Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om upphävande av Konungens rätt att upphöja i adligt stånd samt förläna friherrlig och grevlig värdighet m. m.

1916-04-07 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1916:13, Utlåtande, i anledning av väckt motion om upphävande av Konungens rätt att upphöja i adligt stånd samt förläna friherrlig och grevlig värdighet m. m.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

5

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 7 april 1916 kl. 7 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning av väckt motion om

upphävande av Konungens rätt att upphöja i adligt

stånd samt förläna friherrlig och grevlig värdighet m. m.

Närvarande: herrar Edén, Clason, Hellberg, Bellinder, Mannheimer, von Geijer, Olof

Olsson, Stadener, greve Alexander Hamilton, C. Fr. Beckman, Meurling*),

Persson i Malmö, Räf, Waldén, Ericsson i Wallsta, Hallén, Karlsson i

Mo, Sterne, Andersson i Höckerum och Gustafsson i Brånsta.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, nr 238, har herr Lindhagen hemställt »att riksdagen ville

l:o) för sin del antaga sådan ändring i 37 och 39 §§ regeringsformen

att vad dessa paragrafer innehålla rörande Konungens rätt att

upphöja män i adligt stånd samt tilldela adelsmän friherrlig samt friherrar

grevlig värdighet upphäves;

2:o) hos Konungen anhålla om framläggande av förslag till en lagstiftning,

varigenom jämväl rättigheten att bära redan förvärvade bördsoch

adelstitlar upphäves;

3:o) hos Konungen anhålla om framläggande av förslag till ett

fullständigt avskaffande av ridderskapets och adelns i 114 § regeringsformen

omnämnda privilegier, förmåner, rättigheter och friheter.»

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande:

»I anslutning till det åskådningssätt, som utvecklats i en föregående

motion (nr 237) rörande prinsars och prinsessors särställning, synes det

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

nu vara hög tid att även adelsskapet definitivt överflyttas till historien

och lämnar utrymme för livskraftigare realiteter. I år har även det

sista verkliga adelsprivilegiet fallit genom avskaffande av adelns forum

privilegiatum, och efter världskriget bör väl eu allmän storstädning i de

gamla författningarna äga rum.

Det första kravet som härvid framställer sig är upphävandet av

Konungens rätt enligt 37 och 39 §§ regeringsformen att upphöja män i adligt

stånd samt tilldela adelsmän friherrlig och friherrar grevlig värdighet.

Motioner hava därom förevarit redan förut, senast 1908. Några skäl torde

vara överflödiga att anföra, då saken talar tillräckligt för sig själv.

En annan fråga är, om de redan förvärvade adelstitlarna eller praktiskt

taget baron- och grevetitlarna i alla fall böra få kvarstå och lämna

sitt bidrag till upprätthållandet av servilism för artificiella auktoriteter

och uppkallandet av enfald i allmänhet.

Då år 1821 rätten att upphöja uti adligt stånd avskaffades i Norge,

inträffade att alla redan förvärvade adelstitlar frivilligt nedlades av deras

innehavare. Världen har dock ej gått längre framåt än att deras ättlingar

här och var börjat inse den personliga fördelen av att kunna på ett

enkelt sätt fördumma sina medmänniskor och därför här och var börjat

upptaga de av fäderna bortlagda titlarna.

Denna erfarenhet och då en sådan frivillighet som i början gjorde

sig gällande i Norge lärer vara alldeles utesluten i Sverige på grund av

sakens omfattande och ingrodda beskaffenhet därstädes, lärer denna angelägenhet

icke kunna få sin tillbörliga avslutning utan att även redan

uppkomna bördstitlar borttages genom en särskild författning, som måhända

måste få grundlags natur. Signifikativt för att en sådan författning

står i överensstämmelse med tidens så kallade rättsmedvetande är

andra kammarens beslut vid 1912 års riksdag att vid kammarens förhandlingar

och i dess protokoll adelstitlar ej vidare skola användas vid

benämningen av kammarens ledamöter. Första kammaren avslog visserligen

en motion i enahanda syfte, men detta berodde helt naturligt därpå,

att denna kammare i dylika ting ofta företräder en gången tids rättsmedvetande.

Emellertid återstår även en del av de i 114 § regeringsformen omnämnda

adelsprivilegier, samtliga till innehållet oväsentliga, men till

andan av den mest häpnadsväckande antikverade beskaffenhet. 1 motioner

vid 1911 års riksdag, vilka påyrkade upphävande av ridderskapets och

adelns veto mot nämnda privilegiers ändrande eller upphävande, yttrades

om dem följande: »Genom sin blotta tillvaro utgöra de ett stöd för den

skadliga bördsvidskepelsen, en förnekelse av den mänskliga likställig
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

7

heten och den personliga förtjänstens ensamrätt till företräde. Ensamt

de i dem oupphörligt förekommande uttrycken frälse och ofrälse bidraga

att hos obildade, tanklösa och fördomsfulla människor vidmakthålla något

av den gamla kastuppfattningen och bevara tron på ett falskt socialt

värde.» Här bör väl storstädningen i författningen omsider kunna få

bliva definitiv.»

Vad först beträffar motionärens yrkande om sådan ändring i §§ 37

och 39 regeringsformen, varigenom Konungens rätt att upphöja män i

adligt stånd samt tilldela adelsmän friherrlig och friherrar grevlig värdighet

skulle upphöra, får utskottet erinra därom, att förslag av samma

innehåll åtskilliga gånger behandlats av riksdagen. Då denna fråga

senast var uppe, vid 1911 års riksdag, yttrade konstitutionsutskottet

följande:

»Frågan om upphävande av konungens rätt att upphöja i adligt

stånd samt förläna grevlig och friherrlig värdighet har vid fyra föregående

tillfällen efter det nya representationsskickets antagande varit

föremål för riksdagens prövning på grund av motioner, väckta i andra

kammaren.

Vid 1889 års riksdag framställde herr P. Andersson i Högkil

förslag, att denna konungen tillerkända rätt måtte upphävas. Konstitutionsutskottet

avstyrkte motionen under anförande av att motionären ej

visat, att ifrågavarande kungliga prerogativ blivit brukat på ett sätt,

som gjorde dess avskaffande önskvärt, och att utskottet ej funnit den

föreslagna grundlagsändringen högst nödig eller nyttig. Utskottets avstyrkande

hemställan bifölls av bägge kamrarna.

Ett liknande förslag väcktes ånyo vid 1893 års riksdag av herr

Joll. Nydal. Med åberopande av samma grunder, som anförts vid 1889

års riksdag, avstyrkte konstitutionsutskottet även då förslaget. Mot utskottets

utlåtande i ämnet hade emellertid anförts flera reservationer av

utskottets ledamöter, av vilka fyra hade förenat sig om ett förslag till

grundlagsändring i motionens syfte. Första kammaren biföll utskottets

hemställan, under det andra kammaren godkände reservanternas sistnämnda

förslag.

Genom två vid 1904 års riksdag avgivna motioner framställde

herrar Oskar Berg och D. Holmgren ånyo förslag till grundlagsändring

i ovanberört syfte. Konstitutionsutskottet tillstyrkte det av herr Berg

framställda grundlagsändringsförslaget. Utskottet fann det ej kunna

förnekas, att konungens ifrågavarande rätt, om ock under de senaste

årtiondena blott i ett fåtal fall utövad, stode i strid med den allmänna

Utskottets

yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

uppfattning av samhällsförhållandena, som nu är gällande. Efter utskottets

mening hade grunden för ett förstärkande av adeln som samhällsklass

bortfallit, sedan adeln år 1866 upphört att bilda ett särskilt

riksstånd. Genom den sociala utvecklingen med dess strävan att med

varandra sammansmälta de olika samhällsklasserna hade jämväl den uppfattningen

alltmer befästats, att utdelande av adelskap icke kan tillföra

den adlade ökning i anseende och än mindre innebära någon utmärkelse

för hans efterkommande, som erhållit adelskapet genom arv. Jämte det

att det ifrågavarande grundlagsstadgandet saknade stöd i en upplyst

mening, varförutan intet lagbud i längden kan bestå, skulle, efter utskottets

uppfattning, av stadgandets fortvaro och tillämpning kunna

uppstå mindre goda följder, särskilt i det avseendet, att den känsla av

samhörighet inom nationen, vilken är av stor betydelse för dess inre

fasthet och styrka, därigenom menligt påverkades och i sin utveckling

hämmades. — Första kammaren avslog emellertid utskottets förslag,

under det att andra kammaren biföll detsamma.

Vid 1908 års riksdag föreslog slutligen herr Bror Petrén en grundlagsändring

i enahanda riktning. Konstitutionsutskottet avstyrkte emellertid

densamma. Utskottet fann väl de skäl, som 1904 års konstitutionsutskott

anfört, i viss mån äga riktighet, men höll före, att borttagande

av konungens rätt att utdela adelskap ingalunda skulle uppnås genom

den av motionären föreslagna grundlagsändringen. För att konungen

rättsligen skulle vara betagen att utöva ifrågavarande prerogativ, krävdes

efter utskottets uppfattning att i grundlagen infördes en bestämmelse,

som uttryckligen flankande honom denna rätt. Det syntes också utskottet,

att riksdagen ej utan talande skäl borde genomföra sådana

grundlagsändringar, hvilka innebära ett ingrepp i de rättigheter, som

äro konungen enligt grundlagens allmänna avfattning tillerkända, och

några sådana skäl hade av motionären ej förebragts. Utskottet ansåg

slutligen det förevarande förslaget icke vara av beskaffenhet, att anses

såsom en sådan högst nödig och nyttig grundlagsändring, varom § 38

mom. 1 riksdagsordningen talar. Utskottets avstyrkande hemställan

bifölls av första kammaren. Andra kammaren avslog däremot densamma

och biföll en vid utlåtandet fogad reservation med yrkande i

motionens syfte.

Utskottet delar den mening, som framställts av 1904 och 1908

års konstitutionsutskott, att genom den sociala utvecklingen med dess

strävan att utjämna de forna ståndsskillnaderna den uppfattningen befästats,

att utdelande av adelskap varken tillför den adlade ökning i

anseende eller innebär någon utmärkelse för den adlades efterkommande,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

9

som erhållit adelskapet genom arv. Däremot kan utskottet ej dela 1908

års konstitutionsutskotts uppfattning i det avseendet, att ett uttryckligt

i regeringsformen stadgat förbud skulle vara påkallat för att beröva

konungen ifrågavarande genom § 37 regeringsformen honom uttryckligen

tillerkända prerogativ. Om konung och riksdag genom samstämmigt

beslut upphävde grundlagens stadgande om rätt för konungen att

adla och utdela friherrlig och grevlig värdighet, lärer utövningen av ett

dylikt prerogativ för framtiden vara omöjliggjord.

Vad åter det skäl beträffar, som blivit framfört av 1908 års

konstitutionsutskott, att riksdagen ej utan synnerligen talande skäl borde

taga initiativ till en dylik grundlagsändring, emedan detta skulle innebära

ett ingrepp i konungens rättigheter, finner utskottet sig icke kunna

biträda detsamma. Bortsett därifrån, att det efter § 81 regeringsformen

i lika grad tillkommer riksdagen som konungen att taga intiativ till

förändring i gällande grundlagar, torde det föreligga verklig anledning

att nu upphäva den konungen enligt § 37 regeringsformen tillkommande

rätten. Då ifrågavarande rätt, som sedan representationsreformen

endast i synnerligen ringa omfattning utövats, sannolikt för närvarende

och för framtiden ej mera kommer att tagas i anspråk, är stadgandet

därom i regeringsformen att betrakta som en sådan död bokstav, som

bör ur författningen uteslutes. Men om mot förmodan konungen ändock

skulle med stöd av förevarande grundlagsbestämmelse meddela adelskap

eller utdela grevlig och friherrlig värdighet, skulle detta utan tvivel

vara ägnat att framkalla en misstämning inom vida lager av vårt folk,

vilken utskottet finner det vara välbefogat att förebygga genom stadgandets

upphävande. På dessa nu anförda grunder har utskottet funnit

motionärens förslag beaktansvärt och ansett sig böra tillstyrka bifall

till detsamma.»

Den sålunda av 1911 års konstitutionsutskott förordade motionen

blev av andra kammaren utan debatt och votering bifallen, men av

första kammaren avslagen med 85 röster mot 45.

Utskottet finner sig böra, under åberopande av vad sålunda tidigare

inom riksdagen förekommit i denna fråga, tillstyrka det väckta

förslaget, och får i sådant syfte hemställa om antagandet av de nedan

under l:o) angivna ändringar i regeringsformen, vilka vid 1911 års

riksdag förordades av konstitutionsutskottet och vunno andra kammarens

bifall.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 5 sund. 11 käft. (Nr 12—13.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

Beträffande sedan motionärens yrkande om en skrivelse till Kungl.

Maj:t med anhållan om förslag till lagstiftning, varigenom jämväl rättigheten

att bära redan förvärvade börds- och adelstitlar upphäves, så är

utskottet av den uppfattningen, att en dylik lagstiftning ej blott är

mindre motiverad utan också synnerligen vansklig att effektivt genomföra.

Bruket att i det enskilda umgänget begagna adelstitlar kan tänkas

fortleva, även om adelsvärdighetens rättsliga betydelse helt försvinner.

Utskottet kan fördenskull icke tillstyrka motionen i dess nu ifrågavarande

punkt.

Motionären bar ock föreslagit riksdagen att hos Kungl. Maj:t anhålla

om förslag till sådan lagstiftning, att ridderskapets och adelns i

§114 regeringsformen omnämnda privilegier, förmåner, rättigheter och

friheter upphävas. Ett förslag i samma riktning har helt nyss behandlats

inom ridderskapet och adeln, på initiativ av dess riddarhusdirektion.

Till det under innevarande år hållna urtima adelsmötet hade

nämligen riddarhusdirektionen hemställt, att ridderskapet och adeln måtte

för sin del besluta, att ridderskapets och adelns i § 114 regeringsformen

omförmälda privilegier, förmåner, rättigheter och friheter, till

vilkas upphävande ridderskapet och adeln ännu icke lämnat sitt medgivande,

måtte förklaras skola upphöra att gälla. Vid detta riddarhusdirektionens

förslag fanns fogad en utredning angående ännu kvarstående

adelsprivilegier, ur vilken här må anföras följande:

»Då ridderskapet och adeln vid det nästlidet år hållna urtima adelsmötet

lämnat sitt bifall till Kungl. Maj:ts i nådig skrivelse ven 5 november

1915 framställda förslag till lag om rätt domstol i vissa mål och

ärenden angående frälsemän, avstod ridderskapet och adeln därmed från

det enda av ståndets privilegier, som, jämte det att detsamma fortfarande

ägde gällande kraft, även var i ständig tillämpning, eller det så kallade

forum privilegiatum. Genom samma adelsmötes bifall till Kungl. Maj:ts

framställning om upphävande av § 29 i ridderskapet och adelns privilegier

av den 16 oktober 1723, innefattande vissa familjerättsliga bestämmelser,

upphävdes ett annat privilegiestadgande, vars gällande kraft

likaledes var ostridig, ehuru detsamma, så vitt känt är, icke på länge

kommit till tillämpning.

Av de vidlyftiga bestämmelserna i nyssnämnda privilegieurkund

ävensom i vissa andra författningar, som kunna anses äga naturen av

privilegier, hava åtskilliga förut blivit uttryckligen upphävda, och andra

hava såsom icke förenliga med stadganden i senare utfärdade grund
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

lagar, därigenom förlorat gällande kraft. Ett betydligt antal återstår

emellertid, i fråga om vilka varken det ena eller det andra varit fallet.

Många, på sin tid viktiga, innefattade undantag från tidens på mångahanda

slag av näringstvång grundade ekonomiska lagstiftning, som numera

är längesedan försvunnen för att för visso aldrig återkomma.

Andra privilegiebestämmelser hava för adelns medlemmar i större eller

mindre mån modifierat vissa delar av den då gällande allmänna lagstiftningen,

till vilka de sålunda hänföra sig. Denna allmänna lagstiftning

har sedermera under århundradenas lopp undergått många och

genomgripande förändringar, utan att därvid tagits hänsyn till de privilegiebestämmelser,

som anslöto sig till de upphävda eller ändrade äldre

lagarna. I ett -och annat fall, då privilegiebestämmelse redan långt

förut faktiskt kommit ur tillämpning, torde rent förbiseende därav, att

privilegierna innefattat bestämmelser i det ämne, varom lagstiftats,

kunna anses ha förelegat. Vilken betydelse numera bör tillerkännas en

dylik privilegiebestämmelse, som lagstiftningen så att säga gått förbi,

är ofta en ganska svårlöst fråga, visserligen av rent teoretisk natur.

Slutligen förefinnes. eu kategori av privilegier, angående vilka det sagda

icke gäller, men vilka med ett undantag torde kunna betecknas såsom

rent föråldrade. Det åsyftade undantaget gäller den i § 7 punkten 1

av 1723 års privilegier adelsman, som är laglig innehavare av patronatsrätt,

tillförsäkrade rätt att sådan befogenhet fortfarande utöva.

Kommitterade tillåta sig hänvisa till den av undertecknad, Wachtmeister,

enligt ridderskapet och adelns beslut på uppdrag av riddarhusdirektionen

gjorda, år 1886 av trycket utgivna utredning rörande de

ridderskapet och adelns privilegier, förmåner, rättigheter och frihetei,

vilka för det dåvarande borde anses ännu äga gällande kraft, uti vilket

arbete å sid. 251—255 finnes upptagen eu sammanfattning av samma

privilegier, förmåner, rättigheter och friheter.

Av denna utredning, sid. 47—62, framgår, att den särskilda )>jus

patronatus efter privilegierue» redan upphört att gälla, och att den rätt,

som i övrigt tillkommer ridderskapet och adeln beträffande patronatsrätten,

väsentligen är reglerad genom kyrkolagen. Hithörande föreskrifter

äro för närvarande föremål för omarbetning, och förslag till

»lag angående ändring i gällande bestämmelser om patronatsrätt» är av

utsedd sakkunnig den 19 juni 1915 avgivet till statsrådet och chefen

för kungl. justitiedepartementet. Detta förslag, som avser patronatsrättens

upphävande mot ersättning i vissa fall till patronus, är för närvarande

överlämnat till utlåtande av vederbörande myndigheter. I intet

fall lära emellertid dessa bestämmelser numera hava någon särskild be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

lydelse för ridderskapet och adeln såsom stånd, vilket värde de än kunna

llava ur andra synpunkter, vadan anledning till deras bibehållande, därest

i övrigt övervägande skäl tala för privilegiernas allmänna upphävande,

icke lärer förefinnas.

Om övriga privilegiebestämmelser, vilka skulle kunna bevisas äga

fortfarande formell giltighet, gäller att de, så vitt känt är, icke i mannaminne

och i åtskilliga fall säkerligen icke sedan flera generationer tillbaka

varit i tillämpning. Om dessa lär därför utan tvekan kunna uttalas

det omdöme, att de numera för ridderskapet och adeln sakna betydelse.

\ id sådant förhållande lär det icke heller kunna anses fullt

lämpligt, att privilegieurkunderna med sina ofta svårtydda bestämmelser

av oklar och oviss tillämplighet bibehållas såsom till. vissa delar ännu

formellt gällande. Det är åtminstone tänkbart, att i något fall härigenom

kunde uppkomma förvecklingar, som icke vore önskvärda. Olämpligt

synes ock vara, att genom bibehållande av privilegiebestämmelser bevara

en oriktig föreställning om förefintligheten av särrättigheter, vilka faktiskt

icke längre såsom sådana existera. Då vidare de ännu kvarstående

företrädesrättigheter, som en gång genom privilegierna tillförsäkrats

ridderskapet och adeln, i själva verket endast inneburit förmåner för den

enskilde adelsmannen, men genom ett ordnande av ridderskapet och

adelns förhållanden på det sätt, som åsyftats med de ifrågasatta ändringarna

i riddarhusordningen, skulle vinnas otvivelaktiga fördelar för

ridderskapet och adeln såsom korporation, synes detta mål för ridderskapet

och adeln böra vara så eftersträvansvärt, att all tveksamhet i

fråga om uppgivandet av ridderskapet och adelns återstående privilegier

torde böra falla.»

I riddarhusutskottets utlåtande över riddarhusdirektionens förslag

lämnas därjämte följande sammanfattning av de återstående adelsprivilegierna

:

»A. Privilegier, som innefatta verkliga företrädesrättigheter eller

annan undantagslagstiftning för ridderskapet och adeln.

1) Adelsman må icke av polismyndighet på blotta misstankar i

häkte inmanas. Om adelsman gripes å bar gärning eller flyende fot,

får han häktas, om brottet är grov missgärning och livssak, men äger

rättighet, att, där gärningen icke är så grov eller någon livssak, för sig

ställa personell eller reell borgen, dock icke i duellsmål (Ad. Priv. § 5).

3) För innestående ränta äger adelsman förmånsrätt hos sina frälsebönder

framför oprivilegierade fordringsägare, i följd varav, där räntan

stått längre inne, än att den kan utgå med förmånsrätt enligt kap. 17

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

13

§ 6 handelsbalken, förmånsrätt för densamma åtnjutes lägst i lörmånsrättsordningen

(Ad. Priv. § 18; jfr under B. 2) här nedan).

4) För varor, som utgöra avkastningen av adelns gods, gårdar och

bruk av frälse natur, dock med undantag av järn, åtnjuter adeln frihet

från väg- och mätarepenningar samt bamnavgifter, då varorna genom

någon stad omedelbart utgå till sjöss, utan att i staden avyttras eller

uppläggas och utan att stadens våg eller mått brukas (Ad. Priv. § 19).

8) Adelsman äger rätt att vid små förbrytelser, uppstudsigheter

och försummelser tillbörligen aga och näpsa sina frälsebönder och enskilda

betjänte (Ad. Priv. § 31).

9) Adelsman, som sätter sitt bo under något främmande herrskap,

mister, jämte sina efterkommande, vilka utrikes födas, eller äro honom

i deras omyndiga år härifrån följaktige, säte och stämma på riddarhuset

och betalar var tionde penning av all lös egendom, som han såmedelst

ur riket drager, där ej annorlunda mellan bägge riken slutet är (Ad.

Priv. § 32 och rikets ständers und. skrivelse den 9 okt. 1844; jfr under

B. 4) här nedan).

B. Privilegier, genom vilka åt allmänt gällande lagbestämmelser

förlänats natur av privilegier, vad adelns medlemmar angår.

1) Adelsman, som är laglig innehavare av patronatsrätt, äger sådan

rätt fortfarande utöva (Ad. Priv. § 7).

2) För innestående ränta och husröteersättning äger adelsman förmånsrätt

hos sina frälsebönder framför oprivilegierade fordringsägare

(Ad. Priv. § 18; jfr under A. 3) här ovan).

4) Om någon adelsman vill sätta sitt bo under främmande herrskap,

som står med riket i frid och vänskap, vill Kungl. Maj:t, så vida det ej

länder riket till otjänst, sådant tillåta samt befria hans efterkommande,

vilka utrikes födas eller äro honom i deras omyndiga år härifrån följaktige,

ifrån deras undersåtliga förbindelser (Ad. Priv. § 32; jfr under

A. 9) här ovan).

C. Privilegier, innefattande rättigheter, vilka ursprungligen inneburit

någon adeln ensam tillkommande företrädesrätt, men numera äro

gemensamma för alla medborgare.

1) Rätt att resa utrikes och att träda i främmande makts tjänst

(Ad. Priv. § 4).

2) Frihet från nesligt straff vid ringa brott mot krigslagarna (Ad.

Priv. § 6).

3) Rätt att avgiftsfritt idka fiske i öppna havet (Ad. Priv. § 15).

4) Rätt att i enlighet med vad uti angivna utredning blivit anfört,

idka handel och andra näringar under iakttagande av de villkor samt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

åtnjutande av de friheter och förmåner, som omförmälas i Ad. Priv.

§19; (jfr under A 4) här ovan).

5) Rätt att i sin tjänst hålla för eget behov erforderligt antal

hantverkare (Ad. Priv. § 30).»

Adelsmötet har emellertid avslagit riddarhusdirektionens, av riddarhusutskottet

under viss förutsättning tillstyrkta förslag: om privilegiernas

upphävande.

Utskottet anser, att motionärens yrkande i nu ifrågavarande punkt

är förtjänt av riksdagens bifall.

På grund av vad sålunda anförts, hemställer utskottet:

l:o) att riksdagen måtte, med bifall till vad herr

Lindhagen härutinnan yrkat, antaga att vila till vidare

grundlagsenlig behandling följande

Förslag till ändrad lydelse av §§ 37 och 39 regeringsformen:

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

§ 37. § 37.

Konungen äger att i adeligt stånd

upphöja män, som, genom trohet,

tapperhet och dygd, lärdom och nitiska

tjänster, gjort sig av Konungen och

riket synnerligen förtjänte. Konungen

må jämväl, såsom belöning för stora

och utmärkta förtjänster, tilldela adelsmän

friherrlig och friherrar grevlig

värdighet. Ej må adelskap, eller

friherrlig eller grevlig värdighet, som

hädanefter förlänas, tillfalla flere,

än den, vilken adlad eller upphöjd

blivit och, efter hans död, i rätt

nedstigande led efter led, hans äldste

manlige bröstarving av äldsta grenen,

samt, efter dennas utgång, stam fadrens

närmaste manlige avkomling, av då

levande äldsta släktgren, och så vidare.

Om, genom arv, adeligt stånd tillfaller

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

15

den, som redan blivit däruti själv

upphöjd, eller genom närmare arv insatt,

upphöre hans eget adelskap, så

framt detta icke är av högre värdighet,

i vilken händelse stamfadrens

adelskap övergår till närmaste släktgren;

finnes ingen sådan, utslockne

ätten. Förklaras någon sitt adelskap

förlustig, tillfaller detsamma den,

som därtill,enligt här stadgade grunder,

närmast berättigad är.

Riddarhusordningen, som fastställes

av Konungen samt ridderskapet

och adeln gemensamt, bestämmer

huru ridderskapet och adeln

må sammanträda, för att om sina

gemensamma angelägenheter besluta.

§ 39.

Vill konungen utrikes resa, meddele

Han statsrådet in pleno denna

Sin föresats och inhämte dess tankar

däröver, på sätt 9 § omtalar. Besluter

Konungen därefter sådan resa

och den verkställer, befatte Sig ej

med rikets styrelse eller utöve den

konungsliga makten, så länge Han

utrikes vistas, utan föres riksstyrelsen

under Konungens frånvaro, i

Hans namn, av den till tronföljden

närmast berättigade prins, om han

uppnått den ålder, som i 41 § sägs.

Han styre såsom regent med all

konungslig makt och myndighet, enligt

denna regeringsform; dock må

han ej adligt stånd och värdighet

förläna, eller till grevligt och friherrligt

stånd upphöja, eller riddarevärdighet

utdela; ävensom alla lediga

förtroendesysslor endast tills vidare

Riddarhusordningen, som fastställes

av Konungen samt ridderskapet

och adeln gemensamt, bestämmer

huru ridderskapet och adeln

må sammanträda, för att om sina

gemensamma angelägenheter besluta.

§ 39.

Vill Konungen utrikes resa, meddele

Han statsrådet in pleno denna

Sin föresats och inhämte dess tankar

däröver, på sätt 9 § omtalar. Besluter

Konungen därefter sådan resa

och den verkställer, befatte Sig ej

med rikets styrelse eller utöve den

konungsliga makten, så länge Han

utrikes vistas, utan föres riksstyrelsen

under Konungens frånvaro, i

Hans namn, av den till tronföljden

närmast berättigade prins, om han

uppnått den ålder, som i 41 § sägs.

Han styre såsom regent med all

konungslig makt och myndighet, enligt

denna regeringsform; dock må

han ej riddarevärdighet utdela;

ävensom alla lediga förtroendesysslor

endast tills vidare kunna förvaltas

av dem, som regenten därtill

förordnar.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

kunna förvaltas av dem, som regenten

därtill förordnar.

År den till tronföljden närmast

berättigade prins av sjukdom eller

av utrikes vistande hindrad att riksstyrelsen

utöva, då styre såsom regent

i Konungens namn med nu

sagda befogenhet den av tronföljarens

bröstarvingar, som är till tronen närmast

berättigad, för så vitt han uppnått

den i 41 § stadgade ålder och

hinder av ovannämnda beskaffenhet

för honom ej möter.

Finnes ej prins, som, efter vad

nu är stadgat, må utöva riksstyrelsen,

före statsrådet styrelsen med

samma makt som regent.

Huru förhållas skall, därest

Konungen längre tid än tolv månader

ur riket bliver, därom varder

i 91 § stadgat.

År den till tronföljden närmast

berättigade prins av sjukdom eller

av utrikes vistande hindrad att riksstyrelsen

utöva, då styre såsom regent

i Konungens namn med nu

sagda befogenhet den av tron följ arens

bröstarvingar, som är till tronen närmast

berättigad, för så vitt han uppnått

den i 41 § stadgade ålder och

hinder av ovannämnda beskaffenhet

för honom ej möter.

Finnes ej prins, som, efter vad

nu är stadgat, må utöva riksstyrelsen,

före statsrådet styrelsen med

samma makt som regent.

Huru förhållas skall, därest

Konungen längre tid än tolv månader

ur riket bliver, därom varder

i 91 § stadgat.

2:o) att herr Lindhagens under punkten 2:o) i

motionen framställda jakande icke mätte till någon

riksdagens åtgärd föranleda; samt

3:o) att riksdagen, med anledning av herr Lindhagens

yrkande under punkten 3:o) i motionen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.

Maj:t låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag

till sådana ändringar i regeringsformen och andra författningar,

att ridderskapets och adelns återstående

privilegier, förmåner, rättigheter och friheter måtte

fullständigt upphävas.

Stockholm den 7 april 1916.

På utskottets vägnar:

NILS EDEN.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

17

Reservationer:

vid punkterna l:o) och 3:o)

dels av herrar Clason, Bellinder, greve Hamilton, C. Fr. Beckman

och Meurling, vilka ansett, att utskottet bort avstyrka även de under

punkterna l:o) och 3:o) i motionen framställda yrkanden,

dels ock av herrar von Geijer och Uäf.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 5 sand. 11 höft. (Nr 12—13.) 3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.