Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av verkställd granskning av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning.

1916-02-08 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1916:1, Utlåtande i anledning av verkställd granskning av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 8 februari 1916 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av verkställd granskning av

justitieombudsmannens ämbetsförvaltning.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Petersson i

Lidingö villastad, Lindhagen, Söderbergh, Stämer, R gberg, Alexanderson,

greve Spens, von Sydow, Tisell, Permansson, Lindqvist i Stockholm,

Pettersson i Bjälbo, Karlsson i Fjät, Igel, Zelahn och Lindqvist

i Kosta.

För den enligt 42 § 2 inom. riksdagsordningen lagutskottet åliggande

granskning av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning hava båda kamrarna

till utskottet hänvisat justitieombudsmannens vid innevarande riksdag

avgivna ämbetsberättelse utom vad angår däri gjorda framställningar angående

ändrad lydelse av § 35 i förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse

på landet, angående fastställande av vissa avlöningsvillkor

för justitieombudsmannen m. in., angående lönereglering för justitieombudsmansexpeditionens

vaktbetjäning och angående tillfälligt anslag till

bestridande av expenser vid justitieombudsmannens och tryckfrihetskommitténs

expedition.

För ifrågavarande ändamål har utskottet från justitieombudsmansexpeditionen

mottagit ej mindre de diarier, vilka under år 1915 förts i

nämnda expedition samt under justitieombudsmannens ämbetsresor, än även

expeditionens registratur för berörda tid, varjämte på särskild begäran

handlingarna rörande vissa av justitieombudsmannen handlagda ärenden

hållits utskottet till hända.

över den numera fullbordade granskningen av förenämnda handlingar

får utskottet härmed avgiva utlåtande.

I ämbetsberätteisen erinrar justitieombudsmannen, att hans företrädare

i ämbetet häradshövdingen in. in. Axel Reinhold Östergren den 18

Bihang till riksdagens protokoll IDIG. 9 samt. 1 käft. (Nr 1). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 1.

maj 1915 blivit utsedd till Riksdagens militieombudsman samt att han

själv samma dag utsetts att vara dess justitieombudsman. Vidare erinras,

att Riksdagen med anledning av militieombudsmansämbetets tillkomst den

20 mars 1915 antagit ny instruktion för justitieombudsmannen, vilken instruktion,

dagtecknad den 14 maj 1915, jämlikt anhållan av riksdagen

blivit av Kungl. Maj:t till allmänhetens kännedom kungjord och under nr

132 införd i Svensk författningssamling för samma år.

Justitieombudsmannen anmäler, att han på grund av förfall med stöd

av 25 § i nämnda instruktion påkallat sin av riksdagen utsedde suppleant

och efterträdare hovrättsrådet in. m. Gustaf Appelberg. Av denna anledning

har hovrättsrådet Appelberg förvaltat justitieombudsmansämbetet

från och med den 10 juni till och med den 24 juli. I anseende till jäv

för justitieombudsmannen hava under året två ärenden avgjorts av justitieombudsmannens

suppleant, det ena av dåvarande suppleanten, byråchefen

för lagärenden m. in. IT. O. Falk och det andra av hovrättsrådet Appelberg.

Ambetsberättelsen upptager härefter enligt vanlig ordning redogörelse

för sådana mot ämbets- eller tjänstemän anställda åtal, som under den

tid berättelsen avser blivit slutligen avgjorda eller åtminstone i någon instans

prövade.

Justitieombudsmannen redogör vidare i berättelsen för tjugoen ärenden,

som föranlett annan åtgärd än åtal, och gör i samband härmed vissa

uttalanden, till vilka utskottet nedan återkommer, rörande omfattningen

av justitieombudsmannens ämbetsbefogenhet och om tillämpningen av den

för honom gällande instruktion.

Därefter omförmälas av justitieombudsmannen nedannämnda dagar

år 1915 till Kungl. Maj:t avgivna framställningar och utlåtanden, nämligen

den 5 februari framställning angående förbud för ämbets- och tjänstemän

i patent- och registreringsverket samt eventuellt för andra befattningshavare

att mot betalning åtaga sig enskilda uppdrag inom området

för deras tjänsteverksamhet; den 30 mars framställning angående tullbehandlingsattesters

offentlighet; den 29 september och den 25 november

utlåtanden rörande ett i justitiedepartementet utarbetat förslag till kungörelse

angående fångförteckningar och rapporter från fängelserna och tvångsarbetsanstalterna

i riket ävensom framställning angående insändande av

vissa balansförteckningar från länsstyrelserna över de till urbota bestraffning

dömda, icke häktade personer; den 15 november framställning angående

sammanslagningen av tingslagen i Västra Hälsinglands domsaga; samt

den 31 december framställningar angående sammanslagning av tingslag i

Norra Roslags domsaga in. in.; angående meddelanden av särskilda bestämmel
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets utlåtande Nr 1.

ser rörande hemliga handlingars förvarande hos civila myndigheter in. in.;

angående revision av bestämmelserna om avgifter för registrering i handelsoch

föreningsregistren; angående meddelande av ändrade bestämmelser vid

utfärdande av exportförbud; angående val av nämndemän för de under

landsrätt lydande städer; ävensom angående skogsvårdsstyrelses befogenhet

att bevilja anslag till skogsvårdsåtgärder å skyddskogsområde.

I fortsättningen redogör justitieombudsmannen för utgången av de

före år 1915 hos Kungl. Maj:t gjorda framställningar, som under samma

år slutligen avgjorts, nämligen rörande ändrad lydelse av 3 § i förordningen

angående expeditionslösen; ifrågasatt tillägg till gällande bestämmelser

om anteckning i röstlängd för kyrkostämma om dem, vilka rösträtt

ej tillkommer; ändrad lydelse av 1 § i förordningen om tioårig preskription

och om årsstämning; ändrade bestämmelser om insändande till hovrätt

av underrätts renoverade dombok; ändrad lydelse av 2 § i förordningen

angående särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden;

angående likformighet i tillämpningen av villkoren för rysk undersåtes

upptagande till svensk medborgare; lagstiftningen om äktenskaps ingående

och upplösning; ändring av 30 kap. rättegångsbalken för vinnande av

snabbare rättsskipning i högsta domstolen; återbekommande av erlagd

revisionsskilling; förflyttning av hovrätten över Skåne och Blekinge;

förening av tingslag i vissa domsagor samt ökat antal ting eller tingssammanträden

i vissa domsagor.

I berättelsen ingår en av justitieombudsmannen avgiven särskild

framställning till riksdagen om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 30 juni

1913 om allmän pensionsförsäkring; och kommer utskottet att häröver

under riksdagens lopp avgiva särskilt utlåtande.

Enligt vad i berättelsen omförmäles hava justitieombudsmannens

ämbetsresor under år 1915 omfattat Jämtlands och Värmlands län. Under

dessa resor har inspektion skett hos Konungens befallningshavande i

nämnda två län, domkapitlet i Karlstad, samtliga rådhusrätter och häradshövdingar

inom dessa län med undantag av domhavanden i Härjedalens

domsaga, gränsetullrätterna i Jämtlands län, stadsstyrelsen i Arvika, lantmäterikontoren

i båda länen, straffängelset i Karlstad samt krono-, stadsoch

häradshäkten. Krigsrätternas vid Jämtlands fältjägarregemente och

Norrlands artilleriregemente protokoll hava även varit föremål för granskning,

och har behörig uppmärksamhet ägnats jämväl åt domstolarnas arkiv.

I avseende å vad under resorna förekommit hänvisar justitieombudsmannen

till de av honom förda diarier och protokoll, varjämte i berättelsen

särskilt redogöres för vissa därvid gjorda anmärkningar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 1.

över de under år 1915 handlagda klagomål och anställda åtal meddelas

i ämbetsberättelsen följande översikt:

Vid 1915 års början voro av förut inkomna klagomål fortfarande

under handläggning härstädes......................................................................... 42

Antalet härstädes diarieförda ärenden under år 1915 — däri

inbegripna 25 av tryckfrihetskommitterade handlagda ärenden — har

uppgått till 603, därav inkomna klagomål till ett antal av .................. 291

samt på grund av anmärkningar, gjorda vid granskning av fångförteckningar

eller vid ämbetsresa, eller på annat sätt anhängiggjorda

ärenden mot ämbets- eller tjänstemän till ett antal av........................... 204

Summa 537

Av dessa ärenden hava, såsom återkallade, avskrivits...................... 4

till annan myndighet överlämnats........................................................... 7

på grund därav, att klaganden erhållit gottgörelse eller eljest

rättelse vunnits, avskrivits ............................................................................... 5

efter vederbörandes hörande, med eller utan erinran, avskrivits... 253

» annorledes verkställd utredning eller utan åtgärd avskrivits 144

till åtal hänvisats ......................................................................................... 14

föranlett framställning till Kungl. Maj:t .............................................. 7

vid årets slut varit vilande i avbidan på förklaring eller påminnelser

.................................................................................................................. 66

av annan anledning vilande........................................................................ 13

på prövning beroende ................................................................................ 24

Summa 537

Under år 1915 har, såsom av ovanstående redogörelse framgår, i 14

ärenden beslutits anställande av åtal mot ämbets- och tjänstemän, nämligen:

på grund av förd klagan ......................................................................... 11

av annan anledning................................................................................... 3

Summa 14

Berättelsen upptager meddelande därom, att sedan början av senaste

lagtima riksmöte någon förklaring av lag, i den ordning 19 § regeringsformen

bestämmer, icke blivit av Kungl. Maj:t meddelad.

I bilagor, som vidfogats berättelsen, meddelas förteckningar dels över

de av 1915 års lagtima riksdag till Kungl. Majrt avlåtna skrivelser jämte

anteckningar om de åtgärder, som under nämnda år vidtagits i anledning

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets utlåtande Nr 1.

av samma skrivelser, dels över sådana i nyssberörda förteckning upptagna

ärenden, som vid utgången av år 1915 i sin helhet eller till någon del

icke hos Kungl. Maj:t förevarit till slutligt avgörande, dels över ärenden,

som hos Kungl. Maj:t anhängiggjorts genom skrivelser från riksdagen före

år 1915 men vid samma års början varit i sin helhet eller till någon del

oavgjorda, jämte uppgifter om den behandling, dessa ärenden undergått

under år i915, dels ode över ärenden, som hos Kungl. Mnj:t anhängiggjorts

genom skrivelser från justitieombudsmannen före år 1915, men vid

samma års slut ännu voro i sin helhet eller till n ågon del på Kungl.

Maj:ts prövning beroende, jämte uppgifter om den behandling, dessa

ärenden hittills undergått.

Såsom ytterligare bilaga har vid berättelsen fogats lagkommitténs betänkande

av år 1815 angående domstolarnes organisation.

Såsom ovan omnämnts har justitieombudsmannen i likhet med åtskilliga

företrädare i ämbetet funnit sig böra i sin berättelse (pag. 188 och

följande) redogöra för sin uppfattning om sin tillsynsbefogenhet i vissa

punkter ävensom för vissa principer, som han vid tillämpningen av sin

instruktion ansett sig böra följa. I ett fall, nämligen i fråga om befogenhet

för justitieombudsmannen att utöva tillsyn över det sätt, varpå ordförande

i valnämnd och i pensionsnämnd, pensionsstyrelsens ombud i

orterna ävensom rättens ombudsman i konkurs uppfylla sina befattningsplikter,

har justitieombudsmannen förklarat sig anse ämbetets innehavare

böra för framtiden förfara i enlighet med den av justitieombudsmannen

nu i ämnet uttalade uppfattning, därest icke från lagutskottets eller riksdagens

sida erinran bleve framställd mot nämnda uttalande. I anledning

härav, och då det i förekommande fall lärer tillkomma domstol att avgöra,

huruvida nämnda befattningshavares ställning är av den art att justitieombudsmannen

äger mot dem ingripa, har utskottet velat uttala, att utskottet

ej ansett sig böra taga ståndpunkt till det ifrågavarande tolkningsspörsmålet

samt följaktligen icke funnit justitieombudsmannens ifrågavarande

uttalande föranleda vidare yttrande.

Å pag. 193 i berättelsen berör justitieombudsmannen frågan om

tillämpningen av 3 § i den för honom gällande instruktion. Inom utskottet

har uppmärksamheten fästats å ett uttalande, som ombudsmannen

i detta sammanhang gjort rörande vissa såsom nödvändiga betecknade

betingelser för att ett enligt ombudsmannens mening förelupet ämbetsfel

kunde från hans sida lämnas utan beivran genom åtal. Det bar

anmärkts, att av nämnda uttalande att döma ombudsmannen syntes menat

sig böra i skärpande riktning frånträda den praxis, hans företrädare i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets utlåtande Nr 1.

förevarande avseende plägat iakttaga, och vilken det likvisst varit syftemålet

med stadgandet i nämnda § att lagfästa. Då utskottet emellertid

vid granskning av de ärenden, för vilka i berättelsen redogjorts och vari

åtal ej ägt rum, icke kunnat finna annat än att den tidigare praxis blivit

i justitieombudsmannens ämbetsutövning följd, anser sig utskottet böra

lämna ifrågavarande uttalande utan vidare erinran.

I övrigt har granskningen icke givit anledning till någon erinran,

och har vid densamma någon anledning till anmärkning icke förekommit,

vilket utskottet härmed för riksdagen

anmäler.

Stockholm den 8 februari 1916.

På lagutskottets vägnar:

ALBERT PETERSSON.

Reservationer:

a) av greve Spens och herr von Sydow, som i anledning av justitieombudsmannens

uttalande i ämbetsberättelsen (sid. 188 och följande)

angående omfattningen av hans ämbetsbefogenhet, yttrat:

Utan att vilja söka lösa frågan, huruvida ordförandena i val- och

pensionsnämnder samt pensionsstyrelsens ombud äro sådana befattningshavare,

som lagligen äro underkastade justitieombudsmannens kontroll

och åtalsmyndighet — en fråga, vilken onekligen, på sätt utskottet angiver,

det tillkommer domstolarne att avgöra —, anse vi oss böra uttala, att ur det

allmännas synpunkt skäl tala för att icke ställa dessa funktionärer under

samma uppsikt, som är på sin plats ifråga om avlönade ämbets- och

tjänstemän. Det är känt, att redan nu på många orter det är förenat

med stora svårigheter att finna lämpliga personer, som vilja åtaga sig

dessa arbetssamma och i regel oavlönade uppdrag, och det kan befaras,

att om dessa befattningshavare bliva utsatta för angivelser hos justitieombudsmannen,

vilka sedermera publiceras i pressen, det flerstädes blir

omöjligt att få befattningarna på ett tillfredsställande sätt besatta. I den

mån det sociala lagstiftningsarbetet skrider framåt, blir det nödvändigt,

att staten i allt större grad för detsamma anlitar frivilliga krafter, och

det kan då synas oklokt att vidtaga åtgärder, som kunna verka hämmande

på dessa krafter.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets utlåtande Nr 1.

b) av herr Lindqvist i Stockholm med vilken herr Lindqvist i Kosta

förenat sig, i följande yttrande:

Då justitieombudsmannen i sin förevarande ämbetsberättelse å sid. 193

meddelar, att han, vid tillämpningen av 3 § i gällande instruktion, handlat

enligt den principen, varemot utskottet riktar sitt yttrande, och då utskottet

vid granskningen av diarier och berättelse över justitieombudsmannens

ämbetsverksamhet ej funnit skäl till någon som helst erinran,

samt då jag vidare anser, att utskottet har att granska och bedöma justitieombudsmannens

handlande i hans ämbetsverksamhet, men däremot ej

bör ingå i bedömande eller bemötande av hans principiella uttalanden,

anser jag, att utskottet ej bort avgiva något yttrande i denna punkt.

c) av herr Lindhagen som yttrat:

»l:o. Beträffande det i berättelsen pag. 85 och följande om nämnda

åtalet får jag anföra följande:

Demokratien är ännu en ytlig, formel företeelse utan verkligt demokratiskt

innehåll. Allestädes bestå människorna av styrande och styrda,

ledda väsentligen, de förra av maktinstinkter och de senare av slavsinne.

Individernas andliga befrielse samt funktionarismens omvandling till ett

intelligent och behjärtat verktyg i mänsklighetens tjänst är framtidens

största samhällsuppgift. Låtom oss nu till en början samla verklighetsbilder

till belysande av denna viktiga angelägenhet.

*

Sedan riksdagens andra kammare år 1914 blivit upplöst för att bereda

valmännen tillfälle att göra gällande sin uppfattning i militärfrågan, var

det väl meningen att detta tillfälle också skulle i möjligaste mån tillförsäkras

dem både från partiorganisationernas och myndigheternas sida.

För ändamålet hade Stockholms läns socialdemokratiska partidistrikt

till söndagen den 9 augusti 1914 anordnat valmöten inom Södertörn,

nämligen vid Yendelsö i Österhanninge socken, Skogsekeby i Västerhanninge

socken, kyrkobyn i ösmo socken och kyrkobyn i Sorunda socken.

Mötet i Ösmo måste inställas därför att valaffischerna, ehuru inlämnade

för postbefordran, spårlöst försvunno under densamma. De övriga mötena

skulle däremot äga rum och begåvo sig därföre de annonserade talarna,

ortens riksdagsman kommunalordföranden G. W. Källman i Sundbyberg

och borgmästaren C. Lindhagen på färd till mötesplatserna.

Vid ankomsten till Vendelsö anträffades några mobiliserade menige,

som ställts på post mitt över vägen och hindrade tillträde till den ett

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 1.

stycke på andra sidan belägna mötesplatsen. Källman, som kom först,

avfordrades passersedel för att få fortsätta på vägen, men då han upplyste

om sitt namn och ärende, meddelade bevakningsmännen, att de hade

order från befälhavaren att föra Källman och Lindhagen inför honom.

Källman vägrade att taga hänsyn till denna order, och efter någon enskild

överläggning läto vaktposterna därvid bero.

Emellertid samlade sig en del folk på den sidan om vaktkedjan, därifrån

talarna komino, och på en enskild mark, som med ägarens tillstånd

i stället omedelbart uppläts till mötesplats. Källman började där att

tala om situationen. Just då han i hovsamma ord yttrade sig om betydelsen

av enighet och vikten av att stödja regeringen, tillstädeskom

plötsligt länsmannen i orten, prydd med högerpartiets märke försvarsknappen

i knapphålet. Uti nervös ton uppläste han ett telegraliskt samma

dag meddelat vitesförbud från länsstyrelsen mot valmötets hållande. Det

var då ej något annat att göra än att inställa mötet. Publiken började

höja leverop för talarna samt trängde sig ut på landsvägen, där länsmannen

fortfarande ganska nervös tillsade dem att skingra sig. Lindhagen

understödde länsmannen i hans uppmaning samt räckte honom

därefter handen till avsked.

• Färden ställdes därefter i bilar till nästa mötesplats vid Skogsekeby, dit

länsmannen åtföljd av en godsägare i trakten anlände först. Då talarne senare

inträffade därstädes meddelade länsmannen, som nu borttagit försvarsknappen,

att förbudet gällde även denna plats. Han samspråkade därefter

lugnt och älskvärt med talarna. Under detta anlände i sporrsträck en

kavalleriavdelning, säkerligen det enda kavallerianfall mot en fiende, som

hitintills förunnats det svenska värnpliktiga uppbådet under världskriget.

Den befälhavande officeren frågade genast efter Lindhagen samt meddelade

i sin ordning denne, att det ej var tillåtet hålla folkförsamlingar enligt majorens

order. Ryttartruppen satte sedan av och tog posto i närheten av

talarna under uppmärksamt bevakande av situationen. Lindhagen och officeren

underhöllo sig sedan en stund med varandra och har överbefälhavaren

i ärendet inrapporterat att detta samtal varit »gemytligt». Emellertid

underrättade Lindhagen officeren att vad som tilldragit sig måste

beivras i riksdagen och hos justitieombudsmannen.

En interpellation av saken framställdes härefter i andra kammaren

av de båda talarna till statsministern. Andra kammaren biföll interpellationen,

men statsministern besvarade aldrig densamma.

En angivelse från talarna till justitieombudsmannen hade däremot

bättre effekt. Åtal anställdes av denne emot landshövding Sahlin och landssekreteraren

Fröman. Svea hovrätt beslöt dock i utslag den 20 juni 1915

enhälligt att ogilla den i målet förda talan.

O O

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 1. 9

Den justitieombudsman, som sedan tillträtt ämbetet, fullföljde talan

till högsta domstolen, vilken dock i utslag den 17 november 1915 enhälligt

ej fann skäl att göra ändring i hovrättens utslag.

Uti justitieombudsmannens diarium har ärendet härefter avförts såsom

avslutat.

Redan den 7 augusti 1914 sedan mötena affischerats hade länsstyrelsen

på framställning från militärbefälet förbjudit hållande av föredrag

den 9 i samma månad å allmänna vägarna inom Österhanninge och Västerhanninge

socknar. Den 9 augusti utsträckte länsstyrelsen genom sitt ovannämnda

beslut på befälets nattliga telefonbegäran sagda dag förbudet så

att det ej blev tillåtet att inom förläggningsort för trupper i nämnda

socknar och i närheten av sådan ort hålla föredrag- eller möte.

Till stöd för sin befogenhet åberopade befallningshavande 10 § landshövdinginstruktionen,

vilket tillerkänner länsstyrelsen rättighet att för upprätthållande

av allmän ordning och säkerhet vidtaga erforderliga åtgärder.

Häremot anfördes att genom åtgärden länsstyrelsen själv i stället åstadkommit

oordning och även handlat emot grundlags skydd mot mötesfrihet

och även betänkligt tangerat till och med 112 § regeringsformen, enligt

vilken icke någon ämbets- eller tjänsteman får med sin ämbetsledighet

obehörigen verka uti riksdagsmannavalen vid äventyr av avsättning.^

Från militärbefälet erinrades att det var dess plikt tillse att icke

utomstående finge inblick i truppernas ställning som borde hemlighållas.

Det har också i rättegången till stöd för militärmyndigheternas och länsstyrelsens

åtgöranden åberopats en hemlig handling, vilket väl knappast kan

sägas få lagligen äga rum.

Denna hemliga handling har nu varit tillgänglig för lagutskottet och,

ehuru enligt min uppfattning dess innehåll icke alls är av beskaffenhet

att åtminstone i det väsentliga böra hemlighållas, känner jag mig dock förhindrad

att här meddela annat än att det huvudsakligen utgöres av ett kungl.

cirkulär angående vad befallningshavande och dem underlydande myndigheter

hava att i krig eller krigsfara i vissa'' avseenden iakttaga. Den innebär

i någon mån en förmildrande omständighet för länsstyrelsen så till

vida att cirkuläret inbjuder myndigheterna att förfara med den största

stränghet, ehuru det naturligtvis ej alls ger eller kan giva tillstånd till ett

sådant förfarande som här ägt rum. A andra sidan är det en försvårande

omständighet för länsstyrelsen att den, såsom justitieombudsmannen också

erinrat, icke på något sätt undersökt den sakliga innebörden i militärbefålets

summariska begäran eller vidtagit någon åtgärd för att förlika

samtidigt de båda intressena.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 9 sand. 1 höft. (Nr 1.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets utlåtande Nr 1.

Såsom även justitieombudsmannen betonat har något rimligt skäl för

att utvidga länsstyrelsens befogenhet enligt landshövdinginstruktionen in

på de av grundlagar och allmän lag fridlysta rättsområdena icke förekommit

och kan icke heller lagligen förekomma. Det vanliga civila omdömet

fattar med god vilja för övrigt att de militära farhågorna, förmenta

eller verkliga, icke hade något som helst förnuftigt sakligt innehåll såsom

även justitieombudsmannen tämligen tydligt framhåller.

Det har förr i tiderna ansetts vara en angelägenhet, som åtminstone

inom Andra kammaren framstått såsom utomordentligt viktig, nämligen

att bevara medborgarnas konstitutionella friheter gentemot ämbetsmannagodtycke.

I all synnerhet bör valfriheten vid riksdagsmannaval om hägnas

och det förefaller som om en särskild uppfordran härtill bort förnimmas

av myndigheterna just vid detta tillfälle, då riksdagen upplösts för att nya

val i en viktig1 angelägenhet skulle äga rum.

Det är under sådana förhållanden synnerligen nedslående och uppseendeväckande

enligt min uppfattning, att även domstolarna nu slagit vakt

om en sådan laglöshet. Hovrättens utslag i vilket högsta domstolen gjort

någon ändring har följande lydelse: Enär med avseende å de vid ifråga
varande

tidpunkt i följd av utbrutet krig mellan främmande makter rådande

förhållanden och den hos Konungens befall ning shav ande av vederbörande

militärbefäl gjorda framställning Sahlin och Fröberg icke genom utfärdande

av omförmäla resolution gjort sig skyldiga till ämbetsfel, prövade hovrätten

lagligt ogilla den av advokatfiskal en i målet, förda, talan.

Detta utslag är en kapitulation inför den civila och militära maktfullkomligheten

och innefattar såsom sådan ett farligt prejudikat ägnat att

stödja utilitarismens utsvävningar och uppmuntra benägenheter till övergrepp.

Det är dessutom upplösande därför att det icke är grundat på lag utan på

godtycke samt utgör ett bevis på att i politiska mål kunna de medborgerliga

rättigheterna icke påräkna något skydd av landets domstolsväsende.

Under sådana förhållanden har jag den anmärkningen att framställa

mot justitieombudsmannens ämbetsförvaltning att han icke sin plikt likmätigt

beivrat en sådan vådlig försummelse genom anställande av vederbörligt åtal

mot de domare som dömt i målet nämligen: i Svea hovrätt, presidenten

Afzelius, hovrättsråden Wästfeldt, von Oelreich och Grönwall samt extra

ordinarie assessorn Kellberg, och i Högsta domstolen justitieråden Lindbäck,

Quensel, Silfverstolpe, Thomasson, Svedelius, Leijonhufvud och

Almén.

Yäl förstår jag den vanskliga ställning justitieombudsmannen intager.

Såsom jag i motion vid 1914 års riksdag närmare utvecklat år hans

befattning icke omgärda''1 med sådana garantier, att den kan bliva av

någon eflektivitei i vi stig are händelser. Ett åtal i förevarande fall skulle

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 1.

11

säkerligen äventyra hans återval i riksdagen från vissa elektorers sida.

Hans uppgift att beivra ämbetsmäns övergrepp blir ock i betydelsefulla avgöranden

förlamad därigenom, att det just är ämbetsmannakåren själv som

genom sina representanter i domstolarna fäller det slutliga utslaget under

omedvetet inflytande av de politiska föreställningssätt och sympatier som

i allmänhet äro rådande bland högre befattningshavare.

För egen del vill jag tillägga att personligen har jag icke haft någon

olägenhet av det inträffade utan tvärtom har det givit mig en ny rik

erfarenhet. Men såsom vald representant i riksdagen för det svenska

folket är det min oavvisliga skyldighet, sådan jag uppfattat den, att i vad

på mig ankommer orubbligt hålla på grundlagens helgd och de medborgerliga

rättigheterna.

2:o. I det fall varom lagutskottet yttrar sig i mitten på sidan 5

(sid. 188 o. f. i berättelsen) har jag ansett att lagutskottet bort uttala,

att justitieombudsmannen så vitt utskottet för sin del kunnat finna haft

goda skäl för sin uppfattning.

Uti avgörandet av de i utskottets utlåtande näst därefter omförmälda

ärendet (sid. 193 i berättelsen) har jag icke deltagit.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.