Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 16 oktober 1914 om förbud i vissa fall mot värnpliktigs skiljande från tjänst eller arbete.

1916-03-31 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1916:23, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 16 oktober 1914 om förbud i vissa fall mot värnpliktigs skiljande från tjänst eller arbete.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

1

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 31 mars 1916 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad lydelse

av 1 § i lagen den 16 oktober 1914 om förbud i vissa

fall mot värnpliktigs skiljande från tjänst eller arbete.

Närvarande: herrar Petersson i Lidingö villastad, Stärner, K. Larsson, greve Spens, Lars

Olsson, Valerius Olsson*, von Sydow*, Lindley i Stockholm, Lindqvist i Stockholm,

Gustafsson i Örebro, Karlsson i Fjäl, Borg, Westman, Lindley i Söderhamn och Rehn.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Lagutskottet har till behandling förehaft två till utskottet hänvisade,

likalydande motioner, nr 4 inom första kammaren av herr Gullberg, och

nr 8 inom andra kammaren av herr Liljedahl, i vilka motioner hemställts,

att riksdagen måtte besluta sådan ändring av § 1 i lagen den 16 oktober

1914 om förbud i vissa fall mot värnpliktigs skiljande från tjänst eller

arbete, att densamma måtte erhålla följande lydelse:

§ 1.

Värnpliktig, som är lagstadd eller annorledes i annans, vare sig enskild

eller allmän tjänst anställd, må ej skiljas från anställningen i anledning

därav, att han har att fullgöra i värnpliktslagen stadgad övning

eller mobiliseringsövning, som kan varda i särskild lag föreskriven. Vad

nu är sagt galle dock ej, där den värnpliktige vid anställandet avsiktligt

bibragt husbonden eller arbetsgivaren en oriktig uppfattning om sina värnpliktsförhållanden.

Till stöd för denna hemställan hava motionärerna anfört:

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 9 samt. 18 käft. (Nr 23—24.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

Motionärer- »Enligt lag av den 16 oktober 1914 må ej värnpliktig, som är lag
nas

mohve- eiier annorstädes i annans tjänst eller arbete anställd, skiljas från

nng'' anställningen i anledning därav, att han har att fullgöra i värnpliktslagen

stadgad övning om högst sextio dagar eller mobiliseringsövning, som kan

varda i särskild lag föreskriven.

Med den utvidgning, som vapenövningstiden nu fått, synes mig denna

lagbestämmelse alldeles för trång. Den skyddar den värnpliktige under

ett regementsmöte (repetitionsövning) men ej under rekrytskolan, då han

i allmänhet ligger i tjänstgöring över 8 månader från omkring 1 november

till omkring 8 juli. Flera exempel finnas från de senare åren på att

ynglingar, som före sin inkallelse haft goda platser och tjänster, vid sin

återkomst från vapenövningen nekats att återfå dem. Särskilt hårt ha

flera bland de uttagna underbefälsämnena under förra året drabbats av

vad som här brister i lagens skyddsbestämmelser. Bland de två årsklasser

värnpliktiga, vilka under 1915 började och avslutade sin rekryttjänstgöring,

uttogs ett stort antal till en särskild befälsutbildning, vilken

pågått till den 10 januari 1916. För den äldre av de båda årsklasserna

betydde detta en avsevärd ökning i övningstiden i jämförelse med kamraterna

av samma klass, vilka ej uttogos. Bland de bästa av de sålunda

till befälsutbildning (halvtroppchefskurs) uttagna ha nyligen ett ej ringa

antal uttagits till fortsatt utbildning (plutonchefskurs), som ytterligare, om

1916 års repetitionsövning, från vilken de komma att befrias, avdrages,

med 3 månader förlänger deras krigstjänstgöring utöver den förut genom

halvtroppchefskursen förlängda tiden. Dessa kommenderingar ha för

rikets försvar varit nödvändiga, men då staten pålägger de mest plikttrogna

ett särskilt stort offer, så ter sig detta tyvärr ofta som ett straff,

emedan det åsamkar de sålunda uttagna särskilda förluster, bland vilka

mistningen av den civila platsen torde vara mest kännbar.

Den principen bör ovillkorligen fastslås i lagstiftningen, att varje

värnpliktig skall under den tid, han för sin utbildning eller i övrigt med

tillämpning av § 28 i värnpliktslagen inkallas till rikets försvar, åtnjuta

ett sådant skydd av lagen, att han ej kan berövas sin förut innehavda

civila plats. För detta ändamål är det nödvändigt, dels att begränsningen

om »högst sextio dagar» utgår, dels att det i lagen tydligt utsäges, att

med »annan tjänst» även förstås allmän tjänst (kommunens eller statens).

Av vikt är även, att handläggningen av ärenden, som beröra nämnda

lag, kan ske hos militieombudsmannen, varom jag i särskild motion gjort

yrkande.»

Utskottets X förevarande motioner åsyftas en vidsträcktare tillämpning av den

yttrande. • v^r rgtt i viss män redan erkända grundsatsen, att en i annans arbete

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

3

anställd person, som för fullgörande av sin medborgerliga förpliktelse att

utbildas för rikets försvar, nödgas vara borta från arbetet, ej av sådan

anledning får av arbetsgivaren skiljas från anställningen.

Kedan i 51 § av legostadgan den 23 novembtr 1833 har denna grundsats

kommit till uttryck. Tjänstehjon av allmänna beväringsmanskapet

skulle, heter det i nämnda lagrum, utan hinder av husbonde åtlyda den

tillsägelse det erhölle, att till tjänstgöring eller vapenövning sig inställa;

hade tjänstgöringen eller vapenövningen endast varat högst en månad,

skulle tjänstehjonet äga rätt att återgå i sin förra tjänst, vilket husbonden

ej finge vägra; hade åter militärtjänstgöringen varat längre tid,

skulle tjänstehjonet, såvida tjänstetiden ännu ej tilländagått, åter inställa

sig i tjänst hos husbonden, men ankomme det på denne, om tjänstehjonet

skulle återfå tjänsten.

Genom kungl. kungörelsen den 13 november 1860 angående den

allmänna beväringen stadgades sedermera, att tjänstehjon eller lärling vore

berättigad att efter vapenövning eller tjänstgöring i högst åtta veckor

återgå i tjänsten. Däremot fanns icke något allmänt, för jämväl andra

arbetsavtal än legoavtalet avsett stadgande om rätt för arbetstagare att

efter fullgjord värnpliktstjänstgöring återfå sin anställning.

Genom lag den 10 juni 1912 innefattande förbud i visst fall mot

värnpliktigs skiljande från tjänst eller arbete meddelades för ett särskilt

tillfälle ett allmänt stadgande i ämnet. Om nämligen värnpliktig, som

vore lagstadd eller annorledes i annans tjänst eller arbete anställd, vore

borta från sin anställning för fullgörande av skyldigheter, som ålåge

honom enligt samtidigt utfärdad lag om vapenövningar under senare hälften

av 1912 eller förra hälften av 1913 för utrönande av härens krigsberedskap

(mobiliseringsövningar), finge husbonden eller arbetsgivaren ej av

sådan anledning skilja den värnpliktige från anställningen. I detta fall

skulle dock avbrottet i arbetet endast bliva av kort varaktighet, då tjänstgöringstiden

under mobiliseringsövningarna bestämts till högst 15 dagar

för beväringen och högst 10 dagar för landstormen, in- och utryckningsdagarna

oberäknade.

I anledning av motion vid 1912 års riksdag, däri hemställdes om

vidtagande av åtgärder till värnpliktigas skyddande mot förlust av innehavda

anställningar på grund av inkallelse till tjänstgöring, beslöt riksdagen

att i skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville

taga i övervägande, huruvida icke åtgärder borde vidtagas, i syfte att i

statens tjänst eller vid dess arbetsföretag mer eller mindre fast anställda

värnpliktiga måtte kunna skyddas mot att i följd av inkallandet till värnpliktens

fullgörande förlora sina anställningar och därigenom tillskyndas skada.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

I denna skrivelse anfördes:

»Beträffande först de i statens tjänst eller vid dess arbetsföretag

anställda värnpliktiga har utav upplysningar, som inhämtats från järnvägsstyrelsen,

generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, generaltullstyrelsen,

domänstyrelsen samt vattenfallsstyrelsen, framgått, att de i dessa verk anställda

värnpliktiga äro jämförelsevis väl skyddade mot att förlora sina

anställningar eller lida något men i avseende på befordringsmöjlighet och

pensionsrätt därigenom att de inkallas till fullgörande av sin värnplikt.

Emellertid finnes exempel på att vid åtminstone ett verk inträffat, att ett

mindre antal arbetare blivit skilda från sina anställningar på grund av

värnpliktstjänstgöring. Riksdagen har vidare fäst uppmärksamheten vid

att för tre av nämnda verk, nämligen statens järnvägar, telegrafverket

och vattenfallsstyrelsen med underlydande verk, äro gällande den 9 februari

1909 utfärdade allmänna bestämmelser rörande vissa deras arbetare, enligt

vilka arbetare, som på grund av militärtjänstgöring måst lämna sin anställning,

må, därest han i arbetet visat sig duglig och oförvitlig, vid

militärtjänstgöringens slut äga företräde vid antagande av nya arbetare,

det vill säga äga endast företrädesrätt till återfående av sina platser, då

de efter avslutade vapenövningar inställa sig för erhållande av arbete.

Riksdagen anser emellertid, att en i statens verk anställd värnpliktig icke

må i och för fullgörande av sin värnplikt berövas sin tjänst eller sitt

arbete. Oegentligt synes ock vara, att i nu ifrågavarande hänseende olika

bestämmelser tillämpas vid olika verk; och det synes riksdagen vara angeläget,

att enhetliga bestämmelser i detta avseende, såvitt möjligt, utfärdas

för statens samtliga verk och inrättningar. Härvid torde då böra beaktas,

icke allenast att mer eller mindre fast anställd värnpliktig icke må i och

för fullgörande av sin värnplikt berövas sin tjänst eller sitt arbete, utan

även att han icke må av sådan orsak lida något men i avseende å befordran

samt rätt till ålderstillägg, pension o. d.

Vad härefter angår de i enskild tjänst anställda värnpliktiga, torde

det ej vara möjligt att bereda dessa enahanda rätt som de i statens tjänst

eller arbete anställda. Dock synes möjlighet förefinnas, att även beträffande

dessa det beaktansvärda syftet i någon mån skall kunna vinnas

genom åtgärder från det allmännas sida; men då riksdagen är förvissad

om att denna angelägenhet kommer att bliva föremål för behandling av

de s. k. försvarsberedningarna, anser riksdagen någon särskild begäran

om utredning härom icke erforderlig. För övrigt föreställer sig riksdagen,

att, i den mån staten vidtager lämpliga åtgärder på detta område, enskilda

arbetsgivare i största möjliga utsträckning skola följa det av staten

givna exemplet.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

5

I samband med förslaget till ny härordning framlade Kung!. Maj:t

för 1914 års andra riksdag förslag till lag om förbud i vissa fall mot

värnpliktigs skiljande från tjänst eller arbete. Sedan detta förslag med

vissa jämkningar bifallits av riksdagen, utfärdades den 16 oktober 1914

lag i ämnet. Värnpliktig, som är lagstadd eller annorledes i annans

tjänst eller arbete anställd, får enligt denna lag ej skiljas från anställningen

i anledning därav, att han har att fullgöra i gällande värnpliktslag stadgad

övning om högst 60 dagar eller mobiliseringsövning, som kan varda

i särskild lag föreskriven; husbonde eller arbetsgivare, som handlar i strid

häremot, ådrager sig skadeståndsskyldighet.

Den kungl. proposition, som legat till grund för nu ifrågavarande lag,

innehåller i motiveringen bland annat följande:

»Enligt förslaget till ny försvarsorganisation kommer värnplikten

att väsentligt utsträckas, ej blott i det avseendet att värnpliktstjänstgöringen

i sin helhet förlänges, utan även därigenom att vapenövningar

förläggas till senare värnpliktsår än hittills varit förhållandet. Förutom

den första och huvudsakliga tjänstgöringen skall den värnpliktige fullgöra

dels, liksom hittills, repetitionsövningar, dels även reservtrupp- och landstormsövningar.

Eepetitionsövningarna komma i vissa fall att sträckas till

flera år än för närvarande, och de båda nya slagen av övningar få sin

plats under ganska långt framskjutna delar av värnpliktstiden. Med dessa

förändringar följer ett ökat behov att, i den mån det låter sig göra, skydda

den i tjänst eller arbete anställde värnpliktige mot de ekonomiska missförhållanden,

som för honom kunde föranledas, därigenom att arbetsgivaren

på grund av värnpliktens fullgörande skilde honom från anställningen.

Särskilt gäller detta om de i tiden senare övningarna. Ju äldre den värnpliktige

är, desto större sannolikhet finnes för att han bildat familj och

att det härigenom är för honom mera kännbart att gå miste om sin anställning.

Men även i fråga om de tidigare övningarna innebär värnpliktsbördans

ökning en ny anledning att tillse, att icke deras fullgörande må

för den värnpliktige medföra olägenheter, som skäligen kunna förebyggas.

Såsom förut framhållits, kan det dock av hänsyn till arbetsgivaren icke

ifrågasättas, att arbetarens rätt till bibehållande av anställning skall sträckas

utöver någon viss kortare tid, och dylik rätt kan därför tydligen icke

beredas arbetaren under den första, till tiden mest omfattande värnpliktstjänstgöringen.

Däremot bliva reservtrupp- och landstormsövningarna samt

i allmänhet även repetitionsövningarna till sin längd så bestämda, att det

utan obillighet mot arbetsgivaren kan åläggas honom att efter deras fullgörande

återtaga arbetaren. För att giva eu enhetlig och för alla fall

tillräckligt stark begränsning åt arbetsgivarens förpliktelse torde det emel
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 33.

lertid vara lämpligt, att, jämte det endast sistnämnda tre slag av övningar

innefattas under densamma, förpliktelsen göres beroende av att övningen

icke överstiger en viss tidslängd. Ett skäligt maximum i sådant hänseende

synes vara den i 1860 års förberörda kungörelse bestämda tiden av

åtta veckor eller i runt tal sextio dagar. Enligt organisationsförslaget

komma reservtrupp- och landstorm sövningarna icke på långt när och repetitionsövningarna

endast högst undantagsvis att uppnå denna gräns; i regel

skola även de sistnämnda stanna ganska långt under densamma.»

I propositionen omförmäles vidare, att med anledning av riksdagens

förutnämnda skrivelse företagits en undersökning, som ännu icke vore avslutad.

Det torde emellertid, heter det vidare, kunna anses givet, att om

allmänna bestämmelser i ämnet meddelas, desamma böra, liksom förhållandet

var med lagen den 10 juni 1912, erhålla tillämpning även beträffande

arbetstagare i statens tjänst. En annan fråga vore, om och i vad mån utöver

det skydd, som kunde beredas arbetstagare i allmänhet, en särskilt tryggad

ställning borde givas åt statspersonalen. Den senare frågan torde dock icke

kunna upptagas till avgörande före nämnda undersöknings fullbordande.

De av motionärerna påyrkade ändringar i 1 § av ifrågakomna lagen

den 16 oktober 1914 avse dels utsträckande av det i nämnda lagrum

stadgade förbud att gälla all tjänstgöring enligt värnpliktslagen, oberoende

av tjänstgöringstidens längd, dels ock tydligt angivande, att i uttrycket

»i annans tjänst anställd» jämväl inbegripes anställning i'' statens eller

kommunens tjänst.

Väl innebär denna lag, såsom jämväl framgår av den för densamma

åberopade motivering, ett erkännande från statsmakternas sida av grundsatsen

att i tjänst eller arbete anställd värnpliktig bör skyddas mot de

ekonomiska missförhållanden, som för honom kunna föranledas därigenom,

att arbetsgivaren på grund av värnpliktens fullgörande skiljer honom från

anställningen, men har av praktiska skäl denna grundsats endast i begränsad

mån fått göra sig gällande vid lagbestämmelsens avfattande. Man

har nämligen sökt behörigen tillgodose tvenne motsatta intressen: å ena

sidan arbetstagarens anspråk att efter fullgjord vapenövning återfå förut

innehavd anställning men å andra sidan arbetsgivarens intresse av att

arbetstagarens rätt till bibehållande av anställning ej kommer att alltför

störande inverka å arbetsgivarens möjligheter att på lämpligt sätt sörja

för driftens ostörda fortgång. I förevarande lag har man därför väl tillerkänt

arbetstagaren sådan rätt, men ej utsträckt densamma utöver viss

kortare tid, bestämd till 60 dagar. Å längre tids krigstjänstövning, som

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

7

ej ingår under begreppet »i särskild lag föreskriven mobiliseringsövning»,

äga lagens bestämmelser ej tillämpning.

Dessa bestämmelser lämna dock icke arbetstagaren allt det skydd i

förevarande hänseende, som torde böra tillkomma honom. Vapenför värnpliktigs

tjänstgöring enligt värnpliktslagen består ju dels av en första

tjänstgöring, för olika kategorier värnpliktiga växlande mellan 150 dagar

och 500 dagar, vanligen en eller flera repetitionsövningar, vardera i regel

växlande mellan 30 och 42 dagar, en reservtruppövning å 15—25 dagar samt

en landstormsövniug om 5 dagar. Icke vapenför värnpliktigs tjänstetid,

utgörande 240—360 dagar, fullgöres i vissa fall i en följd, i andra åter

med en första och en andra tjänstgöring. Det skydd för arbetstagaren,

som lagen den 16 oktober 1914 lämnar, är alltså, på sätt jämväl framhölls

i den kungl. propositionen, inskränkt att gälla repetitionsövningarna

(i regel), samt reservtrupp- och landstormsövningarna, men gäller icke

huvudparten av den värnpliktiges tjänstgöring, den s. k. rekrytskolan.

Icke heller åtnjutes dylikt skydd, då värnpliktig inkallats till tjänstgöring jämlikt

28 eller 36 §§ värnpliktslagen och sådan tjänstgöring överstiger 60 (lagar.

Då ju principen om värnpliktigs rätt till bibehållande av anställning

vunnit statsmakternas godkännande, måste det enligt utskottets förmenande

vara mindre följdriktigt, att dylik rätt förvägras värnpliktig, som underkastats

den redan i och för sig ofta ganska kännbara uppoffring, genomgåendet

av rekrytskola eller annan längre tjänstgöring innebär, men medgives

värnpliktig, som fullgjort vapenövning under högst 60 dagar, ehuru

hans uppoffring ingalunda varit lika avsevärd. Till stöd härför måste då

kunna åberopas, att arbetsgivarens intressen skulle obehörigen åsidosättas,

därest han ålades återtaga värnpliktig arbetstagare även efter frånvaro på

grund av rekrytskola eller annan längre vapenövning. Härvidlag torde

beskaffenheten av det arbete, däri den värnpliktige är anställd, icke sakna

betydelse. I industri och hantverk torde i allmänhet ej förefinnas större

svårighet att skaffa fullgod vikarie för den bortavarande och även om det i

vissa fall för arbetsgivaren skulle vara en uppoffring att nödgas återtaga

arbetaren, vill utskottet dock ifrågasätta, huruvida icke härvidlag kan för

arbetsgivaren anses föreligga en medborgerlig skyldighet, liksom det för

arbetstagaren utgör en medborgerlig plikt att underkasta sig den uppoffring,

som värnpliktstjänstgöringen kan innebära. Förevarande spörsmål

kräver emellertid en allsidig utredning, som utskottet icke varit i tillfälle

företaga. Särskilt torde böras beaktas frågan, huruvida alla arbetsavtal

böra i förevarande hänseende likställas. Det kan även ifrågasättas, huruvida

det icke vore lämpligt att fastställa en viss minimitid, under vilken

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

löntagaren skall hava varit anställd hos arbetsgivaren före värnpliktstjänstgöringens

början, för att han må komma i åtnjutande av förmånen att

återfå platsen efter tjänstgöringens slut.

Yad härefter angår motionärernas yrkande om sådan ändring i förevarande

§, att det i lagtexten tydligt bleve angivet, att med »annans tjänst»

jämväl förstås anställning i statens eller kommunens tjänst, bör visserligen

enligt utskottets mening, särskilt med hänsyn till den för lagen åberopade

motiveringen, icke råda tvivel om, att gällande bestämmelser avse jämväl

dylik anställning. Emellertid torde i samband med den av utskottet

ifrågasatta utredning, varom ovan nämnts, lämpligen jämväl böra övervägas,

huruvida icke ett förtydligande i av motionärerna angiven riktning

bör vidtagas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen ville, i anledning av förevarande

motioner, i skrivelse till Kungl. Maj.t anhålla, det

täcktes Kungl. Maj:t taga under övervägande, under

vilka förutsättningar sådan ändring må kunna vidtagas

i § 1 av lagen den 16 oktober 1914 om förbud i

vissa fall mot värnpliktigs skiljande från tjänst eller

arbete, att dels värnpliktig tillkommande rätt att efter

fullgjord vapenövning återfå sin anställning utsträckes

att gälla även för det fall, att vapenövningens längd

överstiger sextio dagar, och dels i lagtexten tydligt

angives, att med »annans tjänst* jämväl må förstås

anställning i statens eller kommunens tjänst, samt för

riksdagen framlägga det förslag, som av denna utredning

må föranledas.

Stockholm den 31 mars 1916.

På lagutskottets vägnar:

ALBERT PETERSSON.

Reservation

av herrar Petersson i Lidingö villastad, K. Larsson, greve Spens och von

Sydow, vilka ansett, att utskottet bort hemställa, att herrar Gullbergs och

Liljedahls förevarande motioner icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1916:98 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 16 oktober 1914 om förbud i vissa fall mot värnpliktiges skiljande f a1 i texten