Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående tillsättande av en jordkommission.

1916-05-15 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1916:74, Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående tillsättande av en jordkommission.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

1

Nr 74.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1916 kl. 5,30 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående tillsättande av en jordkommission.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande

behandling hänvisad motion, nr 186, har herr Vennerström m. fl.

hemställt,

att riksdagen må hos Kungl. Maj:t anhålla om tillsättande av en

jordkommission med uppgift

att, på grundvalen å redan verkställda utredningar eller efter i mån

av behov företagna undersökningar, hos Kungl. Maj:t föreslå åtgärder för

återgång till kronan av sådana till bruks understöd av kronan upplåtna

allmänningar, kronoskogar och hemman, där ändamålet med upplåtelsen

genom brukens nedläggande förfelats;

att sådana åtgärder må främst avse under bruk skatteköpta hemman,

samt rekognitionsskogshemman i alla de fall, där villkoret om skogarnas

användning för sitt med donationen avsedda ändamål, bruksdriftens

understöd, ej längre uppehälles, men även andra fall, där större domäner

frångått kronan på ett sådant sätt, att skäl förefinnes för en undersökning

om huruvida statens rätt och bästa häri iakttagits.

Beträffande de skäl, som anförts för denna hemställan, tillåter sig

utskottet hänvisa till motionen.

I anledning av förevarande motion har utskottet, med tillämpning

av 46 § riksdagsordningen, införskaffat yttrande i ärendet från kammarkollegium,

vilket yttrande såsom bilaga finnes bifogat detta utlåtande.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 10 sand. 45 käft. (Nr 74.) 1

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

Motionärerna förmena, att kronans rätt till vissa i motionen omförmälda,

till industriens understöd upplåtna fastighetsgrupper icke behörigen

iakttagits, och föreslå de i anledning härav, att de uppgifter i sådant

hänseende, vilka numera åligga kammarkollegium, och, vad angår en särskild

kategori av nu ifrågavarande egendomar, domänstyrelsen, skulle överflyttas

å ett för ändamålet särskilt tillsatt orgap, i motionen benämnt jordkommissionen.

Nämnda organ borde därvid enligt motionärernas förmenande

jämväl vidtaga åtgärder för tillgodoseende av befintliga åbors och

nyttjanderättshavares intressen.

I sitt ovan omförmälda utlåtande har kammarkollegium bekräftat,

att tillfredsställande utredning saknas om vad som vore att anse såsom

kronans, å ena, och enskild egendom, å andra sidan, rörande de grupper

av fast egendom, som motionen avsåge. Det är för utskottet likasom för

kammarkollegium uppenbart, att ett dylikt osäkerhetstillstånd icke i längden

kan vara tillfredsställande vare sig för kronan eller för de enskilda

innehavarna. Utskottet anser därför, att utredning i detta hänseende bör

skyndsammast genom statens försorg vei’kställas, i syfte att detta osäkerhetstillstånd,

så vitt möjligt är, må undanröjas. Den av motionärerna ifrågasatta

utvägen, att för ändamålet tillskapa ett särskilt organ, synes emellertid utskottet

icke vara att förorda. I detta avseende vill utskottet hänvisa till

de av kammarkollegium i nämnda utlåtande gentemot sagda förslag uttalade

betänkligheter, vilka utskottet finner i huvudsak befogade. Utskottet

är av den åsikten, att kammarkollegium fortfarande bör handhava ämbetsverket

åliggande uppgifter beträffande nu ifrågavarande fastigheter.

Vad angår frågan om tillgodoseende av deras intressen, vilka med nyttjande-

eller åborätt innehava ifrågavarande fastigheter, vill utskottet framhålla,

att, såsom jämväl motionärerna beröra, den s. k. åbokommittén är

verksam för detta syfte.

Utskottet vill vidare såsom sin åsikt uttala, att kammarkollegium i

sitt berörda utlåtande framfört beaktansvärda synpunkter i fråga om en mera

rationell rättslig omvårdnad av kronans fasta egendom. Särskilt synes utskottet

kollegii förslag om upprättandet av en liggare över all sådan kronan tillhörig

egendom vara förtjänt av uppmärksamhet, och anser utskottet detta

spörsmål böra undersökas i samband med den ifrågasatta utredningen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion

ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t måtte vidtaga erforderliga åtgärder för att utredning

snarast möjligt må kunna, på sätt kammarkolle
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

o

gium antytt, verkställas angående äganderättsförhållandena

beträffande de grupper av fast egendom, som i

motionen avses, samt eventuellt för riksdagen framlägga

det förslag för tillvaratagande av kronans eller enskildas

intressen, vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 15 maj 1916.

På jordbruksutskottets vägnar:

RAOUL HAMILTON.

Närvarande: herrar greve Hamilton, Petersson, P. Alfred, Holmquist, Lindblad,

greve Wachtmcisteri Nilsson i Tånga, Nilsson i Linnås, Barthelson,

Jonsson, friherre Hermelin, Fagerlin, Hage, Svensson, Andersson, Molin,

Nordström.

Reservationer:

av herrar Lindblad, greve Wachtmeister, Barthelson, friherre Hermelin

och Fagerlin, som ansett att utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:

»I anledning av förevarande motion har utskottet, med tillämpning

av 46 § riksdagsordningen, införskaffat yttrande i ärendet från kammarkollegium,

vilket yttrande såsom bilaga finnes bifogat detta utlåtande.

Motionärerna förmena, att kronans rätt till vissa i motionen omförmälda,

till industriens understöd upplåtna fastighetsgrupper icke behörigen

iakttagits, och föreslå de i anledning härav, att de uppgifter i

sådant hänseende, vilka numera åligga kammarkollegium, och vad angår

en särskild kategori av nu ifrågavarande egendomar, domänstyrelsen, skulle

överflyttas å ett för ändamålet särskilt tillsatt organ, i motionen benämnt

jordkommissionen. Nämnda organ borde därvid enligt motionärernas förmenande

jämväl vidtaga åtgärder för tillgodoseende av befintliga åbors

och nyttjanderättshavares intressen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 14.

Vikten av för såväl kronans som enskildas vidkommande, att snarast

möjligt det osäkerhetstillstånd undanröjes, vilket förefinnes med anledning

av den bristande utredningen rörande äganderätten till ifrågavarande

fastigheter, torde ligga i öppen dag. Utskottet kan emellertid icke dela

motionärernas uppfattning angående vare sig behovet eller lämpligheten

av, att för ändamålet tillskapas ett särskilt organ. I detta sammanhang

vill utskottet åberopa de av kammarkollegium i ovan omförrnälda utlåtande

gentemot sagda förslag uttalade betänkligheter, vilka synas utskottet i hög

grad befogade. I likhet med kammarkollegium vill utskottet erinra, att

de uppgifter, som skulle åligga den ifrågasatta jordkommissionen, i huvudsak

falla inom kammarkollegii verksamhetsområde. Därest därvid, såsom kollegium

synes förutsätta, en förstärkning av ämbetsverkets arbetskrafter

skulle visa sig erforderlig, lärer Kungl. Maj:t icke underlåta att jämväl

utan initiativ från riksdagens sida träffa åtgärder i sådant syfte. Vad angår

frågan om tillgodoseende av deras intressen, vilka med nyttjandeeller

åborätt innehava ifrågavarande fastigheter, vill utskottet framhålla,

att, såsom jämväl motionärerna beröra, den s. k. åbokommittén är verksam

för detta syfte.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion ej må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.»

av herrar Nilsson i Linnås, Svensson och Andersson i Knäppirige,

som ansett att utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:

»I anledning av förevarande motion har -utskottet, med tillämpning

av 46 § riksdagsordningen, införskaffat yttrande i ärendet från kammarkollegium,

vilket yttrande såsom bilaga finnes bifogat detta utlåtande.

Motionärerna förmena, att kronans rätt till vissa i motionen omförmälda,

till industriens understöd upplåtna fastighetsgrupper icke behörigen

iakttagits, och föreslå de i anledning härav, att de uppgifter i

sådant hänseende, vilka numera åligga kammarkollegium, och vad angår

eu särskild kategori av nu ifrågavarande egendomar, domänstyrelsen, skulle

överflyttas å ett för ändamålet särskilt tillsatt organ, i motionen benämnt

jordkommissionen. Nämnda organ borde därvid enligt motionärernas förmenande

jämväl vidtaga åtgärder för tillgodoseende av befintliga åbors och

nyttjanderättshavares intressen.

Vikten av för såväl kronans som enskildas vidkommande, att snarast

möjligt det osäkerhetstillstånd undanröjes, vilket förefinnes med anledning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

5

av den bristande utredningen rörande äganderätten till ifrågavarande fastigheter,

torde ligga i öppen dag. Utskottet kan emellertid icke dela motionärernas

uppfattning angående vare sig behovet eller lämpligheten av, att

för ändamålet tillskapas ett särskilt organ. I detta sammanhang vill utskottet

åberopa de av kammarkollegium i ovan omförmälda utlåtande gentemot

sagda förslag uttalade betänkligheter, vilka synas utskottet i hög

grad befogade. I likhet med kammarkollegium vill utskottet erini’a, att

de uppgifter, som skulle åligga den ifrågasatta jordkommissionen, i huvudsak

falla inom kammarkollegii verksamhetsområde. Därest därvid, såsom

kollegium synes förutsätta, en förstärkning av ämbetsverkets arbetskrafter

skulle visa sig erforderlig, lärer Kungl. Maj:t icke underlåta att jämväl

utan initiativ från riksdagens sida träffa åtgärder i sådant syfte. Vad

angår frågan om tillgodoseende av deras intressen, vilka med nyttjandeeller

åborätt innehava ifrågavarande fastigheter, vill utskottet framhålla,

att, såsom jämväl motionärerna beröra, den s. k. åbokommittén är verksam

för detta syfte.

Utskottet vill vidare såsom sin åsikt uttala, att kammarkollegium i

sitt berörda utlåtande framfört beaktansvärda synpunkter i fråga om en

mera rationell rättslig omvårdnad av kronans fasta egendom. Särskilt

synes utskottet kollegii förslag om upprättandet av en liggare över all

sådan kronan tillhörig egendom vara förtjänt av uppmärksamhet. Emellertid

anser utskottet detta spörsmål icke ligga inom motionens ram, och

lärer för övrigt denna åtgärd kunna av Kungl. Maj:t realiseras utan något

riksdagens uttalande.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion ej må till någon riksdagens

åtgärd föranleda,» samt

av herr Hage, som ansett, att utskottets yttrande bort formuleras

på följande sätt:

»Motionärerna förmena, att kronans rätt till vissa i motionen omförmälda,

till industriens understöd upplåtna fastighetsgrupper icke behörigen

iakttagits, och föreslå de i anledning härav, att de uppgifter i sådant hänseende,

vilka numera åligga kammarkollegium, och vad angår en särskild

kategori av nu ifrågavarande egendomar, domänstyrelsen, skulle överflyttas

å ett för ändamålet särskilt tillsatt organ, i motionen benämnt jordkommissionen.

Nämnda organ borde därvid enligt motionärernas förmenande

jämväl vidtaga åtgärder för tillgodoseende av befintliga åbors och nyttjanderättshavares

intressen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr lå.

I ett till utskottet inlämnat utlåtande har kammarkollegium bekräftat,

att tillfredsställande utredning saknas om vad som vore att anse såsom

kronans, å ena, och enskild egendom, å andra sidan, rörande de grupper

av fast egendom, som motionen avsåge. Det är för utskottet likasom för

kammarkollegium uppenbart, att ett dylikt osäkerhetstillstånd icke i längden

kan vara tillfredsställande vare sig för kronan eller för de enskilda

innehavarne. Utskottet anser därför, att utredning i detta hänseende bör

skyndsammast genom statens försorg verkställas för att, så vitt möjligt är,

undanröja detta osäkerhetstillstånd.

För åstadkommande av en sådan utredning anser utskottet, att tillskapandet

av ett organ, som i motionen ifrågasatts, skulle vara synnerligen

lämpligt. Visserligen kan ju anmärkas, att för utredande av dylika frågor

finnes redan förut ett organ i kammarkollegium, men kan härpå svaras,

att Kungl. Maj:t numera frångått principen att undantagslöst överlämna

utredningen i dylika frågor åt vederbörande ämbetsverk, då Kungl. Maj:t

i ett annat närliggande fall tillsatt den s. k. åbokommittén.

Här bör dessutom kunna anmärkas, att kammarkollegium ej synes

kunna verkställa den ifrågasatta utredningen utan erhållande av stärkta

arbetskrafter. Alltså frågan om åstadkommande av en jordkommission

eller överlämnandet av hela frågan till kammarkollegium är ej en kostnadsfråga.

Men genom hänskjutande av frågan till en kommission vinner

man den fördelen att utöver de rena ämbetsmannasynpunkterna även andra

synpunkter kunde, i den mån sådant är möjligt, få komma fram vid behandlande

av dessa invecklade spörsmål. Särskilt måste detta vara av vikt,

då det kali bli frågan om att utarbeta förslag att framläggas för riksdagen,

avseende att tillvarataga kronans eller enskilda intressen.

Utskottet vill vidare såsom sin åsikt uttala, att kammarkollegium i

sitt utlåtande framfört beaktansvärda synpunkter i fråga om en mera rationell

rättslig omvårdnad av kronans fasta egendom. Särskilt synes utskottet

kollegii förslag om upprättandet av en liggare över all sådan kronan

tillhörig egendom vara förtjänt av uppmärksamhet, och anser utskottet

detta spörsmål böra undersökas i samband med den ifrågasatta utredningen.

Men då ett sådant spörsmål kommer att beröra flere statsinstitutioner,

finner utskottet i denna omständighet ytterligare ett skäl, som talar

för en jordkommissions tillsättande, ty i en sådan kommission kunde även

någon representant för av utredningen berörda statsverk insättas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion

ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 14.

7

Maj:t måtte tillsätta en jordkommission med uppgift att

snarast möjligt verkställa utredning angående äganderättsförhållandena

beträffande de grupper av fast egendom,

som i motionen avses, samt eventuellt för riksdagen

framlägga det förslag för tillvaratagande av kronans

eller enskildas intressen, vartill utredningen kan

föranleda.»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

Bilaga.

Yttrande av kammarkollegium.

Till Konungen.

Uti en inom riksdagens andra kammare av Ivar Vennerström m. fl. väckt,

till jordbruksutskottet känvisad motion (nr 186) hava motionärerna hemställt, att

riksdagen måtte hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om tillsättandet av en jordkommission

med uppgift

att på grundvalen å redan verkställda utredningar eller efter i mån av

behov företagna undersökningar, hos Kungl. Maj:t föreslå åtgärder för återgång

till kronan av sådana till bruks understöd av kronan upplåtna allmänningar,

kronoskogar och hemman, där ändamålet med upplåtelsen genom brukens nedläggande

förfelats;

att sådana åtgärder må främst avse under bruk skatteköpta hemman, samt

rekognitionsskogshemman i alla de fall, där villkoret om skogarnas användning

för sitt med donationen avsedda ändamål, bruksdriftens understöd, ej längre uppehälles,

men även andra fall, där större domäner frångått kronan på ett sådant

sätt, att skäl förefinnes för en undersökning om huruvida statens rätt och bästa

häri iakttagits.

Sedan därefter jordbruksutskottet med stöd av 46 § riksdagsordningen anhållit

om Eders Kungl. Maj:ts befallning till kammarkollegium att avgiva yttrande,

huruvida kollegium ansåge sig kunna lämpligen omhänderhava de uppgifter,

som skulle åligga den i motionen omförmälda jordkommission, har kollegium

genom nådig remiss den 8 mars 1916 anbefallts att avgiva och till Eders Kungl.

Maj:t inkomma med det av utskottet begärda yttrande.

Återställande remissakten får kollegium i anledning härav anföra följande.

Motionärerna hava till stöd för sin hemställan dels utförligt redogjort för

åtskilliga fall då, enligt motionärernas mening, kronans rätt blivit eftersatt, dels

ock sökt göra gällande, att vederbörande ämbetsverk, i detta fall kammarkollegium,

som hade till särskild uppgift att bevaka kronans och därmed ofta åbornas rätt,

visat benägenhet att släppa av på kronans rätt till yttermera gynnande av bolag

som numera innehade de stora jorddonationerna. Denna anmärkning angående

kollegii bevakande av kronans rätt till viss jord vore grundad på en under senare

år vunnen erfarenhet härutinnan. De fall, där kronan för närvarande anhängiggjort

talan angående under bruk skatteköpta hemman, omfattade så gott

som uteslutande sådana hemman, vilka övergått till smärre hemmansägare eller

åbor, medan beträffande stora mängder av liknande hemman i händerna på bolag

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

9

och bruksägare endast i ett par fall åtgärder vidtagits, oaktat de bruk och industrier,

till vars framtida understöd de av kronan en gång lämnats, för länge sedan

nedlagts. Tillsättandet av en jordkommission skulle innebära att en mera planmässig

och enhetlig behandling av hithörande frågor komme till stånd.

Kollegium anser sig icke i böra i detta sammanhang ingå på ett närmare

skärskådande av motionärernas ovan antydda redogörelse för de fall, då, enligt

motonärernas mening, åtgärder för tillvaratagande av kronans rätt skulle

underlåtits. Ej heller torde det vara nödigt, att kollegium i detta sammanhang,

för undanröjande av den i motionen uttryckta misstron till kollegii vilja och förmåga

att tillvarataga Eders Kungl. Maj:t och kronans rätt, redogör för de grundsatser,

som i berörda hänseende kollegium och dess advokatfiskalsämbete anse sig

böra följa. Det torde otvivelaktigt från motionärernas sida föreligga åtskillig

missuppfattning såväl i fråga om de rättsliga förutsättningarna i de av motionärerna

anförda fallen för återvinningstalan med utsikt till framgång från kronans

sida, som ock vad angår de meningar, som i beträffande nu förevarande förvaltningsfrågor

omfattas inom ämbetsverket. Därmed har kollegium emellertid

icke velat påstå, att rörande de grupper av fast egendom, som motionen avser,

det föreligger tillfredsställande utredning om vad som är att anse såsom kronans,

å ena, och enskild egendom, å den andra sidan, varjämte det icke heller torde

vara uteslutet, att åtskilliga av kronan till industriens understöd upplåtna besittnings-

och nyttjanderätter skulle efter verkställd utredning visa sig böra återgå.

Det torde icke kunna förnekas, att vidkommande såväl nu ifrågavarande fastighetsgrupper

som jämväl annan fast egendom både i stad och på landet råder viss

osäkerhet i fråga om gränserna mellan kronans och enskild rätt. Det torde ock

vara uppenbart, att en dylik osäkerhet icke kan i längden vara tillfredsställande

vare sig för kronan eller för de enskilda, som från kronans sida känna sig hotade

av eventuella rättsanspråk. Det måste anses vara ett angeläget intresse att

antydda osäkerhetstillstånd så vitt möjligt med det svaraste upphör. Den föreliggande

motionen torde alltså i vad den avser att undanröja nu berörda missförhållande

.vara förtjänt av beaktande.

Desto större betänkligheter hyser däremot kollegium gent emot motionärernas

förslag att uppdraga utredningen av kronans eventuella rättsanspråk åt en

jordkommission. Den maktpåliggande uppgiften att utreda och tillvarataga kronans

rätt till fast egendom torde vara av synnerligen grannlaga beskaffenhet och

kräva såväl omsorg som sakkunskap. Hänsynen såväl till allmän som enskild

rättssäkerhet torde påkalla, att en dylik uppgift endast anförtros personer, av

vilka man kan utkräva fullt ämbetsansvar.

Vad angår själva den föreliggande frågan, eller huruvida kollegium ansåge

sig lämpligen kunna omhänderhava de uppgifter som skulle åligga den omförmälda

jordkommissionen, får kollegium erinra, att kollegium och dess advokatfiskalsämbete,

enligt den för ämbetsverket gällande instruktion, redan nu äger befogenhet

och förty skyldighet att bevaka kronans rätt till i huvudsak all den

fasta egendom, motionärerna tänkt sig skulle bliva föremål för jordkommissionens

undersökningar. På grund härav har också — vad som torde vara allmänt bekant

— i en mängd fall under senare tid kronans rätt till dylik egendom blivit

genom kammaradvokatfiskalsämbetets försorg underställd domstols prövning. Endast

en grupp av nu ifrågavarande egendomar, nämligen kronans i nådiga förordningen

den 27 maj 1898 omförmälda till bergverkens understöd anslagna skogar står

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 10 sand. 45 höft. (Nr 74.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

under annan myndighets, nämligen domänstyrelsens, förvaltning. Då kollegium

för sin del icke har något att erinra mot att den rättsliga omvårdnaden av jämväl

denna grupp av kronoegendomar uppdrages åt kollegium, anser sig kollegium

därmed hava besvarat den föreliggande frågan jakande.

Uppenbarligen hava motionärerna tänkt sig att det ifrågasatta utredningsarbetet

skulle bedrivas skyndsamt. En förutsättning för kollegium att skyndsamt

kunna bedriva detsamma måste emellertid vara en förstärkning av kollega arbetskrafter.

Ämbetsverkets efter 1909 års omorganisation betydligt reducerade personal

är nämligen, oaktat senare tillkomna förstärkningar, strängt upptagen med

såväl ordinarie som tillfälliga arbetsuppgifter av betydlig omfattning.

Kollegium torde i detta sammanhang icke behöva yttra sig angående sättet

för det ifrågasatta utredningsarbetets bedrivande och ej heller närmare ingå på

frågan, huruvida nämnda arbete bör begränsas till de av motionärerna omförmälda

fastighetsgrupperna. I det föregående har kollegium anmärkt att för det närvarande

icke föreligga fullt tillfredsställande förhållanden i kronans fastighetsförvaltning,

i det hänseende nämligen, att ofta och i- större utsträckning än nödigt är

en viss osäkerhet råder beträffande den rätt kronan kan göra gällande till olika

slag av egendom såväl i stad som på landet. Kollegium har därvid ock anmärkt

att berörda missförhållande måste anses lända till olägenheter icke blott för kronan

utan jämväl för enskilda personer.

Grunden till antydda missförhållande är enligt kollega mening att söka

däri, att beträffande den rättsliga omvårdnaden och tillsynen över kronans fasta

egendom föreligger en splittring mellan ett flertal myndigheter, av vilka somliga

äro sådana, att deras kompetens och intresse måste vara inriktade på förvaltningsuppgifter

av helt annan art. Kollegium har vid särskilda tillfällen fäst uppmärksamheten

på denna brist i kronans fastighetsförvaltning samt väckt förslag om

åtgärder till undanröjande av de olägenheter, som därav kunde tänkas uppstå.

Sålunda anförde kollegium i underdånigt utlåtande den 31 maj 1912 angående

väckt förslag att åt kollegii advokatfiskal uppdraga befogenheten att såsom

kronans ombudsman yttra sig över lagfartsansökning som förklarats vilande, bland

annat följande.

Det hade ifrågasatts att åt kollegii advokatfiskalsämbete skulle varda uppdraget

att i ifrågavarande hänseende iakttaga kronans rätt. I det stora hela

torde nog nämnda ämbete äga större förutsättningar för ett sådant uppdrags fullgörande

än någon annan särskild myndighet eller tjänsteman, men kollegium kunde

icke underlåta att framhålla hurusom å andra sidan fall, då kronans rätt berördes

av en vilande förklarad lagfartsansökning, kunde förekomma, utan att advokatfiskalsämbetet

av för ämbetet tillgängliga handlingar och eljest kända förhållanden

därom kunde vinna någon som helst kännedom, en omständighet, som vore

beroende bland annat därpå, att kollegium ej erhöll underrättelse om alla de markförvärv,

som ägde rum för kronans räkning. Detta gällde icke blott vad som

förvärvats för de s. k. kommunikationsverken utan även förvärven exempelvis för

försvarsväsendet och lotsverket. Med hänsyn till nyssberörda omständighet, som

väsentligt minskade den föreslagna anordningens effektivitet, och då uppdragets

meddelande åt advokatfiskalsämbetet utan tvivel komme att medföra en icke ringa

ökning i arbetet för denna redan nu strängt betungade tjänst, ställde sig kollegium

synnerligen tveksam i frågan huruvida omförmälda uppdrag lämpligen borde

anförtros åt advokatfiskalsämbetet. Enär emellertid kollegium, som ansåge upp
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 1å.

11

draget icke lämpligen böra eller kunna splittras mellan olika myndigheter eller

tjänstemän, icke kunde giva anvisning på någon för ändamålet bättre skickad

myndighet, ville kollegium, under viss förutsättning, icke avstyrka bifall till vad

advokatfiskalsämbetet i ämnet föreslagit.

En bestämmelse av föreslaget innehåll nödvändiggjorde en föreskrift med åläggande

för statens förvaltande myndigheter att till kammarkollegium insända

förteckning å den under deras förvaltning stående fasta egendomen och även för

framtiden till kollegium inberätta varje nytt förvärv; och anhöll kollegium eventuellt

att härom framdeles göra den underdåniga framställning, vartill omständigheterna

föranledde.

I anledning av erhållen remiss å departementalkommitterades betänkande

framhöll kollegium i underdånigt utlåtande den 24 november 1913, med hänvisning

till den av kommitterade påvisade splittringen i fråga om bevakandet av

kronans rätt till olika slag av fast egendom, det verkligen angelägna i att en

koncentrering härutinnan på ett eller annat sätt genomfördes. Befogenheten att

tala och svara rörande kronans rätt till statens fasta egendom vore splittrad på

en mångfald vederbörande, bland andra arméförvaltningen, marinförvaltningen,

lotsstyrelsen, kammarkollegium, domänstyrelsen, vattenfallsstyrelsen; och stundom

kunde till och med tvekan uppstå hos vilken myndighet befogenheten i ett visst

fall läge. Det vore förtjänt att tagas under övervägande, om ej anledning vore

att skilja mellan den rättsliga och den tekniska vården av kronans fasta egendom

och att koncentrera den förra hos eu enda myndighet, som då snarast torde

vara kollegium, såsom varande det ämbetsverk, vilket genom sin föregående verksamhet

och sina ämbetsuppgifter i allmänhet torde vara härför bäst ägnat. Kommitterade

hade framhållit att fackkunskapen icke finge tillmätas den betydelse,

att den uteslutande skulle vara för ett ärendes rätta bedömande tillräcklig; härtill

fordrades givetvis ävenledes en genom juridisk-administrativ utbildning och

skolning förvärvad förmåga att på föreliggande fall tillämpa lag och författning,

givna förvaltningsnormer eller konstitutionell praxis ävensom en omfattande överblick

jämväl över närgränsande förvaltningsområden. Fackkunskapen finge sålunda

icke undantränga den allmänt administrativa insikten och erfarenheten

utan borde jämte denna komma till sin rätt. Detta uttalande ville kollegium

göra till sitt eget och tillägga, att ett avsteg från nu nämnda princip måste

anses föga överenstämma med det i 77 § regeringsformen — genom däri intagna

förbehåll om riksdagens medverkan ''vid vissa rättsliga dispositioner i fråga om

kronans fasta egendom — angivna syfte att förebygga en förminskning eller försämring

av det kapital denna egendom representerade. I avseende ä organisationen

av förvaltningen av detta kapital vore uppenbart, att den omständigheten,

att ett förvaltningsorgan besutte aldrig så framstående tekniska förutsättningar

för kapitalets ekonomiska utnyttjande, likväl icke i och för sig innebure någon

säkerhet för att den rättsliga omvårdnaden av samma kapital bleve på tillfredsställande

sätt tillgodosedd. Det ekonomiska utnyttjande av detta kapital, i vilka

former detta än skedde, syntes kollegium nämligen böra bliva föremål för en förvaltning

av helt annan art, än den förvaltning som hade till föremål detta kapitals

framtida rättsliga bestånd. Kollegium kunde ej heller finna att denna sistnämnda

förvaltningsuppgift vore av så underordnad betydelse, att densamma skulle kunna

undanskjutas till förmån för en teknisk fackkännedom, vilken, på sätt förut antytts,

likväl så gott som aldrig ensam kunde täcka det förefintliga behovet av

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 14.

sakkunskap med avseende å förvaltningen på förevarande område. Beträffande

rikets penningförvaltning kade kommitterade ansett det innebära ökad trygghet,

att statskontoret, som hade denna förvaltning om hand, intoge en fristående ställning,

och förklarade sig kommitterade därvid hava tagit i betraktande att statskontoret

alltmer kommit att fylla en uppgift såsom vårdare av de allmänna

grundsatserna rörande dispositionen av statsmedel, i det att dylika frågor av

stor omfattning från de särskilda departementen dit remmitterats för avgivande

av yttrande. Kollegium kunde icke finna annat än, att vad kommitterade anfört

angående statskontorets ställning till rikets penningförvaltning i stort sett vore

tillämpligt på kollegii ställning till förvaltningen av det kapital, som representerades

av kronans eller till ecklesiastik eller allmän inrättning hörande fast

egendom. Kammarkollegii ställning såsom den inom detta förvaltningsområde

framför andra särskilt sakkunniga myndigheten hade länge varit erkänd. Kollegium

kunde i sådant hänseende erinra om det uppenbarligen på grund av processuella

skäl genom Eders Kungl. Maj:ts instruktion den 15 december 1911 för

nedre justitierevisionen numera visserligen upphävda, men i realiteten allt fortfarande

gällande nådiga brevet den 8 april 1814, som föreskrev, att då mål angående

kronans parker och allmänningar till Eders Kungl. Maj:t inkommo, borde

kollegii utlåtande däröver genom justitierevisionen infordras, en föreskrift som

ansetts vara tillämplig även på andra grupper av kronans fasta egendom. Eders

Kungl. Maj:ts nådiga brev till kollegium den 1 december 1911 angående bevakandet av

kronans rätt till strömfall liksom nådiga kungörelsen den 22 november 1912 angående

befogenheten att såsom kronans ombudsman avgiva yttrande över lagfartsansökning,

som förklarats vilande, måste anses vara uttryck för ett erkännande av kollegii och dess

advokatfiskal övervägande kompetens inom här ifrågavarande förvaltningsområde.

Slutligen hade Eders Kungl. Maj:t i avsevärd omfattning påkallat kollegii underdåniga

utlåtande vid ifrågasatt inköp eller försäljning av fast egendom, vilken

icke enligt den nu för kollegium gällande instruktion stått under kollegii inseende.

_ Det vore lätt att påvisa grunden för denna kollegii särskilda kompetens.

Materialet för utredning och bevisning av kronans rätt vore till övervägande del

till finnandes just hos kollegium, och de »egendomliga kamerala och rättshistoriska

förhållanden, varpå kronans rätt oftast grundar sig», sammanhörde så nära med

föremålet för kollegii allmänna arbetsuppgifter, att kollegium ansåge sig med fog

kunna tillräkna sig denna särskilda sakkunskap. Det syntes kollegium alltså i

hög grad påkallat, att kollegii kompetens i vidsträcktare grad än hittills toges i

anspråk för den förvaltningsuppgift, varom här vore fråga, och utsträckes till

den rättsliga vården även av sådan fast egendom, som nu stode under annan

myndighets inseende. En sådan utvidgning av kollegii verksamhetsområde skulle

icke innebära det minsta ingrepp i vederbörande verks egentliga förvaltningsuppuppgift,

utan fastmer befria samma verk från ett ämbetsansvar, som icke stode i

någon relation till den sakkunskap detsamma företrädde. En förvaltningsanordning

av ovan antydd beskaffenhet skulle — förutom att den åvägabragte större

reda och överskådlighet i avseende å den del av statsverkets stora förmögenhet,

som representerades av dess fästa egendom — förebygga av kollegium lätt påvisbara

misstag vid kronans försäljning eller förvärv av fast egendom; den

skulle ock förebygga sådana, av nuvarande behörighetsformer härledda rättsförluster

för Eders Kungl. Maj:t och kronan, varpå ett slående exempel gåves i

Eders Kungl. Maj:ts dom den 10 oktober 1906 (N. J. A. 1906 s. 446). Genom

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 14.

13

sistberörda dom både Eders Kungl. Maj:ts och kronans talan ogillats, icke

på grund av bristande utredning från kronans sida, utan på den grund att

kronans ombudsman samtidigt som han styrkte kronans rätt, ådagalade sin egen

bristande behörighet att i målet föra Eders Kungl. Maj:ts och kronans talan.

Ett fall sådant som det nu anförda måste, enligt kollega förmenande, visa, att

de nuvarande förvaltningsformerna på detta område icke kunde med risk av ytterligare

rättsförluster för kronan i längden kvarstå oförändrade.

En så genomgripande förvaltningsreform som en koncentrering till kollegium

av den rättsliga omvårdnaden av all kronans fasta egendom kan givetvis

icke utan ytterligare utredning i ämnet genomföras. Emellertid skulle syftet med

en sådan anordning i icke ringa mån främjas därigenom att uppgifter angående

den under olika myndigheter stående kronoegendomen hos kollegium sammanfördes

till eu förteckning eller liggare över densamma, samt att, såsom kollegium i

sitt ovanberörda underdåniga utlåtande den 31 maj 1912 föreslagit, vederbörande

myndigheter förständigades till kollegium inkomma med underrättelse angående

köp eller försäljning av dylik egendom eller träffade förändringar i egendomens

disposition.

Kronan är för det närvarande i avsaknad av en dylik fullständig och efter

moderna grunder upprättad liggare över sin fasta egendom. Kollegium vill för

sin del ifrågasätta, huruvida icke uppsättandet av sådan liggare borde ske jämsides

med det i föreliggande motion föreslagna utredningsarbete samt omfatta all

kronoegendom såväl på landet som i stad. Det torde vara överflödigt att påvisa,

vilka fördelar såväl i förva-ltningsavseende som med hänsyn till enskild rätt vore

att förvänta av att i möjligaste mån tillförlitliga upplysningar om alla kronofastigheter

vore att på ett lätt tillgängligt sätt inhämta hos en och samma myndighet.

Därest av kollegium nu framförda synpunkter skulle vinna beaktande,

torde kollegium få sig anbefallt att till Eders Kungl. Maj:t inkomma med förslag

till formulär för en dylik liggare över kronans fasta egendom ävensom med plan

för densammas upprättande och organisationen av detta arbete. Stockholm den

14 april 1916.

Underdånigst

HJ. NERMAN.

A. TF. Dufwa.

Axel KlocTthoff.

föredragande.

P. B. Bergström.

E. Sandberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.