande behörighet att i målet föra Eders Kungl. Maj:ts och kronans talan.
Ett fall sådant som det nu anförda måste, enligt kollega förmenande, visa, att
de nuvarande förvaltningsformerna på detta område icke kunde med risk av ytterligare
rättsförluster för kronan i längden kvarstå oförändrade.
En så genomgripande förvaltningsreform som en koncentrering till kollegium
av den rättsliga omvårdnaden av all kronans fasta egendom kan givetvis
icke utan ytterligare utredning i ämnet genomföras. Emellertid skulle syftet med
en sådan anordning i icke ringa mån främjas därigenom att uppgifter angående
den under olika myndigheter stående kronoegendomen hos kollegium sammanfördes
till eu förteckning eller liggare över densamma, samt att, såsom kollegium i
sitt ovanberörda underdåniga utlåtande den 31 maj 1912 föreslagit, vederbörande
myndigheter förständigades till kollegium inkomma med underrättelse angående
köp eller försäljning av dylik egendom eller träffade förändringar i egendomens
disposition.
Kronan är för det närvarande i avsaknad av en dylik fullständig och efter
moderna grunder upprättad liggare över sin fasta egendom. Kollegium vill för
sin del ifrågasätta, huruvida icke uppsättandet av sådan liggare borde ske jämsides
med det i föreliggande motion föreslagna utredningsarbete samt omfatta all
kronoegendom såväl på landet som i stad. Det torde vara överflödigt att påvisa,
vilka fördelar såväl i förva-ltningsavseende som med hänsyn till enskild rätt vore
att förvänta av att i möjligaste mån tillförlitliga upplysningar om alla kronofastigheter
vore att på ett lätt tillgängligt sätt inhämta hos en och samma myndighet.
Därest av kollegium nu framförda synpunkter skulle vinna beaktande,
torde kollegium få sig anbefallt att till Eders Kungl. Maj:t inkomma med förslag
till formulär för en dylik liggare över kronans fasta egendom ävensom med plan
för densammas upprättande och organisationen av detta arbete. Stockholm den
14 april 1916.
Underdånigst
HJ. NERMAN.
A. TF. Dufwa.
Axel KlocTthoff.
föredragande.
P. B. Bergström.
E. Sandberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.