Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående skydd mot utmätning för viss del av gäldenär innestående avlöning för allmän eller enskild tjänst eller innestående pension.

1916-02-24 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1916:14, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående skydd mot utmätning för viss del av gäldenär innestående avlöning för allmän eller enskild tjänst eller innestående pension.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 11.

1

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1916 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till

Kungl. Maj:t angående skydd mot utmätning för

viss del av gäldenär innestående avlöning för allmän

eller enskild tjänst eller innestående pension.

Närvarande: herrar Lindhagen, Trana*), Söderbergh*), Rogberg*), Alexanderson,

greve Spens, Lars Olsson, von Sydow, Köhlin*), Schotte, Lindqvist i

Stockholm, Pettersson i Bjälbo, Persson i Norrköping, Gustafsson

i Örebro, Holmdahl och Igel.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Till lagutskottet kar hänvisats en inom andra kammaren av herr Lars

Borggren väckt motion nr 48, däri hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse

anhålla, att Ivungl. Maj:t ville taga under övervägande, huruvida

och i vad mån gällande lagstiftning må kunna ändras i syfte, att viss del

av innestående avlöning för allmän eller enskild tjänst eller innestående

pension, varder skyddad för utmätning.»

Till stöd för den i motionen gjorda hemställan har motionären anfört:

»Vid 1915 års riksdag väcktes inom båda kamrarna lika lydande

motioner av herr Nils Åkesson i första kammaren och av undertecknad

Borggren i andra kammaren, uti vilka motioner hemställdes, »att Kungl.

Maj:t ville för riksdagen framlägga förslag till sådan ändring av 65 §

utsökningslagen, att viss del av gäldenärs innestående avlöning för allmän

eller enskild tjänst eller innestående pension skyddas från utmätning».

Oaktat den utgång ärendet fick såväl i lagutskottet som i kamrarna,

Bihang till riksdagens protokoll IDIG. 9 sand. 9 höft. (Nr 14.) 1

Motionärens

motivering.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande- Nr 14.

dristar jag mig dock återkomma med samma motion även i ur. Lagutskottet

kar visserligen såsom skäl för avslag å motionerna förra året anfört en del

skäl av olika slag (se lagutskottets utlåtande nr 44.) Men dessa skäl

synas mig ej synnerligen övertygande ock ej keller de skäl, som i kamrarna

anfördes för avslag å motionerna. Då synas mig i stället de skäl, hrr

Hage ock Lindkagen i andra kammaren framförde för kifall till motionerna,

betydligt mera övertygande. Särskilt kan jag ej finna utskottets

uppfattning riktig, då man gör gällande att eu ändring av utsökningslagen

i av mig önskad riktning »i mycket ringa grad skulle komma de klasser

av löntagare till godo, vilkas intressen motionärerna tydligen närmast avsett

att främja». Jag styrkes i denna min uppfattning både av vad som anfördes

i debatten i andra kammaren — en av de talare, som yttrade sig till

förmån för motionen, kade ju dock en tioårig praktik som avlöningsförrättare

att åberopa sig på — ock av de uttalanden, som till mig gjorts

av liera utmätningsmän med mångårig erfarenket på området.

Såväl lagutskottet som kamrarna ka utgått från den uppfattningen,

att det kuvudsakligen var allmänna utskylder, skadestånd för brottslig

gärning ock barnuppfostringsbidrag, saken gällde. Denna uppfattning torde

emellertid knappast vara riktig. Sedan senaste riksdagen kar jag — som

jag redan förut antytt — satt mig i förbindelse med ett flertal utmätningsförrättare

i de större industrisamhällen, varpå Skåne är ganska rikt. Alla

kava samstämmigt uppgivit, att när det förekommer utmätning för utskylder,

dessa i regelu icke uppgå till kela avlöningeu, utan att där vanligtvis blir något

över för familjens underhåll, att det sällan förekommer utmätning för skadestånd

för brottslig gärning eller för barnuppfostringsbidrag, det sistnämnda

därför att personer i arbetarklassens ställning i regeln gifta sig så snart de

kunna med den kvinnan de hävdat, alt det däremot allt som oftast förekommer

utmätning för domstolsutslag, varigenom arbetare dömts att betala

skulder, som de åsamkat sig under sin ungkarlstid för kläder m. m. Så

länge en sådan arbetare, till vilken jag i detta sammanhang jämväl hänför

lägre tjänstemän, är ungkarl och således kan resa från en plats till en annan,

besväras kan kanske sällan av fordringsägare, men så snart kan satt bo

ock fått eu stadigvarande uppehållsort, göra sig fordringsägarna påminta.

Det lilla lösörebo sådana arbetare i regeln ha, sedan de satt bo och

bildat familj, är fritaget från utmätning, så att endast avlöningen finnes

att tillgå. När då fordringarna, som ibland är fallet, uppgå till belopp,

som motsvara flera månaders avlöning, är utmätningsförrättaren, om kan

skall fullgöra sin plikt, skyldig att verkställa utmätning i avlöning efter

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 14. 3

avlöning. Då kommer utmätningen säkerligen icke att gå ut över familjens

husgeråd, som ej får utmätas, utan över underhållet för hustrun och barnen.

Det måste säkerligen också för en icke allt för okänslig utmätningsförrättare

kännas hårt att beröva eu, i de flesta fall oskyldig hustru och de

ännu oskyldigare barnen deras sista brödbit. Det ligger nära till hands,

att eu sådan gäldenär tvingas att begära sig själv i konkurs för att få en

visserligen liten, men nödtorftig utkomst.

Många sådana gäldenärer skulle nog gärna vilja betala sina skulder,

om de kunde få fördela dem på en längre tid, så att familjen ändå kunde

hava sitt nödtorftiga uppehälle. Det var för att råda bot på allt detta

onda, så väl för utmätningsförrättarna som för arbetare och tjänstemän, som

motionen om ändring av 65 § utsökuingslagen framkom vid senaste riksdagen,

och det är i samma syfte, som denna motion framkommer, under

förhoppning att innevarande riksdag bättre skall förstå det behjärtansvärda

syftet med motionen.

Avsikten med att utsökningslagens § 65 formulerats så, att lösören

intill ett visst värde undantagits från utmätning, är väl den, att man velat

åt gäldenären och hans familj trygga äganderätten av de tillhörigheter,

som äro oundgängligen nödvändiga för livets nödtorft. Men, särskilt för

en familjeförsörjare, är det nödvändigt ej blott att äga kläder och möbler

till ett visst värde utan även att ha något att betala åtminstone hyra och

mat med. Detta har också erkänts i konkurslagen genom den formulering

denna lag erhållit. Konsekvensen bjuder, enligt min mening, att utsökningslagen

omformas så, att liknande bestämmelser där skapas.»

Såsom motionären erinrat har föreliggande fråga i auledning av inom Ärendets bebåda

kamrarna väckta motioner behandlats av 1915 års riksdag. I sitt

över berörda motioner avgivna utlåtande anförde lagutskottet: 1915.

»I 65 § utsökuingslagen stadgas för närvarande: »Från utmätning

skola undantagas dels nödiga gång- och sängkläder för gäldenären, hans

hustru och oförsörjda barn, dels ock, till ett värde av högst etthundrafemtio

kronor, nödiga arbetsredskap eller andra nödiga lösören. Sakuas

utväg till nödtorftigt uppehälle; då skall av det förråd, som i huset fiunes

undantagas vad till underhåll för en månad tarvas. Lös pant må ej undantagas

från utmätning för den gäld, varför pantsättningen skett.»

Lagrummet erhöll denna lydelse genom lag den 17 mars 1905. Den

då vidtagna lagändringen innefattade en förbättring i utmätningsgäldenärens

ställning i två hänseenden. Dels höjdes värdegränsen för utmätningsfria

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 14.

nödiga arbetsredskap och andra nödiga lösören från sjuttiofem till etthundrafemtio

kronor. Dels gjordes dessa lösörens fritagande från utmätning

oberoende av den förut även i fråga om dem stadgade förutsättning, att

utväg till nödtorftigt uppehälle saknas.

Vidare stadgas i 67 § bland annat dels, att gäldenärens innestående

avlöning för allmän eller enskild tjänst eller innestående pension å rikets

stat icke må utmätas, förrän gäldenären är berättigad att lyfta densamma,

dels att Konungen må för viss pensions- eller livränteanstalt förordna, att

därifrån utgående pension eller livränta ej får tagas i mät. Av sistnämnda

medgivande har Kuugl. Maj:t så till vida begagnat sig, att det bland annat

kan sägas vara regel, att offentliga och enskilda verks och inrättningars,

ävensom tjänstemannakorporationers livränte- och pensionskassor för vid

verket anställda eller korporationen tillhörande ämbets- och tjänstemän

äro inbegripna i förmånen i fråga. Där dylik frihet beviljats, har densamma

eu vidsträcktare innebörd än den först omförmälda, för lön och

för statspension gällande. Den omfattar nämligen även redan till utbetalning

förfallna pensions- eller livräntebelopp.

I förevarande motioner påyrkas nu, att denna vidsträcktare utmätningsfrihet

skall i viss omfattning komma jämväl avlöning och statspension

till godo. Enligt motionärernas mening borde nämligen stadgas, att endast

eu viss del av innestående förfallet löne- eller pensionsbelopp får utmätas,

medan återstoden skulle utgöra s. k. utmätningsfritt existensminimum.

Till stöd härför anföres, att den utfallande lönen eller pensionen ofta kan

utgöra den enda tillgång, gäldenären har att tillita för sitt och sin familjs

nödtorftiga lifsuppehälle, samt att denna billighetssynpunkt redan kommit

till beaktande i 31 § koukurslagen, enligt vilket lagrum konkursgäldenär,

som är ämbets- eller tjänsteman, tillägges av lönen så mycket som till hans,

hans familjs och hans oförsörjda barns underhåll tarvas. Ytterligare åberopas,

att i flere främmande länders utsökningsrätt eu med motionärernas

förslag överensstämmande regel skulle gälla.

Yad först beträffar den åberopade bestämmelsen i 31 § konkurslagen,

får utskottet erinra, att denna blott utgör en tillämpning på ett särskilt

fall av den allmännare regeln i 35 § samma lag, att konkursgäldenären

av vad han genom eget arbete av vad slag som helst kan förvärva må

använda, vad som åtgår till hans och familjens nödiga underhåll. Detta

stadgande är i sin ordning nödvändigt betingat av och utgör ett undantag

från den svenska konkursrättens stränga princip, att till konkursboet ingår

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets utlåtande Nr 14.

ej blott vad gäldenären vid konkursens utbrott äger, utan ock vad honom

tillfaller under hela den tid konkursen fortvarar. Här föreligga alltså

förhållanden, som icke äro jämförliga med dem, vilka äro för handen vid

en enkel utmätning.

I själva verket torde mot ((en lagändring, sådan som den av motionärerna

påyrkade, även om det icke bör förnekas, att densamma i enskilda

fall skulle tillfredsställa billighetens krav, möta mycket avsevärda betänkligheter.

Dessa betänkligheter hava ock i andra länder i allmänhet måst

tilläggas den vikt, att där gällande eller föreslagna stadganden om utmätningsfriket

i åsyftade fall ingalunda äga den räckvidd och betydelse, motionärerna

synas antaga. I vissa länder, såsom Danmark och Tyskland, gäller

den medgivna utmätningsfriheten väsentligen offentliga funktionärers —

eller vissa sådanas — löner, men däremot icke exempelvis tjänstefolks

och lönearbetares avlöning. På denna ståndpunkt kvarstår det antagna

danska förslaget till ny rättegångslag. I andra länder, såsom Frankrike,

Finland och Schweiz, är en motsvarande förmån visserligen medgiven

antingen för vissa procent å arbetslönens belopp (Frankrike) eller å den

summa som belöper på tiden från utmätning till nästa avlöningsdag

(Finland) eller för den del, som finns oundgänglig för gäldenärens och

hans familjs levnadsbehov (Schweiz). Men härvid är att märka, att såsom

allmän regel i fråga om de i skilda länder medgivna mer eller mindre långt

gående utmätningsfriheterna för lön, pension och därmed jämförliga inkomster

kan sägas gälla, att do väsentligen avse utmätningsfordringar,

som grunda sig på avtalsvis beviljad kredit. Däremot pläga de jämlikt

uttryckliga stadganden ej få åberopas vid indrivning av skatter, försörjningsbidrag

på grund av laglig skyldighet eller skadestånd på grund av

vållad kroppsskada eller brottslig gärning överhuvud. Den finska utsökningslagen

utgör såtillvida ett undantag, som densamma gör undantag blott

för försörjningsbidrag till make och barn, alltså bland annat icke för utskylder;

men i stället fritagas vid dessas indrivning icke några arbetsredskap

eller andra nödiga lösören, utom gång- och sängkläder.

Å andra sidan bör vidare erinras därom, att i de flesta länder, i

motsats till vad hos oss är händelsen, utmätningsrätten omfattar jämväl

lön, som ännu icke är intjänt eller förfallen. Undantag utgöra dock i viss

män Danmark och Horge samt i fråga om lönearbetares och tjänstefolks

avlöning Tyskland.

Hela frågan om utmätniugsfrihet för innestående lön och pension har

nyligen varit föremål för grundligt övervägande i Norge under där pågå
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 14.

ende reform av utsökningsväsendet. För närvarande gälla för gäldenären

ganska gynnsamma bestämmelser, vilkas närmare innehåll dock i flera

viktiga punkter är omtvistat. Den norska civilprocesskommissionens förslag

av år 1907 ställde sig på den ståndpunkt, att löne-, pensions- och därmed

likartade fordringar icke äro utmätning underkastade, förrän de förfallit

till betalning, samt att vid utmätning av förfallna belopp finge undantagas

vad nödvändigt behövdes till gäldenärens och hans familjs »tarvliga underhåll»

till nästa avlöningsdag. Men från båda dessa medgivanden gör förslaget

undantag i fråga om utmätning för skatter, skadestånd för uppsåtlig

skadegörande handling samt lagligen åliggande försörjningsbidrag. »Erfarenheten

har visat» — säger kommissionen — »att t. o. in. väl avlönade personer,

hos vilka intet annat utmätningsbart finnes, helt och hållet kunna

undandraga sig sin skatteplikt genom att lyfta avlöningen i förskott». —

Det sedermera framlagda regeringsförslaget till lov om tvangsfuldbyrdelse

av år 1911 har fullständigt anslutit sig till kommissionens förslag i dessa

delar.

Den svenska utsökningslagens stadganden om vad som från utmätning

må undantagas; gälla icke blott de utmätningsfordringar — huvudsakligen

gruudade å civila domar och utslag — som avhandlas omedelbart

i nämnda lag. Enligt kungl. förordningen om utsökningslagens införande

§ 14 och kungl. förordningen den 12 juli 1873 om utmätning för kronooch

kommunalutskylder m. m. § 7, äro de ock tillämpliga på bland annat

utmätning för utskylder, skadestånd för brottslig gärning samt barnuppfostringsbidrag.

Eu ändring ij^65 eller 67 § utsökningslagen i den av

motionärerna påyrkade riktning skulle alltså drabba även sådana utmätningsfordringar

; men rättfärdigheten och lämpligheten av ett sådant resultat

kan med skäl bestridas. I dessa fall är det så långt ifrån att den svenska

lagen, jämförd med andra länders, visar eu opåkallad hårdhet mot gäldenären,

att motsatsen är det verkliga förhållandet. 8åsom av det ovan anförda

framgår, synes ock rättsåskådningens utveckling hos våra grannar gå i

riktning mot ökad stränghet.

I fråga om skadestånd och underhållsbidrag blev ock vid högsta

domstolens granskning av förslaget till Divan omförmälda 1905 års ändring

i 65 § utsökningslagen den mening uttalad, att rättfärdigheten krävde en

förstärkning av fordringsägarens möjlighet att vinna betalning; och för

närvarande lärer, enligt vad utskottet inhämtat, lagberedningen hava spörsmålet

under övervägande, i vad det rör mödrars och barns försörjningsrätt,

Vad åter utskylder angår, kan det icke förnekas, att ordningen för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 14. 1

r

deras indrivande, såsom det för närvarande är ställt, ej sällan innebär eu

obillig hårdhet. Men det synes utskottet, som om rätta vägen att råda

bot på detta förhållande icke vore att fritaga en '' viss del av den skattskyldiges

lön. I månget fall, där familjefadern är försumlig skattebetalare,

skulle för övrigt säkerligen denna frihet icke komma hustrun och barnen

till godo, men väl skulle måhända utmätningen komma att gå ut över

familjens husgeråd. En behövlig lättnad synes utskottet lämpligare kunna

åstadkommas genom förändrad anordning i fråga om skatteuppbörden.

Ett närmare ingående på detta spörsmål faller emellertid utom lagutskottets

uppgift.

Ifrågasättas kunde väl emellertid, huruvida icke vid utmätning förandra

fordringar än de nu berörda en viss ökad utmätningsfrihet för innestående

eller uppburna löne- och pensionsbelopp borde stadgas. Utskottet

vill icke förneka, att någon jämkning i gällande bestämmelser så väl i

detta fall som på närliggande områden kunde äga fog för sig. Frågan

torde dock ej äga större praktisk betydelse, och utskottet finner sig desto

mindre äga tillräcklig anledning att på grund av förevarande motioner

föreslå riksdagen att vidtaga någon åtgärd, som densamma i allt fall uppenbarligen

i mycket ringa grad skulle komma de klasser av löntagare till

godo, vilkas intressen motionärerna tydligen närmast avsett att främja.»

På grund härav hemställde utskottet, att motionerna icke måtte

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Häremot avgav herr Lindhagen en reservation, som utmynnade i

samma hemställan som den nu väckta motionen med följande motivering:

»Uti den ekonomiska kamp, som för närvarande behärskar samhällena,

är det i arbetet för åstadkommande av ett bättre tillstånd en naturlig utgångspunkt

att kring varje individ söka skapa ett fridlyst område, inför

vilket stridens vågor lägga sig till ro, och där hans människovärde kommer

i åtnjutande av några elementära rättigheter. I den män något dylikt

kan åstadkommas genom lagstiftningen, får krediten och köpenskapen i

sina förehavanden sedan rätta sig därefter.

Motionärerna ha givit anvisning på ett viktigt och allt för mycket

bortglömt bidrag till denna angelägenhet. Utskottets dialektik har enligt

mitt förmenande icke kunnat undertrycka den naturliga känslan för att

på detta område även hos oss kan och bör göras åtskilligt.»

Vid ärendets behandling i kamrarna godkändes utskottets utlåtande,

i andra kammaren dock efter votering med 113 röster mot 45, vilka tillfullo

reservantens yrkande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 14.

Utskottets

yttrande.

Såsom lagutskottet i sitt vid 1915 års riksdag avgivna utlåtande

anmärker, innehålla de Hes t a lagstiftningar ett mer eller mindre vittgående

förbud mot utmätning av gäldenärs avlöning, grundat huvudsakligen å

humanitära skäl: Utmätningen får icke beröva gäldenären hans oumbärligaste

existensmedel. Inskränkningarna åter i dylik utmätning äro i de

skilda lagstiftningarna utformade efter olika principer. Från utmätning

kan undantagas ett visst i lagen bestämt belopp eller en viss kvotdel av

lönen eller ock hela lönen, så länge den icke är intjänad eller icke är förfallen

till betalning, eller ett av utmätningsmannen i det särskilda fallet

bestämt existensminimum. Från dessa inskränkningar har dock i allmänhet

stadgats undantag till förmån för vissa slags fordringar, särskilt skatter,

underhållsbidrag och skadestånd på grund av brottslig gärning. Inskränkningarna

i rätten till utmätning av lönefordringar gälla alltså väsentligen

gäld, grundad å avtalsvis beviljad kredit, där borgenären vid kreditavtalets

ingående får anses hava varit medveten om sin risk i förevarande

avseende.

A andra sidan erinrade utskottet, att den hos oss gällande lagstiftning

i visst hänseende gynnade gäldenären i högre grad än flertalet utländska

lagstiftningar. Efter nya utsökningslagens införande har nämligen

omöjliggjorts för borgenär att, såsom dessförinnan brukats, för sin fordran

erhålla införsel i gäldenärens ännu icke intjänade eller förfallna lön.

Gäldenärens innestående avlöning för allmän eller enskild tjänst eller innestående

pension å rikets stat får numera icke utmätas, förrän gäldenären

är berättigad att lyfta den.

I likhet med fjolårets lagutskott hyser utskottet den uppfattning, att

i fråga om ovannämnda, i främmande lagstiftning vanligen i en särskild

klass ställda fordringar, nämligen utskylder, skadeståndsfordringar, underhållsbidrag

och därmed jämställda, det icke kan vara tillrådligt att bereda

gäldenär ytterligare utmätningsfrihet beträffande lön och pension utöver

den vår lag redan i vidsträcktare mån än de flesta länders medgiver. Det

må i detta hänseende påpekas, hurusom den nya norska exekutionslagen

av den 13 augusti 1915 härutinnan intager en vida strängare ståndpunkt.

Beträffande särskilt underhållsbidrag må vidare erinras, att

lagberedningen helt nyligen på grundval av ingående utredning kommit

till det resultat, att gällande lagstiftning i fråga om uttagande av dylika

fordringar hos löntagare fastmera är i starkt behov av ändring till bidragstagarens

bättre rättsskydd. Enligt eu av nya lagberedningen i samband

med dess år 1915 avgivna förslag till lag om barn utom äkten
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 14.

9

skap föreslagen lag om införsel i avlöning, pension eller livränta skall

den, som genom dom eller avtal berättigats att av barn, adoptivbarn, föräldrar,

adoptivföräldrar eller den, med vilken han är eller varit gift eller

utom äktenskap avlat barn, uppbära underhållsbidrag, äga att, där till betalning

förfallet bidrag icke erlägges, under vissa förutsättningar erhålla

införsel i den underhållsskyldige tillkommande avlöning för tjänst eller

annan arbetsanställning till gäldande av såväl förfallet belopp som bidraget i

övrigt, i den mån det förfaller till betalning. Yad vidare utskylder angår,

är utskottet i likhet med fjolårets lagutskott av den mening, att den hårdhet,

deras uttagande onekligen för närvarande i åtskilliga fall innebär,

bör sökas förmildrad på en helt annan väg, nämligen genom reformerad

anordning av uppbörden.

I fråga däremot om indrivning av andra fordringar — väsentligen

alltså dem, som grunda sig på avtalsvis beviljad kredit — göra sig, på

sätt redan fjolårets lagutskott erinrat, icke samma betänkligheter gällande.

Särskilt om gäldenären är familjeförsörjare, framstår det som en stränghet,

vilken i tillämpningen kan verka upprörande, om för en dylik fordran

hela det lönebelopp, gäldenären vid avlöningstillfälle har att lyfta och

som måhända är familjens enda medel till uppehälle, tages i mät, och än

mera om detta gång efter annan upprepas.

För utskottet har visserligen icke varit tillgänglig tillförlitlig utredning,

i vilken omfattning utmätningar av lön för fordringar av det slag,

här är i fråga, förekomma i praktiken. I detta sammanhang kan ock

erinras, att vissa stadganden i lagen om avbetalningsköp den 11 juni 1915,

särskilt det där medgivna handräckningsförfarandet, torde vara ägnat att i

ej ringa mån minska deras frekvens. Då säljaren återtager det sålda

godset, gå nämligen utestående oguldna poster å köpeskillingen i avräkning

mot godsets värde.

Då emellertid stadgandena i 67 § utsökningslagen i anledning av

lagberedningens förutnämnda förslag torde från annan synpunkt bliva under

en närmare framtid föremål för lagstiftningens övervägande, synes det utskottet

lämpligt, att uppmärksamheten fästes därå, att desamma även ur

den synpunkt, motionären framhållit, icke kunna anses motsvara rättskänslans

krav.

Det har blivit anmärkt, att det ifrågasatta skyddet mot avlöningars

utmätande för fordran skulle kunna skada gäldenären genom att i stället

utmättes annan egendom, som vore av ännu större betydelse för gäldenärens

existens. I den mån dylikt äventyr cj undanröjes redan genom lagens

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 9 sand. 9 käft. (Nr 14.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets utlåtande Nr 14.

stadgande att från utmätning får undantagas egendom intill visst värde,

förutsätter utskottet såsom självfallet, att även denna synpunkt vinner

beaktande under sakens utredning.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte anhålla, att Kungl. Maj:t

ville taga under övervägande, huruvida och i vad mån

gällande lagstiftning må kunna skäligen ändras i syfte,

att avlöning för allmän eller enskild tjänst eller pension

varder till viss del skyddad för utmätning, samt för

riksdagen framlägga det förslag, vartill denna utredning

kan föranleda.

Stockholm den 24 februari 1916.

På lagutskottets vägnar:

Carl lindhagen.

Reservationer:

l:o) av herr Lindhagen, som beträffande motiveringen velat utbyta

vad utskottet yttrat i tredje till och med sjätte styckena av sin motivering

med följande uttalande:

»Enligt utskottets mening kan den humanitära hänsynen icke anses

hava på ett rationellt eller tillräckligt sätt blivit tillgodosedd genom ovannämnda

föreskrift i nya utsökningslagen. I det utlåtande, som år 1915

avgavs av utskottet i förevarande fråga, medgav utskottet också, att någon

jämkning i gällande bestämmelser kunde äga fog för sig, så vitt de rörde

andra fordringar än dem, som i utländska lagstiftningen pläga undantagas

från utmätningsförbudet, ävensom på närliggande områden. Utskottets

antagande, att frågan hos oss dock ej skulle äga större praktisk betydelse,

synes knappast grundat i sakens natur och jävades också under sakens

handläggning i andra kammaren av i ämnet erfarna personer.

Utskottet erinrade förra året vidare, att den ifrågasatta lagändringen

uppenbarligen i mycket ringa grad skulle komma de klasser av löntagare

till godo, vilkas intressen de dåvarande motionärerna närmast avsett att

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets utlåtande Nr 14.

främja. Detta skäl för ett avslag synes i och för sig ej vara tillräckligt

bärande, om det visar sig, att åtgärden skulle på ett önskvärt sätt lända

andra klasser till fördel. Även antagandet i och för sig kan emellertid

icke heller, så vitt utskottet förstår, vara grundat på de verkliga förhållandena,

vilket även erinrades under fjolårets debatt i andra kammaren.

Under sådana omständigheter anser utskottet den fråga, som nu ånyo

väckts, vara väl förtjänt av en närmare undersökning.

Därest lagändring i angivna syftet skulle ifrågakomma, torde dock böra

undersökas, i vad mån från det utsträckta skyddet mot utmätning av gäldenärs

avlöning bör undantagas sådana fordringar, för vilka, på sätt ovan anmärkts,

i utländsk lagstiftning gjorts undantag härutinnan eller företrädesvis utskylder,

skadestånd för brottslig gärning samt underhållsbidrag. Därjämte bör övervägas,

huruvida den nu gällande lagstiftningen på ett fullt lämpligt sätt

tillgodoser dessa undantagsförhållanden. En viss kritik därav innefattas

i eu av nya lagberedningen i samband med dess år 1915 avgivna förslag

till lag om barn utom äktenskap föreslagen lag om införsel i avlöning,

pension eller livränta. Enligt detta förslag skall den, som genom dom

eller avtal berättigats att av barn, adoptivbarn, föräldrar, adoptivföräldrar

eller den, med vilken han är eller varit gift eller utom äktenskap avlat

barn, uppbära underhållsbidrag, äga att, där till betalning förfallet bidrag

icke erlägges, under vissa förutsättningar erhålla införsel i den underhållsskyldige

tillkommande avlöning för tjänst eller annan arbetsanställning till

gäldande av såväl förfallet belopp som bidraget i övrigt, i den mån det

förfaller till betalning.

Därest utskylder också inbegripas under de medgivna undantagen,

bör dock lindring i den obetingade utmätningsrätten för sådana fordringar

kunna, på sätt lagutskottet vid 1915 års riksdag jämväl anmärkt, ernås

genom ändrade anordningar i fråga om skatteuppbörden.»

2:o) av herrar greve Spens, von Sydoiv och Pettersson i Bjälbo, vilka

hemställt, att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.