Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter samt lag om utsträckt tillämpning av lagen den 6 mars 1916 om förbud i■ vissa fall mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning av fartyg, dels och en i ämnet väckt motion.

1916-05-31 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1916:47, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter samt lag om utsträckt tillämpning av lagen den 6 mars 1916 om förbud i■ vissa fall mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning av fartyg, dels och en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 47.

i

Nr 47.

Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1916 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande av

gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter samt lag

om utsträckt tillämpning av lagen den 6 mars 1916 om

förbud i■ vissa fall mot överlåtelse av svenskt fartyg

eller andel däri samt mot tidsbefraktning av fartyg, dels

och en i ämnet väckt motion.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Alexanderson, Söderbergh,

Gezelius, Rogberg, greve Spens, Dahl *), C. G. Lindley, Permansson,

Lindhagen *), Schotte, Persson i Norrköping, Gustafsson i

Örebro, Holmdahl, Igel och Lindqvist i Kosta.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 25 april 1916 dagtecknad proposition, nr 186, som

hänvisats till lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen

att antaga följande förslag till

Bihang till riksdagens protokoll 1016. 9 saml. 36 käft. (Nr 47.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr ål.

dels

Lag

om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan

utrikes orter.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

1 mom. Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest

under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äger Konungen, i

den mån så prövas nödigt, förordna, för viss tid eller tills vidare, att med

svenskt maskindrivet fartyg, som äger en bruttodräktighet av tvåhundra

registerton eller därutöver, gods icke må fraktas mellan utrikes orter.

Vad sålunda är stadgat om fraktande skall gälla fortskaffande av gods

jämväl i annat fall än vid befordran mot vederlag.

Under tid, då sålunda meddelat förordnande är gällande, skola i

sjölagen givna stadganden, som avse befogenhet för befälhavare att sälja

av redarens gods eller av lasten eller röra utlossning av gods annorstädes

än i bestämmelseorten, äga tillämpning, ändock att därigenom gods, som

inlastats å utrikes ort, skiljes från fartyget å sålunda belägen ort; dock

må i fall, som avses i 128 och 129 §§ sjölagen, lossning av gods, som

inlastats å utrikes ort, äga rum endast å inom riket belägen ort.

2 mom. Från förbud, som i 1 mom. sägs, undantagas med inskränkningar

och enligt bestämmelser i övrigt, som Konungen må meddela:

a) fartyg, som göra regelbundna resor mellan Sverige och utrikes

orter efter en på förhand kungjord plan, som tillämpas, då denna lag

träder i kraft; samt

b) gods, som utgöres av skeppsproviant och skeppsförnödenheter för

fartyget ävensom förnödenheter tillhöriga passagerare och å fartyget anställda

personer, samt gods, som bärgats ombord å fartyget.

Ytterligare undantag från ovannämnda förbud må för särskilda fall

eller i därom utfärdade kungörelser medgivas av Konungen eller den

Konungen därtill bemyndigar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 47.

3

2 §•

Fortskaffas gods med svenskt fartyg i strid mot föreskrift, som

enligt 1 § meddelats, straffes befälhavaren med böter, högst tjugutusen

kronor, eller fängelse i högst ett år.

Har redare eller annan, som i redares ställe haft befattning med

fartyget, bjudit, legt, trugat eller eljest uppsåtligen förlett befälhavaren

till förseelsen eller med råd eller dåd främjat densamma eller, med vetskap

om förseelsen, underlåtit att, såvitt det stått i hans makt, hindra

dess utförande, varde dömd till straff, som i första stycket sägs.

Där frakt för godsets fortskaffande skolat enligt därom träffat avtal

tillkomma den brottslige, vare han skyldig utgiva fraktens belopp. År

den, vilken frakten skolat tillkomma, ej förfallen till straff efter ty ovan

sägs, skall han förpliktas att av frakten utgiva det belopp, vartill för

-honom uppkommen vinst å det olovliga fraktandet högst kan skattas.

3 §•

Under tid, då förordnande enligt 1 § är gällande, må icke slutas

avtal, varigenom utlänning erhåller nyttjanderätt till svenskt fartyg av beskaffenhet,

som med förordnandet avses, eller om sådant fartygs tidsbefraktning

av utlänning. Undantag från detta förbud må för särskilda fall

eller i därom utfärdade kungörelser medgivas av Konungen eller den

Konungen därtill bemyndigar. Utländsk innehavare av nyttjanderätt till

fartyg, som ovan sägs, eller utländsk tidsbefraktare av sådant fartyg må,

utan hinder av förbudet, överlåta sin rätt till annan utlänning.

Sluter någon avtal i strid mot i första stycket given bestämmelse,''

vare avtalet ogillt och varde den, som med nyttjanderätt upplåtit eller på

tid bortfraktat fartyget eller överlåtit sin nyttjanderätt eller rätt såsom

tidsbefraktare, straffad på sätt i 2 § första stycket sägs samt förpliktad utgiva

avtalat vederlag; dock att, där avtalet slutits i strid mot förordnande,

som meddelats enligt lagen den 6 mars 1916 om förbud i vissa fall

mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning

av fartyg eller lagen om utsträckt tillämpning av nämnda lag, endast påföljd,

som där stadgas, må tillämpas.

4 §•

Böter, som ådömas enligt denna lag, så ock vad den brottslige eller

annan jämlikt denna lag förpliktats utgiva tillfälle kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt

allmän strafflag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 47.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling, och

gäller till och med den 31 mars 1917. Av Konungen jämlikt denna lag

givet förordnande må ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda

dag. I fråga om sådan, under tiden för lagens giltighet begången förseelse,

som i lagen sägs, skall vad där är stadgat fortfarande gälla.

Har, då förordnande, som enligt i 1 § meddelats, bliver gällande,

fartyg avgått från utrikes ort, där gods inlastats, må, utan hinder av förordnandet,

godset fortskaffas till utom riket belägen ort.

Varder förordnande, varom i denna lag stadgas, vid lagens utfärdande

meddelat, må Konungen jämväl föreskriva, att där avtal, som enligt 3 §

är under där nämnd tid förbjudet, slutits före lagens ikraftträdande men

efter den 14 april 1916, avtalet skall upphöra att gälla, om ej någondera

parten inom trettio dagar, efter det lagen trätt i kraft, söker Konungens

godkännande samt sökt godkännande varder av Konungen beviljat. Har

sådan föreskrift meddelats och varder på grund av avtal, som slutits under

nyss nämnda tid före lagens ikraftträdande samt ej av Konungen godkännes,

fartyg efter lagens ikraftträdande ställt till utlännings förfogande,

äge vad i 3 § av denna lag stadgas om annan påföljd än avtals ogiltighet

motsvarande tillämpning, och skall vad i 4 § av lagen är stadgat i

tillämpliga delar gälla.

dels ock

Lag

om utsträckt tillämpning av lagen den 6 mars 1916 om förbud i vissa fall

mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning

av fartyg.

Härigenom förordnas som följer:

Vad i lagen den 6 mars 1916 om förbud i vissa fall mot överlåtelse

av svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning av fartyg är

stadgat angående avtal om svenskt fartygs tidsbefraktning av utlänning

skall ock gälla avtal, varigenom utlänning erhåller nyttjanderätt till svenskt

fartyg.

Sluter någon i strid mot förordnande, som jämlikt detta stadgande meddelats,

avtal, varigenom utlänning erhåller nyttjanderätt till svenskt fartyg,

skall vad i 2 och 3 §§ av nämnda lag stadgas äga motsvarande tillämpning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 47.

5

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och

gäller till och med den 31 mars 1917. Av Konungen jämlikt denna lag

givet förordnande må ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda

dag. I fråga om sådan, under tiden för lagens giltighet begången förseelse,

som i lagen sägs, skall vad där är stadgat fortfarande gälla.

Varder förordnande enligt denna lag vid lagens utfärdande meddelat,

och är sådant förordnande, som avses i 1 § andra stycket av lagen

den 6 mars 1916 och vid nämnda lags utfärdande meddelats, gällande, då

nu ifrågavarande lag utfärdas, må Konungen jämväl föreskriva, att där

avtal, som i sistnämnda lag avses, slutits före samma lags ikraftträdande

men efter den 8 januari 1916, avtalet skall upphöra att gälla, om ej någondera

parten inom trettio dagar, efter det denna lag trätt i kraft, söker

Konungens godkännande samt sökt godkännande varder av Konungen

beviljat. Har sådan föreskrift meddelats och varder på grund av avtal,

som slutits under nyss nämnda tid före denna lags ikraftträdande samt

ej av Konungen godkännes, fartyg efter denna lags ikraftträdande avlämnat

till utlänning, äge vad i 2 § av lagen den 6 mars 1916 stadgas

om annan påföljd än avtals ogiltighet motsvarande tillämpning, och skall

vad i 3 § av samma lag är stadgat i tillämpliga delar gälla.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en av herr

Thore inom andra kammaren väckt motion, nr 299, däri motionären

hemställt,

»a) att i § 1 mom. 2, förslag till lag om förbud i vissa fall mot

fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter in. in., ytterligare

undantagsbestämmelser må införas,

dels med avseende å maskindrivna fartyg intill 1,500 tons bruttodräktighet,

då sådant fartyg sysselsättes i nordeuropeisk fart, dels rörande

maskindrivna fartyg, vilka efter lagens ikraftträdande inköpas från utlandet

eller kontrakteras vid svenska varv;

b) att § 2 av samma lagförslag gives en sådan lydelse, att straffhotet

i främsta rummet riktas mot redaren eller annan, som i redarens

ställe haft befattning med fartyget.»

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört:

»Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 186 med förslag till lag om

förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan

utrikes orter in. in. tillhör den art av restriktiva lagstiftningsförslag gent

emot den fria näringsverksamheten, som med anledning av de genom

Motion.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr ål.

världskriget skapade förhållandena för landets välfärd ansetts vara av behovet

påkallade. Närmast avser detta lagförslag att genom lagstiftningsåtgärder

tillförsäkra landet dess behov av fartygstonnage för den egna exporten

och importen. Mot lagförslagets sålunda angivna syfte , är intet

att invända. Det enskilda intresset måste tydligen, där detta är behövligt,

tillbakasättas, i fall det allmännas väl så kräver.

Emellertid utgör den genom lagförslaget bebådade inskränkningen

av fartygstonnagets fria utnyttjande i frakt marknaden ett synnerligen

kraftigt beskärande av den hittillsvarande näringsfriheten till sjöss. Det

ligger över huvud icke i den moderna sjöfartens natur, att, bortsett från

vissa specialfall, exempelvis rörande kustfart och annan inskränkt fart, vid

fartygstonnagets användande vara underkastad några hämmande bestämmelser.

Endast i sådana fall att fartygsägare mot statligt vederlag åtagit

sig att trafikera viss route, är han inom området för denna överenskommelse

bunden till sin handlingsfrihet. Sådan begränsning vid fartygstonnagets

användande har hittills förekommit blott rörande linjefarten. I

den allmänna fraktfarten — trampfarten — äga redarna, allt i mån av

beskaffenheten av deras tonnage, fria händer att engagera fartygen i den

mest lönande marknaden. Med den fria konkurrensen följa emellertid

icke blott fördelar utan även olägenheter. Under perioder av överflöd på

tonnage — två laster för tre fartyg — nedgå raterna, följande lagen om

tillgång och efterfrågan, till ett minimum. För att kunna hålla fartygen

i gång och undvika de med uppläggning av tonnaget förenade kostnaderna

och olägenheterna göras fraktslut, som, endast i fall resan försiggår

under särdeles gynnsamma förhållanden, lämna något överskott. En förlängd

resa eller annan motighet, som under ett normalt tillstånd på fraktmarknaden

icke spelar så stor roll, åstadkommer vid en depressionsperiod

alltid större eller mindre förluster, vilka främst gå ut över de omoderna

fartygen, eller i allmänhet hårdast träffa de i den ekonomiska kampen

sämst ställda rederiföretagen. Fortsätter ett sådant deprimerande tillstånd

på fraktmarknaden under någon längre tid, uppstå här och var betydande

förluster på rederirörelsen, och man tvingas stundom att helt eller delvis

nedlägga fraktfarten och bortsälja tonnaget. Den depressionsperiod på

fraktmarknaden, som under hela tio år, dock mer och mindre accentuerad,

rådde under åren närmast före år 1912, gick synnerligen hårt ut över

trampfarten och icke minst den svenska. Störa förluster gjordes vid en

del rederiföretag, och att våra svenska tramprederier med sitt i många fall

ingalunda förstklassiga fartygsmaterial lyckades att kämpa sig igenom de

dåliga sjöfartsåren, torde i allmänhet ha berott därpå, att fartygen förvärvats

till billigt pris, att driftskostnaderna även i en del andra avseen
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 47.

7

den kunde hållas nere samt att man vid ett och annat tillfälle lyckades

driva upp en frakt och fullborda en resa, som resulterade i ett skäligt

överskott.

De som regel billiga fraktsatserna vid varutransport sjöledes ha haft

ett betydande inflytande till utökandet av varuförmedlingen länder och

världsdelar emellan, vilket i hög grad befrämjat utvecklingen av industrien,

jordbruket m. fl. näringar. Det inlägg i folkhushållningens tjänst,

som sjöfarten och därvid icke minst den del av verksamheten, som sysslat

med trampfart, härvid åstadkommit, har knappast tillbörligt uppskattats.

Särskilt för vårt land, som sjöledes distribuerar och ävenledes mottager

en myckenhet massgodsvaror till och från olika delar av världen, ha de

billiga sjöfrakterna haft en synnerligen välgörande nationalekonomisk betydelse.

Som exempel på låga transportkostnader till sjöss må nämnas,

att under långa perioder stenkol från Storbritannien till svensk hamn

transporterades, lastnings- och lossningskostnader inberäknade, för en

fraktsats av 3 kronor å 3 kronor 50 öre per ton, utgörande cirka 0,2 öre

per ton och kilometer vägsträcka. Motsvarande billiga fraktrater ha förekommit

vid transporten av trä, trämassa, sten, malm, kraftfoder, gödningsämnen

m. fl. varor.

Den svenska handelsflottan har under de senare 20 åren i ökad

utsträckning förmedlat varutransport mellan Sverige och utlandet. Under

åren 1870—1895 utgjorde vår handelsflottas del i denna trafik icke fullt

35 %, men proportionen ökades under de följande 10 åren, huvudsakligen

på grund av tillkomsten av billigt tramptonnage, till omkring 50 %,

vilken siffra sedermera bibehållits. Angående storleken av det svenska

tonnaget som sedan krigets början varit sysselsatt i nu omförmäld fart

föreligger veterlig! ingen statistik; någon förryckning till nackdel för den

egna flaggan torde dock, såvida ej sådan förskjutning ägt rum under den

allra senaste tiden, knappast vara tillfinnandes.

Det har nyss framhållits den stora fördelen för svenskt näringsliv

därigenom, att billigt svenskt tramptonnage varit tillgängligt för landets

utländska varutransport. Särskilt under skeppningssäsongen vid våra norrländska

hamnar, då det gäller att få ut en för varje år ökad produktion

av massgods, har den i allmänhet goda tillgången på fraktsökande fartyg,

även vid skeppningens början och slut, då risk för ishinder förelegat,

varit näringslivet till stora tjänster. Att våra svenska redare härvidlag

velat betjäna sina kunder i så stor utsträckning som möjligt, framgår

bland annat därav, att vid förliden vinterperiods början närmare ett 40- tal fartyg, alla på ett eller annat undantag svenska, infröso i de norr
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lagutskottets utlåtande Nr 47.

ländska hamnarna, och först efter stora svårigheter och kostnader lyckades

komma loss.

Det är emellertid att bemärka, att svenskt tonnage icke innehar

något monopol, ej heller i tävlan med främmande fartyg kan betinga sig

någon särskild favör i fråga om fraktsatserna på den svenska marknaden.

De svenska skeppsredarna, enkannerligen trampredarna, ha aldrig rönt och

förövrigt aldrig begärt att få röna någon behandling som mest gynnad

nation på den inhemska marknaden. I den fria varuförmedlingen till

sjöss har det helt och fullt ingått i det allmänna medvetandet, att den

redare, som erbjuder sig att transportera en last till en eller annan pence

eller bråkdel av pence billigare pr ton än den eljest lägsta marknadsraten,

den och ingen annan, vare sig han tillhör den ena eller den andra

nationen, har den största utsikten att få ombesörja transporten. Den

snabba förflyttningen av tramptonnaget, speciellt i vad angår europeiska

farvatten, från en marknad till en annan utesluter vanligen även, att fraktsatserna

på en viss trade avsevärt stiga utöver den allmänna fraktnivån.

Skulle, exempelvis under skeppningssäsongen på våra östersjöhamnar, frakterna

visa en stegring eller kvarbliva på en nivå, som gynnsamt avviker

mot förhållandena på en annan tillgänglig fraktmarknad, så har man

omedelbart att motse ett tillopp av danska, tyska, norska, holländska och

engelska fartyg, vilka vilja vara med om att dela förtjänsten. Resultatet

blir då en nedpressning av raterna.

Med fäst avseende på nu skildrade förhållande i den allmänna fraktfarten

skulle det land, som införde bestämmelser angående begränsning

av den egna trampflottans utnyttjande i den fria marknaden, utan att

samtidigt skydda densamma mot övermäktig konkurrens i hemmamarknaden

göra sin sjöfart en stor otjänst, överhuvud gå ej heller under normala

förhållanden tendenserna i den riktningen. För ett monopol eller favoriserande

genom statliga åtgärder av den egna flaggan vid förmedlande av

landets egen sjötransport i utrikes fart lägga gällande handelstraktater

hinder i vägen. Landets sjöfartsnäring får härvidlag mera vädja till den

goda viljan hos sitt lands exportörer och importörer än till vad staten i

sådant syfte förmår åstadkomma. Men å andra sidan då staten ej ansett

sig vilja eller kunna ge den egna trampflottan det skydd på hemmamarknaden,

som näringen vid många tillfällen fullt väl kunnat behöva, så har

staten i stället måst lämna denna flotta fria händer att engagera sig i

fraktfart, varhelst sådan befunnits vara mest lönande. Våra trampångare

ha anskaffats under en sådan förutsättning. Så länge trampfarten

fortgår under konkurrensens tecken, måste medgivande till fri nyttjande
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 47.

9

■ OUl^n överhuvud begär, att landets tonnage av tramp
gare

skall kunna hallas uppe och förmeras i önskvärd utsträckning

Ombesörjandet i någorlunda normalt omfång av vår export och import

sjöledes är för landet en synnerligen vital angelägenhet. Måste för

denna transports tillgodoseende vissa restriktioner i fråga om de svenska

fartygens fria utnyttjanderätt införas, sä får icke det enskilda in" esset bär

a la sig hindrande i vägen. Det ovan anförda har ej heller på minska

sätt avsett att innebära någon ovillighet från sjöfartens sida &tt underoidna

sig riksintresset, ej heller att påvisa att tidsförhållandena icke skulle

^tÄt beskaffenhet. Det förda resonemanget bär

haft tm syfte att söka klarlägga trampfartens natur och under vilken för
“a

zz ar uppsa“ °eh ; o"

grupp som närmast kommer att beröra* av desamma, måste dock vissa

etånkl^heter framställas mot lagförslaget sådant det föreligger. Först

infånrlmt umP9’ att.man visserligen med restriktiva åtgärder kan

infånga och kvarhalla svenskt tonnage för betjänande av den egna varulanspoiten

men härmed befrämjar man icke någon totalutöknino- av lan
kön

från6utl° ^ rV! gGrm Ybjggnad in°m Iandet eller genom in~

lecW för inl "t? Hd , Sakert finnas för närvarande avsevärda kapital

ediga föi insättning i rederiföretag. Anskaffning av fartyg har emellertid

knappast någonsin tillforne vant förenat med så stora svårigheter och

kostnader som för dagen är fallet. Införes nu dels eu särskatt påMöfaitsnaringen,

dels restriktioner vid fartygens utnyttjande, är det fara värt

att man drar sig för att gorå fartygsmköp eller kontraktera beställningar’

1 onnagesvarigheterna, med sin för landets näringsliv hämmande inverkan

komma att kvarstå och lagen till sin verkan sålunda bliva tdl inJet gagn.’

Aven. ma framhållas att den eventuella lagen synes komma att binda

hållSdeSkanr6fl1Sefrihet * uts,träckning än som under nuvarande för
kiten

ino r l^ oundgängligen påkallat. Detta gäller främst fraktadf

“°? °rdf r°P,eiska1 farvatten- Man bör taga sikte på att, enligt

våra fnn °ar c™ kungl; ProP°sitionen, varken Norge eller Danmark,

nåcrra inSnt6 /Ö™a“9ta k°nkurrenter på trampfartens område, infört

naQia inskränkande bestämmelser om sina fartygs fraktfart

komma fät "tf", -k § 2 1 ^ in synpunkten

ma tram att ett strafthot, i främsta rummet riktat emot fartygsbefäl
havaren,

ställer denne i ett ömtåligt läge. Enligt 8 48 i siöla-n Ter

visserligen befålhavaren, då fartyget befinner sig “utot hemorten? »tttv
Bihang

till riksdagens protokoll IDIG. 9 saml. 36 höft. (Nr 47.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

10

Lagutskottets utlåtande Nr il.

sluta fraktavtal, men denna funktion utövas numera sa gott som undantagslöst

å maskindrivna fartyg av redaren eller dennes ombud i land. De

fälhavaren får sålunda intet verkligt inflytande på fartygens resor. _ Lventuell

licens för fartygets befraktning mellan utrikes orter torde ej he r

lämpligen bliva förmedlad genom befälhavaren. Det bill- rederiet e lei

dettas ombud som sköter om den saken. Vid en från rederiet meddea

order om att företaga en viss resa kan befälhavaren alltså bliva ställd ^

en pliktkonflikt — å ena sidan skyldigheten att följa nu stiftad lag, a

andra sidan att fullgöra sin lydnadsplikt gent emot redaren eller dennes

f°rtr°e f a om övergångSbestämraelser vid lagens ikraftträdande må

uppmärksamheten dragas till fraktavtal, ingångna före den 14 april 191b,

och som avse flera efter varandra följande resor mellan utländska ortei.»

Den stora efterfrågan på tonnage, som i följd av det pågående

krigstillståndet för närvarande överallt är rådande, har, såsom i den kungi.

propositionen framhålles, även för vårt land medfört svårighet att anskaffa

det tonnage, som för vår import och export erfordras. Den

med utländska fartyg, som eljest omedelbart eller medelbart bidragit till

våra sjöfartsförbindelsers upprätthållande, har i tilltagande grad minskats

samtidigt med att en avsevärd del av det svenska tonnaget dels övergått i utländsk

ägo, dels eljest dragits bort från Sverige till utländska trader. Seda

försäljningarna av svenska fartyg till utlandet vid innevarande ars början

stigit på ett oroväckande sätt, har denna riksdag i anledning av en av Kung

Makt framlagd proposition antagit ett förslag till lag om förbud i vissa fal

mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel dan samt mot tidsbefia

nino- av fartyg; och har lag i ämnet sedermera utfärdats den 6 sisthdne

mars. Enligt denna lag får svenskt fartyg eller andel dan ej utan Kung .

Maj:ts tillstånd överlåtas till utlänning, ej heller far svenskt fartyg;tta

obestämd tid eller för längre tid än sex månader bortfraktas till utlänning.

Det kunde emellertid befaras, säges det i den kungl. propositionen, att

under inflytande av den utländska fraktmarknaden ^/^enska tonnaget

skulle komma att i ökad omfattning användas till fraktfart a trader, som

icke eller endast i otillräcklig män berörde Sverige. Utvecklingen synes

jämväl gå allt mera i denna riktning. De tonnageförskjutningar, som p

en del "utländska trader ägt rum tillföljd därav, att en stor del av det

därstädes använda främmande tonnaget bortgått och i stailet bundits v

det egna landet, hava ägt rum under högst betydande fraktste0nn m.

Där dessa fraktstegringar medfört frakter större eller lika störa som ,

vilka betalats för fraktfart på Sverige, samt inträff åt pa trader, \ ar es

risker eller andra olägenheter varit mindre än vid fraktfart pa ett lan

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr ål.

11

med Sveriges belägenhet, är det givet, att småningom en betänklig förskjutning

till Sveriges nackdel kan bliva följden, om ej effektiva åtgärder

till motarbetande av denna tendens vidtagas.

Av uppgifter, som utskottet i den ordning, 46 § riksdagsordningen

anvisar, införskaffat från kommerskollegium, framgår, att vid 1915 års utgång

inom den svenska handelsflottan funnos 719 ång- och motorfartyg

med en dräktighet av 200 bruttoton eller däröver; dessa fartygs sammanlagda

dräktighet utgjorde 923,922 bruttoton. Under innevarande års första

kvartal hava — om man här frånser ett par större rederier, från vilka

uppgift ej föreligger — 271 ångare om 200 ton eller däröver (4Tio procent

av hela ång- och motorfartygstonnaget om minst 200 tons dräktighet

vid 1915 års utgång) gått i s. k. trampfart på utlandet, därav 70 om

tillhopa 121,709 bruttoton uteslutande och 125 om tillhopa 161,095 bruttoton

delvis mellan utrikes hamnar; för 21 fartyg av dessa sistnämnda med

en dräktighet av tillhopa 22,584 bruttoton var fraktfarten utrikes hamnar

emellan den väsentliga. Icke mindre än 30''6o % av det vid årets början

befintliga svenska ång- och motorfartygstonnaget på 200 ton eller däröver

voro helt och hållet eller till större eller mindre del undandragna svenska

trader. — Det ångfartygstonnage om minst 200 tons dräktighet, som för

innevarande års nu löpande andra kvartal, efter vad hittills avtalats och

blivit bekant, befraktats till lastresor utländska hamnar emellan, utgör c:a

145,000 bruttoton. Från denna summa bör dock göras avdrag med några

tusen ton för dubbelräkning av samma tonnage. Även för tredje kvartalet

äro redan till ej obetydligt omfång dylika fraktavtal träffade.

För bättre bedömande av dessa siffrors betydelse hade det givetvis

varit av intresse att kunna jämföra motsvarande tal för föregående åren;

material härtill har emellertid icke stått till buds. Emellertid må ur statistiken

för år 1915 nämnas, att under detta år i dess helhet 69 ångfartyg

av ovannämnda dräktighet om tillhopa 110,870 bruttoton intjänade

all sin ofrakt eller mera än 50 % därav i trainpfart mellan utländska hamnar.

Ä ena sidan bör vid denna jämförelse erinras, att första årskvartalet

på grund av isförhållandena normalt torde hava att uppvisa större rent

utländsk fraktfart än de övriga kvartalen, under vilka skeppning av trävaror

från norrlandshamnar äger rum, och att med hänsyn härtill antalet

fartyg som helt eller övervägande gå i fart mellan utrikes orter kan bliva

mindre för ett år i dess helhet än för dess första kvartal. Men å andra

sidan synes just med hänsyn härtill den nyss angivna preliminära siffran

för innevarande andra kvartal antyda en utveckling i föga önskvärd

riktning.

Jämför man vidare siffrorna för första kvartalet åren 1915 och 1916

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets utlåtande Nr 47.

över det i svenska hamnar i trafik med utländsk ort in- eller utlöpande

tonnaget, visa även dessa en avgjord försämring för innevarande år: det

svenska tonnaget har — om man frånser ångfärjetrafiken — minskats från

c:a 1,010,000 till 770,000 ton eller med c:a 240,000 ton; det utländska

tonnaget — fortfarande med bortseende från ångfärjetrafiken — har väl

däremot ökats från c:a 780,000 till 880,000 ton eller alltså med c:a

100,000 ton; men hela denna ökning och åtskilligt därtill faller på den

ökning i tyskt tonnage, som är en bekant följd av att en mängd tyska

oceanångare satts in i östersjötrafik. Detta förhållande har ju emellertid

icke inverkan på vår fraktmai''knad, så vitt fråga är om nordsjö-, medelhavs-

eller oceanfart.

Bristen på tonnage har, enligt vad utskottet erfarit, i all synnerhet

varit kännbar för den svenska trävaruexporthandeln. För Norrlands sågverksdistrikt,

från vilka den största trävaruexporten äger rum, är skeppningssäsongen

relativt kort, och det är därför nödvändigt, att densamma

intensivt utnyttjas. Ett tonnage av 121,000 ton eller det som, enligt vad

ovan visats, under innevarande års första kvartal sysselsatts uteslutande i

fraktfart mellan utrikes orter, lärer, under förutsättning att varje fartyg

medhinner åtminstone tre resor fram och åter, transportera cirka 250,000

standard; Sveriges hela trävaruexport under 1915 utgjorde 1,077,000 standard.

Frakterna från södra Norrland till Englands ostkust, vilka år 1915

i genomsnitt höllo sig omkring 90 shillings per standard, lära i april 1916

hava uppgått till 200—215 kronor per standard.

Även statens livsmedelskommission har, enligt vad utskottet inhämtat,

i ständigt och under senaste tiden allt hastigare stegrad grad fått

känning av svårigheterna att anskaffa det tonnage, som oundgängligen erfordras

för kommissionens synnerligen omfattande importverksamhet. Kommissionen,

som ju numera ombesörjer vår huvudsakliga import av såväl

spannmål som foderämnen, har alltsedan sin tillkomst befraktat för spannmålsimporten

100 ångare om tillhopa 399,000 ton (därav 57 svenska, 37

norska, 4 danska och 2 holländska) samt för importen av foderämnen cirka

25 ångare om tillhopa 100,000 ä 125,000 ton. Under senare tid har

emellertid kommissionens tonnagebehov vida överstigit det utbud, som

gjorts från de svenska rederiernas sida; tonnagets otillräcklighet har för

varje månad blivit allt mera kännbar. Den fraktstegring, som under den

sista tiden ägt rum, torde, enligt vad från kommissionen uppgivits, sakna

motsvarighet här i landet. Som exempel har anförts, att frakten på Argentina

ensamt under loppet av tre veckor innevarande år stegrats med ett belopp,

motsvarande dubbla normala frakten; hela fraktstegringen sedan

krigets början lärer för t. ex. vete uppgå till ej mindre än c:a 1,100 /.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 47.

13

En fortsatt utveckling i denna riktning ger anledning till de allvarligaste

bekymmer, huru det skall bliva de svenska befraktarna möjligt att längre

följa med i den oerhörda konkurrensen om tonnaget.

Såsom i den kungl. propositionen framhålles, har till den tonnagebrist,

varunder vårt land för närvarande lider, kraftigt bidragit det förhållande,

att ett flertal andra länder till sitt skydd redan vidtagit mer

eller mindre vittgående åtgärder i lagstiftningsväg för att försäkra sig om

sitt inhemska tonnage för eget behov. Förutom krigförande makter, bland

vilka särskilt England infört synnerligen stränga bestämmelser, hava numera

jämväl tvenne neutrala länder, nämligen Holland och Spanien, inslagit

på denna väg.

Det förslag till lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods

med svenskt fartyg mellan utrikes orter, som nu förelagts riksdagen, utmärkes,

i likhet med ett flertal av riksdagen i år eller föregående år antagna,

av den rådande utomordentliga situationen föranledda lagar, därav

att lagens giltighetstid är begränsad till viss bestämd under nästkommande

lagtima riksdag infallande dag ävensom att lagen för sin tillämpning förutsätter

ett Konungens förordnande, som blott får meddelas å tid, då den

av kriget förorsakade abnorma ekonomiska situationen fortfar.

Konungen skall äga att för viss tid eller tills vidare förordna,

att gods icke må med svenskt maskindrivet fartyg, som äger en dräktighet

av 200 registerton eller däröver, fraktas mellan utrikes orter; överträdelse

härav medför ansvarspåföljd, i första hand för befälhavaren, men

jämväl för redare eller annan som i redares ställe haft befattning med

fartyget, där han anstiftat eller främjat förseelsen eller, trots vetskap om

densamma, underlåtit att göra vad i hans makt stått att förhindra den.

Den frakt, som tillkommit den brottslige, är förbruten. Skall frakten tillkomma

någon, som ej är straffbar enligt nyss angivna regler, skall denne

i allt fall förpliktas utge uppkommen vinst med belopp, vartill denna högst

kan skattas.

Från det ifrågavarande fraktningsförbudet givas emellertid undantag

av olika slag. Dels kan för enskilda fall eller i utfärdade kungörelser

licens meddelas av Konungen eller den myndighet han därtill bemyndigar,

och dels undantagas genom bestämmelse i lagen själv från förbudets tilllämplighet

bl. a. fartyg, vilka redan vid lagens utfärdande enligt på förhand

kungjord plan gå i linjefart, som berör Sverige. Konungen skall

dock äga i fråga om sådan fart göra de inskränkningar och bestämma de

villkor, som finnas nödiga. Härom yttrar föredragande departementschefen

till statsrådsprotokollet:

»Till de föreslagna reguljära undantagen hör främst linjefarten. En

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets utlåtande Nr 47.

inarbetad fartygslinje utgör en tillgång för rederiet av så stort värde, att

endast i nödfall kan ifrågasättas att förhindra fraktfart på en sådan trade,

även där verksamheten till övervägande del består i fraktande av gods

mellan utrikes orter. Sådana tider kunna emellertid komma, då ett dylikt

linjerederi måste i landets intresse förflytta tyngdpunkten för sin fraktfart

till större överensstämmelse med det egna landets ofrånkomliga behov.

Med tanke på sådana fall har föreslagits, att inskränkningar i det

sålunda stadgade undantaget skall kunna meddelas av Konungen.»

För att förhindra att utfärdat förbud kringgås på så sätt, att svenskt

fartyg tidsbefraktas av utlänning — sådan tidsbefraktning är för närvarande

förbjuden blott om den sker på obestämd tid eller för längre tid

än sex månader — eller genom nyttjanderättsavtal upplåtes till utlämning,

meddelas i 3 § förbud mot sådana fraktavtal och upplåtelser, vilket förbud

gäller, så länge Konungens ovan omförmälta förordnande är i kraft.

Det framlagda förslaget är visserligen ägnat att väcka ganska starka

betänkligheter. Det ingripande, vartill Kungl. Maj:t enligt detsamma bemyndigas,

är synnerligen vittgående. Även en kombinerad fart, som berör

jämväl svenska hamnar, och som måhända till vida övervägande del

betjänar svensk handel, komme att kännbart därav beröras, då ju, vad

trampfart angår, varje fraktning av gods mellan utländska hamnar bleve

beroende av utverkat tillstånd, och Kungl. Maj:t jämväl skulle hava i sin

hand att belägga linjefarten med enahanda band. Verkningarna av ifrågavarande

förbud låta sig för närvarande svårligen beräknas, vare sig ifråga

om de menliga följderna för vår sjöfartsnäring av utestängande från de utländska

traderna eller ifråga om den reglerande verkan å fraktpriserna för

svensk export och import.

Men å andra sidan äro följderna av tonnagebristen för vår handelsomsättning

med utlandet redan så kännbara och kunna lätteligen i fortsättningen

stegras så betydligt, att Kungl. Maj:t icke synes böra sakna de möjligheter att

bekämpa svårigheterna, som här avsedda lagstiftning kan erbjuda. Ej heller

torde finnas anledning att, på sätt i herr Thores motion hemställes, från förbudet

generellt undantaga fartyg, som gå i trampfart inom nordeuropeiska

farvatten eller som efter lagens ikraftträdande inköpas från utlandet eller

kontrakteras vid svenska varv. Där i dylika fall skälig anledning till

undantag kan anses föreligga, torde säkerligen licens kunna påräknas. Då

utskottet fördenskull tillstyrker bifall till den kungl. propositionen, vill

utskottet emellertid giva uttryck åt sin förväntan, att den kommission, åt

vilken prövningen av förekommande licensansökningar, enligt vad den

kungl. propositionen ornförmäler, är avsedd att anförtros, erhåller sådan

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 47. 15

sammansättning, att däri beredes tillbörlig representation åt sakkunskapen

på sjöfartsnäringens område, samt att kommissionens arbete organiseras

med allt tillbörligt aktgivande på den i ärenden av ifrågavarande slag

eminenta nödvändigheten av snabbast möjliga handläggning och, där

så erfordras, telegrafiskt meddelade svar och besked av allehanda slag.

Yad vår linjetrafik, särskilt den transoceana, angår, har, såsom ovan

nämnts, departementschefen visat sig beakta att endast i trängande nödfall

ingrepp i dess nationalekonomiskt så hoppgivande och betydelsetulla

verksamhet företages. Enligt utskottet från kommerskollegium tillhandakommen

uppgift, härrörde under år 1915 denna transoceana trafiks biuttointäkter,

i allt 38,007,000 kronor, till ej mindre än 41,93 % eller 15,937,177

kronor av fraktfart mellan utrikes hamnar. Utskottet vill uttrycka den

förhoppning, att förhållandena skola så gestalta sig, att ett utsträckande

av förbudet till att i verkligt besvärande omfattning gälla denna fart måtte

kunna undvikas.

Mot förslaget till lag om utsträckt tillämpning av lagen den 6 mars

1916 om förbud i vissa fall mot överlåtelse av svenskt fartyg m. m.,

vilket förslag avser att genom ett förtydligande bringa denna lag i överensstämmelse

med den avsedda nya lagstiftningen om förbud mot utländsk

fraktfart, har utskottet icke haft något att erinra.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

l:o) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition

måtte av riksdagen bifallas samt

2:o) att herr Thores motion, i vad den ej kan

anses besvarad genom vad utskottet ovan anfört, icke

måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 31 maj 1916.

På lagutskottets vägnar:

NIES ALEXANDERSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1916:204 Skrivelse till Konungen i anledning åt) dels Kungl: Maj:ts proposition med förslag till lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg s. 20 i texten