Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om nyttjanderätt till gravplats samt lag om ändrad lydelse av 1 kap. 8 § och 2 kap. 43 § i lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907, dels ock i ämnet väckt motion.

1916-02-18 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1916:10, Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om nyttjanderätt till gravplats samt lag om ändrad lydelse av 1 kap. 8 § och 2 kap. 43 § i lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907, dels ock i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

1

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 22 februari 1916 kl. 1 e. in.

Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om nyttjanderätt till gravplats samt lag om

ändrad lydelse av 1 kap. 8 § och 2 kap. 43 § i lagen

om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907,

dels ock i ämnet väckt motion.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling; herrar Petersson i Lidingö villastad,

Trana *), Söderbergh, K. Larsson, Högberg *), Alexanderson *), greve

Spens, Dahl, Lars Olsson, Schotte, Lindqvist i Stockholm, Pettersson i

Bjälbo *), Persson i Norrköping, Gustafsson i Örebro, Karlsson i Fjöl

och Borg.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 14 januari 1916 dagtecknad proposition, nr 24,

vilken blivit till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t, under åberopande

av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet och lagrådet

förda protokoll ävensom kyrkomötets nedan om förmälda skrivelse, föreslagit

riksdagen att antaga följande

Förslag

till

l:o) Lag

om nyttjanderätt till gravplats.

Med upphävande av nådiga förbudet den 12 september 1783 emot

ytterligare försäljande av de en gång till privata försålda gravar i

kyrkor och kyrkogårdar, såvitt detta förbud avser gravar å kyrkogårdar,

förordnas som följer:

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 9 samt. 6 hä/t. (Nr 10 — 11.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

1 §•

Å kyrkogård eller annan allmän begravningsplats må gravplats

endast upplåtas med nyttjanderätt.

Sådan upplåtelse må ske för alltid eller för viss tid, högst femtio år.

2 §•

Avtal, varigenom upplåtes nyttjanderätt till gravplats, skall upprättas

skriftligen.

3 §•

Avgift för nyttjanderätt till gravplats skall, där ej annat avtalas,

utgå på en gång.

4 §•

Gravplats skall av nyttjanderättshavaren hållas i ordnat och värdigt

skick.

Råder å gravplats grov vanvård och avhjälpes den ej inom ett år

efter det upplåtaren förelagt nyttjanderättshavaren att sätta gravplatsen

i stånd, vare nyttjanderätten förverkad. Föreläggandet skall innefatta

erinran om den sålunda stadgade påföljden. År nyttjanderättshavaren

ej känd eller vet man ej, var han finnes, skall föreläggande, som nu

är sagt, införas tre gånger såväl i allmänna tidningarna som i tidninginom

orten; och varde tiden för den föreskrivna påföljdens inträdande

räknad från det sista kungörandet.

5§-

Då för viss tid upplåten nyttjanderätt till gravplats upphör på

grund av tidens utlöpande, äger, om gravplatsen är väl vårdad, nyttjanderättshavaren

rätt att mot skälig avgift erhålla förnyad upplåtelse, såframt

han anmält sig därtill före nyttjanderättstidens utgång och den

förnyade upplåtelsen icke medför synnerligt men för begravningsplatsens

ändamålsenliga ordnande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

3

6 §•

Har nyttjanderätt till gravplats upphört, må därå anbragt gravvård

eller annan överbyggnad av dess ägare bortföras inom sex månader

därefter. Vad som ej är bortfört inom nämnda tid, tillfaller upplåtaren;

vill denne från graven föra gravvård eller annan överbyggnad av konstnärligt

eller historiskt värde eller eljest av beskaffenhet att böra för

framtiden bibehållas, skall den åter uppställas inom begravningsplatsen

å lämplig, därtill avsedd plats.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1916 och i tillämpliga

delar lända till efterrättelse även beträffande de upplåtelser av gravplats å

kyrkogård eller annan allmän begravningsplats, som skett före nämnda dag;

samt

2:o) Lag

om ändrad lydelse av 1 kap. 8 § och 2 kap. 43 § i lagen om nyttjanderätt till

fast egendom den 14 juni 1907.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 8 § och 2 kap. 43 § i lagen om

nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907 skola erhålla följande

ändrade lvdelse:

•/

1 KAP.

8 §•

Vad i 1 och 7 §§ stadgas angående längsta tid för beståndet av

rättighet, som där avses, äger icke tillämpning å upplåtelse, som sker

från kronan.

Ej heller äger vad i 1 § stadgas tillämpning å upplåtelse av nyttjanderätt

till gravplats på kyrkogård eller annan allmän begravningsplats.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

2 KAP.

43 §.

Upplåtes jord på arrende för annat ändamål än jordbruk, skola å

sådan upplåtelse stadgandena i 1 och 4 §§, 5 § första stycket, 6—9,

18, 22, 25 och 26 §§, 27 § första stycket, 28—34, 36—41 §§ samt

42 § första stycket äga motsvarande tillämpning; dock att vad 33 §

stadgar angående rätt för jordägaren att uppsäga avtalet ej skall tilllämpas

efter det arrendatorn tillträtt fastigheten, ej heller innan tillträde

skett, där arrendatorn på anfordran inom utgången av nästa dag för

avtalets fullgörande ställer säkerhet, med vilken jordägaren skäligen

kan nöjas.

År ej arrendetiden bestämd, skall avtalet upphöra att gälla efter

det uppsägning å någondera sidan skett.

Ej må genom förbehåll i avtalet stadgas inskränkning i arrendatorns

rätt att vid överlåtelse av fastigheten kvarsitta, ej heller för

arrenderättens förverkande stadgas annan grund än 36 och 37 §§ bestämma;

har sådant förbehåll skett, vare det utan verkan.

Angående upplåtelse av nyttjanderätt till gravplats å kyrkogård

eller annan allmän begravningsplats är särskilt stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1916.

Av propositionen inhämtas, att Kungl. Maj:t genom skrivelse till

1915 års kyrkomöte förklarat sig vilja, jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen

inhämta kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet godkände

ett vid skrivelsen fogat förslag till lag om nyttjanderätt till gravplats,

ävensom att kyrkomötet i underdånig skrivelse den 15 november 1915,

med förklarande att det av Kungl. Maj:t för kyrkomötet framlagda förslaget

icke blivit av kyrkomötet i oförändrat skick godkänt, anmält, att

kyrkomötet för sin del antagit ett förslag till lag om nyttjanderätt till

gravplats av den lydelse, som det nu riksdagen förelagda förslaget till

sagda lag utvisar.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj:ts förslag,

får utskottet hänvisa till propositionen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 10. 5

I samband med denna proposition bär utskottet till behandling förehaft

en i anledning av propositionen av herr K. J. Ekman väckt motion

(I: 3 3), däri hemställts »att riksdagen — med avslag å Kungl. Maj:ts

proposition i vad den avser förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap.

8 § och 2 kap. 43 § i lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14

juni 1907 — ville för sin del antaga följande

»Förslag till lag

om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 14 juni 1907 om vad iakttagas

skall i avseende å införande av lagen om nyttjanderätt till fast egendom:

2 §■

Bestämmelserna i nya lagen avse ej upplåtelse under stadgad åborätt

av hemman eller lägenhet, som tillhör kronan eller allmän inrättning;

ej heller upplåtelse av nyttjanderätt till gravplats å kyrkogård

eller annan allmän begravningsplats.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1916.»

Till stöd för berörda hemställan har motionären anfört:

Förslaget till lag om nyttjanderätt till gravplats utgår ifrån, att

rätten till gravplats är av privaträttslig natur och då närmast att betrakta

såsom nyttjanderätt av samma art som nyttjanderätt, om vilken

förmäles i lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907.

I motsats till vad i lagförslaget gjorts gällande är jag av den

uppfattning, att bestämmelserna rörande rätt till gravplats icke tillhöra

privaträttens område och sålunda icke på något sätt beröras av nyttjanderättslagens

stadganden, utan att de äro av offentligt-rättslig karaktär

och i sin helhet tillhöra kyrkorätten.

Av stadgandena i lagen om jordfästning den 25 maj 1894 framgår,

att det åligger församlingen att anordna begravningsplats, där de avlidna

skola jordas. Gravplats tillkommer där en var inom församlingen

avliden, vare sig enskild gravplats förvärvats eller ej. Rätten att pryda

och vårda graven tillkommer den avlidnes anhöriga eller vänner, oberoende

av huruvida avtal om rätt till gravplats träffats eller icke. Skillnaden

i rätt till den enskilda gravplatsen och till gravplatsen å »fattigkyrkogården»

är endast den, att tiden för besittningsrätten till den

senare platsen ensidigt bestämmes av församlingen eller kyrkogårds
-

Herr K. J.

Ekmans

motion.

Motionärens

motivering.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utledande Nr 10.

förvaltningen i överensstämmelse med därom givna stadganden, under

det att tiden för besittningen av den enskilda gravplatsen bestämmes

genom avtal, som icke kan ensidigt ändras.

Den rätt till enskild gravplats, som genom avtal upplåtes, faller

även den inom den offentliga rättens område. Församlingen kan icke

till den enskilde upplåta en rätt av annan art än den, församlingen

själv har. Låt vara att församlingen genom ett privaträttsligt fång förvärvat

den jord, som upptages av begravningsplatsen; när denna jord

blivit i enlighet med därom givna stadganden för sitt ändamål invigd,

kan därefter församlingen icke göra någon privaträtt till jorden gällande,

utan den rätt församlingen därefter bar till platsen är, såsom nämnts,

av offentligt-rättslig karaktär. Att någon del av begravningsplatsen

— så länge denna består såsom sådan — sedermera skulle kunna med

äganderätt i privaträttslig mening upplåtas till enskild är fullkomligt

uteslutet. Likaså att nyttjanderätt i nyttjanderättslagens mening skulle

kunna till enskild överlåtas. Den rätt, innehavaren av en gravplats har,

är icke vare sig äganderätt eller nyttjanderätt utan allenast en offentligträttslig

besittningsrätt, utan de särskilda kvalifikationer, som åtfölja besittning

under äganderätt eller under nyttjanderätt. När därför i kyrkostämmoförordningen

§ 2 stadgas om kyrkostämmas befogenhet med avseende

å begravningsplats, talas endast om kyrkostämmans befattning

med »ordnande och fördelning'')'') av begravningsplatser samt avgifter för

dem. Visserligen förekommer i 12 § 5 mom. hälsovårdsstadgan den

25 september 1874 tal om »gravar, som blivit upplåtna åt enskilde med

ägande- eller besittningsrätt»; men denna författning är av administrativ

natur, och det är en känd sak, att de i dylika författningar begagnade

ordalagen icke alltid äro valda med den omsorg, som hade vederbort.

I den underdåniga skrivelse från kyrkomötet, som bilagts Kung!.

Maj:ts proposition, uttalar sig kyrkomötet härom — med anledning av

en utav mig därstädes väckt motion — i följande ordalag:

»Såsom av motionen framgår, har densamma föranletts därav, att

enligt motionärens uppfattning det rättsområde, vilket Eders Kungl.

Maj:ts förslag avser att reglera, tillhör den offentliga rättens och icke

privaträttens område. Enligt kyrkomötets mening talar åtskilligt för

riktigheten av denna motionärens uppfattning. Men då bestämmelserna

i föreliggande lagförslag till sitt innehåll äro av beskaffenhet att kunna

ansluta sig till vare sig den ena eller den andra rättsuppfattningen i

denna mera teoretiska fråga, finner kyrkomötet, som icke ansett sig

böra bestämt uttala sig i detta avseende, den anmärkta omständigheten

icke utgöra hinder för huvudsakligt godkännande av Eders Kungl. Maj:ts

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 10. 7

förslag sådant det föreligger. Kyrkomötet vill dock framhålla, att enligt

kyrkomötets uppfattning det vore önskligt, att bestämmelserna om

nyttjanderätt till gravplats gjordes helt oberoende av bestämmelserna i

lagen om nyttjanderätt till fast egendom. Exempelvis synes den rätt

till inteckning, som nyssnämnda lag medgiver, icke lämpligen böra förekomma

med avseende å rätt till gravplats. Då denna fråga icke tillhör

område för kyrkomötets beslutanderätt, bar kyrkomötet endast på det

sätt nu skett velat vidröra densamma.»

Då såsom ovan nämnts även församlingens rätt till begravningsplatsen,

sedan densamma invigts och så länge den för sitt kyrkliga

ändamål användes, är av offentligt-rättslig karaktär, lärer någon tilllämpning

av t. ex. stadgandena i 1 kap. 2—7 §§ nyttjanderättslagen

icke beträffande rätt till gravplats kunna komma i fråga. Det förefaller

då oegentligt, att endast bestämmelserna i 1 § av detta kapitel skola

undantagas från tillämpning å upplåtelse av rätt till gravplats, såsom

i Kungl. Maj:ts proposition föreslås. Riktigast torde vara, såsom även

kyrkomötet framhållit, att bestämmelserna om nyttjanderätt till gravplats

gjordes helt oberoende av bestämmelserna i lagen om nyttjanderätt till

fast egendom.

Vid granskningen av förslaget till lag om nyttjanderätt till gravplats

bar inom utskottet uppmärksamheten fästats å de ingalunda sällsynta

fall, där upplåtelse av gravplats förbundits med åtagande av den

myndighet, som bär kyrkogården under sin vård, att mot viss, en

gång för alla, erlagd gottgörelse ombesörja gravens framtida underhåll.

I sådana fall är kyrkogårds förvaltningen visserligen gentemot medkontrahenten

eller annan, som från medkontrahenten härleder rätt till

gravplatsen, i privaträttslig mening förbunden att fullgöra sitt åtagande

härutinnan, men sedan ingen nyttjanderättshavare i lagförslagets mening

längre existerar, t. ex. om den ursprunglige nyttjanderättshavarens

släkt utgått, finnes ej vidare någon rättsägare, som med laga verkan

kan tillhålla förvaltningen att uppfylla sina kontraktsenliga förpliktelser.

I dylikt fall lära hinder ej möta för kyrkogårdsförvaltningen

att låta gravplatsen förfalla och därefter med stöd av bestämmelsen i

lagförslagets 4 § genom meddelat föreläggande bereda sig rätt att fritt

disponera över densamma.

Utskottet finner väl en anordning, som kan medföra följder av

nyss antydd art, icke vara i allo tillfredsställande, men då enligt

utskottets förmenande skälig trygghet i berörda hänseende synes kunna

vinnas genom särskilda bestämmelser vid sidan av det föreliggande lag
-

Utskottets

yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

förslaget, har utskottet icke ansett sig böra ifrågasätta någon ändring

i nu berört syfte i detta av kyrkomötet biträdda förslag. Utskottet

håller nämligen före, att en nödig kontroll över att kyrkogårdsförvaltning

icke låter komma sig till last åtgärder, som ovan berörts, skulle

kunna vinnas exempelvis genom att till kungl. förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 gjordes ett

tillägg av den huvudsakliga innebörd, att de för granskning av församlings

räkenskaper utsedda revisorer skulle erhålla kännedom om de fall,

där församlingen åtagit sig underhållsskyldighet av gravar och i samband

härmed tillfälle att efterse, i vad mån nämnda skyldighet fullgjorts.

Den i ämnet väckta motionen finner utskottet ej böra till någon

riksdagens åtgärd föranleda; och då utskottet i övrigt ej har något att

erinra mot de riksdagen förelagda lagförslagen, får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, med avslag å den i ämnet

väckta motionen, måtte bifalla ifrågavarande proposition,

och

b) att riksdagen måtte i skrivelse hos Kungl.

Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville taga under övervägande,

huruvida icke genom tillägg till kungl. förordningen

om kyrkostämma samt om kyrkoråd och

skolråd den 21 mars 1862 eller genom annan lämplig

åtgärd ökad trygghet må kunna vinnas för behörigt

fullgörande av den underhållsskyldighet av gravplats,

som kyrkogårdsförvaltning eller församling må hava

åtagit sig, samt för riksdagen framlägga det förslag,

som härav kunde föranledas.

Stockholm den 18 februari 1916.

På lagutskottets vägnar:

ALBERT PETERSSON.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

9

Reservationer:

l:o) av herr Petersson i Lidingö villastad, som, med instämmande

av herrar K. Larsson och greve Spens, anfört:

1783 års förbud mot ytterligare försäljande av de en gång till

privata försålda gravar i kyrkor och kyrkogårdar stadgar ett allvarsamt

och strängt förbud för kyrkoherdar, kyrkoråd och föreståndare så i

städerna som på landet att till salu utbjuda och föryttra någon grav i

kyrkan eller på kyrkogården, som en gång tillförene blivit såld. Vill

man söka för sig klargöra det föreställningssätt, som låg till grund för

denna lagbestämmelse, så träffar man ingalunda det rätta, om man däri

inlägger betydelsen av ett köp i vanlig privaträttslig mening. Avtalet

hade i stället i sig något besläktat med from stiftelse. Den dödes stoft

skulle tillförsäkras en ostörd viloplats och kyrkan som. kyrklig myndighet

åtog sig att sörja därför mot en kontant ersättning. Därför förbands

understundom med dylikt avtal en donation till kyrkan för vård

och underhåll av graven, under katolska tiden någon gång för läsande

av vissa själamässor för den döde. Föreställningen om vanlig privat

äganderätt till graven och om viss person som rättssubjekt till dylik

äganderätt var — även om ordalagen i överenskommelsen kunde vara

annorlunda avfattade och även om gravplatsen skulle komma till användning

jämväl för släkten — så främmande som möjligt för en dylik

uppgörelse.

Att 1783 års förbud icke kan i obegränsad tid utan vidare upprätthållas

är jag den förste att erkänna. När så lång tid har gått, att

minnet av den döde helt förbleknat, släkten dött ut och nya generationer

kommit, som ha behov av de gamla gravplatserna, då må även de

gamla gravarna försvinna, om de råkat i lägervall och ingen finnes,

som vidare vårdar sig om dem.

Men att för detta ändamål helt övergiva den gamla pietetsfulla

uppfattningen, att göra avtalet om gravplats till ett slags nyttjanderätt

till jord i vanlig privaträttslig mening, för vilken nyttjanderätt då ock

städse måste finnas ett personligt eller juridiskt rättssubjekt — det synes

mig vara lika litet tilltalande som det måste föranleda konsekvenser,

som knappast torde varit tillräckligt beaktade. Särskilt stötande verkar

denna konstruktion i de fall där — såsom numera är synnerligen vanligt

— upplåtelsen av gravplatsen förbindes med åtagande av den mynBihang

till riksdagens protokoll 1910. 9 samt. G käft. (Nr 10—11.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 • Lagutskottets utlåtande Nr 10.

dighet, som har kyrkogården under sin vård, att för obegränsad framtid

ombesörja gravens vård och underhåll, ett åtagande för vilket särskild

på en gång inbetald ersättning då ock gäldas. Grunden för och syftet

med ett dylikt avtal är just att göra gravplatsens bibehållande i orubbat

stånd oberoende av visst rättssubjekt, oberoende av om anhöriga

ej längre finnas eller ej vårda sig om graven.

Med. den nya lagen synas mig dylika avtal — redan slutna eller

för framtiden tillkommande — bliva utan åsyftat värde, och anser jag

detta ur rent praktisk synpunkt vara den största bristen i det föreliggande

lagförslaget. Ty den nya lagen förutsätter alltjämt tillvaron

av en »nyttjanderättshavare», som skall vara ansvarig för att graven

städse hålles i ordnat och värdigt skick, och mot vilken föreläggande

skall riktas att därutinnan avhjälpa förefintliga brister. Sker ej så, är

»nyttjanderätten» förverkad, d. v. s. kyrkogårdsmyndigheten förfogar

över graven efter förgottfinnande. Om denna myndighet själv har

underhållsskyldigheten inverkar icke härå, den är icke »nyttj anderättshavare».

Intet är alltså som hindrar, att kyrkogårdsförvaltningen underlåter

att fullgöra ett gjort åtagande att underhålla och vårda en gravplats

och därefter, sedan densamma fått förfalla, förelägger »nyttj anderättshavaren»

att sätta graven i stånd.

Antagligen är ett sådant förfarande icke att befara, så länge ännu

någon finnes, som kan anses som nyttj anderättshavare och som sålunda

äger befogenhet att, eventuellt genom rättegång, framtvinga ett fullgörande

av gravunderhållet. Men annorlunda ställer sig saken, då ingen

känd nyttjanderättshavare finnes, och ett föreläggande alltså med giltig

verkan kan ske genom kungörelse i tidningarna. Då är det ingalunda

uteslutet, att en kyrkogårdsförvaltning kan finna med sin fördel förenligt

att använda det i lagen anvisade enkla förfaringssättet och utan

att väcka uppseende förvärva rätt att ånyo disponera gravplatsen och

bliva kvitt det framtida underhållet. Att, för förfarandet finna något

skäl, som kan nödtorftigt tillfredsställa vederbörande själva, lärer med god

vilja knappast vara oöverkomligt.

Möjligen vill man häremot invända, att detsamma lärer bliva

fallet, även om man skulle genom stadgande i lagen söka förebygga

en dylik eventualitet. Ty sedan ingen för gravens bibehållande intresserad

längre finnes, kan ju en kyrkogårdsförvaltning i alla händelser

förfara efter gottfinnande utan att utsätta sig för någon sakägares ingripande.

Härå svaras, att det dock är en väsentlig åtskillnad, om

gällande lag betecknar åtgörandet som otillbörligt eller genom sin av
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

fattning och. hela sin läggning, om icke direkt uppmanar därtill, så

dock ej tager bestämt avstånd därifrån. För övrigt torde i förra fallet

en viss uppsikt över kyrkogårdsförvaltningens åtgörande kunna påräknas

vid visitationer och andra dylika kyrkliga förrättningar, vilket

däremot knappast lärer kunna ifrågasättas, om gravplatsernas vård och

underhåll i beskriven lag tilläggas karaktären av en angelägenhet av

uteslutande privaträttslig art.

Den brist, som jag nu påpekat, gör lagförslaget enligt min mening

oantagligt. Bristen kunde möjligen ha nödtorftigt avhjälpts genom införande

av en bestämmelse i viss mån motsvarande den, som innehölls

i 3 § sista punkten av det till lagrådet remitterade förslaget, och av den

huvudsakliga innebörd, att den i nuvarande 4 § stadgade påföljd för

försummelse att hålla gravplats i ordnat och värdigt skick icke skulle

inträda i det fall, att kyrkogårdens förvaltning enligt därom träffat

avtal själv vore för gravens underhåll ansvarig. Men med hänsyn till

det läge, vari ärendet för närvarande befinner sig därigenom, att kyrkomötet

redan antagit det av kungl. maj:t för riksdagen framlagda förslaget,

och då i allt fall en omarbetning synes högeligen önskvärd i

syfte att få bort det krasst privaträttsliga grepp på ämnet, varav förslaget

präglas, så finner jag mig icke böra framlägga något förslag till

kompletterande bestämmelse av nyss antydd innebörd; utan hemställer,

att förslaget icke måtte av riksdagen bifallas.

2:o) Beträffande utskottets hemställan under a): av herr Bogberg,

som ansett, att utskottet bort hemställa om avslag å Kungl. Maj:ts

proposition, så vitt avser förslaget till lag om ändrad lydelse av 1 kap.

8 § och 2 kap. 43 § i lagen om nyttjanderätt till fast egendom den

14 juni 1907 samt om bifall till den av herr K. J. Ekman väckta

motionen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1916:36 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag om nyttjanderätt till gravplats samt lag om ändrad lydelse av 1 kap. 8 § o s. 4 i texten